Statsutskottets Utlåtande N:o 82 (Utlåtande 1895:Su82 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

N:o 82.

Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1895, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kong]. Maj ds proposition till Riksdagen,
angående ändring i stadgadt vilkor för åtnjutandet af de
pensioner, som vid 1894 års riksdag beviljats åtskilliga
vid statens jernvägsbyggnader anstälde tjensteman.

(lista U. A.)

Uti en den 10 innevarande april till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 55) har Kongl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet
öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva sådan ändring
i det vid 1894 års riksdag för åtnjutande af de pensioner, som af Riksdagen
beviljats åt afdelningsingeniörerne A. F. T. Fraenkel och C. G. Forselius,
öfveringeniörsassistenten G. A. Ingelman, afdelningsingeniörerne A. H. Grundström,
O. T. W. Stanzén, L. G. F. Rundstedt och G. Ahlgren, materialförvaltaren
L. A. W. Berg samt bokhållarne J. Andersson och A. J. Olsson,
stadgade vilkor, att minskning i dessa pensioners belopp icke måtte ifrågakomma
i annat fall, än der den pensionsberättigade erliölle anställning å
rikets stat eller vid jernvägs byggande för statens räkning, i hvilken händelse
hans pensionsbelopp skulle för den tid, anställningen varade, minskas
med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppginge
till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen,
såsom af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, erinrat, hurusom Kongl. Maj:t,
sedan jern vägsstyrelsen uti skrifvelse den 9 november 1893, med hänsyn till
Bih. till Riksd. Frot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 56 lläjt. (N:o 82)

Statsutskottets Utlåtande U:o 82.

stambanebyggnadernas upphörande, hos Kong! Maj:t hemstält om beviljande
af pensioner till åtskilliga vid statens jern vägsbyggnader då anstälde personer,
och efter det statskontoret sig i ärendet yttrat, uti den af Kongl. Maj:t till
1894 års Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof
föreslagit Riksdagen bevilja pensioner åt, bland andra, följande vid statens
jernvägsbyggnader då anstälde tjensteman med nedannämnda af statskontoret
föreslagna belopp, att till en hvar af dem utgå från och med månaden näst
efter den, hvarunder han från sin anställning entledigades, nemligen

till afdelningsingeniören A. F. T. Fraenkel............ kronor 3,000: —

» > O. -G\ Forsélius ............... » 3,000: —

» öfveringeniörsassistenten G. A. Ingelman......... > 2,800: —

» afdelningsingeniören A. H. Grundström ......... » 2,400: —

» > O. T. tv. Stanzén............ » 2,400: —

> » L. G. F. Rundstedt......... » 2,000: —

» » G. Ahlgren........................ » 1,800: —

> materialförvaltaren L. A. tV. Berg.................. » 1,600: —

> bokhållaren J. Anderssoh.................................... » 1,000: — och

» » A. J. Olsson.................................... » 1,000: —;

dock att, derest någon af dessa personer framdeles skulle erhålla anställning
mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle minskas med ett belopp,
motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppginge till samma eller
högre belopp, upphöra att utgå.

Uti sin till svar härå aflåtna skrifvelse af den 9 maj 1894 hade Riksdagen
nedsatt de sålunda föreslagna pensionerna till hälften af hvad Kongl.
Maj:t föreslagit utom för de två bokhållarne, för hvilka nedsättningen begränsats
till sjuttio procent, och såsom vilkor för dessa pensioners åtnjutande
stadgat att, derest någon af ofvannämnda personer skulle erhålla aflöning af
statsmedel, hans pension skulle för den tid hans anställning varade minskas
på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.

Samtliga ofvannämnda personer hade nu uti en till Kongl. Maj:t ingifven
skrift, med erinran att vid liknande pensioneringar åren 1882 och
1888 intet vilkor, sådant som det förenämnda, fästats vid då beviljade pensioners
åtnjutande, oaktadt i flera fall dessa pensioners belopp varit relativt
högre än de, hvarmed sökandena hugnats, vidare hufvudsakligen anfört: att
med de pensionsbelopp, Kongl. Maj: t föreslagit, sökandenas ställning oaktadt
förenämnda vilkor skulle blifvit dräglig nog, men att, då dessa belopp reducerats
till hälften, desamma blifvit alldeles otillräckliga för sitt ändamål, hvarför
billigheten syntes hafva fordrat, att man dervid låtit meranämnda vilkor
bortfalla; att nemligen, då sökandena vid sin framskridna ålder icke hade

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

någon utsigt att erhålla anställning hos enskilda personer eller bolag, utan
vore hänvisade till det tillfälliga arbete, de kunde erhålla och delvis äfven
erhållit i statens tjenst, ifrågavarande vilkor i högst väsentlig mån motverkade
sökandenas bemödanden att, så långt krafterna försloge, genom arbete förskaffa
sig den för deras existens nödiga tillökning i inkomst; samt att sökandena
förty hoppades, att detta för dem menliga förhållande skulle vinna Kongl. Maj:ts
behjertande. På grund af hvad sålunda anförts hade sökandena anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes för nu församlade Riksdag framlägga proposition om
rätt för dem att åtnjuta de dem tilldelade pensionsbelopp oafkortade, äfven
om de erhölle mer eller mindre tillfälliga anställningar aflönade af statsmedel.

Till följd af härå erhållen remiss hade jernvägsstyrelsen den 11 nästlidne
mars yttrat sig i ärendet och dervid till en början erinrat, hurusom
styrelsen i sin framställning den 9 november 1893 om pensioner åt sökandena
föreslagit meddelande af enahanda bestämmelser, som tillämpades vid de pensioneringar
af byggnadsbefäl, hvilka egde rum vid 1882 och 1888 årens
riksdagar, eller att endast för det fall att vederbörande framdeles erhölle
anställning å rikets stat hans pensionsbelopp skulle minskas med ett belopp,
motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppginge till samma eller
högre belopp, upphöra att utgå; men att statskontoret i sitt i ärendet afgifna
utlåtande den 15 december 1893 öfver styrelsens omförmälda framställning,
utan att härför angifva närmare skäl, förordat en förändrad formulering af
stadgandet i fråga i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af Riksdagen
stadgade vilkoret.

Hvad åter sjelfva saken beträffade, hade jernvägsstyrelsen funnit sökandenas
framställning vara synnerligen behjertansvärd. Sökandena hade samtliga
uppnått en ålder af öfver 50 år — några af dem till och med 60 år -—
och utsigten för dem att vid så framskridna år erhålla anställning i privat
tjenst vore — hvad ock erfarenheten visat — ytterst ringa. Då de uppenbarligen
icke kunde med sina familjer lifnära sig med de små pensionsbelopp
dem tillerkänts, voro de fördenskull för sin utkomst enligt regeln hänvisade
till det arbete af mera tillfällig art, som inom jernvägsstyrelsen eller statens
öfriga embetsverk kunde dem beredas, men då den aflöning, de erhölle för
detta arbete, på grund af arbetets beskaffenhet endast kunde blifva ringa,
blefve det för dem en ytterst känbar uppoffring att nödgas för erhållande af
denna arbetsförtjenst afstå frän pensionsbeloppens åtnjutande. Derest ^ de
under den tid, de ännu voro i någon män arbetsföra, skulle kunna erhålla
något verkligt gagn af pensionerna, syntes det derför nödigt att det faststälda
vilkoret angående pensionsbeloppens minskning eller indragning ändrades
i öfverensstämmelse med hvad för de åren 18S2 och 1888 pensionerade

Statsutskottets Utlåtande N:o 82-

tjenstemännen vid jern vägsbyggnaderna på sin tid faststäldes; och hade
jern vägsstyr elsen förty hemstält, att Kongl. Maj:t nu täcktes, med anledning
af den gjorda ansökningen, föreslå Riksdagen medgifva den ändring i vilkoren
för åtnjutande af de sökandena vid 1894 års riksdag beviljade pensioner,
att bestämmelsen derom, att pensionsbeloppen skulle minskas eller upphöra
att utgå, derest någon af ifrågavarande tjensteman framdeles skulle erhålla
anställning mot aflöning af statsmedel, finge utbytas mot ett stadgande om
sådan påföljds inträdande allenast för den händelse någon af dem framdeles
skulle erhålla anställning å rikets stat.

Statskontoret, i ärendet hördt, hade uti afgifvet utlåtande af den 22
nästlidne mars andragit, att statskontoret ansåge de vidtagna högst betydliga
nedsättningarne i de enligt statskontorets hemställan af Kongl. Maj:t föreslagna
pensionerna för ifrågavarande tjensteman utgöra en på den nu föreliggande
frågan så väsentligt inverkande omständighet, att denna redan i och
för sig påkallade en modifikation af vilkoret för pensionernas åtnjutande.
Statskontoret hade derför funnit sig böra ansluta sig till den af jernvägsstyrelsen
gjorda hemställan allenast med den erinran, huruvida icke anledning
kunde förefinnas att till förebyggande af missuppfattning gifva vilkoret sådan
lydelse, att jemväl förnyad anställning vid statens jernvägsbyggnader, ehuru
sådan anställning icke kunde sägas vara å rikets stat, skulle föranleda enahanda
påföljd i afseende å pensions minskning eller upphörande, som erhållande
af anställning å rikets stat.

För vinnande af en öfversigt öfver sökandenas ålder, tjenstetid och
löneinkomster under den tid, de hade anställning vid statens jernvägsbyggnader,
samt de pensioner, som dem tillerkänts, hänvisade departementschefen till
nedanstående tabell, utgörande ett sammandrag af de uti statsverkspropositionen
till 1894 års riksdag i sådant hänseendet meddelade uppgifter.

Namn.	Lef-nads-år er.	Ålder i tjen- sten.	Inkomst under anställning vid statens jemvägsbygg-nader utom inqvarterings-ersättning, utgörande för dem, som bott i stad, 15 procent och för dem, som bott å landet, 10 procent af aflöningen.	Pensionens belopp en-ligt jem-vägsstyrel-sens för-slag.	Af Kongl. Maj.t före-slagen pension.	Af Riks-dagen be-viljad pension.
			kronor.	kronor.	kronor.	kronor
\| Fram k el ..................	60	37	6,000: —	4,000: —	3,000: —	1,500: —
Forselius..................	60	36	6,000: —	4,000: —	3,000: —	1,500: —
lugelmau..................	55	32	6,000: —	4,000: —	2,800: -	1,400: -j
j Grundström ............	60	24	4,800: -	2,500: —	2,400: —	1,200: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

Namn.	! Lef- nads- ålder.	Ålder i tjen- sten.	Inkomst under anställning j vid statens jernvägsbygg-nader utom inqvarterings-ersättning, utgörande för dem, som bott i stad, 15 procent och för dem, som bott å landet, 10 procent af aflöningen.	Pensionens belopp en-ligt jem-vägsstyrel-sens för-slag.
	■		kronor.	kronor.
Stanzén ..................	51	28	5,400: -	3,200: —
Rundstedt ...............	53	23	4,800: —	2,500: —
Ablgren ..................	51	22	4,200: —	2,000:-
Berg ........................	53	24	3,600: —	1,800: -
Andersson ..............	54	28	2,400: —	1,400: -
Olsson .....................	53	26	2,400: —	1,300: -

Af Kong].
Maj:t föreslagen

pension.

Af Riksdagen
be- j
j viljad
! pension, j

kronor.

2,000

1,800

1,600

1,000

kronor.

1,200

1,000

900

800

700

Af förestående tabell framginge, fortsätter departementschefen, hurusom,
under det ifrågavarande pensioner, i förhållande till sökandenas förut egande
inkomster, enligt Kongl. Maj:ts förslag upptagits till inemot hälften, de
pensioner, sökandena slutligen tillerkänts, för de fleste af dem ej ens uppginge
till tjugufem procent af den inkomst, de förut åtnjutit.

Genom den sålunda slutligen gjorda reduceringen af samma pensioner
hade den ekonomiska ställningen för sökandena så betydligt försvagats, att
ett strängt fasthållande vid det för pensionernas åtnjutande stadgade vilkoret,
som af Kongl. Maj:t föreslagits under förutsättning af pensionernas bestämmande
för de allra flesta af pensionärerne till dubbla beloppet mot det slutligen
beviljade, icke borde ifrågasättas. Det vore nemligen alldeles uppenbart,
att de sökandena tillerkända pensioner, med hänsyn till deras lefnadsvilkor,
icke försloge för deras nödtorftiga utkomst, med mindre de kunde från annat
håll bereda sig något tillskott i inkomster utöfver pensionsbeloppen. Vid
sådant förhållande och då den för sökandena tryckande innebörden af ifrågavarande
vilkor först under deras bemödande att genom träget arbete söka
förvärfva sitt och de sinas nödtorftigaste uppehälle visat sig i hela sin vidd,
ansåge departementschefen sig kunna biträda hvad de i ärendet hörda embetsmyndigheter
tillstyrkt och hemstälde förty, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva sådan ändring i det vid 1894 års riksdag för åtnjutandet
af de. sökandena beviljade pensioner stadgade vilkor, att minskning i dessa
pensioners belopp icke måtte ifrågakomma i annat fall, än der den pensionsberättigade
erhölle anställning å rikets stat eller vid jernvägs byggande för
statens räkning, i hvilken händelse hans pensionsbelopp skulle för den tid,

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

anställningen varade, minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen,
eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp, upphöra
att utgå.

Beträffande nu ifrågavarande personer har utskottet från jernvägsstyrelsen
inhemtat, att Ahlgren, Berg, Andei''sson och Olsson ännu icke
lemnat sina befattningar vid statens jernvägsbyggnader, att Fnenkel och
Stanzén erhållit anställning vid byggandet af Umeå—Vännäs-banan och
Ingelman vid flottans varf, att Forselius, Grundström och Rundstedt vore
anstälda vid jernvägsstyrelsens statistiska afdelning mot ett arfvode af 200
kronor i månaden, samt att ingen af samtliga dessa personer ännu begagnat
sig af dem tillerkända pensioner.

Med hänsyn dertill att de för ifrågavarande, vid statens jernvägsbyggnader
förut anstälda personer af Kongl. Maj:t föreslagna pensionsbelopp
af 1894 års Riksdag väsentligt nedsattes, har utskottet funnit någon förädring
i vilkoren för pensionernas åtnjutande vara med billighet öfverensstämmande.
Men då, såsom upplyst blifvit,, vissa af dessa personer erhållit
tillfällig anställning hos jernvägsstyrelsen mot arfvoden, hvilka för år uppgå
till 2,400 kronor och som de, derest Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning
oförändradt bifölles, skulle fä åtnjuta, utan att minskning gjordes i
deras af Riksdagen beviljade pensioner, anser utskottet sig icke kunna tillstyrka
framställningen oförändrad. Utskottet finner väl, att icke hvarje anställning
mot aflöning af statsmedel bör medföra motsvarande minskning i
pensionsbeloppet, men någon gräns synes utskottet böra derutinnan bestämmas;
och har utskottet i sådant afseende funnit lämpligen böra föreskrifvas
att, derest någon af ifrågavarande personer i följd af tillfällig anställning
erhåller aflöning af statsmedel, uppgående till pensionens dubbla belopp eller
derutöfver, pensionen skall upphöra att utgå och vid sådan aflönings uppbärande
i öfrigt pensionen skall minskas så, att densamma jemte aflöningen
icke uppgår till högre belopp än dubbla pensionen.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må medgifva sådan ändring i det vid
1894 års riksdag för åtnjutandet af de ifrågavarande
tjenstemän beviljade pensioner stadgade vilkor, att, derest
någon af dessa personer erhåller anställning mot aflöning
af statsmedel, uppgående till pensionens dubbla belopp eller
derutöfver, pensionen skall upphöra att utgå och vid sådan
aflönings uppbärande i öfrigt pensionen skall minskas, så

Statsutskottets Utlåtande N:o 82.

att densamma jemte aflöningen icke uppgår till högre belopp
än dubbla pensionen. .

Stockholm den 7 maj 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation

af herrar A. Persson, II. Andersson, P. Pehr son, C. Persson, P. Holm, L.
Jönsson, N. Petersson, A. P. Danielson, K. A. Kihlberg, S. B. Bruhn och
O. A. Ericsson, hvilka ansett utskottet böra tillstyrka, att Kongl. Maj:ts
ifrågavarande framställning icke mätte af Riksdagen bifallas.