Statsutskottets Utlåtande N:o 7h (Utlåtande 1892:Su7b su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 7h.

N:o 7 b).

A.nk. till Riksd. kansli den 13 maj 1892, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln
gjorda framställning angående anslag till »rikets ekonomiska
kartverk».

(2:a U. A.)

Sedan Kongl. Maj:t i den till Riksdagen aflåtna statsverkspropositionen
vid punkten l:o) under sjette hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen
måtte, utöfver det å denna hufvndtitel för rikets ekonomiska
kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvudtitel
på extra stat för år 1893 anvisa till de ekonomisk-geografiska
kartarbetena i Norrbottens län och de delar af Vesterbottens län, som
vore belägna ofvan odlingsgränsen eller inginge i kartblad, tillhörande
den under utgifning varande kartan öfver förstnämnda län, 31,000
kronor och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket
45,000 kronor, eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva, att
möjligen uppstående behållningar å båda anslagen finge användas äfven
till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket, anmärkte
utskottet i punkten l:o af sitt utlåtande n:o 7, angående regleringen af
utgifterna under förenämnda hufvudtitel, hurusom af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för den 13 sistlidne januari inhemtades, att chefen
för civildepartementet vid föredragning af detta ärende erinrat, att,
derest Riksdagen bifölle den framställning, Kongl. Maj:t förut samma
dag på föredragning af chefen för landtförsvarsdepartementet beslutat
till Riksdagen aflåta om förhöjning till 90,000 kronor af det årliga
anslaget till det topografiska kartverket, det icke vidare komme att
blifva behöfligt att för de topografiska kartarbetena anlita besparingar
å de ekonomiska kartverkens anslag, men att, om åter Kongl. Maj:ts
Bill. till Riksd. Prof. 1892. i Sami. 1 Afd. 5 Häft. (N:o 7 b.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 b.

berörda framställning icke komme att af Riksdagen bifallas, det medgifvande
i afseende å besparingarnas användande, som hittills af Riksdagen
lemnats, fortfarande vore erforderligt, hvarför Kongl. Maj:t, vid
sådant förhållande, borde, enligt departementschefens åsigt, äfven i
statsverkspropositionen för år 1893 af Riksdagen äska ett dylikt medgifvande;
och tillkännagaf utskottet, att, enär Kongl. Maj:ts omförmälda
förslag om anslag till topografiska kartverket då icke vore af Riksdagen
pröfvadt, och utskottet ansåge den förevarande frågan icke böra
till afgörande företagas, förrän beslut i den sistnämnda blifvit fattadt,
utskottet, sedan anslaget till det topografiska kartverket blifvit af Riksdagen
bestämdt, komme att angående det ifrågavarande anslaget till
rikets ekonomiska kartverk afgifva det utlåtande, hvartill förhållandena
kunde befinnas föranleda. Då Riksdagen numera fattat beslut rörande
anslaget till det topografiska kartverket, i det att Riksdagen till fortsättande
af generalstabens topografiska arbeten på extra stat för år
1893 anvisat allenast 75,000 kronor, eller samma belopp som för innevarande
år beviljats, får utskottet härmed afgifva yttrande öfver Kongl.
Maj:ts förenämnda i fråga om rikets ekonomiska kartverk gjorda framställning.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att departementschefen
vid ärendets föredragning, utöfver hvad förut blifvit nämndt i
fråga om medgifvandet angående besparingarna å ekonomiska kartverken,
anfört följande.

Sedan afdelningschofen vid generalstabens topografiska afdelning
i skrifvelse den 26 november 1891 afgifvit förslag till stater för de
ekonomiska kartverken för innevarande år, hade Kongl. Maj:t den 18
december 1891 faststält berörda förslag, enligt hvilka kostnaderna
skulle under år 1892 utgöra:

för det allmänna ekonomiska kartverket, som har att kartlägga
södra och mellersta delarne af riket, 69,700 kronor och

för Norrbottens läns ekonomiska kartverk 31,200 kronor.

De tillgångar, som för dessa utgifter kunde påräknas, vore
för mellersta och södra delarne af riket:

anslag på ordinarie stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000
kronor, under anslaget till landtmäteristaten besparade 24 andre-landtmätarelöner
21,600 kronor samt förslagsvis beräknad inkomst för under
år 1891 försålda kartor och beskrifningar 100 kronor, eller tillhopa
72,700 kronor; och

för Norrbottens län:

anslag på extra stat 31,000 kronor och förslagsvis beräknad in -

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

komst genom försäljning af kartor och beskrifning^!'' 200 kronor, eller
tillhopa 31,200 kronor.

A tillgångarna för det allmänna ekonomiska kartverket beräknades
sålunda ett öfverskott af 3,000 kronor, och, enligt hvad Kong!. JVIaj:t
sistnämnda dag beslutat, finge detta öfverskott i män af behof användas
till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

I ofvanberörda skrifvelse hade afdelningschefen jemväl gjort framställning
om de anslag, som för kartarbetenas bedrifvande under år
1893 erfordrades, och i sådant afseende hufvudsakligen andragit:

Anslaget till Norrbottens läns ekonomiska kartverk hade under
åren 1889—91 till föga mindre än hälften af sitt belopp varit användt
till påskyndande af utgifningen af kartan öfver länet i skalan 1 : 200,000,
deraf 27 i koppar genom heliogravyr utförda blad nu förelåge. Äfven under
åren 1892 och 1893 syntes karteutgifningen kunna fortgå i samma
omfång, och årsanslaget således böra bibehållas vid sitt nuvarande belopp,
men för år 1894 och följande år, då utgifningen hunnit så långt,
att endast ett eller annat under de nästförflutna åren uppmätt blad
funnes att till utgifning bereda, kunde anslaget nedbringas till 24,000
kronor och efter ytterligare ett par år till ännu lägre belopp.

Uppmätningen på fältet hade nu så fortskridit, att kartläggningen
af kartverkets inom länet belägna område kunde under innevarande år
fullbordas, hvarefter endast återstode att till kartverkets kompletterande
uppmäta sådana delar af Yesterbottens län, som inginge på kartblad,
tillhörande Norrbottens läns kartverk i förenämnda skala 1 : 200,000.
Vid uppgörande af bladindelningen för detta kartverk hade nemligen
i betraktande tagits det samband, som borde ega rum mellan kartorna
öfver Norrbottens län och dem, som framdeles komme att af generalstabens
topografiska afdelning utgifvas öfver det öfriga Norrland, så
att rikets geografiska kartverk skulle komma att bestå af två hufvuddelar,
en i skalan 1 : 100,000 öfver största delen af landet och en i
skalan 1 : 200,000 öfver dess nordligaste fjerdedel. En sådan öfvergång
från en skala till en annan kunde, då kartverket utgåfves i blad,
icke lämpligen ske utefter eu länegräns, utan måste följa en bladvåd,
och med hänsyn härtill hade den latitudgrad (den 65:tej, som närmast
sammanfölle med Norrbottens läns sydligaste punkt, blifvit antagen
till gräns för länets kartverk. En följd häraf vore, att vissa delar af
Vesterbottens län komme att ingå å kartan öfver Norrbottens län, och
detta område, till största delen bestående af fjelland och till lappmarken
hörande skogsland, men äfven till en mindre del af kustland, borde naturligtvis
bearbetas efter samma grunder som den öfriga delen af

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 7 b.

kartverket och af dess personal. Hvad särskildt beträffade kartläggningen
af fjellandet och området ofvan den faststälda odlingsgränsen
i Vesterbottens län, så hade afdelningschefen tillförene framhållit behofvet
af en kartas upprättande öfver detta område, det enda i
vårt land, 6om icke varit föremål för något slags uppmätning och
öfver hvilket endast förefunnes kartor, upprättade med ledning af
genom resor och okuläruudersökningar vunnen kännedom om landet
och följaktligen saknande all tillförlitlighet. Sedan Kongl. Maj:t
med fastställande af afgifna arbetsplaner anbefalt utförande af för
uppmätningen grundläggande geodetiska arbeten, hade också generalstabens
topografiska afdelning verkstält triangelmätningar i länet till
den utsträckning, att inom området ofvan odlingsgränsen funnes ett
tillräckligt antal säkra utgångs- och kontrollpunkter för områdets uppmätning.
Sjelfva kartläggningen verkstäldes deremot billigast och
lämpligast af de vid Norrbottens läns kartverk anstälde fyra kartografer,
för hvilka de återstående kartarbetena inom länet icke lemnade
full sysselsättning under längre tid än till och med år 1893. Af dessa
fyra kartografer hade två under mångårigt arbete i Norrbottens läns
fjelltrakter hunnit förvärfva sig största skicklighet i det för kartläggning
af så beskaffade trakter lämpligaste tillvägagåendet och den fullkomligaste
kännedom om huru allt borde ordnas för arbetenas bästa
och skyndsammaste bedrifvande. Att efter fullbordandet af arbetena
inom Norrbottens läns gränser pensionera dessa ännu i kraftfull ålder
varande kartografer kunde icke vara förenligt med det allmännas fördel,
och staten kunde icke på ett nyttigare sätt tillgodogöra sig deras arbetsförmåga
än genom att låta dem verkställa kartläggningen af Vesterbottens
läns lappmarker ofvan odlingsgränsen. För de två andra kartograferna
funnes icke heller lämpligare användning än att låta dem
kartlägga de delar af Vesterbottens kust- och skogsland, som inginge
på kartblad tillhörande Norrbottens läns kartverk.

Ur synpunkten af såväl den billigaste och ändamålsenligaste kartläggningen
af Vesterbottens län ofvan odlingsgränsen som ock det
fördelaktigaste tillgodogörandet af den vid Norrbottens läns kartverk
anstälda personalens arbetsduglighet, hemstälde afdelningschefen derför,
att anslaget till Norrbottens läns kartverk och de vid nämnda
kartverk anstälda kartografer måtte få användas äfven till kartläggning
af Vesterbottens läns lappmarker ofvan odlingsgränsen samt af
de delar af nämnda län, som inginge å kartblad, tillhörande den under
utgifning varande kartan öfver Norrbottens län.

För öfrigt hade afdelningschefen icke att föreslå någon förändring

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 b.

i de bestämmelser, som sedan flera år vant gällande för årsanslagen
till de ekonomiska kartverken, och ansåg sig derför böra föreslå, att
de till de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län samt
till de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket för innevarande
år anvisade anslag äfven måtte för år 1893 till oförändrad storlek anvisas,
samt att den behållning, som''härå kunde komma att uppstå, finge
i mån af behof användas till bestridande af utgifter för generalstabens
topografiska afdelning.

Till detta afdelningschefens förslag likasom ock till hans hemställan
i afseende å personalens vid Norrbottens läns kartverk användande
till uppmätning jemväl af vissa delar af Vesterbottens län hade
kommissionen för de allmänna kartarbetena i afgifvet utlåtande förordat
bifall.

Till de beaktansvärda skäl, som afdelningschefen anfört till stöd
för förslaget om kartläggning af vissa delar af Vesterbottens län, hade
departementschefen endast att lägga, att, enligt hvad afdelningschefen
uti ett på Kongl. Maj:ts pröfning beroende ärende angående afvittring
inom den de! utaf nämnda län, som vore belägen ofvan odlingsgränsen,
upplyst, denna länsdels kartläggning på föreslaget sätt skulle bidraga
till en väsentlig minskning af kostnaderna för afvittringen, liksom eu
på detta sätt åstadkommen karta vore oumbärlig vid afgörandet af frågor
rörande lappväsendet inom ifrågavarande område samt jemväl skulle
blifva af vigt för vården af statens skogar derstädes.

Enligt hvad af den kongl. propositionen och* statsrådsprotokollet
framgår, skulle det extra anslag, som under eu följd, af år anvisats till
de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län, från och med
år 1893 komma att användas jemväl till dylika arbeten inom vissa
delar af Vesterbottens län. Utskottet, som. erkänner lämpligheten af
att Norrbottens läns kartverk utsträckes till den 65:te latitudgraden
och således kommer att omfatta äfven de delar af Vesterbottens län,
hvilka äro belägna ofvan berörda latitudgrad, har icke funnit anledning
till någon erinran mot Kongl. Maj:ts framställning i denna del. Men
det nu väckta förslaget om det norrbottniska kartverkets utsträckande öfver
vissa delar af Vesterbottens län afser äfven kartläggning af eu del af
sistnämnda län, hvilken är belägen nedom 65:te breddgraden men
ofvanför odlingsgränsen; och då denna del icke lämpligen skulle kunna
ingå på kartan öfver Norrbottens län, har utskottet i fråga om kartläggningen
af detta senare område stått något tveksamt. Som emellertid
utskottet inhemtat, att kartläggningen af ifrågavarande område, hvilket
Bih. till Rilcsd. Vrot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 5 lläft. 2

Statsutskottets Utlåtande A?:o 7 b.

icke förut varit föremål för något slags uppmätning och hvilket skulle
blifva det enda i Sverige, öfver hvilket tillförlitlig karta icke kunde
upprättas, endast skulle betinga en kostnad af högst 9,000 kronor,
samt att meningen är att åtminstone tills vidare icke utgifva någon
karta öfver området, utan endast att på fotografisk väg taga några kopior
af originalritningen för vederbörande embetsmyndigheters behof,
har utskottet låtit sina betänkligheter falla och ansett sig böra biträda
framställningen äfven i denna del.

Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af medel till det allmänna
ekonomiska kartverket har icke föranledt någon erinran från utskottets
sida; och vid den utgång, frågan om förhöjning af anslaget till det
topografiska kartverket, enligt hvad ofvan erinrats, nu erhållit, synes
all anledning förefinnas för Riksdagen att jemväl för nästkommande
år göra samma_ medgifvande i fråga om användandet af möjligen uppstående
behållningar å de ekonomiska kartverkens anslag, som Riksdagen
de senare åren lemnat.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens
sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda
ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1893 anvisa till de
ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län
och de delar af Vesterbottens län, som äro belägna
ofvan odlingsgränsen eller ingå i kartblad, tillhörande
den under utgifning varande kartan öfver förstnämnda
län, 31,000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena
i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller tillsammans
76,000 kronor, äfvensom medgifva, att möjligen uppstående
behållningar å båda anslagen må användas
äfven till bestridande af utgifter för det topografiska
kartverket.

Stockholm den 13 maj 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

STOCKHOLM, ISAAC MABCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.