Statsutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1896:Su7 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli df;n 18 februari 1896, kl. 6 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Kommerskollegium.

l:o) I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna proposition Ang. höjning
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i punkt l:o under sjette af
hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att i den för kommerskollegium kollegium.
faststälda staten uppfördes aflöningar för ytterligare en byråchef och två aktuarier [1-]
samt en vaktmästare med samma aflöningsförmåner, som gälde för de i den faststälda
staten med enahanda benämningar redan upptagne tjensteman och betjente; samt att
dessutom i staten ej mindre uppfördes för “agenter, korrespondenter, sakkunnige och
andra dylika biträden" ett belopp å 12,000 kronor än äfven anslaget “till juridiskt
biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar,
renskrifniug m. m.“ förhöjdes med 8,000 kronor, eller till 25,500 kronor; kommande,
i händelse af bifall härtill, anslagstiteln “kommerskollegium" att höjas med 33,200
kronor eller sålunda från dess nuvarande i riksstaten uppförda belopp 64,600 kronor
till 97,800 kronor.

Öfver denna Kongl. Maj:ts framställning kommer utskottet att framdeles under
Riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Bill. till Riksd. Frot. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. (N:o 7.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Landsstaterna i länen.

Ang. höjning 2:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit, att detta anslag måtte, med anledning af fem

%ijdafTands- boställens indragning och förändrad beräkning af ett boställes afkastning, böjas med
statsbostäiiens 2,261 kronor.

Af statsrådsprotokollet i ärendet inhemtas att, enligt hvad statskontoret i sin
[2.j berättelse om statsverkets inkomster m. m. meddelat, komme till följd af tjensteinnebafvares
afgång samt enligt särskilda Kongl. Maj:ts beslut följande landsstatsboställen
med i stat beräknad afkastning af sammanlagdt 2,215 kronor att, efter tilländalupna
tjenste- och fardagsår, till statsverket indragas, nemligen

länsmansbostället i Tveta härads östra distrikt af Jönköpings län Rönjane
kronogården n:o 1, | mantal;

länsmansbostället i Uppvidinge härads öfre distrikt af Kronobergs län Galtabäck
n:o 1, \ mantal Fösingsgård;

länsmansbostället i Norra Tjusts härads södra länsmansdistrikt af Kalmar län
Fästad n:o 2, \ mantal;

länsmansbostället i Åkerbo härad af Ölands norra mot af sistnämnda län
Hagelstad n:o 4, | mantal; samt

kronofogdebostället i Lidköpings fögderi af Skaraborgs län Sörby n:o 1, ett mantal.

Af en statskontorets berörda skrifvelse bilagd uppgift inbemtades tillika, att
den i stat beräknade af kastningen af länsmansbostället i Gammalstorps distrikt af
Blekinge län Möllekulla n:o 1, | mantal, komme att enligt Kongl. Maj:ts beslut minskas
med 45 kronor 28 öre.

Då de anmärkta förhållandena påkallade en förböjning af anslaget till landsstaterna
i länen med 2,260 kronor 28 öre, har departementschefen, med iakttagande
af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt tal af kronor, hemstält, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att höja berörda anslag med ofvannämnda 2,261 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot denna Kongl. Maj:ts framställning,
föreslår alltså,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med anledning
af fem boställens indragning och förändrad beräkning af ett boställes
afkastning, böjas med 2,261 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till “landsstaterna i länen (deraf 110,000
kronor reservationsanslag)" att böjas från 2,679,122 kronor till 2,681,383 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Väg- och Vattenbyggnadsstaten.

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte öka det å väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens stat uppförda anslaget till “vikariatsersättning, arfvoden åt
extra ordinarie tjensteman, rit- och skrifbiträde" med 3,000 kronor, eller från 11,000
kronor till 14,000 kronor.

Å sid. 51—53 af det i förevarande ärende förda statsrådsprotokoll har departementschefen
redogjort för de förändringar, som vid särskilda tillfällen vidtagits med
med det i staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppförda anslaget till “vikariatsersättning,
arfvoden åt extra tjenstemän, rit- och skrifbiträde". Häraf inhemtas, bland
annat, att detta anslag, som af 1882 års Riksdag i den då för bemälda styrelse faststälda
stat bestämdes till 7,200 kronor, blifvit af 1887 års Riksdag höjdt till 10,000
kronor, men af nästföljande års Riksdag, i sammanhang med öfverfiyttningen till styrelsen
för statens järnvägstrafik af tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader, åter
minskadt till 9,000 kronor, samt att 1891 års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, å nyo ökat anslaget med 2,000 kronor eller till 11,000
kronor, hvarmed detsamma från och .med år 1892 oförändradt utgått.

Vidare bar departementschefen anmält, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i
skrifvelse till- Kongl. Maj:t den 31 oktober 1895 gjort framställning om ytterligare
förböjning uti anslaget till vikariatsersättningar m. m. och i sådant afseende anfört:

Hen under senare åren vidtagna förböjning i anslagen för understödjande af
allmänna arbeten, hvarigenom naturligtvis allt flera företag erbölle anslag eller lån,
betingade ett ökadt arbete inom styrelsen icke allenast för granskning af planer och
den skriftvexling, som granskningen och beviljade understöd medförde, utan ock för
den styrelsen åliggande fortgående kontrollen af arbetenas behöriga underhåll. Vidare
både den gren af styrelsens embetsverksamhet, som afsåge bestyret med de för allmän
trafik afsedda enskilda jernvägarne, under de senare åren utvecklat sig i afsevärd
omfattning. Sålunda både, under det att de från år 1852, då planen för den första
nu trafikerade enskilda jern vägen i landet faststäldes, till början af år 1889 koncessionerade
enskilda för allmän trafik upplåtna jernvägarne upptoge en sammanlagd väglängd
af 5,003 kilometer, under åren 1889 —1894 tillkommit en väglängd af 1,191
kilometer och under loppet af år 1895 till den 1 oktober ytterligare 225 kilometer.
Under år 1889—1894 hade koncessioner meddelats för anläggning af enskilda jernvägar,
upptagande en väglängd af 1,941 kilometer, och under samma tidrymd både
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifvits ej mindre än 265 utlåtanden i ärenden,
som afsett koncessioner å jernvägsanläggningar, ändringar af faststälda planer för
dylika företag samt ausökningar om statsbidrag för byggande af jernvägar. Under år
1895 hade till dagen för skrifvelsens aflåtande 44 dylika utlåtanden afgifvits.

Ang. ändring
i staten för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

[3.]

Statsutslcottets Utlåtande N:o 7.

Enligt hvad styrelsen vidare meddelat, utginge nu af anslaget till vikariats -

ersättningar m. m. följande arfvodes- och ersättningsbelopp:

arfvode till föredraganden för ärenden rörande enskilda jernvägar enligt kongl. brefvet

den 31 maj 1888 ....................................................................... kronor 1,000: —

arfvode åt ett juridiskt biträde enligt samma kongl. bref ............ 1,000:_

vikariatsersättning under semester för styrelsens embets- och

tjensteman .................................................................................... w 837:50.

ersättning till bos styrelsen anstälde tekniskt bildade biträden .... „ 5,800: —

godtgörelse till två ständiga renskrifningsbiträden............................ „ 1,600: —

kostnader för tillfälliga rit- och skrifbiträden samt till gratifikationer
åt extra ordinarie tjenstemän ........................................ ;; 762: 50.

tillsammans kronor 11,000: —

Så länge styrelsens embetsverksambet vore stadd i utveckling, vore det, enligt
hvad styrelsen ytterligare anfört, gifvet, att en ökning måste inträda äfven i sådana
göromål, hvilka borde och måste utföras synnerligast af de tekniskt bildade biträdena,
och dessa kunde ej, såsom förhållandet vore med de ordinarie tjenstemännen, åläggas
ökadt arbete utan samtidigt ökad aflöning, eller ock kunde dylika göromål ej medhinnas
af de hittills anstälda biträdena, utan måste tillfälliga sådana anlitas, till
hvilkas aflöning emellertid medel saknades. Hittills både styrelsen fylt behofvet af
arbetskrafter genom att utan godtgörelse använda yngre ingeniörer, hvilken anordning
möjliggjorts till följd af tryckta tider inom ingeniörsyrket, men dylik arbetskraft vore
icke alltid att påräkna, och tillvägagåendet måste anses mindre tillfredsställande, då
det afsåge att uttaga olönadt arbete af personer, hvilka förut så att säga befunne
sig i arbetsnöd.

Styrelsen funne af dessa skäl en tillökning i anslaget till extra biträden vara
af högsta behof påkallad och ansåge denna ökning icke kunna inskränkas till mindre
belopp än 3,000 kronor, hvarför styrelsen anhölle, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen
för ifrågavarande ändamål äska förhöjning af anslaget till vikariatsersättning
m. m. med nämnda belopp.

I en sedermera afgifven promemoria hade kamreraren i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i afseende å behofvet af den ifrågasatta anslagsökningen ytterligare meddelat
följande upplysningar:

I allmänhet hade af styrelsen de löpande ärendena blifvit beredda och handlagda
i behörig tid, men i följd af det ökade antalet ärenden hade vidlyftigare ärenden
icke hunnit befordras till afgörande så hastigt som önskiigt varit. Så t. ex. hade
förslaget till fördelning af bidragen från vägbyggnadsfonden, hvilket plägat vara färdigt
under december månad året innan bidragen skulle utgå, för år 1896 ej medhunnits
till vanlig tid. Detsamma vore förhållandet med förslaget till fördelning af
bro- och hamnbyggnadsfouden för 1896. Detta måste hafva till följd, att intressen -

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 7.

terna i företag, hvilka hugnades med statsunderstöd, senare än eljest erhölle underrättelser
om beviljade understöd, hvilket i sin ordning medförde olägenhet och fördröjde
företagens utförande. Jemväl yttranden rörande ansökningar om jernvägskoncessioner
eller ändringar i planer för jernvägsanläggningar hade till olägenhet för
koncessionssökande eller koncessionsinnehafvare försenats. Men om också de vanliga
ärendena, delvis medelst användande af olönade biträden, hunnit expedieras, hade
dock detta skett på bekostnad af vissa större frågor, som tarfvade afgörande, såsom
frågorna om nya bestämmelser för brobyggnader, om instruktion för inspektionsförrättare,
om en förbättrad uppställning af styrelsens statistik samt om bearbetning
af det i styrelsens tekniska arkiv samlade material, hvilket nu befunne sig i sådant
skick, att det hvarken för styrelsen fylde ändamålet med dess insamlande eller kunde
för besökande hållas tillgängligt.

Till vidare upplysning angående omfattningen af göromålen inom ‘väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen har departementschefen slutligen meddelat följande uppgifter:

Antalet af de till styrelsen inkomna mål och derifrån afgångna expeditioner

under åren 1890—	1895 hade utgjort:
		Inkomna	Afgångna
		mål.	expeditioner.
År 1890........		......................................... 1,346	1,361
„ 1891........		........................................ 1,547	1,423
„ 1892........		........................................ 1,634	1,610
„ 1893........		......................................... 1,602	1,603
„ 1894........		......................................... 1,683	1,932
Under år	1895 hade antalet	inkomna mål stigit till 1,761,	men hade upp-
lysning angående	antalet under samma år afgångna expeditioner	ännu ej kunnat

erhållas.

De i riksstaten upptagna anslagssummor, som anvisats för de till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens embetsförvaltning hörande allmänna arbeten, hade under åren
1890—1895 uppgått till följande belopp. För anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar hade anvisats hvart af
åren 1890 och 1891 600,000 kronor samt hvart af de följande åren 800,000 kronor.
Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder hade i riksstaten upptagits för 1890 100,000 kronor
och för hvart af de följande åren 150,000 kronor Till understödjande af sådana
myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål vore att minska frostläudigheten
för närliggande bygd, hade anslagits för hvart af åren 1890 och 1891 50,000
kronor och för hvart af åren 1892—1895 100,000 kronor. För innevarande år vore
anslaget förhöjdt till 150,000 kronor, men då äfven detta belopp visat sig otillräckligt,
hade departementschefen lör afsigt att under de extra anslagen å hutvudtiteln föreslå

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

höjning af detta anslag för nästkommande år med ytterligare 50,000 kronor. Odlingslånefonden
hade under ifrågavarande år varit anlitad till vexlande belopp för hvarje
år, och de under år 1895 beslutade ändringar i och tillägg till de för erhållande af
lån från fonden förut stadgade vilkor och bestämmelser komme antagligen att ej obetydligt
öka arbetet med granskning af planerna för odlingsföretagen. För att användas
till lån åt enskilda jernvägar hade anvisats under hvart af åren 1890, 1891, 1894
och 1895 1,000,000 kronor och under hvart af åren 1892 och 1893 2,175,000 kronor.

Längden af enskilda koncessionerade jernvägar hade utgjort: vid 1890 års slut
5,429,1 kilometer, vid 1891 års slut 5,561,1 kilometer, vid 1892 års slut 5,668,3
kilometer, vid 1893 års slut 5,950,3 kilometer, vid 1894 års slut 6,198,9 kilometer
och vid 1895 års slut 6,502,4 kilometer.

Äf hvad sålunda förekommit ansåge departementschefen det vara ådagalagdt,
att en förhöjning i anslaget till vikariatsersättning m. m. erfordrades för göromålens
behöriga fullgörande inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och hade departementschefen
med afseende särskildt derå, att den ökning i de till styrelsens handläggning
höranden ärenden, som under de senare åren egt rum, med all sannolikhet komme
att fortfara, ingen erinran att göra mot beloppet af den höjning, som styrelsen föreslagit,
eller 3,000 kronor.

Då den förebragta utredningen i denna fråga gifver vid handen, att göromålen
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under de senaste åren betydligt ökats och att
till följd deraf det å styrelsens stat med 11,000 kronor uppförda anslaget till “vikariatsersättning,
arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, rit- och skrifbiträde“ för närvarande
icke leranar styrelsen erforderliga medel för godtgörelse åt de extra biträden
som måste anlitas, finner sig utskottet böra tillstyrka en förhöjning af detta anslag,
och anser utskottet, att i sådant afseende ett belopp af 2,000 kronor bör kunna motsvara
behofvet. Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att Riksdagen ökar det å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
stat uppförda anslaget till “vikariatsersättning, arfvoden,
åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde“ med 2,000
kronor, eller från 11,000 kronor till 13,000 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslagstiteln “Väg- och Vattenbyggnadsstaten (deraf
tvenne särskilda reservationsanslag till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar,
hvardera å 30,000 kronor) “ att höjas med 2,000 kronor eller från
133,700 kronor till 135,700 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte under denna anslagstitel
bevilja till aflöning åt en föreståndare för en entomologisk anstalt vid laudtbruksakademiens
experimentalfält 4,000 kronor för år, till aflöning åt eu assistent vid
samma anstalt 1,000 kronor för år samt för anstaltens underhåll och drift 1,500
kronor för år, äfvensom medgifva, att föreståndarens aflöning efter innehafvarens af
beställningen väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år, räknadt från och
med året näst efter det han blifvit antagen, finge höjas med 500 kronor och efter
ytterligare fem års enahanda tjenstgöring å nyo höjas med 500 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till “befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar“ att höjas med 6,500 kronor eller från 105,000
kronor till 111,500 kronor.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas i afseende å detta ärende, att från
och med år 1880 af Kongl. Maj:t årligen anvisats medel för utbredning af kännedomen
om de för landtbruket skadliga insekter och medlen att förekomma de förödelser,
sådana insekter medföra. Dessa anvisningar, som utgått till och med 1892 med ett
årligt belopp af 1,000 kronor och för åren 1893—1895 med 1,500 kronor årligen
samt för innevarande år bestämts till 2,000 kronor, hade användts till aflönande af
en entomolog eller instruktör, hvilken haft till uppdrag att verka i ofvan omförmälda
syfte. Rörande instruktörens verksamhet hade meddelats närmare bestämmelser i ett
af landtbruksstyrelsen den 4 mars 1890 för honom utfärdadt reglemente, enligt hvilket
det ålåge honom: att söka utvidga kännedomen om de för landtbruket skadliga insekters
utveckling äfvensom rörande de omständigheter, hvilka i allmänhet förorsakade
deras förekomst, samt att särskildt söka utröna orsakerna dertill, att insekterna vid
vissa tider i större mängd uppträdde, jemte sätten huru och medlen hvarigenom deras
fortplantning och uppträdande kunde förekommas, hvarvid instruktören borde uppmärksamt
följa och för sin verksamhet tillgodogöra sig den erfarenhet, som i andra
länder vunnits i förevarande hänseenden; att efter förordnande af landtbruksstyrelsen
besöka de orter, der härjningar af skadeinsekter förekommit och hvarifrån biträde åt
instruktören begärts hos styrelsen; samt att vid dessa besök noggrant undersöka de
skador, som öfverklagats, och söka utreda alla dermed sammanhängande omständigheter
samt derom underrätta vederbörande reqvirent äfvensom meddela honom råd
till förekommande eller minskning af insekternas härjningar, hvarjemte instruktören
hade att hvarje år till landtbruksstyrelsen afgifva berättelse öfver de af honom under
året verkstälda förrättningar och dervid gjorda märkligare rön; och vore tillika i
reglementet stadgadt, att den, som önskade biträde af instruktören, borde derom ingifva
reqvisition till landtbruksstyrelsen, som derefter bestämde de förrättningar, som

Ang. anslag
till en entomologisk
anstalt.

[4-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

borde af instruktören utföras, samt tidsföljden för dem och i öfverensstämmelse dermed
uppgjorde plan för instruktörens resor.

Enligt hvad departementschefen vidare till statsrådsprotokollet meddelar, hade
landtbruksakademien i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 16 oktober 1893, med öfverlemnande
af en från Östergötlands läns hushållningssällskap till akademiens förvaltningskomité
stäld skrift i ämnet, fäst uppmärksamheten å att enligt akademiens åsigt, med
hänsyn till omfånget och betydelsen af de förluster, jordbruket i landet lede genom
skadeinsekternas härjningar, de sålunda för deras bekämpande vidtagna åtgärderna
icke vore tillfyllestgörande.

Akademien hade dervid till en början lemnat en redogörelse för åtskilliga af
de mera farliga insekternas uppträdande, af hvilken redogörelse inhemtades, att ollonborren,
som år 1833 endast förekommit vid foten af Hallandsås, redan de följande
åren spridt sig till trakten af Halmstad och sedan vidare inom Halland samt nu uppträdde
såsom skadedjur i största delen af nämnda provins, delar af Kristianstads och
Malmöhus län och sedan 1889 inom Elfsborgs län på några ställen i gränstrakterna
mot Halland, samt att den skada, som af denna insekt år 1889 förorsakats, uppskattats
för Hallands län till öfver 550,000 kronor och för Kristianstads län till
nästan lika mycket; att hvetemyggan. som vore utbredd från Skåne till Upland, enligt
åren 1890 — 1891 af ofvan nämnde instruktör företagna undersökningar, förorsakat,
att på Gotland mellan 9,5 och 21,13 procent samt i Upland och några andra provinser
mellan 3 och 38 procent af hvetekornen blifvit skadade; att dvergkornflugan
åren 1883 — 1884 å Gotland förorsakat en skada å kornet, som beräknats till icke
mindre än 2 millioner kronor, och under de senare åren uppträdde åtminstone ända
upp till Helsingland; att slökornflugan, som vore allmän i rikets mellersta provinser,
derstädes under år 1891 förstört ända till 50 procent af kornskörden; samt att ängsmasken
i landets norra provinser gång efter annan och senast år 1891 uppträdt i
sådan mängd, att ängsmarken mångenstädes blifvit fullständigt renäten från allt grönt,
och att den sistnämnda år häraf förorsakade skada i Norrbottens län uppskattats till
500,000 kronor.

I fråga om den nu af landtbruksstyrelsen anstälda instruktörens verksamhet
hade — yttrar departementschefen vidare — akademien framhållit, hurusom enligt
ofvan omförmälda för instruktören utfärdade reglemente hufvuduppgiften för nämnde
tjensteman vore att meddela allmänheten upplysningar och råd med afseende på
skadeinsekterna, hvilket syntes förutsätta, att han skulle vara i besittning af den insigt,
som fordrades för att kunna meddela dessa råd och upplysningar, eller att han
kunde på något håll få inhemta de kunskaper, han för fullgörande af sitt uppdrag
måste ega, meu att hvarje fackman på entomologiens område mer än väl visste, att
detta icke vore eller kunde vara förhållandet. För att verkligen kunna komma till
säkra och tillförlitliga resultat i fråga om bekämpandet af skadeinsekterna i vårt land
vore det nödvändigt, att grundliga undersökningar och experiment gjordes, innan man

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

uppträdde och meddelade råd och upplysningar till allmänheten eller föresloge statsmagterna
några bestämda åtgärder gent emot skadedjurens härjningar. Då omfånget
och betydenheten af de förluster, jordbruket, på sätt ofvan omförmälts, lede genom
ifrågavarande skadeinsekter, syntes fullt motivera ett det allmännas ingripande, föresloge
akademien såsom den enda åtgärd, hvilken i detta fall kunde lända till verkligt
gagn, inrättandet af en försöksstation, å hvilken för det första skadeinsekternas lefnadsvanor
och utveckling jemte alla dithörande frågor kunde noggrant studeras och för
det andra de medel, som mot dem kunde blifva föreslagna, finge grundligt pröfvas,
innan de meddelades allmänheten. Dylika anstalter hade under den senare tiden inrättats
på flera ställen i utlandet. Sålunda funnes inom nordamerikanska unionen
redan sedan åtskilliga år tillbaka entomologiska försöksstationer i flera stater i samband
med landtbruksförsöksstationer, och under år 1892 hade en med alla hjelpmedel
väl utrustad centralanstalt för ifrågavarande undersökningar och försök öppnats i
Washington. Att behofvet af en sådan station äfven här gjort sig gällande, framginge
såväl deraf, att Östergötlands läns hushållningssällskap, på sätt ofvan nämnts, funnit
sig föranlåtet hos akademiens förvaltningskomité hemställa om åtgärders vidtagande i
nämnda syfte, som ock deraf, att den hos landtbruksstyrelsen anstälde entomologen
flerstädes i sina till nämnda styrelse afgifna berättelser skarpt betonat detta behof
och påpekat, att det i brist af en sådan station varit honom omöjligt att utföra flera
undersökningar, som i en mängd fall varit nödvändiga för att komma till ett godt
resultat — ett missförhållande, som framträdde så mycket skarpare, då det stäldes
vid sidan af den del af instruktionen för ifrågavarande tjensteman, som innehölle, att
han skulle genom egna undersökningar vinna kännedom i ämnet. Derest staten ville
fordra något sådant, syntes den ock böra tillse, att det för den praktiske entomologen
blefve möjligt att uppfylla de kraf, som stäldes på honom. Härför fordrades
med nödvändighet en försöksstation. Många insekter behöfde nemligen en ganska
lång tid, 1—4 år, för att genomgå hela sin utveckling eller utbildade de 2—3 ofta
sins emellan olika generationer hvarje år. I hvilketdera fallet som helst blefve det
nödvändigt, då man ville erhålla noggrann kännedom om utvecklingens alla enskildheter,
att med oaflåtlig uppmärksamhet troget följa densamma steg för steg och dag
efter dag. Detta läte sig emellertid ej gorå, såvida man icke disponerade öfver
nödig utrustning eller den ena dagen måste vara här och den andra der. En eller
annan dags frånvaro kunde omintetgöra hela undersökningen, som då kanske ej kunde
upptagas igen förr än nästa år eller efter ännu längre tids förlopp. Häraf vore tydligt,
att alla sådana undersökningar endast kunde utföras vid en fast station, som
vore försedd med nödig utrustning och hvars föreståndare ej upptoges af andra göromål,
livilka kunde lägga hinder i vägen för hans arbeten vid stationen. Då det emellertid
stundom vore nödvändigt att besöka de trakter, som vore utsatta för insekthärjningar,
syntes det akademien oundgängligt, att stationens föreståndare vid sin
sida hade en assistent, som antingen kunde företaga resorna eller ock under föreBih.
till liiksd. Vrot. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ståndarens frånvaro besörjde de pågående undersökningarna och experimenten. Utan
en sådan anordning skulle stationen helt visst förlora eu väsentlig del af sin betydelse.
Visserligen kunde också tänkas, att den nuvarande entomologbefattningen
hos landtbruksstyrelsen bibehölles oförändrad och ej sattes i någon förbindelse med
stationen, men deraf skulle tydligen båda institutionerna i hög grad lida, i det att
stationen ej vore säker om att få del af den erfarenhet, som entomologen på sina
resor vunne, och denne senare å andra sidan komme att intaga samma svåra ställning
som hittills eller ock blefve helt och hållet beroende af stationen.

Beträffande läget för den ifrågasatta försöksstationen hade akademien vidare
anfört att, då de undersökningar, som derstädes borde företagas, kunde .blifva af
mycket olika art och stundom förutsatte insigter, som icke billigtvis kunde kräfvas
af en och samma person, anstalten, till undvikande af de kostnader och svårigheter,
som härigenom kunde uppstå, borde förläggas i närheten af hufvudstaden, så att den
i alla dylika fall kunde påräkna stöd och hjelp af de öfriga statsinstitutioner, med
hvilka den på grund af sakens egen natur måste stå i beröring. Genom ett sådant
helt naturligt samarbete mellan olika institutioner blefve det isynnerhet för ett mindre
land såsom Sverige lättare att utan alltför dryga kostnader följa med den vetenskapliga
utvecklingen, och i detta särskilda fall skulle en sådan anordning medföra högst
väsentliga besparingar och göra det möjligt för stationen att äfven med ett jemförelsevis
ringa årsanslag ändock fylla sin uppgift. I fråga om ett dylikt samarbete mellan
stationen och andra institutioner hade akademien påpekat ett par fall, då detsamma
blefve alldeles nödvändigt. Be sjukdomar hos insekter, som förorsakades af bakterier
och andra parasitsvampar och hvilka ej sällan uppträdde såsom förhärjande epidemier,
hade eu mycket stor betydelse med afseende på den förevarande frågan, alldenstund
man på grund af de senare årens iakttagelser och undersökningar syntes vara berättigad
till den förhoppningen, att man i framtiden skulle kunna medelst ett planmessigt
begagnande af dessa mikroorganismer i väsentlig. mån förminska skadeinsekternas
antal, och det måste derföre utan tvifvel för stationen blifva ett magtpåliggande arbete
att verkställa experiment med dylika alstrare af insektsjukdomar. Studiet och
renodlingen af dessa organismer vore emellertid en sak, som kräfde en särskild rätt
dyrbar utrustning och speciel kunskap hos den, som skulle utföra dem. Skulle sådant
ske vid sjelfva stationen, blefve det derför nödvändigt, att der äfven funnes anstäld
en bakteriolog. Detta borde dock numera ej vara behöfiigt, då bakteriologiska anstalter
komme att finnas i Stockholm såväl vid karolinska institutet som vid veterinärinstitutet,
och staten väl kunde hafva rätt att fordra, det de undersökningar och renodlingar,
som för stationen behöfdes, der måtte kunna blifva utförda. På samma sätt
skulle det medföra dryga kostnader och årslångt arbete, om stationen skulle utrustas
med alla de entomologiska samlingar och den litteratur, som behöfdes, ifall stationens
tjenstemän ej kunde begagna sig af de samlingar, som staten i den vägen redan egde
i riksmuseum. I öfrigt borde stationens läge väljas så, att i dess närmaste granskap

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

funnes i odling en så stor mångfald som möjligt af de i landet förekommande kulturväxterna,
tillhörande såväl det egentliga landtbruket som äfven trädgårds- och
skogsskötseln, enär endast derigenom åt stationens personal kunde på ett fullt ändamålsenligt
sätt och i tillräcklig mängd beredas de tillfällen till iakttagelser å fältet
och till inhemtande af nödiga upplysningar rörande de odlade växternas lefnadsförhållanden
och sjelfva kulturtekniken, utan hvilka de entomologiska undersökningarna
vid stationen näppeligen kunde få hela den betydelse för praktiken, som med dem
afsåges; hvarförutom i en sådan omgifning stationen alltid borde kunna påräkna rik
och beqväm tillgång på erforderligt material såväl af insekter för undersökningar och
försök som af födoämnen för de förras lifnärande. Med afseende å nu berörda önskemål
kunde enligt akademiens åsigt svårligen någon lämpligare plats väljas än landtbruksakademiens
experimentalfält, hvilket måste anses på ett synnerligen tillfredsställande
sätt uppfylla de nyssnämnda fordringarna, på samma gång det vore beläget
inom hufvudstadens område samt dessutom erbjöde den stora fördelen att vara försedt
med vetenskapliga institutioner, hvilka utan tvifvel i talrika fall skulle kunna
vara till kraftigt stöd och god hjelp för arbetet vid den entomologiska stationen.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt hade akademien hemstält,
att vid akademiens experimentalfält måtte inrättas en försöksstation för experimentelt
studium af skadeinsekterna samt af medlen till deras utrotande eller hämmandet af
deras härjningar; och hade akademien för denna anstalt föreslagit följande organisation
och stat:

Stationens skötsel borde närmast anförtros åt en föreståndare, som skulle vara
skyldig att egna hela sin tid åt arbetena vid anstalten samt i allmänhet åt studier
och forskningar på den praktiska entomologiens områden. Denne tjensteman hade
följaktligen ansetts böra åtnjuta en aflöning af 4,000 kronor om året jemte två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring,
hvaremot det icke ansetts nödigt att bereda honom bostad vid anstalten. Vid föreståndarens
sida borde, af skäl som ofvan anförts, finnas en assistent, för hvilken, då
hans tid och arbetskraft icke syntes behöfva fullständigt tagas i anspråk mera än
sju månader (april—oktober) af året, akademien ansåge sig böra föreslå ett arfvode
af 1,000 kronor jemte fri bostad och vedbrand. För stationens första uppsättning
samt förseende med nödiga instrument och öfriga inventarier kräfdes ett anslag för
en gång af 1,500 kronor och för dess underhåll och drift ett årligt anslag likaledes
å 1,500 kronor, allt på sätt utlåtandet bifogade specifikationer närmare angåfve.

Af dessa specifikationer finnes den, som afser årsanslaget till anstaltens underhåll
och drift, intagen å sid. 63 i statsrådsprotokollet; och tillåter utskottet sig att i
fråga härom hänvisa till protokollet.

Akademien hade vidare anfört, att, då det icke vore möjligt att inrymma den
ifrågasatta institutionen uti något af de å experimentalfältet nu befintliga hus, måste
för densamma uppföras en ny byggnad, hvilken borde innehålla dels två större arbets -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

eller laboratorierum och ett kallrum för insekters öfvervintring, dels ock bostadslägenheter
för assistenten och för en dräng och hvilken jemte erforderliga uthus beräknats
kosta omkring 10,000 kronor.

Jemte det akademien förbehållit sig att framdeles få inkomma med fullständig
ritning och kostnadsberäkning för den ifrågasatta nybyggnaden, hade akademien anhållit
att Kongl. Maj:t täcktes bereda tillgång till de för förslagets förverkligande sålunda
erforderliga medel.

Med en sedermera ingifven skrifvelse hade akademien öfverlemnat ritning å
den ifrågasatta byggnaden med dervid fogadt kostnadsförslag, slutande å 13,000 kronor;
och hade öfverintendentsembetet i infordradt utlåtande förklarat sig icke hafva
anledning till erinran emot ritningen eller kostnadsförslaget.

Departementschefen meddelar härefter, att, sedan landtbruksstyrelsen anbefalts
att i ärendet afgifva utlåtande, hade styrelsen lemnat hushållningssällskapens ombud
vid deras sammanträde i november år 1893 tillfälle att yttra sig; och hade dessa, enligt
hvad af den i statsrådsprotokollet (sid. 63 och 64) intagna redogörelsen för deras
yttrande inhemtas, i öfrigt anslutit sig till hvad landtbruksakademien föreslagit, men
i fråga om de af akademien förslagsvis upptagna belopp för anstaltens första utredning
och för dess drift ansett, att dessa anslag borde höjas, det förra till 3,000 kronor
och det senare till 1,800 kronor. Ombuden hade derför anhållit, att Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen göra framställning om medels beviljande till inrättande af en
entomologisk försöksanstalt vid landtbruksakademiens experimentalfält med anslagsbelopp
i enlighet med de af ombuden angifna.

Förutom nu omförmälda yttrande af hushållningssällskapens ombud hade —
fortsätter departementschefen — landtbruksstyrelsen med utlåtande af den 20 december
1893 till Kongl. Maj:t öfverlemnat en af entomologiska föreningen i Stockholm
till styrelsen ingifven skrift i ämnet, hvari föreningen på det varmaste förordat landtbruksakademiens
förslag, och hade styrelsen för egen del anfört hufvudsakligen
följande:

I likhet med akademien ansåge landtbruksstyrelsen, att det nu utgående anslaget
till befordrande af kännedomen om de för landtbruket skadliga insekter vore alldeles
otillräckligt för att med detsamma skulle kunna åstadkommas några kraftiga
åtgärder för vinnande af det ändamål, hvarom nu vore fråga. Härtill erfordrades,
på sätt landtbruksakademien framhållit, att möjlighet bereddes för sakkunnige personer
att med nutidens vetenskapliga hjelpmedel utforska ifrågavarande skadedjurs lefnadsförhållanden,
lifsbetingelser och medlen att kunna utrota eller åtminstone förekomma
deras härjningar, hvilket endast i otillräcklig grad och högst ofullständigt
kunnat ske med det hittills utgående anslaget. Men det borde ej heller lemnas obeaktadt,
att dessa forskningar, så intressanta de i sig sjelfva kunde vara, i förevarande
fall likväl hade sitt gifna praktiska mål, som borde stadigt hållas i sigte, såvida forskningarna
skulle hafva någon betydelse för det praktiska landtbruket; och om å ena

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sidan ingenting borde eftergifvas i fordringarna på grundlig kännedom om ämnet,
borde å andra sidan det vara lika vigtigt, att dessa forskningar så snart ske kunde
ledde till några resultat, så att de eke först i en aflägsen, obestämd framtid komme
den praktiske landtbrukaren till godo. Anstalten borde derför, synnerligen om någon
särskild entomolog icke vidare behöfde såsom instruktör antagas, från början erhålla
den dubbla uppgiften att, jemte ett grundligt studium af den praktiska entomologien
i alla dess delar, göra denna vetenskap fruktbärande dels genom sträfvandet
att söka utfinna botemedel mot skadliga insekter, dels ock genom meddelande af
upplysningar och råd åt allmänheten i alla de afseenden, som kunde anses ligga
inom området för institutionens verksamhet. Endast under förutsättning att anstalten
erhölle denna afgjordt praktiska karakter, kunde landtbruksstyrelsens förbemälde
instruktör undvaras och styrelsen förorda upprättandet af eu dylik anstalt,
som för öfrigt med afseende å dess nära sammanhang med landtbruksstyrelsens öfriga
verksamhet och dess vigt för sjelfva landtbruksnäringen ovilkorligen syntes böra ställas
under styrelsens ledning och inseende. Det dubbla ändamål, som anstalten skulle få,
kräfde emellertid ett årligt anslag, som icke utan olägenhet kunde sättas lägre än det
af landtbruksakademien föreslagna. Beträffande detaljerna af ifrågavarande förslag
ansåge styrelsen sig endast böra erinra, att, ehuru många skäl talade för ifrågavarande
anstalts förläggande till experimentalfältet, detta förslag, hvars utförande skulle erfordra
uppförandet derstädes af en ny byggnad, syntes, åtminstone för närvarande,
icke böra vinna afseende, enär all erfarenhet ännu saknades om bästa sättet för en
dylik byggnads uppförande, och möjlighet utan tvifvel funnes att få mot ett pris, ej
öfverstigande 500 kronor för år, hyra någon i hufvudstadens omedelbara närhet med
goda kommunikationer försedd lägenhet, dit en dylik anstalt till en början och till
dess någon erfarenhet vunnits om de fordringar, som borde ställas på den byggnad,
der anstalten slutligen skulle inrymmas, kunde varda förlagd. I afseende å afiöningarne till
föreståndaren och assistenten samt kostnaden för anstaltens underhåll och drift hade
styrelsen beräknat enahanda belopp som landtbruksakademien, men ansett föreståndarens
aflöning böra fördelas i lön med 2,500 kronor och tjenstgöringspenningar med

1,500 kronor, hvarjemte styrelsen ansett, att enahanda vilkor borde gälla för åtnjutande
af föreståndarens aflöning och hvad anginge pension från allmänna indragningsstaten
åt denne, som i samma afseenden bestämts i fråga om ledamot af landtbruksstyrelsen.

På grund af hvad sålunda anförts och då landtbruksstyrelsen icke hade något
vidare att emot förslaget erinra, hemstälde styrelsen, under förutsättning att anstalten
blefve inrättad på sätt styrelsen antydt, om proposition till Riksdagen i öfverensstämmelse
med hvad styrelsen föreslagit.

Uti infordradt utlåtande af den 17 september 1894 hade, enligt hvad derefter
till statsrådsprotokollet meddelas, landtbruksakademien i anledning af hvad uti ärendet
blifvit anfördt erinrat, hurusom i fråga om akademiens förslag olika åsigter uttalats

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

endast beträffande vissa detaljer i den föreslagna anstaltens organisation och inrättning
samt de för dess bringande till stånd nödiga anslagen äfvensom i fråga om förslaget
att förlägga anstalten till experimentalfältet och der uppföra en ny byggnad
för ändamålet; och hade akademien i afseende härå, bland annat, genmält — hvad
anginge den föreslagna förhöjningen i anslaget till stationens drift och underhåll,
hvilken skulle betingas af hänsynen till de resor, föreståndaren, utan att vara särskilt
reqvirerad, kunde finna sig föranlåten företaga för insamling af insekter och
studiet i» naturen af deras lifsförhållanden — att akademien förestälde sig, att sådana
resor af någon betydligare utsträckning endast mycket sällan borde ifrågakomma, samt
att i sådant fall och der verkligt behof förelåge, anslag kunde lämpligare uppå särskild
ansökan beredas för hvarje sådan resa än genom uppförandet af ett visst årligt belopp
i anstaltens ordinarie budget; samt — hvad anginge landtbruksstyrelsens hemställan,
att förslaget om uppförandet af en ny byggnad för anstalten och dess förläggande
till experimentalfältet ej måtte bifallas — att den praktiskt entomologiska
forskningen i allmänhet och i förhållande till andra naturvetenskapliga forskningsgrenar
för sitt framgångsrika bedrifvande kräfde endast jemförelsevis enkla och föga
kostsamma instrumentella hjelpmedel och icke erfordrade hvarken mycket vidlyftiga
eller mycket komplicerade byggnader; att ritning och beskrifning å den antagligen
nyaste och bästa anstalt af detta slag eller den förutnämnda centralanstalten i Washington
varit tillgängliga vid den inom akademien verkstälda utredningen af förevarande
ärende, och att akademiens experimentalfält erbjöde för anstalten den bästa plats,
som för närvarande kunde väljas, under det att deremot förhyrandet af en lägenhet
på annat ställe i hufvudstadens granskap säkerligen skulle i stället för besparing
medföra ökade kostnader för statsverket och vålla, att man finge en oändamålsenlig
inrättning af institutionsbyggnaden.

Efter att sålunda hafva redogjort för hvad i ärendet förekommit, yttrar departementschefen
för egen del följande:

“De förluster, som till följd af skadeinsekternas härjningar drabba den svenska
jordbruksnäringen, äro, såsom redan blifvit erkändt, af den omfattning och allmänna
betydelse, att ett ingripande från statens sida synes mig vara af behofvet påkalladt."

“Det torde tillåtas mig att erinra, hurusom Riksdagen åren 1890 och 1893, i
anledning af derom aflåtna propositioner, medgifvit att till utrotande af ollonborrar
finge af den så kallade undsättningsfonden disponeras för åren 1890, 1891 och 1892
tillhopa 60,000 kronor samt för 1893 till och med innevarande år likaledes 60,000
kronor. De anslag, som år för år ända från 1880 af Eders Kongl. Maj:t beviljats
för utbredning af kännedomen om de för landtbruket skadliga insekter och medlen
att förekomma deras förödelser, visa emellertid, att de förhållanden, som här äro i
fråga, ingalunda äro af mera öfvergående eller sporadisk natur utan påkalla ett fortsatt
systematiskt öfvervakande. Och ehuru allmänt torde vitsordas, att den af landtbruksstyrelsen
antagne entomologen nitiskt och driftigt verkat i sitt kall, säger det

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sig sjelf! att, med den aflöning han åtnjutit och utan särskilt anslag till bestridande
af kostnader för vederbörliga naturvetenskapliga försök, många spörsmål på hithörande
områden förblifvit outredda, som eljest kunnat vinna en för våra landtman lycklig
lösning."

“Jag kan alltså icke annat än dela den uppfattning, som gör sig gällande i
nu omförmälda underdåniga framställningar och som äfven fått sitt uttryck i särskilda
vid senaste riksdag väckta motioner, att nemligen mera permanenta åtgärder böra af
staten vidtagas till förekommande af förödelserna af de här i riket förekommande
skadeinsekterna. Såsom enstämmigt framhållits af de myndigheter, hvilka i ärendet
sig yttrat, torde någon säkrare väg härför icke gifvas än att genom inrättande af en
entomologisk försöksanstalt bereda sakkunnige personer möjlighet att med nutidens
vetenskapliga hjelpmedel utforska de ifrågavarande skadedjurens lefnadsförhållanden
och medlen att kunna utrota dem eller inskränka deras härjningar. Jag anser mig
derför böra tillstyrka upprättandet af en dylik anstalt. Att öfvervägande skäl tala
för att denna anstalt lämpligast bör förläggas till landtbruksakademiens experimentalfält,
synes mig framgå af hvad i ärendet af akademien anförts. Skulle anstalten
förläggas till en lägenhet, som kunde erhållas för en hyra af allenast 500 kronor för
år, befarar jag, att hvarken anstalten blefve för sitt ändamål tjenlig eller assistenten
för göromålens skötande i hvad på honom ankomme nöjaktigt kompetent.“

“Enär, enligt hvad upplyst blifvit, å experimentalfältet icke finnes någon för
anstalten användbar lokal, torde alltså en ny byggnad behöfva derstädes för ändamålet
uppföras, och lärer, äfven om kostnaden derför icke skulle kunna nedbringas
under kostnadsförslagets slutsumma, utgiften derför kunna bestridas med för Eders
Kongl. Maj:t tillgängliga medel. Af dylika medel torde ock kostnaden för anstaltens
första utrustning kunna betäckas."

“Förutom den teoretiska verksamhet, som, enligt hvad ofvan antydts, skulle
tillkomma anstalten, men som endast skulle afse att tjena till underlag för anstaltens
egentliga rent praktiska syfte och hvars resultat borde offentliggöras genom redogörelser
och anvisningar, så affättade, att den stora allmänheten kunde omedelbart
tillgodogöra sig desamma, torde personalen vid anstalten jemväl böra få till åliggande
att, likasom den nu anstälde entomologen eller instruktören, träda i direkt beröring
med allmänheten och bispringa enskilde med råd och anvisningar i speciella fall.
Då detta uppenbarligen ej alltid kan ske, med mindre undersökning å stället företages,
och så väl af denna anledning som för utförande af det anstalten åliggande forskningsarbetet
mer eller mindre vidsträckta resor under den varmare delen af året lära behöfva
företagas, men de undersökningar, som skola vid anstalten verkställas, under
vissa tider kräfva ständig närvaro derstädes af en sakkunnig person, lärer personalen
vid anstalten, på sätt landtbruksakademien anfört, icke kunna inskränkas till mindre
än två personer, nemligen en föreståndare, åt hvilken anstaltens skötsel närmast skullo
anförtros och som skulle vara skyldig att egna hela sin tid åt arbetena vid anstalten

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

samt i allmänhet £t studier och forskningar på den praktiska entomologiens område^
samt en assistent, som skulle biträda föreståndaren i dennes göromål, men hvars tid
dock icke torde behöfva till fullo tagas i anspråk mera än omkring sju månader om
året. I afseende å det biträde, personalen skulle komma att lemna de enskilde, torde
böra stadgas detsamma, som nu gäller angående instruktören, eller att vederbörande,
som åstunda biträde, skola hafva att inkomma med reqvisition till landtbruksstyrelsen,
som derefter hade att, efter det föreståndarens yttrande iuhemtats, bestämma, hvilka
förrättningar skulle företagas och uppgöra plan för resorna, som efter omständigheterna
torde kunna uppdragas antingen åt föreståndaren ensam eller mellan honom
och assistenten fördelas. För sådana resor, som af landtbruksstyrelsen på grund af
enskildes reqvisition eller eljest i reseplanen upptoges, synes högre ersättning icke
böra utgå, än som entomologen hittills tillerkänts, eller sådan godtgörelse, som tillkommer
statens för landtbrukets utveckling kringresande undervisare.''1

“Under det att föreståndarens ställning, hvad beträffar hans försöksverksamhet
skulle blifva ungefär lika sjelfständig som föreståndarnes för den agrikulturkemiska
stationen och den växtfysiologiska anstalten vid experimentalfältet, skulle han deremot
i fråga om sin rent praktiska verksamhet vara stäld under landtbruksstyrelsen. Hvad
angår afföningen åt föreståndaren, så torde den, på sätt i ärendet föreslagits, böra
utgå med 4,000 kronor för år samt med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,
efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring, och således blifva lika med agrikulturkemistens
och växtfysiologens i penningar bestämda aflöningar. Ehuru dessa begge
dessutom åtnjuta fri bostad vid experimentalfältet, en förmån, som åtminstone för
närvarande icke kan beredas föreståndaren för den nya anstalten, anser jag mig kunna
biträda hvad i fråga om beloppet af föreståndarens aflöning blifvit ifrågasatt, hvaremot,
lika litet nu som vid bestämmande af föreståndarnes för de öfriga anstalterna
vid experimentalfältet aflöningar, någon anledning förefinnes att fördela aflöningen,
som egentligen har naturen af ett arfvode, i lön och tjenstgöringspenningar. Lika
litet torde nu böra ifrågakomma att föreslå sådana vilkor för aflöningens åtnjutande,
som i allmänhet bestämmas vid reglering af embetsverk, eller någon viss pension åt
föreståndaren, utan synes han äfven i dessa hänseenden böra likställas med de begge
öfrige föreståndarne, i fråga om hvilka härutinnan ingenting särskildt blifvit stadgadt."

“Hvad beträffar assistentens arfvode samt det för anstaltens underhåll och
drift erforderliga anslag, instämmer jag med landtbruksakademien och anser sålunda
arfvodet böra bestämmas till 1,000 kronor och anslaget för anstaltens drift och underhåll
till 1,500 kronor."

I enlighet med hvad sålunda af departementschefen anförts och med anhållan
att framdeles få underställa Kongl. Maj:ts slutliga pröfning frågan om det belopp,
som borde för anstaltens ordnande af tillgängliga medel anvisas, hemstälde derefter
departementschefen om aflåtande till Riksdagen af den framställning, som ofvan nämnts.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Utskottet, som finner vigtiga skäl tala för att en anstalt af den art, Kongl.
Maj:t nu föreslagit, må komma till stånd, har emellertid velat framhålla, att den
nytta, som dermed kan vinnas, torde vara i väsentlig mån beroende derpå, att anstaltens
verksamhet ledes i en verkligt praktisk rigtning. Ur denna synpunkt och på de skal,
som i öfrigt blifvit af landtbruksstyrelsen uti dess i ärendet afgifna utlåtande till
stöd härför anförda, anser sig utskottet endast under den förutsättning kunna förorda
inrättandet af den föreslagna entomologiska anstalten, att densamma varder stöld under
landtbruksstyrelsen, som sålunda bör öfver dess verksamhet i alla delar utöfva inseende.

Beträffande platsen för ifrågavarande anstalt likasom hvad angår den for anstalten
erforderliga lokalen, anser sig utskottet, då fråga om anvisande af i nämnda
afseende erforderliga medel icke föreligger, sakna anledning till annat yttrande, än att
de enligt statsrådsprotokollet beräknade kostnaderna för uppförande af en nybyggnad
för anstalten synas väl höga.

På grund af hvad sålunda anförts och då utskottet vid Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning i öfrigt icke haft annat att erinra, än att föreståndarens aflöning
lämpligen synes böra, på sätt landtbruksstyrelsen föreslagit, fördelas i lön och
tjenstgöringspenniogar, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att Riksdagen, för inrättande af en under landtbruksstyrelsen
stöld entomologisk anstalt, beviljar till aflöning åt
en föreståndare för samma anstalt 4,000 kronor för år, deraf

2,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar,
till aflöning åt en assistent vid anstalten 1,000 kronor för år
samt för anstaltens underhåll och drift 1,500 kronor för år,
äfvensom medgifver, att föreståndarens aflöning efter innehafvarens
af beställningen väl vitsordade tjenstgöring under eu tid af fem
år, räknadt från och med året näst efter det han blifvit antagen,
må höjas med 500 kronor och efter ytterligare fem års enahanda
tjenstgöring ånyo höjas med 500 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till “befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringai* att höjas med G,500 kronor, eller från 10o,000 kionor till

111,500 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att de för bekostande af
förste och andre fiskeriassistenternas resor afsedda, under denna anslagstitel uppförda
Bill. till Iliksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft.

Aug. höjning
af anslaget till
fiskeriassistenternas -

resor in. in.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

belopp måtte höjas för hvardera fiskeriassistenten med 500 kronor eller från 1,000
kronor till 1,500 kronor och sålunda med tillhopa 1,000 kronor.

I afeeende å denna fråga har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört,
hurusom från anslaget till fiskerinäringens understöd utginge afiöningar till två under
landtbruksstyrelsen stälda fiskeritjenstemän, nemligen förste och andre fiskeriassistenterna,
hvilkas löner vore bestämda, för förste fiskeriassistenten till 2,000 kronor, med
rätt för honom att erhålla två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, det ena efter 5
och det andra efter 10 års tjenstgöring, samt för andre fiskeriassistenten till 1,500
kronor, med rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års tjenstgöring. Dessutom
vore, enligt Riksdagens uti särskilda skrivelser den 13 maj 1869 och den 21
maj 1875 lemnade medgifvanden, af det under denna titel uppförda anslag till bekostande
af fiskeriassistenternas resor anvisadt ett belopp af 1,000 kronor för en hvar
af dem; och utginge af dessa medel, för hvilkas användande till det afsedda ändamålet
assistenterna vore skyldiga att redovisa, till dem rese- och traktamentsersättning
enligt fjerde klassen i resereglemente!. Ifrågavarande tjensteman hade till åliggande
hufvudsakligen att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i fråga
om fiskets vård m. m. samt att utföra undersökningar af landets fiskevatten och de
förhållanden, under hvilka fiskerinäringen i olika delar af landet bedrefves. Ett behörigt
fullgörande häraf påkallade naturligen assistenternas personliga närvaro å skilda
orter inom riket, och de resor, hvilka assistenterna sålunda vore nödsakade att företaga,
utfördes efter dem af landtbruksstyrelsen meddelade förordnanden eller i enlighet
med af nämnda styrelse faststälda reseplaner. För sjelfva förrättningarna, som af
enskilde påkallats och hvilka uti fiskeriassistenternas reseplaner upptagits, erlade
reqvirenterna dagarfvoden till assistenterna efter i allmänhet 4 kronor 50 öre för
hvarje dag, som i sin helhet eller till någon del för förrättningen åtginge, hvarjemte
reqvirenterna vore pligtige att tillhandahålla assistenterna bostad m. m. För extra
förrättning, d. v. s. sådan, som ej iuginge i reseplan, gäldade vederbörande reqvirent
derjemte resekostnads- och traktamentsersättningen.

Enligt hvad departementschefen härefter meddelat, hade landtbruksstyrelsen i
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 24 oktober 1894 anfört, att till följd af nu stadgade
begränsning af fiskeriassistenternas reseanslag det ofta inträffade antingen att desse
tjenstemän icke erhölle full ersättning för de af dem gjorda resor och förrättningar,
eller också att en eller flera af de i reseplanen upptagna förrättningarna måste inställas
af skäl, att reseanslaget vore förbrukadt eller hvad deraf återstode icke vore
tillräckligt att betäcka kostnaden för ifrågasatta förrättningar; att, om än åtskilliga
af de förrättningar, som fiskeritjenstemännen hade att utföra, vore af den beskaffenhet,
att de utan skada kunde till annat år uppskjutas, det dock å andra sidan hände, att
ett uppskof med förrättningarna kunde vålla verklig olägenhet; samt att, då de af
enskilde reqvirerade förrättningarna i främsta rummet syntes böra utföras, af ofvan

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

åberopade förhållande äfven blefve en följd, att den vigtiga sida af dessa tjenstemäns
verksamhet, som afsåge undersökningen af landets fiskevatten med hvad dertill hörde,
ej sällan måste stå tillbaka; och hade landtbruksstyrelsen, under framhållande att,
intilldess behofvet af flera fiskeritjenstemän, hvilket med hänsyn till landets stora
utsträckning redan länge gjort sig känbar!, kunde blifva fyldt, ofvan åberopade olägenhet
skulle kunna, åtminstone till någon del afhjelpas, derest de redan befintliga tjenstemännens
reseanslag blefve förhöjda, hemstält att af anslaget till fiskerinäringens understöd
måtte till bekostande af förste och andre fiskeriassistenternas resor få på reqvisition
i vanlig ordning till en hvar af dem utanordnas ett belopp af högst 1,500 kronor.

Statskontoret, som till följd af erhållen remiss den 28 december 1894 häröfver
afgifvit utlåtande, hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelar, dervid
förklarat sig ej hafva något att erinra mot bifall till förevarande framställning.

För egen del yttrar departementschefen härefter, att, då, såsom ofvan antydts,
de tjensteresor, hvilka det tillkomme fiskeriassistenterna att företaga, utgjorde det
hufvudsakligaste af desse tjenstemäns åligganden, ansåge departementschefen det vara
af vigt, att de för dessa resor tillgängliga medel icke vore för knappt tillägna. Af
hvad landtbruksstyrelsen anfört äfvensom af den utaf statskontoret lemnade uppgiften
angående beloppen af de utaf fiskeriassistenterna under åren 1889—1893 afgifna
räkningar å ersättning för verkstälda tjensteresor syntes emellertid framgå, att de till
desse tjenstemäns resor nu afsedda belopp vore för ändamålet otillräckliga. Fn förhöjning
af dessa belopp vore derför af behof påkallad; och syntes den af landtbruksstyrelsen
för hvartdera reseanslaget föreslagna ökning af 500 kronor, vara, åtminstone
för närvarande, skälig; hvarjemte påpekats att en sådan ökning icke vore af beskaffenhet
att behöfva föranleda till förhöjning af det anslag, hvarifrån reseersättningarne
utginge.

Utskottet har i sammanhang med ofvan omförmälda framställning haft att
behandla en af herr A. V. Ljungman i Andra Kammaren väckt motion (n:o 208), deri
motionären, med hänvisning ej mindre till Riksdagens skrifvelse den 15 maj 1889
(n:o 67), angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, och
till motionärens vid nästlidet års riksdag i Andra Kammaren väckta motioner n:o 149
och 150 samt hans anföranden vid dessa motioners behandling i Andra Kammaren,
än äfven till den ytterligare motivering, han framdeles under riksdagens lopp ärnade
meddela statsutskottet, hemstält, det måtte Riksdagen besluta att, med nedsättande af
anslaget till fiskerinäringens understöd från 42,000 kronor till 40,000 kronor, fastställa
såsom vilkor för anslagets anlitande, att det allenast må användas till de ur
fiskerihänsyn “praktiska behofvens tillfredsställande11.

1 den af motionären åberopade skrifvelsen har Riksdagen under 10:de punkten
jemte anmälan, att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
höjt anslaget till fiskerinäringens befrämjande från 17,600 kronor till 42,000 kronor,
tillika uttalat den uppfattning, att medlen i första hand borde användas till de prak -

20 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tiska behofvens tillgodoseende och icke, utan Riksdagens vidare hörande, till fortgående
statistiska arbeten.

I en till utskottet ingifven promemoria har motionären till belysande af ändamålet
med den föreslagna nedsättningen af ifrågavarande anslag anfört, bland annat,
att af anslaget bestridts kostnader för anställande af naturvetenskapliga forskningar,
hvilka icke stode i något egentligt samband med fiskerinäringen, i följd hvaraf praktiska
åtgärder till fiskets befrämjande blifvit åsidosatta.

Då, såsom ofvan meddelats, Riksdagen vid beviljande af det för fiskerinäringens
befrämjande nu utgående anslaget uttryckligen framhållit, att detsamma vore i första
hand afsedt för tillgodoseende af de praktiska behofven, är utskottet förvissadt, att
anslaget ock varder i enlighet härmed använda hvadan motionärens förslag om fastställande
i ofvan angifna syfte af vilkor för anslagets anlitande icke torde förtjena
afseende. Men då utskottet inhemtat, att af detta anslag, som, enligt hvad ofvan
nämnts, år 1889 höjdes från 17,600 kronor till 42,000 kronor, för ifrågavarande ändamål
derefter utgått allenast följande belopp, nemligen

år 1890.
„ 1891.
„ 1892
„ 1893
„ 1894..

27,939: 70
27,529: 2 8
23,224: 05
24,653: 7 5 och
24,424: io,

har utskottet funnit änslaget vara bestämdt till högre belopp än behofvet synes kräfva,
hvadan utskottet, som det tillkommer att tillse, huruvida nödiga indragningar och
besparingar kunna ega rum, ansett sig böra hemställa om anslagets nedsättande till
35,000 kronor.

Med afseende härå och då utskottet icke haft något att erinra emot Kongl.
Maj:ts förslag om höjning i de för fiskeriassistenternas resor afsedda, från förevarande
anslag utgående belopp, får utskottet föreslå:

a) att Riksdagen må medgifva, att de för bekostande af
förste och andre fiskeriassistenternas resor afsedda, under anslaget
till fiskerinäringens understöd uppförda belopp må från och med
år 1897 höjas för hvardera fiskeriassistenten med 500 kronor
eller från 1,000 kronor till 1,500 kronor och sålunda med tillhopa
1,000 kronor; samt

b) att Riksdagen, med afslag i öfrigt å herr Ljungmans
ifrågavarande motion, må bestämma anslaget till fiskerinäringens
understöd till 35,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Skiften och afvittringar.

O-o'') På grund af Kongl. Mai:ts derom gjorda framställning får utskottet Ang. godt ''

ö Rörelse åt

hemställa, afvittrimjs landtmätarc att

Riksdagen må dels medgifva, att de belopp, hvarmed Tg™!
inkomsterna af tjensten under år 1897 för afvittringsiandtmäfarue L J
i Yesterbottens och Norrbottens län kunna komma att understiga

2,500 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000
kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning,
må desse tjensteman godtgöras af anslagen till storskiftes-
och afvittringsverken; dels ock för år 1897 åt föredraganden
af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till
skri {biträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det
åt honom anslagna belopp.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

7:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja förslagsanslaget “skrifmate- Ang. höjning
rialier och expenser, ved m. m.“ med 100,393 kronor eller från 119,500 kronor till u“/Xi/maL
219,893 kronor. rialier m m.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört, att å ifrågavarande U-J
förslagsanslag, som i 1880 års riksstat varit uppfördt till ett belopp af 88,634 kronor
87 öre, men derefter upptagits till omkring 118,000 kronor och i riksstaten för innevarande
år vore upptaget till 119,500 kronor, utgifterna redan år 1881 belöpt sig till
171,162 kronor 28 öre och sedermera uppgått till följande belopp, ören oräknade,
nemligen: 1882 till 183,047 kronor, 1883 till 177,924 kronor, 1884 till 195,623 kronor,
1885 till 203,421 kronor, 1886 till 220,532 kronor, 1887 till 237,849 kronor,

1888 till 248,179 kronor, 1889 till 228,497 kronor, 1890 till 227,563 kronor, 1891
till 219,004 kronor, 1892 till 228,518 kronor, 1893 till 234,206 kronor och 1894
till 235,099 kronor. Då utgifterna således hvarje år betydligt öfverskridit de beräknade
beloppen, hvilket härledde sig af den ständigt fortgående ökningen i de ärenden,
som handlades såväl inom civildepartementet som hos derunder lydande embetsverk»
ansåge departementschefen af denna anledning ifrågavarande anslag böra höjas med
åtminstone 100,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna Riksdagens
bifall; dock att i detta anslag må få göras den jemkning,
som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. öfrig a
ordinarie
anslag.

Ang. disposition
af patentoch
varumärkesafgifter

samt vissa
andra registrering
saf gifter.

[8.]

Öfriga ordinarie anslag.

8:o) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie anslag å sjette
hufvudtiteln har någon förändring icke blifvit ifrågasatt; och hemställer utskottet,

att samtliga här ofvan icke särskildt omförmälda ordinarie
anslag under sjette hufvudtiteln må för år 1897 fastställas till
samma belopp som i innevarande års riksstat.

Patent- och registreringsväsendet.

9:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen medgifva,
att afgifterna för patent och för registrering af varumärken finge användas till
bestridande af de utgifter, hvilka Kongl. Maj:t funne betingas af tillämpning under år
1897 af förordningen angående patent och lagen om skydd för varumärken; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för ekonomisk verksamhet
och för andra uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom för
anmälanden till handelsregistren finge användas till bestridande af de utgifter, hvilka
Kongl. Maj:t funne betingas af tillämpning under år 1897 af lagen om aktiebolag,
lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, lagen om registrering af bankaktiebolag,
lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister,
firma och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda
lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat hurusom, i öfverensstämmelse
med hvad vid aflåtande af proposition (n:o 85) till 1884 års Riksdag, angående
anslag till kommerskollegium för nästföljande år med mera, af dåvarande chefen
för civildepartementet blifvit antydt, för handhafvande af bestyret med ärenden angående
patent och registrering af varumärken med ingången af år 1885 anordnats en
särskild byrå inom kommerskollegium, benämnd patentbyrån. Efter kommerskollegii
omorganisation år 1891 hade — fortsätter departementschefen — patentbyrån utgjort
en sjelfständig myndighet, som föreståtts af en byråchef och i öfrigt bestått af en
tekniskt bildad ledamot, benämnd öfveringeniör, hvilken haft att ur teknisk synpunkt
granska inkommande patentansökningar, en jemväl tekniskt bildad sekreterare, som
jemte vanliga sekreteraregöromål haft bestyret med redaktionen af patentbeskrifningarna
och byråns öfriga publikationer, en registrator och arkivarie samt ett antal biträdande
ingeniörer, hvilka biträdt öfveringeniören med nyhetsgranskning af de uppfinningar,
som anmälts till patentéring. Enligt af Riksdagen för hvarje år lemnadt medgifvande
hade patentbyråns utgifter bestridts af afgifterna för patent och registrering af varumärken,
hvilka ej blott varit för ändamålet tillräckliga, utan ock lemnat ej obetydliga

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

öfverskott. Dessa öfverskott, som af byrån för hvarje år aflemnats till statskontoret
och derstädes särskildt bokförts, uppginge för närvarande, oberäknadt det ännu ej
inlevererade öfverskottet för år 1895, till sammanräknadt 135,008 kronor 25 öre.

Antalet patentansökningar hade emellertid sedan år 1886 varit i oafbrutet stigande.
Nämnda år utgjorde antalet 604. År 1893 hade det successivt ökats till
1,036 och nästföljande år, i sammanhang med den då genomförda nedsättningen af
patentafgifterna, i ett slag sprungit upp till 1,386. Under år 1895 hade antalet ytterligare
stigit till 1,460. I anledning häraf hade embetsverkets arbetskrafter med ingången
af innevarande år måst förstärkas, hvarvid, jemte det att den hittills varande
sekreteraren, med bibehållande af sin befattning med verkets publikationer, fått öfvertaga
den tekniska granskniugen och föredragningen af en del patentansökningar, inrättats
ytterligare en sekreterarebefattning, hvars innehafvare hade att, jemte skötandet
af de vanliga sekreteraregöromålen, såsom ledamot i verket bereda och föredraga
registreringsansökningar och öfriga ärenden, för livilkas handläggning särskilda tekniska
insigter ej erfordrades, äfvensom en bokhållarebefattning. Med hänsyn, bland annat,
till svårigheten att för det till de biträdande ingeniörerna utgående arfvodet, 1,500
kronor, för dessa befattningar alltid förvärfva fullt lämpliga krafter, hade derjemte
inrättats fyra befattningar, i afiöningshänseende likstälda med första gradens tjenster,
hvilkas innehafvare benämnts byråingeniörer. I sammanhang härmed hade embetsverkets
hittills varande mindre egentliga benämning utbytts mot “patent- och registreringsverket",
och hade instruktion och stat för nämnda ver , att tills vidare gälla från
och med ingången af innevarande år, af Kongl. Maj:t faststälts den 29 november nästlidna
år.

Denna stat slutade på en summa af 94,200 kronor, hvartill komme: å en del
aflöningar efter viss tjenstetid beviljade tillägg, hufvudsakligen motsvarande de ålderstillägg,
som utginge i de å ordinarie stat uppförda embetsverken, och för närvarande
sammanräknade uppgående till 2,700 kronor; det, på grund af Sveriges deltagande i
den så kallade patentunionen, till upprätthållande af dess internationella byrå i Bern
utgående bidrag, omkring 1,500 kronor; äfvensom hyra för embetsverkets lokal, som
under år 1895 måst utvidgas, 5,600 kronor. Kostnaderna för patent-och registreringsväsendets
uppehållande vore sålunda för närvarande beräknade till 104,000 kronor,
hvarvid dock borde erinras, att vissa bland dessa kostnader och särskildt de, som
afsåge verkets publikationer, icke kunde på förhand med visshet beräknas, enär de i
väsentlig mån vore beroende af antalet inkommande patentansökningar. I den mån
detta antal ökades, komme dock äfven verkets inkomster att stiga.

Till jemförelse med hittills varande förhållanden och för bedömande i hvad mån
de sålunda upptagna utgifterna borde kunna täckas af verkets antagliga inkomster,
har departementschefen från en af embetsverkets chef aflemnad promemoria meddelat,
att inkomsterna under år 1895 utgjort:

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Afgifter för 1,460 patentansökningar (deraf 3 obetalda)................ kronor 29,140: —

Årsafgifter för patent ........................................................................ „ 70,810: —

Afgifter för 340 registreringsansökningar (deraf 1 obetald)............ „ 13,560: —

Afgifter för 554 ansökningar om förnyad registrering.................... „ 5,540: —

För försålda publikationer............................... „ 2,376: 75

* Summa kronor 121,426:75

samt att utgifterna, hvilka dock, då räkenskaperna ännu icke vore afslutade, ej kunde
med full noggrannhet uppgifvas, under samma år uppgått till 99,401 kronor 38 öre,
af hvilket belopp de vigtigaste posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 45,124
kronor 67 öre, embetsverkets publikationer 31,127 kronor 92 öre, återstälda patentoch
registreringsafgifter 2,415 kronor, utgifter för embetsverkets bibliotek 2,610 kronor
75 öre, renskrifning 3,139 kronor 33 öre, bidrag till upprätthållande af patentunionens
internationella byrå i Bern 1,587 kronor 26 öre samt hyra för embetsverkets lokal
4,800 kronor.

För år 1894 belöpte sig patentbyråns inkomster till 104,469 kronor och dess
utgifter till 96,749 kronor 84 öre. Antalet patentansökningar år 1894 utgjorde, såsom
redan förut nämnts, 1,386, antalet registreringsansökningar 268.

Patent- och registreringsmyndighetens förut omförmälda ändrade benämning
hade, enligt hvad departementschefen vidare anfört betingats, förutom af skäl som
ofvan angifvits, jemväl af den mera omfattande verksamhet, som för detta embetsverk
med nästkommande års ingång stälts i utsigt. Vid behandlingen af Kongl. Maj:ts
proposition till nästlidna års Riksdag med förslag till lag om handelsbolag och enkla
bolag, lag om aktiebolag m. m. hade nemligen det med anledning af nämnda proposition
tillsatta särskilda utskottet, efter att hafva anfört de skäl, som, enligt utskottets
uppfattning, talade mot aktiebolagsregistreringens förläggande vare sig till någon byrå
inom civildepartementet eller till justitiedepartementets statistiska byrå eller till kommerskollegium,
yttrat, att utskottet hade skäl att antaga, att inom den närmaste framtiden
till Kongl. Maj:t skulle inkomma framställning om förstärkande af patentbyråns personal,
samt att med den förstärkning, som sålunda i allt fall blefve nödig, byrån, åtminstone
om ytterligare en notarieplats inrättades, kunde medhinna jemväl ombesörjande af
aktiebolagsregistreringen; att med den sålunda antydda såväl som med hvarje annan
anordning af registreringen i fråga dock extra biträde syntes erfordras för den öfvergångstid,
hvarunder de redan i verksamhet varande aktiebolagens registrering enligt
den nya lagen genomfördes,. men att, bortsedt från detta tillfälliga och öfvergående
behof, för hvars tillfredsställande medel tydligen lätt bereddes genom de under samma
tid rikligare inflytande registreringsafgifterna, kostnaderna skulle blifva ganska ringa,
enär, äfven om man, i betraktande deraf att åtskilliga allmänna kostnader (för chefen,
registratorn, vaktbetjening och lokal) bestredes uteslutande af patent- och varumärkesmedel,
utginge derifrån, att aflöningarne för en ny administrativ sekreterare och en

StatsuLkoltets Utlåtande A’:o 7.

ny notarie borde med hela sitt belopp påföras aktiebolagsregistreringen, dessa utgifter
antagligen ej behöfde öfverstiga 6,000 å 8,000 kronor.

I öfverensstämmelse härmed hade ock — fortsätter departementschefen — i det
förslag till kungörelse om aktiebolagsregistrets förande med mera, som numera utarbetats
af lagbyrån, patent- och registreringsverket betecknats såsom den myndighet, som
skulle föra nämnda register, hvarjemte bemälda embetsverk fått befallning att till
Kongl. Maj:t inkomma med förslag till den ändring af dess organisation, som häraf
kunde påkallas. Då detta förslag ännu ej afgifvits, vore departementschefen för närvarande
ej i tillfälle att med full visshet bedöma, huruvida utskottets antagande i
fråga om de arbetskrafter, som i och för aktiebolagsregistreringen erfordrades, vore
rigtigt, och såväl på grund af svårigheten att på förhand beräkna omfattningen af
det arbete, som registreringen kunde påkalla, som ock särskild! med hänsyn till det
behof af extra biträde, som, enligt hvad utskottet ock framhållit, under den öfvergångstid,
hvarunder de redan i verksamhet varande aktiebolagens registrering skulle genomföras,
torde göra sig gällande, syntes nödig försigtighet böra föranleda att, i likhet
med hvad vid patentbyråns bildande skedde, de tjenstemän, hvilka erfordrades uteslutande
för aktiebolagsregistreringen, till en början förordnades endast för viss bestämd
tid, under hvilken något större erfarenhet om det verkliga behofvet af arbetskrafter
kunde vinnas.

Lika litet som i fråga om administrationskostnaderna syntes någon säker beräkning
på förhand kunna uppgöras med afseende å kostnaden för kungörande af
registrerade uppgifter om aktiebolag. Så väl med hänsyn härtill som i betraktande
af hvad i fråga om kostnaderna för patentverkets verksamhet hittills bestämts, ansåge
departementschefen för närvarande af Riksdagen endast böra utverkas medgifvande
till användandet af inflytande afgifter för registrering af uppgifter angående aktiebolag
till bestridande af de utgifter, hvilka betingades af tillämpningen under år
1897 af lagarna om aktiebolag, om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och om
registrering af bankaktiebolag.

Frågan härom borde emellertid lämpligen behandlas i sammanhang med frågan
om dispositionen af öfriga likartade registreringsafgifter, nemligen ej mindre de för
närvarande på grund af lagen angående handelsregister, firma och prokura utgående,
än ock de, hvilka komme att utgå på grund af den med 1897 års ingång i kraft
trädande lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet. Med afseende
härå har departementschefen till en början erinrat derom, att, sedan genom förstnämnd*
lag bestämts, att närmare föreskrifter om afgifterna för registreringen och
för dess kungörande samt tid och sätt för utgifvande af den i lagens 4 § föreskrifna
samling för hela riket af kungjorda anmälanden till handelsregistret skulle af Kongl.
Maj:t meddelas, Kongl. Maj:t dels genom kungörelse den 4 november 1887 bestämt
registreringsafgifternas belopp, dels ock genom kungörelse den 22 december samma
år om dessa afgifter meddelat närmare föreskrifter, enligt hvilka, i korthet sagdt,
Bih. till Jitkud. Prof. 189(1. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

stadsmyndigheterna, utom Stockholm, tills vidare uppbure dessa afgifter utan redovisningsskyldighet
till statsverket mot skyldighet för städerna att vidkännas alla med
registreringen och dess kungörande förenade utgifter, samt öfverståthållareembetet
och Kong!. Maj:ts befallningshafvande inför kammarrätten årligen redovisade för de
till dem inflytande afgifter, med hvilka de bestrede utgifterna för handelsregistrens
anskaffande och registreringens kungörande, hvarjemte de årligen inlevererade befintliga
öfverskott till statskontoret, der de särskildt för sig bokfördes. Af dessa öfverskott
bestredes bland annat kostnaden för nyssnämnda, i firmalagen föreskrifna samling
af anmälande!! för hela riket, hvilken samling för närvarande utgåfves under
tillsyn af en tjensteman inom civildepartementet. 1 hvad sålunda blifvit föreskrifvet
konime i följd af de nya bolagslagarna ej att ske väsentligen annan ändring, än att
bestämmelserna angående afgifternas belopp i vissa fall ej komme att ega tillämplighet.
Bestyret med omnämnda samling borde emellertid för framtiden öfverflyttas
till registreringsmyndigheten för aktiebolag, för att samlingen skulle kunna utgifvas i
sammanhang med de likartade samlingar, hvilka omförmäldes i 71 § af lagen om
aktiebolag och Öl § af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet.
Till nämnda myndighet borde på grund häraf någon ersättning utgå äfven af de
registreringsafgifter, hvilka ej hänförde sig till aktiebolag.

Med afseende å registreriugsafgifterna för aktiebolag hade utskottet anfört,
bland annat, att utskottet utgått från den förutsättning, att kostnaden för kungörande
af registrerade uppgifter borde betäckas genom inkomsten af registreringsafgifter lika
för alla aktiebolag, medan deremot registreringsafgifterna i öfrigt borde graderas efter
aktiekapitalens storlek, samt att afgifter af det senare slaget borde förekomma endast
vid den första registreringen af hvarje aktiebolag och vid registrering af aktiekapitalets
ökande. Någon förhöjning af de fasta afgifterna ansåge utskottet icke böra erfordras,
enär, så vidt utskottet kunnat erfara, de nu utgående afgifterna varit fullt tillräckliga
för betäckande af kungörelsekostnaden. Med afseende åter å de variabla afgifterna,
med hvilkas afkastning kostnaden för registreringsmyndigheten borde täckas, hade
utskottet framhållit att, då under de sistförfluten tio åren summan af minimikapitalen
för de aktiebolag, som sanktionerats med minst 10,000 kronors kapital, i medeltal
uppgått till omkring 26 millioner kronor, en afgift af slv procent af aktiekapitalet
med visshet borde lemna medel till betäckande af nämnda kostnader.

I det förslag till kungörelse om aktiebolagsregistrets förande med mera, hvilket,
enligt hvad redan erinrats, blifvit af lagbyrån utarbetadt, hade — yttrar departementschefen
vidare — med tillämpning af utskottets förslag om dels fasta, dels variabla
afgifter, de förra upptagits till 15 kronor för de fall, då ansökan gjordes om aktiebolags
registrering samt då ändring skedde i firman och förty ny fullständig inskrifning
i registret skulle göras, samt till 6 kronor, då anmälan till registret eljest skedde.
Den variabla afgiften åter, som, på sätt utskottet föreslagit, endast ifrågasatts vid
den första registreringen och då anmälan afsåge verkstäld ökning af aktiekapitalet,

Statsutskottets Utlåtande A.o 7.

hade upptagits till 5 öre för hvarje fulla 100 kronor af nämnda kapital. Då, som
bekant, de afgifter, hvilka vid anmälan till handelsregistret skulle af aktiebolag erläggas,
för närvarande utginge med 10 kronor, då firma första gången till registret
anmäldes, och med 4 kronor, då anmälan eljest skedde, innebure följaktligen lagbyråns
förslag en förhöjning af så väl de fasta som de variabla afgifterna, utöfver
hvad utskottet trott vara erforderligt. Med anledning häraf och utan att i öfrigt för
närvarande uttala något omdöme om hvad lagbyrån sålunda föreslagit, ansåge sig
departementschefen böra framhålla, att de kungörelser, hvilka föranleddes af den nya
aktiebolagsregistreringen utan tvifvel i ej så få fall torde blifva mera omfattande än
de nu af firmaregistreringen påkallade, och således måhända äfven dyrare, samt att
det i allt fall vore försigtigare, att registreringsafgifterna till en början sattes något
högre, i hvilket fall de, såsom nyligen skett med patentafgifterna, sedan tillräcklig erfarenhet
vunnits, med lätthet kunde reduceras, än om de på grund af för låg afkastning
inom kort måste höjas, hvilket säkerligen ur flera synpunkter ej skulle verka
fördelaktigt. Erinras borde ock att, då bolagsordningarne icke vidare skulle stadfästas
af Kongl. Maj:t, den nuvarande, för alla aktiebolag lika stämpelafgiften, 20
kronor, bortfölle, vid hvilket förhållande aktiebolag med mindre kapital än 30,000
kronor äfven med tillämpning af de i lagbyråns förslag upptagna afgifter, skulle
komma att för den första registreringen få vidkännas sammanräknadt lägre kostnad
än för närvarande. Framhållas borde ock, att de variabla afgifterna icke skulle ifrågakomma
vid öfverförandet till aktiebolagsregistret af de nu i verksamhet varande
bolagen.

Hvad derefter vidkomme registreringsafgifterna för föreningar för ekonomisk
verksamhet, hade lagbyrån i afgifvet författningsförslag upptagit dem, för de fall då
ansökan om förenings registrering gjordes, så ock då rörelsen flyttades från en kommun
till en annan eller ändring skedde i firman och förty ny fullständig inskrifning

1 registret skulle göras, till 10 kronor för förening med personligen ansvarige medlemmar
och för annan förening till 6 kronor, samt då anmälan eljest skedde till 3
kronor för förening med personligen ansvarige medlemmar och för annan förening till

2 kronor. Med afseende å dispositionen och redovisningen af dessa registreringsafgifter
syntes höra stadgas detsamma, som för närvarande gälde i fråga om de till
öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingående afgifterna för
anmälningar till handelsregistren.

Derest den anordning, som sålunda ifrågasatts, vunne godkännande, komme,
under förutsättning att här afsedda registreringsafgifter sammanlagda lenmade öfverskott,
statskontoret att årligen få till förvaltning mottaga registreringsmedel, uppkomna
genom de olika afgifterna. Knappast syntes dervid vara af nöden att vid förvaltningen
strängt särskilja de olika öfverskotten efter deras olika ursprung. Snarare syntes
med afseende å dessa registreringsafgifters likartade ändamål öfverskotten å afgifterna
till aktiebolagsregistret och till handels- och föreningsregistren med allt fog kunna

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

betraktas såsom en gemensam reservfond för detta registreringsväsende i dess helhet,
hvarur uppkommande brist på det ena eller andra hållet kunde täckas. En sådan
gemensam användning af dessa medel hade ock siu motsvarighet i den gemensamma
användningen af afgifter för patent och registrering af varumärken.

Patent- och varumärkesafgifterna borde deremot hållas skilda från öfriga registreringsmedel.
I hvad anginge sagda afgifters omedelbara användande för uppehållande
af patent- och registreringsverket syntes det emellertid endast delvis vara
möjligt att fullt exakt beräkna huru stort belopp af vissa utgifter faktiskt orsakades
af bolagsregistreringen, utan blefve det väl nödvändigt att i dylika fall nöja sig med
fastställande af vissa normer för utgifternas fördelande på de olika slagen af inkomster.

Af den till statsrådsprotokollet lemnade redogörelsen angående patent- och
registreringsverket framgår att med innevarande år personalen vid detta embetsverk i
anledning af göromålens tillväxt ökats med sex nya tjensteman samt att från och
med nästkommande år någon ytterligare förstärkning af arbetskrafterna torde påkallas
genom öfverlemnande till verkets handläggning af dels ärenden rörande registrering
af aktiebolag enligt den nya lagen, som då träder i kraft, dels ock bestyret med utarbetande
och utgifning af den i firmalagen föreskrifna samling för hela riket af
kungjorda anmälanden till handelsregistret. Efter det den sålunda i utsigt stälda
utvidgningen af patent- och registreringverket kommit till stånd, torde emellertid
detta embetsverk hafva nått den utveckling, att dess organisation kan för en längre
framtid fastslås; och anser sig utskottet med afseende härå böra framhålla angelägenheten
af, att förslag till stat för embetsverket måtte så snart som möjligt och senast
vid 1898 års riksmöte förläggas Riksdagen till pröfning och godkännande. Under
uttalande häraf får utskottet, som icke har något att erinra emot de af Kongl. Maj:t
under förevarande punkt gjorda framställningar, hemställa,

att Riksdagen må medgifva,

a) att afgifterna för patent och för registrering af varumärken
må användas till bestridande af de utgifter, hvilka Kongl.
Maj:t finner betingas af tillämpning under år 1897 af förordningen
angående patent och lagen om skydd för varumärken; samt

b) att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar
för ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till
aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom för anmälanden till
handelsregistren må användas till bestridande af de utgifter,
hvilka Kongl. Maj:t finner betingas af tillämpning under år 1897
af lagen om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse,
lagen om registrering af bankaktiebolag, lagen

Statsutskottets Utlåtande A o 7.

om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om
handelsregister, firma och prokura tillika med lagen om ändring
i vissa delar af sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag och
enkla bolag.

Arbetareförsäkringen.

10:o) Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att Kongl. Maj:t måtte Ang. förvaltega
för år 1897 använda de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfalls- m"f^rs^råt
försäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till för- m. m.

valtningsbidrag åt sjukkassor under enahanda vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den |/■■]

13 maj 1891 (n:o 85) vore angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande
genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att Riksdagen för
hvardera af åren 1891—1895 afsatt 100,000 kronor till underlättande af åtgärder
för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande, hvarjemte Riksdagen enligt
dess skrifvelser den 13 maj 1891 (n:o 85), den 20 maj 1892 (n:o 61), den 6 maj

1893 (n:o 39), den 4 maj 1894 (n:o 32) och den 14 maj 1895 (n:o 32) medgifvit, att
de för nämnda ändamål afsätta belopp finge för åren 1892, 1893, 1894, 1895 och
1896 användas, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, under vissa
i Riksdagens förstberörda skrifvelse angifna vilkor, dels ock till utarbetande och
offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelser för sjukkasseväsendet
i riket.

Från de sålunda afsätta medlen hade, enligt hvad departementschefen vidare
meddelat, såsom förvaltningsbidrag till sjukkassor utanordnats under år 1892 tillhopa
8,717 kronor 19 öre, under år 1893 tillhopa 28,852 kronor 80 öre och under år

1894 tillhopa 32,960 kronor 86 öre. Huru mycket som utanordnats 1895 för samma
ändamål vore ännu icke kändt, men kunde antagas icke i nämnvärd mån öfverskrida
utanordningarne under 1894. Från ifrågavarande medel hade jemväl bestridts omkostnaderna
för utarbetandet och offentliggörandet af årsredogörelser för sjukkasseväsendet,
hvilka omkostnader dock icke uppgått till några afsevärda belopp. Några
utgifter för arbetarnes olycksfallsförsäkring hade icke förekommit. Af de ifrågavarande
medlen återstode sammanlagdt omkring 400,000 kronor.

Då ifrågavarande medel syntes mer än tillräckliga för bestridande af de utgifter,
som för sjukkasseväsendet intill utgången af år 1897 kunde ifrågakomma, har
departementschefen endast hemstält, att Kongl. Maj:t måtte äska Riksdagens medgifvande
rörande dessa medels användning för samma ändamål som förut.

De i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891 (n:o 85) angifna vilkor för utgifvande
af förvaltningsbiarag till sjukkassor äro:

l:o) Sjukkassan skall vara hos vederbörande myndighet registrerad i enlighet
med lagen om sjukkassor.

Statsutskottets Utlåtande i\'':o 7.

2:o) Sjukkassan skall under föregående år haft egna inkomster, uppgående till
minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp.

3:o) Förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande till det antal afgiftspligtiga
medlemmar, sjukkassan under nästföregående år städse haft, med 1 krona för
hvarje medlem till och med 50, med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till och
med 250 samt med 25 öre för hvarje medlem derutöfver, dock ej för något år med
sammanlagdt högre belopp än 300 kronor.

I dessa bestämmelser, hvilka, såsom ofvan nämnts, hittills varit tillämpade,
har ändring nu föreslagits genom en i Andra Kammaren väckt, till förberedande behandling
af statsutskottet remitterad motion (n:o 150), deruti herr J. A. Fjällbäck
hemstält, att Riksdagen ville antaga följande förändrade bestämmelser angående statens
förvaltningsbidrag till inregistrerade sjukkassor: Bidraget utgår med 2 kronor för
hvarje medlem till och med 50, med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och
med 250, med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till och med 500 samt 25 öre
för hvarje medlem derutöfver.

Till stöd för detta förslag har motionären anfört, bland annat, följande:

“Då 1891 års Riksdag antog lagen om sjukkassor, så var tydligen afsigten att
reglera och understödja den beaktansvärda sträfvan till sjelfhjelp, som fått sitt uttryck
i det^ stora antal sjukkassor, som finnas i vårt land; men dessutom torde statens
intresse för erhållandet af en omfattande och upplysande statistik på detta område i
hög grad bidragit till lagens antagande.8

“Huruvida nu dessa syftemål i någon nämnvärd grad uppnåtts eller icke,
under de år lagen varit gällande, framgår med all önskvärd tydlighet af de redogörelser,
som afgifvits för åren 1892 och 1893 öfver de registrerade kassornas verksamhet.
Enligt arbetareförsäkringskomiténs betänkande funnos år 1884 i hela riket
1,049 sjukkassor med sammanlagdt 138,726 medlemmar, af dessa och de sedermera
tillkomna voro vid 1893 års slut endast 344 med 41,243 medlemmar inregistrerade.
Då sjukkassornas medlemsantal under år 1893 med visshet kan antagas uppgå till
omkring 200,000, så framgår häraf, att endast omkring en femtedel ansett med sin
fördel förenligt att underkasta sig inregistreringen. Så voro till exempel i Stockholm
endast 30 kassor med 5,381 medlemmar inregistrerade, under det att bland de icke
inregistrerade en enda, “Enighet ger styrka8, vid samma tidpunkt hade 7,463 medlemmar.
Under år 1894 har visserligen antalet inregistrerade kassor härstädes ökats
till 35 med 6,054 medlemmar, men samtidigt ökades nämnda förenings medlemsantal
till 8,074 och lär för närvarande uppgå till öfver 9,000. Då det kända antalet
kassor i Stockholm år 1884 var 147 med 34,959 medlemmar och sedan dess säkerligen
betydligt ökats (så hade till exempel “Enighet ger styrka8 endast 2,133 då, mot
öfver 9,000 nu), så framgår häraf, att endast omkring en tiondedel af hela medlemsantalet
är inregistreradt. Af erfarenheten under den tid lagen varit gällande framgår
således, att det resultat, man afsåg att vinna, i stort sedt uteblifvit."

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

“Frågar man sig då, hvilka de mest verkande orsakerna till detta nedslående
förhållande torde vara, så är det uppenbart, att de fördelar, staten erbjuder de
inregistrerade kassorna, äro så obetydliga, att flertalet, särskildt bland de större, föredraga
att icke inregistrera sig, emedan förvaltningsbidraget icke på långt när betäcker
de dermed förenade kostnaderna. Ingen må förundra sig öfver att en kassa, som till
exempel “Enighet ger styrka1'', hvilken år 1894 hade öfver 8,000 medlemmar, 100,500
kronor inkomster, 80,993 kronors utgifter, hvaraf förvaltningskostnader öfver 7,000
kronor, och utbetalade till 2,031 medlemmar ''för 6,667 veckors sjukhjelp 66,6/0
kronor, icke låtit inregistrera sig för att få det obetydliga statsbidraget 300 kionor,
hvilket bidrag naturligtvis icke har den ringaste betydelse för en kassa med den omfattning
som den ifrågavarande."

Särskildt med afseende å de belopp, hvarmed enligt motionärens förslag statsbidragen
borde utgå, yttrar motionären:

“Risken för ökade utgifter, i fall bestämmelsen om maximum borttages, torde
blifva ganska ringa, emedan det är ett fåtal kassor med så hög numerär, att bidraget
skulle uppgå till 1,000 kronor, men det är för statistikens skull af stor vigt, att dessa
större kassor låta inregistrera sig. I afseende å de mindre kassorna, så torde ett
högre bidrag verka i den rigtning att årsafgifterna ökades, emedan i annat fall kassorna
icke skulle kunna erhålla bidraget oafkortad! enligt bestämmelsen i lagen derom, att
kassans årsinkomst måste vara 3 gånger större än statens bidrag. Så som nu förhållandet
är, kan en kassa med 25 medlemmar och 75 kronors årsinkomst uttaga
statsbidraget, och då erfarenheten visar att kassorna få utbetala sjukhjelp för omkring
6 å 7 dagar per år och medlem, så kunna en sådan kassas medlemmar i bästa fall
påräkna en sjukhjelp af högst 4 kronor per vecka, hvilket torde vara alldeles otillräckligt.
Om deremot bidraget höjes till dubbelt mot nu, så skulle kassorna säkerligen
arbeta på att uppnå så stor årsinkomst, att hela bidraget kunde uttagas, i
hvilket fall också sjukhjelpen kunde ökas till 8 kronor pr vecka."

Såsom af motionären framhållits, hafva blott en mindre del af sjukkassorna i
vårt land ännu underkastat sig de förpligtelse^ som en registrering i öfverensstämmelse
med sjukkasselagen medför. Det synes ock antagligt att i vissa fall orsaken härtill
är att söka deruti, att statsbidragen enligt gällande bestämmelser icke alltid fullt
motsvara de kostnader, som föranledas af sjukkasselagens föreskrifter. Huruvida och
i hvad mån en förhöjning af dessa bidrag lämpligen bör ske, torde dock efter den
korta tid, hvarunder bestämmelserna härom haft tillämpning, ickd kunna bedömas;
och anser sig utskottet på grund häraf icke böra tillstyrka de af motionären föreslagna
ändrade bestämmelserna i detta afseende, helst utskottet föreställer sig att
Kongl. Mäj:t, derest erfarenheten skulle gifva vid handen, att vissa ändringar härutinnan
äro önskvärda, icke lärer underlåta att till Riksdagen derom göra framställning.

Utskottet, som vid Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag icke har något att
erinra, hemställer alltså,

Ang. anslag
för kontrollen
ä försäkringsanstalterna.

[10.]

Ang. anslag
till utgifvande
af »Folisunderrätlelscr.
»

[ll.l

Ang. anslag
till särskild
''polisstyrka på
landet.

[12.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning och med afslag å herr Fjällbäcks i ämnet väckta
motion, medgifva, att Kongl. Maj:t må ega för år 1897 använda
de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till
förvaltningsbidrag åt sjukkassor under enahanda vilkor, som i
Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891 (n:o 85) äro angifna,
dels ock till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens
försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjette hufvudtiteln,
gjorda framställningar får utskottet afgifva följande yttranden och förslag.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

11:0) På grund af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll å försukringsanstalterna,
för år 1897, i likhet med hvad allt ifrån
år 1887 egt rum, på extra stat anvisa till Kong], Maj:ts förfogande
ett belopp af 4,500 kronor.

Öfverståthållareembetet.

12:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må äfven för år 1897, till utgifvande under
samma år af “Polisunderrättelser“ på extra stat anvisa 15,000
kronor.

Landsstaterna i länen.

13:o) Vidare får utskottet på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 33

att Riksdagen må på extra stat för år 1897 till Kongl.
Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 65,000 kronor, att användas
till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet, der
sådan kan af förhållandena påkallas, äfvensom till belöningar för
gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller
gripande, allt enligt förut tillämpade, i statsrådsprotokollet öfver
civilärenden den 13 januari 1896 angifna grunder.

14:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag och med hänvisning
till hvad i afseende härå blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 85) anfördt, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, till ersättning för juridiskt biträde åt
de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar och lappförmän,
på extra stat för år 1897 anvisa 13,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

15:o) 1 anledning af Kongl. Maj:ts framställning samt under hänvisning till hvad
i förevarande ämne blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 85 o. 86) anfördt, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1897 anvisa ett
anslag af 5,000 kronor till undersökningar af mindre hamnar
och farleder äfvensom till upprättande eif planer till anläggning
eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten icke äro förenade
med vägföretag.

Vägunderhållet på landet.

16:o) Tå grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1897 anvisa, för
bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar,''
såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

17:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och under
hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 86 o. f.) i ämnet anförts, hemställer
utskottet,

Bill. till lliksd. Prot. 1896. 4 Sand. 1 Afd. 7 Höft. 5

Ang. arfvoden
åt lappfogdar
m. m.

[13.]

Ang. undersökningar
af
mindre hamnar
m. m.

[14.]

Ang. bidrag
till kostnaden
för viigdclnirxgar.

[15.]

Ang. anslag
till aflöningar
m. m. vid
Vltuna landtbruksinstitut.

Ilo.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen, i enlighet med hvad för åren 1892— 1896
egt rum, må på extra stat för år 1897 anvisa till aflöningar
och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruksinstitut 29,000 kronor.

Ang. duposi- 18:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och med hän llon

df vissa

till ultima in- visning till hvad i afseende härå blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 87 o. f.) medstitutanslagna
deladt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för år 1897 medgifva, att det uti staten
för landtbruksinstitutet vid Ultuna till “institutets öfriga utgifter"
upptagna belopp jemväl må användas till anskaffande och underhåll
af apparater, instrument, maskiner och redskap, som erfordras
till den anstalt för profning af maskiner och redskap för landtbrukets
behof, som kan varda vid institutet inrättad.

medel till en
redskapsprofningsanstalt

för landtbruket.

[17,]

Ang. anslag 19:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer utskottet

till mejeri- vidare
institutet vid
Alnarp.

[18.] att Riksdagen må, för uppehållande af undervisningen

vid mejeriinstitutet vid Alnarp, jemväl för år 1897 anvisa å
extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

Ang. ''anslag
till allmänna
landtbruksmöten.

[19.]

20:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för allmänna landtbruksmöten på extra stat för år 1897
anvisa 7,500 kronor.

Ang. anslag
till prisbelöningar
vid
allmänna
landtbruksmöten.

[20.|

21:o) Vidare
utskottet hemställa,

och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

att Riksdagen må till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten
för husdjur, redskap och maskiner samt ladugårdsprodukter,
sädesslag och andra jordbruksalster å extra stat för
år 1897 anvisa 12,500 kronor.

Ang. anslag
till agrikulturkemiska

stationer.

[21.]

22:o) Med anledning af hvad Kongl.
utskottet hemställa,

Maj:t i sådant hänseende föreslagit, får

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 35

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll af sju kemiska
stationer för jordbrukets och näringarnas behof — inom de orter,
der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal
för detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent
samt bekosta aflöningen till dessa och laboratoriitjenaren äfvensom
årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp af
böcker och inventarier för stationens behof — på extra stat för
år 1897 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station eller
tillhopa 28,000 kronor.

23:o) I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvartdera af åren
1895 och 1896 egt rum, såsom bidrag till underhåll af en för
öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens
län — under vilkor att länets landsting och hushållningssällskap
till anstaltens underhåll bidraga med sammanlagdt minst

3.000 kronor — på extra stat för år 1897 anvisa ett anslag af

5.000 kronor.

24:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen i likhet med hvad allt sedan år 1887 egt
rum, må på extra stat för år 1897 till Kongl. Maj:ts förfogande
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000
kronor för hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart
för sig eller i förening, understödjas med minst samma belopp
som statsbidraget och hvilka anstalter vilja underkasta sig de
vilkor och föreskrifter i afseende på analysmetoder och öfriga
förhållanden, som af Kongl. Maj:t fastställas.

25:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, må jemväl för år 1897, till utbildande af en elev
i boslcapsskötsel och mejerihushållning, på extra stat anvisa ett
belopp af 1,000 kronor.

Ang. anslag
till en
kemisk-växtbiologisk

anstalt inom
Norrbottens
län.

[22.]

Ang. anslag
tillfrökontrollanstalter.

[23.]

Ang. anslag
till en elev i
boskapsskötsel
och mejerihushållning,

[24.]

Statsutlcottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag
till svenska
mosskulturföreningen.

[25.]

26:o) Kong], Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1897 bevilja
ett anslag af 15,000 kronor till understöd åt svenska mosskidtur förening en.

Med afseende å denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
erinrat derom, att Riksdagen till understöd åt svenska mosskulturföreningen på
extra stat beviljat för hvartdera af åren 1890 och 1891 5,000 kronor samt för hvardera
af åren 1892, 1893 och 1894 10,000 kronor äfvensom för år 1892 ett särskildt
anslag af 4,000 kronor till bestridande af kostnaderna för föreningens deltagande i
sjuttonde allmänna landtbruksmötets utställning i Göteborg 1891. Rör hvartdera af
åren 1895 och 1896 hade — fortsätter departementschefen — Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till föreningens understöd bevilja ett anslag af 15,000 kronor, men
dessa tramställningar hade endast på det sätt bifallits, att Riksdagen för hvartdera
af sist nämnda år, liksom närmast föregående år, för ändamålet anvisat 10,000 kronor.
Förutom de sålunda af Riksdagen beviljade belopp, hade Kongl. Maj:t af tillgängliga
medel anvisat dels åren 1888, 1889, 1890 och 1891 såsom bidrag till utgifvande af
föreningens tidskrift, hvartdera af de två förstnämnda åren 600 kronor och hvartdera
af åren 1890 och 1891 1,000 kronor, och dels under år 1895 till bestridande af kostnaderna
för föreningens deltagande i adertonde allmänna landtbruksmötets utställning
i Malmö år 1896 ett belopp af 4,000 kronor.

Mosskulturföreningen hade nu, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, uti
en till Kongl. Maj:t ingifven skrift anhållit om aflåtande till Riksdagen af proposition
om beviljande åt föreningen af ett statsanslag till belopp af 15,000 kronor för år 1897.

Af den redogörelse för innehållet i föreningens berörda skrift, som lem nas i
statsrådsprotokollet (sid. 90—93), får utskottet här meddela följande:

Under åberopande af den utförliga redogörelse för föreningens verksamhetsplan,
som förut lemnats och hvilken funnes intagen i departementschefens yttrande till
statsrådsprotokollet den 14 januari 1895, hade föreningen meddelat följande kortare
öfversigt af densammas hufvuddrag:

“Verksamhetsplanen fastställes för hvarje år och har till syftemål att kraftigt
befrämja hela landets mosskultur, att tillmötesgå alla de anspråk, som från enskilda
mossodlaies sida ställas på föreningen, samt att följa mosskulturens numera så rastlösa
utveckling i dess skilda grenar så inom som utom vårt land.

Föreningens verksamhet omfattar sålunda hufvudsakligen följande arbeten:

1. Laboratoriearbeten, dervid alla mossjordprof underkastas kemisk och mikroskopiskt-botanisk
analys; undersökning af jordförbättringsmedel, gödselämnen, utsäden
och skördade produkter, frökontroll, m. m.

2. Undersökningar af mossar i landets olika trakter för bedömande af deras
olika odlingsvärde m. m.

3. Vegetations- och fältförsök under föreningens egen omedelbara ledning.

4. Fältförsök i olika provinser.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

5. Kulturingeniörens resor för att på reqvisition besöka enskilda mossodlare
och meddela dem råd och upplysningar rörande mossars gödsling och skötsel m. m.

6. Föreningens årsmöten, hvilka hållas, ett under sommaren på skilda platser
inom landet och ett årligen i november, vid hvilka möten hållas föredrag och öfverläggningar,
hvarjemte vid sommarmötena anordnas utfärder till sevärda mossodlingar
o. s. v.

7. I Föreningens periodiskt utkommande tidskrift göras hennes verksamhet
och dennas resultat tillgängliga för en större allmänhet, och är priset å denna tidskrift
satt så lågt, att äfven mindre bemedlade mossodlare kunna hafva råd att förskaffa
sig densamma.»

Med erinran hurusom föreningen i det förslag till inkomst- och utgiftsstat för
år 1896, hvilket funnes intaget i departementschefens ofvan berörda yttrande till
statsrådsprotokollet den 14 januari 1895, upptagit 15,000 kronor i statsanslag för
förstnämnda år, anförde föreningen vidare, att hon, till följd deraf att Riksdagen sedermera
beviljat endast 10,000 kronor, nödgats i den för 1896 uppgjorda verksamhetsplanen
göra afsevärda inskränkningar, men för att dessa icke alltför mycket skulle
komma att rubba den utstakade jemna gången af föreningens arbeten, blefve det
nödvändigt för föreningen att likasom föregående år afsluta sina räkenskaper med en
skuldbalans, och antoges balansen från år 1896 till år 1897 icke kunna komma att
understiga 2,000 kronor. Under förutsättning att föreningen för sistnämnda år komme
i åtnjutande af ett statsanslag å 15,000 kronor och att oförminskade anslag erhölleg
af hushållningssällskap och landsting, komme derför förslaget till föreningens utgifter
och inkomster för 1897 att blifva så lydande:

»Inkomster:

Statsanslag ................................................

Anslag af landsting och hushållningssällskap
Arsafgifter af 3,200 medlemmar å 2 kronor
Inkomster af tidskriften:

Afgifter ä 1: 70 af 3,200 medlemmar...

Tidskriftens postupplaga........................

Annonser..............................................

Ränteinkomster ..........................................

......................... kronor 15,000: —

........................... » 12,000: —

......................... » 6,400: —

kronor 5,440: —

» 300: —

» 600: — , 6,340: -

........................... » 300: —

Summa kronor 40,040: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Utgifter: *

Balans från år 1896 .......................................................................

Tidskriftens tryckning, illustrationer, författarearfvoden kr. 6,000: —
Postporton för 3,200 medlems- och 200 friexemplar » 1,665: —

Diverse postporton.......................................................................

Fältförsök i olika provinser, experimentalfältet vid Flahult, nyodlingar,
sandkörningar, nybyggnader, kulturförsöken samt

arbeten för mosskolonisation ...................................................

Från experimentalfälten är beräknadt, att utom här upptagna
utgifter äfven inkomsterna från skörden få användas
vid försöken.

Resekostnader för hållande af föredrag, för undersökningar, för
inspektion af försöksfälten och för meddelande af råd och

upplysningar åt mossodlare .....................................................

Afiöningar till kulturingeniören, 3 assistenter, sekreterare, kassaförvaltare
och 2 förmän .......................................................

Inventarier och litteratur...............................................................

Hyror och arrenden ....................................................................

Årsmöten ..................................................................................

Diverse omkostnader ...................................................................

kronor 2,000: —

» 7,665: —

» 600: —

11,500: —

4,000: —

10,900

1,000

420

1,000

955

Summa kronor 40,040

Öfver mosskulturföreningens ifrågavarande ansökning hade, enligt hvad till
statsrådsprotokollet meddelas, landtbruksstyrelsen den 27 september 1895 afgifvit infordradt
utlåtande och deruti anfört, bland annat, att föreningen under den tid, hon
varit i verksamhet och åtnjutit statsunderstöd, på ett synnerligen framstående sätt
arbetat för lösandet af sin för hela vårt land vigtiga uppgift; att åtskilliga till samma
uppgift hörande frågor dock ännu återstode för föreningen att lösa, bland hvilka
frågor landtbruksstyrelsen ansåge sig böra såsom särdeles magtpåliggande särskildt
nämna: utrönandet af den olika verkan, skilda gödslingsämnen hafva å mossjorden
med hänsyn till de vigtigaste af våra kulturväxter, det bästa sättet för mossarnas
bearbetning i och för framkallandet af grässkördar samt åtadkommandet af härdiga
och tidigt mognande, för mossjord lämpliga kulturväxter; samt att det icke syntes
kunna med skäl bestridas, att lösningen af dessa frågor inom en icke alltför aflägsen
framtid skulle innebära en synnerligen stor och beaktansvärd fördel för vårt lands
fullständiga uppodling, en fördel, för hvars vinnande ett årligt anslag af statsmedel
åt föreningen af 15,000 kronor åtminstone för närvarande icke syntes kunna anses
vara för högt tilltaget.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Departementschefen meddelar ytterligare att i denna fråga jemväl hushållningssällskapens
ombud till Kongl. Maj:t inkommit med en framställning af den 12 november
1895 och deruti — under erinran hurusom mosskulturföreningen i redogörelse, bifogad
dess ansökning hos Kongl. Maj:t om anslagets höjande för år 1896, förklarat sig
hafva för afsigt att vid Fiahult söka anordna så kallade mosskolonier och sålunda
bidraga till lösningen af en för närvarande å dagordningen stående vigtig fosterländsk
fråga, men tillika påpekat, att denna plan för sitt förverkligande komme att taga
föreningens medel och arbetskrafter i anspråk till det yttersta och göra hennes behof
af ökadt statsunderstöd i hög grad trängande, ja rent af nödvändigt — anfört, bland
annat, att just denna gren af föreningens verksamhet enligt ombudens åsigt vore af
den stora och allmänna betydelse för vårt land, att föreningen för dess förverkligande
borde komma i åtnjutande af ett kraftigare understöd från statens sida än hittills,
hvaraf hon ock syntes hafva gjort sig väl förtjent, när man besinnade, att föreningen
uteslutande uppstått på enskildt initiativ och nu i så lång tid arbetat väsentligen på
bekostnad af enskild offervillighet.

Hvad sålunda och i öfrigt i detta ämne förekommit har departementschefen
funnit ytterligare bekräfta hans till statsrådsprotokollen den 13 januari 1894 och
den 14 januari 1895 uttalade åsigt, att föreningen, hvars verksamhet fortfarande vore
förtjent att af staten understödjas, för denna verksamhets orubbade fortgång till
önskvärd utsträckning vore i behof af ett årsanslag å 15,000 kronor.

Angående vilkoren för anslagets åtnjutande borde, enligt departementschefens
åsigt, meddelas hufvudsakligen enahanda bestämmelser, som i fråga om anslaget för
innevarande år blifvit stadgade, och sålunda, bland annat, att ett för statens räkning
utsedt ombud, för hvilket kostnaden borde bestridas af föreningen, skulle deltaga i
revisionen af föreningens förvaltning med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande
till landtbruksstyrelsen, samt att föreningen dessutom fortfarande skulle vara underkastad
särskild inspektion från statens sida af föreningens verksamhet, hvilken inspektion
framdeles, likasom för innevarande år, borde tillkomma landtbruksstyrelsen.

I det utlåtande, som statsutskottet år 1895 afgaf öfver Kongl. Maj:ts då gjorda
framställning om ett anslag åt 15,000 kronor till understöd åt svenska mosskulturföreningen,
anförde utskottet, att den utförliga redogörelse för mosskulturföreningens
verksamhet, som lemriats till statsrådsprotokollet för den 14 januari 1895 syntes
utskottet ådagalägga, att denna verksamhet fortfarande vore förtjent af att med statsmedel
understödjas. Bland de i planen för föreningens verksamhet ingående uppgifter
hade utskottet särskilt fäst sig vid de försök till mosskolonisation, som enligt föreningens
beslut skulle vid Fiahult bedritvas; och ansåge utskottet denna nya gren af
föreningens verksamhet vara af stor betydelse och böra af staten befordias. Med
hänsyn härtill och då af den lemnade öfversigten öfver föreningens ekonomiska
ställning syntes framgå, att de tillgångar, öfver hvilka föreningen förfogade, icke voie

Ang. anslag
till geologiska
undersökningama.

[26.]

40 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tillräckliga lör att sätta föreningen i stånd att fullfölja den uppgjorda planen för sin
verksamhet, ansåge utskottet giltiga skäl förelinnas till någon förhöjning af det hittills
utgående anslaget till föreningen. Denna höjning hade likväl synts utskottet kunna
begränsas till ett något mindre belopp än det af Kongl. Maj:t föreslagna. Utskottet
hölle nämligen före, att, om statsanslaget sattes till 13,500 kronor, det belopp af
inemot 27,000 kronor, som föreningen vid uppgörande af inkomst- och utgiftsstat för
år 1896 beräknat i bidrag från staten samt landsting och hushållningssällskap, ändock
borde kunna åstadkommas; och hade utskottet på grund häraf tillstyrkt, att anslaget
till föreningen måtte bestämmas till 13,500 kronor.

Denna utskottets hemställan blef af Första Kammaren bifallen, hvaremot Andra
Kammaren för sin del beslöt, att anslaget till mosskulturföreuingen skulle fortfarande
utgå med ett belopp af 10,000 kronor. Genom gemensam omröstning blef sedermera,
på sätt i det föregående redan omnämnts, det lägre beloppet af Riksdagen beviljadt.

Utskottet, som rörande mosskulturföreningens verksamhet delar de åsigter,
hvilka af 1895 års statsutskott uttalades, anser också, särskildt med hänsyn till hvad
af [landtbruksstyrelsen nu ytterligare blifvit anfördt, att det anslag, som under de
senare åren anvisats till understöd åt föreningen, kan vara i behof af någon ökning.
Den förhöjning af anslaget, hvilken enligt utskottets åsigt torde böra af Riksdagen
beviljas, synes dock icke böra öfverstiga det belopp, hvarmed statsutskottet nästlidet
år ansåg anslaget böra ökas, eller 3,500 kronor; och får utskottet derför, under uttalande
af den uppfattning, att efter en sådan anslagsförhöjning anspråken på statsbidrag
till mosskulturföreuingen måtte för eu längre följd af år begränsas till högst
det nu ifrågakomna beloppet, hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att Riksdagen till understöd åt svenska mosskulturföreningen
på extra stat för år 1897 anvisar ett anslag af
13,500 kronor.

27:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för fortsättande under år 1897
af de geologiska undersökningarna och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar
och uppsatser, bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 94,500 kronor.

Vid föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t har departementschefen
anmält en af chefen för Sveriges geologiska undersökning med skrifvelse den 23 november
1895 till Kongl. Maj:t öfverlemnad förslagsberäkning öfver de under år 1897 till
fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga medel, enligt hvilken beräkning
utgifterna upptagits till 96,500 kronor, deraf för:

Aflöningen.

Löner och arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden............ kronor 58,950: —

Transport kronor 58,950: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport kronor 58,950: —

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning m. m., inberäknade praktiskt-geo logiska

arbeten i Nerike,.......................................................... ?> 20,500:

Bvråafdelninqen.

Inventarier, arbetsmateriel m. in..................................................... „ ^,uuu:

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar................................ ?> 1,700:

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt ritning af

originalkartor o. d.................................................................... „ 12,000:

Värme och diverse utgifter.

Omkostnader...................................................................................... » 1,350:

Summa kronor 96,500: —.

Denna förslagsberäkning öfverensstämde, enligt hvad departementschefen vidare
yttrar, i afseende å utgifterna med den, som för detta år framlades för 1895 års
Riksdag, med undantag deraf, att dels aflöningssumman höjts med 500 kronor, hvilket
betingades deraf, att löneförhöjning beräknats för en geolog, som enligt gällande bestämmelser
skulle från och med år 1897 blifva dertill berättigad, dels posten för fältarbetena
höjts med 1,500 kronor, motsvarande ett anslag, som, enligt hvad chefen för
undersökningen upplyst, för geologiska arbeten i Nerike vore att motse från Örebro
läns landsting och hushållningssällskap.

Till betäckande af dessa utgifter påräknade chefen, jemte nyss omförmälda anslag
å 1,500 kronor, omkring 500 kronor genom försäljning af kartor och andra
publikationer, och det anslagsbelopp, som borde för år 1897 af Riksdagen begäras,
beräknades derför af chefen till 94,500 kronor.

Efter meddelande häraf har departementschefen i minnet återkallat, hurusom,
beträffande den i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet för den 14
januari 1895 rörande statsregleringen under punkten 26 omnämnda frågan om jordartskartornas
utgifvande i skalan 1 : 100,000 och med terrängbeteckning, Riksdagen i
skrifvelse den 14 maj 1895 anfört, att de jordartskartor med terräugbeteckning, som
då nyligen blifvit såsom prof utgifna med användande af topografiska kartor såsom
underlag, efter Riksdagens förmenande gåfve anledning till anmärkningar; att nemligen
genom terrängbeteckningens medtagande lätt uppstode en otydlighet, som upphäfde de
fördelar, man med detta förfaringssätt åsyftat vinna; och att Riksdagen derför förestälde
sig att, enär dåmera proftryck i större omfattning förelåge, frågan om sättet
för de geologiska kartornas reproduktion borde tagas i förnyadt öfvervägande.

Efter det, vid anmälan inför Kongl. Maj:t af Riksdagens skrifvelse, chefen för
geologiska undersökningen erhållit befallning att afgifva utlåtande i anledning af
hvad Riksdagen sålunda anfört, och chefen derefter, i skrifvelse den 23 november
Bih. till Iiiksd. Brot. 1896. 4 Sami, 1 Afd. 7 Häft. 6

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1895, med tillkännagifvande att ytterligare försök påginge till utrönande af lämpligaste
sättet för kartornas reproducerande, hemstält att med slutligt utlåtande måtte få anstå,
till dess de ifrågavarande försöken medhunnits, hade Kongl. Maj:t, enligt hvad departementschefen
meddelar, medgifvit det begärda anståndet, dock ej för längre tid än
till den 1 nästkommande april, och syntes till följd häraf frågan om jordartskartomas
utgifningssätt inom kort kunna nå sin lösning.

Utskottet, som vid Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke har något
att erinra, hemställer,

att Riksdagen må, för fortsättande under år 1897 af de
geologiska undersökningarna och utgifvande af derpå grundade
kartor, afhandlingar och uppsatser, bevilja ett extra anslag för
samma år till belopp af 94,500 kronor.

Ang. andre instruktur
i husslöjd.

[27.]

Ang. anslag
till väfskolan
i Borås.

[28.]

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

28:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1897 anvisa:

a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd

2,000 kronor; och

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna egenskap med
godt vitsord tjenstgör, 500 kronor.

29:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, må på extra stat jemväl för år 1897 bevilja dels,
såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås — med
vilkor att från Elfsborgs läns landsting eller eljest .tillskjutes ett
belopp, motsvarande minst hälften af statsanslaget — 3,800
kronor och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre lärare
vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda belopp
varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest
tillskjutet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

30:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och under
hänvisning till hvad i ämnet blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 98—104) anfördt, undervisning.
hemställer utskottet, [29.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1897 anvisa ett
anslag af 15,000 kronor för att af Kongl. Maj:t användas till
understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens
i Stockholm handelsskola Frans Schartaus praktiska handelsinstitut,
under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffar,
att Göteborgs stadsfullmägtige och, hvad Schartaus handelsinstitut
beträffar, att grosshandelssocieteten i Stockholm fortfarande
till instituten lemna årligt understöd till minst samma belopp
som hittills, samt på de vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t kan
finna skäligt bestämma.

31:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1897 bevilja Ang. anslag

20,000 kronor till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svensk ^de ajsvenska

industri och svenska näringar. i mifcm

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen — efter erinran mnd9et %mu™''
att Riksdagen för hvardera af åren 1888—1895 på extra stat beviljat ett anslag af [30.]

20,000 kronor för nu ifrågavarande ändamål — påpekat, hurusom i statsrådsprotokollet
den 14 januari 1895 rörande det för samma år anvisade anslag meddelats, att
Kongl. Maj:t den 16 november 1894 anvisat till mejeriagenten i Manchester 8,500
kronor och till fiskeriagenten i norra Tyskland 5,000 kronor.

Tdl nyssnämnda statsrådsprotokoll hade departementschefen vidare erinrat att,
sedan kommerskollegium, till följd af erhållen befallning, till Kongl. Maj:t inkommit
med verkstäld utredning rörande Sveriges allmänna exportförenings verksamhet jemte
eget utlåtande i ämnet, Kongl. Maj:t vid föredragning deraf samma den 14 januari
1895, med godkännande af de utaf departementschefen rörande exportföreningens
dåvarande verksamhet uttalade åsigter, enligt hvilka föreningen för sin verksamhet
fortfarande borde på af departementschefen närmare angifvet sätt erhålla understöd
af statsmedel, anbefalt chefen för civildepartementet att inhemta yttrande från exportföreningens
styrelse, huruvida föreningen, under förutsättning att den erhölle ett statsunderstöd
af 15,000 kronor, vore villig att under år 1895 upprätthålla sin verksamhet
i hufvudsakligen den form, som sålunda angifvits, och derjemte att under samma år
utgifva den publikation, som för det dåvarande under namn af “Berättelser om handel

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

och sjöfart*'' utgåfves genom utrikesdepartementets försorg, mot erhållande af ett ytterligare
statsanslag af 4,000 kronor och på de vilkor i öfrigt, som med chefen för utrikesdepartementet
kunde aftalas. Enligt hvad departementschefen nu anfört, hade, efter
det styrelsen för exportföreningen till svar å den derom aflåtna skrifvelse förklarat sig
vilja antaga det gjorda erbjudandet med dervid fastade vilkor, Kongl. Maj:t den 27
februari 1895 dels beviljat exportföreningen för upprätthållande af dess verksamhet i
ofvan antydda form under år 1895 ett understöd af 15,000 kronor, att till exportföreningens
styrelse utbetalas med 6,500 kronor från ifrågavarande af Riksdagen för
samma år beviljade anslag å 20,000 kronor samt med 8,500 kronor från manufakturförlagslånefonden,
dels ock tilldelat exportföreningen, för utgifvande under år 1895
af Berättelser om handel och sjöfart, ett ytterligare anslag af 4,000 kronor att utgå
af Sveriges andel i konsulskassans behållning.

Af ifrågavarande anslag för innevarande år hade Kongl. Maj:t dels den 18
oktober 1895 för uppehållande af omförmälda båda agenturer i Manchester och i norra
Tyskland anvisat enahanda belopp, som af 1895 års anslag äertill beviljats, eller tillhopa
18,500 kronor, dels ock den 20 december 1895 beviljat 4,000 kronor åt en person
för att fortfarande i Kapkolonien verka för afsättning af alster af svensk industri och
svenska näringar samt i allmänhet för utvecklingen åt Sveriges handelsförbindelser med
sagda koloni; hvarjemte Kong!. Maj:t sistnämnda dag, för att sätta en person i tillfälle
att företaga en resa till Ceylon och Ostasien i ändamål att derstädes knyta förbindelser
med importfirmor och att å de platser, han under resan komme att besöka, inköpa
lämpliga varuprof, anvisat ett belopp af 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor skulle utgå
af ifrågavarande anslag.

I sammanhang härmed har departementschefen erinrat, att Kongl. Maj:t tilldelat
en person ett understöd från manufakturförlagslånefonden till belopp af 6,000 kronor
för att i Indien fortsätta den der sedan några år pågående verksamheten för afsättning
af alster af svensk industri och svenska näringar samt för att i allmänhet verka för
utvecklingen af Sveriges handelsförbindelser med detta land.

Då utgifter för ändamål af ifrågavarande beskaffenhet äfven för år 1897 med
säkerhet kunde antagas ifrågakomma, men någon särskild anledning att äska förhöjning
i det hittills år för år beviljade beloppet icke nu vore för handen, har departementschefen
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra den framställning,
som ofvan angifvits.

I sammanhang med denna Kongl. Maj:ts framställning har utskottet till behandling
förehaft en af herr O. It. Themptander i Andra Kammaren väckt motion (n:o 75),
deruti motionären på anförda skäl och under hänvisning till den utredning i fråga
om inrättande af handelsstipendier, som af kommerskollegium verkstälts och i 1895
års statsutskotts utlåtande n:o 7 meddelats, föreslagit, att ett särskildt extra anslag å

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

20.000 kronor måtte uppföras å 6:te hufvudtiteln till handelsstipendier, att utgå i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af kommerskollegium föreslagna bestämmelser.

Utskottet vill till en början erinra, att Kongl. Maj:t i den till nästlidna års
Riksdag aflåtna statsverksproposition föreslog, att till befrämjande af afsättning i främmande
länder af alster af svensk industri och svenska näringar måtte å extra stat för
år 1896 anvisas 28,500 kronor, deraf enligt det i ärendet förda statsrådsprotokollet

15.000 kronor vore afsedda till handelsstipendier och återstoden för uppehållande af
ofvan omförmälda, i Manchester och i Norra Tyskland inrättade agenturer, men att
denna framställning endast på det sätt af Riksdagen bifölls, att ifrågavarande anslag
uppfördes med samma belopp, som förut för ändamålet utgått, eller 20,000 kronor.
Till stöd för nyssnämnda förslag om inrättande af handelsstipendier åberopade departementschefen
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet, bland annat, hvad kommerskollegium
i två särskilda den 9 oktober 1888 och den 26 maj 1894 afgifna utlåtanden
anfört. I sistnämnda utlåtande har kollegium upplyst beträffande Norge, att derstädes
för budgetåret 1887—1888 anvisats ett anslag af 10,000 kronor till handelsstipendier
och att enahanda belopp derefter utgått till och med budgetåret 1890—1891. För
budgetåret 1891—1892 hade handelsstipendieanslaget bestämts att utgå med ett belopp
“intill 20,000 kronor11 och för budgetåret 1892—1893 hade beviljats 20,000 kronor.
Ändamålet med dessa stipendieanslag vore hufvudsakligen att sätta merkantilt utbildade
yngre män i stånd att på afiägsnare, förnämligast transatlantiska handelsplatser, der
norska handelsvaror kuude antagas finna afsättning, göra sig bekanta med förhållandena
och vinna utbildning med det mål för ögonen att öppna direkta förbindelser för den
norska exporthandeln, antingen derigenom att stipendiaterna qvarstannacle i utlandet
eller derigenom att de hemma tillgodogjorde sina i utlandet förvärfvade erfarenheter
och förbindelser. De norska stipendierna hade utdelats till belopp vexlande mellan

5.000 och 2,000 kronor för stipendiat om året. I det utlåtande rörande budgetåret
1892 — 1893, som af den norska konstitutionskomitén afgifvits, yttrades, att det icke
vore tvifvelaktigt, att dessa stipendier redan gjort nytta och att man derför vore
berättigad att vänta, det deras betydelse skulle tillväxa.

Tillika hade kommerskollegium meddelat, att i en mångfald utredningar rörande
Tysklands exporthandel framhållits såsom en vigtig orsak till dennas hastiga utveckling,
att de unga tyska handelsadepterna genom anställning på utländska handelskontor
vunne inblick i de olika ländernas handelsbruk och fordringar på varornas beskaffenhet.
Äfven från Belgien med flera länder kunde samma erfarenhet åberopas; och
under handläggningen af frågan om exportföreningens verksamhet hade vidare behofvet
af dylika stipendier med tydlighet framträdt.

För egen del hade kommerskollegium anfört, att bland de väsentligaste orsakerna
dertill, att de försök, som gjorts att vidga sferen af Sveriges exporthandel,
icke lyckats, vore att räkna bristande kännedom hos industriidkarne om betingelserna
för en lycklig exporthandel, men att genom inrättande af stipendier, för att åt unge

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

män, som egnat sig åt handelsyrket eller åt industriel-merkantil verksamhet, bereda
tillfälle att i utlandet vinna praktisk insigt om hvad i det ena eller andra afseendet
erfordrades för åstadkommande af en ökad export af svenska industrialster, ofvanberörda
brister borde kunna småningom väsentligen minskas och den svenska exporten
komma att främjas, vare sig att stipendiaterna återkomme till fäderneslandet och här
vunne arbetstillfällen eller att de slogo sig ned i utlandet och der verkade såsom
specialagenter eller lyckades öppna egna handelsaffärer eller kunde intressera främmande
importhus, hos hvilka de vunnit anställning, att arbeta i svenska varor. På
grund häraf hade kollegium hemstält, att Kongl Maj:t täcktes anvisa ett belopp af
tillsvidare 15,000 kronor, att årligen utgå till understöd åt unge män, som i främmande
länder önskade inhemta vidgade insigter och erfarenhet i handelsyrket. Beträffande
de sålunda ifrågasatta stipendierna, hvilkas fördelning kollegium ansåge lämpligen
böra af Kongl. Maj:t bestämmas på förslag af kommerskollegium efter styrelsens
för exportföreningen hörande, hade kollegium föreslagit, att Kongl. Maj:t täcktes

dels förklara, att för kompetens till erhållande af dylikt stipendium skulle erfordras
att styrka sig ej mindre hafva med goda betyg genomgått antingen handelsinstitut
eller högre tekniskt läroverk eller ock på annat sätt förskaffat sig motsvarande
teoretiska förkunskaper, än äfven hafva förvärfvat praktiska insigter i handelsväsendet,
antingen genom sjelfständig agenturverksamhet med artiklar, som kunde blifva af någon
större betydelse för svensk export, eller genom någon tids väl vitsordad kontorsverksamhet
på handelskontor eller vid industriel anläggning, helst sådan, der verksamheten
omfattade artiklar af nyssberörda slag;

dels i öfrigt bestämma, att stipendiat finge antingen uppehålla sig å någon viss
handelsplats i det land, der han önskade vinna vidare utbildning, eller besöka flera
länder och handelsplatser, likasom han ock finge taga anställning på utländskt handelskontor,
vare sig såsom volontär eller mot lön; att stipendium, som i regel finge utgå
till belopp af 2,000—5,000 kronor för år, skulle utdelas för ett år i sänder, dock att
den, som erhållit stipendium, kunde på ny ansökning och efter ny pröfning hvarje
gång komma i åtnjutande åt dylikt understöd under tillsammans högst tre år, likväl
i allmänhet med ett för hvarje gång mmskadt belopp; att stipendiebeloppet skulle i
hvarje särskildt fall bestämmas med hänsyn till, bland annat, aflägsenheten af och
lefnadskostnaderna i det eller de länder, stipendiat skulle besöka; samt att stipendiat
skulle vara skyldig att inom tid, som vid stipendiets tilldelande bestämdes, inställa sig
i det land eller något af de länder, der han skulle uppehålla sig under stipendietiden,
samt i öfrigt ställa sig till efterrättelse hvad som vid stipendiets tilldelande blefve bestämdt
i fråga om såväl den eller de utrikes platser, han skulle besöka, som ock föremålet
för hans verksamhet m. m.;

dels ock förordna, att ansökning till erhållande af stipendium af ifrågavarande
slag skulle till kommerskollegium ingifvas inom tid, som af kollegium bestämdes, och
ej mindre åtföljas af prestbetyg, utvisande sökandens ålder, och af de betyg eller in -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tyg, sökanden kunde förete, än äfven innehålla uppgift å det land eller de länder, dit
sökanden tänkte begifva sig, jemte den plan för sin verksamhet, sökanden ämnade
under vistelsen utomlands följa; att stipendiat skulle vara skyldig att för hvarje hälft
år af stipendietiden rörande sin verksamhet och sina iakttagelser beträffande handelsförhållanden,
afsättningsmöjligheter för svenska varor m. m. i det främmande land,
der han vistades, eller det land eller de länder, han under sina resor besökt, afgifva
berättelse, som skulle till kommerskollegium insändas senast inom två månader efter
utgången af den tid, berättelsen skulle omfatta, samt vara åtföljd af intyg derom att
stipendiaten uppehållit sig i det land eller de länder, som i berättelsen afsåges; samt
att af stipendiebeloppet finge af stipendiat eller hans befullmägtigade ombud lyftas en
tredjedel vid utresan eller, derest stipendiat redan vistades i det land, der han tänkte
vidare uppehålla sig, genast efter stipendiets beviljande, den andra tredjedelen efter
den första samt den sista tredjedelen efter det den andra halfarsberättelsen afgifvits och
godkänts; och borde nyssberörda berättelser, i den mån sådant af kollegium pröfvades
lämpligt, i tryck offentliggöras. %

Utskottet, som vid nästlidna års riksdag förordade inrättandet af handelsstipendier,
dock utan att tillstyrka den för sådant ändamål äskade förhöjningen i anslaget
för befrämjande af svenska alsters afsättning i utlandet, hyser fortfarande den
åsigt, att handelsstipendier kunna vara till verklig nytta för utvecklingen af våra
handelsförbindelser med främmande länder, och då sådana stipendier, oaktadt det framhållna
behofvet deraf, hittills icke blifvit från nämnda anslags tillgångar utlemnade,
anser utskottet, i likhet med hvad i förevarande motion föreslagits, lämpligt, att för
detta ändamål ett särskilt anslag varder i riksstaten uppfördt. Beloppet härför synes
emellertid, åtminstone till en början och innan erfarenhet vunnits om den utsträckning,
i hvilken de ifrågasatta stipendierna komma att, sökas af dertill kompetente
och lämpliga personer, icke böra sättas högre än till 10,000 kronor. Beträffande
stipendiernas utdelning och de fordringar, som å deras innehafvare böra ställas, anser
utskottet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad af utskottet vid 1895 års riksdag
anfördes, att de bestämmelser, som i sådant afseende föreslagits, af kommerskollegium
i dess den 26 maj 1894 till Kongl. Maj:t afgifna utlåtande, kunna i allmänhet
läggas till grund för föreskrifter i ämnet, dock att härvid särskild! bör iakttagas,
att vid stipendiernas fördelning, hvilken bör bestämmas af Kongl. Maj:t efter
förslag af kommerskollegium, hänsyn företrädesvis tages till de sökandes praktiska
duglighet och förfarenhet i handel och industri, samt att, då det med dylikt stipendium
afsedda gagn i regel icke torde kunna vinnas annat än genom stipendiatens anställning
hos affärsmän i utlandet, bland vilkoren för stipendiernas uppbärande intages
bestämmelse om skyldighet för stipendiat, som vunnit sådan anställning, att
förete intyg härom äfvensom rörande arten af den tjenstgöring, som dervid varit honom
ålagd.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag
till bergsskolorna
i Filipstad
och
Falun.

[31.

Ang. anslag
till anordnande
af fabriksinspektion.

[82.]

Utskottet anser sig så mycket hellre kunna förorda beviljandet af omförmälda
anslag till handelsstipendier, som i sammanhang dermed någon nedsättning i det af
Kongl. Maj:t begärda anslaget till befrämjande af svenska alsters afsättning i utlandet
torde kunna ske utan åsidosättande af de ändamål, för hvilka detta anslag är afsedt.
Såsom den till statsrådsprotokollet lemnade redogörelsen i detta ämne gifver vid banden,
lärer nemligen Kongl. Maj:t utöfver anslagets belopp ega tillgängliga medel för
tillgodoseende af hithörande ändamål. Vid sådant förhållande och då, derest utskottets
förslag om beviljande af särskildt anslag till handelsstipendier vinner Riksdagens bifall,
detta behofs tillgodoseende från anslaget till befrämjande af svenska alsters
afsättning i utlandet, såsom Kongl. Maj:ts framställning i ämnet till 1895 års Riksdag
afsåg, icke synes böra ifrågakomma, har utskottet ansett sistnämnda anslag skäligen
kunna nedsättas till 15,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

. dels att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen å extra stat för år 1897 beviljar
ett anslag af 15,000 kronor att af Kongl. Maj:t användas till
befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svensk
industri och svenska näringar, samt dels att Riksdagen må, i
anledning af herr Tbemptanders ifrågavarande motion, jemväl å
extra stat för år 1897 anvisa ett anslag af 10,000 kronor till
handelsstipendier.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

32:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer utskottet,

att, under vilkor att bergsskolorna i Fildpstad och Falun
med dertill börande skolor för bergsarbetare komma att jemväl
under år 1897 fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och
utsträckning som hittills och underkasta sig den inspektion, Kongl.
Maj:t finner skäligt bestämma, Riksdagen må, i likhet med hvad
förut för flera år egt rum, på extra stat för år 1897 anvisa ett
belopp af 14,000 kronor att till brukssocietetens fullmägtige i
jernkontoret utbetalas.

Anordnande af fabriksinspektion.

33:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts härom gjorda framställning hemställer
utskottet,

Statsutskottets- Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må, för anordnande af fabriksinspektion,
på extra stat för år 1897 anvisa: till aflöning åt fem inspektörer

25.000 kronor med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt, till
bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter

3.000 kronor samt till Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse
åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa

30.000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

34:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, enligt hvad statskontoret anmält,
nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, hvilka borde anmälas till ersättande af
Riksdagen under sjette hufvudtiteln, nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen H. Boning, såsom
innehafvare af bostället n:r 1 Möllekulla, förskjuten räntegodtgörelse för tiden

från den 14 mars 1893 till och med den 13 mars 1894 för från bostället
exproprierad jord ......................................................................... godtgörelse för från Elfsborgs läns ränteri till innehafvaren af länsmansbostället Rennelanda Stommen utbetalad ersättning för	kronor	45: 2 8
mark, som för en väganläggning tagits i anspråk från bostället... aflidne länsmannen i Gråmanstorps distrikt i Kristianstads län Carl Giertz’ rättsinnehafvare tillerkänd ränta å till statsverket erlagd ersättning för från länsmansbostället f mantal n:r 1	V	10: —
Nybygget exproprierad jord ........................................................... godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt kongl. brefvet den 31 maj 1878, innehafvare af länsmanstjenster, hvar-med boställen varit förenade, egt undfå i anledning deraf att före-	n	9: 76
trädarne åtnjutit fardagsår ................................................... aflöningsfyllnad med anledning af ett länsmansboställes in-	vt	2,172: 76
dragning ......................................................................................... aflöningsfyllnad, enligt kongl. brefvet den 27 april 1883,	V)	1,250: —
för uppehållande af länsmanstjenst .............................................. till marinförvaltningen, enligt kongl. brefvet den 28 juni 1895, utanordnade medel till godtgörande af under åren 1893 och 1894 förskjutna kostnader för åtgärder till förekommande af kolerans	vt	181: 46
införande i riket............................................................................ till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, enligt kongl. brefvet den 12 oktober 1894, utanordnade medel, utgörande	vt	7,987: 63
Transport kronor Bih. till liiksd. Vrot. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.	11,656: 88 7

Ang. ersättning
för af
statskontoret
gjorda förskott.

[38.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport kronor

köpeskilling för ett för utvidgning af karantänsanstalten å ön

» Fejan för statsverkets räkning inköpt område ..............................

till medicinalstyrelsen, på grund af kongl. bref den 23
november 1894 och den 22 februari 1895, utanordnade medel till
bestridande af kostnader för genomförande af åtgärder till förekommande
af kolerans införande och utbredning i riket ............... „

till den af Kongl, Maj:t förordnade kommissionen för ärenden
rörande kolerafarsoten, enligt kongl. brefvet den 12 juli 1895,
utanordnade medel till bestridande af kostnader för genomförande
af åtgärder till förekommande af kolerans införande och utbredning
i riket ...................................................................................

till lotsstyrelsen, på grund af kongl. brefvet den 10 maj
1895, utanordnad godtgörelse för af lotsverkets medel bestridda
kostnader för vidtagna åtgärder i afseende å observationsanstalterna

för kolera .................................................................................... „

ersättning, enligt kongl. brefvet den 28 juni 1895, till Göteborgs
och Bohus läns ränteri för derifrån förskottsvis utanordnade
kostnader för karantänsinrättningens å Känsö räkning i anledning

af år 1894 befaradt utbrott af kolerafarsoten .............................. „

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvode åt en
ledamot i den af Kongl. Maj:t den 29 juli 1892 tillsatta komité
för upprättande af förslag till ordningsstadga för hafsfiske! vid
kusten af Göteborgs och Bohus län, resekostnadsersättning åt
komiténs sekreterare äfvensom tryckningskostnader m. m., utöfver

hvad förut anmälts till ersättande ............................................... „

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden till
ordföranden, ledamöterna och sekreterarne i den af Kongl. Maj:t
den 2 juni 1893 tillsatta komité för afgifvande af förslag till ny
instruktion för jernvägsstyrelsen m. m., äfvensom löpande utgifter

för komitén samt arfvode åt en notarie hos komitén..................... „

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden till
ordföranden och ledamöterna i den af Kongl. Maj:t den 1 juni
1894 tillsatta komité för upprättande af förslag till lag angående
fisket, ersättning till en ledamot i komitén för minskning i löneinkomster
samt för bestridande af sekreteraregöromålen hos komitén

äfvensom tryckningskostnader och öfriga utgifter för komitén ...... „

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden till

Transport kronor

11,656: 88
2,000: —

40,000: —

15,000: —

622: n

2,963: 37

2,250: 08

56,869: 3 7

3,996: 56
135,358: 3 7

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport kronor 135,358: 3 7

ledamöterna i den af Kongl, Maj:t den 9 augusti 1894 tillsatta
komité för utredning, huruvida landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
må kunna och böra till ett departement förenas,
äfvensom åtskilliga med komiténs verksamhet förenade utgifter m. m. ,, 4,403: 9 5

till öfverdirektören och chefen för statistiska centralbyrån,
på grund af kongl. brefvet den 14 juni 1894, utanordnade medel v
till bestridande af kostnaderna för utarbetande inom nämnda byrå
af den genom berörda kongl. bref anbefalda, hela riket såväl stad
som land omfattande statistiska utredning rörande den kommunala

rösträtten ................................''................................................. „ 10,000: —

till norska regeringens departement för det inre, på grund
af kongl. brefvet den 10 maj 1895, utanordnade medel såsom
godtgörelse för den på Sverige belöpande andel af de gemensamma
kostnaderna för den under år 1894 verkstälda upprödjning af

viss del af riksgränsen mellan de förenade rikena .............■....... ,, 10,435: o 7

ersättning, på grund af kongl. brefvet den 23 februari 1894,
till Norrbottens läns ränteri för derifrån förskjutna kostnader fölen
under år 1893, med anledning af i Elfsby inträffade våldsamma
uppträden mellan ortens befolkning och jernvägsarbetare, till nämnda

ställe beordrad militärkommendering ............................................ ,, 788: 2 8

godtgörelse, enligt kongl. brefvet den 18 augusti 1892, till
arméförvaltningen för de kostnader, som föranledts af militärkommenderingar
till Sundsvall och Umeå i och för ordningens
upprätthållande efter de derstädes i juni månad år 1888 timade
eldsvådor äfvensom för iståndsättning och komplettering al åtskilliga
arméns förråd tillhöriga tält och andra persedlar, som varit
till begagnande å brandställena utlemnade m. in.......................... „ 33,954: 12

Summa kronor 194,939: 79.

Departementschefen bar härvid erinrat dels i afseende å den för rödjning af
riksgränsen mot Norge upptagna post, att enligt gränstraktaten den T7^ oktober 1751
och Kongl. Maj:ts beslut den 22 oktober 1845 upprödjning af gränsen skulle å sträckan
längs Kristiania, Hamars och Trondhjems stift ega rum hvart femtonde år; att enligt
Kongl. Maj:ts den 30 december 1893 meddelade beslut sådan rödjning å sagda sträcka
verkstälts under år 1894 af svenska och norska officerare; samt att kostnaden för
arbetsbiträde härvid, hvilken förskjutits af norska statskassan, uppgått till 20,870
kronor 15 öre, deraf hälften eller 10,435 kronor 7 öre skolat af svenska statskassan
gäldas; och dels i afseende å den ofvan om förmälda posten å ersättning för kostnader
i anledning af militärkommenderingar till Sundsvall och Umeå, att i densamma inginge

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. inrättande
af en allmän
lifräntaanstalt
för
riket m. m.

ett belopp af 7,682 kronor 80 öre, som af arméförvaltningen uti dess i skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 29 augusti 1890 meddelade uppgift å de af arméförvaltningen lemnade,
utaf ifrågavarande eldsolyckor föranledda kontanta försträckningar äfvensom å
öfriga för landtförsvarets materiel ifrågakommande ersättningsbelopp, bvilka borde tillgodokomma
de statsanslag under fjerde hufvudtiteln, hvarifrån detta materiels anskaffning
och underhåll bekostades, bland utgifter och ersättningar med anledning af eldsvådan
i Sundsvall upptagits såsom godtgörelse för utlemnade persedlars slitning och
deraf vållade värdeförminskning, för åtskilliga vid återlemnandet i följd af deras förslita
skick kasserade persedlar samt för materialier till tältreparationer, samt att»
innan arméförvaltningens berörda skrifvelse den 18 augusti 1892 för Kongl. Maj:t
anmäldes, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län inkommit med från
stadsfullmägtige i Sundsvall infordradt yttrande, huruvida och i hvad mån stadsfullmägtige
vore villige att till statsverket utgifva ersättning för ofvannämnda belopp,
i hvilket yttrande stadsfullmägtige förklarat sig icke vilja utbetala samma ersättningsbelopp
eller någon del deraf.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt tal af kronor
har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, till betäckande af ofvan omförmälda, af
statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 194,940 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.

Diverse anslag.

35:o) 1 en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 100) har herr O. W.
Redelius hemstält, att Riksdagen ville besluta:

a) att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda
frågan om inrättande af en allmän lifränteanstalt för riket och derefter för Riksdagen
framlägga sådant förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning;

b) att anvisa ett anslag af 5,000 kronor till bestridande af kostnaderna för
denna utredning.

Rörande de bidrag, medelst bvilka den af motionären afsedda anstalten skulle
bildas, och de lifräntor, som skulle derifrån utbetalas, yttrar motionären följande:

“För hvarje lefvande födt barn insättes under första lefnadsåret en så stor
summa, att barnet, om det uppnår 55 års ålder eller, om detta anses för tidigt, vid
något högre ålder kan erhålla en lifränta af 100 kronor årligen under sin återstående
lifstid. Men på det fondbildningen icke måtte blifva onödigt stor eller afgifterna för
höga, böra de vid inträdet i pensionsåldern qvarlefvande ärfva de dessförinnan affidnes

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

insatser, så att inga andra insatta medel skulle återfås, om icke insatserna för barn
som aflida under första lefnadsåret. Förmögna föräldrar erlägga afgifterna sjelfva för
sina barn, fattiga få afgifterna för sina gratis af stat och kommun antingen till hälften
af hvardera eller på annat sätt. Äfven en del af mellanklassen torde ock böra erhålla
någon hjelp till afgifternas erläggande, helst insatserna måste blifva obligatoriska för
alla barn, emedan de, som vid sin födelse hafva rika föräldrar, kunna vid äldre år
blifva fattiga och fattig mans barn kunna vinna rikedom. Pensioner till lika belopp
skulle tilldelas alla vid inträdet i pensionsåldern med undantag af dem, som åtnjuta
pension af staten till samma eller högre belopp. Om för sådan pensionering, som här
ifrågasättes, skulle erfordras ett årligt bidrag af 6 millioner eller möjligen något deröfver
(beroende på den pensionsålder, man vill bestämma), så bör detta ej verka afskräckande
på dem, som velat vara med om årsbidrag af 10 \ millioner, ej heller på
Kongl. Maj:t, som förklarat en fondökning af 7 millioner om året icke vara farlig.

Hvarje lagstadd tjenare med årstjenst bör anse såsom sin rätt och pligt att af
sin lön årligen insätta 10 kronor i 10 år för att derigenom höja sin lifränta från 100
till 200 kronor. Derutöfver skulle hvar och en ega frihet att göra insättningar till
höjande af sin pension inom vissa bestämda gränser.“

Emot det förslag, som ifrågavarande motion innefattar, synas visserligen flera
erinringar med skäl kunna framställas. Sålunda torde mot förslaget kunna invändas, att
genom den ifrågasatta anordningen kommuner och enskilda skulle för lång framtid
belastas med afsevärda utgifter, utan att någon minskning i fattigvårdskostnader under
samma tid kunde vara att påräkna, hvartill kommer olägenheten af den ansenliga
kapitalbildning, förslagets utförande skulle medföra. Den tanke, som ligger till grund
för motionärens framställning, torde emellertid hafva många anhängare och derför icke
böra lemnas obeaktad. Någon anledning till särskild skrifvelse i ämnet synes utskottet
dock ej nu föreligga. I skrifvelse till Kongl. Maj:t har nemligen nästlidet års Riksdag,
jemte tillkännagifvande, att Kongl. Maj:ts proposition angående försäkring för beredande
af pension vid varaktig oförmåga till arbete icke kunnat af Riksdagen bifallas, anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes taga frågan under förnyad pröfning; och vid den sålunda begärda
pröfningen af hithörande spörsmål torde utan tvifvel det i förevarande motion
behandlade ämne jemväl komma under öfvervägande.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Redelius’ omförmälda motion icke må af Riksdagen
bifallas.

Öfver Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln gjorda förslag om anvisande på
extra stat för år 1897 af medel till vägars anläggning och förbättring, till bro- och

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hamnbyggnader m. m. samt till frostminskningsföretag har utskottet i sitt utåtande
n:o 15 afgifvit yttrande.

Beträffande Kongl. Maj:ts jemväl under sjette hufvudtiteln framstälda förslag
dels om anvisande af medel till utförande af nya byggnader och anläggningar vid
statens jernvägstrafik, dels om påbörjande af arbeten vid Stockholms centralstation,
dels om anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar
samt dels om anskaffande af ytterligare sådan rörlig materiel, kommer utskottet att
afgifva särskilda utlåtanden.

Stockholm den 18 februari 1896.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkten 4:o (angående anslag till en entomologisk anstalt):
af herrar Pehr Pehrson och Carl Persson, hvilka yrkat, att utskottet bort
hemställa:

“att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att Riksdagen, för inrättande af en under landtbruksstyrelsen
stäld entomologisk anstalt, beviljar till aflöning åt
eu föreståndare för samma anstalt 3,000 kronor för år, deraf
2,000 kronor såsom lön och 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar,
till aflöning åt en assistent vid anstalten 1,000 kronor för år
samt för anstaltens underhåll och drift 1,500 kronor för år,
äfvensom medgifver, att föreståndarens aflöning efter innehafvare^
af beställningen väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem
år, räknadt från och med året näst efter det han blifvit antagen,
må höjas med 500 kronor och efter ytterligare fem års enahanda
tjenstgöring ånyo höjas med 500 kronor";

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

vid punkten 5:o (angående höjning af anslaget till fiskeriassistenternas resor):

af herrar Chr. Lundeberg, I. Kerfstedt, A. O. L. Billing, K. Bohnstedt, N.
Fosser, I. Wijk, G. D. R, Tornerhjelm, E. Fränekel, friherre J. T. Gnpenstedt, Th.
Byström och S. Tham, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva
följande lydelse:

“Då, såsom ofvan meddelats, Riksdagen vid beviljande af det för fiskerinäringens
befrämjande nu utgående anslaget uttryckligen framhållit, att detsamma vore i första
hand afsedt för tillgodoseende af de praktiska behofven, är utskottet förvissadt, att
anslaget ock varder i enlighet härmed använda hvadan motionärens förslag om fastställande
i ofvan angifna syfte af vilkor för anslagets anlitande icke torde förtjena
afseende. Ej heller kan utskottet finna, att tillräckligt skäl blifvit af motionären
anfördt för den af honom föreslagna nedsättningen i anslaget.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke något att
erinra, hvadan utskottet hemställer:

a) att Riksdagen må medgifva, att de för bekostande af
förste och andre fiskeriassistenternas resor afsedda, under anslaget
till fiskerinäringens understöd uppförda belopp må från och med
år 1897 höjas för hvartdera fiskeriassistenten med 500 kronor
eller från 1,000 kronor till 1,500 kronor och sålunda med tillhopa
1,000 kronor; samt

b) att herr Ljungmans ifrågavarande motion icke fnå af
Riksdagen bifallas";

af friherre F. W. von Otter;

vid punkten 10:o (angående förvaltningsbidrag åt sjukkassor m. m.):

af herr von Friesen, som yrkat, att den i Riksdagens skrifvelse den 13 maj
1891 (n:o 85) angående registerade sjukkassor förekommande bestämmelsen derom, att
förvaltningsbidraget till en sjukkassa ej må för något år utgå med sammanlagdt högre
belopp än 300 kronor, måtte upphäfvas, samt att i följd häraf utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning samt herr Fjällbäcks i ämnet väckta
motion, måtte medgifva, att Kongl. Maj:t må för år 1897 använda
det till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande afsätta belopp, i mån af
behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

l:o) sjukkassan skall vara hos vederbörande myndighet
registerad i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) sjukkassan skall under föregående år haft egna
inkomster, uppgående till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets
belopp;

3:o) förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande
till det antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under nästföregående
år städse haft,

med 1 krona för hvarje medlem till och med 50,
med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till och med 2,50, samt
med 25 öre för hvarje medlem derutöfver; och

dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens
försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet
i riket.

Litt. A.

liih. till liiksd. Vrot. Inuti. 4 Sund. I Afd. 7 Haft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1896 års riksstat anslår:

^Indelning och dermed jemförlig1
Anvisning i i anvisning på förslag.

kontant.

Friheter. j Ersättningar.

Summa.

Kronor.

6,500

36.000

17.000
78,700
64.600

33.000
61,400

87,200
178,600
87,422
2,679,122 -

133,700 -

28,800

239.000
10,847

250.000
354

600.000

Sgr j 4,592,245

Kronor.

6,635 —

25,—

1,664

Kronor.

Civil -

6,660j—| 1,664;—| 4,600,569

6,500,— Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst

36.000 — Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor

17.000 — Departementschefen

78,700,— Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
64,600 — Kommerskollegium *)

33.000 — Bergsstaten
61,400 — Statistiska centralbyrån:

Afiöningsmedel för statistiska centralbyrån ............

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande.............................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vika „

officiella statistiska trycket ........................

„ en statistisk tidskrift ............:......................

„ utarbetande af en adönings- och pensions 87,

200 — iLandtmäteristaten........................................................

178,600 — Rikets allmänna kartverk.............................................

87,422 —jöverståthållareembetet ..............................................

2,679,122 —jLandsstaterna i länen (deraf 110,000 kronor reservaÖlcas
med anledning af fem boställens indragning
afkastning med....................................................

133,700;—Väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda
och till vägundersökningar, hvardera å 30,000 kroÖlcas
å anslaget till “vikariatsersättning, arfvoden åt

biträde''* med ........................................................

28,800 — Landtbruksstyrelsen..................................................

239.000 —Ålderstillägg, förslagsanslag ............................... ...

19,146 — Gästgifvares friheter ............................................

250.000 — Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag............

379 — Färjor och färjekarlar ...............................................

600.000 — Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag ...

'') Öfver detta anslag kommer Utskottet att framdeles afgifva särskildt utlåtande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Litt. A.

riksstatens Sjette hufvudtitel.

departementet.

28,400: —

riatsersättningar

statistik....

1,500

12,200

17,300

1,000

— 33,000:

tionsanslag). Nuvarande belopp ....... 2,679,122:

och förändrad beräkning af ett boställes

...................................... 2,261: —

reservationsanslag till expenser för allmänna arbeten

nor). Nuvarande belopp...................... 133,700: —

extra ordinarie tjensteman, rit- och skrif .

...................................................... 2,000: —

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant. |

Indelning ock dermed jemförlig-anvisning
på förslag.

Summa.

Friheter. Ersättningar.

Kronor. | ö. i

6,50o|—

36.000 —
17,000—I
78,700:—j
64,600.—

33.000 —

61,400 —;
87,200 —
178,600 —
87.422 —:

2,681,383 —

135,700 -28,800 —1

239.000 —
10,847 j—

250.000 —
354 —

600,000] —

Sgr| 4,596,506)

Kronor.

lo. I

Kronor.

6,635
25 -6,660)

Kronor.

6,500 ■
36,000:-17,000.-78,70o!
64,600-33,000 •

1,664

1,6641—)

61,400—:
87,200 —
178,600l-—
87,422'' —

2,681,383 ■

135,700 -28,800!-239,000]-19,146 -

250.000 -379i 600.

000 -4,604,830) -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

	1		1896 års	riksstat anslår:
			Indelning och dermed jern-
	Anvisning	i	förlig anvisning på förslag.
	kontant.						Summa.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	! ö.	i Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Tpt	4,592,245	—	6,660	—	1,664	1_	4,600,569	i
	12,000	-	_ ___				12,000	i _i
	190,400	—		_	—	—	190,400	“
	49,500	—		_	__		49,500
	105,000	_				—	105,000
	48,500						48,500	1 _1
	73,500	—					73,500
	11,500	—	- -	—	- -		11,500
	8,700	—	— —	—	- -		8,700	_
	42,000	~		“	- -		42,000	—
S:gr	541,100 *	_			- -		541,100	—.
	63,000						63,000	_[<
	50,000	—	---	_	- -	—	50,000	—
	4,500	_	— —	—	- -		4,500	—
	2,700	—	— —	—	4.567	—	7,267
	108,550	—	1,070	—!		-i	109,620	—
	30,000						30,000	r
	15,850	—		—	- -	_!	15,850	— 1
	43,000	—	---		- -	— 1	43,000	—Il
	119,500	—			--i		119,500	— £
	12,000	i	i	_i			12,000]	— ]
S:gr	449,100	—	1,070	_i	4,567	—1	454,737j	--i
S:a	5,582,445	—	7,730	!	6,231j	—	5,596,406\|

Jordbruket, handeln

Reservations -

Vägar och kommunikationer .....................................

[Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna understöd

åt landtmannaskolor) ..............................

andtbruksingeniörer och deras biträden.....................

efrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannaökas
till aflöning åt en föreståndare för en entomolöning
åt en assistent vid samma anstalt med

och drift med 1,500 kronor...............................

änsveterinärer ..........................................................

efrämjande i allmänhet af slöjderna ........................

Minskas med

Nuvarande belopp

Diverse

förekommande och hämmande af smittoäamma

rifmaterialier och expenser, ved
ökas med ......

Extra utgifter, reservationsanslag

expenser, ved m. m., förslags -

Statsutskottets Utlåtande jV.-o 7.

(51

Förslag till blifvande riksstat:

och näringarne.

Transport

anslag.

näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor tillj

näringar. Nuvarande belopp............... 105,000: —

logisk anstalt med 4,000 kronor, till af1,
000 kronor och till anstaltens underhåll
.............................................................. 6,500:—!

42,000

7,000

anslag.

slagsanslag .........................................................

skildt 50,000 kronor till prisbelöningar för hästar)
sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag...........

anslag. Nuvarande belopp ..................... 119,500: —

........................................................... 100,393: —

S:gr|

Summa|

Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jem-förlig anvisning på förslag. Friheter. Ersättningar. i	Summa.
Kronor. \|	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
4,596,506		6,660	—	1,664	—	4,604,830	—
12,000						12,000	— \|
190,400						190,400
49,500	_				—	49,500
111,500		''				111,500
48,500	_					48,500	-:
73,500						73,500	-
11,500	—				— •	11,500	-1
8,700	—				—	8,700
35,000	—	---			—	35,000
540,600	—			—		540,600
63,000		—				63,000
50,000	—	- -	—	- -	—	50,000	—
4,500	—		—	- -	—	4,500	—
2,700	—	_ _	—	4,567	—	7,267	—
108,550	—	1,070	—	- -	—	109,620	—
30,000	—	- -	—	---	—	30,000	—
15,850		- -				15,850	—
43,000	—	— —	—		—	43,000
219,893	__	_ _	_			219,893	—
12,000		—	—	— —		12,000	—
549,493	1—	1,070	_	4,567	—	555,130	—
5,686,599	1-	7,730	1-	6,231	—	\| 5,700,560	~

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil Litt. B.

Extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjette

hufvudtitel.

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj. ts kansli:
För handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna ...........

Öfverståthållareembetet :
Till utgifvande af wPolisunderrättelser“ ...........

Landsstaterna i länen:

Till aflöning ra. ni. åt särskild polisstyrka på landet........ 65,000: —

„ ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne

i Norge samt till lappfogdar och lappförmäu............. 13,000: —

Väg- och vattenbgggnadsstaten :

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande
af ''planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då
dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag ......................

Vägunderhållet på landet:

För bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, förslagsanslag
...............................................................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar: ,

Till adöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruksinstitut
......................................................................1 29,000: —I

Kronor. i ö.

4,500

15,000;—

78,000 —

5,000

50,000

Transport 29,000:

152,500

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

j---- —........ 1 1 '' !	Kronor.	ö.
Transport 29,000: —	152,500	—
För uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp .........................................-...................... 8,000: —	37,000
• . ♦) Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt- bruksmöten ............................................................... 7,500: — Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för hus-djur, redskaper, maskiner m. m.................................. 12,500: — Bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof.................................................. 28,000: — Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk- växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län................. 5,000: — Till understöd åt frökontrollanstalter................................... 10,000: — „ utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejeri-hushållning ................................................................. 1,000: — „ understöd åt svenska mosskulturföreningen ................ 13,500: — 1 För de geologiska undersökningarna................................... 94,500: —	172,000
Befrämjande i allmänhet af slöjderna:
Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålders- tillägg till andre instruktören Jonas Wallander............ 2,500: — Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande af en andre lärare vid samma skola ............ 4,800: —	7,300	t
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:
Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och Frans Schartaus prak-tiska handelsinstitut i Stockholm ................................ 15,000: — „ befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar 15,000 kronor och till handelsstipendier 10,000 kronor ................. ... 25,000: —	i i 40,000	—
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:
Till bergsskolorna i Filipstad och Falun ...........................................	14,00C	—
Transport	422,800--

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1 Transport	Kronor. 422,800	Ö.
Fabriksinspektion:
För anordnande af fabriksinspektion .	30,000	—
Diverse anslag:
Till ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter.....	194,940	—
Summa 1	647,740

Anm. Rörande öfriga af Kongl. Maj:t föreslagna extra anslag under Sjette hufvudtiteln
nemligen till vägars anläggning och förbättring m. m. och till nya byggnader m. m vid statens
jernvagstrafik äfvensom extra anslag utom hufvudtitlarne till ny rörlig materiel vid statens iernvägar,
afgifver utskottet särskilda utlåtanden.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG"* 1896*