Statsutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1895:Su7 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 18 februari 1895, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:dra U. A.)

Ordinarie anslag.

Landsstaterna i länen.

l:o) I den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna
proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kong!. Maj:t
föreslagit, att, för beredande af förhöjning i tjenstgöringspenningame
med 500 kronor för hvar och en af länsmännen i Enontekis, Juckasjärvi
och Arjepluogs länsmansdistrikt af Norrbottens län, anslaget till landsstaterna
i länen måtte höjas med 1,500 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden
den 14 januari 1895 har föredragande departementschefen erinrat,
att, enligt den år 1878 beslutade lönereglering för landsstaten,
aflöningen för länsman utgjorde lön 900 kronor, som efter tio år kunde
höjas med 300 kronor, och tjenstgöringspenniugar 600 kronor, hvarjemte
länsman uppbure expensmedel till belopp af 100 kronor. Sammanlagda
aflöningen utgjorde sålunda 1,600 kronor för länsman, som icke åtnjöte
/till. till Riksd. Prof. 1805. 4 Sand. 1 Afd. 7 lliift. (N:o 7.) 1

Ang. höjning
af tjenstgöringspenningarne
för
vissa länsmän.
[!•]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ålderstillägg, och 1,900 kronor för länsman, som vore i åtnjutande af
sådant tillägg. För de länsmän, som hade boställe, afdroges i regeln
å den kontanta aflöningen så mycket, som motsvarade boställets beräknade
afkomst. Men för länsmannen i Enontekis distrikt, för hvilkens
förseende med boställe Riksdagen år 1883 beviljade ett särskildt anslag,
enär tillfälle saknades för denne länsman att byra bostad inom distriktet,
egde dylikt afdrag icke rum. Med afseende derå, att det skulle blifva
alltför betungande för länsmannen att vidkännas både skyldighet att
underhålla ifrågavarande boställe och afdrag å aflöningen för boställets
afkastning, både nemligen Riksdagen, uppå Kongl. Maj:ts framställning,
medgifvit, att för boställets afkomst något afdrag å lönen icke skulle
ega rum. Åt länsmännen i Juckasjärvi och Arjepluogs distrikt vore
deremot icke boställen anslagna.

Af statsrådsprotokollet inhemtas vidare, att länsmannen i Enontekis
distrikt F. B. Forsström uti en till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
nämnda län stäld skrift gjort framställning om beredande af förböjning
i tjenstgöringspenningarne för länsmannen i detta distrikt samt till stöd
härför hufvudsakligen anfört, att det alltid visat sig, att under det att
länsmännen i länets kustsocknar, så framt de skötte sig, i ekonomiskt
hänseende kunnat reda sig godt, både länsmännen i lappmarksdistrikten
med få undantag i ekonomiskt hänseende haft att kämpa med stora
svårigheter, att icke säga fattigdom. Under förflutna tider, då af länsmännen
i lappmarken icke fordrats mera, än att de kunde skrifva läsligt
och tala hjelplig! svenska språket, både den antydda olikheten varit
mindre märkbar, men i samma mån man under de senaste tjugu åren
börjat höja fordringarna äfven hos länsmännen i lappmarken, både missförhållandet
allt tydligare framträdt. Orsakerna till lappmarkslänsmännens
dåliga ställning vore, att, medan kustsocknarnes länsmän i allmänhet
kunde bereda sig extra inkomster till ej obetydliga belopp, lappmarkslänsmännen
saknade så godt som alla dylika inkomster, att prisen på
lifsmedel i lappmarken vore ungefär 50 procent högre än i andra delar
af länet, samt att de vidsträckta, vägar saknande lappmarksdistrikten
fordrade långa och kostsamma resor, för hvilka ersättning ej vore att
påräkna. Sämst lottad af alla vore länsmannen i Enontekis distrikt.
Detta distrikt, beläget 37 mil från kusten, vore 17 mil långt och i medeltal
5 mil bredt med en befolkning, som, förutom ett fåtal bofaste, hvilka
utan undantag vore fattiga, utgjordes af i fjellen och skogarna spridda
lappar. Till följd af distriktets aflägsenhet och brist på vägar vore
lefnadskostnaderna derstädes synnerligen höga. Utskylderna utgjorde
14 procent af inkomsten. Länsmannens extra inkomster vore nära nog

Statsutskottets Utlåtande A7.-o 7.

inga, hvilket framginge deraf, att nuvarande t. f. länsmannen af taxeringsmyndigheterna
uppskattats till en inkomst af ondast 1,630 kronor, ehuru
han uppbure alla tjensten åtföljande löneförmåner. Utmätningar, för
hvilka ersättning utginge, förekomme icke, men väl utmätningar för uttagande
af kommunalutskylder, för hvilka utmätningar ersättning icke
åtnjötes, samt för uttagande hos lapparne af skadeersättningar till invånare
i Norge. Sedan kongl. förordningen den 6 juni 1883 rörande
de lappar, som med renar flytta emellan de förenade konungarikena
Sverige och Norge, trädt i kraft, hade de till Enontekis socken hörande
lapparne fått för af renar förorsakade skador vidkännas ersättningar, som
årligen betydligt ökats. För uttagande af dessa ersättningsbelopp, hvilka
vore fördelade på ett stort antal lappar, spridda ej blott inom Enontekis,
Juckasjärvi och Pajala socknar, utan äfven inom norskt område, måste
länsmannen företaga många vidsträckta och kostsamma resor, för hvilka
han ej Ange någon ersättning. Lika litet komme ersättning i fråga, då,
såsom ofta vore förhållandet, stämning skulle på norsk myndighets begäran
delgifvas lapparne, eller då resor företoges för efterspaning af
rentjufvar eller för hållande af polisförhör m. m. bland lapparne.

Vidare hade Forsström meddelat dels uppgift å prisen i Enontekis
å de nödvändigaste lifsförnödenheter under de senaste åren, dels ock
en beräkning å lefnadskostnaden för en medelstor familj, bestående af
åtta personer, tjenstehjon inberäknade, hvilken beräkning slutade å ett
belopp af 2,850 kronor, deri inginge hushyra med 200 kronor och kostnad
för tjensteresor med 150 kronor.

Med afseende å det länsmannen i Enontekis anslagna boställe hade
Forsström anfört, hurusom allmänt erkändt vore, att jordbruk utefter
Torneå och Muonio ådalar för personer, Indika nödgades genom legdt
folk utföra arbetena, medförde endast förlust, desto större ju längre upp
hemmansbruket vore beläget. Om i nyssnämnda beräkning intagits, å
ena sidan, kostnaderna för boställets skötsel och, å den andra, dess afkastning,
skulle beräkningen blifvit ännu ofördelaktigare. Forsström hade
derför i stället upptagit hushyra till 200 kronor, motsvarande utskylderna
för bostaden och underhåll af husen, lågt beräknadt.

Slutligen hade Forsström meddelat, att, medan länsmännen i den
svenska lappmarken, hvilka måste försaka snart sagdt alla lifvets bekvämligheter
och behag, hade så små inkomster, att det knappast vore
dem möjligt att reda sig på ett anständigt sätt, ett motsatt förhållande
egde ruin både i Finland och i Norge. Så hade länsmännen i finska
lappmarken utaf lön och ordinarie inspektionsresor en inkomst af 4,500

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

finska mark och länsmännen i Kautokeino, Tanen och Sydvaranger hvar
en inkomst taxerad till 4,000 kronor.

Uti en den 8 november 1893 till Kongl. Maj:t aflåten skrifvelse
i förevarande ärende hade, enligt hvad departementschefen vidare anfört,
Kongl. Majds befallningshafvande i Norrbottens län yttrat, att de länsmännen
enligt gällande stat tillkommande aflöningsförmåner tillika med
de länsmansbefattningarna åtföljande extra inkomster i allmänhet lemnade
dessa tjensters innehafvare en anständig bergning, hvarförutom i
regeln icke saknades tillfälle för länsmannen, om han eljest vore eu
duglig man, att genom enskild verksamhet förbättra sina ekonomiska vilkor,
men att inom Norrbottens län funnes några länsmansbefattningar,
hvilka i följd af för distrikten säregna förhållanden icke kunde sägas
bereda sina innehafvare deras nödiga utkomst. Öfver hufvud kunde sägas,
att länsmännen inom lappmarksdistrikten befunne sig i mindre gynsamma
ekonomiska vilkor än länsmännen inom de nedre distrikten.
Lappmarksdistrikten medförde genom sin ofantliga utsträckning långvariga
och dyrbara förrättningsresor, deras aflägsenhet från kusten och
saknad af kommunikationer fördyrade prisen å alla sådana lifsmedel,
som icke kunde inom distrikten erhållas, och med afseende å den ringa
utveckling, dessa distrikt nått, vore tillfällena till enskilt förvärf
derstädes ännu obetydliga. Inom de närmast kustlandet liggande
lappmarksdistrikten påginge dock numera ett utvecklingsarbete såväl
i afseende å kommunikationsväsendet som i andra hänseenden, hvilket
så småningom gjorde dem alltmer jemförliga med kustsocknarne, och
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig icke i afseende å dem
böra ifrågasätta några åtgärder till förbättrande af de med tjensterna
förenade aflöningsförmåner. Deremot ansåge sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande
böra göra framställning i detta syfte beträffande länsmanstjensterna
uti de tre aflägsnast belägna lappmarksdistrikten, nemligen
Enontekis, Juckasjärvi och Arjepluogs distrikt. Dessa distrikt, innefattande
vidsträckta ödebygder och fjelltrakter, inom hvilka få eller inga
brutna vägar funnes, samt belägna, om man räknade från länsmännens
bostäder till närmaste städer vid kusten, på ett afstånd från dessa af
respektive 39,8, 29,2 och 23, l nymil, saknade, enär de till större delen
läge ofvan odlings- och skogsgränsen, deremot i väsentlig mån de förutsättningar
för utveckling, som de nedre distrikten egde, och företedde
undantagsförhållanden, hvarmed andra distrikt ej egde något jemförligt.
Det läte sig omedelbart inse, att de vilkor, hvarunder länsmännen
i dessa distrikt arbetade, måste vara vida ogynsammare än annorstädes
med afseende såväl å de stora svårigheter, som vore förenade med

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sjelfva tjenstgöringen, som å kostnaderna för tjensteförrättningarna och
lefnadskostnaderna öfver hufvud.

En upplysande skildring af förhållandena i detta afseende ansåge
Kongl. Majrts befallningshafvande innefattas i Forsströms ofvanberörda
framställning, hvilken syntes Kongl. Maj:ts befallningshafvande med all
önskvärd fullständighet ådagalägga, att länsmannens i Enontekis distrikt
aflöninggvore^alltför ringa. Och hvad Forsström anfört angående förhållandena
i Enontekis distrikt egde, enligt hvad Kongl. Majrts befallningshafvande
kunder'' vitsorda, tillämpning äfven för Juckasjärvi och
Arjepluogs distrikt. Angående prisen å lifsförnödenheter i dessa distrikt
hade från länsmännen inkommit uppgifter, hvilka bifogats Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes skrifvelse.

Men det vore ej allenast de enskilda tjensteinnehafvarnes skäliga
anspråk det här gälde att tillgodose, utan det allmännas intresse kräfde
i detta fall med särskild styrka, att en ändring till det bättre vidtoges.
Den tid vore nemligen för länge sedan förbi, då, såsom Forsström anmärkt,
af länsmännen i lappmarken ej fordrades mer, än att de kunde
skrifva läsligt och tala hjelplig! svenska språket. Länsmanstjensterna
vore allestädes af stor betydelse, och det läge synnerlig vigt uppå att de
anförtroddes åt redbare, insigtsfull och i öfrigt dugande män; men i
särskild grad gälde detta om länsmanstjensterna i lappmarken. Länsmannen
i ett lappmarksdistrikt vore ej blott eu statens funktionär för
nödtorftigt utförande af de embetsförrättningar, som kunde förekomma.
Han hade härutöfver eu ytterst inflytelserik personlig ställning bland den
befolkning, inom hvilken han lefde; och det vore att förbise den stora
betydelsen häraf, om man icke af lappmarkslänsmännen fordrade fullt ut
de qvalifikationer, som fordrades af motsvarande tjenstemän annorstädes.
Men då aflöningsförmånerna vore otillräckliga, äfventyrades utsigten
att få tjensterna besatta med verkligt dugande män, och fara
förelåge, att tjensternas innehafvare skulle genom ekonomiskt trångmål
råka i ett beroende, som omintetgjorde deras inflytande och förlamande
inverkade på deras tjensteutöfning

Den aflöningsförbättring, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
på grund af det anförda ansåge sig böra ifrågasätta för länsmännen uti
ifrågavarande tre distrikt, syntes lämpligen böra utgå i form af förhöjning
af tjenstgöringspenningarne, en förhöjning, som enligt Kongl.
Majrts befallningshafvandes uppfattning ej skäligen borde bestämmas
lägre än 500 kronor, hvarigenom tjenstgöringspenningarne för hvar af
berörda tre fenster skulle komma att uppgå till 1,100 kronor.

Kammarkollegium och statskontoret, som till Kongl. Majrt afgifvit

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

infordradt utlåtande i detta ärende, hade deruti, efter omförmälande, att
det länsmanstjeristen i Enontekis distrikt tillhörande boställe vore i
taxeringslängden för 1892 upptaget med 5;144 mantal och åsatt ett värde åt
6,000 kronor, framhållit, att eu embetsverkens utlåtande bifogad tablå
öfver länsmansdistrikten i Norrbottens län utvisade, att lappmarksdistrikten
i nämnda län hade betydligt större omfång än de i länets lägre
del belägna distrikten, i det att i medeltal arealen af ett lappmarksdistrikt
utgjorde 112,341 qvadratmil men af de öfriga endast 19,029
qvadratmil, hvaremot folkmängden i allmänhet vore mindre inom lappmarksdistrikten
än i de öfriga distrikten. Af nu ifrågavarande tre
länsmansdistrikt hade Arjepluogs distrikt, omfattande 128,532 qvadratmil,
ej obetydligt större ytvidd än medeltalet af arealen för ett lappmarksdistrikt.
För hvart och ett af de båda öfriga kunde ytvidden,
för båda tillsammans uppgående till 173,7 5 2 qvadratmil, ej uppgifvas.

Vidare hade embetsverken erinrat, att vid den år 1889 beslutade
lönereglering för jägeristaten hade de påfallande olikheter, som med
hänsyn till tjenstgöringsområdets utsträckning, kommunikationer, klimat
och lefnadsomkostnader egde rum emellan, å ena sidan, reviren i de
sex norra länen, och särskild! de nordligare bland dessa samt, å andra
sidan, reviren i det öfriga landet, ansetts betinga, att aflöningen för
jägmästarne i de sex norra länen i allmänhet bestämdes något högre
än för de öfriga och äfven att gradationer vidtoges i de förres aflöning,
lämpade efter olika ortförhållanden. Härvid hade förhöjningen
lagts på den del af aflöningen, som alltid uppbures af den verkligen
tjenstförrättande, eller å tjenstgöringspenningarne, hvilka alltså bestämts
för samtliga reviren i södra och mellersta delarne af landet, ett revir i
Kopparbergs och två revir i Gefleborgs län till 1,000 kronor årligen
och, hvad anginge öfriga revir, för tio till 1,200 kronor, för tretton till
1,400 kronor och för tio till 1,600 kronor.

Med afseende å de till stöd för Kong]. Maj:ts befallningshafvandes
förevarande framställning anförda omständigheter ausåge embetsverken
äfven behofvet af eu förhöjning i tjenstgöringspenningarne för
länsmännen i Enontekis, Juckasjärvi och Arjepluogs länsmansdistrikt
vara till fullo ådagalagdt. Mot det föreslagna beloppet hade embetsverken
ej något att erinra. Visserligen förekomme, att länsmannen i
Enontekis, i olikhet med länsmännen i de båda öfriga af ifrågavarande
distrikt hade sig anslaget boställe, som af honom finge utan afdrag
å lönen innehafvas; men då beslutet om beredande af denna förmån
för länsmannen i Enontekis grundat sig, bland annat, äfven på det af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande då vitsordade förhållandet, att denna

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

länsmansbefattning vore den vigtigaste och mest svårskötta af alla dylika
befattningar i länet, helst distriktet gränsade till både Norge och
Finland och vid gränsen de internationella förhållandena i afseende å
nomadernas flyttnings- och betningsrätt vore mycket invecklade, samt
att det derför vore af vigt, att länsmanstjensten kunde anförtros åt
eu insigtsfull och kraftig samt med de särskilda förhållandena fullt
hemmastadd person och att icke allför täta ombyten af länsmän egde
rum, ansåge sig embetsverken så mycket mindre ega skäl att ifrågasätta
beviljande af ett lägre belopp såsom förhöjning i denne länsmans
aflöning, som någon behållen afkomst af bostället, sedan underhållskostnad
och utskylder bestridts, efter hvad handlingarna utmärkte,
sannolikt ej kunde af innehafvaren påräknas.

Utskottet hyser visserligen betänkligheter mot att tillstyrka jemkningar
i faststälda aflöningsstater, hvilka öfver hufvud innefatta fullt
tillräckliga förmåner för tjensteinnehafvarne, men då, efter hvad upplyst
blifvit, länsmännen uti ifrågavarande tre länsmansdistrikt befinna
sig i en alldeles särskild undantagsställning, synes det utskottet
billigt, att aflöningen för dessa länsmän, hvilkas ekonomiska vilkor
ställa sig ogynsammare än för motsvarande tjenstemän i andra delar
af landet, varder i någon mån förbättrad. Det förefaller dock utskottet,
som om den i sådant afseende föreslagna förhöjningen i tjenstgöringspenningarne
skäligen kunde inskränkas till ett belopp af 300 kronor
för hvar och en af ifrågavarande länsmanstjenster; och vill
utskottet på grund häraf hemställa,

att Kong]. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, för beredande af
förhöjning i tjenstgöriDgspenningarne med 300 kronor
för hvar och en af länsmännen i Euontekis,
Juckasjärvi och Arjepluogs länsmansdistrikt af Norrbottens
län, höjer anslaget till landsstaterna i länen
med 900 kronor.

2:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att anslaget till landsstaterna
i länen måtte, med anledning af tre boställens indragning och
förändrad beräkning af två boställens afkastning, höjas med 2,340
kronor.

Af statsrådsprotokollet i ärendet inhemtas att, på sätt statskontoret
i sin berättelse om statsverkets inkomster in. in. meddelat,
komrae till följd af tjensteinuehafvares afgång samt enligt särskilda

Ang. höjning
eif anslag c t
(ill följd af
landsstatsboställens
''indragning
m. m.
[2-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. resestipendier
för
veterinärer.

[3.]

Kongl. Maj:ts beslut följande landsstatsboställen med i stat beräknad
afkastning af sammanlagdt 2,350 kronor att, efter tilländalupna tjensteoch
fardagsår, till statsverket indragas, nemligen

länsmansbostället i Tunaläns härad af Kalmar län Plittorp n:o 1,
4 mantal;

kronofogdebostället i Orousts och Tjörns fögderi af Göteborgs
och Bohus län Toggestad n:o 1, 1 mantal; samt

länsmansbostället i Vest.erås härads tredje distrikt af Vestmanlands
län Jolmesta n:o 2, £ mantal.

Af en statskontorets berörda skrifvelse bilagd uppgift inhemtades
tillika, dels att den i stat beräknade afkastningen af länsmansbostället
i Gråmanstorps distrikt af Kristianstads län Nybygget n:o 1, £
mantal, komme att enligt Kongl. Maj:ts beslut minskas med 9 kronor
76 öre, dels ock att å andra sidan beräknade afkomsten af länsmansbostället
i Vilske härads distrikt af Skaraborgs län Marka Stommen
n:o 1, i mantal, skulle enligt beslut af kammarkollegium höjas med
20 kronor.

Då de anmärkta förhållandena påkallade en förhöjning af anslaget
till landsstaterna i länen med 2,339 kronor 76 öre, har departementschefen,
med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande
till jemnt tal af kronor, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen, att berörda anslag höjdes med 2,340 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot denna Kongl.
Maj:ts framställning, föreslår alltså,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med
anledning af tre boställens indragning och förändrad
beräkning af två boställens afkastning, höjas med 2,340
kronor.

I händelse af bifall härtill samt till hvad ofvan föreslagits i afseende
å höjning af ifrågavarande anslag, kommer anslaget till »landsstaterna
i länen (deraf 110,000 kronor reservationsanslag)» att höjas

från 2,675,882 kronor till 2,679,122 kronor eller med 3,240 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte under denna
anslagstitel uppföra ett belopp af 2,000 kronor till stipendier åt legitimerade
veterinärer, livilka önska att i främmande länder förvärfva sig
ökade insigter och erfarenhet, samt fördenskull höja anslaget till »un -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

dervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett
förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt (fmdtmannaskolor)»
med 2,000 kronor eller från 190,400 kronor till 192,400 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen till eu början
erinrat, hurusom den af Kongl. Maj:t den 11 september 1874 förordnade
komitén för afgifvande af förslag angående veterinärväsendets ordnande
uti sitt den 5 december samma år afgifna betänkande påpekat
fördelen och nyttan för det allmänna deraf att veterinärer, som i sitt
yrke ådagalade framstående skicklighet och duglighet, sattes i tillfälle
att i utlandet vidare utbilda sig, på grund hvaraf komitén hemstält att
till resestipendier för veterinärer, såväl civile som militäre, måtte anvisas
ett årligt anslag af 2,000 kronor, att utgå antingen såsom ett
eller flera stipendier. Då det af berörda komité uppgjorda förslag angående
veterinärväsendets ordnande den 2 mars 1875 inför Kongl.
Maj:t anmäldes, hade emellertid beviljandet af de utaf komitén ifrågasatta
resestipendierna, såsom egande mindre direkt samband med den
nya organisationen af veterinärväsendet, ansetts kunna anstå, till dess
denna blifvit genomförd; och komiténs förslag i denna del hade derför
för det dåvarande icke föranledt till någon åtgärd.

Nu hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, svenska
veterinärläkareföreningen uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift,
med erinran att den af ofvanbemälda komité föreslagna organisationen
af veterinärväsendet för länge sedan blifvit genomförd, anhållit att
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om ett årligt
anslag af 2,000 kronor, att utdelas såsom resestipendium åt legitimerade
veterinärer, och till stöd för denna framställning hufvudsakligen anfört:

Redan länge hade bland veterinärer gjort sig gällande behofvet
af understöd för att genom resor i främmande länder vinna förkofran
i hvad som tillhörde veterinärvetenskapen, hvilken, ehvad denna i
Sverige stode högt eller lågt, dock alltid kräfde utveckling. Om denna
utveckling skulle i något afseende blifva ensidig, blefve detta till skada
icke endast för veterinärerne, utan äfven för djuregare och hela landet.
För att veta, i hvilken rigtning bemödandena borde gå, vore det
otvifvelaktigt af nytta att göra jemförelse med de veterinära förhållandena
i utlandet.

Sverige vore visserligen beträffande farsoter bland husdjuren lyckligare
lottadt än de flesta länder i Europa, i det att mera förhärjande
smittosamma husdjurssjukdomar hos oss sällan förekomme. Men häraf
blefve en följd att de veterinärer, som särskildt hade att taga hand
om dessa smittosamma husdjurssjukdomar, sällan eller aldrig finge tillit.
till Ilihsd. Vrot. 1895. 4 Sami. 1 Affd. 7 Haft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

fälle att genom egen åskådning lära känna dem i deras uppträdande
under djurens lifstid eller de sjukliga förändringar, hvarpå de genom
obduktion igenkändes. Att sådant kunde gifva anledning till misstag
eller i bästa fall tveksamhet vid diagnosens fastställande, om en mera
sällsynt smittosam sjukdom bland husdjuren händelsevis skulle uppstå
inom landet, vore gifvet. Bästa sättet att förebygga en sådan eventualitet
vore att veterinärerne finge tillfälle att studera nämnda sjukdomar,
der de förekomme, äfvensom veterinärvetenskap i allmänhet i
utlandet.

Veterinärcorpsen saknade emellertid tillgång till härför nödiga
pennigemedel i form af resestipendier, då det enda stipendium, som
funnes att tillgå, doneradt af veterinären Jakobi, endast utdelades hvart
tredje år; och syntes det i anledning häraf föreningen önskvärdf, om
något anslag till stipendier blefve årligen att tillgå för legitimerade veterinärer,
såväl civile som militäre.

Till följd af remiss hade medicinalstyrelsen öfver denna framställning
infordrat yttrande från lärarekollegiet vid veterinärinstitutet, som
dervid framhållit, hurusom det för veterinärernes allsidiga utbildning
vore af högsta vigt att de, så långt möjligt vore, sattes i tillfälle att
genom jemförande studier uti andra länder fullkomna sina fackkunskaper.
Den begränsade verksamhet, till hvilken veterinärerne inom landet i
regeln vore hänvisade, och bristen på tillfälle till praktiska studier öfver
vigtigare infektionssjukdomar hos husdjuren gjorde detta till ett oundgängligt
vilkor, såvida de skulle kunna hålla sig i jembredd med sin
i rask utveckling stadda vetenskap och stå rustade, när vid utbrottet af
infektionssjukdomar deras grundlighet och kunskaper sattes på prof.
Det behöfde icke påpekas, huru ödesdigert ett misstag uti dylika fall
kunde blifva för landets hela landtbruksekonomi. På grund af dessa
och i öfrigt anförda skäl hade lärarekollegiet tillstyrkt bifall till veterinärläkareföreningens
framställning.

För egen del hade medicinalstyrelsen uti sitt den 16 november
1894 afgifna utlåtande i ärendet anfört, att styrelsen, lika med lärarekollegiet
vid veterinärinstitutet, funne det vara af vigt för landet, att
veterinärerne här i riket sattes i tillfälle att medelst understöd af allmänna
medel företaga resor till främmande länder för att inhemta kännedom
om veterinärvetenskapens utveckling derstädes och särskild!, att
göra sig förtrogna -med sådana kreatursfarsoter, som sällan förekomme
här i landet, men hvilka, då de uppträdde, kunde i hög grad störa
landtbrukets ekonomi; och hade styrelsen fördenskull hemstält om bifall
till veterinärläkareföreningens förevarande framställning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Departementschefen, som funnit den af veterinärläkareförcningen
gjorda framställningen synnerligen beaktansvärd, hade derför icke tvekat
att förorda, att medel för ifrågavarande ändamål anvisades och att till
följd deraf anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar,
derifrån liknande resestipendier för landtbrukets teoretiska
och praktiska studium utginge, höjdes med motsvarande belopp.

Af den till statsrådsprotokollet lemnade utredningen i detta ärende
har utskottet icke funnit sig öfvertygadt om behof vet eller lämpligheten
af att årliga stipendier för ifrågavarande ändamålet utdelas. Deremot
vill utskottet ingalunda bestrida, att i särskilda fall resor till utlandet
för studiet af smittosamma husdjurssjukdomar och till veterinärväsendet
hörande förhållanden i öfrigt kunna vara af betydelse för utvecklingen
af veterinärkunskapen i vårt land och derigenom äfven till nytta för
landet i dess helhet. Då emellertid understöd till sådana studieresor vid
de tillfällen, då de synas kunna medföra verkligt gagn, torde kunna,
såsom redan förut i särskilda fall egt rum, beredas antingen från det till
förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren
uppförda anslag eller från andra för Kongl. Majd tillgängliga
medel, anser utskottet ej skäl tillstyrka bifall till den nu gjorda framställningen
om resestipendier för veterinärer och deraf föranledd höjning
af anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanåringar.

4:o) Kongl. Majd har föreslagit att Riksdagen måtte under donna
anslagst.itel uppföra ett belopp af 1,500 kronor till aflöning åt en assistent
vid landtbruksakademiens växtfysiologiska försöksanstalt samt i
följd deraf höja anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanåringar)) med 1,500 kronor eller från 105,000 kronor till
106,500 kronor.

Enligt hvad föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
erinrat, beviljade Riksdagen för hvartdera afåren 1877—1885 ett
extra anslag af 1,000 kronor till arfvode åt eu för mikroskopiska och
växtfysiologiska undersökningar vid landtbruksakademiens agrikultur -

A ng. aflöning
åt en assistent
vid landtbruksakademiens
växt fysiologiska försöksanstalt.

[4-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kemiska försöksanstalt af landtbruksakademiens förvaltningskomité antagen
botanist. Vidare bär departementschefen anfört, hurusom landtbruksakademien
i skrifvelse den 22 september 1884 hemstält, att Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om beviljande af anslag
för upprättande vid akademiens experimentalfält af en fullständig växtfysiologi
försöksanstalt. Ett af akademien i samma skrifvelse afgifvet
förslag rörande de anslag, livilka erfordrades för anordnande af den
ifrågasatta försöksanstalten, hade bland årsanslag upptagit dels lön åt
anstaltens föreståndare 4,000 kronor, med rätt för honom till 500 kronors
tillägg efter fem och ytterligare 500 kronor efter tio års väl vitsordad
tjenstgöring, dels ock lön åt en assistent (för minst sex månaders tjenstgöring)
1,000 kronor. I enlighet med hvad vid ärendets föredragning
inför Kongl. Maj:t den 12 januari 1885 dåvarande chefen för civildepartementet
uti sitt anförande till statsrådsprotokollet tillstyrkt, hade
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på ordinarie stat bevilja till aflöning
åt en föreståndare för den växtfysiologi!^ anstalten vid landtbruksakademiens
experimentalfält ett årligt belopp af 4,000 kronor samt medgifva
att föreståndarens lön efter innehafvarens af beställningen väl vitsordade
tjenstgöring under en tid af fem år, räknad från och med året
näst efter det, då lian blifvit antagen, finge höjas med 500 kronor och
efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring ånyo höjas med 500
kronor. Beträffande deremot den ifrågasatta aflöningen åt en assistent
till föreståndarens biträde hade departementschefen uti berörda anförande
yttrat, att behofvet af en dylik assistent för det dåvarande och innan
vidare erfarenhet vunnits om utsträckningen af den verksamhet, som med
den utvidgade anstalten blefve förenad, ej syntes departementschefen så
ådagalagdt, att han tilltrodde sig kunna tillstyrka Kongl. Maj:t att derå
då fästa särskild!, afseende; och akademiens förslag i detta afseende
hade derför icke föranledt till någon framställning till Riksdagen.

Till svar å Kongl. Maj ds förenämnda framställning om aflöning åt
en föreståndare vid den växtfysiologiska anstalten hade Riksdagen uti
skrifvelse den 18 maj 1885, angående regleringen af utgifterna under
riksstatens sjette hufvudtitel, tillkännagifvit, att beloppet af hvad Kongl.
Maj:t till aflöning åt nämnda föreståndare begärt visserligen synts väl
högd, men att Riksdagen dock icke velat besluta nedsättning deri, då
nemligen genom aflöningens bestämmande till det belopp, som Kongl.
Maj:t föreslagit, vid anslagets beviljande synts utan obillighet kunna
lastas det vilkor, att blifvande föreståndare skulle varajjskyldig att, i
händelse behof af biträde eller assistent yppades, sjelf vidkännas den
derför nödiga utgiften; och hade Riksdagen alltså bifallit Kong]. Maj:ts

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

berörda framställning under vilkor att blifvande föreståndare skulle vara
skyldig att sjelf vidkännas de utgifter, som för aflönande af biträde eller
assistent under någon del af året kunde komma att erfordras.

Landtbruksakademien både nu uti skrifvelse till Kongl. Magt den
17 september 1894 åter upptagit frågan om aflöning åt en assistent vid
ifrågavarande anstalt samt i sådant afseende anfört, att under den tid,
som förflutit sedan år 1885, behofvet af en assistent vid anstalten år
från år gjort, sig allt mer känbar!, i anledning hvaraf anstaltens föreståndare,
professoren Jakob Eriksson, som ansett sig ej längre böra uppskjuta
att hos akademiens förvaltningskomité göra framställning om att
ett sådant biträde måtte vid densamma anställas, hos förvaltningskomitén,
under framhållande särskildt af den betydliga tillökning i planmessigt
genomförd! arbete, som skulle möjliggöras genom en fast assistents anställande
vid anstalten, hemstält, att medel, 1,500 kronor för år, för
ändamålet måtte anskaffas.

I sin berörda skrifvelse hade akademien vidare framhållit, att den
erfarenhet om utsträckningen af verksamheten vid den växtfysiologi!^
anstalten, som vid dess utvidgning år 1885 ansetts saknas, numera till
fullo vunnits och visade hän på den oafvisliga nödvändigheten af en fast
assistent, en nödvändighet, som blifvit tillgodosedd vid motsvarande anstalter
i andra länder äfvensom vid de kemiska stationerna i vårt land.
De mångartade och magtpåliggande uppgifter, som enligt gällande instruktion
vore föreståndaren för den växtfysiologiska anstalten förelagda,
kunde näppeligen af honom på ett fullt tillfredsställande sätt lösas, med
mindre han tid efter annan vore frånvarande på resor för olika ändamål,
såsom t. ex. för att kontrollera i olika orter pågående odlingsförsök,
som utfördes efter af honom uppgjord plan, äfvensom för att iakttaga
och meddela råd angående på olika orter uppträdande växtsjukdomar
m. m. Härtill komme sådana uppdrag från offentliga myndigheter, som
förorsakade föreståndarens frånvaro från anstalten, såsom t. ex. från
bestvrelserna för de allmänna svenska landtbruksmötena att vara prisdomare,
från hushållningssällskapen att vid deras sammankomster hålla
föredrag m. in., hvarjemte föreståndaren äfven tid efter annan hade tagit
och äfven för framtiden borde genom resor i utlandet taga kännedom
om sätten för och resultaten af arbetena vid liknande anstalter derstädes.

Om ett sakkunnigt och inöfvadt biträde icke funnes att tillgå,
kunde de afbrott, som sådana resor måste vålla i pågående undersökningar
och försök, lätteligen blifva för dem högst t order! bringande, ty
de! vore för en stor del af de vid anstalten ifrågakommande fysiologiska
och biologiska undersökningarna eu utmärkande egenskap, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

deras värde ofta vore i väsentlig mån beroende af den kontinuitet, med
hvilken de företeelser och förlopp, som de behandlade, följdes, så att
de ej sällan till och med helt och hållet blefve till intet genom äfven
jemförelsevis korta afbrott i iakttagelserna.

En annan omständighet, som äfven talade för önskvärdheten af eu
assistents anställande, vore den att akademiens växtfysiologi!^ anstalt
vore det enda ställe i vårt land, der unge män, som med nödig förbildning
hade kallelse och anlag för den speciella forskniugsart, som här
vore i fråga, kunde genom praktiskt deltagande i undersökningar och
försök utbilda sig för sitt fack. Genom tillvaron af en assistentplats
skulle tillfälle härtill kunna beredas och sålunda vårt land erhålla
dugande och vederbörligen skolade krafter för det vigtiga och omfattande
verksamhetsområde, hvars bearbetning vore anstaltens uppgift.

Såsom en för assistentens arbete lämplig ersättning ansåge akademien,
i likhet med professoren Eriksson, en aflöning af 1,500 kronor
eller samma belopp, som enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874 tilldelats
assistenten vid akademiens agrikulturkemiska afdelning.

Akademien hade alltså anhållit att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta proposition om beviljande af ett årligt anslag af 1,500
kronor till akademiens växtfysiologiska anstalt till lön åt en assistent.

Departementschefen har härefter, å sid. 14—16 i statsrådsprotokollet
meddelat utdrag af en till honom utaf landtbruksakademiens
sekreterare, professoren Chr. Loven aflemnad promemoria angående verksamheten
vid anstalten och behofvet af ökade arbetskrafter derstädes.
I denna promemoria hade professoren Loven, bland annat, anfört, hurusom
kort tid efter det landtbruksakademiens växtfysiologiska försöksanstalt
kommit till stånd, visat sig, att det program, som i begynnelsen
för anstalten uppstäldes, icke kunde, på grund af bristande arbetskrafter,
i sin helhet fullständigt genomföras oaktadt det mest ihärdiga arbete
från föreståndarens sida, ett arbete, hvarom de talrika under årens
lopp från anstalten utgångna publikationerna bure ett vittnesbörd, som
ej kunde jäfvas.

Så hade, för att i detta hänseende blott anföra ett exempel, det
utomordentligt rika studiematerial, som erbjudits af de å anstaltens försöksfält
utförda odlingsförsöken med olika varieteter af kulturväxter,
omfattande under åren 1887—1894 ett antal försöksnummer för stråsädesarter
af mellan 273 och 775 samt för foderväxter och rotfrukter
af mellan 50 och 100 årligen, endast kunnat delvis och med afseende
på några få väsentligen morfologiskt-systeiuatiska synpunkter tillgodogöras,
hvaremot de talrika och ypperliga tillfällen till biologiska studier

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af deri största vigd i praktiskt hänseende, som dervid förelegat, måst af
brist på nödig arbetslijelp till allra största delen lemnas obegagnade.

På ett annat anstalten tillhörande arbetsfält — undersökning af
kulturväxternas sjukdomar, särskildt de, som framkallades af snyltsvampar
— hade visserligen allt sedan år 1877 tid efter annan samlats
strödda iakttagelser, bvilka i ett icke ringa antal uppsatser meddelats
allmänheten, men i någon verkligt betydande omfattning både dock arbetena
på detta område kunnat bedrifvas först under de senast gångna
4 åren, sedan Kongl. Maj:t med anledning af den svåra rosthärjning på
hafren, som år 1889 hemsökte vårt land, på framställning af landtbruksakademien,
den 14 februari 1890 anvisat ett anslag af 10,000
kronor, fördeladt på 3 år, för utförandet af en förnyad, grundlig och
möjligast mångsidig undersökning af sädesrostens väsen och vilkor.

Att denna undersökning, öfver hvilken fullständig berättelse till
Kongl. Maj:t inlemnats och hvilken, då denna senare blifvit publicerad,
säkerligen stadie bringa vårt land heder och gagn, kunnat bedrifvas
långt mera rationelt och intensivt än i liknande fall förut, berodde väsentligen
derpå, att föreståndaren derunder kunnat hafva till sin hjelp
ett sakkunnigt biträde — fil. d:r E. Henning — som särskildt för den
ifrågavarande undersökningen varit anstäld med arfvode från nyss omnämnda
anslag.

Likasom det förra af de nu anförda fallen tydligen visade, hurusom
det stora gagn, som den växtfysiologiska anstalten obestridligen
skulle kunna utträtta, i väsentlig och mycket beklaglig grad inskränktes
genom bristande tillgång till vederbörligen skoladt arbetsbiträde, ådagalade
det senare icke mindre tydligt, huru mycket intensivare, planmessigare
och mångsidigare de anstalten åliggande undersökningarna kunde
utföras, om sådant biträde stode till förfogande.

För egen del har departementschefen yttrat, att af hvad i ärendet
anförts syntes framgå, att de arbeten, som vore förenade med landtörn
ksakademiens växtfysiologiska försöksanstalt, vore af sådan beskaffenhet
och omfattning, att de, derest anstalten skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla sin för vår jordbruksnäring betydelsefulla uppgift,
icke kunde af anstaltens föreståndare ensam utföras, utan att ett vetenskapligt
bildadt, ständigt Inträde åt föreståndaren vore af behofvet i hög
grad påkalladt.

Det syntes departementschefen så mycket mindre kunna skäligen
ifrågasättas, att aflöningen åt ett dylikt ständigt biträde skulle — på sätt
Riksdagen år 1885 i afseende å tillfälligt biträde åt föreståndaren stadgade
— af denne bestridas, som med ett dylikt ständigt biträdes an -

Ang. anslag
för inrättande
af en entomologisk
försöksstation.

IG Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ställande ingalunda afsåges att bereda anstaltens föreståndare någon lindring
i lians göromål, utan endast att sätta anstalten i stånd att fullständigare
än eljest vore möjligt uppfylla sitt ändamål.

På grund häraf och då departementschefen icke hade något att
erinra mot beloppet af den för assistenten ifrågasatta aflöningen, hvilken,
såsom nämnts, vore lika med den, som åtnjötes af den till biträde åt
landtbruksakademiens agrikulturkemist anstälde assistenten, tillstyrkte
departementschefen, att Kongl. Maj :t måtte till Riksdagen göra framställning
af ofvan angifvet innehåll.

Utskottet, som till en början velat erinra, att, för så vidt af statsrådsprotokollet
framgår, landtbruksstyrelsens yttrande icke blifvit i detta
ärende inhemtadt, delar visserligen den mening, att vigtiga resultat kunna
för landtbruksnäringen vinnas genom växtfysiologiska undersökningar,
men håller före, att landtbruksakademien genom en lämplig disposition
af de till dess förfogande befintliga medel bör ega tillgång till bestridande
af de kostnader, som för eu utveckling af akademiens växtfysiologiska
försöksanstalt kunna påkallas. Med afseende härå, och då Riksdagen år 1885
vid beviljandet af nu utgående anslag till berörda anstalt särskildt, uttalat.
sin obenägenhet för anvisande af ytterligare medel till aflönande af
assistent åt anstaltens föreståndare, finner sig utskottet icke böra tillstyrka
bifall till det nu väckta förslaget i ämnet, utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

5:o) I särskilda motioner (n:o 48 i Första Kammaren och n:o 90 i
Andra Kammaren) hafva herrar Carl Nyström och O. W. Redelius sammanstämmande
hemstält,

att Riksdagen ville till Kongl. Maj:ts disposition i och för upprättandet
af en entomologisk försöksstation invid Stockholm anvisa:

dels å extra stat ett anslag för en gång af:

13,000 kronor till uppförande af en byggnad för stationen enligt uppgjord
och af sakkunnige granskad och godkänd ritning, och
1,500 kronor för stationens första inventarie-uppsättning; och

dels å ordinarie stat ett årsanslag af:

G,800 kronor, hvaraf till föreståndaren aflöning med två ålderstillägg af

500 kronor efter 5, respektive 10 tjenstår .................... 4,000 kronor

till en assistent ............................................................................ 1,000 „

till drift och underhåll ............................................................... 1,800 „

Till stöd för detta förslag hafva motionärerna, jemte meddelande

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af uppgifter öfver de förluster, som vårt lands jordbruk under de senaste
åren lidit genom härjningar af åtskilliga skadeinsekter, hufvudsakligen
anfört att det sätt, som enligt sakkunniges enstämmiga vittnesbörd bäst
kunde leda till förminskandet eller förekommandet af dylika förluster,
vore att inrätta en försöksstation, vid hvilken skadedjurens lefnadsvanor
och lifsvilkor noggrant kunde studeras och försök anställas med de botemedel,
som kunde komma i fråga att användas, hvarom anstalten borde
meddela allmänheten erforderliga upplysningar.

Slutligen hafva motionärerna åberopat den utredning i ämnet, som
lemnades i motionerna bifogade yttranden af landtbruksakademien, landtbruksstyrelsen,
hushållningssällskapens år 1893 församlade ombud m. fl.

Af sistberörda handlingar framgår, att landtbruksakademien understält
Kongl. Maj:ts pröfning förslag om inrättande af en entomologisk
försöksstation vid akademiens experimentalfält; och, enligt hvad utskottet
inhemtat, har denna framställning, öfver hvilken yttranden af vederbörande
myndigheter infordrats, ännu icke blifvit inför Kongl, Maj:t föredragen.
Vid sådant förhållande, och då alltså detta ärende för närvarande
är på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, anser sig utskottet icke böra till
det nu väckta förslaget tillstyrka bifall. Utskottet hemställer alltså,

att herrar Nyströms och Redelius’ förevarande
motioner icke må af Riksdagen bifallas.

Fiskerinäringens understöd.

6:o) I nedannämnda, inom Andra Kammaren väckta motioner har
herr A. V. Ljungman föreslagit,

i motionen n:o 149: att Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos
Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åvägabringandet
af en tidsenlig representativ administration af hafsfiskebedriften vid
Göteborgs och Bohus läns kust, dels ock uppföra ett anslag å ordinarie
stat af 4,000 kronor för anställande af en fiskeriinspektör för Göteborgs
och Bohus läns hafsfisken; samt

i motionen n:o 150: att Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åstadkommandet af
eu mera tillfredsställande administration af fiskena vid rikets östra och
södra kuster samt i sötvattnen, dels ock å ordinarie stat uppföra ett
Bih. till RiJcsd. Frot. 1895. d Sami. 1 Afd. 7 Höft. 3

Ang. väckta
motioner om
administration
af fisket
vid vissa af
rikets kuster
samt i söt•
vattnen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anslag af 4,000 kronor till aflöning åt ännu en under landtbruksstyrelsen
hörande fiskeriinspektör.

Beträffande de till stöd för förslagen anförda skäl tillåter sig utskottet
att hänvisa till sjelfva motionerna.

Såväl vid 1893 som 1894 årens riksdagar väcktes af samme motionär
förslag beträffande fiskerinäringens administration i väsentligen enahanda
syfte, som i de nu förevarande motionerna afses. Dessa motioner
skilja sig endast derutinnan från de förut räckta, att den representativa
administration, som nu i motionen n:o 149 föreslås för fisket vid Göteborgs
och Bohus läns kust, i de båda tidigare förslagen utsträckts till
både vestra och södra kusterna af riket, i sammanhang hvarmed yrkats
anställande af en fiskeriinspektör jemväl för Hallands, Malmöhus, Kristianstads
och Blekinge läns hafsfisken, samt att den administration, som
motionären genom anställande af ytterligare en fiskeriinspektör nu vill
hafva genomförd för fiskena vid rikets östra och södra kuster samt i
sötvattnen (motionen n:o 150), tillförene ifrågasatts endast för fiskena
vid östra kusten och i sötvattnen, hvarjemte äfven de löneförmåner, som
för de olika tjenstemännen föreslagits, undergått någon förändring. Berörda
af motionären förut gjorda framställningar hafva samtliga blifvit
af Riksdagen afslagna.

Med hänsyn härtill och då, enligt hvad af det ofvan anförda framgår,
de förändringar i förut afböjda framställningar, som i nu föreliggande
motioner innefattas, icke synas vara af så väsentlig art, att Riksdagen
kan antagas vara mera benägen än förut att bifalla motionärens
förslag i dessa ämnen, får utskottet hemställa:

a) att herr Ljungmaus förevarande motion n:o 149
icke må vinna Riksdagens bifall, och

b) att herr Ljungmans motion n:o 150 icke heller
må af Riksdagen bifallas.

Skiften och afvittringar.

Ang. godtgörelse
åt
afvittringslandtmätare

in. in.

[5.]

7:o) På grund af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning får utskottet
hemställa,

■ att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,
hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1896 för

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens
län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem,
som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för
dem, som på grund af ålder i tj en sten åtnjuta arfvodesförhöjning,
må desse tjensteman godtgöras af anslagen
till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år
1896 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens
län samt till skrifbiträde åt honom bevilja eu
tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp.

Öfriga ordinarie anslag.

8:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskild! nämnda ordinarie Ang. öfriga
anslag å sjette hufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan förändring
än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget [ö.j
till skrifmaterialier och expenser, ved m. in. måtte minskas med 72 kronor
eller från 119,522 kronor till 119,450 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga här ofvan icke särskild! omförmälda
ordinarie anslag under sjette hufvudtiteln må för år
1896 fastställas till samma belopp som i innevarande
års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved in. in. må få göras den jemkning,
som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Statens jernvägstrafik.

9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att Ang. löneaf
jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor finge under
år 1.896, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning i [71-vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner,
utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor
för hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. disposition
af patentoch
varumärkesafgifter.

[8.]

för hvardera af åren 1893, 1894 och 1895 Riksdagen medgifvit, att af
jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor finge, efter jernvägsstyrelsens
bepröfvande, användas till förhöjning i vissa fall af de
vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöfver det
förut medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor för hvarje
banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande; kommande den sålunda
medgifna förhöjningen till godo endast vissa i Norrland anstälde
banvakter. Då den komité, åt hvilken Kongl. Maj:t uppdragit, bland annat,
att behandla frågan om nytt aflöningsreglemente för jernvägsstaten, icke
kunde antagas förr än om någon tid aflemna sitt betänkande i detta
ämne, syntes någon framställning om förändrade aflöningsvilkor för
nämnda stat icke kunna till nu församlade Riksdag aflåtas. Vid sådant
förhållande borde, enligt hvad departementschefen vidare anfört, den för
de senaste åren vidtagna provisoriska anordningen för förbättrande af
vissa banvakters i Norrland ställning blifva gällande äfven för år 1896,
hvarom jemväl jern vägsstyrelsen i skrifvelse den 1 december 1894 gjort
framställning.

Enär alltså frågan om ny lönereglering för personalen vid statens
jernvägstrafik icke lärer kunna komma att föreläggas innevarande Riksdag,
torde den för*åren 1893, 1894 och 1895 vidtagna provisoriska anordningen
till förbättrande af banvakternas i Norrland ställning böra
blifva gällande äfven för nästkommande år; och hemställer fördenskull
utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att af jernvägstrafikmedlen
ett belopp af högst 12,000 kronor må
under år 1896, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande,
användas till förhöjning i vissa fall af de vid statens
jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöfver
det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst
60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen
kommer i åtnjutande.

Patentbyrån.

10:o) Beträffande patentbyrån har Kongl. Maj:t gjort framställning
derom, att Riksdagen måtte medgifva, att afgifterna för patent och
för registrering af varumärken finge användas till bestridande af de
utgifter, hvilka betingades af tillämpning under år 1896 af förordningen
angående patent och lagen om skydd för varumärken.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Af den redogörelse för patentbyråns inkomster och utgifter för
år 1894, som finnes intagen i statsrådsprotokollet, inhemtas, att byråns
inkomster under nämnda år utgjort:

afgifter för 1,386 patentansökningar (deraf 9 obetalda) kronor 27,540: —

årsafgifter för patent ..................................................... ,, 61,635: —

afgifter för 268 registreringsansökningar ..................... ,, 10,720: —

afgifter för 286 ansökningar om förnyad registrering „ 2,860: —

för försålda publikationer .............................................. „ 1,684: —

summa kronor 104,439: —

samt att byråns utgifter, Indika dock, då räkenskaperna ännu icke
vore afslutade, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma
år uppgått till 96,749 kronor 84 öre, af livilket belopp de vigtigaste
posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 40,887 kronor 49 öre, byråns
publikationer 31,199 kronor 66 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter
5,465 kronor, utgifter för byråns bibliotek 3,705 kronor
51 öre, renskrifning 3,022 kronor 80 öre, bidrag till upprätthållande af
patentunionens internationella byrå i Bern 1,515 kronor 41 öre samt
hyra för byråns lokal 4,000 kronor.

För år 1893 belöpte sig patentbyråns inkomster till 118,209 kronor
och dess utgifter till 93,661 kronor 91 öre. Antalet patentansökningar
år 1893 utgjorde 1,036, antalet registreringsansökningar 213.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för
patent och för registrering af varumärken må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tilllämpning
under år 1896 af förordningen angående
patent och lagen om skydd för varumärken.

Arbetareförsäkringen.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att Kongl■

Maj:t skulle ega för år 1896 använda de till underlättande af åtgärder sjukkassor
för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp,
i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under L'' -.1
enahanda vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891 (n:o 85)
vore angifna, samt till utarbetande och offentliggörande genom torsäkringsinspektörens
försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

dels ock, derest det i statsrådsprotokollet af den 14 januari 1895 omförmälda
förslag till lag angående försäkring för beredande af pension
vid varaktig oförmåga till arbete af Riksdagen godkändes, till bestridande
af kostnader, som i organisationsafseende blefve erforderliga för den nya
lagens tillämpande från och med 1897 års ingång.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat,
att, vid föredragning samma dag af upprättadt förslag till lag angående
försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete,
Kong!. Maj:t besluta att proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas;
och har departementschefen, då, i händelse berörda lagförslag blefve af
Riksdagen godkändt, de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande afsätta belopp icke behöfde tagas
i anspråk för den afsedda olycksfallsförsäkringen samt de syntes
mera än tillräckliga för bestridande af ej allenast de utgifter, som för
sjukkasseväsendet intill utgången af år 1896 kunde ifrågakomma, än
äfven de kostnader, som i organisationsafseende blefve erforderliga för
den nya lagens tillämpande från och med 1897 års ingång, då den vore
afsedd att träda i kraft, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen
göra den framställning angående användandet af omförmäld a medel som
här ofvan angifvits.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning i dess senare del grundar
sig på den förutsättning, att Kongl. Maj:ts till Riksdagen afgifna
förslag till lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig
oförmåga till arbete skulle blifva af Riksdagen bifallet, kommer
utskottet att, sedan Riksdagen med anledning af berörda lagförslag fattat
beslut, meddela yttrande i nu föreliggande fråga; hvilket utskottet skolat
för Riksdagen

anmäla.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjette
lmfvudtiteln, gjorda framställningar får utskottet afgifva följande yttranden
och förslag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj.ts kansli.

12:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll
ä försäkringsanstalt.ernå, för år 1896, i likhet med hvad
allt ifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa till
Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500 kronor.

Öfverståthållareembetet.

13:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må äfven för år 1896, till utgifvande
under samma år af ''»PolisunrIerrättelser», på extra
stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

l4:o) Vidare får utskottet på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896 till
Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 65,000
kronor, att användas till aflöning och underhäll af särskild
polisstyrka, på landet, der sådan kan af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre
brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller
gripande, allt enligt förut tillämpade, i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 14 januari 1895 angifna
grunder.

15:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till ersättning för
juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar
och lappförmän på extra stat för år 1896 anvisa 13,000 kronor.

Ang. anslag
för kontrollen
ä försäkringsanstalterna.

[10.]

Ang. anslag
till utgifvande
af »Polisunderrättelser.
»

[il.)

Ang. anslag
till särskild
''polisstyrka på
landet.

[12.]

Ang. a rf v oden
åt lappfogdar
in. in.

I 13.1

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen till en början erinrat,
hurusom med anledning af Kongl. Maj:ts framställningar Riksdagen
för hvarje år från och med år 1891 på extra stat beviljat ett anslag af
10,000 kronor till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne
i Norge samt till lappfogdar och lappförmän.

Detta anslag plägade, enligt hvad departementschefen härefter
meddelar, sålunda disponeras, att 1,800 kronor anvisades till arfvode åt
ett lappombud i Tromsö, 500 kronor till resekostnader och arfvode till
tolk åt detta ombud, 3,000 kronor till en lappfogde i Norrbottens län,
enahanda belopp till en lappfogde i Jemtlands län samt 1,500 kronor
till gratifikationer åt lappförmän i Norrbottens län. Lappfogdarne åtnjöte
dessutom från sjette liufvudtitelns anslag till rese- och trakta -mentspenningar ersättning för sina resor enligt fjerde klassen i resereglementet.

Vidare har departementschefen i minnet återkallat, hurusom han i
sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 häntydt på
möjligheten att äfven inom Vesterbottens län likartade utgifter för lappväsendet
kunde visa sig erforderliga, ehuru han icke för det dåvarande
ansett sig böra af denna anledning föreslå någon förhöjning i anslagets
belopp. Nu hade också Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens
län inkommit med framställning om anvisande af medel till aflönande
af en lappfogde inom länet.

Uti skrifvelse till Kongl Maj:t den 24 september 1894 hade nemligen
Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvende — under erinran, att
en lappfogdes anställande inom länet länge utgjort ett önskningsmål
samt att Kongl. Maj:ts befallningshafvande redan år 1890 gjort framställning
derom, ehuru Kongl. Maj:t, enär det af Riksdagen för år 1891
anvisade anslaget för dylika utgifter dertill icke lemnade tillgång, funnit
framställningen icke föranleda till någon åtgärd — anfört: att sistnämnda
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjorda framställning hufvudsakligen
föranledts dels af den inbördes oenigheten mellan de bofaste och lapparne,
hvilkas renar förorsakade skada å inegor och slåtterlägenheter tillhörande
de bofaste, under det att desse sistnämnde allt emellanåt skingrade lapparnes
renhjordar eller nedsköte deras renar, dels af dylika stridigheter
mellan de bofaste i Hatfjelddalen i Norge och lapparne, dels ock af
lapparnes sedvänjor och bildning, som i förening med deras ringa
antal gjorde dem olämpliga att sjelfva bevaka sina rättigheter samt
inse sina förpligtelse!- emot den bofasta befolkningen; att de senare
årens erfarenhet nogsamt visat, att omförmälda stridigheter betydligt
tilltagit, i livilket afseende Kongl. Maj:ts befallningshafvande åberopade

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

flera hos Kong].. Maj:ts befallningshafvande anmälda klagomål öfver uppgiga
missförhållanden; samt att det derför redan länge varit af behofvet
synnerligen påkalladt, att en lappfogde anstäldes inom länet för att öfvervaka
att lagame angående lapparne behörigen efterlefdes, och att öfverträdelser
deraf beifrades, för att lemna lapparne råd och skydd mot rättskränkningar
och obefogade anspråk från de bofastes sida, för att tillse det lapparne i sina
inbördes rättsförhållanden iakttoge lag och rätt, för att öfvervaka att ordningsmannen
ordentligt fullgjorde sina åligganden, för att till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande inkomma med upplysningar om och förslag till anmärkta
missförhållandens afhjelpande samt för att genom resor till de trakter, der
lapparne vistades, göra sig underrättad om de åtgärder, som lämpligen
borde vidtagas; och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande på grund af
hvad sålunda blifvit anfördt samt då länsmännen, enligt hvad erfarenheten
till fullo ådagalagt, icke kunde på ett tillfredsställande sätt fullgöra de
åligganden, som, enligt hvad nyss nämnts, borde tillkomma en lappfogde,
anhållit, att Kongl. Maj:t måtte till aflönande af en sådan tjensteman inom
länet anvisa ett belopp af 3,000 kronor samt tillika tillerkänna honom
ersättning för resor enligt fjerde klassen af gällande resereglemente.

Öfver denna framställning hade statskontoret den 20 oktober 1894
afgifvit utlåtande och deri, då behofvet af anställande af en lappfogde
inom Vesterbottens län syntes statskontoret vara ådagalagdt, hemstält,
att Kongl. Maj:t för beredande af tillgång för en sådan tjenstemans aflönande
måtte föreslå Riksdagen, att ofvan omförmälda extra statsanslag
å 10,000 kronor måtte från och med år 1896 höjas till 13,000 kronor.

För egen del ansåge departementschefen, lika med statskontoret,
behofvet af en lappfogde inom Vesterbottens län vara ådagalagdt; och
då aflöningsförmånerna för denne syntes böra sättas lika som för de två
nuvarande lappfogdarne, nemligen till, förutom resekostnadsersättning,
3,000 kronor för år, men det anslagsbelopp, som hittills plägat anvisas
till lappfogdar m. m., enligt hvad af ofvan iemnade redogörelse för anslagets
användande inhemtades, icke Iemnade tillgång för aflönande af
ytterligare en dylik tjensteman, borde ifrågavarande anslag höjas med
ett belopp, motsvarande arfvodet, 3,000 kronor, för denne nye lappfogde.

Med afseende å det sålunda föreliggande förslaget att höja ifrågavarande
anslag för tillsättande af ytterligare en lappfogde får utskottet
framhålla, hurusom vid beviljandet år 1890 af detta anslag Riksdagen
uttalat den uppfattning, att behofvet af lappfogdar i Jemtlands och
Norrbottens län vore af öfvergående art. Af det, vid statsverksproposiBih.
till Riksd. Rrot. 4 Sami. 1 Afd. 7 lliift. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tionen till 1890 års Riksdag fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden
den 11 januari samma år framgår, att lappfogden i Norrbottens län blifvit
tillsatt af en tillfällig anledning, nemligen för att leda de till Enontekis
socken hörande lapparnes flyttningståg till Jockmocks och Arjepluogs
lappmarker samt under de två eller tre närmast derpå följande åren
ordna de förhållanden, som genom inflyttningen uppkomme emellan lappare
och de förutvarande invånarne i de trakter, dit inflyttningen komme
. att ega rum. Enligt hvad utskottet har sig bekant, har denna flyttning
emellertid ännu icke blifvit verkstäld, hvadan ifrågavarande lappfogde
för ofvan angifna ändamål ännu någon tid torde böra bibehållas. Hvad
deremot beträffar lappfogden inom Jemtlands län, hvilken anstälts för
att inom vissa lapptrakter i länet upprätthålla ordning i lappväsendet
och sämja mellan den bofaste och nomaden, hafva förhållandena inom
länet i berörda afseende numera så förbättrats, att, om ock denna befattning
ej kan helt och hållet indragas, lappfogdens verksamhet torde
kunna väsentligen inskränkas. Då sålunda i detta afseende besparing
bör kunna åstadkommas, anser utskottet det hittills beviljade anslagsbeloppet
böra lemna tillgång äfven till öfvervakande af lapparnes inom
Yesterbottens län förhållanden sins emellan och till den bofasta befolkningen
inom länet; och finner sig utskottet följaktligen icke böra tillstyrka
den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen af ifrågavarande
anslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen till ersättning för
juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt
till lappfogdar och lappförmän på extra stat för år
1896 anvisar 10,000 kronor.

Ang. anslag
till godtgörelse
för ett af förre
kronofogden
F. G. Sjöqvist
förskingradt
belopp.

16:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 10) har
herr S. Nordström föreslagit, att Riksdagen måtte anvisa 3,472 kronor
18 öre, att dermed godtgöra Lars Petter Larssons arfvingar den förlust,
de genom förre kronofogden F. G. Sjöqvists oredliga förfarande lidit.

Af den redogörelse, som i motionen meddelas, samt af de till utskottet
öfverlemnade handlingar i detta ärende inhemtas hufvudsakligen
följande.

Efter anmodan af i Australien bosatte Lars Petter Larsson anhöll
svenska och norska konsuln i Adelaide i skrifvelse till kommerskollegium

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

den 21 april 1888 om kollega medverkan för utbekommande af en Lars
Petter Larssons fordran hos dennes broder Otto Larsson i Näset af
Lyrestads socken och Skaraborgs län. Sedan kommerskollegium i anledning
häraf vändt sig till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda
län, som meddelade dåvarande kronofogden i Norra Yadsbo fögderi
F. G. Sjöqvist föreskrift om fordringens inkasserande, inbetalade Otto
Larsson den 15 april 1889 till Sjöqvist ett belopp af 3,722 kronor 18
öre, utgörande Lars Petter Larssons berörda fordran till kapital och
ränta. Under uppgift till Kongl. Maj:ts befallningshafvande att Otto''
Larsson vägrat betala beloppet, underlät Sjöqvist att redovisa de uppburna
medlen, hvilka, då han år 1890 häktades för uppbördsbrist, befunnos
vara af honom förskingrade. Lars Petter Larsson, hvilkens rätt
genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg bevakades i Sjöqvists
konkurs, afled emellertid den 25 januari 1891 och efterlemnade såsom,
arfvingar brodern bemälde Otto Larsson samt brorsönerna Ernst Brynolf
Larsson och Karl Robert Larsson. Såsom utdelning i konkursen erhöllo
arfvingarne endast 350 kronor.

I en till Kongl. Maj: t ingifven skrift anhöllo Lars Petter Larssons
omförmälda arfvingar, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition
om godtgörelse af allmänna medel för den förlust, som genom.
Sjöqvists oredlighet blifvit dem tillskyndad, uppgående, efter afdrag af
ofvannämnda utdelning i Sjöqvists konkurs, till 3,372 kronor 18 öre.
Efter det Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län häröfver
afgifvit infordradt utlåtande och dervid, under framhållande af att sökandena
vore stadda i jemförelsevis torftiga omständigheter, tillstyrkt bifall
till den gjorda ansökningen, fann Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning
den 6 april 1894 ansökningen icke till någon Kongl. Maj:ts vidare åtgärd
föranleda.

Enligt hvad motionären uppgifvit, hafva Lars Petter Larssons arfvingar,
förutom ofvan angitna förlust till belopp af 3,372 kronor 18 öre,
fått i denna sak vidkännas omkostnader, som i ett för allt icke kunde
beräknas till mindre än 100 kronor.

Till stöd för sitt förslag har motionären dels åberopat ett fall, då
Riksdagen, med bifall till en af Kongl. Maj:t gjord framställning, beviljat
ersättning åt svenske undersåtar för den förlust, de lidit genom
eu i utlandet anstäld konsulattjenstemans oredlighet, dels ock erinrat
derom, att Riksdagen i särskilda skrivelser, senast år 1890, anhållit.,, att
Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida och under hvilka
vilkor statsmagten må kunna ikläda sig ansvar för skada och förluster,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. undersökningar
af
mindre hamnar
m. in.

[14.]

som af statens embetsman genom felaktig embetsförvaltning kunde blifva
enskilde samhällsmedlemmar tillskyndade.

Enligt hvad i justitieombudsmannens till innevarande Riksdag afgifva
embetsberättelse meddelas, var nyssberörda af Riksdagen år 1890
a flatna framställning ännu vid nästlidna års slut beroende på Kong]. Maj:ts
pröfning; men äfven om denna framställning skulle komma att framdeles
föranleda någon utsträckning af statens ansvarighet för dess tjenstemäns
förvaltning, torde detta förhållande dock icke böra inverka på bedömandet
af föreliggande fråga.

Då, enligt gällande bestämmelser, staten i allmänhet icke ens i de
fall, då enskilde rätteligen äro nödsakade att anlita dess tjenstemän, är
skyldig ersätta genom dessa tjenstemäns tillskyndande förorsakad förlust,
synes det utskottet än mindre kunna ifrågasättas, att godtgörelse skulle
af staten lemnas, då, såsom i förevarande fall varit förhållandet, det uppdrag,
vid hvars utförande en statens tjensteman visat oredlighet, kunnat
anförtros lika väl åt enskild person som åt statens myndigheter. Med
afseende härå och då i öfrig! icke synas föreligga sådana särskilda omständigheter,
som böra föranleda Riksdagen att bär träda emellan, finner
sig utskottet icke böra tillstyrka förevarande motion, helst frågan redan
varit föremål för Kong!. Majrts pröfning, och Kongl. Maj:t icke funnit
anledning att till Riksdagen göra framställning i ärendet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att herr Nordströms förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

17:o) 1 enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896 anvisa
ett anslag af 5,000 kronor till undersökningar af
mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande
af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då
dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Vägunderhållet på landet.

18:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896
anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden
för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

19:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 25 och följande)
i ämnet anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i enlighet med hvad för åren
1892—1895 egt rum, må på extra stat för år 1896
anvisa till aflöning ar och öfriga utgifter vid Ultima
landtbruksinstitut 29,000 kronor.

20:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet vidare,

att Riksdagen må, för uppehållande af undervisningen
vid mejeriinstitutet vid Alnarp, jemväl för år
1896 anvisa å extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

21:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

Ang. bidrag
till kostnaden
för väg delning
ar.

[15.]

Ang. aflöningar
in. m. vid
Ultima landtbruksinstitut.

[16.]

Ang. anslag
till mejeriinstitutet
vid
Alnarp.

[17.J

Ang. anslag
till allmänna
landtbruksmöten.

[18.J

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten på extra
stat för år 1896 anvisa 7,500 kronor.

Ang. anslag
till prisbelöningar
vid
allmänna
landtbruksmölcn.

[19.]

22:o) Vidare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till prisbelöningar vid allmänna
landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner samt
ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
å extra stat för år 1896 anvisa 12,500 kronor.

jör^profning 23:o) Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1896

af maskiner dels på extra stat anvisa ett anslag af 2,500 kronor till under °firImidt-1’

håll af en vid landtbruksinstitutet vid Ultima inrättad anstalt för profbrukets
behof, ning af maskiner och redskap för landtbrukets behof,

[20.J dels ock medgifva, att det uti staten för landtbruksinstitutet vid

Ultuna till »institutets öfriga utgifter» upptagna belopp jemväl finge
användas till anskaffande och underhåll af för profningsanstalten erforderliga
apparater, instrument, maskiner och redskap.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i förevarande
ämne anfört, hurusom, sedan i följd af den stora betydelse, användningen
af redskap och maskiner egde för nutidens jordbruk, samt de
svårigheter, som för landtmannen måste möta att välja bland den mängd
nya uppfinningar inom detta område, som erbjödes honom, uppmärksamheten
rigtats å behofvet såväl ur landtbrukets som industriens synpunkt
af grundliga undersökningar och pröfningar af dessa maskiner
och redskap, dylika pröfningar under de senast gångna tjugu åren å
olika tider och å skilda ställen inom landet anordnats. Sålunda hade
genom landtbruksakademiens försorg särskilda pröfningar af slåtteroch
skördemaskiner första gången austälts i sammanhang med vestra
Sveriges andra landtbruksmöte i Mariestad år 1874. Derefter hade
akademien under hvart och ett af åren 1875—1880 vid Ultuna landtbruksinstitut
låtit anställa försök i mindre skala med olika redskap och
maskiner. Vidare hade Stockholms läns hushållningssällskap år 1883
föranstaltat pröfningar af redskap för rensning och sortering af säd
och frö. På framställning af bestyrelsen för sextonde allmänna svenska
landtbruksmötet i Stockholm år 1886 hade Kongl. Maj:t till bestyrelsens
förfogande stält ett belopp af högst 10,000 kronor för att användas

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

till särskild pröfning af redskap och maskiner vid nämnda landtbruksmöte;
och med användande af detta anslag hade vid skilda egendomar
i Stockholms granskap året näst före mötet anordnats grundliga pröfningar
af plogar, såningsmaskiner för säd och frö samt maskiner för
spridning af konstgjord gödsel, redskap och maskiner för rensning af
växande gröda från ogräs samt rensnings- och sorteringsmaskiner för
säd och frö. Sedan 1890 års Riksdag, med anledning af Kongl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning, beviljat 10,000 kronor för anordnande i
sammanhang med sjuttonde allmänna svenska landtbruksmötet i Göteborg
år 1891 af en pröfning af landtbruksmaskiner och redskap, hade
dessa profningar fortgått med andra redskap och maskiner. Någon
fast anstalt för dylika profningar hade deremot hittills icke funnits i
vårt land.

Fråga om inrättande af sådana anstalter hade emellertid blifvit
väckt inom landtbruksakademien samt förekommit såsom öfverläggningsäinne
vid dess sammankomst den 25 april 1892. Sedan jemväl från
landets redskapstillverkare hos akademien gjorts framställning om åtgärders
vidtagande i det ifrågavarande syftet, hade åt tre sakkunnige,
nemligen professoren vid tekniska högskolan J. E. Cederblom, f. d.
landtbruksskoleföreståndaren R. T. Hennings och disponenten för
Öfverums bruk V. Schwartz uppdragits att, efter vederbörlig utredning
af frågan, deröfver afgifva utlåtande.

Nämnde sakkunnige, hvilka med sig adjungerat ingeniören C. G.
Nisbeth, hade den 12 maj 1893 afgifvit ett betänkande i ämnet, innehållande,
bland annat, förslag till inrättande af två dylika anstalter, en
vid hvartdera af landtbruksinstituten vid Ultuua och Alnarp, samt till
stadgar för dessa anstalter. Sedan betänkandet förekommit till behandling
vid landtbruksakademiens sammankomst den 18 september 1893,
hade akademien uti skrifvelse till Kong]. Maj: t af sistnämnda dag, med
bifogande af nämnda betänkande, uti hvilket akademien helt och hållet
instämt utom hvad beträffade sammansättningen af anstalternas styrelser,
i afseende hvarå akademien föreslagit två mindre förändringar, hemstält,
det täcktes Kongl. Maj:t taga denna vigtiga angelägenhet i öfvervägande
och, i händelse af bifall till det gjorda förslaget, vidtaga de
åtgärder, som kunde finnas nödiga för dess förverkligande.

Sedan landtbruksstyrelsen anbefalts att lemna hushållningssällskapens
i november 1893 församlade ombud tillfälle att i detta ärende
sig yttra samt med det yttrande, som sålunda kunde varda afgifvet,
och eget utlåtande till Kongl. Maj:t inkomma, hade styrelsen med ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

låtande af den 24 oktober 1894 till Kongl. Maj:t öfverlemnat yttranden
i ärendet ej mindre af hushållningssällskapens ombud än äfven af
styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut samt af styrelsen för landtbruksinstitutet
vid Ultuna, hvilken sistnämnda styrelse i sitt yttrande
åberopat eu bifogad skrifvelse från lärarerådet vid llltuna.

Af handlingarna i ärendet framginge, att rörande behofvet af inrättandet
utaf anstalter af ifrågavarande art icke mer än en mening
gjort sig gällande.

Sålunda hade uti det af landtbruksakademien åberopade, af ofvannämnde
sakkunnige afgifna betänkande till eu början utförligt behandlats
frågan om sådana anstalters behöflighet och dervid framhållits,
bland annat, att man väl, i allmänhet taget, finge hoppas att en landtbrukare
kunde bedöma, huruvida de maskiner och redskap, han använde,
något så när motsvarade de fordringar, som på dem rimligtvis
kunde uppställas, men att det dock vore säkert att i ganska många
fall för bedömande af en maskins godhet eller dess företräde framför
en annan en speciel fackkunskap erfordrades, som icke i allmänhet
kunde förutsättas hos landtbrukaren och icke heller alltid funnes hos
maskinfabrikanten, samt att, äfven om denna fackkunskap förefunnes,
den praktiske landtbrukaren svårligen hade tid till detaljundersökningar,
som mycket säkrare och med mindre uppoffring af tid och kostnad kunde
utföras af personer, som vore vana vid dylika undersökningar och som
förfogade öfver derför erforderliga hjelpmedel.

Vidare yttrades uti betänkandet i afseende å anstalternas behöflighet
och ändamål:

»Ett annat och, enligt vårt förmenande, det mest talande skäl för
inrättande af dylika anstalter ligger i den -omständigheten, att inom
dessa anstalter skulle småningom samlas eu större erfarenhet och bättre
insigt i de profvade maskinernas konstruktion, afverkningsförmåga och
relativa ändamålsenlighet, än en enskild person eller verkstad kan förskaffa
sig, då den arbetar isolerad. Denna djupare insigt skulle möjliggöra
bedömandet af den rigtning, i hvilken utvecklingen inom den
närmast följande tiden kommer att gå, hvilka nya maskiner och redskap,
som erfordras för att tillfredsställa ständigt framträdande nya
behof. Det kapital af kunskap och erfarenhet, som sålunda samlats,
skulle genom årligen utgifna redogörelser ställas till såväl landtbrukares
som fabrikanters tjenst, och det synes oss befogadt att antaga att derigenom
mången onödig utgift skulle undyikas, mången vinst göras,
att våra landtbruksmaskiner derigenom fortare skulle utvecklas till den

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

högsta grad af fulländning, att kännedom om deras godhet och fördelarne
af deras användning skulle spridas i vidare kretsar, och att
anstalterna sålunda skulle mångdubbelt återgälda de uppoffringar, som
kräfts för deras tillkomst och fortsatta drift.»

*»Vi anse sålunda att ändamålet med en dylik anstalt skulle vara:

l:o) Att gagna landtbruket genom att lemna landtbrukaren i möjligaste
grad tillförlitliga uppgifter öfver landtbruksmaskiner och redskap
med hänsyn till deras afverkningsförmåga, relativa lämplighet,
hållbarhet, drifkostnad och pris.

2:o) Att befordra den inhemska tillverkningen såväl genom profningar,
afsedda att utröna både i bruk varande och nykonstruerade
redskaps och maskiners lämplighet eller brister samt, der så ske kan,
angifvande af bästa sättet för anmärkta bristers afhjelpande och den
rigtning, i hvilken erforderliga eller önskvärda förbättringar böra
göras.

3:o) Att äfven på annat sätt verka för landtbruket och dervid
använda maskiners utveckling och fulländning, för hvilket ändamål det
borde åligga anstaltens föreståndare att följa vetenskapens och industriens
framsteg inom hit hörande område; att genom årliga berättelser
öfver anstaltens verksamhet samt öfver andra länders framsteg göra
allmänheten bekant med det vigtigaste, som under närmast förflutna
tiden passerat inom hans fack, samt, så vidt ske kan, genom inköp
af maskiner och redskap, som synas förtjent^ af att här blifva bekanta
och använda, arbeta för att desamma måtte tillverkas inom landet och
dervid, om han så anser lämpligt, utarbeta förslag till ändring af dessa
maskiner och redskap för att göra dem mera passande för våra förhållanden.
»

För egen del hade landtbruksakademien till stöd för den gjorda
framställningen anfört, att landtbruksnäringens utveckling och förkofran
såväl i rent tekniskt som äfven i ekonomiskt hänseende uti icke ringa
mån vore beroende af framstegen inom den industri, som hade till
uppgift att frambringa de maskiner och redskap, af hvilka landtmannen
vid utöfningen af sitt yrke betjenade sig. Särskildt hade under den
senaste tiden, i jembredd med jordbrukets omdaning till större intensitet
och till följd af den genom tilltagande knapphet i tillgången på
lefvande arbetskraft allt mera känbara stegringen i priset på denna,
krafven på lullkomning af landtbrukets mekaniska hjelpmedel blifvit
allt starkare, och på samma gång äfven redskapsindustriens betydelse
Bill. till Riksd. Frot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för landtmanuanäringarna väsentligen ökad. Lyckligtvis syntes man
med fullt fog kunna saga, att den svenska redskapstillverkningen hittills
på ett i allmänhet ganska tillfredsställande sätt motsvarat de anspråk,
som på densamma stälts. Hennes utveckling kunde i sjelfva verket
betecknas såsom något för våra förhållanden storartadt, och hon''hade
derigenom numera kommit att bland våra näringar intaga en mycket
framstående ställning icke blott med hänsyn till hennes förmåga att
fylla vårt lands eget behof af hennes alster, utan äfven såsom arbetande
för export, ja hon hade till och med visat sig kunna på rätt många
områden med framgång upptaga täflan med motsvarande industri i vida
större och kapitalstarkare länder. Då denna kraftiga utveckling egt
rum i trots deraf att den ifrågavarande industrien, i motsats till så
många andra, icke förr än på den allra sista tiden åtnjutit något som
helst skydd, syntes deraf otvetydigt framgå att hon vore för vårt land
fullt naturlig; och då härtill komme att, såsom redan antydts, hvarje
hennes framsteg tillika måste anses innebära en bestämd vinning för
landtbruksnäringen, som derigenom utrustades med nya eller bättre
vapen i sin ofta tunga kamp mot utländsk konkurrens och mindre
gynsamma naturförhållanden, syntes det högst angeläget att intet försummades,
som kunde bidraga till att göra dessa framsteg snabbare
och säkrare. Bland medel, som i detta hänseende kunde utöfva en
välgörande inverkan, intoge, såsom bland fackmän länge varit erkändt,
väl anordnade, noggranna och opartiska redskapsprofningar ett mycket
framstående rum.

Om ock de pröfningar, som hittills varit anordnade i vårt land,
oaktadt de skett med ganska långa mellanrum och hvarje gång endast
kunnat omfatta några få slag af redskap, obestridligen varit af ganska
stort gagn, hade erfarenheten likväl otvetydigt gifvit vid handen, att de
med sin hittills varande anordning icke kunnat fullt tillfredsställa vår
redskapsindustris nuvarande kraf, i följd hvaraf ock bland sakkunnige
den meningen alltmera stadgats, att vida betydligare resultat med relativt
mindre kostnad skulle kunna vinnas, om profningarne, i likhet med
hvad som redan länge praktiserats i åtskilliga främmande länder, verkstäldes
vid särskilda, fasta, för ändamålet inrättade och vederbörligen
utrustade anstalter.

Hushållningssällskapens ombud hade uti sitt yttrande såsom skäl,
hvarför fasta anstalter för profning af landtbruksmaskiner och redskap
borde inrättas, hufvudsakligen framhållit åtskilliga brister, som vidlådde
den förut använda metoden för profningen. Sålunda hade det med fog

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

blifvit anmärkt, att dessa periodiska profningar endast omfattade några
få bestämda klasser af redskap, hvaraf följden blefve den, att många
år komme att förgå, innan alla olika slag af redskap hunne profvas,
samt att detsamma gälde i afseende på alla sådana redskap, som komme
i marknaden någon tid efter en profning och hvilkas förändrade anordning
måhända framkallats just af de anmärkningar, som vid en sådan
blifvit gjorda. Nödvändigheten att förlägga nämnda vidlyftiga redskapsprofningar
till enskilda, för hvarje tillfälle olika egendomar hade äfven
vållat åtskilliga olägenheter, i det anordningarna och till stor del också
materielen för profningarne hade kommit till nytta blott en gång, enär
materielen delvis varit svår att förflytta, och dessutom best.yrelsen för
följande landtbruksmöte, som ock haft att anordna de dermed i samband
stående redskapsprofningarne, svårligen kunnat öfvertaga inventarier,
om hvars användbarhet för nästa redskapsprofning man ännu
varit i fullkomlig ovisshet. Slutligen hade ock blifvit anmärkt att de
nämnder, åt hvilka profningarne uppdragits, till sin sammansättning
varit ganska vexlande, hvarför den vana vid arbetet och den erfarenhet,
som vid en profning vunnits, ej kunnat såsom sig bort för de följande
tillgodogöras.

Slutligen hade äfven landtbruksst.yrelsen såsom skål, hvarför anstalter
af ifrågavarande art borde inrättas, anfört att, då inom landtbruket,
liksom inom hvarje annan näring, vinsten af dess utöfvande vore beroende
derpå att med minsta möjliga kostnader åstadkommes det största
möjliga ekonomiska resultat, måste, i samma mån som de mekaniska
hjelpmedlen erhölle större betydelse för landtbruket, det blifva af ökad
vigt för landtmannen att vid anskaffande af maskiner och redskap
kunna tillförlitligt bedöma dessas olika värde i såväl tekniskt som ekonomiskt
hänseende. Som ett sådant bedömande emellertid förutsatte
och måste grunda sig på föregående noggranna profningar, men den
enskilde landtmannen i de flesta fall hvarken vore i tillfälle att sjelf
utföra dessa eller egde förmåga dertill, hade på senare tider från det
allmännas sida åtgärder vidtagits för att den enskilde näringsidkaren
skulle komma i åtnjutande af det understöd, hvaraf han i detta afseende
kunde anses vara i behof.

Efter att härpå hafva erinrat om de åtgärder, som uti nämnda hänseende
hittills vidtagits, hade styrelsen vidare yttrat att, om också hvad
på detta sätt åstadkommits måste anses hafva medfört ganska afsevärda
fördelar för nu ifrågavarande ändamål, kundo det likväl icke bestridas,
att dylika med långa mellanrum återkommande profningar inga -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

lunda kunnat följa med maskin- och redskapsindustriens utveckling och
lemna landtmännen den oafbrutna och säkra ledning i förevarande afseende,
hvaraf de vore i behof och hvilken icke på annat sätt syntes
kunna erbjudas dem än medelst upprättandet af permanenta profningsanstalter
med uppgift att dels på begäran utföra profningar af till
anstalten insända maskiner och redskap, dels ock genom sjelfmant anstälda
försök följa maskin- och redskapsindustriens utveckling såväl
inom som utom landet och efter omständigheterna meddela den jordbrukande
allmänheten sina på detta sätt vunna erfarenheter och rön.
1 likhet med landtbruksakademien, ansåge sålunda landtbruksstyrelsen
inrättandet af dylika anstalter vara i hög grad önskvärdt.

På sätt ofvan blifvit antydt, afsåge landtbruksakademiens framställning
inrättandet af två profningsanstalter, nemligen en vid hvartdera af
landtbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp. Såsom skäl för anstalternas
förläggande till dessa platser hade uti det af akademien åberopade betänkandet
anförts, att för att. fylla de med en sådan anstalt förenade
uppgifter måste anstalten jemte erforderlig personal och instrumental utrustning
förfoga öfver ett område af tillräcklig utsträckning och lämplig
beskaffenhet för att kunna afprofva sådana maskiner och redskap, som
måste arbeta ute på fältet, och vid profning för jemförelse mellan konkurrerande
dylika maskiner erfordrades till och med områden af rätt
betydande utsträckning. Då nu sådana områden funnes vid båda våra
landtbruksinstitut, Ultuna och Alnarp, syntes derstädes rätta platsen
vara för dylika försöksanstalter, och detta äfven af andra skäl; och då
förhållandena med hänsyn till landtbrukets behof och ställning vore
väsentligt olika i olika delar af vårt land, borde en försöksanstalt förefinnas
vid hvartdera af de båda instituten, hvilket dessutom motiverades
af det stora afståndet mellan dem, som gjorde att en enda försöksanstalt,
oafsedt de nämnda olikheterna, svårligen kunde motsvara behofvet
för hela vårt land.

Det vore lätt att inse, hvilka extra fördelar skulle vinnas genom
att förlägga försöksanstalterna vid våra landtbruksinstitut. Derigenom
finge dessas elever och lärlingar tillfälle att se och lära känna till konstruktion
och verkningssätt en mängd nya maskiner och redskap för
jordbruket, och institutens lärare på hit hörande område finge till sitt
förfogande ett undervisningsmateriel af den mest fulländade beskaffenhet,
och som svårligen på något annat sätt kunde anskaffas. Hvilken
utomordentlig fördel för undervisningen, och derigenom medelbart för
landtbruket, genom denna anordning borde kunna vinnas, vore öfverflödigt
att påpeka.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Den sålunda uttalade åsigten om landtbrukeinstitutens lämplighet
såsom plats för eu dylik anstalt hade, enligt hvad departementschefen
vidare anfört, uti samtliga i ärendet afgifna yttranden biträdts, likasom
äfven det allmänt ansetts fördelaktigt, om sådana anstalter komme
till stånd vid båda instituten. För den händelse det likväl af något
skäl skulle anses lämpligt att åtminstone till en början upprätta endast
en dylik anstalt, hade lärarerådet vid Ultuna landtbruksinstitut
framhållit, att Ultuna i sådant fall borde framför Alnarp eg a företräde.
Såsom skäl härför hade lärarerådet anfört, att en dylik anstalt
bättre behöfdes i mellersta Sverige än i Skåne och skulle, förlagd
inom det förra området, bäst gagna jordbruket i landet i dess helhet.
I Skåne vore jordbruket öfver hufvud taget mer uppdrifvet än i öfriga
delar af landet och arbetade under väsentligt olika förhållanden, så
att man med ganska stort skäl kunde ställa skånskt jordbruk i en
viss motsats till det öfriga Sveriges, med undantag blott för det nordligaste
Norrlands, som ju i mångt och mycket vore för sig egendomligt.
Det skånska jordbruket vore mera likartadt med Danmarks och
Nordtysklands, och dess anspråk på maskiner och redskap sammanfölle
i det närmaste med dessa länders; derifrån finge Skåne i allmänhet
sina redskapsmodeller, och den erfarenhet, som i dessa länder vunnes
i det praktiska jordbruket och vid redskapsprofningar, kunde Skånes
jordbruk tillgodogöra sig utan synnerliga modifikationer. Redskapsprofningar
komme säkerligen, hvar helst de utfördes, alltid att anordnas
med särskild hänsyn till de på försöksorten rådande jordbruksförhållanden,
och omdömet om redskapens användbarhet och lämplighet
skulle således vid försök anstälda vid Alnarp komma att fällas med
särskildt afseende fäst vid deras lämplighet för Skåne. Men för jordbruket
norr om Skåne vore ej de derstädes lämpliga redskapen alltid
fullt passande; de vore ofta här för dyra, af för invecklad konstruktion
eller i andra afseenden mindre lämpliga. Jordbruket i dessa nordligare
delar af landet kunde derför i ganska ringa grad tillgodogöra sig den
erfarenhet, man i Tyskland, Danmark eller Skåne vunnit om jordbruksmaskiner
och redskap af de flesta klasser, och skulle antagligen få
vida mindre gagn af en försöksanstalt förlagd till Alnarp än af en
dylik på Ultuna, som, beläget synnerligen centralt inom ofvan anförda
område för det uppsvenska jordbruket, företedde jordbruksförhållanden,
som i de flesta afseenden öfverensstämde med de inom dessa landsdelar
rådande. De resultat, som skulle vinnas af vid Ultuna verkstälda
profningar, skulle derför ock blifva tillämpliga för större delen af
landet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Profningar kunde vid Ultuna anordnas för utrönande af maskiners
och redskaps lämplighet äfven för de förhållanden, som högre stående
jordbruk medförde; der funuos nemligen stora, regelbundna, från alla
impediment fria, fullständigt underdikade fält; der funnes Kungsängens
fruktbara, för djupkultur passande och till rotfruktsodling i ganska stor
utsträckning använda jord, och der funnes äfven mångårig vana vid
odling af betor och andra rotfrukter; på den bördiga Kungsängsjorden
alstrades ock årligen så rika skördar af såväl gräs som sädesväxter,
att der stäldes fullt ut så stora fordringar på maskiner och
redskap för skörd som på äfven den högst uppdrifna skånska jorden.

I afseende på jordmånsförhållandena erbjöde Ultuna mer än de
flesta andra egendomar omvexling, hvilken ju vore af stor betydelse,
då det gälde en mångsidig profning af åkerbruksredskap; vid Ultuna
funnes nemligen åkerjord af lösaste sand, af sandmylla, styf, för olika
fuktighetsförhållanden synnerligen känslig åkerlera, skör glacialmergel
och djup svämlera, det ville säga alla slag af jordmåner med undantag
af torf- och mulljord; der funnes fullt plana fält såväl som sådana
med olika lutningar, och der funnes slutligen ängsmarker med olika grad
af tufvighet, hvilka vexlande förhållanden alla vore af värde vid en
mångsidig profning af åtskilliga maskiner och redskap. Äfven i afseende
på lokaler för profningar inomhus vore Ultuna ganska väl lottadt,
i det att, utom egendomens rymliga loge och magasinsbyggnad, institutets
nya museibyggnad och redskapshall kunde för dylika ändamål
användas. I redskapshallen komme ständigt att finnas en ganska stor
samling af moderna maskiner och redskap, hvilka kunde vara af gagn
vid jemförande försök med olika konstruktioner af redskap tillhörande
samma klass eller såsom hjelpmedel vid profning af sådana af annan
klass. Jemväl borde framhållas, att Ultuna landtbruksinstitut kunde afse
en ganska betydlig summa, i regeln 7,500 kronor om året, för inköp af
undervisningsmateriel och sålunda ganska suart borde kunna i sina
samlingar hafva ej blott allehanda instrument, som vid profningarne
kunde erfordras, utan också eu ganska rikhaltig facklitteratur. Genom
förläggande af en profningsanstalt till Ultuna skulle kunna vinnas
ej blott resultat, tillämpliga för alla delar af landet, utan äfven en ganska
stor besparing derigenom, att eu god del af den nödiga materielen
komme att finnas för handen utan kostnad för profningsanstalten.

I samma rigtning som lärarerådet vid Ultuna både jemväl landtbruksstyrelsen
uttalat sig. Det vore visserligen, enligt styrelsens åsigt,
förenadt med afsevärda fördelar, om sådana anstalter, hvarom här vore

Statsutskottets Utlåtande A'':o 7.

fråga, komme till stånd vid båda instituten, men innan någon erfarenhet
vunnits rörande den omfattning, i hvilken en dylik anstalt komme
att af allmänheten anlitas, syntes, med hänsyn till de dermed förenade
kostnader, lämpligast vara att, åtminstone till en början, endast en
dylik anstalt upprättades; och då val i detta hänseende sålunda måste
göras mellan båda instituten, funne styrelsen på de af lärarerådet vid
Ultuna landtbruksinstitut förebragta skäl företräde böra gifvas åt nämnda
landtbruksinstitut, såsom den i flera afseenden lämpligaste platsen af
de två föreslagna för en dylik anstalt.

Genom hvad i ärendet sålunda blifvit. anfördt funne departementschefen
till fullo ådagalagdt, att inrättandet af sådana anstalter som de
ifrågasatta skulle komma att blifva till icke obetydligt gagn, i främsta
rummet för vår jordbruksnäring, men äfven för vår redskaps- och
maskintillverkning. Departementschefen ansåge dock, att det för närvarande,
och innan erfarenhet vunnits dels rörande den omfattning, i
hvilken en dylik anstalt komme att anlitas, dels ock rörande den lämpligaste
organisationen af såaaua anstalter, icke borde ifrågakomma att
inrätta mer än en sådan anstalt. I afseende å lämpligaste platsen för
austalten tvekade departementschefen för sin del icke, med hänsyn
särskild! till hvad lärarerådet vid Ultuna landtbruksinstitut anfört, att
förorda att densamma förlädes till Ultuna.

Beträffande frågan, huru anstaltens organisation borde ordnas, hade
skiljaktiga meningar uttalats i de i ärendet afgifna yttranden. För sin
del hade landtbruksstyrelsen ansett, att styrelsen för landtbruksinstitutet
vid Ultuna borde utgöra profningsanstaltens styrelse, men att, då denna
styrelse gifvetvis icke kunde verkställa profningarne, utförandet af dessa
borde anförtros åt en särskild nämnd, bestående af fem ledamöter,
nemligen lärarne i jordbrukslära och i redskapslära vid institutet, förvaltaren
af Ultuna landtegendom samt två af landtbruksstyrelsen, på
förslag af institutets styrelse, för en tid af tre år i sänder utsedda personer,
deraf en maskintekniker och en jordbrukare, med rätt för nämnden att
inom sig utse ordförande, som i denna egenskap jemväl skulle vara
föreståndare och ledare för profningarne samt förrätta sekreteraregöromålen
inom nämnden. Egendomens förvaltare syntes lämpligen kunna
och böra åläggas att förvalta och redovisa för anstaltens medel. Beträffande
afgifterna för profningarne, borde anstaltens styrelse erhålla
uppdrag att årligen, efter nämndens hörande, derå upprätta taxa.

Då nu icke vore fråga om att definitivt besluta rörande anstaltens
organisation, ansåge sig departementschefen icke behöfva redogöra för

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

de öfriga meningar, som i denna fråga uttalats, utan inskränkte sig
till att uttala, att landtbruksstyrelsens förslag syntes honom i sina
kufvuddrag kunna godkännas, ehuru tilläfventyrs några jemkningar
deri kunde befinnas lämpliga. Särskild! ville departementschefen påpeka,
att taxan å afgifterna för profningarne lämpligen borde underställas
landtbruksstyrelsens pröfning och godkännande.

I fråga om kostnaderna för anstalten, så ordnad som landtbruksstyrelsen
föreslagit, hade styrelsen anfört, att, enär samtliga för anstaltens
utrustning erforderliga apparater och instrument äfvensom vigtigare nya
maskiner och redskap af ifrågavarande slag i allt fall borde för institutets
räkning efter hand anskaffas för att användas till undervisningsmateriel,
hvartill det i institutets stat för sådant ändamål årligen
beräknade anslag lemnade tillgång, syntes något särskildt anslag för
anstaltens upprättande icke behöfva anvisas, lika litet som något årligt
belopp till underhåll af nämnda apparater och instrument samt till inköp
af nya sådana. Afgifterna för profningarne kunde anses räcka till bestridande
af institutets utgifter för anstalten, såsom för arbetsbiträde,
drag- och ångkraft m. m. Några aflöningar till styrelsens eller profningsnämndens
ledamöter behöfde icke utgå, utan allenast dagtraktamenten
och resekostnadsersättningar åt dem, af hvilka åtskilliga komme
att vara boende vid institutet, äfvensom ersättning för sekreteraregöromålen,
hvilken ersättning i ingen händelse syntes behöfva öfverskrida
500 kronor för år. Till böcker, tidskrifter, årsberättelsens tryckning
och distribution, skrifmaterialier och postporto erfordrades årligen en
summa, som landtbruksstyrelsen ansåge kunna beräknas till 500 kronor.
Det belopp, som borde af statsmedel för anstalten årligen anvisas,
komme alltså att utgöra tillhopa 1,000 kronor, jemte hvad till
gäldande af berörda traktaments- och resekostnadsersättningar kunde beräknas
åtgå. Om de vid Ultuna boende ledamöterna i styrelsen och
nämnden tillerkändes ett dagtraktamente af 5 kronor för hvarje dag,
som användes till profningar, samt öfriga ledamöter ett dagtraktamente
af 10 kronor för hvarje på enahanda sätt använd dag jemte resekostnadsersättning
efter tredje klassen af gällande resereglemente, ansåge
landtbruksstyrelsen, att åtminstone till en början berörda traktamentsoch
resekostnadsersättningar icke behöfde öfverstiga ett årligt belopp
af 1,500 kronor. Det belopp, som för anstaltens underhåll årligen
skulle behöfvas, utgjorde alltså, enligt landtbrukstyrelsens beräkning
2,500 kronor, förutom de för profningarne inflytande afgifter.

Departementschefen, som icke hade något att erinra emot denna

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

beräkning, ansåge alltså att detta belopp borde af Riksdagen för anstaltens
underhåll äskas, för närvarande dock endast på extra stat. I
sammanhang härmed borde äfven Riksdagens medgifvande begäras dertill,
att det å landtbruksinstitutets vid Ultuna stat uppförda anslag till
»institutets öfriga utgifter», 24,450 kronor, jemväl finge användas till
anskaffande och underhåll af apparater, instrument, maskiner och redskap
för ifrågavarande profningsanstalt, hvartill, på sätt landtbruksstyrelsen
erinrat, anslaget lemnade tillgång. Visserligen hade landtbruksstyrelsen,
på sätt ofvan nämnts, ansett alla de för ifrågavarande
profningsanstalt erforderliga apparater och instrument m. m. i allt fall
böra efter hand anskaffas för landtbruksinstitutets räkning för att användas
till undervisningsmateriel, och sålunda skulle ett dylikt medgifvande
icke vara erforderligt. Men då det möjligen kunde ifrågakomma
att för anstaltens behof anskaffa någon maskin eller annat, som
icke kunde anses vara såsom undervisningsmateriel vid institutet erforderligt,
ansåge departementschefen ett dylikt medgifvande icke vara
öfverflödigt.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet sålunda blifvit anfördt
anser jemväl utskottet, att en fast anstalt för profning af maskiner och
redskap för landtbrukets behof skulle vara till nytta och vida bättre
än de hittills mera tillfälligt anordnade profningar af detta slag tillgodose
såväl landtbrukets som redskapstillverkningens intressen. Med
afseende härå och då genom upprättande af en dylik fast anstalt särskilda
anslag till redskapsprofningar vid landtbruksmöten borde kunna,
om ej helt och hållet undvaras, åtminstone nedsättas till väsentligen
lägre belopp än de hittills för detta ändamål utgående, har utskottet
funnit Kongl. Maj:ts förevarande framställning förtjena uppmärksamhet.
Såsom den till statsrådsprotokollet förebragta utredningen gifver vid
handen, tala vigtiga skäl för att eu anstalt af ifrågavarande art varder
förenad med något af landtbruksinstituten.

Med afseende härå, och då utskottet lika med departementschefen
anser, att Ultuna landtbruksinstitut såsom plats för profningsanstalt
erbjuder vissa fördelar framför institutet vid Alnarp, har utskottet icke
t vekat att förorda den föreslagna anstaltens förläggande vid förstnämnda
landtbruksläroverk.

Hvad angår profningsanstaltens organisation får utskottet erinra,
att, enligt hvad departementschefen anfört, olika meningar om denna
Bill. till Riksd. Vrot. 1895. 4 Sand. 1 Afd. 7 Höft. G

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

organisation uttalats, samt att den af landtbruksstyrelsen föreslagna
synts departementschefen i sina hufvuddrag kunna godkännas, ehuru
jemkningar deri kunde befinnas lämpliga. Med afseende härå har
utskottet i frågans nuvarande läge icke ansett sig böra göra något
annat uttalande angående förevarande anstalts organisation, än att det
synts utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke i särskilda fall inskränkningar
i antalet af nämndens ledamöter borde kunna ega rum.

Då utskottet anser, att de af nämndens ledamöter, som äro vid
Ultuna institut eller egendom anstälda och aflönade, höra utan särskild
godtgörelse utföra de med profningarne förenade göromål, och då sålunda
endast till särskildt tillkallade medlemmar af nämnden resekostnads-
och traktamentsersättning komme att utgå vid de tillfällen,
då de anlitades, torde nedsättning i den för profningsanstalten beräknade
kostnaden kunna åstadkommas. Huruvida äfven öfriga poster
i kostnadsberäkningen kunna minskas, är i väsentlig mån beroende af
den utsträckning, i hvilken anstalten kommer att anlitas. Då emellertid
de fabrikanter, som låta sina redskap och maskiner vid anstalten afprofvas,
härigenom kunna bereda sig ökad afsättning för sina tillverkningar
och sålunda ekonomisk vinst, synes det utskottet billigt, att
profningsafgifterna bestämmas till belopp, som kunna rara tillräckliga
för bestridande af de direkta utgifterna för profningarnas verkställande
samt deröfver offentliggjorda meddelanden.

Utskottet, som icke har något att erinra emot det af Kongl.
Maj:t äskade medgifvandet angående användande jemväl för profningsanstaltens
ändamål af det i staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna
till »institutets öfriga utgifter» upptagna belopp, anser, på grund af
hvad ofvan blifvit anfördt, ett särskildt anslag till anstaltens underhåll,
åtminstone för närvarande och innan erfarenhet rörande dess verksamhet
vunnits, icke erforderligt, så mycket hellre som Kongl. Maj:t ej lärer
sakna medel att bestrida de kostnader, som kunna i förevarande hänseende
erfordras utöfver de afgifter, som från vederbörande fabrikanter
inflyta.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Kongl. Maj:ts förslag om anvisande å
extra stat för år 1896 af 2,500 kronor till underhåll
af eu vid landtbruksinstitutet vid Ultuna inrättad
anstalt för profning af maskiner och redskap för
laudtbrukets behof icke må af Riksdagen bifallas; och

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

b) att Riksdagen må för år 1896 medgifva att
det uti staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna till
»institutets öfriga utgifter», upptagna belopp jemväl
må användas till anskaffande och underhåll af apparater,
instrument, maskiner och redskap, som erfordras
för en vid institutet inrättad profningsanstalt,

24:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende Ang. anslag
föreslagit, får utskottet hemställa, kuiturkemish,,

stationer.

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll |21.]
af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas
behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig
att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta
jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent
samt bekosta aflöningen till dessa och laboratoriitjenaren
äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets
underhåll samt till inköp af böcker och inventarier
för stationens behof — på extra stat för år 1896
anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station,
eller tillhopa 28,000 kronor.

25:o) 1 öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derom gjorda fram- Ang''iUa^aställning
hemställer utskottet, kemisk- växt biologisk .

tii ii , - anstalt inom

att Riksdagen må, i likhet med hvad för inne- Norrbottens
varande år egt rum, såsom bidrag till underhåll af ''"V
en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt L •-»
inom Norrbottens län — under vilkor att länets landsting
och hushållningssällskap till anstaltens underhåll
bidraga med sammanlagdt minst 3,000 kronor — på
extra stat för år 1896 anvisa ett anslag af 5,000
kronor.

26:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

Ang.

frökontroll anstalter.

[23.]

att Riksdagen i likhet, med hvad allt sedan år
1887 egt rum, må på extra stat för år 1896 till Kongl.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. elev i
boskapsskötsel
och mejerihushållning.

[24].

Ang. anslag
till svenska
mosskulturföreningen.

[25.]

Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,
för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt
användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för
sig eller i förening, understödjas med minst samma
belopp som statsbidraget och hvilka anstalter vilja
underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende
på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af
Kongl. Maj:t fastställas.

27:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må på extra stat jemväl för år
1896 anvisa, till utbildande af en elev i boskapsskötsel
och mejerihushållning. 1,000 kronor.

28:o) Kongl. Maj:t har förslagit Riksdagen att å extra stat för
år 1896 bevilja ett anslag af 15,000 kronor till understöd åt svenska
rnosskulturföreningen.

Efter att hafva erinrat, att Riksdagen till understöd åt svenska
mos skultur för eningen på extra stat beviljat för hvartdera af åren 1890
och 1891 5,000 kronor samt för hvartdera af åren 1892, 1893 och
1894 10,000 kronor; att Kongl. Maj: t åren 1888, 1889, 1890 och 1891 såsom
bidrag till utgifvande af föreningens tidskrift af tillgängliga medel
anvisat, hvartdera af de två förstnämnda åren 600 kronor och hvartdera
af åren 1890 och 1891 1,000 kronor; att Riksdagen beviljat ett
extra anslag för år 1892 af 4,000 kronor till bestridande af kostnaderna
för föreningens deltagande i sjuttonde allmänna landtbruksmötets utställning
i Göteborg år 1891, samt att, sedan med anledning af derom
utaf föreningen gjord ansökning Kongl. Maj:t nästlidna år föreslagit
Riksdagen att till understöd åt föreningen på extra stat för innevarande
år anvisa ett anslag af 15,000 kronor, denna framställning endast på
det sätt af Riksdagen bifallits, att Riksdagen för ändamålet för
detta år anvisat ett anslag af 10,000 kronor, har departementschefen
till statsrådsprotokollet anmält, att, uti en till Kongl. Maj:t ingifven,
den 31 augusti 1894 dagtecknad skrift, mosskulturföreningen meddelat,
att föreningen, under antagande att samma anslag som hittills allt

Statsutskottets Utlåtande A'':o 7.

fortfarande komme att erhållas från landsting och hushållningssällskap
samt att ledamöternas antal ej afsevärdt förminskades och slutligen
att ett statsanslag å 15,000 kronor erhölles för år 1896, med ledning
af föregående års erfarenheter uppgjort följande förslag till inkomstoch
utgiftsstat för sistnämnda år:

Inkomster:

Statsanslag........................................................................... kronor 15,000: —

Anslag af landsting och hushållningssällskap ........... „ 11,650: —

Årsafgifter af 3,200 medlemmar å 2 kr..................... „ 6,400: —

Inkomster af tidskriften:

Afgifter å 1:7 0 af 3,200 med -

lemmar .................................... kronor 5,440: —

Tidskriftens postupplaga......... „ 300: —

Annonser...................................... „ 250:— „ 5,990: —

Ränteinkomster .................................................................... „ 300: —

Summa kronor 39,340: —

Utgifter:

Tidskriftens tryckning med illustrationer
och författarearfvoden

m. in.............................................. kronor 6,000: —

Postporto för medlems- och friexemplar
........................................ „ 1,655: —

Diverse postporton.................................................................

Fältförsök i olika provinser, vegetationsförsök samt
experimentalfälten vid Strömsberg och Flahult
äfvensom behöfliga nybyggnader vid det senare
Utom här upptagna utgifter är beräknadt
att inkomsten af skörden från båda försöksfälten
får användas vid försöken.

Utgifter i och för mosskolonisationen ..........................

Resekostnader för hållande af föredrag, inspektion
af försöksfält, meddelande af råd och upplysningar
till mossodlare m. m...................................

kronor 7,665: —

600: —

9,000: —

2,500: —
5,000: —

Transport kronor 24,765: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport kronor 24,765: —
Aflöningar till kulturingeniör, 3:ne assistenter, sekreterare,
kassaförvaltare och 2:ne förmän, den ene
vid vegetationsförsöken och Strömsberg, den

andre vid Flahult ............................	............................ 11	10,900	—
Inventarier och litteratur......................	.........................	1,000	—
Hyror och arrenden..................................	............................ V	600	—
Årsmöten ..................................................	.......................... 1>	1,000	—
Diverse omkostnader och oförutsedda	utgifter ............ ,,	1,075	—
	Summa kronor 39,340	—

Med stöd häraf hade föreningen anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen aflåta proposition om ett statsanslag å 15,000 kronor för
år 1896 till föreningen.

Ur den till statsrådsprotokollet (sid. 41—48) lemnade redogörelse
för hvad föreningen i sin berörda skrift i öfrigt anfört, omfattande bland
anuat den verksamhetsplan, som blifvit af föreningens styrelse faststäld,
har utskottet här blott velat meddela, att föreningen år 1894 för en
köpesumma af 15,000 kronor — insamlade genom ständiga ledamotsafgifter
— inköpt det förut endast arrenderade försöksfältet vid Flahult
samt att äfven en grundpenning af 2,000 kronor på samma sätt blifvit
insamlad för de första praktiska försök med mosskolonisation i vårt
land. På en del af detta försöksfält och ett angränsande område, som
föreningen likaledes blifvit satt i tillfälle att åt sig förvärfva, vore det
föreningens afsigt att söka anordna tvenne s. k. mosskolonier och sålunda
bidraga till lösandet af en för närvarande å dagordningen stående
vigtig fosterländsk fråga.

Landtbruksstyrelsen, som den 8 oktober 1894 till Kongl. Maj:t
afgifvit infordradt utlåtande öfver ifrågavarande ansökning, hade, enligt
hvad departementschefen vidare upplyst, med erinran hurusom styrelsen
tillförene vid flera tillfällen, med anledning af framställningar från
mosskulturföreningen om statsunderstöd till föreningen, uttalat sig för
önskvärdheten deraf att föreningen komme i åtnjutande af statsbidrag
till det belopp, föreningen i hvar och en af berörda framställningar
ansett erforderligt för ett fullständigt uppnående af föreningens ändamål,
eller 15,000 kronor, anfört, att styrelsen saknade anledning att i
förevarande fall frångå berörda uppfattning. På grund häraf hade
styrelsen, som icke hade något att erinra vid den uti nu ifrågavarande
framställning gjorda beräkning af föreningens inkomster och utgifter
för år 1896, hemställ, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska ett

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anslag till föreningen för år 1896 af 15,000 kronor under vilkor att
det skulle åligga föreningen ej mindre att inom viss tid till Kongl.
Maj:t afgifva berättelse rörande anslagets användande samt att vara
underkastad inspektion från statens sida af föreningens verksamhet, än
äfven att kostnadsfritt tillställa hvardera af rikets landtbruksinstitut två
exemplar samt en hvar af de med statsmedel understödda landtmannaoch
landtbruksskolor ett exemplar af föreningens tidskrift för år 1896.

Slutligen hade föreningen till civildepartementet inkommit med
särskilda skrifter i ämnet äfvensom öfverlemnat, bland andra handlingar,
förslag till inkomst- och utgiftsstat för föreningen år 1895 samt uppgift
å föreningens ekonomiska ställning den 31 december 1894.

Enligt den förra handlingen skulle föreningens utgifter under
innevarande år utgöra: skuld från år 1894 4,350 kronor, tidskriftens
utgifvande 7,139 kronor, diverse postporton 680 kronor, kulturförsök i
olika provinser 4,000 kronor, vegetationsförsök 275 kronor, experimentalfält
vid Flahult 6,300 kronor, resekostnader för hållande af föredrag,
för inspektion af försöksfälten, för meddelande af råd och upplysuingar
till mossodlare i skilda delar af landet, för undersökningar af mossar
m. m. 2,600 kronor, aflöningar 10,600 kronor, inventarier och litteratur
1,300 kronor, årsmöten 500 kronor, hyror och arrenden 630 kronor,
samt diverse omkostnader och oförutsedda utgifter 850 kronor. Till
betäckande af dessa, till ett sammanlagdt belopp af 39,224 kronor uppgående
utgifter beräknade föreningen det beviljade statsanslaget 10,000
kronor, anslag af hushållningssällskap och landsting 12,000 kronor,
ledamotsafgifter 6,600 kronor, inkomster af tidskriften 6,474 kronor,
skilnad mellan utbetalda och erhållna räntemedel 150 kronor samt inkomst
af experimen talfält et vid Flahult 2,000 kronor, eller tillhopa
37,224 kronor, i följd hvaraf föreningen beräknades komma att hafva
eu skuld till år 1896 af 2,000 kronor.

Eu jemförelse mellan detta förslag och den af föreningen förut
uppgjorda, uti statsrådsprotokollet för den 13 januari 1894 omtörmälda
inkomst- och utgiftsberäkning för innevarande år visade, enligt hvad
departementschefen vidare meddelat, att följande utgiftsposter blifvit i
det senast uppgjorda förslaget nedsatta, nemligen: tidskriftens utgifvande
med 526 kronor, resekostnader med 2,400 kronor, aflöningar med 300
kronor och årsmöten med 500 kronor; att deremot följande utgiftsposter
blifvit höjda, nemligen diverse postporton med 80 kronor, inventarier
och litteratur med 300 kronor, hyror och arrenden med 30 kronor samt
diverse omkostnader och oförutsedda utgifter med 115 kronor; att
medan den förut framlagda utgiftsberäkningen upptoge kulturförsöks -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

verksamheten till 7,600 kronor, nemligen för kulturförsök 4,000 kronor,
för vegetationBförsök 400 kronor, för experimentalfältet vid Strömsberg
200 kronor och för experimentalfältet vid Flahult 3,000 kronor, det
senast framlagda förslaget upptoge för kulturförsöken i olika provinser
likaledes 4,000 kronor, för vegetationsförsök 275 kronor och för experimentalfältet
vid Flahult 6,300 kronor, deraf för dikningar, nyodlingar
m. m 1,200 kronor, för sandkörning 800 kronor, för kulturförsöken
3,000 kronor samt för nybyggnader 1,300 kronor, hvadan förslaget för
kulturförsöksverksamheten i dess helhet upptoge 10,575 kronor; att,
förutom statsanslaget, inkomsten af räntor nu beräknats 150 kronor
lägre än i det först uppgjorda förslaget, under det inkomstposterna
anslag af hushållningssällskap och landsting samt inkomster af tidskriften
höjts, den förra med 350 kronor och den senare med 314
kronor; att en ny inkomstpost tillkommit, nemligen den till 2,000 kronor
beräknade inkomsten af experimentalfältet vid Flahult; samt att, under
det i det förut uppgjorda förslaget icke beräknats någon skuld till år
1896, det nu ingifna förslaget, såsom förut nämnts, upptoge sådan skuld
till belopp af 2,000 kronor.

Den inlemnade uppgiften öfver föreningens ställning den 31 december
1894 utvisade, att föreningens tillgångar då utgjorts af Flahults
egendom med experimentalfält, upptagen till 15,000 kronor, diverse
inventarier, bokförda till 8,925 kronor 51 öre, inköpta gödselämnen i
lager till värde af 1,129 kronor, behållning i spanmål, afsedd för utsäde,
upptagen till 388 kronor 42 öre, samt fordran för försåld spanmål,
m. m. 826 kronor 50 öre, eller tillhopa 26,269 kronor 43 öre; att
såsom föreningens skulder upptagits vexellån till belopp af 4,000 kronor
samt kassabrist 350 kronor eller sammanlagdt 4,350 kronor, hvadan
föreningens tillgång utöfver skuld sålunda utgjort 21,919 kronor 43
öre; samt att föreningen dessutom egt för mosskolonisationen vid
Flahult särskilt afsedda tillgångar, utgörande tillhopa 2,100 kronor.

Uti sina sistberörda skrifter hade föreningen närmare redogjort
för de vidtagna förändringarne uti förslaget till inkomst- och utgiftsstat
för innevarande år och dervid anfört, bland annat, att experimentalfältet
vid Strömsberg indragits. Vid kulturförsöken å Flahults experimentalfält
hade afsevärda besparingar gjorts, men då åtskilliga nyodlingar
måste å detsamma företagas, blefve utgifterna för detta konto
ganska stora under innevarande år, helst ett spanmålsmagasin måste
byggas. Hittills hade säden forslats till Jönköping och der uti tvenne
förhyrda magasin rengjorts och förvarats. Sedan ett spanmålsmagasin
vid Flahult erhållits, kunde kontrakten om arrende af magasinen i

Statsutskottets Utlåtande JV.-o 7.

Jönköping uppsägas. För inventarier jemte litteratur vore anslaget
sänkt mot hvad som åtgått under år 1894, men kunde dock icke
upptagas till mindre än 1,300 kronor. Äfven i afseende på kulturförsöken
hade föreningen ansett sig nödsakad att på grund af sina
små tillgångar inskränka verksamheten för att i möjligaste mån nedbringa
kostnaderna och derigenom kunna minska skulden. Sålunda
vore för kulturförsöken uti olika provinser och vid Flahult, livilka år
1894 kostat tillsammans 8,720 kronor, för år 1895 anslagna endast
7,000 kronor. Utan att alldeles förrycka verksamheten hade föreningens
styrelse icke ansett sig kunna föreslå ytterligare inskränkningar.

För egen del har departementschefen anfört, att genom den utredning,
som föreningen nu framlagt, syntes honom vara ådagalagdt
att ett statsanslag af 15,000 kronor vore behöfligt, såvida föreningens
gagnande verksamhet skulle kunna fortgå i önskvärd utsträckning, och
ansåge sig departementschefen derför, oaktadt framställning i enahanda
syfte icke vunnit senaste Riksdags bifall, ega full anledning att förorda,
att anslag till nämnda belopp beviljades föreningen för nästkommande
år.

Beträffande vilkoren för anslagets åtnjutande ansåge departementschefen
böra stadgas — förutom de af landtbruksstyrelseu ifrågasatta
vilkoren, deribland inspektion från statens sida af föreningens verksamhet,
hvilken inspektion framdeles, likasom för innevarande år, borde
tillkomma landtbruksstyrelsen -— jemväl det förbehåll, att ett för
statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden borde bestridas
af föreningen, skulle deltaga i revisionen af föreningens förvaltning
med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till landtbruksstyrelsen.

Den utförliga redogörelse för mosskulturföresingens verksamhet,
som blifvit till statsrådsprotokollet lemnad, synes utskottet ådagalägga,
att denna verksamhet fortfarande är förtjent af att med statsmedel
understödjas. Bland de i planen för föreningens verksamhet ingående
uppgifter har utskottet särskildt fäst sig vid de försök till mosskolonisation,
som enligt föreningens beslut komma att vid Flahult
bedrifvas; och anser utskottet denna nya gren af föreningens verksamhet
vara af stor betydelse och böra af staten befordras. Med
hänsyn härtill och då af den lemnade öfversigten öfver föreningens
ekonomiska ställning synes framgå, att de tillgångar, öfver livilka föreningen
för närvarande förfogar, icke äro tillräckliga för att sätta föreningen
i stånd att fullfölja den uppgjorda planen för sin verksamhet,
Bill. till lille sd. Vrot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 7

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang, anslag
till geologiska
undersökninqama.

[26.]

anser utskottet giltiga skäl förefinnas till någon förhöjning af det hittills
utgående anslaget till föreningen. Denna höjning har likväl synts
utskottet kunna begränsas till ett något mindre belopp än det af Kongl.
Maj:t föreslagna. Utskottet håller nemligen före att, om statsanslaget
sättes till 13,500 kronor, det belopp af inemot 27,000 kronor, som
föreningen vid uppgörande af inkomst- och utgiftsstat för år 189G
beräknat i bidrag från staten samt landsting och hushållningssällskap,
ändock bör kunna åstadkommas.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen till understöd åt
svenska mosskulturföreningen på extra stat för år
1896 anvisar ett anslag af 13,500 kronor.

29:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för fortsättande
under år 1896 af de geologiska undersökningarna och utgifvande af
derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser, bevilja ett extra
anslag för samma år till belopp af 94,000 kronor.

Vid föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t har departementschefen
anmält en af chefen för Sveriges geologiska undersökning
med skrifvelse den 17 november 1894 till Kongl. Maj:t öfverlemnad
förslagsberäkning öfver de under år 1896 till fullföljande af
de geologiska arbetena erforderliga medel, enligt hvilken beräkning
utgifterna upptagits till 94,500 kronor, deraf för

Aflöning en.

Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 58,450: —

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning m. m......................... ,, 19,000: —

Byråafdelningen.

Inventarier, arbetsmateriel m. m.................................. „ 2,000: —

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar............................................. „ 1,700: —

Transport kronor 81,150: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport kronor 81,150: —
Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt

ritning af originalkartor o. d.................................. ,, 12,000: —

Värme och diverse utgifter.

Omkostnader ........................................................................ „ 1,350: —

kronor 94,500: —

Denna förslagsberäkning öfverensstämde, enligt hvad departementschefen
vidare yttrar, i afseende å utgifterna med den, som för detta
år framlagts för 1894 års Riksdag, allenast, med den ökning af aflöningssumman,
som betingades deraf, att löneförhöjning beräknats med 500
kronor för hvar af tre geologer, hvilka enligt gällande bestämmelser
skulle från och med år 1896 blifva dertill berättigade.

Till betäckande af dessa utgifter påräknade chefen omkring 500
kronor genom försäljning af kartor och andra publikationer, och det
anslagsbelopp, som borde för år 1896 af Riksdagen begäras, beräknades
derför af chefen till 94,000 kronor.

Efter meddelande häraf har departementschefen i minnet återkallat,
hurusom han till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 redogjort
för innehållet af en utaf chefen för undersökningen i en till civildepartementet
den 4 oktober 1893 inkommen skrifvelse gjord framställning
om ändring i visBa afseenden af det geologiska kartverkets skalor,
dervid departementschefen erinrat, att det för det dåvarande vore bestämdt,
att det geologiska kartverket skulle bearbetas i skalan 1 : 100,000
och kartorna utgifvas utan terrängbeteckning i skalan 1 : 200,000. I
berörda skrifvelse hade chefen hemstält, att upprättandet af geologiska
plankartor i skalan 1 : 200,000 måtte varda instäldt samt i dessas ställe,
på grund af fortsatta rekognosceringar i skalan 1 : 100,000, offentliggöras
dels jordartskartor i sistnämnda måttstock, tryckta på topografiskt
underlag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de öfver landskapet
Halland upprättade, år 1892 utgifna kartor af detta slag, med undantag
dock för de kartblad, som folie inom Blekinge samt möjligen Göteborgs
och Bohus län, hvaröfver liknande plankartor undantagsvis skulle utgifvas,
dels äfven och samtidigt med jordartskartorna berggrundskartor
i den skala, som för de senare framdeles kunde varda af Kongl. Maj:t
påbjuden. I detta förslag hade kommissionen för de allmänna kartarbetena
instämt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

För egen del hade vid omförmälda tillfälle departementschefen
beträffande jordartskartorna yttrat, att han icke tvekade att förorda att
den gamla skalan 1 : 200,000 utan terrängbeteckning måtte utbytas mot
skala 1 : 100,000 med terräng, der icke i särskilda fall det till undvikande
af otydlighet blefve nödvändigt att öfvergifva terrängbeteckuingen.
Hvad anginge bergartskartan, i afseende å hvars utgifningsskala undersökningens
chef icke i nyssberörda skrifvelse afgifvit bestämdt förslag,
enär han ansåge ytterligare försök i denna fråga böra ega rum, hade
departementschefen uttalat den åsigt, att i afseende å denna borde, i
allmänhet åtminstone, iakttagas, att den upprättades å särskildt blad
och i betydligt mindre skala.

Då chefens sist berörda skrifvelse ånyo anmäldes inför Kongl.
Maj:t den 25 maj 1894, hade — enligt hvad departementschefen härefter
meddelar —• Kongl. Maj:t, enär det syntes lämpligt att skalorna
för såväl jordartskartan som berggrundskartan i ett sammanhang
pröfvades, anbefalt chefen att inkomma med definitivt förslag, i hvilken
skala berggrundskartan borde upprättas och utgifvas, hvarjemte Kongl.
Maj:t förordnat, att, intill dess frågan om skalorna blifvit slutligen afgjord,
utgifvandet af geologiska plankartor i skalan 1 : 200,000 skulle inställas.

Det sålunda infordrade förslaget hade undersökningens chef nu i
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 oktober 1894 afgifvit.

I denna skrifvelse hade chefen till en början meddelat, att han
låtit genom ritning och färgläggning för hand framställa kartor i tre
olika skalor, nemligen 1 : 100,000 på topografiskt underlag samt 1: 200,000
och 1 : 300,000 utan terrängbeteckning, öfver två af samma geolog
undersökta områden, nemligen bladen Oskarshamn och Varberg, af
hvilka blad det förra omfattade en trakt med särdeles stor omvexling
af bergarter, hvaremot det senare bladet utgjorde ett i petrografiskt
afseende jemförelsevis enformigt område.

Vidare hade chefen anfört att, då hänsyn toges till hvad som för
öfrig! vore kändt om vårt lands geologi, syntes dessa kartförsök gifva
vid handen, dels att de topografiska förhållandena endast undantagsvis
stode i något direkt samband med bergarternas fördelning och att sålunda
terrängbeteckningen ej erbjöde några afsevärda fördelar vid berggrundens
studium, dels att skalan 1 : 100,000 vore större än som i allmänhet
kräfdes för ett tydligt återgifvande af berggrundens vexlingar.
Fn bergartskarta i samma skala som jordartskartan skulle visserligen,
såsom tillförene blifvit af chefen antydt, medföra flera fördelar, men
af nu omförmälda skäl ansåge han sig dock icke böra ifrågasätta densammas
antagande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

En nödvändig förutsättning — yttrade chefen vidare — för att
en bergartskarta skulle uppfylla sin bestämmelse vore emellertid, att
skalan valdes så stor, att beteckningen, namn och förklaringar af praktiskt
eller vetenskapligt gagn kunde derå inrymmas, utan att läsbarheten
minskades, något som i synnerhet för allmänheten, som vore ovan
vid kartstudier, medförde stor olägenhet. Alla dessa vilkor kunde, enligt
chefens förmenande, knappast uppfyllas af den minsta af de ifrågasatta
skalorna, 1 : 300,000, och derför ansåge han sig icke heller kunna
tillstyrka densammas antagande. Skalan 1 : 200,000 syntes chefen deremot,
att döma af de hittills medhunna försöken, väl uppfylla de anspråk,
som borde ställas på en bergartskarta öfver vårt land. Då en
så omvexlande berggrund som bladet Oskarshamns kunnat på ett fullt
tydligt sätt åskådliggöras, så syntes samma skala äfven vara tillräcklig
för de flesta öfriga områden, ty en rikare vexling af bergarter förekomme
hos oss endast undantagsvis, såsom t. ex. i vissa delar af bergslagen,
der till och med skalan 1 : 100,000 kunde vara för liten, så att
i hvarje fall specialkartor i större skala måste upprättas.

Chefen erinrade vidare, att han i sin förberörda, i statsrådsprotokollet
för den 13 januari 1894 omnämnda skrifvelse beräknat reproduktionskostnaden
i medeltal för berggrundskartor i skalan 1 : 100,000 till
600 kronor och i skalan 1 : 200,000 till 400 kronor för hvarje blad,
hvarvid förutsatts, att reproduktionen skedde genom fotolitografi, samt
meddelade vidare, att enligt kostnadsförslag från generalstabens litografiska
anstalt skulle ofvan omförmälda kartors gravyr, litografiering och
tryckning i en upplaga af 700 exemplar utgöra:

för	bladet	Oskarshamn	i skala
	n
•n			n
		V arberg
75	•n	n
:n	•n	n	•n

i	: 100,000 .....	.... kronor	877,
1 :	: 200,000 .....		480,
1 :	: 300,000 .....	---- n	395,
1 ;	: 100,000 ... .		580,
1 :	: 200,000 .....		299,
1 :	: 300,000 .....		259.

Mellan kartor i skalan 1 : 300,000 och kartor i den af chefen förordade
skalan 1 : 200,000 vore således prisskilnaden så obetydlig, att
något afseende derå vid valet emellan de båda skalorna knappast borde
ifrågakomma.

På grund af hvad chefen sålunda anfört hade han slutligen hemstält
att, såvida förslaget att i skalan 1 : 100,000 utgifva jordartskartor
med topografiskt underlag vunne Kongl. Maj:ts godkännande, skalan

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för de berggrundskartor, som skulle åtfölja desamma, måtte bestämmas
till 1 : 200,000, samt att specialkartor i större skala måtte utgifvas öfver
de områden, för hvilka omständigheterna sådant kräfde.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena hade i anledning af
chefens nu afgifna förslag den 22 november 1894 afgifvit infordradt
yttrande och deruti meddelat, att vid ärendets behandling visserligen
af åtskilliga bland kommissionens ledamöter framhållits fördelarna af
att få berggrundskartorna tryckta i samma skala som jordartskartorna
samt liksom dessa på underlag af de topografiska kartorna i skalan
1 : 100,000, med deraf följande större lätthet för den stora allmänheten
att kunna orientera sig på kartorna och draga full nytta af desamma,
men att, med särskild hänsyn till svårigheten att få åtskilliga vigtiga
geologiska berggrundsbeteckningar att framträda tillräckligt tydligt på
det topografiska underlaget samt, med fästadt afseende äfven på kostnaden
för kartornas mångfaldigande, något yrkande icke, gent emot
den af undersökningens chef förebragta utredningen, gjorts på valet af
skalan 1 : 100,000, hvarför kommissionen beslutat instämma i kartverkschefens
yttrande i frågan.

I ofvanberörda, i statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 omförmälda
skrifvelse hade undersökningens chef beräknat reproduktionskostnaderna
för de ifrågasatta jordartskartorna i skalan 1 : 100,000 till
högst 1,200 kronor per blad och, på sätt nyss nämnts, för bergartskartor
i skalan 1 : 200,000 till 400 kronor per blad. Sammanlagda kostnaden
för framställandet af såväl jordarts- som bergartskarta öfver den
ytvidd, som ett topografiskt kartblad omfattade, skulle alltså utgöra
1,600 kronor, medan, enligt hvad chefen meddelat, motsvarande utgifter
för ett geologiskt kartblad af den beskaffenhet, som hittills åstadkommits
i skalan 1 : 200,000, vore vid pass 1,300 kronor samt för den
lilla berggrundskarta, som plägade åtfölja beskrifningarna till undersökningens
kartblad, omkring 100 kronor, hvadan utgifningskostnaderna
i dess helhet med det nuvarande utgifningssättet vore omkring 1,400
kronor per blad. Kostnaden för de geologiska kartornas utgifvande i
de nu ifrågasatta förändrade skalorna skulle således öfverstiga kostnaden
för de hittills förekommande kartornas utgifvande med omkring 200
kronor per blad.

I afseende å frågan, huruvida de föreslagna förändringarna i skalorna
skulle föranleda någon förändring i kostnaderna för arbetena å
fältet, hade undersökningens chef i en aflemnad promemoria meddelat,
att förändringarna skulle komma att medföra minskade utgifter för

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

rekognosceringen å fältet derigenom, att konturerna mellan berg i dagen
och jordarterna komme att bortfalla.

För egen del har departementschefen, på grund af hvad undersökningens
chef nu anfört, förordat att skalan för bergartskartorna bestämmes
till 1 : 200,000. Då enligt Kongl. Maj:ts beslut den 25 maj 1894
denna skala skulle anväudas vid utgifningen af generalstabens karta
icke blott öfver Norrbottens utan äfven öfver hela Vesterbottens län
jemte af bladindelningen betingade delar af angränsande län, komme
samma skalas tillämpande vid berggrundskartornas utgifvande i södra
delen af landet, jemväl, på sätt äfven undersökningens chef antydt, att
medföra den fördel, att småningom eu karta öfver berggrunden inom
hela riket komme till utförande i samma skala. I afseende å jordartskartorna
ansåge sig departementschefen icke hafva anledning frångå sin
sistlidna år uttalade åsigt, att dessa kartor borde utgifvas i skalan
1 : 100,000 och med terrängbeteckning. För vissa trakter af vårt land
syntes likväl för ettdera eller båda slagen af kartor en mindre skala
möjligen kunna vara tillräcklig, liksom det å andra sidan undantagsvis
kunde visa sig behöfligt att tillämpa en större skala. Det kunde jemväl
stundom visa sig lämpligt att, till undvikande af otydlighet, å jordartskartorna
utesluta terrängbeteckningen. Frågan, huruvida i dylika fall
en afvikelse borde ske från hvad såsom regel vore stadgadt, syntes dock för
hvarje särskildt tillfälle böra hänskjutas till Kongl. Maj:ts afgörande.

Med framhållande att, på sätt redan antydts, de nu föreslagna
förändringarna icke föranledde någon nämnvärd tillökning i kostnaderna
för det geologiska kartverket och icke inverkade på frågan om bestämmande
af 1896 års anslag för undersökningen, har departementschefen,
under förutsättning att Kongl. Maj:t gillade hvad han i afseende
å kartverkets utgifning föreslagit, och i öfverensstämmelse med den af
chefen för undersökningen uppgjorda förslagsberäkning, hemstält om
aflåtande till Riksdagen af den framställning, som ofvan nämnts.

De jordartskartor med terrängbeteckning, som nyligen blifvit såsom
prof utgifna med användande af topografiska kartor såsom underlag,
gifva efter utskottets förmenande anledning till anmärkningar. Genom
terrängbeteckningens medtagande uppstår nemligen lätt en otydlighet,
som npphäfver de fördelar, man med detta förfaringssätt åsyftat vinna.
Utskottet föreställer sig derför, att, då numera proftryck i större omfattning
föreligga, frågan om sättet för de geologiska kartornas reproduktion
bör tagas i förnyadt öfvervägande. Mot beviljandet af det
äskade anslaget bär utskottet intet att erinra, hvadan utskottet hemställer,

Ang. andre
instruktör i
husslöjd.

[27.1

Ang. anslag
till väfskolan
i Borus.

[28. |

Ang. anslag
till handelsundervisning.

[29.]

56 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må, för fortsättande under år
1896 af de geologiska undersökningarna och utgifvande
af derpå grundade kartor, afhandlingar och
uppsatser, bevilja ett extra anslag för samma år till
belopp af 94,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

30:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896
anvisa:

a) till anställande af eu andre instruktör i husslöjd
2,000 kronor; och

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Walland er, derest han fortfarande i
denna egenskap med godt vitsord tjenstgör, 500 kronor.

31:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
g;jorda framställning, må på extra stat jemväl för
år 1896 bevilja dels, såsom bidrag till upprätthållande
af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs
läns landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande
minst hälften af statsanslaget -—- 3,800 kronor
och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre
lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor
att enahanda belopp varder för ändamålet från nämnda
läns landsting eller eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

32:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad i ämnet blifvit till statsrådsprotokollet
(sid. 58—62) anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anvisa ett anslag af 15,000 kronor för att af Kongl.
Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut
och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola,
Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, under
förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffar,
att Göteborgs stadsfullmägtige och, hvad Schartaus
handelsinstitut beträffar, att grosshandelssocieteten i
Stockholm fortfarande till instituten lemna årligt
understöd till minst samma belopp som hittills, samt
på de vilkor i öfrig!, som Kongl. Maj:t kan finna
skäligt bestämma.

33:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1896 på
extra stat bevilja 28,500 kronor till befrämjande af afsättning i främmande
länder af alster af svensk industri och svenska näringar.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen — efter att hafva
erinrat att för innevarande år, liksom för åtskilliga föregående år, på
extra stat beviljats till ofvanberörda ändamål ett anslag af 20,000
kronor — i fråga om användandet af det för år 1894 beviljade anslaget
påpekat, hurusom departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 13 januari samma år omnämnt, att Kongl. Maj:t den 24
november 1893 anvisat till mejeriagenturen i Manchester 8,500 kronor
och till fiskeriagenturen i Norra Tyskland 5,000 kronor.

Sedermera hade Kongl. Maj:t den 2 februari 1894 medgifvit, att
af 1894 års anslag ett belopp af 4,000 kronor finge tilldelas Erik Wadner
för att under nämnda år i Kapkolonien verka för afsättning af alster
af svensk industri och svenska näringar samt i allmänhet för utvecklingen
af Sveriges handelsförbindelser med sagda koloni. Återstående
beloppet, 2,500 kronor, hade Kongl. Maj:t den 16 november 1894 beviljat
Sveriges allmänna exportförening för att tilldelas föreningens
stipendiat i Egypten A. Lanner, hvarjemte Kongl. Maj:t i sammanhang
dermed för år 1894 beviljat exportföreningen till bestridande af kostnaderna
för föreningens verksamhet ett understöd af 30,000 kronor,
som anvisades från manufakturförlagslånefonden.

Af ifrågavarande anslag för innevarande år hade Kongl. Maj:t
den 16 november 1894 för upprätthållande af ofvannämnda båda agenturer
anvisat enahanda belopp, som af 1894 års anslag dertill beviljats,
eller tillhopa 13,500 kronor, hvaremot beslut om dispositionen af återstoden
af anslaget ännu icke fattats.

Bill. till Riksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

Ang. främjande
aj
svenska alsters
afsättning i
utlandet.

[30.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

I åberopade yttrandet till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894
hade departementschefen jemväl omnämnt, att Kongl. Maj:t den 24
november 1893, vid beviljande af understöd till exportföreningen för
år 1893, tillika anbefalt kommerskollegium att — sedan kollegium låtit
verkställa fullständig utredning rörande omfånget och beskaffenheten
af föreningens verksamhet för hela den tid, som densamma fortgått,
dervid föreningen borde beredas tillfälle att lemna tillgång till dess
samtliga räkenskaper och handlingar och i öfrigt meddela upplysningar
— till Kongl. Maj:t afgifva utlåtande om det gagn för landets näringar,
som exportföreningens verksamhet kunde antagas hafva medfört, och
om utsigterna i detta hänseende för framtiden, tillika med yttrande,
huruvida, till hvad belopp och under hvilka vilkor understöd af statsmedel
vidare borde föreningen tilldelas, äfvensom föreskrifvit att det
skulle åligga kollegium att, om kollegium ansåge anslag af statsmedel
ej vidare böra föreningen tilldelas, afgifva förslag, hvilka andra anordningar
syntes böra från statens sida vidtagas för befrämjande af svenska
alsters och tillverkningars afsättning i främmande länder.

Efter det i anledning häraf genom en af kollegii ledamöter, kommerserådet
Th. Nordström, den anbefalda utredningen blifvit verkstäld,
samt kollegium, med öfverlemnande af en utaf Nordström uppgjord
fullständig promemoria rörande utredningen, inkommit med utlåtande
af den 26 maj 1894, hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelar,
Kongl. Maj:t vid föredragning häraf den 14 januari 1895, med
godkännande af den utaf departementschefen uttalade åsigt, att exportföreningens
nuvarande agenturverksamhet icke vidare borde i samma
omfattning eller under samma betingelser som hittills med statsmedel
understödjas, men att föreningen för sin verksamhet i öfrigt på af
departementschefen närmare afgifvet sätt borde erhålla dylikt understöd,
anbefalt chefen för civildepartementet att inhemta yttrande från exportföreningens
styrelse, huruvida föreningen, under förutsättning att den
erhölle ett statsunderstöd af 15,000 kronor, vore villig att under år
1895 upprätthålla sin verksamhet i hufvudsakligen den form, som af
departementschefen sålunda angifvits, och derjemte att under samma
år utgifva den publikation, som för närvarande under namn af »Berättelser
om handel och sjöfart» utgåfves genom utrikesdepartementets
försorg, mot erhållande af ett jdterligare statsanslag af 4,000 kronor
och på de vilkor i öfrigt, som med chefen för utrikesdepartementet
kunde aftalas.

Det belopp, som sålunda kunde komma i fråga att tilldelas exportföreningen,
sedan dess svar ingått, ansåge departementschefen kunna

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

bestridas af den ännu icke disponerade återstoden af ifrågavarande anslag
för innevarande år jemte andra till Kongl. Maj:ts disposition stälda
medel.

Hvad angitige frågan om anslag för år 1896 till befrämjande af
svenska alsters afsättning i främmande länder, ansåge departementschefen
sig böra föreslå förhöjning af det belopp, som hittills plägat
för ändamålet af Riksdagen beviljas, på det att medel måtte vara att
tillgå för tillgodoseende af ett länge kändt behof, nemligen inrättande
af handelsstipendier.

Med afseende härå har departementschefen anfört, hurusom redan
i en till Kongl. Maj:t stäld skrift af den 25 maj 1888 hade styrelsen
för Sveriges allmänna exportförening gjort framställning om vidtagande
af åtgärder i syfte att utbilda agenter för befrämjandet af exporten af
svenska produkter, i hvilket afseende styrelsen förestält sig att detta
mål kunde uppnås dels genom förbättrande af våra handelsskolor och
dels genom beredande af stipendier åt unge män, som egnade sig åt
handelsyrket, för att i utlandet förskaffa sig de dertill erforderliga
kunskaperna.

Till följd af härå erhållen remiss hade kommerskollegium, efter
inhemtande af handels- och sjöfartsnämndernas i Stockholm, Göteborg
och Gefle yttranden i ämnet, till Kongl. Maj:t inkommit med utlåtande
af den 9 oktober 1888. I detta utlåtande hade kollegium anfört, att
en på omedelbar iakttagelse vunnen kännedom hos svenske affärsmän
om utländska handelsförhållanden, handelsbruk m. m. kunde med skäl
anses vara af synnerlig nytta för handelssamfärdseln mellan Sverige
och utlandet. Möjligheten att ernå en sådan kännedom stode dock endast
ett fåtal till buds, till följd af de med vistelse under längre tid i utlandet
förenade kostnader. Genom inrättande af stipendier för det
antydda ändamålet skulle emellertid flere med lofvande merkantila anlag
utrustade unge män kunna beredas tillfälle att i främmande länder ernå
berörda kännedom och vinna utbildning i sitt yrke; och vare sig desse
sedan återvände till fäderneslandet eller grundläde egna affärer i utlandet,
borde deras erfarenhet alltid kunna nyttigt återverka på vårt
affärslif i allmänhet och särskilt på förmedlandet af vår exportverksamhet.
Kollegium hade dock förestält sig, att nyss antydda erfarenhet
icke på ett tillfredsställande sätt kunde ernås endast genom resor i
främmande länder och studiet i allmänhet af dervarande ekonomiska
förhållanden, utan fast hellre vinnas genom ett verkligt deltagande i
arbetet på handelskontor i utlandet, hvadan, derest handelsstipendier
skulle komma att inrättas, de uttryckligen borde vara afsodda att sätta

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

stipendiaterna i stånd att i utlandet såsom biträden eller volontärer å
handelskontor deltaga i det merkantila arbetet och dymedelst utbilda
sig i sitt yrke.

Sedan kollegium härefter redogjort för huru dylika stipendier
inom vissa främmande länder voro anordnade, hade kollegium såsom
sin åsigt uttalat, att det med förslaget om inrättande af resestipendier
för unge män, som egnade sig åt köpmansyrket, åsyftade ändamål syntes
vara af den betydelse, att beredande af anslag af statsmedel kunde
anses önskvärdt.

Frågan om handelsstipendier — fortsätter departementschefen —
hade emellertid fått hvila i afbidan på utredningen af den jemväl af
exportföreningens styrelse väckta frågan om åtgärders vidtagande till
handelsundervisningens höjande, hvilken utredning sedermera ledt derhän,
att anslag beviljats till understöd åt två handelsläroverk i riket.

Nu hade kommerskollegium i sitt omförmälda utlåtande af den
26 maj 1894, med anledning af den kollegium gifna befallningen att
efter vederbörlig utredning afgifva yttrande rörande exportföreningens
verksamhet, åter upptagit frågan om inrättande af handelsstipendier.
Kollegium anförde i detta afseende, att hvad kollegium i sitt utlåtande
af den 9 oktober 1888 andragit i fråga om nyttan af dylika stipendier
ansåge kollegium fortfarande gällande. Rigtigheten af det då sagda
hade bekräftats af erfarenheten från såväl Norge som särskildt Tyskland.
I Norge hade för budgetåret 1887—1888 anvisats ett anslag af

10.000 kronor till handelsstipendier, och enahanda belopp hade derefter
utgått till och med budgetåret 1890—1891. För budgetåret 1891
—1892 hade handelsstipendieanslaget bestämts att utgå med ett belopp
»intill 20,000 kronor» och för budgetåret 1892—1893 hade beviljats

20.000 kronor. Ändamålet med dessa stipendieanslag vore hufvudsakligen
att sätta merkantilt utbildade yngre män i stånd att på aflägsnare,
förnämligast transatlantiska handelsplatser, der norska handelsvaror
kunde antagas finna afsättning, göra sig bekanta med förhållandena
och vinna utbildning med det mål för ögonen att öppna direkta förbindelser
för den norska exporthandeln, antingen derigenom att stipendiaterna
qvarstannade i utlandet eller derigenom att de hemma tillgodogjorde
sina i utlandet förvärfvade erfarenheter och förbindelser. De
norska stipendierna hade utdelats till belopp vexlande mellan 5,000 och

2.000 kronor för stipendiat om året. I det utlåtande rörande budgetåret
1892—1893, som af den norska konstitutionskomitén afgifvits, yttrades,
att det icke vore tvifvelaktigt, att dessa stipendier redan gjort

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

nytta och att man derföre vore berättigad att vänta, det deras betydelse
skulle tillväxa.

Tillika upplyste kommerskollegium, att i en mångfald utredningar
rörande Tysklands exporthandel framhölles såsom en vigtig orsak till
dennas hastiga utveckling, att de unga tyska handelsadepterna genom
anställning på utländska handelskontor vunne inblick i de olika ländernas
handelsbruk och fordringar på varornas beskaffenhet. Äfven
från Belgien med flera länder kunde samma erfarenhet åberopas; och
under handläggningen af frågan om exportföreningens verksamhet hade
vidare behofvet af d}dika stipendier med tydlighet framträdt.

För egen del hade kommerskollegium anfört att bland de väsentligaste
orsakerna dertill, att de försök, som gjorts att vidga sferen af
Sveriges exporthandel, icke lyckats, vore att räkna bristande kännedom
hos industridkarne om betingelserna för en lycklig exporthandel,
men att genom inrättande af stipendier, för att åt unge män, som egnat
sig åt handelsyrket eller åt industriel-merkantil verksamhet, bereda
tillfälle att i utlandet vinna praktisk insigt om hvad i det ena eller
andra afseendet erfordrades för åstadkommande af en ökad export af
svenska industrialster, ofvanberörda brister borde kunna småningom
väsentligen minskas och den svenska exporten komma att främjas, vare
sig att stipendiaterna återkomme till fäderneslandet och här vunne arbetstillfällen
eller att, de slogo sig ned i utlandet och der verkade såsom
specialagenter eller lyckades öppna egna handelsaffärer eller kunde intressera
främmande importhus, hos hvilka de vunnit anställning, att
arbeta i svenska varor. På grund häraf hade kollegium hemstält, att
Kongl. Maj:t täcktes anvisa ett belopp af tillsvidare 15,000 kronor, att
årligen utgå till understöd åt unge män, som i främmande länder önskade
inhemta vidgade insigter och erfarenhet i handelsyrket. Beträffande
de sålunda ifrågasatta stipendierna, hvilkas fördelning kollegium ansåge
lämpligen böra af Kongl. Maj:t bestämmas på förslag af kommerskollegium
efter styrelsens för exportföreningen hörande, hade kollegium
föreslagit, att Kongl. Maj:t täcktes

dels förklara, att för kompetens till erhållande af dylikt stipendium
skulle erfordras att styrka sig ej mindre hafva med goda betyg genomgått
antingen handelsinstitut eller högre tekniskt läroverk eller ock
på annat sätt förskaffat sig motsvarande teoretiska förkunskaper, än
äfven hafva förvärfvat praktiska insigter i handelsväsendet, antingen
genom sjelfständig agenturverksamhet med artiklar, som kunde blifva
af någon större betydelse för svensk export, eller genom någon tids
väl vitsordad kontorsverksamhet på handelskontor eller vid industriel

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anläggning, helst sådan, der verksamheten omfattade artiklar af nyssberörda
slag;

dels i öfrigt bestämma, att stipendiat finge antingen uppehålla sig
å någon viss handelsplats i det land, der han önskade vinna vidare
utbildning, eller besöka flera länder och handelsplatser, likasom han
ock finge taga anställning på utländskt handelskontor, vare sig såsom
volontär eller mot lön; att stipendium, som i regel finge utgå till belopp
af 2,000—5,000 kronor för år, skulle utdelas för ett år i sänder,
dock att den, som erhållit stipendium, kunde på ny ansökning och
efter ny pröfning hvarje gång komma i åtnjutande af dylikt understöd
under tillsammans högst tre år, likväl i allmänhet med ett för hvarje
gång minskadt belopp; att stipendiebeloppet skulle i hvarje särskild!
fall bestämmas med hänsyn till, bland annat, aflägsenheten af och
lefnadskostnaderna i det eller de länder, stipendiat skulle besöka; samt
att stipendiat skulle vara skyldig att inom tid, som vid stipendiets tilldelande
bestämdes, inställa sig i det land eller något af de länder, der
han skulle uppehålla sig under stipendietiden, samt i öfrigt ställa sig
till efterrättelse hvad som vid stipendiets tilldelande blefve bestämdt i
fråga om såväl den eller de utrikes platser, han skulle besöka, som ock
föremålet för hans verksamhet m. m.;

dels ock förordna, att ansökning till erhållande af stipendium af
ifrågavarande slag skulle till kommerskollegium ingifvas inom tid, som
af kollegium bestämdes, och ej mindre åtföljas af prestbetyg, utvisande
sökandens ålder, och af de betyg eller intyg, sökanden kunde förete,
än äfven innehålla uppgift å det land eller de länder, dit sökanden
tänkte begifva sig, jemte den plan för sin verksamhet, sökanden ämnade
under vistelsen utomlands följa; att stipendiat skulle vara skyldig
att för hvarje hälft år af stipendietiden rörande sin verksamhet
och sina iakttagelser beträffande handelsförhållanden, afsättningsmöjligheter
för svenska varor m. in. i det .främmande land, der han vistades,
eller det land eller de länder, han under sina resor besökt, afgifva berättelse,
som skulle till kommerskollegium insändas senast inom två
månader efter utgången af den tid, berättelsen skulle omfatta samt
vara åtföljd af intyg derom att stipendiaten uppehållit sig i det land
eller de länder, som i berättelsen afsåges; samt att af stipendiebeloppet
finge af stipendiat eller hans befullmägtigade ombud lyftas en tredjedel
vid utresan eller, derest stipendiat redan vistades i det land, der han
tänkte vidare uppehålla sig, genast efter stipendiets beviljande, den
andra tredjedelen efter det den första samt den sista tredjedelen efter
den andra halfårsberättelsen afgifvits och godkänts; och borde nyss -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. G3

berörda berättelser, i den mån sådant af kollegium pröfvades lämpligt,
i -tryck offentliggöras.

För egen del yttrade departementschefen att, sedan genom handelsundervisningens
ordnande, hvartill Riksdagen under de senaste åren
beviljat anslag, möjlighet blifvit beredd att åt ett större antal af de
unge män, som egnade sig åt handelsyrket, bibringa en underbyggnad,
som borde göra dem skicklige att tillgodogöra sig de erfarenheter, som
vid yrkets studerande i utlandet kunde vinnas, syntes nu tidpunkten
vara inne att statsmedel särskildt atisloges för att sätta dem i tillfälle
att på sådant sätt inhemta vidgade insigter och erfarenhet samt såmedelst
göra dem duglige att i framtiden kraftigt kunna verka för utvecklingen
af våra handelsförhållanden och befrämja exporten af våra
alster och tillverkningar. Hvad beträffade beloppet af det för ändamålet
erforderliga anslag, ansåge departementschefen sig böra biträda
hvad kommerskollegium derutinnan föreslagit, liksom han i hufvudsak
icke hade något att erinra mot de af kommerskollegium föreslagna
vilkor och förbehåll för åtnjutande af stipendierna.

Då ändamålet med de ifrågasatta stipendierna vore att befrämja
den svenska exporten på utlandet, syntes, på sätt redan blifvit autydt,
de erforderliga medlen lämpligen böra beredas genom en förhöjning af
det hittills af Riksdagen för detta ändamål beviljade anslaget å 20,000
kronor. Och då för uppehållande af ofvan omförmälda agenturer i
Manchester och i Norra Tyskland fortfarande erfordrades samma belopp
som hittills eller 13,500 kronor, borde anslaget i sin helhet sålunda
för år 1896 bestämmas till 28,500 kronor.

I betraktande af de mångahanda svårigheter, med hvilka vårt
lands exporthandel har att kämpa, anser utskottet åtgärder, som kunna
lända till utvidgning af våra handelsförbindelser med utlandet, värda
uppmärksamhet. Ett försök i sådan rigtning ser utskottet i den nu
föreslagna, i viss mån förändrade användningen af det allt sedan år
1888 utgående anslaget till befrämjande af svenska produkters afsättning
i främmande länder. På grund häraf och med hänsyn jemväl
till den erfarenhet, som i andra länder vunnits angående handelsstipendier,
finner utskottet önskvärdt, att sådana stipendier inrättas
äfven i vårt land.

Hvad angår de fordringar, som böra ställas på stipendiaterna,
synas de af koinmerekollegium i sådant afseende föreslagna bestämmelserna
kunna läggas till grund för utfärdande af föreskrifter i ämnet.
Härvid vill utskottet dock uttala den mening, att den allra största vigt

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag
till bergsskolorna
i

FUipstad och
Falun.

[31.]

synes böra fästas vid stipendiaternas praktiska utbildning; och anser
utskottet följaktligen att vid stipendiernas fördelning, hvilken lämpligen
bör bestämmas af Kongl. Maj:t på förslag af kommerskollegium, hänsyn
bör företrädesvis tagas till de sökandes praktiska duglighet och förfarenhet
i handel och industri. Det med stipendiet afsedda gagn torde
ej heller, enligt utskottets uppfattning, i regel kunna vinnas annat än
genom stipendiatens anställning hos affärsmän i utlandet; och får
utskottet i sammanhang härmed påpeka önskvärdheten af att bland
vilkoreu för stipendiernas uppbärande intages bestämmelse om skyldighet
för stipendiat, som vunnit sådan anställning, att härom förete intyg.

Hvad slutligen beträffar det för ifrågavarande ändamål erforderliga
anslag, vill det förefalla utskottet, som om inrättandet af liandelsstipendier
borde kunna åstadkommas utan någon förhöjning af det
för närvarande utgående anslaget af 20,000 kronor. Af departementschefens
ofvan anförda redogörelse öfver hvad Kongl. Maj:t den 14
januari innevarande år beslutit i fråga om understöd för exportföreningen
framgår, att Kongl Maj:t ansett det förut af tillgängliga medel och
senast för år 1894 från manufakturförlagslånefonden med 30,000 kronor
föreningen beviljade understöd kunna under vissa förutsättningar
minskas till 15,000 kronor, hvarjemte föreningen för utgifvande af
publikationen »berättelser om handel och sjöfart» skulle komma i
åtnjutande af ytterligare statsanslag af 4,000 kronor, hvilket belopp
torde komma att utgå från tredje hufvudtiteln, hvarifrån kostnaderna
för nämnda publikation hittills blifvit bestridda.

Med hänsyn härtill torde Kongl. Maj:t blifva i tillfälle att af
disponibla tillgångar anvisa hvad som för ifrågavarande stipendiers
utgående erfordras utöfver det bidrag dertill, som kan erhållas af
förevarande anslag inom dess hittills bestämda belopp; hvadan följaktligen
den föreslagna anslagshöjningen synes kunna undvikas.

På grund af hvad sålunda blitvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen för år 1896 på
extra stat anvisar ett anslag af 20,000 kronor, att
af Kongl. Maj:t användas till befrämjande af afsättning
i främmande länder af alster af svensk industri
och af svenska näringar.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

34:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för
år 1896 bevilja till bergsskolorna i FUipstad och Falun 14,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj: t har departementschefen
erinrat, att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet
gjorda framställning, enligt skrifvelse den 4 maj 1894 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, under
vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falim med dertill hörande
skolor för bergsarbetare kornme att jemväl under år 1895 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som dittills och
underkastade sig den inspektion, Kongl. Maj:t funne skäligt bestämma,
på extra stat för år 1895, i likhet med hvad förut för flera år egt
rum, beviljat ett belopp af 14,000 kronor att till brukssocietetens
fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

På sätt departementschefen vidare erinrat, hade Riksdagen vid
anmälan af detta beslut anfört att Riksdagen, som tagit kännedom om
berättelserna öfver de under senare åren företagna inspektioner af
dessa skolor, deraf inhemtat, bland annat, att under de tio läsåren
från hösten 1883 till våren 1893 sammanlagda antalet elever utgjort
vid Filipstads bergsskola 121 och vid bergsskolan i Falun 129, eller
i medeltal årligen 12,i i Filipstad och 12,9 i Falun, samt att under
berörda period i öfre afdelningen undervisats vid den förra skolan 90
och vid den senare 86 samt i nedre afdelningen vid den förra 22 eller
i medeltal endast 2,2 och vid den senare 34 eller endast 3,4 i medeltal
för år, hvarjemte under samma tid 9 s. k. extra elever vid hvardera
skolan åtnjutit undervisning. Med afseende å det ringa antal elever,
som begagnade sig af undervisningen i dessa båda skolor, särskildt i
dessas lägre afdelningar, förefölle det Riksdagen, som om den undervisning,
hvilken genom dessa skolor bibringades, skulle kunna meddelas
med mindre kostnader än dem, som nu för detta ändamål utginge.
Särskildt hade Riksdagen fäst sin uppmärksamhet dervid, att väsentlig
besparing skulle kunna vinnas genom båda skolornas sammanslagningtill
en, hvilken åtgärd, efter den utveckling, kommunikationerna i de
trakter, der dessa skolor vore belägna, under senare åren erhållit, möjligen
utan olägenhet skulle kunna vidtagas. .1 saknad af erforderlig
utredning i detta ämne vore Riksdagen ej i tillfälle att närmare uttala
sig i frågan, men hade dock ansett sig böra fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
derå; och då en omorganisation af ifrågavarande skolor
icke syntes kunna företagas utan medverkan af brukssocietetens fullmägtige
i jernkontoret, ville Riksdagen hos Kongl. Maj:t göra framställning
derom, att Kongl. Maj:t måtte sätta bemälde fullmägtige i
tillfälle att yttra sig i detta ämne och att Kongl. Maj:t derefter måtte
Bih. till llilcsd. Vrot. 18S5. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 9

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill förhållandena kunde
föranleda. Riksdagen hade alltså anhållit att Kongl. Maj:t, efter det
brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret blifvit hörda i fråga om
förändrad organisation af berörda skolor, täcktes till Riksdagen inkomma
med det förslag i ämnet, hvartill förhållandena kunde föranleda.

Då Riksdagens berörda skrifvelse den 25 maj 1894 inför Kongl.
Maj:t anmäldes, hade — enligt hvad departementschefen härefter meddelar
— Kongl. Maj:t anbefalt kommerskollegium att inhemta brukssocietetens
fullmägtiges i jernkontoret yttrande i fråga om förändrad
organisation af ofvannämnda skolor samt derefter till Kongl. Maj:t
inkomma med det utlåtande och förslag i ämnet, hvartill förhållandena
kunde föranleda; och hade kollegium till fullgörande af denna befallning
med eget utlåtande af den 18 december 1894 till Kongl. Maj:t
öfverlemnat ett af fullmägtige i jernkontoret afgifvet yttrande i ämnet.

I den af departementschefen lemnade redogörelse för innehållet
i de sålunda inkomna handlingarna meddelas till en början hvad
kommerskollegium i afseende å ifrågavarande skolors tillkomst och
organisation m. m. upplyst.

Bergsskolan i Filipstad hade upprättats år 1830 på initiativ af
dåvarande bergmästaren F. A. von Schéele och hade till ändamål att meddela
elementära såväl teoretiska som praktiska kunskaper åt ynglingar,
som ville egna sig åt jernhandteringen. Vermlands och Dals bruksegare
utsåge en direktion att i samråd med inspektor och skolans föreståndare,
hvilka båda utsåges af fullmägtige i jernkontoret, vårda skolans
angelägenheter. Läroanstalten vore i verksamhet från den 1 november
det ena året till den 15 oktober det följande. Undervisning meddelades
i aritmetik och algebra, ritkonst, elementär kemi, mineralogi och fysik,
metallurgi, synnerligast jernets, och första grunderna af skogshushållningen,
med särskildt afseende å kolning, hvarjemte såväl tackjernstillverkning
som stångjernssmide skulle praktiskt öfvas. Elevantalet vore
beräknadt till 16 för hvarje lärokurs. Lärokursen vore tvåårig, men elev
kunde få afgångsbetyg efter ett år. Emellertid hade under de senaste
tio åren endast 12 elever begagnat undervisningen under två år. Inträdesfordringarna
vore: att hafva fylt 18 år, att hafva tillbragt åtminstone
ett år vid jernbruk eller masugn, att känna svenska språkets
grammatik, svensk historia och geografi samt aritmetik till och med
regula de tri, geometri och två grader algebra. En afgift, af femtio
kronor erlades af hvarje elev; afgiften kunde dock efterskänkas i fall
af fattigdom eller återfås i fall af utmärkt flit. Numera meddelades äfven
undervisning åt bruks- och bergverksarbetare.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Den nuvarande bergsskolan i Falun hade inrättats af jernkontoret,
efter det den förut i Falun befintliga högre bergsskolan flyttats till
Stockholm.

Den lägre bergsskolan i Falun, som börjat sin verksamhet den
1 november 1870, hade ungefär samma syfte och omfattning i afseende
å läroämnen som bergsskolan i Filipstad. Skolan hade två afdelningar,
eu för utbildande af bruksförvaltare och bruksbetjente och eu för bergverks-
och bruksarbetare. Lärokursen fortginge från den 1 november
det ena året till den 15 oktober det följande. Två å tre månader af
denna tid användes till praktisk sysselsättning i metallurgi och grufbrytning.
Lärokursen omfattade ett år, men elev kunde få begagna
ytterligare ett års undervisning. Skolan förvaltades af en utaf jernkontoret
utsedd direktion, bestående af inspektor och 4 ledamöter,
deribland skolans föreståndare. Skolan skulle vara afsedd att mottaga
16 elever. Elev, som kunde vinna inträde vid fy Ida17 år, skulle underkastas
en inträdespröfning, derest han ej kunde förete betyg öfver
erforderliga kunskaper. Inträdesfordringarna bestämdes af direktionen.
För inträde i öfre afdelningen betalade elev 50 kronor och för inträde
i nedre afdelningen 10 kronor; dock kunde efter pröfning af direktionen
afgifterna återställas till eleven.

Vid hvardera läroverket utgjordes lärarne af två ordinarie lärare,
hvaraf en föreståndare, och extra lärare, som anstäldes i mån af behof
och tillgång på derför erforderliga medel. Skolorna vore inrymda i
byggnader, tillhörande enskilde eller korporationer. Reglementen för
skolorna vore utfärdade af fullmägtige i jernkontoret, för skolan i Filipstad
senast den 13 maj 1801 och för skolan i Falun den 17 juli 1871.

Efter meddelande häraf har departementschefen (sid. 73—81) återgifvit
hvad fullmägtige i jernkontoret uti sitt ofvanberörda yttrande anfört;
och inhemtas deraf bland annat följande:

Frågan om do båda bergsskolornas förening till ett för hela landet
gemensamt lägre bergsläroverk hade förut vid särskilda tillfällen, innan
den nu ånyo blifvit af Riksdagen bringad å bane, utgjort föremål för
fullmägtiges och brukssocietetens noggranna ompröfning. Sålunda hade
redan år 1880,. eller endast nio år efter det bergsskolan i Falun trädt
i verksamhet, societeten gifvit fullmägtige i uppdrag att vidtaga åtgärder
för en eventuel sammanslagning af de båda skolorna. Sedan emellertid
ej mindre bergsskolornas styrelser än äfven dåvarande föreståndaren för
tekniska högskolan, öfverdirektören K. Styffe, efter anmodan, i saken
sig yttrat och dervid framhållit de många betänkligheter, som talade
mot den ifrågastälda sammanslagningen, hade fullmägtige funnit sig

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

icke böra vidtaga någon åtgärd för nämnda reglerings genomförande;
och hade detta beslut blifvit af brukssocieteten under dess nästföljande
allmänna sammankomst 1883 utan meningsskiljaktighet gilladt och godkändt.
Under den derefter förflutna tiden hade societeten icke funnit
sig ega anledning att söka åstadkomma någon förändring i angifna
syftet.

Styrelserna för de båda bergsskolorna både jemväl med afseende
å den i Riksdagens ofvanberörda skrifvelse gjorda framställning hvar
för sig afgifva yttranden, dervid styrelserna af anförda skäl kommit till
det slut, att de lika litet nu, som då frågan tidigare varit föremål för
deras ompröfning, kunde tillstyrka eu sådan förändring af de lägre bergsskolornas
organisation, hvarigenom de skulle förenas till ett enda läroverk.

För bedömande, i hvilken män en sammanslagning af de båda
bergsskolorna verkligen skulle bereda statsverket någon afsevärd besparing,
hade fullmägtige funnit nödigt att för de olika fallen att, antingen
bergsskolan i Filipstad komme att med bergsskolan i Falun förenas,
eller ock sistnämnda skola blefve med den i Filipstad sammanslagen,
söka erhålla i möjligaste måtto noggranna beräkningar öfver dels kostnaden
för de nuvarande lokalernas för ändamålet erforderliga utvidgning
och förändring, dels den årliga förhöjning i skolornas utgiftsstater, som
af sammanslagningen skulle blifva en följd. Dessa beräkningar, som
bergsskolornas styrelser anmodats att, hvar för sin skola, afgifva, hade
fullmägtige, oaktadt elevernas antal i båda skolorna under vissa år på
1870-talet till och med öfverstigit 40, ansett böra upprättas under förutsättning
att den utvidgade skolan skulle anordnas för att kunna på
skolans båda afdelningar samtidigt, emottaga endast omkring 30 elever.

Af de med anledning häraf framlagda beräkningarna, för hvilka
på sid. 78 och 79 i statsrådsprotokollet redogöres, visade det sig, enligt
fullmägtiges åsigt, att, oafsedt erforderliga kostnader för om- och tillbyggnad
af nuvarande skollokalerna på ena eller andra stället — så
vida nemligen dessa lokaler, hvilka af bruksegare å de särskilda
orterna anskaffats, jemväl efter en sammanslagning af skolorna fortfarande
blefve att för ändamålet påräkna — de årliga utgifterna för ett
för hela landet gemensamt lägre bergsläroverk icke skulle komma att
i någon afsevärd män understiga hvad som till de båda skolornas upprätthållande
för närvarande utbetalades. Enligt jernkontorets räkenskaper
hade under åren 1884—1893 kostnaden i medeltal för år utgjort för
bergsskolan i filipstad 10,600 kronor och för bergsskolan i Falun 10,777
kronor 50 öre, eller tillsammans omkring 21,400 kronor, deraf statsverket
bidragit med ett allt sedan år 1874 för skolorna anvisadt årligt

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anslag af 14,000 kronor. På grund af de nn uppgjorda beräkningarna
hade skolstyrelserna sammanstämmande kommit till den åsigt, att utgiftsstaten
för ett läroverk, derest detta i afseende å lärarekrafter och för
undervisningen nödiga anordningar skulle blifva fullt tidsenligt och med
framgång kunna fylla sin uppgift, skulle, vare sig det förlädes i Filipstad
eller Falun, komma att sluta på ett belopp något öfverstigande
19,000 kronor. Den af Riksdagen såsom hufvudmotiv för dess framställning
åsyftade minskningen i årliga utgifter för den lägre bergsundervisningen
skulle alltså inskränka sig till cirka 2,300 kronor — en besparing,
hvilken syntes fullmägtige vara af jemförelsevis så ringa betydenhet,
att den icke borde verka till vidtagande af en med afseende
å nämnda undervisning förändrad anordning, hvarigenom, på sätt af
skolstyrelserna jemväl blifvit anmärkt, många beaktansvärda olägenheter
tvifvelsutan skulle föranledas.

Ibland dessa olägenheter ansåge fullmägtige sig böra särskildt
framhålla att genom sammanslagningen den ena af de för meddelande
af undervisning i bergsmannayrket så vigtiga arbetareskoloma, eller bergsskolornas
lägre afdelningar, skulle bortfalla i en af landets förnämsta
bergslagsorter. Mer än sannolikt vore att mången, kanske de flesta af
den oftast obemedlade arbetsklassen, som tillhörde ifrågavarande näringsgren
å den ort, der bergsskolan indragits, icke skulle finna utväg att
annorstädes söka inhemta de teoretiska och praktiska insigter i yrkets
olika delar, hvartill tillfälle nu med lätthet sig erbjöde. Då emellertid
spridandet af nyttiga kunskaper inom bergshandteringen, likasom inom
hvarje annan industri, icke blott till förvaltningarna utan ända ned till
arbetarne utgjorde ett kraftigt medel att befordra handteringens framgång,
läge deri en maning att icke vidtaga åtgärder, som kunde hafva
motsatt verkan, hvilket blefve fallet, om någondera af de nuvarande
skolorna för bergsarbetare komme att för framtiden inställa sin verksamhet;
och villo i sammanhang härmed fullmägtige nämna att, enligt, fullmägtige
lemnad upplysning, till deltagande i nu pågående lärokurs vid
bergsskolan i Falun icke mindre än nio arbetare sig anmält.

Under påpekande af det fördelaktiga uti den täflan, som mellan
de båda skolorna nu egde rum, ville fullmägtige härvid tillägga, att det
ju i allmänhet måste anses utöfva ett uppfordrande och gagnande inflytande,
att två likstälda läroanstalter samtidigt vore i verksamhet, och
att äfven från denna synpunkt det kunde vara väbetänkt att bibehålla
de nuvarande lägre bergsskolorna, hvilkas verksamhet, vid de af Kongl.
Maj:t anbefalda årliga inspektioner af desamma och efter hvad fullmägtige
för öfrig! varit i tillfälle inhemta, blifvit fördelaktigt vitsordad.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Fullmägtige fäste härjemte Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derå, att
för upprätthållande af de i riket inrättade sju särskilda kemiska försöksstationer
för jordbruket vore beviljade statsanslag att under vissa vilkor
utgå med 4,000 kronor till hvarje station. Otvifvelaktigt vore bergshandteringen
i lika stort behof som jordbruket af hvarje understöd, som
från det allmännas sida kunde komma henne till del, och då bergsskolorna
kunde sägas i icke ringa mån fylla samma ändamål för
nämnda handtering som de kemiska försöksstationerna för jordbruket,
syntes det fullmägtige icke vara billigt att genom någon bergsskolas indragning
försvåra utvägarne för handteringens idkare att få sådana undersökningar
och proberingar af malmer, hytteprodukter m. m. verkstälda,
som å skolornas laboratorier kunde utföras.

Med stöd af hvad så väl skolstyrelserna som fullmägtige anfört,
anmälde fullmägtige slutligen, att de ansåge den ifrågasatta förändrade
organisationen af omförmälda skolor icke höra eg a rum.

För egen del hade kommerskollegium, då, såsom fullmägtige i
jernkontoret anfört, den täflan, som mellan de två läroverken egde rum,
utan tvifvel vore välgörande för undervisningen; då vidare antalet arbetare,
som genom undervisningen vid läroverken sökte vinna förkofran
i insigter, sannolikt skulle, derest läroverken sammansloges, minskas;
då de tillfallen att få kemiska undersökningar af malmer, bergverkspr
o dukter m. in. utförda, som bergsskolorna erbjöde, om ock ej dylika
undersökningars utförande enligt skolornas reglementen vore vederbörande
ålagda, jemväl syntes få anses vara af betydelse för de stora bergslagsorter,
der skolorna läge; samt då, derest någon besparing för statsverket verkligen
genom den ifrågasatta sammanslagningen uppstode, denna besparing
i allt fall icke blefve af större betydelse, i likhet med fullmägtige
i jernkontoret tillstyrkt, att den ifrågasatta sammanslagningen af bergsskolorna
i Filipstad och Falun icke måtte ega rum.

Med afseende å hvad i ärendet anförts, ansåge departementschefen
sig icke kunna tillstyrka någon förändring af organisationen af ifrågavarande.
skolor i det syfte Riksdagen föreslagit; och borde vid sådant
förhållande någon nedsättning af det till samma skolor förut utgående
statsanslaget icke ifrågasättas.

Då brukssocietetens fullmägtige så bestämdt, som nu skett, uttalat sig
emot den af Riksdagen ifrågasatta omorganisationen åt bergsskolorna,
till hvilka bemälda societet lemnar ej oväsentliga bidrag, anser sig utskottet
icke för närvarande böra påyrka dess genomdrifvande, utan tillstyrker,
att det för uppehållande af berörda skolor i förutvarande skick

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

utgående anslag må jemväl för nästkommande år beviljas. Utskottet
hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majrts i
ämnet gjorda framställning, må, under vilkor att bergsskolorna
i Filipstad och Falun med dertill hörande
skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år
1896 fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och
utsträckning som hittills och underkasta sig den inspektion,
Kongl. Maj:t finner skäligt bestämma, i likhet
med hvad förut för flera år egt rum, på extra stat
för år 1896 anvisa ett belopp af 14,000 kronor att till
brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Anordnande af fabriksinspektion.

35:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för
år 1896 bevilja till anordnande af fabriksinspektion 30,000 kronor.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom Andra Kammaren af herr D. Bergström väckt motion (n:r 146),
i hvars syfte herr F. Berg m. fl. instämt, och i hvilken motion föreslagits,
att Riksdagen till offentliggörande i tryck af yrkesinspektörernas
berättelser för år 1894 måtte bevilja ett förslagsanslag af 2,000 kronor.

Med afseende å Kongl. Maj ds förevarande framställning innehåller
statsrådsprotokollet (sid. 82—83) en redogörelse för de föreskrifter angående
fabriksinspektionens ordnande, som Kongl. Majd den 19 oktober
1894 meddelat i anledning af hvad nästlidna års Riksdag i ämnet
beslutit; och tillåter sig utskottet att till denna redogörelse hänvisa.

Till stöd för sitt yrkande har motionären, förutom de skäl som
uti hans vid 1894 års riksdag i liknande syfte väckta motion blifvit anförda,
åberopat dels den omständigheten att, enligt hvad motionären
hade sig bekant, ifrågavarande årsberättelsers offentliggörande numera
förordades af samtliga yrkesinspektörerna och ej heller rönte något motstånd
från deras närmaste öfverordnade, dels ock att, om det af regeringen
utarbetade förslaget till lag angående arbetares försäkring för beredande
af pension vid varaktig oförmåga till arbete eller något annat förslag i
samma syfte blefvc lag, bestämmelserna i en sådan lag syntes innebära
en ytterligare uppfordran till staten såväl som till arbetsgifvarne att
söka få arbetareskyddslagstiftningen så verksam som möjligt, och i detta

Ang. anslag
till anordnande
af fabriksinspektion

rn. in.

[32.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. karantänianstaltema
för
kolera.

[33.]

sträfvande borde, enligt motionärens tanke, såsom ett väsentligt led ingå,
att yrkesinspektörernas berättelser blefve i deras helhet offentliggjorda.

Hvad Kongl. Magt i förevarande ämne föreslagit har icke gifvit
anledning till någon utskottets erinran.

Beträffande herr Bergströms motion får utskottet erinra, att vid
afgifvande af utlåtande öfver motionärens vid 1894 års riksdag väckta
förslag i enahanda syfte utskottet, med afseende derå att ett af kommerskollegium
utarbetadt sammandrag af yrkesinspektörernas berättelser blifver
genom civildepartementets försorg till trycket befordradt, icke fann anledning
att tillstyrka motionärens förslag.

Genom hvad af motionären nu anförts har icke visats, att frågan
om offentliggörande af yrkesinspektörernas tjensteberättelser kommit i
något väsentligen förändradt läge; och då utskottet är förvissadt att,
derest Kongl. Maj:t efter framställning af vederbörande yrkesinspektörer
och kommerskollegium skulle anse lämpligt att dessa berättelser i sin
helhet bringas till allmänhetens kännedom, Kongl. Maj:t icke lärer underlåta
att härom göra framställning till Riksdagen, anser utskottet sig icke
kunna tillstyrka Riksdagen att på enskild motionärs yrkande bevilja
något anslag för detta ändamål.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, må, för anordnande af fabriksinspektion, på
extra stat för år 1896 anvisa: till aflöning åt fem
inspektörer 25,000 kronor, med 5,000 kronor till hvar,
för år räknadt, till bestridande af kostnaden för skrifbiträden
och likartade utgifter 3,000 kronor samt till
Kongl. Majrts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt
förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa
30,000 kronor; samt

b) att herr Bergströms förevarande motion icke
må af Riksdagen bifallas.

Karantänsanstalter för kolera.

36:o) Kong], Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för anordnande af
en karantänsanstalt för kolera vid År pa i Karlskrona skärgård samt
åtskilliga byggnadsarbeten m. in. vid observations- och karantänsanstalten

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

vid Fejan samt vid karantänsanstalten på Känsö m. m., å extra stat för
år 1896 anvisa ett anslag af 225,000 kronor.

Vid detta ärendes föredragning i statsrådet har departementschefen
till en början omförmält det väsentligaste af de bestämmelser, som äro
meddelade till förekommande af kolerans införande i riket.

Enligt dessa bestämmelser, hvilka hufvudsakligen innehållas i kongl.
kungörelserna den 14 juli och den 16 november 1893 samt den 14 augusti
1894, skall fartyg, som afgått från eller under resa anlupit eller
eljest haft beröring med område, som då var af kommerskollegium förklaradt
såsom kolerasmittadt, så ock fartyg, hvilket haft beröring med
annat fartyg, som haft ombord sjuk eller död i kolera eller i sjukdom,
som misstänkes vara kolera, anlöpa någon af de utefter rikets kuster
anordnade observationsplatser för att af der anstäld läkare undersökas i
afseende å helsotillståndet och renligheten ombord, innan beröring med
svenska landet eller dess invånare får ega rum. Sedan fartyg sålunda
ankommit till observationsplats, skall detsamma med besättning, passagerare
och last der qvarblifva i regeln under 48 timmar för att undersökas
af platsens läkare. Förekommer vid denna undersökning icke anledning
att antaga, att fartyget å afgångsorten eller under resan haft
ombord sjuk eller död i kolera eller i sjukdom, som misstänkes vara
kolera, och har ej heller fall af dylik sjukdom efter ankomsten till
observationsplatsen inträffat ombord, eger läkaren att, sedan genom fartygsbefälhafvarens
under edlig förpligtelse afgifna skriftliga försäkran
bestyrkts, att något dylikt sjukdomsfall icke å afgångsorten eller under
resan ombord förekommit, efter utgången af den stadgade observationstiden
meddela fartyget tillstånd att med besättning, passagerare och last
fortsätta sin färd och ega fri beröring med land.

Om deremot fartyg, som ankommer från utrikes ort, har eller å
afgångsorten eller under resan haft ombord sjuk eller död i kolera eller
i sjukdom, som misstänkes vara kolera, skall fartyget, innan beröring
med svenska landet och dess invånare får ega rum, omedelbart afgå till
karantänsplats för att der undergå karantän. Å fartyg, som förlagts i
karantän, skola alla lägenheter, som begagnats af passagerare eller besättning,
äfvensom i den utsträckning, läkaren finner nödigt, fartyget i
öfrigt noggrant rengöras och desinfekteras. Hvad angår karantänstiden
är såsom regel stadgadt, att fartyget skall med besättning, passagerare
och last hållas i karantän, intill dess fem dygn förflutit från det far tygel,
till karautänsplatsen anländt samt, efter det att den siste sjuke eller
döde blifvit från fartyget afförd, rening och desinfektion i föreskrifven
Bih. till Riksd. /''rot. 4 Sand. 1 Afd. 7 Höft. 10

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ordning’ blifvit verkstad. Sedan reningen och desinfektionen egt rum
samt karantänstiden tilländagå^, eger läkaren meddela fartyget tillstånd
att med besättning, passagerare och last fortsätta sin färd och ega fri
beröring med land.

De i ämnet gällande föreskrifter förutsätta således, att de sjuke å

1 karantän liggande fartyg skola föras i land vid karantänsplatsen, men
antyda icke, att jemväl de personer, hvilka icke äro eller misstänkas vara
angripna af kolera, skola i land föras i vidare mån, än sådant må vara
behöfligt för verkställande af fartygets rengöring och desinfektion.

Vidare har departementschefen meddelat, hurusom under de senaste
åren observationsplatser varit anordnade å åtskilliga ställen utmed rikets
kuster, hvaremot endast två karantänsanstalter varit inrättade, den ena
vid den i närheten af Furusund, i Stockholms skärgård belägna ön Fejan,
hvilken jemväl varit anordnad till observationsplats, och den andra vid
Känsö utanför Göteborg.

Vid observations- och karantänsanstalten ä Fejan funnes för närvarande
följande byggnader, nemligen: ett sjukhus, hvilket kunde rymma
40—48 patienter; ett desinfektionshus; eu byggnad, innehållande läkarebostad;
en byggnad, afsedd till bostad för vaktbetjeningen; en magasinsbyggnad;
en köksbyggnad; en kolbod; ett afträdeshus; och en källare.

Under sommaren 1894 hade vid denna anstalt inträffat, att, sedan
guvernementet S:t Petersburg samt vissa andra delar af Ryssland den

2 juli af kommerskollegium förklarats kolerasmittade, ångfartyget von
Döbeln, trafikerande linien S:t Petersburg—Stockholm, påföljande daginkommit
till nämnda anstalt och på grund af inträffadt kolerafall ombord
omedelbart hänvisats till undergående af karantän derstädes. Från
Mera håll hade anmärkningar framstälts deröfver, att de å nämnda ångfartyg
varande friska personer, uppgående till mer än 140, icke genast
blefvo landsatta och sålunda isolerade från fartyget.

Med anledning häraf och för att tillmötesgå de uppkomna anspråken
att karantänsanstalterna i vårt land skulle, i olikhet med hvad hittills
varit vanligt, anordnas jemväl för mottagande af friska personer
från de i karantän förlagda fartyg, hade medicinalstyrelsen ansett sig
böra vidtaga förberedande åtgärder för det fall, att Kongl. Maj:t skulle
anse det erforderligt att särskilda byggnader, afsedda till bostäder för
friska, karantänspligtiga personer, uppfördes vid Fej ans anstalt. Styrelsen
hade derför från karantänsläkaren å Fejan infordrat förslag till ökad t
jordområde vid anstalten för beredande af plats åt de nya byggnaderna,
hvarjemte styrelsen låtit genom sin biträdande arkitekt, hofintendenten
Ax. Kumlien, utarbeta ritningar och kostnadsförslag till dylika nybygg -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hader efter af styrelsen uppgjordt program, enligt hvilket utrymme borde
beräknas för 60 till 70 personer utom betjeningen.

Med skrifvelse den 14 augusti 1894 hade medicinalstyrelsen till
Kongl. Maj:t öfverlemnat berörda förslag och ritningar samt understält
Kongl. Mapts pröfning, huruvida nybyggnader, afsedda för herbergerande
af friska, karantänspligtiga personer, skulle anordnas vid Fejans käran -tänsanstalt, hvarjemte styrelsen, derest Kongl. Maj:t skulle finna godt
att anbefalla dessa byggnaders uppförande, hemstälde, det Kongl. Maj:t
täcktes ej mindre lemna styrelsen uppdrag att dels uppgöra och Kongl.
Maj:ts pröfning underställa förslag till förvärfvande af nödig byggnadstomt.
invid den nuvarande karantänsanstaltens område, dels ock gå i
författning om uppförande af fyra baracker för inrymmande af 120—130
personer jemte dertill hörande nödiga lägenheter, än äfven anvisa erforderliga
medel för såväl dessa nybyggnader som ock för desammas utredning
med inventarier och möbler m. m. samt till den behöfliga betjeningens
anskaffande och aflöning. Det insända kostnadsförslaget hade

upptagit följande slutsummor, nemligen:

för två isoleringsbyggnader å kr. 23,442: 5 0 .............. kronor 46,885: —

,, eu köksbyggnad ......................................................... ,, 14,247: 4 o

,, „ badhusbyggnad......................................................... ,, 6,118: i o

„ afloppsledningar af 15 onus saltglacerade lerrör... „ 2,000: —

„ oförutsedda utgifter samt arkitektarfvode för arbets ritningar

.................................................................... „ 1,749: 50

Summa kronor 71,000: —

Såsom nämnts, hade styrelsen i sitt program för detta förslag
endast beräknat utrymme för 60 till 70 personer utom betjeningen. Men
enligt hvad styrelsen i sin nyssberörda skrifvelse anfört, vore uppenbart,
att detta utrymme med de anspråk, som numera framstäldes på karantänsanstalterna,
måste vara alldeles otillräckligt, emedan när som helst
ett eller flera fartyg med långt flera passagerare än här beräknats
kunde anlöpa Fejan för undergående af karantän på grund af ombord
inträffadt kolerafall. Detta bevisades bäst af förhållandena år 1894, då,
samtidigt med ångaren von Döbeln med dess 140 personer, vid Fejan
legat förankrade ångarne Hypatia med 25 mans besättning och Uleåborg
med mer än 65 personer, båda fartygen medförande kolerasjuke eller
för denna sjukdom misstänkte, på grund hvaraf, i konseqvens med anspråken
beträffande von Döbelns passagerare och besättning, äfven dessa
90 personer bort genast landsättas. Skulle bostäder för friska, karantänspligtiga
personer i någorlunda tillräcklig omfattning anordnas å

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Fejan, ansåge styrelsen alltså, att minst fyra baracker af den storlek,
de af Kmnlien uppgjorda ritningarne utvisade, till en början erfordrades,
och att plats derjemte borde beredas för uppförande af ytterligare några
dylika baracker, derest koleran skulle visa benägenhet att vidare utbreda
sig inom Europa.

Med anledning af medicinalstyrelsens berörda framställning, hade
Kongl. Maj:t genom bref den 24 augusti 1894, enär önskligt vore att
området för Fejans karantänsanstalt blefve utvidgadt och att åt staten
förvärfvades eganderätt ej allenast till den mark, hvilken då på arrende
af anstalten disponerades, utan äfven till mark, som för utvidgning af
anstalten möjligen vore behöflig, gifvit styrelsen i uppdrag att om inköp
af mark med vederbörande träffa förberedande aftal, som borde Kongl.
Maj:ts pröfning underställas, hvarjemte förklarades, att beslut angående
medicinalstyrelsens framställning i öfrigt komme att framdeles meddelas.

Efter det medicinalstyrelsen till följd häraf inkommit med förslag
till inköp af erforderlig mark vid Fejan, hade Kongl. Maj:t den 12
oktober 1894 förordnat, att, för utvidgning af karantänsanstaitens område,
visst område af ön Fejan skulle för statsverkets räkning inköpas
för en köpeskilling af 2,000 kronor samt på vissa vilkor och förbehåll
i öfrigt.

Ungefär samtidigt med aflåtande af den framställning, för hvars
innehåll redogörelse nyss lemnats, hade medicinalstyrelsen tillika väckt
fråga om inrättande af ytterligare en karantänsanstalt. I skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 13 augusti 1894 hade nemligen styrelsen ifrågasatt
anordnande af en karantänsanstalt för kolera i Karlskrona skärgård,
afsedd hufvudsaklig-en för sådana från utrikes ort ankommande kärantänspligtiga
fartyg, hvilka trafikerade södra Sverige.

Enligt hvad styrelsen i denna skrifvelse meddelat, hade, sedan
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län till styrelsen inkommit
med begärdt utlåtande, huruvida nära Vestra Hästholmen i nämnda
skärgård kunde erhållas en för en karantänsanstalt lämplig plats med
byggnader, sjukhus och bostäder, och dervid uppgifvit Bollöarne, Arpö
och Almö såsom användbara för ändamålet, styrelsen uppdragit åt
generaldirektören Aug. Almén att, åtföljd af hofiutendenten Kumlien,
besöka Karlskrona skärgård för utseende af den till karantänsanstalt
mest lämpliga plats, som kunde erhållas. Uti en till medicinalstyrelsen
efter fullgörande af detta uppdrag afgifven berättelse, hvilken funnes
styrelsens skrifvelse bifogad, hade generaldirektören Almén meddelat,
att öster om Karlskrona icke funnes någon för sjöfarten fullt tjenlig,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

vid olika vindar lätt tillgänglig hamn, lämplig för en karantänsanstalt;
att dylik hamn ock saknades söder om Karlskrona; att anstalten derför
borde förläggas vesterut; att, ehuru den antagligen bästa hamnen
funnes norr om Bollöarne, dessa öar likväl, såsom saknande lämpliga
byggnadsplats6!- m. m., vore otjenliga för en dylik anstalt; att öster
om Almö väl funnes en särdeles rymlig, fullt användbar hamn, men
att stora svårigheter mötte såväl vid förvärfvandet af fritt förfogande
öfver nödigt utrymme för anstalten som ock för nöjaktig isolering af
karantänsanstalten från den bebyggda delen af ön; men att deremot
fullgod hamn funnes öster och sydost om den nordvest om Vestra
Hästholmen belägna Arpön, hvilken ö hade ett, från olika synpunkter
sedt, sällspordt gynsamt läge för eu karantänsanstalt.

För egen del hade medicinalstyrelsen, för den händelse Kong!.
Maj:t skulle anse, att, utöfver de nu vid Känsö och Fejan befintliga
karantänsanstalter, ytterligare en tredje anstalt, förlagd till södra Sverige,
vore af verkligt behof påkallad, förordat, att densamma anordnades å
Arpön, samt meddelat, att, ehuru några tillförlitliga beräkningar öfver
kostnaderna härför ej kunnat uppgöras i brist på ritningar och beskrifningar,
hofintendenten Kumlien beräknat de sannolika utgifterna för
endast karantänsanstalten till 86,650 kronor samt för eu dermed förenad
bevakningsanstalt för friska personer, tillhörande i karantän förlagda
fartyg, till 70,700 kronor och således för båda anstalterna tillsammans
157,350 kronor, hvartill komme ytterligare kostnaderna för inventarier
och sängutredning m. m., hvilka kostnader för en fullständig karantänsanstalt
med nutidens anspråk betingade betydliga utgifter; och ehuru
styrelsen, då erfarenhet nyligen vunnits, att eu karantänsanstalt helt
oförmodadt och när som helst kunde öfverbefolkas, ansåge det omöjligt
att i land bereda passande eller till alla delar tjenlig bostad för alla
med fartygen ankommande personer, icke endast för sådana, som vore
af kolera angripna eller derför misstänkta, utan äfven för alla friska
bland besättning och passagerare, styrelsen likväl ansåge sig böra hänskjuta
denna vigtiga fråga till Kongl. Maj:ts pröfning med hemställan,
dels huruvida en karantänsanstalt skulle anordnas å Arpön, dels ock
huruvida anstalten skulle anordnas antingen på hittills brukligt sätt
endast för personer, misstänkta för eller angripna af kolera, eller ock
tillika för emottagande af friska personer, tillhörande i karantän förlagda
fartygs besättning och passagerare.

Vidare hade medicinalstyrelsen uti skrifvelse den 27 augusti 1894
hos Kongl. Maj:t gjort framställning om utvidgning af karantänsinrätt -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ningen pa Känsö. Styrelsen hade dervid — under erinran att vid
nämnda karantänsinrättning under de senaste åren vidtagits icke obetydliga
förändringar för åstadkommande af en bättre sjukvård och en
i allo tidsenligare anordning af denna gamla karantänsanstalt, från
början afsedd för desinfektion af smittoförande varor förmedelst rökning
med svafvel (svafvelsyrlighet) samt för vård af personer, angripna af
eller misstänkta för pest eller kolera, men ingalunda för herbergerande
i land af friska personer, tillhörande besättning och passagerare å
karantänspligtiga fartyg - vidare anfört, att, ehuru de ökade anspråk
på beqväma och fullt lämpliga bostadslägenheter för friska personers
vistelse i land under karantänstid, hvilka numera framstäldes från olika
håll, aldrig syntes kunna tillgodoses derhän, att ju icke anledning till
klagan och klander fortfarande qvarstode, likväl å andra sidan alla
förbättringar, som utan oskäliga kostnader för statsverket kunde genomföras,
borde vid befintliga karantänsplatser i god tid vidtagas.

Då mycket i detta hänseende kunde göras till förbättring af
karantänsinrättningen på Känsö för relativt måttliga kostnader och i
alla händelser vida billigare än annorstädes vore möjligt, hade generaldirektören
Almén vid besök å Känsö uppmanat vederbörande läkare
derstädes att, i samråd med karantänsmästaren och enligt lemnade
anvisningar, uppgöra ett summariskt förslag härtill, med bifogande
af planritningar, utvisande de nu befintliga, för sjukvård afsedda husens
läge, så ock utrymmet inom två af sten uppförda magasin, afsedda
för varors desinfektion, hvilka magasin syntes egnade att förändras
till bostadslägenheter för friska personer å karantänspligtiga fartyg.

Med anledning häraf hade inrättningens läkare afgifvit förslag
till inrättningens utvidgning och komplettering, hvaraf framginge, bland
annat, att för den egentliga sjukvården vid Känsö kunde användas
a) ett lasarett med 13 sjukrum jemte 3 rum för bad och för sjukbetjening;
b) ett hus för vård af tillfrisknade med 7 rum, försedda med
30 jernsängar och hjelplig sängutredning samt ytterligare 30 sängar
af trä med sämre utredning, afsedda för tillfälliga behof; c) Rydellska
huset; och d) Batteriet, båda afsedda dels för extra personal under
karantänstid, dels ock till kök för matlagning åt friska m. m., men
tillika med bostadsägenheter för 16 friska personer, tillhörande fartygsbefäl
och första klassens passagerare. Förutom ofvan uppräknade
byggnader funnes vid Känsö, jemte nödiga boningshus för tjenstemän
och. karantänsbetjening, två stora magasin, uppförda af tegel till två
våningars höjd, utan fönster men med träluckor för fönstergluggarne.
Dessa magasin vore nu försedda med stora hyllor eller trallar af trä -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

spjelor för upplag af smittoförande, skrymmande varor, som skulle
desinfekteras. En mindre del af det ena magasinet hade under senaste
åren anordnats i sex afstängningar eller boxar med nödig sängutredning
för friska personer, som kunde behöfva tillfällig bostad i land,
under det att fartygen desinfekterades. Dessa magasin kunde för
relativt ringa utgifter, jemförda med kostnaderna för motsvarande nybyggnader,
på angifvet sätt anordnas till bostäder för friska personer
med måttliga anspråk, tillhörande karantänspligtiga fartyg, men innan
magasinen kunde för sådant ändamål användas, måste desamma förses
med, bland annat, nya golf, panelniugar jemte afskrankningar samt
nya fönster, insatta i de nu befintliga gluggarne, hvilkas träluckor
likväl borde bibehållas till skydd mot stormar och regn under de tider,
då magasinen ej begagnades; hvarjemte stora jernkaminer borde anbringas
på lämpliga ställen, på det att bostadslägenheterna måtte
kunna användas äfven under kall och blåsig väderlek utan men för
inneboende. För karantänsinrättningens förbättring erfordrades dessutom
ytterligare några enkla nybyggnader, såsom en likbod eller ett
likhus för liks förvaring och liköppningars verkställande, ett afträdeshus
och en större bod till förvaring af torkad hafstång, som på stället
kunde inköpas eller samlas för lågt pris och vore särdeles tjenlig till
madrassers stoppning.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län,
som af medicinalstyrelsen anmodats att yttra sig öfver karantänsläkarens
förslag, hade uti afgifvet utlåtande anfört, att, då med förslaget afsåges
att Känsö karantänsinrättniug skulle kunna i land mottaga och herbergera
besättning och passagerare, tillhörande karantänspligtiga fartyg,
samt, då antalet sådana friska personer skulle blifva synnerligen stort,
derest England förklarades kolerasmittadt, det vore af afsevärd vigt
att vid den ifrågasatta, omfattande förändringen sådana anordningar
på eu gång vidtoges, att anstalten i görligaste måtto kunde motsvara
billiga anspråk på utrymme och beqvämlighet. Kongl. Majrts befallningshafvande
ansåge de föreslagna anordningarna, såvidt do afsåge
omhändertagande af tredje klassens passagerare, vara särdeles lämplige,
men att förslaget deremot, beträffande första klassens passagerare,
hvilka af omständigheternas kraf måste under en längre eller kortare
tid uppehålla sig å Känsö, icke kunde anses vara tillfredsställande
samt hemstälde fördenskull, att eu särskild byggnad måtte å lämplig
plats uppföras för hysande af dessa passagerare.

För egen del hade medicinalstyrelsen, bland annat, anfört, att
det af livad sålunda förekommit syntes, att Känsö karantänsinrättning

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kunde betydligt förbättras, så att den uppfylde sitt ändamål och motsvarade
måttliga anspåk, derest de båda ofvan nämnda magasinsbyggnaderna
anordnades till herbergerande af friska personer, tillhörande
karantänspligtiga fartyg, samt att utgifterna för i sådant fall behöfliga
förändringar, om ock beaktansvärda, likväl blefve obetydliga, jemförda
med kostnaderna för motsvarande nybyggnader. Den sålunda
utvidgade anstaltens förseende med sängutredning och andra inventarier
komme dock att kräfva utgifter, betydliga i samma mån utredningen
skulle beräknas för ett större antal personer t. ex. tre eller fyra
hundra.

Ehuru ärendet ännu icke vore tillräckligt utredt för att underställas
Kongl. Maj:ts pröfning, hade medicinalstyrelsen dock, med hänsyn
dertill att Känsö karantänsinrättning helt oförmodadt kunde komma
att hårdt anlitas, ansett sig böra hänskjuta frågan till Kongl. Maj:ts
pröfning med hemställan tillika om bemyndigande för styrelsen att
genom någon dess ledamot jemte biträde af styrelsens arkitekt låta
efter besigtning vid Känsö upprätta slutligt förslag till alla nu ifrågasatta
förändringar, afseende anstaltens utvidgning och förbättring, samt
att i samband dermed befallning måtte lemnas, huruvida förslaget
borde afse nybygnad för första klassens passagerare eller mindre dyrbara
anordningar för dessas herbergerande inom någon del af de nuvarande
magasinsbyggnaderna eller ock båda dessa alternativ.

Förslaget att vid karantänsanstalterna uppföra byggnader jemväl
för inhysande af friska personer från karantänspligtiga fartyg syntes
departementschefen egnadt att ingifva stora betänkligheter. Det vore
nemligen — yttrar departementschefen — uppenbart, att, om man sloge
in på ett dylikt system, detsamma skulle medföra högst betydliga
kostnader, utan att man dock kunde ega visshet, att det åsyftade
ändamålet komme att uppnås, då det tydligtvis icke vore möjligt att
på förhand beräkna det byggnadsutrymme, som i hvarje fall kunde
blifva erforderligt. Departementschefen ansåge derför att, der det visade
sig erforderligt att herbergera friska personer i land, sådant
lämpligen borde ske med begagnande af tält och genom andra tillfälliga
anordningar, samt att följaktligen karantänsanstalterna icke borde förses
med byggnader annat än för inrymmande af kolerasjuka och för
kolera misstänkta personer samt konvalescenter och andra personer,
som i följd af sjukdom, svagt helsotillstånd eller dylikt kunde erfordra
särskild vård, jemte nödig sjukvårds- och tjenstepersonal. I enlighet
med denna uppfattning hade departementschefen i skrifvelse den 5
december 1894 anmodat medicinalstyrelsen att till Kongl. Maj:t in -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

komma med fullständiga kostnadsförslag dels för uppförande å Fejan
af en barack för konvalescenter, beräknad att rymma 32 personer,
jemte derför nödiga uthus, sängutredning m. m., dels för uppförande
å Arpö i Karlskrona skärgård af en sjukhusbyggnad och en barack för
konvalescenter, hvardera beräknad för 32 personer, jemte erforderliga
uthus, bostad för läkare, sängutredning m. in., dels ock för det ena
af de vid Känsö befintliga magasinens inredande, så att der kunde inhysas
48 konvalescenter, jemte erforderlig sängutredning m. m. Genom
dessa anordningar borde, enligt departementschefens åsigt, karantänsanstalterna
vid Fejan och Känsö blifva i stånd att motsvara de anspråk,
som, med den uppfattning nyss blifvit antydd, kunde komma att å dem
ställas, helst, derest vid något tillfälle behof skulle yppa sig af större
utrymme för inrymmande af sjuka eller konvalescenter, sådant syntes
kunna beredas genom tillfälliga anordningar. Och genom uppförande
af de i departementschefens skrifvelse omförmälda byggnader vid Arpö,
hvars lämplighet såsom karantänsplats syntes genom de verkstälda
undersökningarna vara ådagalagd, skulle derstädes åstadkommas en
karantänsanstalt, som vore i stånd att rymma ett ungefärligen lika
stort antal sjuke och konvalescenter som karantänsanstalten vid Fejan.
Anordnandet af denna nya karantänsanstalt syntes departementschefen
vara af synnerlig vigt. Den betydliga trafik med såväl passageraresom
godsfartyg, hvilken under större delen af året egde rum från
Tyskland och Danmark på södra Sverige, påkallade nemligen, enligt
departementschefens mening, oafvisligen under tider, då kolera vore
gängse i något af förstnämnda länder, att en karantänsanstalt funnes
inrättad någonstädes i södra delen af vårt land, på det att icke ett
från Tyskland eller Danmark kommande fartyg, å hvilket kolera utbrutit
och som följaktligen skulle undergå karantän, skulle nödgas att med
de kolerasjuke ombord färdas den långa vägen till antingen Känsö
eller Fejan.

Med anledning af departementschefens omförmälda skrifvelse hade
medicinalstyrelsen med utlåtande af den 10 december 1894 till Kongl.
Maj:t öfverlemnat tre särskilda af styrelsen, med biträde af arkitekten
Kumlien, uppgjorda approximativa kostnadsförslag, så lydande:

Bih. till Riksd. Frat. 181)5. 4 Samt. 1 Afd. 7 Häft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Approximativt kostnadsförslag för uppförande vid Fejans karantänsanstalt af en
barack för 32 konvalescenter jemte nödiga uthus, sångutredning m. m.

l:o) Byggnader in. in.

1 barack för 32 konvalescenter......................................

1 kyrkobyggnad ....................................................................

1 badhusbyggnad.................................................................

Ritningar och specificerade kostnadsförslag till
dessa 3 byggnader åtfölja styrelsens underdåniga
skrifvelse den 14 augusti 1894.

1 afträdeshus ...................................................

Afloppsledningar...............................................

Oförutsedda utgifter .....................................

kronor

23,400

10,200

6,000

.............. It	200: —
...............	2,000: —
It	1,700: —
Summa kronor	43,500: —

2 ro) Utredning.

43 sängar med utredning å 140 kronor ...	.................. kronor 6,020:	—
Köksutredning .................................................	................... „ 2,000:	—
	Summa kronor 8,020:	—
Personal: Sjuksköterskor................................	.................................... 4
Biträden åt d:o ..............................	.................................... 2
Kokerskor .................................	...................................... 2
Pigor .................................................	..................................... 2
Dräng .............................................	............................ 1	11
Konvalescenter ...................................................		32
	Summa 43

Sammandrag.

Byggnader........................................................................... kronor 43,500: —

Utredning ............................................................ „_8,020: —

Summa kronor 51,520: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Approximativt kostnadsförslag för uppförande å Arpö i Karlskrona skärgård
af en sjukhusbyggnad och en barack för konvalescenter, hvardera
beräknad för 32 personer, jemte erforderiiga uthus,
bostad för läkare, sängutredning m. m.

l:o) Byggnader.

a) Sjukhusafdelningen.

1 sjukhus för 32 sjuke...................................................

1 läkarebostad (för 2 läkare och 1 karantänsmästare)

1 köksbyggnad...................................................................

1 ångpannehus för desinfektion, tvätt och bad ......

1 lik- och obduktionshus ...............................................

1 bostadshus för manlig betjening ...........................

1 magasin med torkrum för varor, orena kläder m. in.

1 lastbrygga ......................................................................

Stängsel och planeringar ...............................................

Diverse (specificeradt i hofintenden Kumliens kostnadsförslag,
bifogadt styrelsens underdåniga skrifvelse
af den 13 augusti 1894) .................................

Oförutsedda utgifter ........................................................

kronor 18,000
„ 8,000

,, 10,200

,'', 6,500

„ 3,000

„ 2,500

„ 8,000

„ 1,000

„ 2,300

17,850

2,650

Summa kronor 80,000

b) Konvalescentafdelningen.

1 barack för 32 konvalescenter ..................................

1 köksbyggnad....................................................................

1 badhusbyggnad, tillika bostad för en del af den

manliga betjeningen ................................................

1 afträde..............................................................................

Vatten- och afloppsledningar ..........................................

kronor 23,400: —

„ 10,200: —

6,000

200

2,000

Summa kronor 41,800

2:o) Utredning.

103 sängar med utredning å 140 kronor ................. kronor 14,420: —

Köksutredning ................................................................... »_4,000: —

Summa kronor 18,420: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Personal: Läkare....................................................................................... 2

Karantänsmästare................................................................. 1

Deras betjening.................................................................... 3

Sjuksköterskor...................................................................... 8

Biträden åt d:o .................................................................. 4

Kökspersonal för 2 kök.................................................... 10

Tvätterskor............................................................................ 4

Eldare för desinfektionen................................................. 2

Drängar.................................................................................. 5 39

Sjuke ............................................................................................................ 32

Konvalescenter .............................................................................................. 32

Summa 103

Sammandrag.

Byggnader:

Sjukhusafdelningen............ kronor 80,000: —

Konvalescentafdelningen .. „ 41,800: — kronor 121,800: —

Utredning .......................................................■>................... „ 18,420: —

Summa kronor 140,220: —

Approximativt kostnadsförslag för inredande af det ena af magasinen vid
karantänsinrättningen på Känsö, så att der kunna inhysas 48
konvalescenter, jemte erforderlig sängutredning m. m.

l:o) Byggnader.

Ändring af ett magasin, så att der kunna inhysas

48 konvalescenter.....................................................

1 afträdeshus......................................................................

1 lik- och obduktionshus ............................................

1 bod för hafstång..........................................................

kronor 15,000: —

2:o) Utredning.

57 sängar med utredning å 140 kronor.................... kronor 7,980: —

Köksutredning.................................................................... „ 2,020: —

Summa kronor 10,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Personal (utom redan befintlig).................................................................... 9

Konvalescenter .................................................................................................. 48

Summa 57

Sammandrag.

Byggnader

Utredning..

............. kronor 15,000: —

.............. „ 10,000: —

Summa kronor 25,000: —.

Den sammanlagda kostnaden för de nu ifrågasatta byggnaderna
och utredning vid de tre karantänsanstaltema å Fejan, Arpö och Känsö
uppginge sålunda till 216,740 kronor.

Dervid hade medicinalstyrelsen såsom en allmän anmärkning erinrat,
att kostnaden ej borde väntas nedgå i samma män som antalet sjukeller
konvalescentplatser minskades, enär en del byggnader, personal
och inventarier måste förblifva oförändrade eller nästan lika, antingen
anstalten skulle afse vård för 30 eller dubbla antalet personer. Beträffande
kostnaden för sängutredningen hade styrelsen upplyst, att deri inginge
kostnaden ej blott för sängar, sängkläder och sänglinne, tvättkärl m. in.,
utan äfven, beträffande sjuke och konvalescenter, för sjukkläder af flera
slag samt åtskilliga andra för sjukvården nödiga persedlar. Vid beräkningen
af denna utgiftspost för Fejan hade styrelsen utgått från den
förutsättning, att styrelsen fortfarande skulle få disponera de under åren
1892 och 1894 från arméns härvarande utredningsförråd till låns bekomna
effekter, deribland 80 sängar med nästan fullständig utredning, representerande
en ganska betydlig summa, i händelse motsvarande effekter skulle
behöfva af anstalten inköpas. Betjeningen hade beräknats med en sjuksköterska
för 8 sjuke eller konvalescenter samt ungefär ett qvinligt biträde
för 2 sjuksköterskor, hvarförutom särskilda tvätterskor vid en anstalt
af ifrågavarande slag vore nödvändiga. 1 köken hade beräknats ungefär
en kokerska med ett qvinligt, biträde för 20 personer. Manlig betjening
vore behöflig för de gröfre göromålen, den yttre renhållningen,
desinfektionen m. m. Den sålunda erforderliga betydliga tjenstepersonalen
skulle naturligen antagas endast i mån af behof och inskränkas,
då behofvet, blefve mindre, men anstaltens utredning så väl som utrymme
måste emellertid beräknas efter högsta antalet sjuke och deraf följande
högsta antal personal.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Uti en särskild till Kongl. Maj:t stäld skrifvelse af den 10 december
1894 hade medicinalstyrelsen tillika anmält, att, oberoende af den
utvidgning af observations- och karantänsanstalten å Fejan, hvartill styrelsen
öfverlemnat kostnadsberäkning, åtskilliga mindre nybyggnader vore
vid nämnda anstalt erforderliga, om anstalten skulle kunna motsvara en
del af de ökade anspråk, som under sista tiden stälts på densamma.
Sedan den nuvarande läkaren vid anstalten hos styrelsen påyrkat dessa
förbättringar, hade styrelsen vid inspektion på platsen öfvertygat sig om
det befogade i hans begäran, hvarefter hofintendenten Kumlien uppgjort
kostnadsförslag till ifrågavarande nybyggnader. De nya byggnaderna
skulle utgöras af: en s. k. ekonomibyggnad, hufvudsakligen inrymmande
två från hvarandra isolerade matsalar, den ena för betjeningen hos de
sjuke, den andra för öfrig betjening, hvarförutom der afsåges att bereda
plats för anstaltens apotek och för ett från de öfriga lokalerna i byggnaden
fullt isoleradt arbetsrum för bakteriologiska undersökningar; vidare
af ett lik- och obduktionshus; ett förrådshus för desinfektionen till tillfällig
förvaring af fartyg tillhörande artiklar, som skulle desinfekteras;
samt ett skjul för torkning af den vid en sådan anstalt mycket omfattande
tvätten.

Enligt hofintendenten Kumliens förslag, hvilket funnes styrelsens
skrifvelse bilagdt, skulle kostnaderna för dessa byggnader uppgå till:

för ekonomibyggnaden (för isolerade lokaler) ............ kronor 6,300: —

» lik- och obduktionshuset............................................ » 2,450: —

» desinfektionsmagasinet ................................................ » 735: —

» torkskjulet.................................................................... » 565: —

Summa kronor 10,050: —.

För egen del hade medicinalstyrelsen, då behofvet af alla dessa
byggnader under den senaste sommaren gjort sig känbart vid anstalten,
ansett det i högsta måtto önskvärdt, att arbetet med de föreslagna byggnadernas
uppförande finge begynna, så fort årstiden det medgåfve, och
de härför nödiga förberedande åtgärderna snarast möjligt vidtagas, samt
fördenskull hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att
låta i enlighet med berörda, af hofintendenten Kumlien uppgjorda förslag
uppföra ifrågavarande byggnader till den nyssnämnda kostnaden,
samt att Kongl. Maj:t måtte till dess bestridande anvisa erforderliga
medel.

Med afseende å hvad departementschefen ofvan anfört rörande

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

behofvet af en ny karantänsanstalt vid Arpö och i fråga om öfriga i
departementschefens skrifvelse till medicinalstyrelsen af den 5 december
1894 omförmälda byggnadsarbeten m. m., ansåge sig departementschefen
böra tillstyrka, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska medel
för de ifrågavarande arbetenas utförande och den behöfliga utredningens
anskaffande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de vid medicinalstyrelsens
först omförmälda skrifvelse af den 10 december 1894 fogade
kostnadsförslag, vid hvilka departementschefen icke hade anledning att
göra någon väsentlig erinran. I sammanhang härmed ansåge departementschefen
medel böra af Riksdagen begäras till utförande af de utaf
medicinalstyrelsen, oberoende af den ifrågasatta utvidgningen af anstalten
vid Fejan, nödiga ansedda byggnadsarbeten derstädes.

Såsom nämnts, vore kostnaderna beräknade på följande sätt:

för konvalescentbaracken m. m. vid Fejan till ...... kronor 51,520

„ karantänsanstalten vid Arpö till .......................... „ 140,220

„ arbetena vid Känsö till ........................... „ 25,000

„ de sist omförmälda arbetena vid Fejan till ..... ,, 10,050

eller tillhopa till kronor 226,790

Beräkningarna rörande de tre första posterna vore emellertid,
såsom redan nämnts, approximativa, och vid sådant förhållande syntes
det belopp, som nu borde af Riksdagen begäras, kunna begränsas till
225,000 kronor. Skulle det vid arbetenas utförande komma att visa
sig, att denna summa icke vore fullt tillräcklig, kunde det felande beloppet,
hvilket i allt fall icke torde blifva af någon betydenhet, af tillgängliga
medel förskjutas.

Då de ifrågavarande anordningarna borde komma till utförande
så fort som möjligt under innevarande års vår, men det anslag, som
af Riksdagen för ändamålet beviljades, icke blefve tillgängligt förrän
år 1896, ifrågasatte departementschefen, att statskontoret skulle anbefallas
att, när sådant blefve behöfligt, förskottsvis utbetala de nödiga
medlen emot ersättning af anslaget.

Vid behandling af denna Kongl. Maj:ts framställning har det synts
utskottet tvifvelaktigt, huruvida omständigheterna med nödvändighet
påkalla, att staten för karantänBväsendets utveckling bör bekosta an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

läggningar af den omfattning, som nu sättes i fråga. Utan att inlåta
sig på frågan om behöfligheten eller ändamålsenligheten af ett genomfördt
karantänssystem anser utskottet sig nemligen böra uttala sin
betänklighet mot att nu ej allenast en utvidgad plan för de karantäusanstalter,
som redan äro vid våra kuster inrättade, genomföres, utan
äfven en ny anstalt af detta slag anlägges. Förslaget att karantänsanstalterna
skulle så anordnas, att, förutom de kolerasjuke, för hvilkas
mottagande de hittills varit afsedda, derstädes kunde herbergeras jemväl
en del andra karantänspligtige personer, finner utskottet icke sakna
vanskligheter, då uppenbart torde vara, att, huru omfattande anordningar
i detta syfte än vidtagas, bostadsutrymmet dock kan komma
att visa sig för ändamålet otillräckligt och således i allt fall provisoriska
anordningar blifva under särskilda förhållanden erforderliga. Med afseende
härå och då hvad i statsrådsprotokollet finnes meddelad! icke,
enligt utskottets förmenande, ådagalägger behofvet vare sig af nu omförmälda
anordningar vid de redan befintliga karantänsanstalterna eller
af den ifrågasatta nya anstalten i Karlskrona skärgård, anser sig utskottet
icke kunna till Kongl. Maj:ts framställning i dessa delar tillstyrka bifall.

Deremot hyser utskottet icke tvifvel derom, att, oberoende af den
ifrågasatta utvidgningen af karantänsanstalterna, åtskilliga arbeten derstädes
äro nödiga för anstalternas försättande i tidsenligt skick. Do
af Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagna anordningarna vid Fejan,
hvilkas behöflighet blifvit. af medicinalstyrelsen bestämdt framhållen,
torde sålunda enligt utskottets åsigt, böra komma till utförande; och
då de häröfver framlagda kostnadsberäkningarna icke gifvit anledning
till någon erinran, finner sig utskottet böra förorda beviljandet af det
för ändamålet äskade beloppet 10,050 kronor.

Af den till statsrådsprotokollet meddelade redogörelsen angående
Känsö karantänsinrättning synes ock framgå, att vissa förbättringar
af mindre omfattning derstädes måhända äro af behofvet påkallade.
Utskottet är emellertid icke i tillfälle att bedöma, huruvida och i hvad
män anordningar vid denna inrättning böra i sådant hänseende vidtagas;
men då utgifterna för detta ändamål synas kunna stanna vid
jemförelsevis ringa belopp, torde desamma i händelse af behof kunna
af Kongl. Maj:t med tillgängliga medel bestridas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, för utförande af
åtskilliga byggnadsarbeten vid observations- och

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

karantänsanstalten vid Fejan i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det deröfver upprättade vid medicinalstyrelsens
skrifvelse den 10 december 1894 fogade
kostnadsförslag, å extra stat för år 1896 anvisar ett
anslag af 10,050 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

37:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, enligt hvad statskontoret
anmält, nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, hvilka
borde anmälas till ersättande af Riksdagen under sjette hufvudtiteln,
nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen
H. Bolling, såsom innehafvare af bostället n:o 1 Möllekulla, förskjuten
räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1892 till den 13 mars

1893 för från bostället exproprierad jord .................. kronor 45: 2 8

aflidne länsmannen i Gråmanstorps distrikt i
Kristianstads län Carl Giertz’ rättsinnehafvare tillerkänd
ränta för tiden från den 1 mars till den 31 december
1893 å till statsverket erlagd ersättning för
från länsmansbostället f mantal n:o 1 Nybygget

exproprierad jord .............................................................. ,,

godtgörelse för från Elfsborgs läns ränteri till
innehafvaren af länsmansbostället Rennelanda Stommen
utbetald ersättning för mark, som för en väg anläggning

tagits i anspråk från bostället ............. ,,

godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt
kongl. brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,
hvarmed boställen varit förenade, egt
undfå i anledning deraf, att företrädarne åtnjutit

fardagsår.............................................................................. ,,

aflöningsfyllnad enligt kong], brefvet den 27

april 1883 för uppehållande af länsmanstjenst......... ,,

aflöningsfyllnad med anledning af ett länsmans boställes

indragning...........................................................

till kommerskollegium enligt kongl. brefvet den
17 juni 1893 utanordnade medel för godtgörande af
vissa utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk m. m. ,,

Transport kronor 43,174: .0 8

Jiih. till Riksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 12

8: i 4

10:

1,701: 31

95: 28

1,014: 07

40,300:

Ang. ersättning
för af
statskontoret
gjorda förskott.

[34.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport kronor

till medicinalstyrelsen, på grund af särskilda
kongl. bref, utanordnade medel till bestridande af
kostnader för genomförande af åtgärder till förekommande
af kolerans införande i riket .................. ,,

ersättning på grund af kongl. brefven den 2
februari och den 29 juni 1894 till Göteborgs och
Bohus läns ränteri för derifrån utbetalda kostnader
för karantänsinrättningen å Känsö i anledning af
åren 1892 och 1893 befarade utbrott af kolerafarsoten
............................................................................. ,,

godtgörelse på grund af kongl. brefvet den 8
mars 1894 till lotsstyrelsen för förskjutna kostnader
för anordnande af observationsplatser för kolera „

ersättning på grund af kongl. brefvet den 21
september 1894 till Stockholms stads helsovårdsnämnd
för utgifter för renings- och desinfektionsåtgärder
i ett från kolerasmittad ort till Stockholm

ankommet ångfartyg ...................................................... „

resekostnads- och traktamentsersättning samt
arfvoden åt ordföranden och ledamöterne i den af
Kongl. Maj:t den 30 oktober 1891 tillsatta komité
för afgifvande af förslag angående arbetareförsäkring,
ersättning till en ledamot i komitén för vissa
af honom för komiténs räkning utförda arbeten m. m. ,,
resekostnads- och traktamentsersättning samt
arfvoden till ledamöterne i den af Kongl. Maj:t den
29 juli 1892 tillsatta komité för upprättande af förslag
till ordningsstadga för hafsfisket vid kusten
af Göteborgs och Bohus län, äfvensom löpande utgifter
för komitén, utöfver hvad förut anmälts till

ersättande ....................................................................... „

ersättning för kostnader för åtgärder, som vidtagits
för ordningens upprätthållande vid Norbergs
gruffält under derstädes åren 1891 och 1892 inträffade

arbetsinställelser................................................................. „

ersättning till Vermlands läns ränteri för derifrån
utbetalda understödsmedel åt sådana, i följd af
en i staden Kristinehamn timad eldsvåda, nödlidande,
hvilka varit ur stånd att af egna medel återgälda
erhållna understödsbelopp................................... ,,

43,174: 5 8

115,000:

22,684:

3,932: 0 9

25:

47,283: 4 1

2,466: 81

27,177: 95

3,000: —

Summa kronor 264,743: 84

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till
jemnt tal af kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte,
till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter, anvisa ett anslag af 264,744 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Öfver Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln gjorda förslag om
anvisande på extra stat för år 1896 af medel till vägars anläggning och
förbättring, till bro- och hamnbyggnader m. in. samt till fr ost minskning sföretag
har utskottet i sitt utlåtande n:o 12 afgifvit yttrande. Likaledes
har utskottet i utlåtande n:o 26 meddelat yttrande beträffande Kongl.
Maj:ts äfven under sjette hufvudtiteln framstälda förslag om anvisande
af '' medel till utförande af nya byggnader och anläggningar vid statens
jernvägstrafk, äfvensom till inköp och förändrad inredning in. m. af hotellbyggnaderna
m. in. vid Bollnäs station och till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade jernväg ar samt om anläggning af
ett jernvägsspår mellan Malmbergets station d Luleå—G cl liv ar e-b an an till
utmålen Välkomman, Johan och Baronerna äfvensom angående reparationsverkstad
vid Boden för de öfre delarne af norra stambanan och Gellivarebanan.

Stockholm den 18 februari 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Reservationer:

vid punkten ho (angående höjning af tjenstgörinffspenningrarne
för vissa länsmän):

af herrar H. Andersson, P. Pehrson, C. Persson, S. G. von Frusen,
P. Holm, L. Jönsson, A. P. Danielson och P. A. Kihlberg, hvilka ansett,
att utskottet bort hemställa,

att Kongl. Majrts i ämnet väckta förslag icke
måtte af Riksdagen bifallas;

vid punkten 4:o (angående aflöning åt en assistent vid landtbruksakademiens
växtfysiologi!^ försöksanstalt):

af herrar C. Lundeberg, friherre F. V. von Otter, G. D. R. Tornérhjelm,
H. P. P. Tamm, /. Wijk, I. Kerfstedt, E. Fränekel, A7. Fosser,
P. P. Pettersson, friherre ,/. T. Gripenstedt, P, Törnebladh och C. (7.

S. Lybeck, hvika ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva
följande lydelse:

»Af hvad till statsrådsprotokollet sålunda blifvit anfördt finner utskottet
tydligen framgå, att den för landtbruksnäringen gagnande verksamhet,
som redan utvecklats af landtbruksakademiens växtfysiologiska
försöksanstalt, borde kunna i afsevärd grad ökas genom anställande af
ett vetenskapligt bildadt ständigt biträde åt anstaltens föreståndare; och
anser sig utskottet fördenskull böra tillstyrka, att medel till aflöning för
den ifrågasatta assistentbefattningen må af Riksdagen beviljas. Emot
det i sådant afseende föreslagna beloppet, 1,500 kronor, har utskottet
icke heller haft något att erinra; men då omfattningen af anstaltens
verksamhet i väsentlig mån är beroende af det insigtsfull och framgångsrika
arbete, som utföres af dess föreståndare, samt sålunda kan
befaras, att vid inträffande afgång af anstaltens nuvarande nitiske föreståndare
göromålen derinom icke komma att bedrifvas i det omfång,
att ett ständigt biträde blifver erforderligt, synes det utskottet lämpligt,
att ifrågavarande anslag varder uppfördt å extra stat. Utskottet
hemställer derför,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, till aflöning åt en
assistent vid landtbruksakademiens växtfysiologiska
försöksanstalt, å extra stat för år 1896 anvisar ett
belopp af 1,500 kronor»;

vid punkten 6:o mom. a) (angående väckt motion om åtgärder för
erhållande af en representativ administration af hafsfiskebedriften vid
Göteborgs och Bohus läns kust m. m.):

af herr S. G. von Friesen;

vid punkten 9:o (angående löneförhöjning åt banvakter):

af herr L. Jönsson;

vid punkten 15:o (angående arfvoden åt lappfogdar m. m.):

af herrar grefve G. Sparre, C. Lundéberg, H. P. P. lamm, F. E.
Pettersson och friherre J. T. Gripenstedt, hvilka ansett, att utskottet bort
hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit måtte
af Riksdagen bifallas;

af herr P. Norberg mot en del af motiveringen;

vid punkten 28:o (angående anslag till svenska mosskulturföreningen); af

herrar H. Andersson, P. Pehr son, C. Persson, L. Jönsson, P. Holm,
A. P. Danielson och K. A. Kihlberg, hvilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort erhålla följande lydelse:

»Enär sistlidna års Riksdag vid gemensam votering med 215 nej
mot 147 ja afslog Kongl. Maj:ts förslag att till understöd åt svenska
mosskulturföreningen på extra stat för år 1895 anvisa 15,000 kronor
och genom sagda votering i stället beviljade till nämnda förening ett
extra anslag för 1895 af 10,000 kronor, så anser utskottet, att då
denna fråga för så kort tid sedan varit af Riksdagen pröfvad och då
inga nya vigtiga skäl sedan dess tillkommit, sig icke böra tillstyrka
Riksdagen att förhöja ifrågavarande anslag.

Men då mosskulturföreningen fortfarande är förtjent att med statsmedel
understödjas, och då den af Kongl. Maj:t i statsrådsprotokollet
omförmälda inspektion af föreningens verksamhet synts utskottet lämplig,
hemställer utskottet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kong].
Maj:ts förevarande framställning, att till understöd åt
svenska mosskulturföreningen på extra stat för år
1896 anvisas ett anslag af 10,000 kronor.»

vid punkten 33:o (angående främjande af svenska alsters afsättning
i utlandet):

af herrar grefve G. Sparre, O. M. Björnstjerna, G. Lundeberg,
friherre F. W. von Utter, H. P. P. Tamm, I. Wijk, K. Bohnstedt,
E. Fränekel, N. Fosser och T. Nyström, hvilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hafva följande lydelse:

»I betraktande af de mångahanda svårigheter, med hvilka vårt
lands exporthandel har att kämpa, anser utskottet åtgärder, som kunna
lända till utvidgning af våra handelsförbindelser med utlandet, värda
uppmärksamhet. Ett försök i sådan rigtning ser utskottet i den nu
föreslagna, i viss mån förändrade användningen af det allt sedan år
1888 utgående anslaget till befrämjande af svenska produkters afsättning
i främmande länder. På grund häraf och med hänsyn jemväl
till den erfarenhet, som i andra länder vunnits angående handelsst.
ipendier, finner utskottet önskvärd!, att sådana stipendier inrättas
äfven i vårt land.

Hvad angår de fordringar, som böra ställas på stipendiaterna,
synas de af kommerskollegium i sådant afseende föreslagna bestämmelserna
kunna läggas till grund för utfärdande af föreskrifter i ämnet.
Härvid vill utskottet dock uttala den mening, att den allra största vigt
synes böra fästas vid stipendiaternas praktiska utbildning; och anser
utskottet följaktligen att vid stipendiernas fördelning, hvilken lämpligen
bör bestämmas af Kongl. Maj:t på förslag af kommerskollegium, hänsyn
bör företrädesvis tagas till de sökandes praktiska duglighet och förfarenhet
i handel och industri. Det med stipendiet afsedda gagn torde
ej heller, enligt utskottets uppfattning, i regel kunna vinnas annat än
genom stipendiatens anställning hos affärsmän i utlandet; och får
utskottet i sammanhang härmed påpeka önskvärdbeten af att bland
vilkoren för stipendiernas uppbärande intages bestämmelse om skyldighet
för stipendiat, som vunnit sådan anställning, att härom förete intyg.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, och då Kongl Maj:ts
framställning i afseende å det för ifrågavarande ändamål erforderliga
anslag icke gifvit anledning till någon utskottets erinran, hemställer
utskottet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må för år 1896 på extra stat
anvisa ett anslag af 28,500 kronor, att af Kongl.
Majt användas till befrämjande af afsättning i främmande
länder af alster af svensk industri och svenska
näringar.»

Herr A. G. L. Billing har begärt få antecknadt, att han icke inom
utskottet deltagit i förestående hufvudtitels behandling.

Likaledes skulle här antecknas, att herr grefve G. Sparre icke
öfvervarit behandlingen af den under punkten 4:o i utlåtandet upptagna
fråga, samt att herrar O. M. Björnstjerna, K. Bohnstedt och J.''E.
Wikstén icke närvarit vid handläggningen åt de här ofvan under
punkterna l:o—15:o antecknade ärenden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1895 års riksstat anslår:
Anvisning i	Indelning och dermed jem-förlig anvisning på förslag.	Summa.
kontant.	Friheter.	Ersättningar.
Kronor 1 ö.	Kronor j ö.	Kronor ö.	Kronor ö.

Civil -

	6,500	—	— — — — — —	6,500 —
	36,000	—		36,000 —
	17,000	—	— — — — — —	17,000 —
	78,700	—		78,700 —
	64,600	—	’ : 1	64,600 —
	33,000	—	- - _ - - _	33,000 —
	61,400			61,400 —
	87,200			87,200 —
178,600	—	— — -—! — — —	178,600 —
87,422			87,422 —
2,675,882		-	2,675,882 —
	133,700	—	--— — — —	133,700 —
Tpt	3,460,004!	—!	---\|—--j —\| 3,460,004\|—

Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst .....

Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor ...

Departementschefen ..............................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ...

Kommerskollegium ................................ ..................

Bergsstaten ...............................................................

Statistiska centralbyrån:

Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån ...........

Reservationsanslag

Till bibliotekets underhållande ................. ........

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till

„ officiella statistiska trycket ......................

„ en statistisk tidskrift...................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensions Landtmäteristaten

....................................................

Rikets allmänna kartverk .........................................

Öfverståthållareembetet .............................................

Landsstaterna i länen (deraf 110,000 kronor reservaOkas
för höjning af tjenstgöringspenningarne för
och med anledning af tre boställens indragning

lens afkastning med ......................................

Väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda
och till vägundersökningar, hvartdera å 30,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Litt. A.

riksstatens Sjette hufvudtitel.

		Förslag till blifvande riksstat:
	Anvisning kontant.	i	Indelning och d anvisning Friheter.	ermed jemförlig pä förslag. Ersättningar.	Summa.
departementet.	Kronor	ö.	Kronor	.. 0.	Kronor	ö.	Kronor	Ö.
	6,500	_	_ _	_	___	_	6,500	_
	36,000	—	- -	—	---	—	36,000	—
	17,000		---	—	- -	—	17,000	—
	78,700	_	- -	__	---	—	78,700	—
	64,600	—	-- -	—	- -	—	64,600	—
................................................................ 28,400: — ................................................. 1,500: — vikariatsersättningar ................. 12,200: — ............................................ 17,300: — ............................................... 1,000: —	33,000	_					33,000
statistik ................................... 1,000: — 33,000:	61,400	_	- -	—	- -	—	61,400	—
	87,200	—	---	—	---	—	87,200	—
	178,600	—					178,600	—
tionsanslag). Nuvarande belopp........... 2,675,882: — tre länsmän i Norrbottens län med...... 900: — samt förändrad beräkning af två bostäl-	87,422						87,422
..................................... 2,340: — reservationsanslag till expenser för allmänna arbeten	2,679,122	—	---	—	- -	—	2,679,122	—
kronor)........................................................................	133,700	—			---		133,700	—
Transport Bih. till liiksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 7	3,463,244! — luft.	- -	—	---	—	3,463,244!— ’ 13

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1895 års riksstat anslår:

	Anvisning kontant.		[uddning och d anvisning Friheter.	ermed jemförlig pä. förslag. Ersiittnin gar.	Summa.
	Kronor	ö.	Kronor	Ö.	Kronor	ö.	Kronor	Ö.
Tpt	3,460,004		— —	—	—	—	3,460,004''	—
	28,800		___	_	_ _	_	28,800	_1
	239,000	—	- -	—	- -	—	239,000	-1
	10,847	—	6,635	—	1,664	—	19,146	—
	250,000	—					250,000	—
	354	—	25	—	---		379	—
	600,000	—	•--		—		600,000	—
S:gr	4,589,005		6,660		1,664		4,597,329
	12,000						12,000
	190,400	—					190,400	—
	49,500	_	_ _	_	_ _	_	49,500	_
	105,000	—	----				105,000	—
	48,500	—					48,500	—
	73,500	—					73,500	—
	11,500	—					11,500	—
	8,700	—	- -	—	---	—	8,700	—
	42,000	—	—	—	—	—	42,000	—
S:gr	541,100						541,100	j
	63,000						63,000
	50,000	—	- -		---	—	50,000	—
	4,500	—					4,500	—
Tpt	5,247,605	\|—	6,660	j—	1,664j —	5,255,929	\|_

Landtbruksstyrelsen .................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag ......................................

Gästgifvares friheter ...................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag..........

Färjor och färjekarlar..........................................

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag...

Jordbruket, handeln

Reser va Vägar

och kommunikationer.......................................

Undervisningsanstalter för jordbruk- och landtmanna understöd

åt landtmaDnaskolor) ........................

Landtbruksingeniörer och deras biträden .................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna Länsveterinärer

.......................................................

Befrämjande i allmänhet af slöjderna .......................

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.........

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket ..................

Fiskerinäringens understöd.........................................

Diverse

Skiften och afvittringar, reservationsanslag ..............

Utflyttningsbjelp efter skiften, förslagsanslag ............

Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag .....

Statsutskottets Utlutande N:o 7.

		Förslag till blifvande riksstat:
			Indelning och dermed jern-
	Anvisning	i	förlig anvisning på förslag.
	kontant.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor	Ö.	Kranor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	6.
Transport	3,463,244	—					3,463,244	—
	28,800	_	- -			___	28,800
................................... .................. .. ....................	239,000		- -			—	239,000	—
......................................................... ...........................	10,847		6,635	—	1,664	—	19,146	—
......................................... ....... .................................	250,000		- -	—	- -	—	250,000	—
....................... .........................................................	354	—	25	—	- —	—	379	—
	600,000	—	—	_	---	—	600,000	—
S:gr	4,592,245		6,660		1,664		4,600,569	—
och näringarne.
tionsanslag.
	12,000	_	_ _	—	_ _	_	12,000	__
näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till
............................................... ,..........*	190,400	—	---	—	—	_	190,400
	49,500	—					49,500
näringar....................................................................	105,000	—	----	—	—	—	105,000
	48,500	—					48,500	—
	73,500	—					73,500	—
	11,500	—					11,500	—
	8,700	—					8,700	—
....................................................................................	42,000	—	—	—	—	—	42,000	—
S:gr	541,100						541,100
anslag.
	63,000	_	_ _		_ _	_	63,000,	_
.................................................................................	50,000	—	- -	—	---	—	50,000	—
	4,500	—\|	—	—	—	—	4,500	—
Transport	5,250,845	—	6,660	—	1,664	—	5,259,169	—

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1895 års riksstat anslår:

	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag.	Summa.
Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö. i
Tpt	5,247,605	—	6,660		1,664	—	5,255,929	“1
	2,700	__	___		4,567	_	7,267	-1
	108,550	—	1,070	_		—	109,620	—
	30,000	—	- -		--—	—	30,000	—j
	15,850	—	- -	_	- -		15,850	—
	43,000	—	---	—	- -	—	43,000	—
	119,522	•—	- -	—	- -	_	119,522
	12,000	—	- -	—	- -	—	12,000	—
S:gr\| 449,122	—	1,070	—	4,567	—	454,759	—
S:a	5,579,227	—	7,730	1	6,231	—	5,593,188	-

Jordförlaster genom kanal- och och väganläggningar,
Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (

Till förekommande och hämmande af smittosam
Karantänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag, h"

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ......

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsMinskas
för jemnande af hufvudtitelns slutsum
Extra utgifter, reservationsanslag ..............................

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

101

Transport	Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jem-förlig anvisning på förslag. 1 Friheter. j Ersättningar.	Summa.
Kronor. 5,250,845 2,700 108,550 30.000 15,850 43.000 119,450 12.000	ö.	Kronor. 6,660 1,070	Ö.	Kronor. 1,664 4,567	ö. z	Kronor. 5,259,169 7,267 109,620 30.000 15,850 43.000 119,450 12.000	Ö.
särskild! 50,000 kronor till prisbelöningar för hästar) sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag.................

avslag. Nuvarande belopp .................... 119,522: — med ......................................................... 72: —
S:gr	449,050	—	1,07 0j —	4,567		454,687	—
Summa	5,582,395	-	7,730\|—	6,231	—	5,596,356	—

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjette

hufvudtitel.

Kronor. ; ö.

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj.ts kansli:

För handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna ...........

Ofverståthållareembetet :

Till utgifvande af uPolisunderrättelser“ ....................................

4,500 —

15,000

Landsstaterna i länen:

Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet ........ 65,000: —

„ ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne

i Norge samt till lappfogdar och lappförmäu............... 10,000: —

Väg- och vattenbyggnadsstatm:

Till undersökning af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande
af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då
dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag .......................

75,000

5,000

Vägunderhållet pa landet:

För bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, förslagsa?islag.
....................................................................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtniannanäringar :

Till adöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruksinstitut
....................................................................... 29,000:

50,000

Transport 29,000: — 149,500!—

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

103

	Kronor.	ö.
Transport 29,000: —	149,500	—
För uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp ..................................................................... 8,000: —	37,000
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt- bruksmöten ............................................................. 7,500: — Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för hus-djur, redskap, maskiner m. m........................................ 12,500: — Bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes behof................................................ 28,000: — Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk- växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län ................. 5,000: — Till understöd åt frökontrollanstalter................................... 10,000: — „ utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejeri-hushållning .................................................................. 1,000: — „ understöd åt svenska mosskulturföreningen ................ 13,500: — För de geologiska undersökningarne ................................... 94,000: —	171,500
Befrämjande i allmänhet af slöjderna:
Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålders- tillägg till andre instruktören Jonas Wallander........... 2,500: — Bidrag till upprätthållande af välskolan i Borås och till aflönande af en andre lärare vid samma skola ............ 4,800: —	7,300
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:
Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och Frans Schartaus prak-tiska handelsinstitut i Stockholm ................................ 15,000: — „ befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar .................... 20,000: —	35,000
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:
Till bergsskolorna i Filipstad och Falun ..........................................	14,000	—
Fabriksinspektion:
För anordnande af fabriksinspektion .............................................	30,000	_J _

Transport 444,300 —

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport

I Kronor, i ö.

444,300 —

Diverse anslag:

För utförande af byggnadsarbeten vid observations- och

karantäns-anstalten vid Fejan ................................... 10,050: —j

„ ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter ................................................................... 264,744: —, 274,794-

Summa 719,094'' —

Amu. Rörande öfriga af Kong! Maj:t föreslagna extra anslag under Sjette hufvudtiteln, nemligen
till vägars anläggning och förbättring m. m. och till nya byggnader m. m. vid statens jernvägstratik
äfvensom extra anslag utom hufvudtitlarne till ny rörlig materiel vid statens jernvägar, har utskottet
afgifvit särskilda utlåtanden.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1895.