Statsutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1894:Su7 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 10 februari 1894, kl. 8 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:dra U. A.)

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

l:o) I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna
proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t
föreslagit, att det i staten för civildepartementets afdelning af Kongl.
Maj:ts kansli upptagna anslag för amanuenser, vikariatsersättning och
renskrifning m. m. måtte från dess nuvarande belopp, 15,000 kronor,
höjas till 18,000 kronor eller med 3,000 kronor, hvarigenom alltså
anslaget till civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli skulle
i sin helhet ökas från 76,700 kronor till 79,700 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden
den 13 januari 1894 har föredragande departementschefen till
en början erinrat, att i den af Riksdagen år 1878 faststälda staten för
civildepartementets expedition upptagits ett anslag af 15,000 kronor
till departementschefens förfogande för amanuenser, vikariatsersättning
och renskrifning m. m., af hvilket anslag utgått dels kostnaderna för
renskrifning, dels vikariatsersättningar under semester för departementets
embets- och tjenstemän, dels ock fasta arfvoden åt en amanuens
flik. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 5 Häft. 1

Ang. höjning
af anslaget
till amanuenser
m. m.

L1-]

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

å hvar af departementets fem byråer med 1,100 kronor till hvar, eller
tillhopa 5,500 kronor, samt arfvode åt en amanuens, som anstalts till
biträde åt registratorn, med 600 kronor. Det derefter återstående beloppet
användes dels till gratifikationer åt de extra ordinarie tjenstemän
i departementet, hvilka icke hade fasta arfvoden såsom amanuenser å
byråerna, dels ock till ersättning, med 1 krona 50 öre om dagen, åt
de extra ordinarie vaktmästare, hvilka turvis, en för hvarje dag, fullgjorde
samma tjenstgöring, som fordrades af de ordinarie vaktmästarne.

Anslaget hade emellertid, fortsätter departementschefen, under de
senare åren visat sig alltmera otillräckligt att bereda sist omförmälde
extra ordinarie tjenstemän en efter deras arbete någorlunda afpassad
godtgörelse. Detta förhållande vore beroende derpå att, i följd af den
alltmer ökade tillströmningen af mai, utgifterna för renskrift betydligt
stegrats. Medan renskrifningskostnaderna år 1879, eller det första året,
som departementets nya stat tillämpades, utgjorde 1,930 kronor 22 öre,
hade dessa kostnader uppgått år 1888 till 3,105 kronor, år 1889 till
3,609 kronor 56 öre, år 1890 till 3,121 kronor 50 öre, år 1891 till
3,223 kronor 89 öre, år 1892 till 3,530 kronor 95 öre och år 1893 til!
3,942 kronor 25 öre, eller mer än dubbelt mot hvad dessa kostnader
utgjorde år 1879. Då de fasta amanuensarfvodena för år uppginge tillsammans
till 6,100 kronor, af hvilket belopp dock stundom någon ringa
del kuude besparas i följd af innehafvarnes tjenstledighet, samt vikariatsersättningarna
under semester årligen uppginge till 2,400 å 2,500 kronor,
och ersättningarna till extra vaktmästare utgjorde omkring 450 kronor
för år, insåges lätt att det belopp, som kunde användas till gratifikationer
åt de extra ordinarie tjenstemännen, blefve jemförelsevis ringa.
År 1879 kunde till dylika gratifikationer användas 3,700 kronor, men
det för detta ändamål disponibla beloppet hade sedermera sjunkit, så
att det år 1892 utgjorde blott 2,600 kronor och år 1893 allenast 2,125
kronor. Det högsta gratifikationsbeloppet utgjorde sistnämnda år 325
kronor och det lägsta 50 kronor. Medeltalet hade samma år varit
177 kronor.

Då i betraktande toges, att ifrågavarande extra ordinarie tjenstemän
i allmänhet dagligen tjenstgjorde i departementet, syntes det
departementschefen att den godtgörelse, som tilldelades dem, icke stode
i skäligt förhållande till det arbete, de fullgjorde. Det kunde visserligen
icke frågasättas att bereda dem full ersättning för deras arbete, men
då deti måste ligga i departementets intresse, att ett antal yngre tjenstemän,
utan att behöfva alltför mycket splittra sin verksamhet åt olika
håll, egnade sig åt departementets tjenst, kunde det icke annat än

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

lända till men för departementet, om utväg saknades att åt dem af
desse tjenstemän, hvilka ansåges förtjente att vid departementet fästas,
bereda en någorlunda skälig godtgörelse.

Äfven de fasta arfvodena åt amanuenserna å departementets byråer
ansåge departementschefen väl knappa i förhållande till den tjenstgöring,
som ålåge desse tjenstemän och hvilken upptoge större delen
af förmiddagen och dessutom merendels vore förenad med hemarbete.
Dessa arfvoden vore också lägre än de, som åtnjötes inom andra statsdepartement.
Så uppginge amanuensarfvodet i landtförsvarsdepartementet
till 1,500 kronor samt i finans- och ecklesiastikdepartementen
till 1,200 kronor. I sistnämnda departement åtnjöte derjemte äfven de
med fast arfvode aflönade amanuenserna gratifikationer, hvilkas belopp
sistlidna år vexlade mellan 110 och 190 kronor. Någon förhöjning af
amanuensernas i civildepartementet arfvode syntes derför vara af omständigheterna
påkallad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt ansåge^sig departementschefen
ega skäl att föreslå en ökning af det till amanuenser, vikariatsersättning
och renskrifning m. m. i civildepartementet nu anvisade
anslagsbeloppet; och då antagligt vore, att kostnaderna för renskrifning
fortfarande skulle i följd af målens tillväxt komma att stiga, syntes
ökningen icke böra sättas lägre än till 3,000 kronor

Då den af departementschefen framlagda redogörelsen gifver vid
handen, att ifrågavarande anslag under de senaste åren i allt större
utsträckning tagits i anspråk för bestridande af kostnader för renskrifning,
samt att i följd häraf den ersättning, som af anslaget kunnat beredas
departementets extra ordinarie tjenstemän år för år nedgått, finner
utskottet en förhöjning af anslaget vara af behofvet påkallad ; men
vid det förhållande att, enligt hvad departementschefen upplyst, sedan
år 1879, då den för departementet gällande stat först tillämpades, de
årliga renskrifningskostnaderna ökats med omkring 2,000 kronor, anser
utskottet förhöjningen kunna för närvarande till nämnda belopp begränsas,
då ju härigenom anslaget torde lemna tillgång att för godtgörelse
åt departementets extra ordinarie tjenstemän förfoga öfver
samma belopp, som vid statens fastställande varit för dem afsedt.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att det i staten för
civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

upptagna anslag för amanuenser, vikariatsersättning
och renskrifning m. m. från dess nuvarande belopp,

15.000 kronor, höjes till 17,000 kronor, eller med

2.000 kronor, samt att alltså anslaget till civildepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli i sin helhet
ökas från 76,700 kronor till 78,700 kronor.

Statistiska centralbyrån.

l„f''ansfag7t''J ^:o) ^ongl. Maj:t har föreslagit, att, för bestridande af kostna tiu

officiella derua iör offentliggörande af statistiken rörande sparbanker och folkSlt7cketa
ban|ce^ samt för tryckning af blanketter till de från dessa banker till
[2.] statistiska centralbyrån ingående redogörelser, det under denna anslagstitel
uppförda reservationsanslaget till officiella statistiska trycket, 15,800
kronor, måtte höjas till 17,300 kronor, eller med 1,500 kronor, hvarigenom
alltså anslaget till statistiska centralbyrån komme att ökas från
59,900 kronor till 61,400 kronor.

Departementschefen har i förevarande ämne till statsrådsprotokollet
anfört, att sedan komiterade för afgifvande af förslag till förändrad
lagstiftning för sparbanker m. m., till följd af det komiterade genom
kongl. brefvet den 2 september 1892 lemnade uppdrag, med skrifvelse
den 12 november samma år aflemna t förslag till formulär för de statistiska
redogörelser, hvilka skulle afgifvas, jemlikt 16 § sista punkten i
lagen angående sparbanker den 29 juli nämnda år, af sparbanksstyrelserna
och, jemlikt 2 § 2 mom. i lagen af samma dag angående tillsyn
å vissa så kallade folkbanker och med folkbanker jemförliga peuningeinrättningar,
af styrelserna för folkbankerna, hade statistiska tabellkommissionen
uti häröfver afgifvit yttrande, med förmälan att kommissionen
icke funnit något att erinra mot fastställelse af de föreslagna formulären,
hemstält, att offentliggörandet af redogörelse för sparbanker
och vissa folkbanker finge verkställas genom en sjelfständig publikation,
. som under särskild littera skulle intagas i serien »Bidrag till
Sveriges officiella statistik». Efter det statistiska centralbyrån inkommit
med yttrande af den 21 februari 1893 i fråga om beloppet af den
kostnad, som kunde erfordras för sparbanksstatistikens offentliggörande
på sätt i statistiska tabellkommissionens utlåtande blifvit ifrågasatt,
hade Kongl. Maj:t genom beslut den 3 mars 1893 faststält omförmälda

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

formulär till de statistiska redogörelser, som jemlikt förnämnda lagrum
skulle af vederbörande styrelser afgifvas, äfvensom förordnat, bland
annat, att nämnda redogörelser skulle insändas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som hade att ofördröjligen öfversända redogörelserna
till statistiska centralbyrån; att sagda redogörelser skulle af statistiska
centralbyrån bearbetas och genom centralbyråns försorg offentliggöras
under särskild littera i serien »Bidrag till Sveriges officiella statistik»;
samt att i fråga om nämnda publikations form och utdelning samt
upplagans storlek skulle lända till efterrättelse de för utgifvandet af serien
»Bidrag till Sveriges officiella statistik» meddelade allmänna föreskrifter.

Uti sitt ofvanberörda utlåtande hade statistiska centralbyrån beräknat
kostnaden för oflfeutliggörande af statistiken rörande sparbanker
och folkbanker i en särskild littera i serien »Bidrag till Sveriges officiella
statistik» uti en upplaga af 1,350 exemplar, deruti inbegripet den särskilda
kostnad för behöfliga blanketter till de från sparbankerna och
folkbankerna ingående redogörelser, som föranleddes af den beslutade
nya anordningen i afseende å ifrågavarande statistiks offentliggörande,
till 1,504 kronor 30 öre samt hemstält, att för bestridande af denna
kostnad det nuvarande anslaget till det officiella statistiska trycket,
15,800 kronor, måtte höjas med i rundt tal 1,500 kronor.

Då Kongl. Maj:tö förevarande framställning ej gifvit, anledning
till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att, för bestridande
af kostnaderna för offentliggörande af statistiken rörande
sparbanker och folkbanker samt för tryckning af
blanketter till de från dessa banker till statistiska
centralbyrån ingående redogörelser, det under anslaget
till statistiska centralbyrån uppförda reservationsanslaget
till officiella statistiska trycket, 15,800 kronor,
liöjes till 17,300 kronor, eller med 1,500 kronor;

samt att alltså anslaget till statistiska centralb}?rån
ökas från 59,900 kronor till 61.400 kronor.

Landtmäteristaten.

3:o) I anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning och
med åberopande af hvad angående anslag till rikets allmänna kartverk

Ang.

24 andre
landtmätarelöners
uteslutande
från
anslaget.

[30

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

uing. anslag
till rikets allmänna
kartverk.

[4-]

i punkten 4:o här nedan anföres, hemställer utskottet,

att, under förutsättning att Riksdagen bifaller
utskottets hemställan i nedanstående punkt 4:o beträffande
rikets allmänna kartverk, från anslaget till
landtmäteristaten må uteslutas 24 andre landtmätarelöner,
uppgående sammanlagdt till 21,600 kronor,
samt anslaget följaktligen nedsättas från 108,800
kronor till 87,200 kronor.

Rikets allmänna kartverk.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för de ekonomiska
och topografiska kartarbetenas fortsatta bedrifvande dels medgifva, att

— med uteslutande ur riksstaten af den under sjette hufvudtiteln å
ordinarie stat uppförda anslagstitel »rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag»
tillika med det derunder anvisade anslag, 6,000 kronor

— i stället må bland anslagen å riksstatens sjette hufvudtitel under
ansiagstitel »rikets allmänna kartverk», å ordinarie stat uppföras ett
anslag å 178,600 kronor; dels ock godkänna hvad i fråga om arfvoden,
reseersättningar och dylikt till de särskilda kartverkens personal blifvit
i statsrådsprotokollet föreslaget.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 69) har herr
J. H. G. Fredholrn föreslagit, att, för den händelse den af Kongl. Maj:t
föreslagna organisationen af rikets allmänna kartverk skulle af Riksdagen
bifallas, det för kartverket i så fall erforderliga anslag måtte
blifva uppfördt å fjerde i stället för å sjette hufvudtiteln.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom
Kongl. Maj: t i den till Riksdagen år 1893 aflåtna proposition angående
statsverkets tillstånd och behof för innevarande år äskat dels under
fjerde hufvudtiteln, för fortsättande af generalstabens topografiska arbeten,
å extra stat ett anslag å 90,000 kronor och dels under sjette
hufvudtiteln, utöfver det derå för rikets ekonomiska kartverk uppförda
ordinarie anslag, 6,000 kronor, å extra stat till de ekonomisk-geografiska
kartarbetena i Norrbottens län och de delar af Vesterbottens län,
som vore belägna ofvan odlingsgränsen eller inginge i kartblad, tillhörande
den under utgifning varande kartan öfver förstnämnda län,

31.000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket

45.000 kronor, eller tillsammans 76,000 kronor. Riksdagen hade beviljat
de belopp, som under sjette hufvudtiteln begärts, men af det under

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

fjerde kufvudtiteln äskade allenast en summa af 75,000 kronor; hvarförutom
Riksdagen, i likhet med hvad under flera föregående år skett,
medgifvit, att möjligen uppstående behållningar å de båda extra anslagen
under sjette hufvudtiteln finge användas äfven till bestridande
af utgifter för det topografiska kartverket.

I den skrifvelse af den 2 maj 1893, hvari Riksdagen för Kongl.
Maj:t anmälde sitt beslut, hade Riksdagen vid behandlingen af frågan
om anslaget till det topografiska kartverket anfört, att behofvet af ökade
hjelpmedel för bedrifvande af särskildt vissa till det topografiska kartverket
hörande arbeten väl synts Riksdagen vara till fullo ådagalagdt,
men att Riksdagen med anledning deraf ansett sig böra ingå i undersökning,
huruvida icke genom vidtagande af ändamålsenliga åtgärder
beträffande anordningen af kartarbetena i deras helhet skulle kunna
beredas möjlighet att, utan att öfverskrida summan af de till kartverken
då utgående anslag och utan att träda de ekonomiska kartverkens
speciella intresse för nära, tillgodose ifrågavarande behof; samt att såsom
ett steg i sådan rigtning dervid för Riksdagen framstält sig ett återupptagande,
ehuru i betydligt modifierad form, af den plan till de allmänna
kartarbeteuas bedrifvande, som Kongl. Maj:t i anledning af 1880
års Riksdags skrifvelse i ämnet framlagt för 1885 års Riksdag, men
som då icke vunnit Riksdagens godkännande.

Enligt denna plan, skulle de ekonomiska och topografiska kartverken
i afseende å personal och anslag sammanslås till ett enda kartverk,
benämdt • rikets allmänna kartverk, hvarjemte vederbörande anslag
skulle något .höjas och åtskilliga förenklingar vidtagas i arbetsmetoderna''.
Riksdagen förestälde sig att, om en närmare förening
mellan de olika kartverken kunde åstadkommas så till vida, att dels
de till dem utgående anslag sammanfördes till ett enda, hvilket af
Kongl. Maj:t sedermera finge mellan de tre verken fördelas, dels ock
de hinder, hvilka för närvarande i viss mån förefunnes för användande
af ett verks personal för något af de andras behof, undanröjdes, härigenom
skulle beredas afsevärda fördelar, och detta icke allenast för de
topografiska, utan äfven för de ekonomiska kartarbetena. Olägenheten
af att de till de allmänna kartarbetena anvisade anslagep vore till på
förhand af Riksdagen bestämda belopp fördelade mellan de tre verken
syntes Riksdagen tydligen framgå deraf, att verkens arbeten vore i
vissa afseenden likartade och i andra åter af hvarandra beroende. Det
närmare samarbete mellan verken, som skulle möjliggöras genom den
af Riksdagen förordade anordningen, måste enligt Riksdagens förmenande
vara egnadt att åstadkomma en minskning i åtskilliga ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

giftsposter, hvarigenom åter ökade medel kunde blifva tillgängliga för
tillgodoseende af sådana grenar af det allmänna kartläggningsarbetet,
hvilka vid hvarje tidpunkt kunde anses företrädesvis deraf vara i behof.
I afvaktan på att utredning och förslag i det ofvan augifna syftet
blefve af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagdt, ansåge sig Riksdagen
icke kunna medgifva någon förhöjning af anslaget till de topografiska
arbetena.

Beträffande anslagen till rikets ekonomiska kartverk hade Riksdagen
uti ifrågavarande skrifvelse af den 2 maj 1893 anmält, att hvad Kongl.
Maj:t derutinnan för innevarande år äskat och föreslagit icke gifvit anledning
till annan särskild erinran, än att Riksdagen, med afseende å
innehållet af den i statsrådsprotokollet rörande sistberörda anslagstitel
afgifna promemoria af afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning, velat framhålla angelägenheten deraf att definitivt beslut
snarast fattades, huruvida den ursprungligen allenast för Norrbottens
län afsedda, enklare och i mindre skala försiggående ekonomiska kartläggningen
skulle utsträckas längre söderut, än nu vore bestämdt, eller
icke; och hade Riksdagen i detta hänseende förestält sig att, med afseende
ej mindre å ifrågavarande kartläggnings relativa billighet, än
äfven derå att skalan och metoden syntes vara fullt tillfyllestgörande
äfven för de inre, glest bebyggda delarne af mellersta Norrland samt
möjligen äfven för vissa delar af södra Norrland och norra Svealand,
samma kartläggning borde få fortgå icke obetydligt längre söderut,
hvarigenom de för fullbordande af hela landets ekonomiska kartläggning
erforderliga kostnaderna skulle nedbringas och till följd deraf,
om nu utgående anslagsbehof fortfarande under en följd af år anvisades,
denna kartläggning komma att fullbordas tidigare än man nu kunde
beräkna.

Departementschefen har härefter redogjort för kartverkens förnämsta
utvecklingsskeden och deras nuvarande ställning; och tillåter
sig utskottet att till denna, å sid. 8—23 i statsrådsprotokollet intagna
redogörelse hänvisa.

I anledning af Riksdagens anförda skrifvelse af den 2 maj 1893
hade, meddelar departementschefen vidare, utlåtanden till Kongl. Maj:t
afgifvits dels af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning,
dels ock af kommissionen för de allmänna kartarbetena.

I sitt berörda utlåtande hade afdelningschefen vid generalstabens
topografiska afdelning till behandling upptagit de bestämmelser, som

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

uti ofvan oinförmälda, för 1885 års Riksdag framlagda proposition blifvit
föreslagna att vid det fortsatta bearbetandet af landets allmänna kartverk
tillämpas; och hade afdelningschefen i anledning af dessa, i 11
särskilda punkter sammanfattade bestämmelser hufvudsakligast yttrat:

A) beträffande skalorna (punkterna 1—5 i 1885 års förslag):

Hvad uppmätningsskalorna beträffade, afsåge de då föreslagna bestämmelserna
för ekonomiska kartverket att till och med 29:de bladvåden
å den för generalstabens karta öfver Sverige gällande bladindelning
skulle användas skalan 1 : 20,000 samt för topografiska kartverket att
för redan i skalan 1 : 20,000 planmätta områden, i afseende å hvilka
topografisk kartläggning icke egt rum, skulle ske höjdmätningar i skala
1 : 50,000 och för icke planmätta områden skulle ske fullständig uppmätning
således äfven planmätning dels i skala 1 : 50,000 af kustlandet,
som läge emellan 29:de bladvåden och södra gränsen af Norrbottens
län, äfvensom för området kring de vigtigaste kommunikationslederna
genom Jemtland och omkring Storsjön samt dels i skalan
1 : 100,000 för hela det öfriga området, med de undantag, som kunde
befinnas nödiga för de delar af Vesterbottens läns fjelltrakter, der ingen
afvittringsmätning egt rum.

I dessa grunder, hvilka sedan en följd af år, der deras användning
ifrågakommit, faktiskt tillämpats, hade afdelningschefen ej att
föreslå andra ändringar än sådana, som betingades deraf, att enligt
hans åsigt dels mätuingsskalor borde bestämmas ej allenast för hela
landets topografiska kartläggning, utan äfven för hela landets ekonomiska
kartläggning, dels den topografiska kartläggningen i den mindre
skalan 1 : 100,000 borde utan olägenhet kunna utsträckas äfven öfver
Vesterbottens läns kustland.

I fråga om den ekonomiska kartläggningen ansåge afdelningschefen:

att plankarta i skala 1 : 20,000 borde upprättas endast öfver Sveaoch
Götaland med undantag af Kopparbergs län;

att, i likhet med hvad hittills egt rum inom Norrbottens län, å
karta i skalan 1 : 100,000 borde inrymmas såväl den topografiska beteckningen
(ytfcrmerna) som ock den ekonomiska (hemmansgränser,
inegor m. m.) inom de delar af Norrland, hvilka vore så glest bebodda
och odlade, att sådant kunde ske, utan att kartan blefve öfverlastad
med beteckningar och derigenom otydlig; hvarvid, om denna
dubbla beteckning äfven ej kunde införas å konceptkartorna inom hela
det område, som vore föreslaget att topografiskt uppmätas i skalan
1 : 100,000, afdelningschefen ansåge, att sådant dock borde kunna ske ej
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 5 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

blott inom nästan hela Vesterbottens län, utan äfven inom vidsträckta,
glest befolkade delar af de söder derom belägna norrländska länen och
Kopparbergs län; samt

att för öfriga delar af landet, om särskild ekonomisk kartläggning
öfver dem framdeles skulle ega rum, skalan 1 : 50,000 borde användas.

Beträffande den topografiska kartläggningen äf Vesterbottens läns
kustland, syntes det afdelningschefen, att detta område ej ur någon
synpunkt kräfde utförligare kartläggning än den, som blifvit använd
inom Norrbottens län, eller i skalan 1 : 100,000, helst en del redan
blifvit i denna mindre skala uppmätt för fullbordande af kartan öfver
sistnämnda län. Genom kartläggningen af ett område af 150 qvadratmil
inom Vesterbottens kustland i skalan 1 : 100,000 i stället för i
skalan 1 : 50,000 skulle kostnaden och tiden för fullbordandet af landets
kartläggning ej obetydligt förminskas. Erfarenheten hade nemligen
gifvit vid handen, att hvarje qvadratmil i den större skalan inom södra
Sverige kräfde, med jemngod personal, ungefär fyra gånger så lång
arbetstid och tre gånger så stor kostnad, som kartläggning i den mindre
skalan af motsvarande ytvidd inom norra Sverige. Om den mindre
skalan användes, skulle kartläggningen af hela Vesterbottens län kunna
i ett sammanhang under de närmaste åren fullbordas, då åter, om länets
nedom odlingsgränsen belägna del skulle uppmätas i två olika skalor,
den nu pågående kartläggningen af fjell- och skogsbygden visserligen
kunde inom några år väntas fullbordad, medan deremot den söderifrån
fortgående mätningen i skalan 1 : 50,000 ej kunde nå Vesterbottens
läns kustland förr än omkring 20 år härefter.

Hvad anginge den i andra punkten af 1885 års förslag intagna
bestämmelse, att de stomkartor, som sammansattes till underlag för topografisk
uppmätning af de delar af landet, hvilka icke blefve föremål
för kartläggning i skalan 1 : 20,000, borde utarbetas med hänsyn till
att äfven kunna läggas till grund för ekonomiska mätningars utförande,
så förklarade afdelningschefen sig anse detta vara en synnerligen vigtig
bestämmelse för undvikande af dubbelarbete, och just med hänsyn härtill
ansåge afdelningschefen, att uppmätningsskalan nu borde fastställas för
den ekonomiska kartläggningen äfven norr om 29:de bladvåden.

I afseende å utgifning sskalorna hade afdelningschefen erinrat, att
i 1885 års förslag ifrågasatts, att (3:e punkten) den ekonomiska plankartan
i 1 : 20,000 skulle utgifvas i oförminskad skala i färgtryck och
med användning af något billigt reproduktionssätt; att (4:de punkten)
utgifning af den topografiska kartan i skalan 1 : 100,000 skulle fort -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sättas efter oförändrad plan, men med användande af heliogravyr i stället
för den gravyrmetod, som dittills begagnats, och att (öde punkten)
framdeles skulle bestämmas, huru öfvergången till de skalor, hvari
kartorna öfver Norrbottens län utgåfves, skulle ordnas efter en med
afseende på bladindelningen lämplig gräns.

Beträffande 3:e punkten hade afdelningschefen förklarat, att man
ännu ej vore i stånd att åstadkomma en nöjaktig reproduktion i färgtryck
i skala 1 : 20,000 så billig, att kostnaden derför ej öfverstege
den, som betingats af den hittills använda utgifningsskalan 1 : 50,000,
hvilket ej heller borde förvåna, om man besinnade, att samma ytvidd
på marken i den förra skalan upptoge på kartan mer än sex gånger
så stor vidd som å den senare, samt att de billigare reproduktionsmetoderna,
der fotografisk afbildning spelade en stor roll, fordrade, för
att kartorna skulle i de minsta detaljerna blifva fullt tydliga, en förnyad
renritning af de på fältet uppmätta originalkartorna.

Angående den i 4:de punkten omnämnda koppargravyren upplyste
afdelningschefen, att denna sedan flera år blifvit helt och hållet
utbytt mot heliogravyr i förening med gravyr för hand, hvilken metod
befunnits lämplig icke blott för generalstabens karta i skalan 1 : 100,000,
utan äfven för Norrbottens-kartan i 1 : 200,000, så att 14 blad af den
förra och 32 blad af den senare hittills blifvit på detta sätt reproducerade.
Genom denna metods användning hade såväl kostnaden som
tiden för ett kartblads reproduktion nedbragts till hälften mot hvad
den förut använda handgravyren betingat.

I öfrigt hade afdelningschefen ingenting att erinra vid 1885 års
förslag om skalovna och sammanfattade de bestämmelser, han ansåge
böra gälla i fråga om dessa och hvad dermed egde omedelbart samband,
sålunda:

l:o) att för landets ekonomiska och topografiska uppmätning och
kartläggning, i likhet med hvad hittills egt rum, tre olika skalor användas,
nemligen:

a) skalan 1:20,000 för ekonomisk plankarta, försedd med höjdsiffror,
öfver Göta- och Svealand, med undantag för Kopparbergs län;

b) skalan 1 :50,000 dels för topografisk kartläggning af några
ännu återstående områden söder om 29. bladvåden och af hela det
norrländska kustlandet intill Vesterbottens läns södra gräns, samt vissa
delar af det inre Jemtland, dels för ekonomisk kartläggning, der sådan
framdeles kan ifrågakomma, inom de delar af landet, som ej äro under
mom. a) och c) omnämnda;

c) skalan 1:100,000 dels för topografisk uppmätning af hela den

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

del af landet, som ej redan är uppmätt eller under mom. b) föreslagen
att i större skala topografiskt uppmätas, dels för- ekonomisk kartläggning
af de områden inom norra Sverige, hvilka äro så glest bebodda
och odlade, att, likasom hittills skett inom Norrbottens län, både de
topografiska och de ekonomiska beteckningarne kunna på samma karta
i skalan 1 : 100,000 inmätas, utan att kartan deraf blifver öfverlastad
och otydlig;

2:o) att de stomkartor, som sammansättas till underlag för topografisk
uppmätning af de delar af landet, hvilka ej blifvit föremål för
kartläggning i skalan 1 : 20,000, utarbetas med hänsyn till att äfven
kunna läggas till grund för ekonomiska mätningars utförande;

3:o) att den i skalan 1 : 20,000 upprättade och med höjdsiffror
fullständigade ekonomiska plankartau tillsvidare såsom hittills utgifves
med färgtryck i 1 : 50,000 eller större skala, för så vidt dertill erforderliga
medel kunna från vederbörande län erhållas;

4:o) att utgifningen af såväl generalstabens karta i skalan 1:100,000
som Norrbottens läns karta i skalan 1 : 200,000 fortsättes efter oförändrad
plan och med nu använda arbetsmetoder, samt att sistnämnda
karta utsträckes äfven öfver hela Vesterbottens län jemte af bladindelningen
betingade delar af angränsande län; samt

5:o) att framdeles, sedan under arbetenas fortgång närmare kännedom
vunnits om på frågan inverkande förhållanden, efter pröfning af
vederbörandes förslag fastställes, huru öfvergången lämpligast skall ske
från kartan i 1 : 200,000 öfver landets nordliga del till den från landets
sydligare delar norrut fortgående utgifningen af kartan i 1 : 100,000.

B) Beträffande organisationen (punkterna 6—11 i 1885 års förslag):

Efter erinran att punkten 6 i förslaget innehölle, att det ekonomiska
kartverket i afseende på personal och anslag skulle förenas med
generalstabens topografiska afdelning, hvilken afdelning det alltså skulle
åligga att med biträde af den i punkten 7 omnämnda personal utföra
alla med landets allmänna kartläggning och beskrifning förenade arbeten,
anförde afdelningsehefen, att vid studiet af den behandling,
kartverksfrågan erhållit vid 1885 års riksdag, förefölle det, som om det
varit med anledning af bestämmelserna i denna 6:te punkt, hvilka för
öfrigt syntes afdelningsehefen ej stå väl tillsammans med bestämmelserna
i punkten 11, som Riksdagen ej kunnat ena sig om det''framlagda
förslagets antagande. Någon förändring uti nuvarande organisation
ansåge afdelningsehefen sig derför icke böra föreslå.

De i Riksdagens skrifvelse af år 1893 antydda hinder, som för

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

närvarande i viss mån förefunnes för användningen af ett verks personal
för något af de andras behof, kunde emellertid, enligt afdelningscliefens
åsigt, lättast undanrödjas derigenom, att gemensam arbetsplan
årligen uppgjordes för samtliga de ekonomiska och topografiska kartarbetena,
hvilken inför Kongl. Maj:t blefve föredragen i samband med
kartverkens gemensamma inkomsts- och utgiftsstat, och hvaraf personalens
användning för året framginge.

Hvad anginge punkterna 8, 9 och 10 i 1885 års förslag, innefattande
bestämmelser angående arfvoden och ersättningar till kartverkens
personal, så ville afdelningschefen icke ifrågasätta ett fjerde
ålderstillägg åt kartograferna, på sätt år 1885 föreslagits, eller förhöjning
i de till dem enligt kongl. brefven den 16 juni 1875 och den 30
maj 1884 nu utgående arfvoden och ersättningar utom i ett fall, nemligen
rörande reseersättningen till de kartografer och extra biträden,
hvilka utförde stomkartearbeten. Den med dessa arbeten sysselsatta
personal måste nemligen väljas med särskildt afseende på dess lämplighet
för sådana arbeten och kunde således ej ofta ombytas, hvadan de
med dessa arbeten förenade ökade resekostnaderna drahbade gång efter
annan samma personer, hvilka dock icke borde betrakta stomkartearbetena
såsom betungande, utan snarare såsom förtroendeuppdrag. Då vid
stomkartearbetena en fåtalig personal rörde sig öfver hela den yta, som
sedan utförligare kartlades af samtlige de öfrige kartograferna, af hvilka
hvar och eu i allmänhet uppehölle sig hela sommaren inom en eller
några få socknar, samt då dessutom stomkartepersonalen måste verkställa
många resor för att uppsamla kartor, som ej stått att erhålla i
landtmäterikontoret i Stockholm, vore uppenbart, att stomkartearbetena
betingade högre rese- och sannolikt äfven lefnadskostnader än de öfriga
arbetena, hvarför också åt de kartografer, som sysslat med stomkartearbetena,
vid åtskilliga tillfällen beredts särskilda gratifikationer; och
ansåge afdelningschefen på grund af hvad han sålunda anfört, att den
nu med 300 kronor till hvarje kartograf utgående årliga reseersättningen
under sommararbetena borde höjas för ledaren af stomkartearbetena
till 500 kronor och för hans biträden till 400 kronor.

I afseende å punkten 11 i 1885 års förslag, som afsåge att frågor
rörande alla de allmänna kartarbetena skulle inför Ivongl. Maj:t föredragas,
och att samtliga de för dessa kartverk erforderliga anslag uppfördes
under sjette hufvudtiteln, hade afdelningschefen intet att erinra;
och sammanfattade afdelningschefen de bestämmelser angående organisationen,
han föresloge, sålunda,

6:o) att de ekonomiska och topografiska kartverkens personal,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hvarom nedan bestämmes, under kartverkschefens ledning utför alla
med landets ekonomiska och topografiska kartläggning och beskrifning
förenade arbeten i öfverensstämmelse med de allmänna grunder, som
här ofvan blifvit angifna, samt i enlighet med derför af Kongl. Maj:t,
utfärdad instruktion;

7:o) att arbetena skola utföras af, förutom de vid generalstabens
topografiska afdelning kommenderade generalstabsofficerare, hvilkas antal
genom nämnda instruktion bestämmes, och generalstabens professor,
dels civile kartografer och kartografaspiranter, dels från armén kommenderade
officerare eller underofficerare samt af qvinlig personal;

8:o) att arfvode till kartograf samt till den officer, som förordnas
att handhafva närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetenas utförande,
och till kartograf, hvilken förordnas att biträda vid kartarbetenas
öfvervakande och ledning, utgår till samma belopp, som nu
är stadgadt i kongl. brefven den 16 juni 1875 och den 30 maj 1884;

9:o) att arfvoden för öfrig civil personal, såsom gravörer m. fl.,
hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas på beting, äfvensom
storleken af de dagaflöningar och reseersättningar, hvilka skola utgå
för arbete å fältet, af Kongl. Maj:t, uppå förslag af kartverkschefen,
bestämmas, samt

10:o) att alla de ekonomiska och topografiska kartarbetena rörande
frågor skola genom chefen för civildepartementet beredas och inför
Kongl. Maj:t föredragas, och att de för dessa arbeten erforderliga anslag
i sin helhet och under rubrik »till fortsatt bearbetande af rikets
ekonomiska och topografiska kartverk» uppföras under 6:te hufvudtiteln.

Slutligen hade afdelningschefen uti ifrågavarande utlåtande
yttrat sig

C) beträffande kostnaderna och tiden för kartarbetenas fullbordande
samt dervid anfört följande:

»Beräknar man nu kostnaden för kartarbetenas fullbordande under
antagande, dels att de dertill anslagna penningemedel under erforderlig
tid utgå till samma belopp som för närvarande och fördelas mellan de
olika kartverkens arbeten i hufvudsaklig öfverenstämmelse med hvad
hittills egt rum, dels att förhållandena i afseende på personalen ej ställa
sig ogynsammare än under sist förflutna tio åren, så utfaller beräkningen
på följande sätt:

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Inkomsterna belöpa sig enligt senaste stat till:

anslag till det topografiska kartverket...................... kronor 75,000: —

till det allmänna ekonomiska kartverket, ordi ''

narie anslag ................................................... 6,000: —

extra anslag ............................................................ 45,000: —

besparade landtmätarelöner .................................... 21,600: — 72,600: —

anslag till det ekonomisk-geografiska kartverket i Norrbottens
län .......................................................................31,000: —

Summa kronor 178,600: —)

»För fullbordandet af landets topografiska uppmätning återstår, enligt
det förslag till landets kartläggning, som på grund af. kartverkskommissionens
den 21 oktober 1882 afgifna utlåtande blifvit till 1885
års Riksdag framstäldt, äfvensom i öfverensstämmelse med afdelningschefens
vid generalstabens topografiska afdelning utredning den 16 november
1889, med den förändring, som jag i afseende å Vesterbottens
läns kustland här ofvan föreslagit, att i skalan 1 : 50,000 uppmäta omkring
400 qvadratmil, hvartill komma ytterligare omkring 250 qvadratmil
inom södra Sverige, hvilka, ursprungligen uppmätta i mindre skala
och utan erforderligt stöd af triangulering, behöfva ommätas för att
blifva likstälda med det öfriga kartverket. Af dessa 650 qvadratmil
kunna med hittills under de senare åren använda medel och arbetskrafter
omkring 25 till 30 qvadratmil årligen uppmätas, hvadan högst
25 år kunna beräknas ytterligare åtgå till denna uppmätnings afslutande
och utgifning af alla utom de sist uppmätta kartbladen.»

»Efter samma, ofvan anförda beräkningsgrund skulle ännu återstå
att i skalan 1 : 100,000 enligt i Norrbotten använd arbetsmetod kartlägga
nära 1,500 qvadratmil, innan hela landet blifvit topografiskt
uppmätt.» ,

»Svårt är att på grund af redan vunnen erfarenhet med säkerhet
afgöra, huru stor årlig arbetsprodukt man kan i sistnämnda skala inom
norra och nordvestra Sveriges skogs- och fjelltrakter erhålla för det
hittills inom Norrbotten använda arbetsanslaget; men i betraktande af
att materialier finnas till sammansättande af stomkartor öfver största
delen af ifrågavarande område, bör det nymätta området ej beräknas i
medeltal understiga 50 qvadratmil för hvarje år.»

»Omkring 30 år skulle således åtgå för denna del af kartläggningen
och år 1924 kan man således vänta sig att, under förutsättning af
arbetenas ostörda fortgång efter samma plan, med nu utgående anslag,

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hafva landets topografiska kartläggning afslutad samt äfven hafva en
del af det nordliga Sverige i samband dermed ekonomiskt kartlagdt.»

»Till detta arbete har då årligen utgått omkring 106,000 kronor,
inom hvilket belopp man dock endast i ringa grad kunnat genom
granskning på fältet hålla de utgifna kartbladen i tidsenligt skick och
införa under årens lopp erforderliga rättelser.»

»På kartverkets nuvarande ståndpunkt fordras, för att hålla bladen
i tidsenligt skick, att fyra blad om året skulle revideras för en kostnad
af omkring 10,000 kronor, hvilken kostnad, sedan samtliga kartblad
utkommit, ej torde kunna sättas lägre än till 20,000 å 25,000 kronor.
Revideringen har dock hittills fått stå tillbaka, emedan angelägnast
synts vara att i främsta rummet bedrifva nymätningen, hvaraf ännu så
mycket återstår.»

»För det till Svea- och Götalands ekonomiska kartläggning utgående
anslaget hafva från kartverkets början sammanlagdt blifvit uppmätta
omkring 600 qvadratmil, eller i medeltal 19,4 qvadratmil årligen. De
olika årens arbetsprodukter äro dock ej med hvarandra fullt jemförliga,
ty dels utgåfvos under den första tiden af kartverkets tillvaro tvenne
hela län och delar af andra län på statsverkets bekostnad, under det
sedermera särskilda anslag från länen dertill blifvit beviljade, dels ställer
sig den årliga arbetsprodukten något olika sedan år 1882, då den förändring
blifvit. införd, att stomkartesammansättning föregår uppmätningen.
. För decenniet 1882—1891 utgör nemligen årliga arbetsprodukten
i medeltal i det närmaste 23 qvadratmil.»

»Tager man denna senare siffra till utgångspunkt för fortsatta beräkningar,
så skulle efter 30 års förlopp, då den topografiska kartläggningen
antages fullbordad, ytterligare nära 700 qvadratmil eller inalles
omkring 1,300 qvadratmil vara inom Svea- och Götaland ekonomiskt
kartlagda i skalan 1 : 20,000.»

»Då hela Svea- och Götalands areal, med undantag för Kopparbergs
län och de 4 stora insjöarne, utgör 1,455 qvadratmil, skulle således
efter de 30 åren återstå 155 qvadratmil eller nära 7 års arbete i
skalan 1 : 20,000.»

»Derefter uppställer sig den frågan, huruvida man anser ändamålsenligt
och behöflig! att utsträcka den ekonomiska kartläggningen, på
grund af de för kartverkens gemensamma behof upprättade stomkartorna
i skalan 1 : 50,000, till återstående delen af riket, och af svaret på
denna fråga beror, om något anslag fortfarande skall utgå till ekonomisk
kartläggning och till hvilket belopp detta anslag bör beräknas.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. **

»Såsom sammanfattning af föregående tids- och kostnadsberäkning

framgår: . . ...

att, om arbetena fortgå enligt förut angifven plan och årligen
dertill utgår ett anslag lika med det nuvarande, 178,600 kronor, bör 25
år härefter all topografisk kartläggning i skalan 1 : 50,000 vara afslutad,
efter ytterligare 5 år bör all mätning i skalan 1 : 100,000 samt utgifningen
af den förstnämnda uppmätningen vara afslutad, så att. derefter
af den till de topografiska mätningarne utgående delen af årsanslaget,
hvilken belöper sig till 106,000 kronor, endast omkring 20,000—25,000
kronor årligen behöfva fortfarande utgå, för att genom hvart 20:de år
återkommande granskning på marken af hvarje blad hålla hela kartverket
tidsenligt; återstoden, omkring 80,000 till 86,000 kronor, kan

deremot då till statsverket indragas.

De till den ekonomiska kartläggningen i skalan 1 : 20,000 använda
72,600 kronor böra utgå i 7 år efter den topografiska mätningens afsilande,
således i 37 år, då äfven denna kartläggning bör vara afslutad
och man har att bestämma sig för att antingen fortsätta den återstående
ekonomiska kartläggningen inom Kopparbergs län och Norrland i skalan
1 : 50,000 eller ock, såvida landets kartläggning motsvarar den tidens
fordringar, indraga hela anslaget och till kartarbetena _ endast anslå
nödiga medel för att hålla de uppmätta kartorna i tidsenligt, skick.» .

Kommissionen för de allmänna kartarbetena, hvars utlåtande infordrats
öfver afdelningschefens förslag, hade, upplyser departementschefen,
förmält sig instämma i detta förslags hufvudgrunder, dock med några
af kommissionen ifrågasatta mindre jemkningar och redaktionsändnngar.

För egen del har departementschefen anfört, att, såsom framginge
af den till statsrådsprotokollet lemnade redogörelsen för förenämnda kartverks
särskilda utvecklingsskeden, man redan från många ar tillbaka
insett, behofvet, af att ifrågavarande kartverk, de ekonomiska och topografiska,
blefve stälda i närmare samband med hvarandra, så att, bland
annat, vissa arbeten, som vore för kartverken grundläggande, kunde till
dessas gemensamma bästa på en gång af de derför särskildt lämpliga
personerna utföras, hvarigenom vunnes, att man undginge dubbelarbeten
jemte dermed förenade ökade kostnader och att man erhölle ett, noggrannare
utfördt, arbete, som bättre egnade sig för kartverkens fortsätta
bearbetande för deras särskilda ändamål. I detta afseende ville departementschefen
erinra, att topograferne, med afseende å sin utbildning,
vore mera lämplige än kartograferne för vissa arbeten, som voro för
båda kartverken behöfliga, såsom trianguleringen och de geodet,iska

Bill, till Riksd. Frot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 5 Iläft. . 3

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

undersökningarna, under det att vid stomkartornas sammansättning
kartograferne otvifvelaktigt åstadkomme ett bättre arbete än topograferne.
Vid alla de komitéarbeten och utredningar, som under de senaste 20
åren förekommit rörande dessa frågor, hade ofvannämnda åsigt om kartverkens
ställande i ett närmare samband till hvarandra också i allmänaet
gjort sig gällande. Deremot hade i fråga om det ekonomiska kartverkets
öfver södra och mellersta Sverige fortsatta bearbetande åsigterna
vant mera delade, hufvudsakligast med hänsyn dertill, om de borde
vidare fortsättas eller helt och hållet inställas. Att åter upprepa de ofta
ramstälda skälen för och emot detta kartverks fortsättning ansåge sig
departementschefen sa mycket mindre behöfva, som äfven om, jemväl
under senare år, en eller annan röst höjts för dess upphörande, ett sådant
yrkande icke vunnit något allmännare gehör, utan tvärtom åsigten
om i nyttan af detsamma syntes hafva förvärfvat allt flere anhängare,
hvilket framginge, bland annat, deraf att, sedan kartverkets utgifvande
på statens bekostnad instäldes, medel dertill blifvit från landsting, hushållningssällskap
med flera anslagna till så betydliga belopp, att, under
det att de af staten utgifna kartblad utgjorde 42, de öfriga utgifna kartbladen
uppginge till ett antal af 74, hvarförutom för närvarande från
landsting med flera funnes anvisade medel till utgifning af ekonomiska
kartor^ ej mindre för återstående delen af Vermlands län än äfven för
hela Elfsborgs och Södermanlands län eller för sammanlagdt 57 kartblad.

Departementschefen ansåge sig derför böra instämma i det förslag,
som för 1885 års Riksdag framlades, så vidt deri förutsattes, att det
ekonomiska kartverket öfver södra och mellersta delarne fortfarande skulle
bearbetas på sätt förut skett, det vill säga i skala 1 : 20,000. Hvad
deremot utgifningsskalan beträffade, så, enär afdelningschefen upplyst, att
man ännu icke påfunnit något sätt för en reproduktion af kartan i samma
skala som arbetsskalan 1 : 20,000, utan att kostnaden derför skulle
öfverstiga den, som för närvarande kunde beräknas för kartans utgifvande
i skala 1 : 50,000, samt dertill komme, att några synnerliga fördelar af
kartornas utgifvande _ i skalan 1 : 20,000 framför dem, som kartbladen i
den nu använda utgifningsskalan 1 : 50,000 medförde, icke kunnat påvisas,
syntes _ omständigheterna bjuda att i denna del frångå 1885 års
förslag och bibehålla den nuvarande utgifningsskalan, dock att det stodo
landsting, hushållningssällskap eller andra fritt att, efter Kongl. Maj:ts
bepröfvande, få kartbladen utgifna i större skala, om de ville bestrida
de dermed förenade kostnaderna.

Under erinran, att ett af den år 1877 tillsatta komité för afgifvande
af utlåtande i fråga om ordnande af de allmänna kartarbetena i riket

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

väckt förslag angående topografisk uppmätning i skalan 1 : 20,000 af
området söder om 29:de bladvåden icke blifvit upptaget i den för 1885
års Riksdag framlagda proposition, liar departementschefen förklarat att,
med 1 uinsyn särskildt till de dermed förenade kostnader, ej heller han
ansett sig böra göra förslag i sådant syfte. Hvad beträffade skalorna
för kartläggningen, såväl den ekonomiska som den topografiska, af trakterna
norr om 29:de bladvåden, Kopparbergs län i dess helhet deri inbegripet,
instämde departementschefen helt och hållet i hvad afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning föreslagit och som biträdts
af kartverkskommissionen i detta utlåtande. Detta förslag innebure
i hufvudsak, att kartläggningen norr om 29:de bladvåden borde
bedrifvas sålunda, att mätningarna å mera odlade trakter borde ske i
skala 1 : 50,000 och å andra områden i skala 1 : 100,000; att vid stomkartornas
upprättande iakttoges, att desamma uppgjordes med hänsyn
till att kunna läggas till grund icke allenast för en topografisk utan äfven
för en ekonomisk karta; samt att till utgifningsskala för Vesterbottens
län och af bladindelningen betingade delar af angränsande län bestämdes
1 : 200,000, hvaremot frågan om hvar öfvergången skulle ske från denna
skala till den af generalstaben öfver södra Sverige utgifna kartan i
1 : 100,000, äfvensom frågan om utgifning af särskild ekonomisk karta
öfver Norrlands mera befolkade trakter lemnades beroende på framtida
afgörande. Om stomkartearbetena anförtroddes åt kartograferne, skulle,
enligt hvad afdelningschefen upplyst, en för båda kartverken lämplig
stomkarta erhållas utan högre kostnad än om stomkartan upprättades af
topograferne uteslutande för att tjena till underlag för den topografiska
kartan. Derjemte vunne man, under förutsättning af kartverkens gemensamma
bearbetning, att Norrbottenskartograferne, hvilka på grund af sin
föregående verksamhet särskildt vore egnade för dylika arbeten i fjellbygderna,
finge full användning i de delar af landet, som gränsade intill
Norrbottens län.

Under det att anslagen till kartverken för ett lämpligt tillgodogörande
af desamma måste sammanföras till ett gemensamt anslag, som,
med afseende å kartverkens öfvervägande betydelse för civila ändamål,
syntes böra uppföras å sjette hufvudtiteln under en anslagstitel, som
lämpligen kunde benämnas »rikets allmänna kartverk», så ansåge departementschefen
deremot någon förändring i organisationen af personalen nu
icke kunna åstadkommas med utsigt att derigenom kostnaderna skulle
nedbringas, hvadan de nuvarande anordningarna tillsvidare syntes böra
lemnas orubbade, dock att sådana bestämmelser meddelades, att personalen
från båda kartverken kunde efter för hvarje år af Kongl. Maj:t

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

faststäld gemensam arbetsplan användas för de arbeten, som, med hänsyn
till för handen varande förhållanden, lämpligast borde dem tilldelas.
Genom en sådan anordning kunde man bättre än på annat sätt ernå den
inskränkning i kostnaderna, som man alltid vid kartverkens reorganisation
eftorsträfvat, och derjemte vunne man det målet, att hvarken det militära
elementet, som i afseende på det topografiska kartverket måste vara
det förherskande, kunde vinna företräde framför det civila eller detta
framför det militära, helst om föredragningen af hithörande frågor inför
Kongl. Maj:t skedde af chefen för civildepartementet efter gemensam
beredning med chefen för landtförsvarsdepartementet, såsom kartverkskommissionen
i sitt utlåtande öfver afdelniugschefens förslag ifrågasatt.

.Då enligt hvad sålunda föreslagits ingen egentlig ändring konimc
att vidtagas i afseende å de göromål, som skulle utföras af det ena eller
andra kartverkets personal, hade departementschefen ej att föreslå andra
ändringar i de åt personalen tillförsäkrade aflöningsförmåner, än som af
afdelningschefen ifrågasatts, nemligen att reseersättningen åt de med
stomkartearbeten sysselsatte kartograferne skulle höjas från nuvarande
beloppet 300 kronor till 500 kronor för ledaren af arbetena och till 400
kronor för de öfrige. I sammanhang härmed ansåge sig departementschefen
dock böra påpeka, att de fäste kartografernes antal, med hänsyn
till en lämplig rekrytering och afgång, icke borde inskränkas till någon
viss siffra.

Hvad slutligen anginge kostnaderna för kartarbetenas fullbordande
och tiden, som kunde antagas dertill åtgå, ville departementschefen,
under erinran att beräkningar i sådant afseende, livilka utsträcktes öfver
en längre tidrymd, alltid måste blifva mer eller mindre approximativa,
hänvisa till hvad afdelningschefen i sitt utlåtande anfört och som från
kartverkskommissionens sida icke mött någon gensaga. Enligt de beräkningar
afdelningschefen uppstält skulle, under förutsättning af arbetenas
fortgång med nu utgående anslag under circa 30 år och med
ärligt anslag i ytterligare 7 år af 72,600 kronor, hela landets topografiska
kartläggning vara afslutad omkring år 1924 och dess ekonomiska,
hvad södra och mellersta delarne af riket anginge, fullbordas omkring
7 år senare eller sålunda omkring år 1930. Kostnaden härför skulle
följaktligen uppgå till sammanlagdt 5,866,200 kronor och, om dertill
lades hvad som sedan år 1885 utgått., eller 1,353,800 kronor, skulle sålunda
hela kostnaden för kartläggningen från och med år 1886, eller
samma tidpunkt, som lades till grund för beräkningarna i 1885 års förslag,
uppgå till 7,220,000 kronor, hvilken summa utgjorde omkring
400,000 kronor mera än hvad i sistnämnda förslag antagits under förut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 21

sättning att den föreslagna organisationen blefve införd redan från och
med år 1886, men 400,000 kronor mindre än hvad den år 1880 tillsätta
kommission för de allmänna kartarbetena i sitt utlåtande af den
21 oktober 1882 beräknat. Härvid vore derjemte att märka, att man
för det nu beräknade beloppet, 7,220,000 kronor, äfven erhölle en stomkarta
för hela rikets ekonomiska kartläggning. Dessutom och da man
förut satt anslagen till afvittringarna i ett visst samband med anslagen
till rikets kartverk, så att anslagen till dessa antagits böra höjas i mån
som afvittringsanslagen nedginge, ville departementschefen påpeka, attafvittringsanslagen
för år 1886 utgjorde 250,000 kronor, då numera å
riksstaten för afvittringen vore upptaget allenast ett anslag å 63,000
kronor, utan att dock kartverksanslagen i motsvarande grad blifvit förhöjda.
På grund häraf har departementschefen föreslagit :
att i fråga om kartverkens fortsatta bearbetande borde gälla samtliga
de af afdelningschefen under punkterna 1 t föreslagna bestämmelser;
dervid dock punkten 7, på sätt kartverkskommissionen i sitt
utlåtande öfver afdelningschefens förslag hemstält, borde formuleras så 7:o)

att arbetena skola utföras af, förutom de vid generalstabens
topografiska afdelning kommenderade generalstabsofficerare, hvilkas antal
genom nämnda instruktion bestämmes, och generalstabens professor, dels
civile kartografer och kartografaspiranter samt generalstabens topografiska
afdelnings civila biträden, dels ock från armén kommenderade officerare
eller underofficerare samt af qvinlig personal;

att i fråga om arfvoden, reseersättningar och dylikt till de särskilda
kartverkens personal borde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de af afdelningschefen föreslagna, gälla följande bestämmelser:

att arfvode till kartograf bestämmes till 1,500 kronor med tre
ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utgå efter respektive 5, 10 och lo

års väl vitsordad tjenstgöring; ... . , . ,.

att den officer, som förordnas att handhafva närmaste ledningen åt
de ekonomiska kartarbetenas utförande, må tilldelas ett årligt arfvode
af 1,000 kronor, och att årliga arfvoden, hvartdera till ett belopp åt
500 kronor, tilldelas de kartografer (högst trenne), hvilka förordnas att
biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning; och

att arfvodena för öfrig civil personal, såsom gravörer med flere
hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas på beting äfvensom
storleken af de dagaflöningar och reseersättningar, hvilka skola utgå för
arbete å taltet, af Kongl. Maj:t, uppå förslag af afdelningschefen vid
generalstabens topografiska afdelning såsom kartverkschef, bestämmas,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

dock att reseersättningen till de kartografer, som äro sysselsatte med
stomkartors upprättande mke ma utgå med högre belopp än 500 kronor
till kartograf som leder dessa arbeten, och med 400 kronor till en hvar
åt de ofrige; samt

att,vidare borde föreskrifvas, att alla de allmänna kartarbetena rölande
frågor skulle genom chefen för civildepartementet inför Kongl
Maj.t föredragas efter forutgången gemensam beredning med chefen för
landtförsvarsdepartementet, och att de för dessa arbeten erforderliga
anslag i sin helhet och under rubrik »rikets allmänna kartverk» uppfördes
under sjette hufvudtiteln. pp

Utskottet vill till en början erinra, att Riksdagen uti ofvanberörda
skrifvelse af den 2 maj 1893 i sammanhang med det anförda uttalandet
om kartarbetenas ändamålsenliga anordning fäst uppmärksamheten å eu
i fråga om användningen af anslaget till de topografiska arbetena förekommande,
enligt Riksdagens förmenande mindre egentlig anordning
Enligt hvad Riksdagen inhemta!, utginge nemligen från detta anslag dagtraktamenten
jemväl till de aspiranter vid generalstaben, hvilka under
en egentliga aspiranttiden för sm egen utbildning vore kommenderade
till _ tjenstgöring vid de topografiska arbetena. Då denna deras tienstgonng
emellertid icke vore till något egentligt gagn, utan snarare till

tf erSri i°+-imr^an^en dessa afbeten, syntes det Riksdagen rigtigare
att medel till ifrågavarande dagtraktamenten bereddes från annat håfl

vid Jr ia[Sfn C +a detta ,Rlksdagens uttalande har afdelningschefen
anfört'' J?1®tabens toPografiska afdelning i ofvan omförmälda utlåtande

tfnfo-’ « 1 “e,d®ltal sex aspiranter årligen kommenderades till den

topografiska afdehmgens arbeten samt att dessa aspiranter i traktamente
rese- och handracknmgskostnader m. m. förorsakade afdelningen
5 ÖGO* I? gl i m °mknnf 800 kronor hvardera eller tillsammans nära
hafvLkrt?nmrmhVfl ken U-tglft’ °m’ såsom vanligen vore fallet, särskild befäla
vare behofde för aspiranternas rakning aflönas, stege till 6,000 kronor

dpnrfder+ % senaste tre åren hade dock - fortsätter afdelningschefen

j lfVlt nedbr^ med ung''efår halfva beloppet deri genom,

att dels aspiranternas arbeten utförts i Stockholms närhet och

fr£s fifton r 0rtme,del af sommaren, dels ock särskild! anslag af

rlpf l f,50°i V0"10/ b 1 Vlt af Kon8''L Maj:t beviljadt såsom bidrag till
en fcaita i skalan 1: 5,000 öfver trakten nordost om Stockholm, hvilken
under dessa aspiranternas öfningsarbeten blifvit upprättad.

kotumfv-lf del ®fi« ? sålunda utbildade generalstabsaspiranterna
komme val sedermera, i likhet med andra arméns officerare, hvilka vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

den topografiska afdelningen för rekryteringen af dess personal utbildats,
afdelningens arbeten till godo, men det stora flertalet utförde sin topografiska
öfningskurs hufvudsakligen för egen utbildning; och har afdelningschefen
uttalat såsom önskvärdt, om från annat håll medel kunde
beredas till bestridande af åtminstone så stor del af de med generalstabsaspiranternas
utbildande förenade kostnader, som motsvarade afdelningens
utgifter för dem af aspiranterna, hvilka kunde beräknas ej
sedermera komma afdelningens arbeten till nytta.

Då denna fråga, i hvilken, enligt hvad utskottet inhemtat, utlåtande
jemväl blifvit infordradt från chefen för generalstaben, ännu är beroende
på utredning, har utskottet, med hänsyn dertill, att Riksdagens i ämnet
uttalade mening torde komma att vid ärendets föredragning inför Kongl.
Maj:t vinna behörigt afseende, ansett frågan för närvarande icke föranleda
vidare yttrande från Riksdagens sida.

Hvad det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget beträffar, synes
detsamma vara upprättadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af
nästlidet års Riksdag i dess ofvanberörda skrifvelse angifna grunder. I
anledning häraf, och då förslagets särskilda bestämmelser icke gifvit utskottet
skäl till anmärkning, har utskottet funnit sig böra förorda bifall
till de af Kongl. Maj:t ifrågasatta förändrade anordningarna i afseende å
de allmänna kartverken.

Under förutsättning af bifall till den af Kongl. Maj:t föreslagna
organisationen af rikets allmänna kartverk har herr Fredholm, såsom
ofvan nämnts, föreslagit, att det för kartverket erforderliga anslag måtte
uppföras å riksstatens fjerde hufvudtitel. Då de ändamål, som genom
kartverket böra tillgodoses, emellertid torde vara mera af civil än af militär
art, synes det utskottet lämpligare, att anslaget härför varder, på sätt
Kongl. Maj:t föreslagit, uppfördt å sjette hufvudtiteln, helst samtliga
hithörande'' frågor enligt det kongl. förslaget skola efter chefens för
civildepartementet föredragning af Kongl. Maj: t afgöras.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
men med afslag å herr Fredholms i ämnet väckta
motion, må för de ekonomiska och topografiska kartarbetenas
försätta bedrifvande dels medgifva, att — med
uteslutande ur riksstaten af den under sjette hufvudtiteln
å ordinarie stat uppförda anslagstitel »rikets
ekonomiska kartverk, reservationsanslag» tillika med
det derunder anvisade anslag, 6,000 kronor — i stället

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

må bland anslagen å riksstatens sjette hufvudtitel under
anslagstitel »rikets allmänna kartverk» å ordinarie stat
uppföras ett anslag å 178,600 kronor, dels ock godkänna
hvad i fråga om arfvoden, reseersättningar och
dylikt till de särskilda kartverkens personal blifvit i
statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13 januari
1894 föreslaget.

Landsstaterna i länen.

Ang. höjning
af anslaget
till extra
biträden in. in.

[5-]

5:6) Kongl. Maj:t har föreslagit, att det under anslaget till landsstaterna
i länen uppförda reservationsanslag till arfvoden åt extra länsnotarier
och öfriga extra biträden vid länstyrelserna samt till vikariatsersättning
under semester för dertill berättigade tjenstemän måtte höjas
från 90,000 kronor till 115,000 kronor eller med 25,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom,
sedan 1878 års Riksdag, i sammanhang med senaste lönereglering för
landsstaten, å ordinarie stat under anslaget till landsstaterna i länen anvisat
ett reservationsanslag af 95,000 kronor till arfvoden åt extra länsnotarier
och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning
under semester för dertill berättigade tjenstemän, Kongl.
Maj:t i afseende å användandet af detta anslag den 31 maj samma år
förklarat, att på Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje fall komme att bero,
om, till hvad belopp och för huru lång tid särskilda anslag borde ställas
till Kongl. Maj:ts befallningshaf vandes förfogande, att användas till arfvoden
åt extra ordinarie länsnotarie och tillfälliga biträden, hvilka arfvoden
icke finge öfverstiga, för extra ordinarie länsnotarie 2,000 kronor och
för tillfälliga biträden 1,000 kronor årligen; hvarjemte Kongl. Maj:t den
11 nästpåföljde oktober, i sammanhang med beviljande för år 1879 åt
samtliga länsstyrelserna från nämnda anslag af vissa belopp till godtgörelse
åt ständiga eller tillfälliga extra biträden, stadgat, att i de län,
der å någondera afdelningen mera än en extra landskanslist eller landskontorist
erfordrades, arfvodet blott för ett sådant biträde å hvarje afdelning
finge utgå med det genom kongl. brefvet den 31 maj 1878
stadgade högsta belopp, men för hvarje af öfriga ej bestämmas till
högre belopp än 700 kronor. Efter närmare pröfning af länsstyrelsernas
behof af medel för berörda ändamål hade Kongl. Maj:t den 12 december
1879, i enlighet med ett af statskontoret afgifvet förslag, bestämt hvarje
länsstyrelses andel i förenämnda anslag till visst belopp, att tillsvidare

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 25

utgå och af länsstyrelserna i mån af behof och mot redovisning användas
till godtgörelse åt ständiga eller tillfälliga extra biträden med
enahanda inskränkning i afseende å arfvodenas belopp, som för år 1879
blifvit föreskrifven. För vissa länsstyrelser hade sedermera ytterligare
medel för ifrågavarande ändamål beviljats att tills vidare utgå, hvarjemte
under de senare åren genom särskilda lcongl. bref förhöjning i
de åtskilliga länsstyrelser beviljade belopp medgifvits för vissa år.

Enligt hvad departementschefen vidare erinrar, hade vid 1885 års
riksdag ifrågavarande anslag, med anledning af de då befintliga stora
reservationerna derå, nedsatts till 90,000 kronor, med hvilket belopp
anslaget från och med år 1886 utgått.

Nu hade statskontoret, som den 25 november 1893 afgifvit utlåtande
öfver af tolf länsstyrelser gjorda framställningar om fortfarande
anvisande af förut för viss tid medgifna förhöjningar i de dem beviljade
anslagsbeloppen eller om ytterligare förhöjningar deri, dervid tillika hemstält
om aflåtande af proposition till Riksdagen om ifrågavarande reservationsanslags
ökande. Med anledning af länsstyrelsernas berörda
framställningar hade Kong]. Maj:t den 8 december 1893, i enlighet
med hvad statskontoret i nämnda utlåtande tillstyrkt, medgifvit, att de
till dessa länsstyrelser tills vidare anvisade anslag för godtgörelse åt
extra biträden finge för innevarande år höjas med tillhopa 14,650 kronor
eller med 1,300 kronor utöfver hvad för år 1893 varit dessa länsstyrelser
såsom tillfällig förhöjning anvisadt.

På sätt statskontoret i berörda utlåtande erinrat — yttrar departementschefen
— utgjorde de belopp, som för anställande af extra
biträden hos länsstyrelserna anvisats att från ifrågavarande anslag tills

vidare utgå, för närvarande .............................................. kr. 67,050: _

De förhöjningar häri, som dels genom kongl. brefvet
den 8 december 1893, dels genom äldre kongl.
bref beviljats vissa länsstyrelser, 14 till antalet, för år

1894, uppginge till ............................................................... » 16,250: —

De från ifrågavarande reservationsanslag för anställande
af extra biträden anvisade medel utgjorde

alltså för innevarande år tillhopa...............................''......... kr. 83,300: _

Om till denna summa lades det belopp, som högst
kunde utgå för semestervikariat samt till arfvode för bestridande
af länsbokhållaretjenst under den tid, ordinarie
innehafvaren egde åtnjuta ledighet för landsbokens upp Transport

kr. 83,300: —
Bill. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft.

26 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport kr. 83,300: —

rättande, och hvilket, enligt hvad statskontoret upplyst,

utgjorde ....................................................................................... » 26,766: 7 0.

blefve utgiftssumman för år 1894 ...................................... kr. 110,066: 7 0.

och i händelse hela utgiftssumman komme att utgå,
uppstode följaktligen å anslaget, som enligt hvad redan

nämnts, numera utgjorde endast ....................................... » 90,000: —

en brist till belopp af ......................................................... kr. 20,066: to.

I sitt ofvannämnda utlåtande hade statskontoret anfört, att de reservationer
å anslaget, som under de första åren efter detsammas beviljande
uppkommit, sedermera årligen minskats med allt större belopp
för hvarje år till fyllande af brist å anslaget, som under de senare åren
uppkommit, så att dessa reservationer, som vid 1891 års slut ännu
uppgått till 65,477 kronor 46 öre, enligt 1892 års rikshufvudbok vid
sistnämnda års slut nedgått till 48,881 kronor 7 öre. Vid utgången
af år 1893 komme desamma att ytterligare minskas med 18,000 å

19,000 kronor. De från och med år 1894 befintliga tillgångarna å anslaget
medgåfve sålunda icke, att de år 1893 utgående tillfälliga förhöjningar
i de länsstyrelserna för extra biträdens aflönande beviljade
fasta anslagsbelopp anvisades att med enahanda belopp fortfarande utgå
för mer än ett år eller år 1894. Då det emellertid med all säkerhet
kunde antagas, att göromålen hos de länsstyrelser, hvilka fått sig beviljad
tillfällig förhöjning å anslagsbeloppen, icke komme att undergå
sådan minskning, att de arbetskrafter, för hvilkas anlitande förhöjningen
varit afsedd, skulle kunna umbäras, utan dessa snarare behöfde i
framtiden än ytterligare förstärkas, likasom de tio länsstyrelser, som
icke erhållit någon tillfällig förhöjning, förr eller senare kunde komma
i behof deraf, hade statskontoret ansett nödvändigt att hos Riksdagen
äska anslagets ökande från och med år 1895 med så stort belopp, att
tillgång då kunde finnas till det förhöjda belopp, som för år 1893 utginge
och för innevarande år kunde komma att medgifvas.

Enligt hvad statskontoret vidare yttrat, framginge äfven af länsstyrelsernas
ofvanberörda framställningar att, med undantag för Malmöhus
län — der enligt arbetsredogörelserna för åren 1890—1892 någon
minskning i antalet af målen hos länsstyrelsen inträffat, men behofvet
af extra biträden likväl, enligt hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
meddelat, med säkerhet kunde antagas ej komma att för den närmaste
framtiden göra sig mindre gällande — detta behof af extra biträden
icke blott qvarstode oförminskadt, utan äfven ökats genom ärendenas
tillväxt både i antal och omfattning, beroende derpå, att länsstyrelserna

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. ‘-j7

fått sig ålagda nya bestyr genom flera under senare åren utfärdade
författningar, bland bvilka i främsta rummet nämndes lagen om vaghållningsbesvärets
utgörande å landet, lagarne om sparbanker och sjukkassor,
värnpligtslagen, vidare lagarne angående afskrifning af de a
viss jord hvilande grundskatter och lindring i rustnings- och roteringsbesvären
samt senast gifna föreskrifter för verkställighet af den sistnämnda
lagen med flera författningar.

Sedan statskontoret vidare meddelat, att, derest de åt statskontoret
tillstyrkta anslagsförhöjningarna för år 1894 — såsom sedermera genom
kong], brefvet den 8 december 1893 skett—beviljades, endast omkring

10,000 kronor komme att af de vid 1892 års slut å auslaget befintliga
reservationerna återstå, sedan bristerna derå för åren 1893 och 1894
blifvit fylda, hade statskontoret ytterligare framhållit, nödvändigheten
att anslaget ökades, såvida ej göromålens jemna gång vid länsstyrelserna
skulle genom brist på nödiga medel rubbas. Och då anslaget borde
från och med år 1895 höjas med så stort belopp, att icke blott samma
belopp, hvartill utgifterna derå för år 1894 beräknats och hvilket, på
sätt ofvan nämnts, utgjorde 110,066 kronor 70 öre, kunde derifrån fortfarande
utgå, utan äfven tillgång funnes till den vidare förhöjning af
anslagsbeloppen, som för ett eller annat län kunde, äfven i framtiden
komma att visa sig oundgängligen behöflig och hvilken statskontoret
beräknade till 5,000 kronor, hade statskontoret, som ansåge önskvärdt,
att anslagsbeloppet nu bestämdes så högt, att ny reglering deraf icke
alltför ofta måtte vara oundgänglig, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen, att anslaget måtte höjas till ett jemnadt belopp
af 115,000 kronor.

Genom hvad statskontoret sålunda anfört torde, vara ådagalagdt,
att förhöjning af ifrågavarande anslag är för framtiden oundgänglig,
och äfven om anslaget, med afseende å derå befintliga reseivationer,
icke synes för år 1895 kräfva fullt så stor ökning som den föreslagna,
anser likväl utskottet, att, då en förhöjning ändock är nödvändig och
den i allt fall afser ett reservationsanslag, den redan nu bör beviljas
efter en sådan måttstock, att anslaget utan ytterligare ökning må under
en längre tid varda för sitt ändamål fullt tillräckligt.

Utskottet hemställer för den skull,

att det under anslaget till landsstaterna i länen
uppförda reservationsanslag till arfvoden åt extra länsnotarier
och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

samt till vikariatsersättning under semester för dertill
berättigade tjensteman må höjas från 90,000 kronor
till 115,000 kronor, eller med 25,000 kronor.

af anslaget'' ,.. 6:0)iKo1??1.'' h*r föreslagit, att anslaget till landsstaterna i

tai följd af lanen matte höjas med det belopp, hvartill fyra till indragning beboZueTln.
Stämdn boställens afkastning vore i stat beräknad, eller 3,580 kronor.
dragning. Departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört, att, enligt

[6.] bv{7 statskontoret i sin berättelse om statsverkets inkomster jemte

förslag till deras beräknande för år 1895 meddelat, till följd af tjensteinnehafvares
afgång samt enligt särskildt beslut följande landsstatsbostallen
med i stat beräknad afkastning till sammanlagdt belopp af
3,580 kronor komme att, efter tilländalupna tjenste- och fardagsår, till
statsverket indragas, nemligen:

häradsskrifvarebostället i Örbyhus fögderi af Upsala län, l mantal
Vallby n:o 2;

häradsskrifvarebostället i Kiuda och Ydre härads fögderi af Östergötlands
län, 1 mantal Aska Storgården n:o 3;

häradsskrifvarebostället i Åkerbo m. fl. härads fögderi i sistnämnda
län, f mantal Stratomta n:o 1, med löningsjord; samt

länsmansbostället i Bergslags fögderis tredje distrikt af Vestmanlands
län, 1 mantal Sösta n:o 2;

och hade statskontoret derför hemstält, att anslaget till landsstaterna
i länen måtte höjas med nyssnämnda belopp.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej gifvit anledning
till någon utskottets erinran, får utskottet föreslå,

att anslaget till landsstaterna i länen må höjas
med 3,580 kronor.

Vid bifall härtill samt till hvad i afseende å det under denna
anslagstitel uppförda reservationsanslaget föreslagits, kommer anslagstiteln
»landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)»
med följande ändrade lydelse »landsstaterna i länen (deraf 115,000
kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,652,302 kronor till 2,680,882
kronor, eller med 28,580 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Landtbruksstyrelsen.

7:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med godkännande
af de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13
januari innevarande år ifrågasatta ändringar i staten för landtbruksstyrelsen
och i vilkoren och förbehållen för åtnjutande af de deri upptagna
löneförmåner, höja anslaget till landtbruksstyrelsen från dess nuvarande
belopp, 27,800 kronor, till 28,800 kronor, eller med 1,000
kronor.

I eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 130) har herr
A. V. Ljungman föreslagit, att Riksdagen måtte bifalla Kongl. Maj:ts
ofvan omförmälda proposition endast under vilkor, att den af Kongl.
Maj:t föreslague nye ledamoten i landtbruksstyrelsen skulle vara föredragande
jemväl i fiskeriärenden och att fiskeriinspektören gåfves en
samma styrelse underordnad ställning.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat,
hurusom enligt den af Kongl. Maj:t och Riksdagen för landtbruksstyrelsen
faststälda stat samt den för styrelsen gällande instruktion
styrelsen utgjordes af en öfverdirektör och chef samt såsom ledamöter
en fiskeriinspektör och två byråingeniörer, nemligen en öfveringeniör
och en landtbruksinspektör, hvarjemte hos styrelsen skulle finnas anstäld
en sekreterare. För kompetens till ledamotsbefattningarna voro
uppstälda sådana vilkor, som ansetts nödiga för att vinna trygghet för
att hvarje ledamot egde erforderliga teoretiska fackinsigter och praktisk
erfarenhet inom det område, som tillhörde hans verksamhet, hvaremot
några juridiska insigter eller förfarenhet i administrativa värf naturligvis
icke uppstälts såsom behörighetsvilkor. Af sekreteraren fordrades
deremot, att han aflagt examen för inträde i rikets rättegångsverk eller
till Kongl. Maj:ts kansli.

Vidare erinrar departementschefen derom, att vid sistlidna års
riksdag Kongl. Maj:t, för att möjliggöra en sådan nödig ansedd förändring
af styrelsens organisation, att sekreteraren gjordes till ledamot
af styrelsen, och med anledning af en utaf styrelsen gjord framställning,
föreslagit enahanda ökning af anslaget till styrelsen, hvilken framställning
dock icke tillvunnit sig Riksdagens bifall.

Sedan landtbruksstyrelsen i skrifvelse den 30 september 1893
åter upptagit denna fråga, har i följd häraf departementschefen å nyo
understält frågan Kongl. Maj:ts pröfning och dervid i minnet åter -

Ang. ändring
i staten för
landtbruksstyrelsen.

[7.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kallat, hurusom landtbruksstyrelsen i den skrifvelse af den 30 september
1892, som föranledt Kongl. Maj:ts framställning i ämnet till sistlidna
års Riksdag, anfört, att under den tid, styrelsen redan varit i verksamhet,
erfarenheten otvetydigt gifvit vid handen, att dess nuvarande
organisation i ett afseende vore mindre tillfredsställande. För landtbruksstyrelsen
såsom centralt embetsverk vore nemligen de fackkunskaper
uti de till styrelsens verksamhetsområde hörande näringsgrenar,
hvilka erfordrades hos fiskeriinspektören och byråingeniörerna, icke de
enda, som kunde och borde utöfva ett bestämmande inflytande på
styrelsens beslut. Dessa borde tillika grunda sig på en klar och bestämd
insigt om uppgiften, omfånget och gränserna för de förvaltande
embetsverkens verksamhet i allmänhet jemte reglerna och sätten derför,
äfvensom på en mera omfattande kunskap beträffande gällande
lagar och författningar, än som gifvetvis kunde förutsättas hos dem,
hvilka icke gjort dithörande ämnen till föremål för speciella studier
samt under tjenstgöring inom statsadministrationen eller på liknande
sätt gjort sig fullt förtrogne med ifrågavarande slag af offentlig verksamhet.
Med styrelsens nuvarande organisation gåfves icke någon
garanti derför, att äfven sistnämnda insigter och erfarenhet skulle inom
styrelsen städse finnas i erforderlig grad representerade, då den hos
styrelsen anstälde sekreteraren hvarken enligt instruktionen vore ålagd
eller med sin ställning kunde åläggas att i de äreuden, styrelsen hade
att handlägga, verkställa sjelfständigt utredningar eller uttala sin
mening. Styrelsen vore derför, om den nuvarande instruktionen strängt
följdes, hänvisad att antingen undvara erforderliga upplysningar i
nämnda afseende eller ock, till skada för den praktiska rigtning, i
hvilken styrelsen ansåge sig böra arbeta, nödga ledamöterne inom
styrelsen, hvilkas hufvudsakliga studier och erfarenhet folie inom ett
annat område, att egna en god del af sitt arbete åt tidsödande undersökningar
för lösningen af de juridiska och administrativa frågor, hvarmed
ärenden inom styrelsen ofta stode i oupplösligt sammanhang. För
motverkande af de antydda olägenheterna hade visserligen styrelsen,
då derstädes förekommit ärenden, hvilka kräft juridisk eller administrativ
fackinsigt, såsom frågor om instruktioner för under styrelsens inseende
stående tjenstemän och anstalter, reglementen för administrativa inrättningar,
afseende understödjande af vissa grenar af landthushållningen,
besvärsmål m. in., låtit sekreteraren deltaga i öfverläggningarna inom
styrelsen, men då sekreteraren icke härför vore underkastad tjenstemannaansvar,
hänvisade den utväg, som sålunda måst anlitas, endast
ytterligare på behofvet af en förändring af styrelsens organisation i

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

syfte att densamma komme att bestå, förutom af öfverdirektören och
de nuvarande ledamöterne, af ytterligare en ledamot med juridisk eller
administrativ faokbildning, i hvilken händelse likväl sekreterarebefattningen
kunde indragas. Af de göromål, som för närvarande ålage
sekreteraren, vore, näst biträdet vid uppsättandet af expeditioner, registrator-
och aktuariegöromålen de mest tidsödande, beroende derpå att
antalet till styrelsen inkomna mål och ärenden allt ifrån den tid, styrelsen
trädde i verksamhet, varit ganska betydligt och visat en sådan
tendens att tillväxa, att samma antal, som år 1890 utgjort 989 och år
1891 vuxit till 1,000, under år 1892 så tilltagit, att det vid utgången
af september månad år 1892 uppgått till 913 eller 277 flera än motsvarande
dag år 1890 och 201 flera än motsvarande dag år 189L Då
sekreterarens biträde vid uppsättningen i icke ringa grad tagits i anspråk
på styrelsens samtliga afdelmngar, hade styrelsen, för att sekreteraren
måtte kunna egna tillräcklig uppmärksamhet åt det magtpåliggande
expeditionsväsendet samt vid förefallande behof kunna deltaga i
styrelsens öfverläggningar, låtit registrators- och aktuariegöromålen
under sekreterarens inseende och på hans ansvar handhafvas af en hos
styrelsen anstäld extra ordinarie tjensteman. Om en dylik anordning
vidtoges i det fall, att sekreterarebefattningen hos styrelsen indroges
och en ny ledamotsplats i stället inrättades, skulle den nye ledamoten
kunna öfvertaga, jemte de af hans ställning såsom ledamot härflytande
åligganden, äfven öfriga med sekreterarebefattningen för närvarande
förenade göromål.

För vidtagande af eu sådan åtgärd, som den af styrelsen sålunda
ifrågasatta, talade för öfrigt åtskilliga andra skäl. Sålunda funnes t. ex.
ett helt slag af ärenden, hvilka med styrelsens nuvarande organisation
icke kunde erhålla en lämplig beredning och föredragning, nemligen
vissa styrelsens ekonomiska angelägenheter, i det att, förutom styrelsens
aflöningsmedel, hvilka skulle, efter upprättadt förslag af sekieteraren,
på vissa tider af styrelsen reqvireras, styrelsen hade att verkställa
en stor mängd såväl regelbundet återkommande som tillfälliga
utbetalningar, för hvilka medel skulle pa behöriga tider reqvireras och
lyftas. Beslut om alla dessa utgifter, hvilka under nuvarande förhållanden
skulle påfordra föredragning än af den ene än af den andre
utaf de nuvarande ledamöterne, kunde icke, derest någon enhet eller
reda uti styrelsens förvaltning uti ifrågavarande afseende skulle kunna
bibehållas, fattas annat än efter förslag af en och samma person, hvartill
styrelsen ansåge den bäst lämpa sig, som handhade styrelsens
ekonomiska angelägenheter. Vidare hade det med styrelsens nuvarande

32 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sammansättning visat sig förenadt med nästan oöfverstigliga svårigheter
att under sommartiden, då inspektioner af de under styrelsens
inseende stälda läroverk och andra anstalter samt den styrelsen underlydande
personal och dess tjensteförrättningar hufvudsakligen måste
ske, upprätthålla styrelsens verksamhet, hvartill erfordrades, att antingen
styrelsens chef och en ledamot eller två ledamöter af styrelsen vore i
residensstaden närvarande, och sådant hade, oaktadt hvarken öfvercli
rekt oren eller ledamöterne i regel åtnjutit någon semester, endast
latit sig göra derigenom att embetsresorna så mycket som möjligt inskränkts,
hvilket åter icke kunnat undgå att medföra beaktansvärda
olagenheter. Genom anställande, på sätt föreslaget blifvit, af ytterligare
en ledamot, hvilken naturligtvis icke behöfde företaga några embetsresor,
blefve denna svårighet undanröjd. Slutligen borde det icke
lemnas oanmärkt, att den sekreteraren tillkommande aflöningen vore
så knappt tilltagen, att styu-elsen icke i allmänhet kunde beräkna att
^enna heiatt.ning erhålla fullt kompetent person eller
la bibehålla denne längre, än till dess han lyckats förvärfa en annan
mera. förmånlig anställning, hvadan och då en ökning af sekreterarens
aflöning, om befattningen bibehölles, i allt fall vore af förhållandena
oundgängligen påkallad, det syntes styrelsen synnerligen lämpligt att,
på samma gång som en ändring i styrelsens stat vidtoges, dess organisation
lämpades efter hvad erfarenheten visat vara i sådant afseende
nödvändigt.

Då styrelsen emotsåge, att dess verksamhet redan under den närmaste
framtiden.skulle komma att än ytterligare utvidgas, hade styrelsen.
ansett sig icke böra längre uppskjuta med att underställa Kongl.
iVlapts profning frågan om de åtgärder, som till afhjelpande af ofvan
omlormalda brister i styrelsens organisation kunde erfordras. Om äfven
styre sen härvid såge sig nödsakad föreslå en förhöjning af det för
styrelsen bestämda anslag, hade styrelsen så mycket mindre funnit sig
bora häraf afhålla sig från att göra framställning i ämnet, som styrelsen
vore öfvertygad derom att, då ett embetsverk för befrämjande af
landets modernäring och andra i samband dermed stående näringar inrattats,
det icke kunde vara med god hushållning förenligt att genom
mbesparande af den obetydliga utgift, verkets fullständiga uppsättande
skulle medföra, äfventyra eller åtminstone försvåra uppnåendet af det
andamal, hvarför verket inrättats.

Beträffande de åligganden, hvilka skulle tillkomma den ifrågasatte
nye ledamoten af styrelsen, hade landtbruksstyrelsen föreslagit, att det
skulle åligga denne att dels deltaga i behandlingen af alla sådana frågor,

Statsutskottets Utlåtande K:o V.

6om erfordrade juridisk fackinsigt, och inom styrelsen föredraga alla
kansli- och kameralärenden; dels utöfva tillsyn öfver registrators- och
aktuariegöromålen; dels ansvara för uppsättningen af samt till styrelsens
granskning öfverlemna koncept till expeditioner i ej mindre de
utaf honom sjelf föredragna, än äfven alla öfriga af styrelsen eller
öfverdirektören till honom för uppsättning aflemnade mål och ärenden;
dels uppbära och handhafva af styrelsen reqvirerade medel samt medlen
till vederbörande utbetala och i laga ordning redovisa; dels ock besörja
verkställigheten af styrelsens beslut i ekonomiska angelägenheter.

Beträffande den föreslagne nye ledamotens atlöningsförmåner hade
styrelsen ansett dessa böra sättas lika med de nuvarande ledamöternes,
med hvilka han jemväl i afseende å vilkoreu för aflöningens åtnjutande
samt rätt till ålderstillägg, pension och semester borde vara likstäld,
och den nye ledamotens aflöning följaktligen i styrelsens stat upptagas
med 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom
tjenstgöringspenningar, förutom två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor. Bå sekreterarebefattningen i stället borde indragas, skulle deremot
sekreterarens aflöning, hvarmed äfven vore förenade två ålderstillägg
å 500 kronor hvartdera, ur staten utgå, hvadan och då någon
indragningsstat ej syntes erforderlig, den ifrågasatta omorganisationen
af styrelsen skulle kräfva ett förhöjdt anslag af endast 1,000 kronor.

Efter det statskontoret öfver denna framställning afgifvit utlåtande
och deruti anfört, att, derest Kongl. Maj:t skulle finna den af landtbruksstyrelsen
föreslagna omorganisationen redan vara af behofvet påkallad
och hvarför styrelsen syntes statskontoret i allmänhet hafva anfört
goda skäl, statskontoret, med hänsyn till mängden och beskaffenheten
af de åligganden, som enligt landtbruksstyrelsens förslag skulle
tillkomma den ifrågasatte nye ledamoten, icke hade något att erinra
mot den för ändamålet föreslagna höjningen af det till styrelsen utgående
anslag, hade, enligt hvad departementschefen vidare erinrat,
departementschefen, vid ärendets föredragning inför Kougl. Maj:t den
14 januari 1893, för egen del yttrat bland‘annat, att för eu ändring af
landtbruksstyrelsens organisation i det syfte, som med styrelsens framställning
afsåges, syntes honom giltiga skäl tala. Hos styrelsen förekomme
så måuga vigtiga ärenden, för hvilkas behöriga afgörande erfordrades
insigter i juridiska ämnen och en noggrannare kännedom om
administrativa förhållanden, att det måste för styrelsen vara af vigt
att eg a tillgång till någon juridiskt och administrativt bildad person,
som vore pligtig att deltaga i styrelsens öfverläggningar i dylika ärenBih.
till Rilcsd. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 5 llåft. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

den och dervid under tjenstemannaansvar yttra sin mening. Att de i
• styrelsen anstälde fackmän i landtbruk och dertill hörande näringar
skulle behöfva använda en god del af sin tid för att sätta sig in i
frågor, som för dem, hvilkas utbildning vore af naturvetenskaplig och
teknisk art, alltid måste förblifva mer eller mindre främmande, kunde
icke vara annat än till skada för det allmänna, då de derigenom i viss
mån droges ifrån sin egentliga uppgift, och sådant måste i längden
inverka menligt på styrelsens förmåga att behörigen fylla de fordringar,
som på densamma stäldes. Och saknaden af en ledamot med juridiska
och administrativa insigter kunde icke ersättas deraf, att dylika insigter
förefunnes hos sekreteraren, då denne tjensteman för de meningar, som
al honom yttrades under styrelsens öfverläggniugar, till deltagande
hvari han, enligt hvad styrelsen upplyst, hittills stundom plägat kallas,
icke vore under nuvarande förhållanden underkastad tjenstemannaansvar,
och hans yttranden följaktligen icke kunde annorlunda anses än såsom
enskiklt till styrelsens chef eller ledamöter uttalade åsigter.

Enligt styrelsens förslag skulle för vinnande af det åsyftade ändamålet
inom styrelsen inrättas en ny befattning, hvars innehafvare skulle
utom sina åligganden såsom ledamot öfvertaga den nuvarande sekreterarens
skyldigheter, hvaremot sekreteraretjensten skulle indragas. Huru
den nya befattningen skulle benämnas, derom hade styrelsen icke yttrat
sig. För sin del ansåge departementschefen deremot den erforderliga
förändringen i styrelsens organisation lämpligare åstadkommas på det
sätt, att sekreterarebefattningen bibehölles, men sekreteraren, jemte det
han fortfarande fullgjorde sina nuvarande åligganden, gjordes till ledamot
af styrelsen. 1 sak vunnes detsamma, hvilkendera utvägen än
valdes. Men då de göromål, som hufvudsakligen komme att upptaga
ifrågavarande tjenstemans tid, vore desamma, som hittills tillhört
sekreteraren, syntes det departementschefen egentligare att för befattningen
äfven bibehålla benämningen af sekreterare. Departementschefen
ville tillika erinra, att ett dylikt förenande i en befattning af
ledamots åligganden och af sådana göromål, som vanligen tillhörde
underlydande tjenstemän, icke vore för vår statsförvaltning främmande,
i det att den ena af öfverintendentsembetets förste intendenter samt
landtmäterisekreteraren på en gång fullgjorde sekreteraregöromål och
vore ledamöter af sina respektive verk.

Af den tillökning i göromål, som sålunda skulle åläggas sekreteraren,
och den förändrade ställning inom styrelsen, han skulle komma
att intaga, följde att han äfven i afseende å aflönings- och andra för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 3o

måner borde, på sätt landtbruksstyrelsen föreslagit, likställas med styrelsens
öfrige ledamöter.

Beträffande den nu förevarande framställningen i detta ärende
anför departementschefen, att i den skrifvelse, hvari landtbruksstyrelsen,
på sätt ofvan nämnts, å nyo upptagit frågan om förändring af styrelsens
organisation, styrelsen till en början erinrat, att det vid behandling
inom Riksdagen af Kong]. Maj:ts nyssberörda förslag framhållits
att, om för närvarande en förstärkning af styrelsen tillfälligtvis skulle
erfordras, vare sig för erhållande i vissa fall af en juridiskt bildad
persons uttalande eller för beredande af ökad möjlighet för styrelsens
medlemmar till inspektionsresors företagande, denna förstärkning kunde,
utan ändring i styrelsens organisation, åstadkommas genom tillfällig
adjunktion af sekreteraren, för hvilken, till ersättning härför, någon
lättnad i vissa af de göromål, som eljest ålåge honom, kunde beredas
genom extra biträdes anställande. Häremot hade styrelsen först och
främst genmält att behofvet af en juridiskt bildad persons ledamotskap
i styrelsen icke kunde rätteligen anses såsom blott tillfälligt samt
vidare anmärkt, att, om en sådan anordning, som inom Riksdagen antydts,
blefve genomförd, följden deraf ovilkorligen skulle blifva deri, att
styrelsen komme att arbeta under tvenne väsentligen skilda organisationsformer,
allt efter som sekreteraren vore adjungerad eller icke.
Men förutom det att en sådan i sig sjelf högst oegentlig dubbelhet af
organisationsformer hos en och samma styrelse icke skulle kunna undgå
att verka störande på den jemna gången af styrelsens verksamhet,
kunde det med allt skäl sättas i fråga, huruvida en dylik anordning i
de fall, då adjunktionen afsåge att erhålla en juridiskt bildad persons
uttalande, läte sig, på sätt föreslaget blifvit, i verkligheten genomföra.
Om nemligen denna adjunktion, hvilken måste ske antingen pa viss
tid eller för visst mål eller ärende, föreskrefves skola ske för viss tid,
så måste, enär icke på förhand kunde med bestämdhet sägas, när ett
ärende, i hvilket adjunktion af sekreteraren vore behöflig, skulie.ifrågakomma
till behandling, adjunktionen oupphörligen förnyas, hvarigenom
den gifvetvis upphörde att vara tillfällig, men på samma gång skulle
nödvändigheten uppstå att vidtaga en förhöjning af styrelsens anslag.
Skulle åter den utvägen väljas, att sekreteraren adjungerades för vissa
bestämda mål eller ärenden, komme sannolikt genom tröttsamheten

o() Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

och enformigheten vid upprepandet af dessa ständigt återkommande
adjunktioner hela denna utväg till styrelsens förstärkning att snart
lemnas obegagnad, helst derigenom i allt fall icke skulle vinnas den i
styrelsens förut gjorda framställning i ämnet antydda fördelen att
vissa der omförmälda ärenden finge en tillbörlig beredning och handläggning.

. Det inom Riksdagen framstälda förslaget kunde alltså, i hvad det
afsage beredandet af möjlighet för landtbruksstyrelsen att genom tillfällig
adjunktion af sekreteraren i vissa fall erhålla en juridiskt bildad
persons uttalande, enligt styrelsens åsigt, icke genomföras, och dermed
kunde hela förslaget anses hafva förfallit. Men styrelsen ville dessutom
framhålla, hurusom den ersättning för adjunktionen, som enligt
iorslaget skulle tillkomma sekreteraren, eller att honom skulle genom
extra biträdes anställande beredas någon lättnad i vissa af de göromål
som eljest ålåge honom, i sjelfva verket icke vore någon ersättning
or det ökade ansvar och arbete, som sekreteraren genom adjunktionen
skulle erhålla, enär, om eu sådan lättnad icke medgåfves, sekreterarens
tid skulle blifva så upptagen af registrator- och aktuariegöromålen,
att, styrelsen af hans arbete icke kunde draga den nytta, som med
Iorslaget afsåges.

Då sålunda den föreslagna adjunktionen, hvilken enligt förslaget
skulle sakna allt ekonomiskt underlag, i hvarje händelse icke läte sig
genomföra, samt något annat sätt att utan erforderliga medels beviljande
åstadkomma den förstärkning af landtbruksstyrelsen, som Kongl
Maj:t ansett erforderlig och hvars behöflighet äfven inom Riksdagen i
viss man medgifvits, icke blifvit uppvisadt, hade styrelsen ansett samma
förstärkning böra, i enlighet med de i departementschefens yttrande till
statsrådsprotokollet den 14 januari 1893 angifna hufvudgrunder, beredas
genom en förändring af styrelsens organisation i syfte att sekreteraren
blefve ledamot af styrelsen.

_ Beträffande de hufvudsakliga skäl, som talade för en dylik förandrmg,
hade styrelsen åberopat hvad styrelsen i sin förut gjorda framställning
i sådant ändamål anfört jemte innehållet af sagda statsrådsprotokoll.
Men med afseende å sakens vigt ansåge sig styrelsen böra
såsom ytterligare stöd för nödvändigheten af en snar förändring af
styrelsens organisation i det af styrelsen antydda syfte tillägga att, då
de landtbruksstyrelsen underlydande tjeustemän, landtbruksingeniörerne
och de kringresande undervisarne, till följd af beskaffenheten af deras
tjenstgöring, icke lämpligen kunde vid förefallande behof erhålla förordnande
att upprätthålla ledamotsplats inom styrelsen samt på grund

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af de obetydliga förmåner, som funnes att för sådan händelse erbjuda,
andra lämpliga personer ej kunde finnas vara villige att mottaga dylika
förordnanden, följden deraf blifvit att landtbruksstyrelsen under längre
tider dels alldeles icke, dels ej i vissa frågor kunnat upprätthålla sin
beslutmässighet. Så hade t. ex. inträffat att, sedan landtbruksinspektören
Ch. Jacobson i oktober månad 1892 aflidit, under tiden till
den 14 april 1893, då befattningen först kunde återbesättas, endast
två ledamöter varit tjenstgörande i styrelsen och att, då den nye landtbruksinspektören
staxt efter utnämningen måst, för ordnandet af enskilda
angelägenheter, beviljas ledighet, samt den ene af de båda
tjenstgörande ledamöterne varit af sjukdom hindrad att utöfva sin befattning,
följden deraf blifvit, utom andra olägenheter, att, oaktadt ansökningstiden
till en ledig landtbruksingeniörsbefattning redan den 27
april 1893 utgått, samma befattning icke kunnat tillsättas förrän den
15 derpå följande juni. Under nästlidna års sommar, då styrelsens
chef och ledamöter företagit inspektionsresor, hade, oaktadt samma
inspektioner lika litet som under föregående år af styrelsens verksamhet
skett i den omfattning, som önskligt varit, samt hvarken
styrelsens chef eller ledamöter under sommaren åtnjutit semester, det
icke låtit sig göra att med den nuvarande organisationen hela tiden
upprätthålla styrelsens beslutmässighet ens i vanliga ärenden, utan till
följd deraf att det icke kunnat så ordnas, att samtidigt antingen styrelsens
chef och en ledamot eller tvenne ledamöter varit i hufvudstaden
närvarande, hade styrelsen under sammanlagd! mera än en månads tid
varit urståndsatt att fatta något som helst beslut. Om sekreteraren
under dessa förhållanden varit ledamot af styrelsen, hade icke någon
af sagda olägenheter behöft inträffa.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda och i sin föregående
framställning i ämnet anfört samt med afseende fästadt jemväl derå
att styrelsens verksamhet alltjemt ökats, hvilket framginge, bland
annat, deraf att antalet till styrelsen inkomna mål och ärenden under
år 1893 så vuxit, att desamma den ''30 september nämnda år uppginge
till 1,060, eller 147 flera än motsvarande dag år 1892, 348 flera än
motsvarande dag år 1891 och 424 flera än motsvarande dag år 1890,
samt att all sannolikhet förefunnes att nämnda förhållande komme att
fortfara, hade styrelsen hemstält, att Kong], Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning om höjande från och med år 1895 af anslaget till
styrelsen med 1,000 kronor och om godkännande af de vid sistlidna
års riksdag föreslagna ändringar i staten för styrelsen och i vilkoren
och förbehållen för åtnjutande af de deri upptagna löneförmåner.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

För egen del anför departementschefen rörande detta ärende, att
af landtbruksstyrelsens senaste skrifvelse i ämnet framginge att, sedan
Kougl. Maj:ts förut omförmälda framställning till Riksdagen afläts,
olägenheterna af styrelsens nuvarande organisation gjort sig ännu mera
känbara än tillförene.

Dessa olägenheter kunde icke annat än till en ringa del afhjelpas
genom att tillfälligtvis adjungera sekreteraren som ledamot af styrelsen.
Ett fullständigt undanrödjande deraf erfordrade att sekreteraren gjordes
till ständig ledamot. Men i sådant fall kräfde också billigheten att
sekreteraren, hvilkens göromål derigenom blefve lika trägna och magtpåliggande
som de öfrige ledamöternes, i afseende å aflönings- och
andra förmåner likstäldes med desse. För detta ändamål erfordrades i
landtbruksstyrelsens stat den ändring, att aflöningen för sekreteraren,
som nu utgjorde lön 1,800 kronor och tjenstgöringspengar 1,200 kronor
jemte två ålderstillägg, hvartdera å 50Ö kronor, bestämdes till lön 2,500
kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor med rätt till två ålderstillägg
i enlighet med nu gällande bestämmelser; hvarjemte på det att
sekreteraren jemväl i afseende å semesterförmån måtte blifva likstäld
med de öfrige ledamöterne, vilkoren och förbehållen för åtnjutande af
de i staten upptagna löneförmåner borde ändras sålunda, att semester
finge, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kunde ega
rum, åtnjutas af styrelsens chef och ledamöter under en och en half
månad årligen. u) Den erforderliga anslagsförhöjningen inskränkte sig
sålunda, såsom förut nämnts, till 1,000 kronor, för hvilken obetydliga
tillökning i utgifterna det allmänna enligt departementschefens åsigt
komme att beredas full ersättning genom den förbättring i styrelsens
organisation, som derigenom vunnes.

Herr Ljungman har till stöd för sitt ofvan omförmälda förslag
anfört, att den anordning af fiskeriadministrationen, som införts genom
landtbruksstyrelsens inrättande, vore ur den .synpunkten otillfredsställande,
att, då fiskeriinspektoren, eller som han förr benämndes fiskeri -

*) Den i detta afseende nu gällande bestämmelsen är af följande lydelse: Semester
må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ega rum, åtnjutas af öfverdirektören,
fiskeriinspektoren, öfveringeniören och landtbruksinspektören under en och en
half månad samt af sekreteraren under en månad årligen,

Statsutskottets Utlutande K:o

intendenten, blifvit ledamot af den centrala styrelsen, derigenom borttagits
den instans, som förut funnits mellan bemälde fiekeritjensteman
och Kongl. Maj:t, samt derutöfver gifvits honom en ställning, som
måste oförmånligt inverka på arten af hans verksamhet och medförde
en för fiskerinäringen vådlig centralisation i en enda persons händer
af samma närings administration.

En utväg att i väsentlig mån afhjelpa dessa brister uti fiskeriadministrationen
erbjöde enligt motionärens mening Kongl. Maj:ts förslag
i statsverkspropositionen om en ny ledamot och föredragande i
landtbruksstyrelsen i stället för den å samma styrelses stat upptagne
sekreteraren, om nemligen den nye ledamoten, hos hvilken juridiska
och nationalekonomiska insigter borde komma att utgöra en förutsättning,
finge öfvertaga föredragningen inom styrelsen af fiskeriärendena
och fiskeriinspektören gåfves en styrelsen underordnad ställning, mer
liknande landtbruksingeniörernas, hvaremot Riksdagens beslut 1889
beträffande landtbruksstyrelsen icke erbjöde något hinder.

Vid behandling under nästlidet, års riksdag af det då framstälda
förslag i enahanda syfte som det nu föreliggande anförde utskottet,
att genom hvad till statsrådsprotokollet den 14 januari 1893 blifvit i
ämnet meddeladt syntes utskottet behöfiigheten af den föreslagna ändringen
i landtbruksstyrelsens organisation vara till fullo ådagalagd. Vid
sådant förhållande och då den årliga statsutgift, som erfordrades för
ändringens genomförande, icke vore särdeles betydande, ansåge utskottet
den omständighet, att så få år förflutit, sedan styrelsen inrättades och
stat för densamma faststäldes, icke böra utgöra något hinder för Riksdagen
att redan då lemna sin medverkan till afhjelpande af den brist,
som, enligt hvad erfarenheten visat, förefunnes i styrelsens sammansättning.

Denna uppfattning finner utskottet hafva vunnit ytterligare stöd
af hvad som i ärendet blifvit i statsrådsprotokollet den 13 januari
innevarande år anfördt; hvadan utskottet ansett sig jemväl nu böra
biträda hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit.

Vidkommande derefter det af herr Ljungman framstälda förslaget,
att den nye ledamoten i landtbruksstyrelsen skulle vara föredragande
jemväl i fiskeriärenden, så synes med afseende å de hufvudsakliga åligganden,
som skulle tillkomma denne tjensteman, ej hos honom kunna

Statsutskottets Utlåtande N:o L

förutsättas den sakkunnighet rörande fiskeriväsendet, som ett genom*
lurande af motionarens förslag skulle kräfva, under det att deremot
nskeriarendenas föredragning _ inom styrelsen af en fackman, på sätt
nu eger rum, måste lända till fromma för dessa ärendens grundliga
behandling; och då utskottet följaktligen anser, att fiskeriinspektören
iortfarande bör qvarstå såsom ledamot af landtbruksstyrelsen, kan
utskottet naturligen ej heller tillstyrka motionärens förslag om att
denne tjensteman skulle gifvas en samma styrelse underordnad ställning.

Utskottet hemställer sålunda,

att Riksdagen, med afslag å herr Ljungmans
ofvanberörda motion — med godkännande af den förändring
i gällande stat för landtbruksstyrelsen, att
sekreteraren åtnjuter i lön 2,500 kronor och i tjenstgöringspenningar
1,500 kronor, tillsammans 4,000
kronor, hvilken lön efter fem år kan höjas med 500
kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor,
samt af de ändringar i vilkoren och förbehållen för
åtnjutande af de i samma stat upptagna löneförmåner,
som i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13
januari 1894 blifvit ifrågasatta — må från och med
år 1895 höja anslaget till landtbruksstyrelsen från
dess nuvarande belopp 27,800 kronor med 1,000
kronor eller till 28,800 kronor.

Bidrag till vägunderhållet på landet.

mn9vägunZ- D., ,8:o) Under denna nya anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att
h&iiet pä Riksdagen, måtte dels i riksstaten under sjette hufvudtiteln näst efter
landet m. m. anslaget till färjor och färjekarlar uppföra under benämningen »bidrag
J till vägunderhållet på landet» ett förslagsanslag af 600,000 kronor; dels
och på, extra stat för år 1895 anvisa, för bestridande af statsverkets
andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Såsom departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, har
genom 60 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet
den 23 oktober 1891 förordnats, att utaf den för vägunderhåll
in natura uppskattade kostnad eu tiondedel lemnas af statsmedel, hvil -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ket bidrag utbetalas till vederbörande vägstyrelse för att på lämpligt
sätt tillhandahållas dem, som berörda vägunderhåll bestrida.

Med anledning häraf hade, enligt hvad departementschefen meddelar,
Kongl. Maj:t genom bref förenämnda dag anbefalt statskontoret
att i god tid före 1894 års början, till Kongl. Maj:t inkomma med förslag
å beloppet af det anslag, som i följd deraf syntes böra från och
med år 1895 å riksstaten uppföras.

Sedan för fullgörande af denna befallning statskoutoret genom
skrivelser den 29 december 1891 anmodat Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i samtliga länen att till statskontoret inkomma med approximativ
uppgift å beloppet af den utgift, som i berörda hänseende
kunde anses inom hvarje särskildt län för år 1895 ifrågakomma, hade
statskontoret i skrifvelse den 2 november 1893 afgifvit det sålunda infordrade
förslaget och dervid, jemte förmälan att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms och Vermlands län i skrivelser till statskontoret
anmält, att uppgifterna ännu icke kunde lemnas, tillkännagivit,
att de öfriga länsstyrelserna inkommit med de äskade uppgifterna,
öfver hvilka statskontoret låtit upprätta ett sammandrag, hvari för
fullständighetens skull och då statskontoret ansett sig icke böra afvakta
den tid, då vidare uppgifter i berörda hänseende från Stockholms och
Vermlands län kunde erhållas, utgifterna för dessa två län upptagits
med ledning af de uppgifter rörande totalkostnaden för underhåll af
sommarväg inom nämnda län, som meddelats uti en af bilagorna till
det af utsedde komiterade den 14 december 1880 afgifna betänkande
angående förändrad lagstiftning i fråga om utgörande af väghållningsbesväret
på landet.

Enligt omförmälda sammandrag skulle det approximativt beräknade
beloppet af den utgift, som enligt ofvan åberopade paragraf i nya
väglagen ansåges böra för år 1895 af statsmedel utgå för underhåll af
vägar å landet, den tid mark vore bar, utgöra:

för Stockholms län ............................................................

,, Upsala län ..................................................................

„ Södermanlands län.......................................................

,, Östergötlands län.........................................................

„ Jönköpings län..........................................................

,, Kronobergs län .............................................................

„ Kalmar län...................................................................

„ Gotlands län............................................................

„ Blekinge län ........................................................^.......

kr.	22,676:	50
V)	13,463:	25
17	16,070:	—
11	37,400:	—
11	30,917:	G4
71	17,345:	47
11	25,000:	—
11	7,000:	—
»1	13,617:	99
kr.	183,490:	85

Bih. till Ri/csd. Prot. 1S94. 4 Sami. 1 Åfd. 5 lläft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för

Kristianstads län ...............

Malmöhus län.....................

Hallands län .....................

Göteborgs och Bohus län

Elfsborgs län .....................

Skaraborgs län ..................

Yermlands län ..................

Örebro län ..........................

Vestmanlands län ............

Kopparbergs län ...............

Gefleborgs län ....................

Vesternorrlands län .........

Jemtlands län .....................

Vesterbottens län...............

Norrbottens län..................

Transport kr. 183,490: 8 5

................................... „ 30,000: —

................................ „ 59,709: 44

.................................. „ 17,500: —

................................. „ 16,000: —

.................................. „ 52,210: 49

.................................. „ 24,000: —

.................................. „ 31,375: 10

.................................. „ 16,295: —

................................. „ 12,000: —

................................ „ 20,000: —

................................. „ 20,471: 95

................................. „ 34,000: —

.................................. „ 20,000: —

.................................. „ 33,506: 31

.................................. „ 26,187: 63

eller för hela riket kr. 596,746: 7 7.

Då emellertid utgiften för de två län, från hvilka fullständig uppgift
i berörda hänseende ej ännu kunnat erhållas, syntes vara något
för lågt beräknad, ansåge statskontoret det förslagsanslag, som för bestridande
af ifrågavarande utgift borde å riksstatens sjette hufvudtitel
för år 1895 uppföras, i rundt tal kunna beräknas till 600,000 kronor.

I sammanhang härmed hade statskontoret erinrat, att uti 84 § af
ofvannämnda lag stadgades att, då vägdelning enligt samma lag egde
rum första gången, halfva kostnaden derför skulle af statsverket bestridas,
men att till de utgifter, som för berörda ändamål komme att
från statsverket utgå, något anslag icke blifvit å riksstat uppfördt,
med anledning hvaraf ock Kongl. Maj:t, sedan inom ett län anspråk
redan väckts på utbekommande af den andel af kostnaden för verkstälda
vägdelningar, som borde af statsverket gäldas, och då liknande
framställningar kunde vara att förvänta äfven från andra län, den 17
mars 1893 bemyndigat statskontoret att, intill dess anslag för utgifter
af ifrågavarande slag kunde varda å riksstaten uppfördt, af under
händer varande medel och under titel: »Förskott att anmälas hos
Riksdagen till ersättande» anordna hvad för ändamålet kunde komma
att erfordras.

Enär, på sätt i 37 § af nämnda lag stadgades, vägdelning i enlighet
med föreskrifterna i samma lag skulle, sedan väghållningsdistrikts
område blifvit enligt 82 § i lagen bestämdt, första gången ske, då

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

yrkande derom framstäldes af väghållningsskyldige, hvilka innehade jordbruksfastigheter
i värde uppgående till minst en tiondedel af sammanräknade
taxeringsvärdet å alla sådana fastigheter inom väghållningsdistriktet,
vore statskontoret visserligen icke i tillfälle att med visshet
bedöma, i hvad utsträckning sådana vägdelningar i den närmaste framtiden
komme att företagas och huru stor kostnad för statsverket dylika
vägdelningar komme att medföra; men då af ofvanberörda statskontorets
skrifvelse bifogade uppgifter från Kongl. Maj:ts _ befallningshafvande
syntes framgå, att sådana förrättningar redan blifvit på flera
ställen påbörjade, och ett långt utsträckt förskottsväsende för statskontoret
medförde flera olägenheter, syntes redan för år 1895 anslag
jemväl för ifrågavarande utgifter böra å riksstaten uppföras.

På »rund af hvad statskontoret sålunda anfört hade statskontoret
hemstält, °att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition
derom, att å riksstatens sjette hufvudtitel för år 1895 måtte uppföras
ett ordinarie förslagsanslag för bidrag till vägunderhåll och vägdelningar
på landet af 650,000 kronor.

För egen del anför departementschefen, att han, då statens bidrag
till vägunderhållet vore en utgift af ständig natur, hvars belopp dock
för närvarande icke kunde annat än approximativt beräknas och jemväl
i framtiden kunde vexla, lika med statskontoret ansåge, att för bestridande
af denna utgift ett ordinarie förslagsanslag borde å riksstaten
uppföras.

Hvad deremot anginge statens andel i kostnaden för vägdelnmg, sa
vore detta en utgift, som endast ifrågakomme vid den första vägdelning,
som inom hvarje väghållningsdistrikt egde rum enligt den nya
väglagen. Då vägdelning enligt denna lag en gång skett inom hvarje
väghållningsdistrikt, upphörde alltså helt och hållet denna utgift.

Sannolikt vore, att under de närmaste åren vägdelningarnas antal
blefve te ml igen stort och att följaktligen äfven statens utgifter derför
under dessa år blefve jemförelsevis betydliga, för att efter hand minskas
och slutligen helt och hållet upphöra. Vid sådant förhållande syntes
det departementschefen mindre lämpligt att uppföra det för ändamålet
erforderliga anslaget på ordinarie stat. Men da beloppet af de medel,
som för ett år komme att för ändamålet tagas i anspråk, icke kunde
med någon grad af tillförlitlighet på förhand beräknas och det för ett
år beräknade anslagsbeloppet sålunda lätteligen kunde komma att visa
sig otillräckligt, borde anslaget, ehuru det uppfördes på extra stat,
erhålla naturen af förslagsanslag.

Departementschefen vore alltså, i olikhet mot statskontoret, af den

Ang. höjning
af anslaget till
reseunderstöd
för landibrukets

sinder ande.

[10.]

44 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

åsigt, att de för de nu ifrågavarande ändamålen erforderliga medel icke
borde sammanföras i ett anslag, utan att af Riksdagen borde äskas två
särskilda anslag, nemligen ett ordinarie förslagsanslag för bestridande af
statens bidrag till vägunderhållet och ett extra förslagsanslag för gäldande
åt statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar. I afseende å beloppet
af det ordinaire anslaget hade departementschefen intet att erinra mot
statskontorets beräkning, enligt hvilken detta anslag skulle bestämmas
till 600,000 kronor, och jemväl det extra anslaget syntes för år 1895
kunna lämpligen sättas till det belopp, som statskontoret afsett för
det ändamål, hvartill detta anslag vore ämnadt, eller 50,000 kronor.

Utskottet, som icke har funnit något att mot Kongl. Maj:ts framställning
erinra, får hemställa:

a) _ a.tt Riksdagen må i riksstaten under sjette
hufvudtiteln näst etter anslaget till färjor och färjekarlar
uppföra under benämningen »bidrag till vägunderhållet
på landet» ett förslagsanslag af 600,000
kronor;

b) att Riksdagen må på extra stat för år 1895
anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden
för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000
kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

9:°) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med godkännande
åt den enligt statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 föreslagna förändring
i afseende å användningen af det under förestående anslagstitel
uppförda anslaget till reseunderstöd för landtbrukets studerande,
höja samma anslag från 6,000 kronor till 10,000 kronor eller med 4,000
kronor och i följd deraf öka anslaget till »undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000
kronor till understöd åt landtmannaskolor)» med motsvararande belopp
eller från 190,400 kronor till 194,400 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen
erinrat, att Rikets Ständer vid 1856—58 årens riksdag under
ofvanstående anslagstitel beviljat en summa af 3,000 riksdaler årligen
till reseunderstöd åt sådana personer, hvilka egnade sig åt landtbrukets
vetenskapliga eller praktiska studium och önskade besöka främmande

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

länder i ändamål att utvidga sina kunskaper i det yrke de valt, äfvensom
att anslaget redan vid 1859—1860 årens riksdag höjts till 6,000
riksdaler, med hvilket belopp det fortfarande utginge.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade landtbruksstyrelsen
i en till Kongl. Maj:t stäld skrifvelse af den 25 september
1893 i afseende å detta anslag anfört att, ehuru det icke kunde bestridas
att de, som önskade egna sig åt landtbrukets vetenskapliga
eller praktiska studium, fortfarande såsom hittills kunde draga stor
fördel af resor i främmande länder, lika visst vore att, med den utveckling,
svenska landtbruket under de senaste åren i alla rigtningar
tagit, äfven resor inom eget land för att besöka framstående jordbruk
samt väl ledda och skötta landtbruksundervismngsanstalter kunde vara
af lika och i många fall äfven större nytta, särskildt för de vid berörda
anstalter anstälde lärare, för hvilka det syntes vara af stor vigt att
kunna göra jemförande iakttagelser rörande så väl jordbruksförhållanden
inom olika delar af landet som de vid de särskilda undervisningsanstalterna
använda lärometoder m. m. Vilkoren för att blifva delaktig utaf
ifrågavarande anslag syntes derför böra förändras derhän, att äfven
de, som önskade på sistnämnda sätt utvidga sina kunskaper i landtbruket,
måtte kunna komma i åtnjutande af ifrågavarande anslag. Då
emellertid det belopp, hvarmed anslaget för närvarande och sedan lång
tid tillbaka utginge, af lätt insedda skäl visat sig för ändamålet alltmera
otillräckligt, hvilket framgingo deraf att, oaktadt antalet sökande
af understöd från anslaget under sista tiden varit särdeles stort, eller
32 år 1890, 48 år 1891, 34 år 1892 och 36 år 1893, under hvarje af
dessa år högst 11 personer kunnat hugnas med dylikt understöd, samt
med den utvidgning af anslagets användning, som landtbruksstyrelsen
ifrågasatt, olägenheterna af anslagets obetydliga belopp skulle i än
högre grad göra sig känbara, funne sig landtbruksstyrelsen föranlåten
att hemställa om aflåtande till Riksdagen af proposition, att ifrågavarande
anslag måtte från och med år 1895 höjas till 10,000 kronor,
mot det att understöd från detsamma finge tilldelas sådana personer,
hvilka egnade sig åt landtbrukets vetenskapliga eller praktiska studium
och önskade genom resor utvidga sina kunskaper i det yrke de valt,
vare sig resorna vore afsedda att företagas i främmande länder eller
inom landet.

Jemväl hushållningssällskapens i november 1893 församlade ombud
hade i skrifvelse af den 14 i nämnda månad hos Kongl. Maj:t gjortframställning
i enahanda syfte. I sådant afseende hade ombuden anfört,
att för lärare vid våra landtbruksinstitut och landtbruksskolor gifvetvis

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

måste vara ett önskningsinål att i högsta möjliga grad komma i beröring
med praktikens män inom jordbruksnäringen. För att ur en
dylik närmare beröring kunna hemta allt det goda, som ur densamma
stode att vinna, vore det nödvändigt, att den ej endast blefve inskränkt
till en beröring med den närmaste traktens landtmän, utan den måste
med nödvändighet utsträckas till vidsträcktare kretsar, till mer aflägsna
bygder, enär först derigenom undervisningen kunde blifva så mångsidig
och omfattande, som den, i all synnerhet vid ett landtbruksinstitut,
borde och måste vara. Under sådana förhållanden syntes det hushållningssällskapens
ombud vara till stort gagn för vårt jordbruk, om
ifrågavarande anslag höjdes till 10,000 kronor, samt att understöd från
detsamma linge utdelas äfven för studieresors företagande inom vårt
eget land. Härigenom skulle stipendier kunna tilldelas lärarne vid
landtbruksinstituten och landtbruksskolorna för att sätta dem i tillfälle
att göra jemförande iakttagelser rörande jordbruksförhållandena inom
olika delar af landet samt inhemta de vid de skilda undervisningsanstalterna
använda lärometoder. Studieresor sådana som dessa skulle
blifva till gagn icke allenast för lärarne sjelfve, hvilka hade att utbilda
jordbrukare för olika landsdelar och som om förhållandena der i flertalet
fall saknade önskvärd kännedom, utan äfven för den jordbruksidkande
allmänheten, enär de råd, som lärarne under dessa resor
blefve i tillfälle att lemna, och de reseberättelser, som af dem afgåfves,
i hög grad skulle kunna blifva denna allmänhet till ledning och nytta.
Då vid det ena af våra landtbruksinstitut numera någon egentligen
praktisk undervisning ej längre vore förbunden med den teoretiska,
blefve det under sådana förhållanden ännu mycket nödvändigare att,
åtminstone i någon mån, bereda lärarne i fackämnena tillfälle att vinna
kännedom om olika trakters olika jordbruksförhållanden. Jemförelsevis
knappt aflönade, kunde de ej af egna medel företaga de för dem så
nödvändiga studieresorna.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen och hushållningssällskapens
ombud sålunda anfört, har departementschefen ansett sig böra tillstyrka
såväl den föreslagna förhöjningen af ifrågavarande anslag, som ock att
i afseende å anslagets ändamål gjordes den förändring, att detsamma
finge användas till understöd åt personer, hvilka egnade sig åt landtbrukets
vetenskapliga eller praktiska studium och önskade att genom resor
inom Sverige eller i främmande länder utvidga sina kunskaper i yrket.

Då utskottet håller före, att iakttagelser öfver landtbrukets ställning
inom olika delar af vårt eget land i många fall äro af större be -

v Statsutskottets Utlåtande N:o 7,

tydelse för utvecklingen af denna näring än studiet af främmande
länders jordbruksförhållanden, har utskottet funnit den med afseende
å användningen af ifrågavarande anslag föreslagna förändring synnerligen
välbetänkt. I anledning häraf och då anslagets nuvarande belopp
redan för det ändamål, som hittills varit dermed afsedt, visat sig väl
knappt, anser utskottet en förhöjning af anslaget vara af behofvet påkallad.
Men med hänsyn dertill, att understöd för resa inom Sverige
kan bestämmas till betydligt lägre belopp än för besök i utlandet,
samt jemväl med afseende å det ringa antal personer, nemligen lärarne
vid ländtbruksinstituten och landtbruksskolorna, hvilka hufvudsakligen
skulle komma att åtnjuta understöd för inländska resor, har utskottet
förestält sig, att en förhöjning af 2,000 kronor skulle vara fullt tillräcklig.
Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, med godkännande
af den enligt statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 13 januari 1894 föreslagna förändring i afseende
å användningen af det under denna anslagstitel uppförda
anslaget till reseunderstöd för landbrukets studerande,
höjer samma anslag från 6,000 kronor till

8,000 kronor eller med 2,000 kronor

och i följd deraf ökar anslaget till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar
(deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd
åt landtmannaskolor)» med motsvarande belopp
eller från 190,400 kronor till 192,400 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja det under
denna anslagstitel uppförda anslag till understöd åt sådana arbetare i
de särskilda näringsyrkena, hvilka önskade att i främmande länder
förvärfva sig ökade insigter och konstfärdighet, med 10,000 kronor
eller från 20,000 kronor till 30,000 kronor; samt

att höja det under denna anslagstitel nu anvisade anslaget, 5,000
kronor, till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker,
hvilka icke egnade sig åt bergshandteringen, med 10,000 kronor och
följaktligen under denna anslagstitel för nämnda ändamål uppföra ett
belopp af 15,000 kronor;

Ang. höjning
dels af anslaget
till
reseunderstöd
åt fabriksoch
handtverksarbetare,

dels ock af
anslaget till
reseunderstö d
åt tekniker.

[Ilo. 12.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

börande, i händelse af bifall till hvad sålunda föreslagits, anslaget
till »befrämjande i allmänhet af slöjderna» ökas med 20,000 kronor
eller från 63,500 kronor till 83,500 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen först beträffande
anslaget till reseunderstöd åt arbetare i minnet återkallat, hurusom
vid 1862—1863 årens riksdag för detta ändamål beviljats å ordinarie
stat ett belopp af 3,000 kronor. Redan vid 1866 års riksdag hade
anslaget ökats till 6,000 kronor och vid 1870 års riksdag hade det
ytterligare höjts till 8,000 kronor.

Genom anvisande på extra stat af ett belopp af 4,000 kronor
hade de för ändamålet tillgängliga medel ökats för hvart och ett af
åren 1876 till och med 1879 till 12,000 kronor, men under åren 1880 —
1882 hade åter endast det å ordinarie stat uppförda beloppet, 8,000
kronor, utgått, till dess sistnämnda år det ordinarie anslaget, på derom
inom Riksdagen väckt förslag, höjdes till 12,000 kronor. Sedermera
hade samma anslag vid 1887 års riksdag, på framställning af Kongl.
Maj:t blifvit ökadt från och med år 1888 till sitt nuvarande belopp,

20,000 kronor.

Vid tillstyrkande af den kongl. propositionen i ämnet till sistnämnda
Riksdag hade dåvarande chefen för civildepartementet anmärkt,
att äfven med anslagets fixerande till 20,000 kronor understödstagarnes
antal, livilket under åren 1883—1886 vexlat mellan 26 och 29, ej komme
att ökas med mera än omkring två tredjedelar, men att, om af särskilda
skäl ytterligare medel för ifrågavarande ändamål vid något tillfälle
erfordrades, tillgång dertill möjligen kunde beredas från andra under
anslagstiteln till »befrämjande i allmänhet af slöjderna» uppförda anslag,
i den mån dessa icke måste tagas i anspråk för andra angelägna ändamål.

Den år 1887 vidtagna ökningen af anslaget hade också, fortsätter
departementschefen, i verkligheten visat sig otillräcklig att bereda
understöd åt mera än eu ringa del af dem, hvilka dertill anmält sig.

Medan nemligen de för erhållande af ett dylikt understöd inkomna
ansökningar uppgått

år 1888 till ett antal af 233,

1889

1890

1891

1892

1893

ii ii

v 11

ii ii

11	n	171,
11	ii	147,
11	ii	214,
11	ii	168 och
11	ii	222,

Statsutskottets Utlåtande''N:o 7.

så hade understöd från anslaget icke kunnat beviljas till flera än

år 1888
„ 1889
,, 1890

» 1891

„ 1892
„ 1893

44 sökande,

46
45
44

och

Af medeltalet sökande under dessa år, i jemnt. tal 193, hade sålunda
icke fullt en fjerdedel kommit i åtnjutande af understöd.

De beviljade understöden hade icke i något fall öfverstigit 500
kronor, med hvilket belopp desamma vanligen utgått, utom till sådane
arbetare, som vid understödets beviljande redan vistades å utrikes ort
och hvilka plägat erhålla 400 kronor.

Då Kongl. Maj:t den 19 maj 1893, efter det vid samma års
riksdag fråga förevarit om anslagets ökande, företagit till pröfning
frågan om fördelning af de för samma år till sådana reseunderstöd,
hvarom nu vore fråga, tillgängliga medel, hade Kongl. Maj:t tillika,
med anledning deraf att till erhållande af dylikt understöd under flera
år anmält sig betydligt större antal personer, än som med tillgängliga
medel kunnat tilldelas sådant, anbefalt kommerskollegium att taga i
öfvervägande, huruvida icke det för ifrågavarande ändamål anvisade
anslaget borde höjas, samt med förslag i sådant afseende till Kongl.
Maj:t inkomma.

Till följd häraf hade kommerskollegium uti utlåtande den 26
september 1893 anfört, att det utan tvifvel vore önskvärdt att en förhöjning
af ifrågavarande anslag egde rum till beredande af understöd
för dermed åsyftadt ändamål åt flere bland de sökande, hvilkas antal
dessutom antagligen komme att hädanefter än mer ökas; att med anslagsbeloppets
nuvarande begränsning jemväl ofta uppstode svårighet
vid bestämmandet af företrädet mellan särskilde sökande, hvilka, enligt
företedda intyg, vore jemngode i fråga om yrkesskicklighet och öfriga
egenskaper, som gjorde dem förtjente af att komma i åtanke vid anslagsbeloppets
fördelande, under det att det å andra sidan vanligen
vore en icke oafsevärd del af de sökande, som, i saknad af dylika intyg
eller med hänsigt till beskaffenheten af företedda sådana, icke kunde
ifrågakomma till erhållande af understöd; samt att i betraktande af
Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami 1 Afd. 5 Höft. 7

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

har ofvan antydda förhållanden kollegium ansåge sig böra föreslå, att
ifrågavarande anslag måtte höjas med 10,000 kronor och sålunda för
framtiden tills vidare utgå och å ordinarie stat uppföras till belopp af

30,000 kronor.

Ofvan omförmälda anslag till reseunderstöd åt tekniker hade, anför
departementschefen vidare, tillkommit år 1887. Med anledning af
en framställning från teknologföreningen i Stockholm hade nemligen
Kongl. Maj:t den 22 januari nämnda år förordnat, att från och med
samma år tills vidare ett belopp af 5,000 kronor för år af det till befrämjande
i allmänhet af slöjderna å sjette hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslag, finge disponeras till understöd åt teoretiskt och praktiskt
bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergshandtering, för att de
såmedelst måtte sättas i tillfälle att i främmande länder inhemta ytterligare
insigter och erfarenhet.

Två särskilda framställningar, hvilka åsyftade anvisande af ytterligare
medel till reseunderstöd åt tekniskt bildade personer vore nu
hos Kongl. Maj:t gjorda, den ena af den utaf Kongl. Maj:t den 8
januari 1890 tillsatta sjöfartsnäringskomitén och den andra af kommerskollegium.

Den af sjöfartsnäringskomitén gjorda framställningen afsåge beredande
af medel till understöd åt dem, som ville i främmande länder
inhemta fullständigare kunskaper i skeppsbyggeri. Komitén hade i
detta afseende uti sitt den 12 september 1890 afgifna betänkande (sid.
88 och 89) erinrat, hurusom, sedan för undervisningen i skeppsbyggeri
förut funnits ett särskildt institut i Karlskrona, men detta år 1870 indragits
och undervisningen förlagts till navigationsskolan, i Göteborg,
genom kongl. kungörelsen den 5 november 1886 skeppsbyggeriafdelningen
skilts från sistnämnda skola och tills vidare förenats med Chalmers
tekniska läroanstalt i Göteborg, äfvensom att vid tekniska högskolan
i Stockholm dessutom meddelades undervisning i ångmaskiners
och ångfartygs konstruktion, samt vidare anfört, att det emellertid vore
gifvet att ett så litet land som vårt icke kunde upprätta sådana anstalter
för undervisningen i skeppsbyggeri, som funnes i främmande
länder, i synnerhet i England, och att det derför skulle vara särdeles
välbetänkt, om de, som ville egna sig åt skeppsbyggeriet, kunde
sättas i tillfälle att i utlandet inhemta den fullständigare kunskap i dithörande
ämnen, som här hemma icke kunde erhållas. På grund häraf

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ansåge sig komitén böra framhålla önskvärdheten af att understöd af
allmänna medel för ifrågavarande ändamål bereddes.

Till följd af härå erhållen remiss hade marinförvaltningen och
kommerskollegium, efter det styrelserna ,för tekniska högskolan och
Chalmers tekniska läroanstalt blifvit hörda, till Kongl Maj:t afgiivit
utlåtande af den 9 november 1892 och deri anfört, att den teoretiska
undervisning, som vid ej mindre tekniska högskolan än äfven Chalmers
tekniska läroanstalt kunde erhållas i de till skeppsbyggeriet hörande
läroämnen, kunde, om den äfven ej vore fullt jemförlig med
den, som vid utlandets förnämsta läroanstalter i detta fack meddelades,
dock anses tillräcklig såsom grund för sjelfständiga studier inom fartygs-
och sjöångmaskin skonstruktionens områden. Anledning funnes
dessutom att antaga, det sagda undervisning skulle komma att vid det
förstnämnda läroverket snart än vidare utvidgas.. Vid sådant förhållande
syntes fortsatta teoretiska studier i utlandet icke kunna betraktas
såsom särskildt af omständigheterna påkallade, hvarförutom tillträdet
till de förnämsta utländska läroverken i facket, såsom 1’Ecole d’Application
du Génie maritime i Paris och Naval College i Greenwich, vore
förenadt med betydande svårigheter eller inskränkt till endast vid
krigsmarin anstälda personer.

En vidgad erfarenhet på skeppsbyggnadskonsteus praktiska område
sjmtes deremot kunna i högre grad bidraga till. främjandet och
utvecklingen af skeppsbyggeriet här i landet. De ifrågasätta reseunderstöden
syntes alltså böra i främsta rummet afse. att. bereda
dem, som egnade sig åt skeppsbyggnadsfacket, tillfälle till vinnande
af sådan erfarenhet. Men då väl numera byggandet af ångfartyg komme
att utgöra det hufvudsakliga föremålet för de större, skeppsbyggeriernas
verksamhet, och då det dervid vore af lika stor vigt att hafva tillgång
till ingeniörer, som vore hemmastadda i konstruktion, och skötsel åt
sjöångmaskiner, som till sådana, hvilka egnat sig åt sjelfva fartygets
konstruktion och byggnad, syntes understöd böra utdelas för praktiska
studier i nyssberörda båda till skeppsbyggeriet hörande specialtack.

Visserligen hade personer, hvilka egnat sig åt skeppsbyggeriet, redan
i åtskilliga fall undfått reseunderstöd af det till dylika understöd åt
teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergshandteringen,
nu årligen utgående anslag af 5,000 kronor. Detta anslag
vore emellertid redan i och för sig och särskildt i betraktande af den
stora sfer af tekniker, inom hvilket anslaget skulle fördelas, alldeles
för litet och lemnade icke tillfälle att oftare tillgodose ofvan berörda
kraf på tillfällen till erhållande af vidgad erfarenhet inom skeppsbygg -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

uadskonstens område, och allra minst kunde understöden utgifvas till
sådana belopp, att en längre tids vistelse i utlandet i väsentligare mån
underlättades, hvarigenom allena i de flesta fall en verkligt praktisk
nytta kunde genom understöden ernås. På grund häraf ansåge embetsverken,
att, intill dess anslaget till reseunderstöd åt nyssnämnde
tekniker i allmänhet blefve väsentligen ökadt, särskildt anslag lämpligen
borde beredas dem, som egnade sig åt skeppsbyggeriet. Belopper af
detta anslag borde blifva så pass högt, att, såsom ofvan blifvit antydt,
den understödstagande måtte kunna under något längre tid vistas i
utlandet för det med understödet åsyftade ändamål, hvarför en anslao-sBumma
af 4,000 kronor årligen syntes kunna vara tillfyllest. På det
att reseunderstöden måtte blifva så fruktbärande som möjligt, borde
såsom vilkor för erhållande deraf föreskrifvas, att den sökande dessförinnan
hade i hemlandet inhemtat ej allenast teoretisk under byggnad
i facket utan äfven en i någon mån afsevärd praktisk erfarenhet.0

Embetsverken hade alltså tillstyrkt, det Kongl. Maj:t måtte vidtaga
åtgärd för beredande af årligt anslag till belopp af''4,000 kronor
att användas till reseunderstöd åt personer, som egnat sig åt skeppsbyggerifacket
och ville i främmande länder vinna ytterligare utbildning
i detsamma, hufvudsakligen i ändamål att dymedelst sätta dem 1
tillfälle att förvärfva vidgad praktisk erfarenhet i dels konstruktion
och skötsel af sjöångmaskiner, dels konstruktion och bygguad af fartyg,
äfvensom att såsom vilkor för erhållande af dylikt understöd måtte
föreskrifvas, att sökanden ej mindre vid något tekniskt läroverk inhemtat
grundlig teoretisk underbyggnad än äfven derefter under minst
två års tid innehaft anställning vid inhemska verkstäder, der sjöångmaskintillverkning
och fartygsbyggnad utfördes.

Den andra af ofvanberörda framställningar hade, såsom nämnts,
blifvit gjord af kommerskollegium. I sin skrifvelse i ämnet af den
26 september 1893 hade kollegium till en början erinrat, att antalet
ansökningar om understöd från ofvan omförmälda genom kongl.
brefvet den 22 januari 1887 anvisade anslag: utgdort år

1887 ......................................... 17,

» 1888............................................ 40’

» 1889............................................. 12,

» 1890............................................ 17,

» 1891 ............................................ 24,

» 1892............................................. 20 och

» 1883............................................. 33,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

eller i jemnt medeltal 23 årligen, under det att antalet af de personer,
som kommit i åtnjutande af understöd från anslaget, utgjort kvartdera
af åren 1887—1889 allenast 6, 1890 7, kvartdera af åren 1891 ock
1892 8 ock år 1893 9, eller i jemnt medeltal 7 om året.

Med erinran att de beviljade understödskeloppen vexlat mellan
400 ock 1,300 kronor samt i medeltal uppgått till 700 kronor, kade
kollegium derjemte åberopat, livad i kollegii ock marinförvaltuingens
nyssberörda utlåtande blifvit anfördt beträffande otillräckligheten af
de för närvarande för ifrågavarande ändamål anslagna medel, samt
vidare framhållit, att hvad i nämnda utlåtande närmast med hänsyn
till skeppsbyggnadskonstens idkare andragits rörande de för en
längre tids vistelse i utlandet i allmänhet allt för ringa reseunderstödsbelopp,
som med hittills tillgängliga medel kunnat utdelas, jemväl
gälde i fråga om öfrige tekniker, hvilka, efter vunnen teoretisk utbildning,
egnade sig åt praktisk verksamhet inom andra industriella
områden. I följd af anslagsbeloppets nuvarande begränsning ock det
jemförelsevis stora antalet sökande kade vid anslagets fördelning vederbörlig
hänsyn sålunda ofta icke kunnat tagas till den af sökanden
uppgifua tid, som för ernående af det med vistelsen i utlandet åsyftade
ändamål ansetts erforderlig, hvadan den uppgifna minimitiden för resan
måst betydligt inskränkas. Då dessutom endast ett mindre antal af
de sökande kunnat komma i åtnjutande af reseunderstöd från ifrågavarande
anslag, ehuru flertalet af dem, i betraktande af företedda intyg
om förvärfvad teoretisk insigt och utöfvad praktisk verksamhet, oftast
varit att anse såsom förtjente till erhållande af dylikt understöd, men
det för utvecklingen af vårt lands industri otvifvelaktigt vore af stor
betydelse, att ett större antal personer, som egde derför nödiga förutsättningar,
finge tillfälle att under någon längre tid i utlandet inhemta
kännedom om förfaringssätten och framstegen derstädes på olika
tekniska områden, samt antagligt vore, att hädanefter än flere sökande
än hittills komme att anmäla sig till erhållande af reseunderstöd för
sagda ändamål, ansåge kollegium sig böra hos Kongl. Maj:t göra framställning
om förhöjning af meranämnda anslag till reseunderstöd åt
teoretiskt och praktiskt bildade tekniker.

Hvad anginge beloppet af den sålunda föreslagna förhöjningen,
ansåge kollegium, att detta borde bestämmas så högt, att särskildt
anslag till reseunderstöd för idkare af skeppsbyggeri blefve obehöfligt,
utan jemväl desse kunde från nu förevarande anslag erhålla reseunderstöd.
I betraktande häraf och på grund af hvad i öfrigt blifvit anfördt
borde anslaget enligt kollegii åsigt höjas med 10,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

För egen del har departementschefen yttrat, att han funne de
anmälda framställningarna om beviljande af ökade anslag till reseunderstöd
åt fabriks- och handtverksarbetare samt åt tekniker, jemväl
åt sådane, som egnade sig åt skeppsbyggerifacket, särdeles beaktansvärda.
I närvarande tid, då industrien hade att utstå en skarp täflan
på alla områden och då en liflig verksamhet rådde i fråga om nya
uppfinningar, förbättrade arbetsmetoder och dylikt, måste det vara
af synnerlig vigt för den svenska industrien, att tillfälle bereddes personer,
hvilka sysselsattes i denna industris tjenst såsom tekniska biträden
eller såsom arbetare, att under vistelse i utlandet förskaffa sig kännedom
om de framsteg, som der å industriens olika områden gjordes, eller
genom arbete å utländska verkstäder förvärfva sig ökad skicklighet i yrket.
Af de uppgifter, som ofvan lemnats, framginge, att under de senare
åren endast 44 å 46 arbetare och 6 å 9 tekniker eller allenast omkring
en fjerdedel af antalet sökande kunnat med de nu anvisade anslagen
tilldelas understöd. Vid sådant förhållande och då dessutom i
betraktande toges, dels att antalet arbetare vid fabriker inom landet
samt idkare af särskilda slag af handtverk och vissa andra dermed
jemförliga näringar jemte deras arbetare år 1891, det sista år för hvilket
uppgifter vore tillgängliga, uppgått till 168,430, dels ock att i följd af
mängden af olika yrken och skilda tekniska områden det antal personer
inom hvarje särskildt yrke eller gren af tekniken, som med nu
tillgängliga medel kunde erhålla understöd, måste, äfven om man fäste
sig vid en längre period, anses jemförelsevis obetydligt, syntes en förhöjning
af anslagen vara af behof påkallad.

Hvad särskildt anginge frågan om reseunderstöd åt personer, som
egnade sig åt skeppsbyggeri, så ansåge departementschefen, att för
beredande af medel härtill vore lämpligare att, på sätt kommerskollegium
i sin senaste framställning föreslagit, höja anslaget till reseunderstöd
åt tekniker med så stort belopp, att jemväl skeppsbyggerifacket
kunde, utan åsidosättande af andra tekniska områden, med understöd
derifrån tillgodoses, än att för ändamålet anvisa ett särskildt anslag.
I hvad mån i fråga om reseunderstöd för skeppsbyggeriets stiiderande
borde meddelas särskilda bestämmelser i det syfte, marinförvaltningen
och kommerskollegium föreslagit, syntes böra bero på Ivongl. Maj:ts
framtida, efter omständigheterna lämpade bestämmande.

Vidkommande de ifrågasatta anslagsförhöjningarnas storlek hade
departementschefen icke något att erinra mot hvad kommerskollegium
föreslagit och ansåge sålunda anslaget till reseunderstöd åt arbetare
böra ökas med 10,000 kronor eller till 30,000 kronor och anslaget till

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 55

reseunderstöd åt tekniker likaledes med 10,000 kronor eller till 15,000
kronor.

För beredande af tillgång till dessa förhöjningar erfordrades, att
anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna, från hvilket anslag
de nu för ifrågavarande båda ändamål anvisade medlen utginge, ökades
med motsvarande belopp. A nämnda anslag, som i nu gällande riksstat
uppginge till 63,500 kronor, vore för närvarande anvisadt — förutom
de nu till reseunderstöd åt arbetare och tekniker utgående beloppen,
tillhopa 25,000 kronor — till befrämjande af husslöjd ett belopp af

25,000 kronor, hvarjemte till manufakturernas befrämjande vore afsedt
ett belopp af 10,500 kronor och enligt beslut vid 1862—1863 årens
riksdag till slöjdexpositioners befrämjande 1,500 kronor. Det, derefter
återstående beloppet utgjorde sålunda endast 1,500 kronor. Hvad beträffade
anslaget till befrämjande af husslöjd, så åtginge detsamma till
fulla beloppet för sitt ändamål. De till manufakturernas och slöjdexpositioners
befrämjande afsedda beloppen, tillhopa 12,000 kronor,
samt nyssberörda, icke till något särskildt ändamål afsedda belopp,
1,500 kronor, hade deremot visserligen under de senare åren icke blifvit
till fullo disponerade. Men då dessa belopp, tillhopa 13,500 kronor,
deraf under år 1893 till olika ändamål anvisades 7,150 kronor, syntes
böra stå till buds för att kunna anlitas vid tillfälliga anslagsbehof, afseende
industriens gagn, ansåge departementschefen det icke böra
ifrågakomma att binda någon del deraf för ökande af de nu ifrågavarande
anslagen till reseunderstöd.

Af hvad till statsrådsprotokollet blifvit anfördt, finner utskottet
ådagalagdt, att de belopp, hvarmed ifrågavarande tvenne anslagstitlar
för närvarande utgå, icke i den utsträckning, som synes önskvärd,
lemna tillgång för tillgodoseende af de dermed afsedda ändamål. Då
den af departementschefen framlagda utredning beträffande användningen
af öfriga under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af slöjderna» anvisade
belopp gifver vid handen, att icke, utan åsidosättande af för
näringslifvet vigtiga behof, medel härifrån kunna dragas för att bereda
ökning i förevarande anslag till reseunderstöd, har utskottet icke tvekat
förorda, att för sistnämnda ändamål högre anslagsbelopp beviljas. Med
hänsyn till de betydande kraf, som för andra behof ställas å statsverket,
anser sig utskottet dock icke böra tillstyrka hela den af Kong!. Maj:t
begärda förhöjningen utan allenast, att hvartdera af ifrågavarande anslag
må ökas med 5,000 kronor.

I enlighet härmed skulle å anslagstiteln till befrämjande i allmän -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

het af slöjderna särskilda anslag blifva för nedannämnda ändamål afsedda,
nemligen

till reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena kr. 25,000: —
,, d:o åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker „ 10,000: —

„ befrämjande af husslöjd....................................................... „ 25,000: —

,, manufakturernas befrämjande ............................................ „ 10,500: —

„ slöjdexpositioners befrämjande ......................................... „ 1,500: —

samt utan särskildt angifvet ändamål.................................. „ 1,500: —

kronor 73,500: —

Med afseende härå och under erinran, att det hittills med 5,000
kronor utgående anslaget till reseunderstöd åt tekniker förut icke särskild!
varit understäldt Riksdagens pröfning, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställningar
må på det sätt bifallas, att Riksdagen beslutar

a) att höja det under anslagstiteln »befrämjande i
allmänhet af slöjderna» uppförda anslag till understöd
åt sådana arbetare i de särskilda näringsyrkena, hvilka
önska att i främmande länder förvärfva sig ökade
insigter och konstfärdighet, med 5,000 kronor eller
från 20,000 kronor till 25,000 kronor;

b) att under samma anslagstitel, till reseunderstöd
åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, hvilka
icke egna sig åt bergshandteringen, anvisa ett belopp
af 10,000 kronor.

Vid bifall till hvad sålunda föreslagits, kommer anslaget till »befrämjande
i allmänhet af slöjderna» att ökas med 10,000 kronor eller
från 63,500 kronor till 73,500 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

Ang. åtgärder ll:o) I nedannämnda inom Andra Kammaren väckta motioner har

jandetfZf*. herr A- Ljungman föreslagit:

fisket vid rikets i motionen n:o 7: att Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos Kongl.
södra kulter ^aj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åstadkommandet
samt af fisket af en mer tillfredsställande administration af fiskena vid rikets östra
vid östra kust ocp | sötvattnen, dels ock å ordinarie stat uppföra ett anslag af

kusten och % 7 r r o

8ötvattnen,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 57

4,000 kronor till aflöning åt ännu en under landtbruksstyrelsen hörande
fiskeriinspektör; och

i motionen n:o 8: att Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åvägabringandet
af en tidsenlig representativ administration af hafsfiskebedriften vid
rikets vestra och södra kuster, dels ock uppföra ett anslag å ordinarie
stat af 8,000 kronor för anställande af två fiskeriinspektörer, den ene
för Göteborgs och Bohus läns och den andre för Hallands, Malmöhus’,
Kristianstads och Blekinge läns hafsfisken.

Beträffande de till stöd för förslagen anförda skäl tillåter sig utskottet
att hänvisa till sjelfva motionerna.

Vid nästlidet års riksdag hade samme motionär (motionerna n:is
10 och 11 inom Andra Kammaren) väckt tvenne förslag, hvilka så till
yrkande som till motivering väsentligen öfverensstämde med nu förevarande
motioner. Båda dessa förslag blefvo på utskottets hemställan
af Riksdagen afslagna.

Utskottet, som icke funnit skäl frångå den mening, utskottet vid
nästlidet års riksdag i förevarande ämnen gjorde gällande, får, med
hänvisning till sitt öfver motionärens förslag då afgifna yttrande (punkten
7:o af utlåtandet n:o 7) hemställa:

a'') att herr Ljungmans förevarande motion n:o 7
icke må vinna Riksdagens bifall, och

b) att herr Ljungmans motion n:o 8 icke heller
må af Riksdagen bifallas.

Skiften och afvittringar.

12:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,
hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1895 för
afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens
län kunna komma att understiga 2,500 kronor för
dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor
för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta
arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras
Bih till Rilcsä. Brot. 1804. 4 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 8

Ang. godtgörelse
åt
afvittringslandtmätare

m. m.

[13.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels
ock för år 1895 åt föredraganden af afvittringsärendena
i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom
bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom
anslagna belopp.

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar.

%Ang. uteslutande
frän
anslaget af
friheter.

[14-]

13:o) Med anledning af Kongl. Majrts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att det å anslaget
till jordförluster genom kanal- och väganläggningar
i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning
på förslag: friheter» upptagna belopp, 1,560 kronor,
må uteslutas, och anslagets slutsumma i följd deraf
minskas från 8,827 kronor till 7,267 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Ang.öfriga 14:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie

andag. anslag å sjette hufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan för[15.
] ändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. måtte ökas med 957 kronor
eller från 118,565 kronor till 119,522 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga här ofvan icke särskildt omförmälda
ordinarie anslag under sjette hufvudtiteln må för år
1895 fastställas till samma belopp som i innevarande
års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. må få göras den jemkning,
som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan
erfordras.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Statens jernvägstrafik.

15:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,
att af jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor finge
under år 1895, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning
i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters
löneförmåner utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med
högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom
för hvartdera af åren 1893 och 1894 Riksdagen medgifvit, att af jernvägstrafikmedlen
ett belopp af högst 12,000 kronor finge, efter jernvägsstyrelsens
bepröfvande, användas till förhöjning i vissa fall af de
vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöfver det
förut medgifna högsta arfvodesbeloppet med högst 60 kronor för hvarje
banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande. Den sålunda medgifna
förhöjningen tillgodokomme — yttrar departementschefen vidare
— endast vissa i Norrland anstälde banvakter.

Då den i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet
den 14 januari 1893 om förmälda fråga om fastställande af nytt aflöningsreglemente
för jernvägstrafikstaten, hvilken fråga för närvarande vore
under behandling af en utaf Kongl. Maj:t tillsatt komité, icke syntes
kunna underställas Kongl. Maj:ts pröfning förrän tidigast närmare slutet
af innevarande år, kunde följaktligen någon framställning om förändrade
aflöningsvilkor för nämnda stat icke aflåtas till nu församlade Riksdag.

Vid sådant förhållande syntes den för nästlidna och innevarande
år vidtagna provisoriska anordningen för förbättrande af banvakternas
i Norrland ställning böra blifva gällande äfven för år 1895, och med
anledning jemväl af en derom af jernvägsstyrelsen i skrifvelse den 20
november 1893 gjord framställning hemstälde derför departementschefen
om aflåtande till Riksdagen af nu föreliggande framställning.

Då alltså frågan om ny lönereglering för personalen vid statens
jernvägstrafik icke kan komma att föreläggas innevarande Riksdag,
torde den för åren 1893 och 1894 vidtagna provisoriska anordningen
till förbättrande af banvakternas i Norrland ställning böra blifva gällande
äfven för nästkommande år; och hemställer fördenskull utskottet,

Ang. löneförhöjning
ät
hanvakter.

[16.]

Statsutskottets Utlåtande N.-o 7.

Ang. disposition
af patentoch
varumärkesafgifter.

[17-]

att Riksdagen må medgifva, att af jernvägstrafikmedlen
ett belopp af högst 12,000 kronor må
under år 1895, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande,
användas till förhöjning i vissa fall af de vid statens
järnvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöfver
det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med
högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen
kommer i åtnjutande.

Patentbyrån.

16:o) Beträffande patentbyrån har Kongl. Maj:t ej gjort annan
framställning, än att Riksdagen måtte medgifva, att afgifterna för patent
och för registrering af varumärken finge användas till bestridande af
de utgifter, hvilka betingades af tillämpning under år 1895 af förordningen
angående patent och lagen om skydd för varumärken.

Af den redogörelse för patentbyråns inkomster och utgifter för
år 1893, som finnes intagen i statsrådsprotokollet, inhemtas, att byråns
inkomster för året utgjort 118,209 kronor, under det att dess utgifter,
hvilka dock, då räkenskaperna vid tidpunkten för redogörelsens aflemnande
icke vore afsiutade, ej kunde med full noggranhet uppgifvas,
under samma år uppgått till 93,675 kronor 66 öre, af hvilket belopp
de vigtigaste posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 40,509 kronor
64 öre, byråns publikationer 28,308 kronor 98 öre, återstälda patentoch
registreringsafgifter 6,710 kronor, utgifter för byråns bibliotek
2,569 kronor 95 öre, renskrifning 2,306 kronor 30 öre, hyra för byråns
lokal 4,000 kronor samt anslag till byråns sekreterare och två hos byrån
anstälde ingeniörer för besökande af utställningen i Chicago och patentverket
i Washington 3,750 kronor.

För år 1892 belöpte sig patentbyråns inkomster till 109,678 kronor
75 öre och dess utgifter till 87,424 kronor 40 öre. Antalet patentansökningar
år 1892 utgjorde 1,004, antalet registreringsansökningar 200.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för
patent och för registrering af varumärken må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka betingas aftilllämpning
under år 1895 af förordningen angående
patent och lagen om skydd för varumärken.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Arbetareförsäkringen.

17:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad departementschefen till statsrådsprotokollet
(sid. 71) i ämnet anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t
må för år 1895 använda de till underlättande af åtgärder
för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels
till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under enahanda
vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891
(n:o 85) äro angifna, dels ock till utarbetande och
offentliggörande genom forsäkringsinspektörens försorg
af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjette hufvudtiteln, hafva, utom
den redan i punkten 8:o) nämnda, följande framställningar gjorts.

Civildepartementets afdelning af Kongl Maj:ts kansli.

18:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll
å försäkringsanstalterna, för år 1895, i likhet med hvad
allt ifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa till
Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500 kronor.

Öfverståthållareembetet.

19:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

Ang. förvaltningsbidrag

åt sjukkassor
m. ni.

[18.]

Ang. anslag
för kontrollen
d försäkHngsanstaltema.

[19.]

Ang. anslag
till utgifvande
af ti Polisunderrättelser.
»
[20.]

Ang. anslag
till särskild
''polisstyrka pä
landet.

[21.]

Ang. ar/voden
ät lappfogdar
m. m.
[22.]

Ang. undersökningar
af
mindre hamnar
m m.

[23.]

62 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må äfven för år 1895, till utgifvande
under samma år af »Polisunderrättelscr», på extra
stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

20:o) Vidare får utskottet på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 till
Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 65,000
kronor att användas till aflöning och underhåll af
särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre
brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande
eller gripande, allt enligt förut tillämpade, i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 13 januari 1894
angifna grunder.

21:o) Utskottet får vidare, med afseende å hvad Kongl. Maj:t
härom föreslagit, hemställa,

att Riksdagen må till ersättning för juridiskt
biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar
och lappförmän på extra stat för år 1895 anvisa
10,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnatisstaten.

22:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa
ett anslag af 5,000 kronor till undersökningar af
mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande
af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då
dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

23:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 75) i ämnet
anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i enlighet med hvad för åren
1892, 1893 och 1894 egt rum, må på extra stat för
år 1895 anvisa till aflöningar och öfriga utgifter vid
Ultuna landtbruksinstitut 29,000 kronor.

24:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att det belopp,
1G,300 kronor, som af det utaf Riksdagen år 1891 till bestridande
af kostnader för nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut och jordegendom
m. m. beviljade anslag, 08,000 kronor, afsetts för uppförande
af ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna, i stället finge användas för uppförande
derstädes af ett nytt mejeri och ett nytt svinhus samt för det
nuvarande får- och svinhusets förändrande till ladugård, allt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de vid styrelsens för landtbruksinstitutet
vid Ultuna i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13 januari 1894
omförmälda skrifvelse fogade ritningar och kostnadsförslag.

Med anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning beviljade
Riksdagen år 1891, till bestridande af kostnader för nya byggnader
vid Ultuna landtbruksinstitut och jordegendom, kreatursstammens
tillökning och förbättrande m. m. i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari samma år
angifna grunder med vissa af Riksdagen ifrågasatta förändringar, ett
sammanlagdt belopp af 68,000 kronor samt anvisade deraf på extra stat
för år 1892 till Kongl. Maj:ts förfogande 30,000 kronor. Sedermera
har Riksdagen på extra stat för åren 1893 och 1894 anvisat återstoden
af det beviljade anslagsbeloppet, tillhopa 38,000 kronor.

Af det sålunda beviljade anslaget var en summa af 16,300 kronor
afsedd för uppförande af en ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna, ämnad
att inrymma 72 kor och ett antal kalfvar.

Äf åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att styrelsen för institutet
i skrifvelse den 19 juni 1893 hos Kongl. Maj:t gjort framställning
om en förändrad användning af sistnämnda belopp och dervid anfört:
att mejeriet vid Ultuna egendom, hvilket äfven begagnades för under -

Ang. ajlöningar
m. m. vid
Ultuna landtbruksinstitut.

[24.]

Ang. förändrad
användning
af ett
till nya byggnader
m. m.
vid Ultuna
beviljadt anslag
sbclopp.

[25.]

64 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

visningen vid institutet, ej i dess befintliga skick motsvarade de fordringar,
som på ett nutida mejeri borde uppställas; att det icke borde
ifrågakomma att för fyllande af bcdiofvet af ett tidsenligt mejeri allenast
förändra det nuvarande mejeriet, enär dels detta vore beläget på endast
obetydligt afstånd från institutet tillhörande boningshus och det i följd
deiaf icke läte sig göra att i mejeriets omedelbara närhet uppföra ett
svinhus, hvilket åter vore nödvändigt, om den vid mejeriet erhållna
vasslan skulle kunna utan särskilda omkostnader på ändamålsenligaste
sätt användas, dels ock kostnaden för en dylik förändring i erforderlig
utsträckning ungefär skulle motsvara kostnaden för uppförande af ett
nytt mejeri; att denna kostnad enligt en styrelsens skrifvelse bifogad
ritning skulle uppgå till 10,053 kronor; att då, enligt hvad framginge
af ett utaf föreståndaren för veterinärinstitutet i Stockholm, professoren
C. A. Lindqvist afgifvet yttrande, en ladugård kunde så fullständigt
desinfekteras, att den vore att betrakta såsom fri från tuberkelsmitta,
eifoiderligt utrymme för den afsedda tillökningen af kreatursstammen
vid Ultima kunde för en kostnad, väsentligt understigande den, som
beräknats för ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna, åstadkommas genom
det nuvarande far- och svinhusets förändrande till ladugård; att genom
en dylik förändring, utförd enligt en styrelsens skrifvelse bifogad skiss,
skulle för en kostnad af 3,100 kronor utrymme beredas för 60 klafbunden^
nötkreatur och för ett större antal ungkreatur; att en dylik
förändring af får- och svinhuset dock nödvändiggjorde uppförande af
ett nytt svinhus, hvarför kostnaden beräknats till 6,915 kronor, hvaremot
särskildt fårhus ej vore af behofvet påkalladt, då fåren utan afsevärd
kostnad, kunde beredas plats i det så kallade gamla stallet invid
ladugåiden vid Ultuna; att då, i händelse af bifall till styrelsens förevarande
framställning, den nuvarande mejeribyggnaden skulle för 3,000
kronor öfvertagas af institutet för att inredas till nödiga bostäder åt
institutets tjenare, sålunda hela det för utförandet af de nu ifrågasatta
byggnadsarbetena erforderliga beloppet skulle utgöra 17,068 kronor
och följaktligen endast med 768 kronor öfverstiga det för den nya
ladugårdens uppförande afsedda beloppet ; samt att något särskildt anslag
utöfver sistnämnda belopp ej vore nödvändigt, helst en del af ifrågavarande
byggnadsarbeten kunde utföras med den arbetsstyrka, hvaröfver
egendomen förfogade; och hade styrelsen på grund af hvad sålunda
blifvit anfördt hemstält, att Kongl. Maj:t måtte medgifva, att det för
uppförande af ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna beviljade anslag, 16,300
kronor, finge användas till det gamla får- och svinhusets förändrande
till ladugård samt till uppförande af dels ett nytt mejeri, dels ock ett

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

nytt svinhus vid Ultuna egendom, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med vid styrelsens skrifvelse fogade ritningar, med tillstånd för styrelsen
att under arbetenas fortgång vidtaga de mindre betydande förändringar,
som kunde befinnas nödiga eller lämpliga.

Öfver denna framställning, vid hvilken funnes fogade tre kostnadsförslag
och sju stycken ritningar, hade landtbruksstyrelsen den 15 september
1893 afgifvit utlåtande och dervid erinrat, att behofvet, af en ny
mejeribyggnad vid Ultuna redan länge varit iusedt. Att förslag om
uppförande af ett nytt mejeri vid Ultuna icke intagits i det utlåtande,
som styrelsen den 21 november 1890 afgifvit angående förändrad organisation
af institutet m. m., hade endast berott derpå att under de
öfverläggningar mellan landtbruksstyrelsens chef och Ultunastyrelsen
rörande de i samband med nämnda omorganisation stående angelägenheter,
hvilka föreginge nämnda utlåtandes afgifvande, från Ultunastyrelsens
sida så skarpt framhållits vigten af uppförandet af en ny
ladugårdsbyggnad vid Ultuna, att landtbruksstyrelsen, som å ena sidan
icke velat motsätta sig ett förslag, som så ifrigt af Ultunastyrelsen
förfäktats, men å andra sidan hållit före, att kostnaderna för institutets
omorganisation borde nedbringas så mycket som möjligt, ansett sig böra
i sitt omförmälda utlåtande frånträda ett inom styrelsen väckt förslag,
som just afsett att, jemte uppförande af ett nytt mejeri vid Ultuna,
ordna ifrågavarande förhållanden på sätt Ultunastyrelsen förordat i sin
förevarande framställning. Landtbruksstyrelsen, som icke hade något
att erinra vid de för ifrågavarande arbetens utförande upprättade ritningar
och kostnadsförslag eller vid förslaget att kostnaderna för
samma arbeten skulle till en del bestridas af institutets medel och
egendomens afkastning, kunde derför också till alla delar biträda
Ultunastyrelsens framställning. Då emellertid det antal klafbundna nötkreatur,
som skulle kunna i det till ladugård förändrade får- och svinhuset
insättas, utgjorde allenast 60, under det att den beslutade nya
ladugårdsbyggnaden vore afsedd för 72 dylika djur, komme enligt den
nu föreslagna anordningen utrymmet för nötkreatur vid egendomen att
något minskas, men genom såväl sagda anordning som utvidgandet af
ladugårdsbyggnaden vid Kungsängsfarmen blefve stallutrymmet för nötkreatur
vid Ultuna landtegendom i allt fall högst betydligt ökadt och
fullt tillräckligt för egendomens behof.

Slutligen hade öfverintendentsembetet den 17 november 1893 i
ärendet sig yttrat och dervid förmält sig icke hafva funnit skäl till
anmärkning mot de vid Ultunastyrelsens skrifvelse fogade ritningar
Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 5 Raft. 9

66 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

samt att de uppgjorda kostnadsberäkningarna från embetets sida icke
gifvit anledning till annan erinran, än att arbetslönen för uppmurningen
af nybyggnaderna syntes väl lågt beräknad och att kostnadsförslaget
för uppförandet af mejeribyggnaden icke upptoge någon post för
inredande, på sätt ritningarna deröfver angåfve, af boningsrum på vinden.

Enligt hvad departementschefen vidare yttrat till protokollet, skulle
såsom af ofvanstående uppgifter framginge, kostnaderna för de af Ultunastyrelsen
nu ifrågasatta byggnadsarbetena blifva:

för uppförande af ett nytt mejeri ................................. kronor 10,053: —

„ det nuvarande får- och svinhusets förändrande till

ladugård ........................ „ 3,100: —

„ uppförande af ett nytt svinhus .............................. ,, 6,915: —

eller tillhopa kronor 20,068: —

hvaremot institutet skulle godtgöra egendomen för
värdet af den nuvarande mejeribyggnaden, som

skulle af institutet öfvertagas, med........................ „ 3,000: —

Till bestridande af återstående kostnaden........... kronor 17,068: —

skulle användas dels det för uppförandet al ny ladugård
afsedda beloppet af ofvannämnda utaf Riksdagen
beviljade anslag ................... ,, 16,300: —

dels ock af egendomens medel, högst .......................... ,, 768: —

kronor 17,068: —

Emot de nu ifrågasatta anordningarna — anför departementschefen
— kunde visserligen invändas, att, då de nötkreatur, som komme att
anskaffas för en del af det utaf Riksdagen år 1891 beviljade anslaget,
skulle insättas i det till ladugård förändrade får- och svinhuset, det
kunde befaras att de derigenom blefve utsatta för smitta af tuberkulos;
men med afseende å hvad professoren Lindqvist, såsom ofvan nämnts,
vitsordat om möjligheten att fullständigt desinfektera en ladugård samt
då de inköpta djuren naturligtvis icke komme att insättas i berörda
byggnad, innan den undergått en fullt betryggande desinfektion, syntes
den antydda farhågan sakna grund; och då det måste vara af stor
betydelse för undervisningen vid institutet i den vigtiga mejeriläran,
att vid institutet funnes ett fullt tidsenligt mejeri, samt ett dylikt kunde
lämpligen åstadkommas genom de af Ultunastyrelsen föreslagna anordningarna,
utan att något nytt anslag behöfde för ändamålet beviljas, ansåge

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sig departementschefen böra förorda bifall till Ultunastyrelsens framställning,
hvarvid departementschefen erinrat, att det belopp, hvarmed
institutet skulle godtgöra Ultuna egendom för värdet af den nuvarande
mejeribyggnaden, borde utgå af det i staten för institutet till »institutets
öfriga utgifter» anslagna belopp 24,450 kronor.

Då Riksdagen för endast tre år sedan bestämt de särskilda ändamål,
för hvilka ofvan omförmälda anslag till nya byggnader vid Ultuna
m. m. skall utgå, har utskottet visserligen dragit i betänkande att nu
förorda en väsentligen förändrad användning af en del utaf detta anslag.
Det förslag i sådant syfte, som Kongl. Maj:t nu framlagt, synes
emellertid innebära sådana fördelar framför den af Riksdagen, på en
föregående framställning af Kongl. Maj:t, beslutade planen, att en ändring
i Riksdagens förut fattade beslut må kunna af utskottet ifrågasättas.
Enligt utskottets mening torde de nu åsyftade anordningarna
vara ändamålsenliga. Visserligen skulle den föreslagna ladugården
lemna utrymme för ett något mindre antal klafbundna nötkreatur än
som kunde i den beslutade nya ladugårdsbyggnaden insättas, men, enligt
hvad landtbruksstyrelsen vitsordat, skulle i allt fall stallutrymmet
för nötkreatur genom de föreslagna anordningarna blifva fullt tillräckligt
för egendomens behof, hvadan med visshet bör kunna antagas,
att ytterligare anslagskraf för detta ändamål icke vidare skall ifrågakomma.
Vid sådant förhållande och särskildt med hänsyn till den
lemnade bestämda uppgiften derom, att en ladugård kan fullständigt
desinfekteras, har utskottet ansett sig böra biträda ifrågavarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva, att det belopp, 16,300
kronor, som af det utaf Riksdagen år 1891 till bestridande
af kostnader för nya byggnader vid Ultuna
landtbruksinstitut och jordegendom m. m. beviljade
anslag, 68,000 kronor, afsetts för uppförande af ny
ladugårdsbyggnad vid Ultuna, i stället må användas
för uppförande derstädes af ett nytt mejeri och ett
nytt svinhus samt för det nuvarande får- och svinhusets
förändrande till ladugård, allt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de vid styrelsens för landtbruksinstitutet
vid Ultuna i statsrådsprotokollet öfver
civilärenden den 13 januari 1894 omförmälda skrifvelse
fogade ritningar och kostnadsförslag.

Ang. anslag
till mejeriinstitutet
vid
Alnarp.

[26.]

Ang. anslag
till allmänna
landtbruksmöten.

[27.]

Ang. omslag
till prisbelöningar
vid
allmänna
landtbruks•
möten.

[28.]

Ang. anslag
till agriJculturJcemislea

stationer.

[29.]

68 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

25:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet vidare,

att Riksdagen, må, för uppehållande af undervisningen
vid mejeriinsiitutet vid Aln atp, jemväl för år
1895 anvisa å extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

26:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för allmänna landtbruksmötcn på extra
stat för år 1895 anvisa 7,500 kronor.

27:o) Vidare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till prisbelöningar vid allmänna
landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner samt
ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
å extra stat för år 1895 anvisa 12,500 kronor.

28:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende
föreslagit får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll af
sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof
— inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig
att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta
jemte bostad och hyresmedel för kemist och assistent
samt bekosta aflöningen till desse och laboratoriitjenaren
äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets
underhall samt till inköp af böcker och inventarier
för stationens behof—på extra stat för år 1895 anvisa
ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station,
eller tillhopa 28,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

■29:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till
underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom
Norrbottens län — under vilkor att länets landsting och hushållningssällskap
till anstaltens underhåll bidroge med sammanlagdt minst 3,000
kronor — på extra stat för år 1895 anvisa ett anslag af 7,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas att, sedan fråga uppstått om inrättande
inom Norrbottens län af en kemisk station i förening med en
växtfysiologi anstalt, samt länets landsting och hushållningssällskap,
efter det en för frågans utredning tillsatt komité afgifvit utlåtande och
deruti beräknat kostnaderna för anläggning af en dylik anstalt till

5,000 kronor för en gång och den årliga kostnaden för anstaltens drift
till 10,000 kronor, sammanstämmande beslutit att till hälften hvartdera
bestrida kostnaden för anstaltens upprättande samt att till anstaltens
underhåll anvisa hvartdera ett årligt belopp af 1,500 kronor, hade dels
landstinget i en till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet med förord insänd skrift anhållit, att Kongl. Maj:t
måtte — till skötsel och underhåll af en kemisk-växtbiologisk försöksanstalt
i Norrbottens län, afsedd för öfre Norrland och ordnad, hvad
beträffade den kemiska afdelningen, i öfverensstämmelse med kongl.
reglementet för de med understöd af statsmedel inrättade kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas behof af den 18 maj 1888 samt
i öfrigt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af lektorn vid Ultima
landtbruksinstitut docenten A. N. Lundström och adjunkten vid samma
institut P. Hellström uppgjordt förslag — bereda ett årligt anslag af
statsmedel till belopp af 7,000 kronor att utgå så snart anstalten blifvit
på landstingets och hushållningssällskapets bekostnad iordningstäld,
dels ock länets hushållningssällskap hos Kongl. Maj:t gjort framställning
i enahanda syfte.

Sedan landtbruksstyrelsen anbefalts att öfver dessa framställningar
afgifva utlåtande, hade styrelsen deröfver inhemtat yttrande af
hushållningssällskapens i november 1893 församlade ombud samt derefter
med detta yttrande och eget utlåtande af den 7 december 1893
inkommit.

Landstinget hade, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört, till stöd för sin framställning erinrat, att de växtfysiologiska
och klimatologiska förhållandena inom öfre Norrland vore
helt olika de i mellersta och södra Sverige rådande, samt i sådant afseende
vidare meddelat, att de gräs och de örter, som växte å mellersta
och södra Sveriges ängar, antingen icke alls eller högst sparsamt återfuunes
inom det öfre Norrland, der åter floran utgjordes af arter, hvilka

Ang. anslag
till en kemiskväxtbiologisk

anstalt inom
Nombottens
län.

[30.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

i södra Sverige hade mycket ringa anseende, men som inom öfre
Norrland visat sig hafva ett ganska högt fodervärde, hvilket äfven genom
analys blifvit bekräftadt. Gränsen för denna olikhet hade angifvits
vara Angermanelfven och uppgåfves vara så skarp, att olikheten
emellan öfre Norrlands och Ångermanlands eller Medelpads flora vore
större än emellan dessa båda landskaps och södra Sveriges. Om orsakerna
härtill vore att söka, utom i andra förhållanden, äfven uti någon
olikhet i jordmånen, vore icke kändt, enär några nämnvärda jordanalyser
från _ öfre Norrland hittills icke torde hafva blifvit gjorda, Indika
kunde tjena till en jemförelse af jordmånen i dessa vidt skilda trakter.
Men deremot vore det bekant, att de växtfysiologiska och klimatologiska
förhållandena vore mycket olika. Det öfre Norrland egde en
mognadstid för växterna, som vore en tredjedel kortare än don i det
öfriga Sverige, och dess klimatologiska förhållanden vore ojemna och
hittills oberäkneliga. I ersättning härför hade det öfre Norrland under
en stor del af växtperioden ett ständigt ljus under hela eller större
delen af dygnet, hvarigenom vegetationen i hög grad påskyndades.

Af dessa egendomliga förhållanden följde emellertid af sig sjelft,
att landtbruket måste bedrifvas helt olika mot i det öfriga Sverige.
Så hade äfven skett och skedde fortfarande. Ännu i dag vore hufvudsaken
kornodling, _som drefves till husbehof, samt gräsproduktion för
ladugården. Endast i ringa utsträckning hade öfriga sädes- och foderslag
kunnat bana sig väg upp emot polcirkeln. Af dessa högst väsentliga
. olikheter i växtfysiologiska och klimatologiska förhållanden och
möjligen äfven i jordmån följde emellertid också otvetydigt, att de rön,
vetenskapliga eller praktiska, som blifvit gjorda, och de resultat, som
uppnåtts inom andra delar af landet eller i sydligare länder, icke kunde
ega allmängiltighet för öfre Norrland. Detta ville med andra ord
säga, att agrikulturkemiens och växtfysiologiens antagna läror icke
obetingadt syntes kunna ega tillämpning inom det öfre Norrland.

Det syntes emellertid ej behöfva framhållas, att den enskilde jordbrukaren
saknade såväl medel som insigter att verkställa de kulturförsök
och utredningar af hithörande frågor, som kunde leda till ett
förbättradt jordbruk för en hel landsdel och som endast kunde göras
under ledning af förenade vetenskapliga och praktiska krafter. I vår
tids rastlösa sträfvan på detta som på andra områden förmådde derför
den enskilde med sina försök föga uträtta. Det kräfdes anstalter med
tillräcklig utrustning och utbildade krafter i såväl vetenskapligt som
praktiskt hänseende, för att de otaliga spörsmål skulle kunna lösas,
som härvid kunde uppställas.

Statsutskottets Utlåtande N:o vi

Norrbottens län saknade medel att på egen Land utrusta och underhålla
en sådan kemisk-växtfysiologisk eller kemisk-växtbiologisk anstalt;
men länet kände behofvet och nödvändigheten att med snaraste
erhålla en sådan, hvarpå landstingets och hushållningssällskapets enhälliga
beslut i denna fråga och beviljande af anslag dertill syntes utgöra
bevis.

Den del af Sverige, som komme att draga den omedelbara nyttan
af en sådan kemisk-växtbiologisk anstalt, vore, enligt hvad landstinget
vidare anfört, ej obetydlig. Tredjedelen af hela landet eller Norrbottens
och Vesterbottens län, det så kallade öfre Norrland, skulle nemligen
direkt erhålla ledning från en dylik anstalt för sitt jordbruk, sina näringar
m. m. Stora vidder inom denna landsdel utgjordes af mossoch
myrmarker, hvaraf en stor del syntes vara odlingsbar och hvilka
redan börjat odlas; men huru härvid lämpligast borde förfaras, hvilka
sädes- och foderslag och arter af dessa, hvilken växtföljd, hvilka gödningsämnen
med största fördel kunde användas, till hvilket djup grundvattnet
borde sänkas i myrarna för odling m. m., derom saknades all
kännedom för öfre Norrlands förhållanden, och enligt de mest framstående
fackmäns och vetenskapsmäns på detta område uttalanden fordrade
dock hvarje lokalitet sin särskilda behandling, sina särskilda försök
och undersökningar. En odling i stort, en kolonisation i öfre
Norrland, hvarom mycket talats och som torde utgöra ett önskningsmål
för staten och äfven för Norrbottens län, syntes icke hafva någon utsigt
till framgång utan den åsyftade försöksstationen, som borde tjena som
banbrytare och vägledare.

Staten egde inom denna landsdel sina värdefullaste skogar, hvilka
kräfde noggrann omvårdnad och skötsel för att ej förminskas. Skogsgränsen
hotade att tränga allt längre och längre tillbaka. Genom anställande
af fröodlingar och försöksplanteringar för skogskultur skulle
det kanske kunna utrönas, om icke de i mannaminne trädbevuxna, men
nu öde och nakna fjellen ännu en gång kunde blifva skogbeklädda.

Äfven för industrien och näringarna komme en dylik anstalt —
om ock hufvudsakligen den kemiska afdelningen — att blifva af synnerlig
vigt. Då afståndet från Luleå till Hernösand, der den för närvarande
närmaste kemiska stationen vore belägen, utgjorde omkring
sextio mil och afståndet från Luleå åt motsatt håll uppemot norskfinska
gränsen likaledes utgjorde omkring sextio mil, syntes redan afståndet
tillräckligt bevisa olämpligheten, för att ej säga omöjligheten, för Norrbottens
län att använda någon af de redan befintliga kemiska statio -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

norna och derigenom äfven behofvet och nödvändigheten för länet att
sjelft erhålla en sådan.

Det begärda anslaget af statsmedel kunde visserligen synas högt,
men med hänsyn till de stora arealer, närmare två tredjedelar af hela
öfre Norrland, som staten sjelf egde och hvaraf en ej obetydlig del
syntes lämpligast kunna upplåtas till kolonisation, samt till det allmännyttiga
syftemål anstalten afsåge och jemväl de vetenskapliga spörsmål,
som der kunde få sin lösning — något som äfven kunde få en
internationel betydelse — vågade landstinget hysa den förhoppning,
att Kongl. Maj:t måtte finna tillräckliga skäl att bereda det af landstinget
äskade anslaget, så mycket hellre som länet sjelft icke utan ett
så kraftigt understöd af statsmedel ansåge siar kunna underhålla anstalten.

Hushållningssällskapet hade till stöd för sin framställning anfört
i hufvudsak ungefär samma skäl som af landstinget åberopats.

I det af hushållningssällskapens ombud afgifna yttrandet hade ombuden
uttalat, att enligt deras åsigt inrättandet inom Norrbottens län
af en kemisk-växtbiologisk anstalt för öfre Norrland vore både behöfligt
och nyttigt för orten samt, hvad den växtbiologiska verksamheten
beträffade, jemväl af stor betydelse för landet i dess helhet. Förutom
hvad i landstingets och hushållningssällskapets framställningar anförts,
åberopade ombuden till stöd för detta uttalande, bland annat, att omfattande
försök att utröna såväl de fördelaktigaste sätten för jordens
brukning och gödsling som den fördelaktigaste växtföljden, de bästa
sädes- och växtfrösorterna m. m. vore för det outvecklade jordbrukets
befrämjande i öfre Norrland med dess mycket hårda klimat och säregna
växtfysiologiska förhållanden af vida större värde och behof än i andra
landsdelar; att nyttan och det ekonomiska värdet af exempelvis sådana
förbättringar, som kunde leda till foderskördarnes höjande med afseende
å beskaffenhet och tillgång inom en ort, som i följd af klimatet måste
föda sin kreatursbesättning inom hus under tre fjerdedelar af året, vore
tydligt; att en växtbiologisk anstalt i Norrbottens län genom beredande
af mindre försöksfält här och hvar i odlingsdistrikten skulle komma
att visa jordbrukaren nya förbättrade vägar för en rationel odling såväl
der som inom det öfriga landet; samt att anstaltens arbete- genom
kulturförsök med utmärkta varieteter af säd och frön kunde blifva af
betydelse såväl i ekonomiskt som i vetenskapligt hänseende, således
icke blott för öfre Norrland utan för hela vårt land, då derigenom förbättrade
utsäden i vissa fall borde kunna erhållas både för eget behof
och framdeles möjligen äfven för export.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Slutligen hade landtbruksstyrelsen i sitt utlåtande anfört att, på
sått af den i ärendet förebragta utredning framginge, ifrågavarande anstalt
skulle hafva till uppgift att verka dels såsom kemisk station för jordbrukets
och näringarnas behof i enlighet med de grunder, som för
öfriga med statsmedel understödda dylika anstalter funnes meddelade,
dels såsom praktisk försöksanstalt för odling och förädling af utsäde
med ändamål att utröna hvilka sädesslag och foderväxter vore mest
passande för Norrbottens län, särskildt dess vidsträckta myrtrakter,
samt att verka för sådana sädesslags och foderväxters förädling, dels
ock såsom vetenskaplig växtbiologisk anstalt för undersökande af växternas
lif och lifsyttringar under de höga breddgrader, hvarunder länet
vore beläget. Visserligen skulle en kemisk station, afsedd uteslutande
för Norrbottens län, inrättad efter samma måttstock som de med statsmedel
understödda kemiska stationerna i riket och utan annan uppgift
än dessa, ej på länge kunna erhålla full sysselsättning inom länet, der
de naturliga förutsättningar saknades, hvilka kunde göra en dylik station
af behofvet påkallad. Men hvad ifrågavarande anstalts kemiska
afdelning anginge, så skulle ensamt för denna ingalunda tagas i anspråk
så stort anslag af statsmedel, som komme hvarje af de öfriga kemiska
stationerna inom landet till del, och dessutom skulle denna afdelning
hafva till särskild uppgift att understödja anstaltens öfriga verksamhet,
hvars vigt och betydelse för länet och för hela landet icke borde underskattas
och som icke syntes kunna fullt nöjaktigt utöfvas, derest den
saknade de hjelpmedel, som ett väl försedt kemiskt laboratorium erbjöde.
Hvad denna öfriga verksamhet beträffade, så syntes den i praktiskt
afseende vigtigaste grenen deraf utgöras af den, som afsåge försöks
anställande med och förädling af utsäde. Väl hade redan dylika
försök inom länet verkstälts af allmänna svenska utsädesföreningen
å Svalöf, och antagligt vore att sådana försök skulle komma att fortsättas,
om ifrågavarande anstalt ej komme till stånd, men det vore lätt
att inse att dylika försök, derest de skulle medföra snara och kraftiga
verkningar för ett, så aflägset, så vidsträckt och ännu så föga uppodladt
län som Norrbottens, måste bedrifvas i mycket större omfattning och
i synnerhet på ett mycket intensivare sätt än som ens kunde begäras
af en förening, som hade hela landet till verksamhetsfält. Till "framgången
af dylika försök fordrades, utom annat, kemiska undersökningar
af jordarter och gödslingsmedel, hvilkas utförande icke lämpligen
kunde ske annorstädes än vid anstalten, hvars kemiska afdelning härutinnan
komme att erhålla en af sina vigtigaste uppgifter. Verkstäldes
Bill. till Rilcsd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 5 Iläft. 10

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

dessa försök planmessigt och noggrannt, men också endast då, kunde
Norrbottens län deri erhålla en häfstång för sitt framåtskridande i
välmåga, på samma gång hela landet deraf kunde draga stor fördel
Den växtbiologiska verksamhet, som skulle utgöra anstaltens tredje
uppgift, syntes, om också ej i omedelbart praktiskt gagn, dock i verkligbetydelse
fullt ut kunna mäta sig med anstaltens båda andra verksamhetsgrenar,
i det att de undersökningar på växtlifvets område, som sålunda
skulle komma till stånd, på samma gång de genom uppdagande af
utvecklingslagarna för växtlifvet i den höga norden skulle kunna bidraga
att bringa de nordiska fröslagens fördelaktiga egenskaper till
högsta möjliga fullkomlighet, skulle kunna i sin mån verka för lösandet
af åtskilliga frågor å ifrågavarande område, som hade stor betydelse
för vetenskapen. Det subpolära läge, anstalten skulle få, vore för detta
ändamål synnerligen fördelaktigt, och det kunde med fullt skäl påstås,
att vårt land hade i detta afseende sig anförtrodd en vigtig kulturuppgift,
hvars lösande det icke borde undandraga sig.

Då anstaltens främsta uppgift emellertid vore att verka för utvecklingen
af en utaf naturen, trots dess hårda klimat, rikt utrustad
provins, hvars aflägsna läge numera, sedan jernvägsförbindelse med det
öfriga landet erhållits, icke vidare lade afsevärda hinder i vägen för
provinsens uppblomstring, samt anstaltens ändamål sålunda vore i främsta
rummet produktivt, ansåge styrelsen, jemväl med fästadt afseende å de
stora ekonomiska intressen, staten inom detta län egde genom de derstädes
belägna vidsträckta, delvis odlingsbara myrmarker, hvaraf staten
vore i besittning, skäl vara för handen att bidrag för ifrågavarande
ändamål af staten beviljades.

Landtbruksstyrelsen hade härefter erinrat, att den årliga kostnaden
för anstaltens drift beräknats på följande sätt:
omkostnader för den växtbiologiska anstalten jemte
dertill hörande resor, proftagningar, försöks- och

fröodlingar m. m....................................................... kronor

föreståndarens lön, jemte 50 procent af analys afgifterna.

........................................:............................ „

assistentens lön................................................................... „

hyror af lokal samt bostad åt d:o ................................. „

betjening, städning och vedbrand m. m...................... „

underhåll af laboratorium, inventarier, apparater,

böcker m. m................................ „

annonser, skrifmaterialier m. m................................... „

2,000: —

4,000: —
1,500: —
1,200: —
600: —

500: —
200: —

tillhopa kronor 10,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 75

Då landtbruksstyrelsen icke hade något att erinra mot vare sig
denna beräkning af kostnaderna eller mot planen för anstalten, samt
de anspråk på statsbidrag till kostnadernas bestridande, hvilka framstälts,
icke, enligt styrelsens åsigt, vore oskäliga, hade styrelsen bemstält, att
Kongl. Maj:t måtte till underhåll af eu kemisk-växtbiologisk anstalt
inom Norrbottens län bereda ett årligt statsbidrag af 7,000 kronor,
under vilkor att anstalten, som syntes böra ställas under inseende af
landtbruksstyrelsen, skulle vara underkastad de föreskrifter, som Kongl.
Maj:t kunde finna nödigt att i afseende å densamma meddela.

Då, såsom i statsrådsprotokollet framhållits, det öfre Norrland
med afseende å klimatologiska och växtfysiologiska förhållanden företer
högst väsentliga skiljaktigheter från öfriga delar af vårt land samt i
följd deraf icke kan draga afsevärd nytta af de agrikulturvetenskapliga
rön, som i andra delar af riket blifvit gjorda, anser utskottet skäl förefinnas
för anläggning derstädes af en anstalt, som särskildt är afsedd
att tillgodose denna landsdels behof i förenämnda hänseende. Genom
planmessigt ledda undersökningar af växtlifvets företeelser i dessa nordliga
trakter och genom försök med odling och klimatisering af olika sädesslag
och foderväxter skulle en sådan anstalt säkerligen vara till verkligt gagn.

Hvad angår anstaltens kemiska afdelning, torde densamma, då
närmaste agrikulturkemiska station är belägen i Hernösand eller omkring
60 mil från Luleå, vara ej blott i och för sig erforderlig för de
nordliga länens behof utan äfven nödvändig för att den växtbiologiska
anstalten skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och ehuruväl utskottet
icke kan dela alla de förhoppningar, som af vederbörande myndigheter
knutits vid denna anstalts inrättande och framtida verksamhet, anser
sig utskottet böra förorda, att bidrag för uppehållandet af ifrågavarande
anstalt varder af Riksdagen beviljadt. Då emellertid kostnaderna härför
torde kunna i någon mån minskas genom begränsande af anstaltens
verksamhet, samt de i den meddelade förlagsberäkningen upptagna
posterna dels till omkostnader för anstalten m. m.7 dels till underhåll
i alla händelser förefalla högre beräknade än som synes nödvändigt,
har utskottet ansett, att ett statsbidrag af 5,000 kronor skulle
vara för ifrågavarande ändamål tillräckligt.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen såsom bidrag till

Ang.

frökontrollanstalter.

131.]

Ang. elev
i boskapsskötsel
och mejerihushällninq.

[32.]

Ang. anslag
till svenska
mosskidturföreningen.

[33.]

76 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk
anstalt inom Norrbottens län — under vilkor
att länets landsting och hushållningssällskap till
anstaltens underhåll bidraga med sammanlagdt minst

3,000 kronor — på extra stat för år 1895 anvisar ett
anslag af 5,000 kronor.

30:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen i likhet med hvad allt sedan år
1887 egt rum, må på extra stat för år 1895 till Kongl.
Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,
för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt användas
till understöd åt sådana frökontrollanstaltev,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för
sig eller i förening, understödjas med minst samma belopp
som statsbidraget och hvilka anstalter vilja underkasta
sig de vilkor och föreskrifter i afseende på
analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Kong!.
Maj:t fastställas.

31:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må på extra stat jemväl för år
1895 anvisa, till utbildande af en elev i boskapsskötsel
och mejerihushållning, 1,000 kronor.

32:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd åt
svenska mosskulturföreningen på extra stat för år 1895 anvisa ett anslag
af 15,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen till en början erinrat,
att Riksdagen till understöd åt svenska mosskulturföreningen på
extra stat beviljat för hvartdera af åren 1890 och 1891 5,000 kronor
samt för hvartdera afåren 1892, 1893 och 1894 10,000 kronor; att Kongl
Maj:t derjemte åren 1888, 1889, 1890 och 1891 såsom bidrag till utgifvande
af föreningens tidskrift af tillgängliga medel anvisat, hvartdera
af de två förstnämnda åren 600 kronor och hvartdera af åren 1890 och
1^91 1,000 kronor; samt att Riksdagen dessutom beviljat ett extra anslag
för år 1892 af 4,000 kronor till bestridande af kostnaderna för föreningens
deltagande i sjuttonde allmänna landtbruksmötets utställning i

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Göteborg år 1891. De föreningen beviljade statsunderstöd hade sålunda
uppgått till sammanlagdt 47,200 kronor.

Departementschefen har härefter anmält, att mosskulturföreningen
uti en till Kongl. Maj:t iugifven skrift anhållit om aflåtande till Riksdagen
af proposition om beviljande åt föreningen af ett statsanslag
till belopp af 15,000 kronor för år 1895.

I denna skrift hade föreningen meddelat, att dess utgifter utgjort:

år 1886................................................... kronor

» 1887.................................................. »

T> 1888.................................................. »

» 1889................................................... »

» 1890................................................... »

» 1891.................................................. x>

» 1892................................................. '' i>

» 1893 (förslagsvis beräknade) ... »

samt att utgifterna för år 1894
förlagsvis beräknats till............... x>

396: 87
5,665: 34
9,911: 50
15,956: 86
22,874: 3 5
35,475: 98
37,867: 63
37,531: 91

36,245: —

summa kronor 201,925: 44,

hvadan statens bidrag uppginge till omkring 23 procent af utgifterna.

Enligt en i ansökningen meddelad förslagsberäkning skulle föreningens
utgifter under år 1895 utgöra: skuld från år 1894 4,610 kronor,
tidskriftens utgifvande 7,665 kronor, diverse postporton 600 kronor,
kulturförsöksverksamheten 7,600 kronor, resekostnader för hållande af
föredrag, för inspektion af försöksfält och för meddelande af råd och
upplysningar till mossodlare i olika delar af landet 5,000 kronor, aflöningar
till kulturingeniör, tre assistenter, sekreteraren, kassaförvaltaren och två
förmän, den ene vid vegetationsförsöken vid Strömsberg, den andre vid
Flahult 10,900 kronor, inventarier och litteratur 1,000 kronor, hyror
och arrenden 600 kronor, diverse utgifter 735 kronor och årsmöten

1,000 kronor. Till betäckande af dessa, till ett sammanlagdt belopp af
39,710 kronor uppgående utgifter beräknade föreningen det nu begärda
statsanslaget, 15,000 kronor, anslag af hushållningssällskap och landsting
11,650 kronor, ledamotsafgifter 6,600 kronor, inkomster af tidskriften
6,160 kronor och ränteinkomster 300 kronor, eller tillhopa
39,710 kronor.

En jemförelse mellan den nu gjorda beräkningen för år 1895 och
den i statsrådsprotokollet för den 14 januari 1893 omförmälda, af föreningen
uppgjorda utgiftsberäkning för innevarande år visade att, under
det öfriga utgiftsposter vore lika, resekostnaderna för år 1895 beräknats

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag
till
geologiska
undersökningama.

L34.]

till 500 kronor mindre än för år 1894, äfvensom att hyror, arrenden
och diverse omkostnader beräknats för förstnämnda år till 145 kronor
mindre än för år 1894.

De. gjorda beräkningarna ansåge föreningen tydligen ådagalägga,
att föreningen omöjligen kunde fortgå med sin verksamhet i den skala,
hvari den under de senare åren bedrifvits, utan förhöjda inkomster.
Att åter inskränka verksamheten blefve till stor skada för den svenska
mosskulturens utveckling, och dessutom förefunnes flere frågor af stor
vigt, hvilka föreningen ännu icke hunnit bearbeta, såsom bästa sättet
att utrota ogräs på mossarna eller motarbeta detsammas inrotande o. s. v.,
men hvilka komme att tagas under behandling, derest föreningen kunde
se sin ekonomiska framtid tillräckligt betryggad.

Landtbruksstyrelsen, som den 15 september 1893 afgifvit iufordradt
utlåtande öfver ansökningen, hvilken jemväl blifvit af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län uti skrifvelse den 12 i
samma månad till bifall förordad, hade vitsordat, att föreningens verksamhet
fortfarande bedrefves på ett synnerligen gagnande och framgångsrikt
sätt. På grund häraf hade styrelsen, som icke hade något
att erinra vid den i ansökningen gjorda beräkningen af föreningens inkomster
och utgifter för år 1895, förordat bifall till ansökningen.

För egen del har departementschefen, under uttalande att, enligt
hans åsigt, föreningens verksamhet borde af staten understödjas och att
det för denna verksamhets jemna fortgång under år 1895 af föreningen
beräknade anslagsbeloppet måhända icke utan intrång i arbetena kunde
nedsättas, förordat, att statsanslaget blefve föreningen beviljadt.

Ehuruväl utskottet fortfarande erkänner mossodlingens betydelse
för vårt jordbruk och alltså föreställer sig, att fortsatt understöd bör från
statens sida lemnas mosskulturföreningen, har utskottet dock icke ansett
sig böra föreslå, att. anslaget till föreningen för år 1895 bestämmes till
högre belopp än som för åren 1892, 1893 och 1894 till ändamålet beviljats.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen till understöd åt
svenska mosskulturföreningen på extra stat för år 1895
anvisar ett anslag af 10,000 kronor.

33:o) Kongl. Maj:t har föreslaget Riksdagen

att, för fortsättande under år 1895 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 92,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Vid föredragning af det,ta ärende inför Kongl. Maj:t har departementschefen
anmält en af chefen för Sveriges geologiska undersökning i
skrifvelse den 27 november 1893 afgifven förslagsberäkning öfver de
under år 1895 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel, till hvilken å sid. 90 och 91 i statsrådsprotokollet intagna beräkning
utskottet tillåter sig att hänvisa; varande denna beräkning öfverensstämmande
i afseende å utgifterna med den, som för innevarande år
framlades för 1893 års Riksdag, allenast med den ökning af aflöningssumman,
som betingats deraf, att löneförhöjning med 500 kronor beräknats
för en geolog, som enligt gällande bestämmelser skulle från och
med år 1895 blifva dertill berättigad.

Tillika har departementschefen till statsrådsprotokollet redogjort
för en af chefen för geologiska undersökningen uti skrifvelse, som den
4 oktober 1893 till departementet inkommit, gjord framställning om
ändring i vissa afseende af kartverkets skalor. I denna skrifvelse hade
bemälde chef, som ansett att, om ett menligt afbrott i de geologiska
kartbladens regelbundna utgifvande af trycket skulle kunna undvikas,
afgörande beslut med hänsyn till skalan för desamma oförtöfvadt måste
fattas, med stöd af den i ämnet gjorda utredning tillstyrkt, att upprättandet
af geologiska plankartor i skalan 1 : 200,000 måtte varda instäldt
samt i dessas ställe på grund af fortsatta rekognosceringar i skalan
1 : 100,000 offentliggöras dels jordartskartor i sistnämnda måttstock,
tryckta på topografiskt underlag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de öfver landskapet Halland upprättade, år 1892 utgifna kartor åt detta
slag, med undantag dock för de kartblad, som folie inom Blekinge samt
möjligen Göteborgs och Bohus län, hvaröfver liknande plankartor undantagsvis
skulle utgifvas, dels äfven och samtidigt med jordartskartorna
berggrundskartor i den skala, som för de senare framdeles kunde varda
af Kongl. Maj:t påbjuden.

Med förmälan, att kommissionen för de allmänna kartarbetena uti
afgifvet utlåtande i ärendet af den 30 november 1893 i hufvudsak instämt i
hvad chefen för geologiska undersökningen sålunda föreslagit, har departementschefen
för egen del uttalat, att det enligt hans åsigt vore en stor brist
hos våra geologiska kartor, såväl i skalan 1:50,000 som i skalan 1:200,000,
att de saknade terrängbeteckning, enär på grund deraf nästan ingen
möjlighet funnes, åtminstone för den, som ej vore med kartläsning
synnerligen förtrogen, att å marken återfinna hvad å kartan vore utmärkt.
Man behöfde blott, fortsätter departementschefen, kasta en blick
på de nu utgifna geologiska kartorna öfver Halland med sin terrängbeteckning,
för att finna hvilken oerhördt mycket lättare användning

80 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sadana kaitor kunde medgifva än de gamla geologiska plankart,orna,
ock med hänsyn till den med deras astadkommande förenade ringa
förhöjning i kostnaden tvekade departementschefen icke att förorda,
att den gamla skalan 1 : 200,000 utan terrängbeteckning utbyttes mot
skala 1 : 100,000 med terräng, helst äfven de redan i 1 : 200,000 utgifva
kartornas förändring till öfverensstämmelse dermed kräfde en i
förhållande till öfriga utgifter för kartverken jemförelsevis obetydlig
kostnad, i synnerhet som den naturligtvis komme att fördelas på flera
åi. Det kunde dock komma att visa sig att, der marken vore mycket
bruten, det blefve till undvikande af otydlighet nödvändigt att öfvergifva
terrängbeteckningen, men äfven då vållades med en skala af
1 . 100,000 icke så stora svårigheter som nu att återfinna på marken
hvad å kartan vore markeradt, .enär man till underlättande deraf ju
hade att tillgå den topografiska kartan i alldeles samma skala. Hvild
åter beträffade bergartskartan, så syntes i afseende å denna, i allmänhet
åtminstone, böra iakttagas, att den upprättades å särskildt blad
och i betydligt mindre skala, emedan den eljest i motsats till andra
kartoi måste blifva mera eller mindre vilseledande, då den nemligen
icke utan synnerligt stora undersökningskostnader i allmänhet kunde
angifva de bergarter, som vore täckta af jord, utan allenast dem, som
vore i dagen synliga. Men genom att i allmänhet särskilda bergartskartor
upprättades, vunnes i afseende på de i ekonomiskt-geologiskt
afseende vigtigare jordartskartorna, då dessa tillika innehölle terrängbeteckning,
att de blefve tydligare och sålunda mera användbara, än
om kartorna jemte terräng och jordarter äfven skulle inrymma beteckningar
öfver de särskilda, i dagen synliga berghällarnes beskaffenhet.
I de af departementschefen nu angifna rigtningar syntes sålunda de
förändringar i afseende på de geologiska kartorna böra gå, som nu af
chefen för geologiska undersökningen ifrågasatts; och anhölle departementschefen
att inom kort fa underställa Kongl. Maj:t denna fråga till
slutligt afgörande.

Då emellertid, enligt hvad departementschefen meddelat, frågan
om förändrad plan för upprättandet och utgifvandet, af de geologiska
kartorna icke med hänsyn till statsregleringen för år 1895 är af betydelse,
efter som det för geologiska undersökningen för samma år afsedda
anslag icke till följd deraf kräfver någon förändring, finner utskottet
denna fråga för närvarande icke böra till något Riksdagens
yttrande föranleda, helst Kongl. Maj:t-, för den händelse en förändring
i planen för de geologiska arbetenas bedrifvande skulle komma att

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

medföra ökade kostnader, icke lärer underlåta att för Riksdagen framlägga
den plan, Kongl. Maj:t anser böra härvid tillämpas.

Utskottet får derför allenast hemställa,

att Riksdagen må, för fortsättande under år 1895
af de geologiska undersökningarna och utgifvande af
derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af
92,500 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

34:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra
stat för år 1895 anvisa till anställande af en andre instruktör i husslöjd husslöjd.

2,000 kronor och såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören [35.]
Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna egenskap med godt
vitsord komme att tjenstgöra, 500 kronor, eller tillhopa 2,500 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen anfört, att från
ordinarie anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna utginge .
aflöning med 2,000 kronor till en instruktör i husslöjd, hvilken tjensteman
dessutom vore berättigad att komma i åtnjutande af tre ålderstillägg,
hvart å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad
tjenstgöring, hvarjemte Riksdagen för hvarje år från och med
år 1878 å extra stat under denna anslagstitel anvisat medel för anställande
af en andre undervisare eller, såsom befattningen numera
benämndes, instruktör i husslöjd. Intill år 1885 hade aflöningen åt sistnämnde
tjensteman utgått med 2,000 kronor, men sedan dåvarande innehafvaren
af befattningen Wilhelm Nordin under mer än fem år skött
densamma, hade Riksdagen för år 1885 höjt det för ändamålet förut
anvisade anslaget med 500 kronor för beredande af ålderstillägg åt
Nordin, hvilken derigenom erhållit en aflöning af 2,500 kronor. Med
detta belopp hade aflöningen utgått till och med år 1889, hvilket år
Riksdagen anvisat för år 1890 500 kronor såsom personligt ytterligare
ålderstillägg åt Nordin. Sedan denne den 22 augusti 1890 förordnats
till instruktör i husslöjd å ordinarie stat hade i följd deraf aflöningen
till andre instruktören minskats till sitt ursprungliga belopp, 2,000
kronor, med hvilket belopp den för närvarande utginge.

Nu hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, i en
Bill. till Eiksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 11

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

till Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med skrifvelse den 10
oktober 1893 insänd skrift nuvarande andre instruktören i husslöjd
Jonas Wallander, hvilken alltsedan den 14 maj 1889 oafbrutet tjenstgjort
såsom instruktör i husslöjd och derunder på grund af kongl.
brefvet den 31 december 1889 från och med den 1 januari 1890 till
och med den 22 augusti samma år, då han förordnats att uppehålla
befattningen såsom andre instruktör i husslöjd, uppburit den med
iustruktörsbefattningen i husslöjd å ordinarie stat förenade aflöning,
anhållit om aflåtande af framställning till Riksdagen derom, att Wallander
finge från och med år 1895 komma i åtnjutande af ett lönetillägg af
500 kronor.

För egen del hade landtbruksstyrelsen, enär behofvet af en andre
instruktör i husslöjd fortfarande syntes böra tillgodoses samt Wallander,
derest hans tjenstgöring i nämnda egenskap komme att på samma
förtjenstfulla sätt som hittills fortgå, syntes böra, i likhet med hvad
fallet varit med Nordin, efter fem års väl vitsordad tjenstgöring komma
i åtnjutande af åldertillägg med 500 kronor för år, gjort framställning
om aflåtande till Riksdagen af proposition i detta syfte.

Efter remiss hade statskontoret afgifvit utlåtande i ärendet den
25 oktober 1893 och dervid förenat sig i landtbruksstyrelsens hemställan,
på det att tillgång derigenom måtte beredas till det ifrågasatta
ålderstillägget, derest Kongl. Maj:t framdeles skulle pröfva Wallander
böra deraf från och med år 1895 komma i åtnjutande.

Då en andre instruktör i husslöjd fortfarande vore behöflig,
kräfde^ enligt departementschefens åsigt, billigheten att Wallander,
derest han fortfarande komme att i denna egenskap med godt vitsord
tjenstgöra, från och med år 1895 komme i åtnjutande af ett ålderstillägg
å 500 kronor.

Utskottet, som icke haft något att mot Kongl. Maj:ts omförmälda
framställning erinra, får hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895
anvisa,

a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd,
2,000 kronor och,

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander, derest han fortfarande
i denna egenskap med godt vitsord tjenstgör, 500
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N-.o 7.

35:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må på extra stat jemväl för
år 1895 bevilja dels, såsom bidrag till upprätthållande
af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs
läns landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande
minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor
och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre lärare
vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda
belopp varder för ändamålet från nämnda läns
landsting eller eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

36:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1895
på extra stat anvisa ett anslag af 15,000 kronor att af Kongl. Maj:t
användas till understöd åt Göteborrgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens
i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, under
förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffade, att Göteborgs
stadsfullmäktige och, hvad Schartaus handelsinstitut anginge, att grosshandelssocieteten
i Stockholm fortfarande till instituten lemnade årligt
understöd till minst samma belopp som hittills samt på de vilkor i
öfrigt, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom,
i anledning af Kongl. Maj:ts till 1893 års Riksdag framstälda förslag
att på extra stat för innevarande år anvisa ett anslag af 27,000 kronor
för att af Kongl. Maj:t användas till understöd åt ofvannämnda båda
handelsinstitut, Riksdagen i skrifvelse den 2 maj 1893 angående regleringen
af utgifterna under sjette liufvudtiteln anfört: att Riksdagen
delade Kongl. Maj:ts uppfattning derom att staten, då den understödde
annan specialundervisning, jemväl borde uppmärksamma och främja
handelsundervisningen, hvilket under för handen varande förhållanden
borde ske genom anvisande af anslag till de båda redan befintliga
handelsinstituten, på det att dessa måtte kunna blifva i tillfälle att
genom sänkta afgifter draga till sig ett större elevantal, men att i fråga
om beloppet af de anslagsmedel, hvilka borde för ändamålet anvisas,
Riksdagen hyste en från Kongl. Maj:ts åsigt något afvikande mening;
att Riksdagen nemligen, då den anslagsberäkning, som förekomme i

Ang. anslag
till väfskolan
i Borås.

[36.|

Ang. anslag
till handelsundervisning.

[37.]

StatutsTcottets Utlåtande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag, förutsatte, att afgifterna skulle för samtligc betalande
elever bestämmas till ett i jemförelse med nuvarande afgifter
så lågt belopp som 100 kronor, men erfarenheten visat, att åtskillige
ynglingar i god ekonomisk ställning vunne inträde vid instituten, samt
någon anledning icke syntes Riksdagen förefinnas att för desse ynglingar
nedsätta afgifterna, åtminstone ej i den betydande mån som
ifrågasatts, förestälde sig, att det af Kongl. Maj:t åsyftade målet skulle
kunna på ett för statsverket mindre betungande sätt vinnas, om, i likhet
med hvad vid andra läroverk egde rum, full afgift, motsvarande den
då utgående och till sitt belopp af vederbörande styrelse bestämd efter
för handen varande förhållanden, fortfarande erlades af en del af eleverne,
under det att, på samma gång som frielever skulle antagas, den
åsyftade nedsättuingen af afgifterna komme blott en del af de betalande
eleverne till godo; att då statsverket sålunda skulle träda emellan endast
med afseende å de lärjungar, som mot nedsatt afgift eller afgiftsfritt
åtnjöte undervisning vid instituten, anslagsbehofvet komme att i
icke obetydlig mån nedbringas, på samma gång möjlighet borde uppstå
att öka antalet frielever utöfver hvad Kongl. Maj:t afsett; att Riksdagen
på grund af verkstäld förslagsberäkning trott sig finna, att med den af
Riksdagen ifrågasatta anordningen ett anslag af 15,000 kronor skulle
blifva för ändamålet tillfyllest; samt att Riksdagen ville åt Kongl. Maj:t
öfverlemna ej mindre att fördela anslaget mellan de båda instituten,
under förbehåll att instituten af Göteborgs stadsfullmäktige och grosshandelssocieteten
i Stockholm erhölle årliga bidrag till minst samma
belopp som dittills, än äfven att i öfrigt för medlens tillgodonjutande
uppställa lämpliga vilkor i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad,
enligt protokollet öfver civilärenden den 14 januari 1893, af departementschefen
blifvit uti sådant hänseende ifrågasatt, med iakttagande
likväl af den jemkning, hvartill förändrade bestämmelser angående elevernes
afgifter kunde föranleda; och anmälde Riksdagen alltså, att Kongl.
Maj:ts berörda framställning på det sätt af Riksdagen bifallits, att Riksdagen
på extra stat för år 1894 anvisat ett anslag af 15,000 kronor
lör att af Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut
och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs
handelsinstitut beträffade, att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad
Schartaus handelsinstitut beträffade, att grosshandelssocieteten i Stockholm
fortfarande till instituten lemnade årligt understöd till minst
samma belopp som dittills, samt på de vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t
kunde finna skäligt bestämma.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Departementschefen meddelar vidare, att, efter det kommerskollegium,
som anbefalts att inkomma med förslag till fördelning af det
utaf Riksdagen sålunda anvisade anslag samt dervid tillika föreslå de
vilkor, som borde stadgas för medlens tillgodonjutande, till följd deraf
afgifvit utlåtande, Kongl. Maj:t den 9 juni 1893 förordnat, att omförmälda
af Riksdagen anvisade anslag, 15,000 kronor, skulle användas
till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens
i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut,
med högst hälften eller 7,500 kronor till hvartdera institutet under
nedannämnda vilkor och förbehåll, nemligen:

att vid hvartdera af nämnda institut skulle beredas tillfälle till
afgiftsfri undervisning för minst 8 medellöse elever, och att för öfrigt
nedsättning i de då utgående elevafgifterna borde ske i deu mån institutets
styrelse pröfvade eleverne deraf vara i behof, dock ej till lägre
belopp än 100 kronor för hvarje elev;

att institutens styrelser skulle efter utgången åt läsåret 1893—
1894 till Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster
och utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det belopp,
som utöfver erlagda elevafgifter skulle influtit, derest samtlige eleverne,
frieleverne inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;

att understödet till hvartdera institutet skulle intill förenämnda
summa, 7,500 kronor, utgå med sammanlagdt det belopp, som motsvarade
dels skilnaden mellan de elevafgifter, som erlagts, och de afgifter,
som skolat erläggas, om alla eleverne betalt fulla afgifter, dels ock
hvad som å frielever och icke fullt betalande elever belöpte af den
summa, hvarmed, oaktadt nyssberörda godtgörelse, inkomsterna tilläfventyrs
understege utgifterna, i hvilka senare dock icke finge inberäknas
den kostnad, som, enligt styrelsens för Schartaus handelsinstitut uppgift,
skulle erfordras för läroverkshusets lämpande för ny parallelklass
samt för varumuseum och laboratorium;

samt att understödsbeloppen icke finge lyftas, förr än dels, hvad
Göteborgs handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och,
hvad Schartaus handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm
lemnat understöd till minst samma belopp som dittills, dels ock
genom inspektion af sakkunnig person, som af Kongl. Maj:t utsåges,
visshet vunnits, att undervisningen vid instituten under det gångna läsåret
bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt,
att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

Styrelserna för meranämnda handelsinstitut hade, enligt hvad
departementschefen härefter till statsrådsprotokollet yttrat, uti särskilda

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

till Kongl. Maj:t ingifna skrifter anhållit, att understöd fortfarande måtte
instituten beredas, och dervid bland annat anfört:

styrelsen för Göteborgs handelsinstitut: att styrelsen, efter i allmänna
tidningarna infördt tillkännagifvande dels om nedsättning i elevafgiften
för ett visst antal af eleverne, dels om friplatser, för läsåret 1893—1894
medgifvit dylik nedsättning till 100 kronor för 23 elever, som visat sig
vara i behof af billigare undervisning, och, på grund af styrkt medellöshet,
fullständig befrielse från erläggande af afgift för 8 elever; att
emellertid, enär styrelsens tillkännagifvande om nedsättning i elevatgifterna
för läsåret 1893—1894 icke kunnat utfärdas förr än kort före
höstterminens början, elevantalet vid institutet under samma läsår icke
blifvit så stort, som det sannolikt komme att blifva, då det blefve mera
allmänt kändt,, att vid institutet bereddes tillfälle till billigare undervisning;
att, ehuru handelsinstitutet och den der studerande ungdomen
obestridligt kunde draga ej obetydligt gagn af det nuvarande anslaget,
detta gagn otvifvelaktigt skulle blifva vida större, om anslaget blefve
fast och af ordinarie natur, så att styrelsen sattes i tillfälle att vid läroverket
anställa duglige, fäste lärare i synnerhet i institutets vigtigaste
läroämnen; samt att styrelsen fördenskull och af i öfrigt anförda skäl
anhölle, det Kongl. Maj:t täcktes åt Göteborgs handelsinstitut bereda
helst ett fast årligt anslag af 7,500 kronor för att sätta institutet i
stånd dels att anställa fast aflönade lärare i institutets hufvudämnen,
dels ock att kunna meddela afgiftsfri undervisning åt 8 elever och åt
ungefär 20 elever bereda nedsättning i årsafgiften till 100 kronor, eller,
om hinder derför mötte, att styrelsen äfven under år 1895 Unge åtnjuta
ett extra anslag af 7,500 kronor;

styrelsen för grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut: att genom det för år 1894 beviljade
statsunderstödet styrelsen satts i stånd att från och med innevarande
läsårs början dels nedsätta ett antal årsafgifter för mindre bemedlade
elever till 100 kronor och dels inrätta 9 friplatser för medellöse elever;
att följden af dessa nedsättningar blifvit, att elevantalet under innevarande
läsår sprungit upp till 60 eller så många elever, som för det närvarande
kunde mottagas; att, derest tilloppet till institutet, såsom antagligt vore,
under kommande läsår blefve lika stort som under det innevarande, det
blefve nödvändigt att inrätta en parallelafdelning för den högre klassen,
derest icke institutet skulle nödgas afvisa ett större antal nya inträdessökande
till denna klass; samt att styrelsen på grund häraf och af i
öfrigt anförda omständigheter ansåge talande skäl föreligga för att in -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

stitutet äfven för år 1895 måtte komma i åtnjutande af ett anslag af
allmänna medel intill ofvannämnda belopp, 7,500 kronor.

Till följd af härå erhållna remisser hade kommerskollegium inkommit
med utlåtande af den 24 oktober 1893 och deri meddelat att,
enligt hvad kollegium inhemtat, elevantalet vid Göteborgs handelsinstitut,
som läsåret 1891—1892 varit 58 och läsåret 1892—1893 62, under läsåret
1893—1894 utgjorde 63, samt att vid Frans Schartaus handelsinstitut
i Stockholm, der elevantalet, på sätt redan nämnts, under innevarande
läsår utgjorde 60, detsamma läsåret 1891—1892 varit allenast
39 och läsåret 1892—1893 blott 32, äfvensom att vid sistnämnda institut
ansökningar af några personer om inträde måst tillbakavisas, enär utrymmet
för det närvarande förbjöde mottagande af ytterligare elever.

Af den redogörelse för kollegii yttrande i öfrigt, som af departementschefen
lemnas å sid. 106—107 i statsrådsprotokollet, inhemtas, att
kollegium anfört, bland annat, att till följd af det ökade tilloppet elever
vid handelsinstituten otvifvelaktigt förstärkning på ett eller annat sätt
af lärarekrafterna vid instituten blefve erforderlig; och då det ej kunde
vara lämpligt, att ett alltför stort antal lärjungar på en gång undervisades
af en och samma lärare, blefve parallelklassers inrättande en
nödvändighet. Beträffande det af styrelsen för Göteborgs handelsinstitut
uttalade önskningsmål att kunna anställa fast aflönade lärare, funne kollegium,
i öfverensstämmelse med hvad kollegium i utlåtande den 21
april 1891 i detta afseende anfört, detsamma synnerligen beaktansvärdt,
men ansåge tillika möjligheten att vid instituten anställa lärare, som
uteslutande egnade sig åt undervisningen vid instituten, icke vara alldeles
utesluten, äfven om det ifrågavarande statsunderstödet fortfarande
anvisades endast å extra stat.

Kollegium tillstyrkte alltså, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd
för beredande åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens
i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut
af understöd af statsmedel för år 1895 till belopp af 7,500 kronor
för livartdera institutet, att användas i främsta rummet till dels
beredande af tillfälle till afgiftsfri undervisning för minst 8 medellöse
elever vid ett hvart af nämnda läroverk, dels ock nedsättning i de nu
utgående elevafgifterna i den mån institutens styrelser pröfvade eleverne
deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100 kronor för hvarje
elev, samt dernäst, och i den mån medlen dertill försloge, till gäldande
af de kostnader, som med inrättande af parallelklasser eller med på
annat sätt ökade lärarekrafter kunde vara förenade, allt under vilkor och
med förbehåll i öfrigt:

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1894 — 1895
till Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster och
utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det belopp,
som utöfver erlagda elevafgifter skulle influtit, derest samtlige eleverne,
frieleverne inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;

att i utgifterna för undervisningen icke finge inräknas den kostnad,
som skulle erfordras för det Sckartaus handelsinstitut tillhörande läroverkshusets
lämpande för ny parallelklass samt för varumuseum och
laboratorium; samt

att understöden icke finge lyftas, förr än dels, hvad Göteborgs
handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Schartaus
handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm lemnat
understöd till minst samma belopp som hittills, dels ock genom inspektion
af sakkunnig person, som af Kongl. Maj:t utsåges, visshet vunnits,
att undervisningen vid instituten under det gångna året bedrifvits
i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt, att den kunde
anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

För egen del yttrar departementschefen, att han icke nu ansåge
sig eg a skäl att för år 1895 ifrågasätta någon förändring i afseende å
det anslagsbelopp, som af Riksdagen för innevarande år beviljats till de
båda handelsinstituten, eller att förorda vare sig de ifrågasatta förändringarna
i afseende å anslagets användning eller anslagets uppförande
på ordinarie stat, på sätt af styrelsen för Göteborgs handelsinstitut
ifrågasatts.

Ehuruväl vid Göteborgs handelsinstitut under läsåret 1893—1894
ej visat sig den ökning i elevantalet, som antagits skola blifva en följd
af de inrättade frielevplatserna och de för vissa fall nedsatta elevafgifterna,
anser sig utskottet dock icke böra på grund endast af den hittills
vunna erfarenheten ifrågasätta någon sänkning af förevarande anslag,
helst elevantalet vid institutet, på sätt dess styrelse framhållit,
sannolikt kommer att blifva större, då det blifver mera allmänt kändt,
att derstädes är beredt tillfälle till billigare undervisning, ett antagande
som ytterligare bestyrkes af den tillökning i elevantalet, som redan egt
rum vid Schartaus handelsinstitut.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa
ett anslag af 15,000 kronor för att af Kongl.
Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handels -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

institut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola,
Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, under
förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffar,
att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Schartaus
handelsinstitut beträffar, att grosshandelssocieteten i
Stockholm fortfarande till instituten lemna årligt understöd
till minst samma belopp som hittills, samt på de
vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t kan finna skäligt
bestämma.

37:o) Med anledning af Kongl. Majrts derom gjorda framställning
och under hänvisning till den redogörelse i ämnet, som finnes meddelad
till statsrådsprotokollet (sid. 108—110), hemställer utskottet,

att Riksdagen må jemväl för år 1895 på extra
stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor, att af Kongl.
Maj:t användas för att åt alster af svensk industri och
svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

38:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, _i likhet
med hvad under en följd af år varit förhållandet, under vilkor att
bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för bergsarbetare
komme att jemväl under år 1895 fortsätta sin verksamhet i
enahanda omfång och utsträckning som hittills, hvarom Kong]. Maj:t
ville genom inspektion af sakkunnig person sig förvissa, å extra stat
för samma år anvisa ett belopp af 14,000 kronor att till brukssocietetens
fullmäktige i jernkontoret utbetalas.

Utskottet har tagit kännedom om berättelserna öfver de under
senare åren företagna inspektioner af dessa skolor och har deraf inhemtat,
bland annat, att under de tio läsåren från hösten 1883 till
våren 1893 sammanlagda antalet elever utgjort vid. Filipstads bergsskola
121 och vid bergsskolan i Falun 129, eller i medeltal årligen
12,1 i Filipstad och 12,9 i Falun, samt att under berörda period i öfre
afdelningen undervisats vid den förra skolan 90 och vid den senare
86 samt i nedre afdelningen vid den förra 22 eller i medeltal endast
2,2 och vid den senare 34 eller endast 3,4 i medeltal för år, hvarjemte
under samma tid 9 s. k. extra elever vid hvardera skolan åtnjutit
undervisning.

Bill. till ltiksd. Prot. 18f)4. 4 Sami. 1 Afd. f> Häft.

Ang. främjande
af
svenska alsters
afsättning i
utlandet.

[38.]

Ang. anslag
till bergsskolorna
i
Filipstad, och
Falun.

[39.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anordnande
af
fabriksinspektion.

[40.j

Med afseende å det ringa antal elever, som begagnat sig af
undervisningen i dessa båda skolor, särskildt i dessas lägre afdelningar,
förefaller det utskottet, som om den undervisning, hvilken genom dessa
skolor bibringas, skulle kunna meddelas med mindre kostnader än dem,
som nu för detta ändamål utgå. Särskildt har utskottet fäst sin uppmärksamhet
dervid, att väsentlig besparing skulle kunna vinnas genom
båda skolornas sammanslagning till en, hvilken åtgärd, efter den utveckling,
kommunikationerna i de trakter, der dessa skolor äro belägna,
under senare åren erhållit, möjligen utan olägenhet skulle
kunna vidtagas. I saknad af erforderlig utredning i detta ämne är
utskottet ej i tillfälle att närmare uttala sig i frågan, men har dock
ansett Riksdagen böra fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derå; och
då en omorganisation af ifrågavarande skolor icke lärer kunna företagas
utan medverkan af brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret, synes
Riksdagen böra hos Kongl. Maj:t göra framställning derom, att Kongl.
Maj:t behagade sätta bemälde fullmäktige i tillfälle att yttra sig i detta
ämne och att Kongl. Maj:t derefter måtte för Riksdagen framlägga det
förslag, hvartill förhållandena må föranleda.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning, må, under vilkor att bergsskolorna
i Filipstad och Falun med dertill hörande
skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år
1895 fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och
utsträckning som hittills och underkasta sig den inspektion,
Kongl. Maj:t finner skäligt bestämma, i likhet
med hvad förut för flera år egt rum, på extra
stat för år 1895 anvisa ett belopp af 14,000 kronor
att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret utbetalas,
samt att Riksdagen vid anmälan om detta
beslut må tillika anhålla, att Kongl. Maj:t, efter det
brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret blifvit hörda
i fråga om förändrad organisation af berörda skolor,
täcktes till Riksdagen inkomma med det förslag i
ämnet, hvartill förhållandena må föranleda.

Anordnande af fabriksinspektion.

39:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, för anordnande
af fabriksinspektion, på extra stat för år 1895 anvisa: till

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor, med 5,000 kronor till hvar,
för år räkuadt, till bestridande af kostnadeu för skrifbiträden och likartade
utgifter 3,000 kronor samt till Kongl. Maj:ts förfogande för
godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller
tillhopa 30,000 kronor.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom Andra Kammaren af herr D. Bergström väckt motion (n:r 138),
i hvars syfte herr F. Berg m. fl. instämt, och i hvilken motion föreslagits,
att Riksdagen till offentliggörande i tryck af yrkesinspektörernas
berättelser för år 1893 måtte bevilja ett förslagsanslag af 2,000 kronor.

Enligt lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889
skola, på sätt departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, sakkunnige
män till det antal, som kan finnas lämpligt, särskildt förordnas
att gå vederbörande yrkesidkare till banda med upplysningar och råd
i fråga om arbetarnes skyddande mot yrkesfara. Desse män, hvilka
kallades yrkesinspektörer och förordnades af Kongl. Maj: t, ålåge jemväl
att vaka öfver lagens efterlefnad samt att pröfva de föreskrifter, som
enligt lagen skulle i arbetslokaler, der så nödigt, funnes, anslås angående
hvad arbetarne borde iakttaga för att undvika olycksfall och
ohelsa i arbetet.

Vidare föreskrefves i den för desse tjenstemän den 20 juni 1890
utfärdade instruktion, att yrkesinspektör borde göra sig väl förtrogen
med de industriella förhållandena inom det honom anvisade distrikt
och besöka de inom distriktet befintliga fabriker, verkstäder och öfriga
arbetsställen, hvilka vore föremål för hans tillsyn, samt i synnerhet
sådana, hvilka kunde antagas vara framför andra i behof af särskilda
skyddsanordningar. Medelst råd och upplysningar borde han söka att
företrädesvis på öfvertygelsens väg bibringa såväl arbetsgivare som
arbetare insigt om nyttan af skyddsåtgärders vidtagande.

Antalet yrkesinspektörer — yttrar departementschefen vidare —
hade från början utgjort och utgjorde fortfarande tre. De åtnjöte
från medel, som Riksdagen årligen till belopp af 16,800 kronor plägat
på extra stat anvisa, hvar en aflöning af 5,000 kronor jemte rese- och
traktamentsersättning enligt fjerde klassen i resereglemente!. Dessutom
vore till hvarje yrkesinspektörs förfogande från berörda medel
anvisadt ett belopp af 600 kronor att användas till skrifbiträden och
likartade utgifter. Rörande yrkesinspektörernes distrikt och stationer
vore genom kongl. brefvet den 20 juni 1890 stadgadt, att riket skulle
i fråga om yrkesinspektionen indelas i tre distrikt, nemligen: dettiorra,
omfattande Stockholms stad samt Stockholms, Upsala, Södermanlands,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Yesterbottens och Norrbottens
län; det vestra, omfattande Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs,
Vermlands, Örebro, Vestmanlands och Kopparbergs län; samt det södra,
omfattande Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län; samt att yrkesinspektören
i norra distriktet skulle hafva sin station i Stockholm,
yrkesinspektören i vestra distriktet i Örebro samt yrkesinspektören i
södra distriktet i Jönköping.

Derefter återger departementschefen dåvarande chefens för civildepartementet
yttrande i det statsrådsprotokoll, som åtföljde Kongl.
Maj:ts proposition till Riksdagen den 12 januari 1889 med förslag till
förordning om åtgärder för skyddande af arbetares lif och helsa i arbetet,
hvilket förslag läge till grund för den nu gällande lagen i
ämnet; och framginge af detta yttrande att, då yrkesinspektörernes
antal bestämdes till tre, detta ansetts vara en provisorisk anordning,
som framdeles borde jemkas, i den mån närmare erfarenhet vunnes om
de arbetskrafter, som för inspektionens behöriga utöfvande erfordrades.

Den nya lagstiftningen i ämnet — fortsätter departementschefen —
hade också icke länge varit gällande, innan det visat sig, att yrkesinspektionens
arbetskrafter vore otillräckliga; och meddelar departementschefen
hvad i sadant afseende förekomme i de af koromerskollegium
till Kongl. Maj:t insända sammandrag af yrkesinspektörernes berättelser.

I kommerskollegii berättelse af den 16 oktober 1891 rörande
yrkesinspektionen under år 1890 omförmäldes, att hela antalet af industriella
anläggningar, som, för så vidt dittills utrönas kunnat, vore
eller antoges vara underkastade yrkesinspektionens verksamhet, utgjorde
8,961, samt att, sedan lagen angående skydd mot yrkesfara den
1 juli 1890 trädde i kraft och inspektionen sålunda hunnit taga sin början,
allenast 276 arbetsplatser till årets slut hunnit inspekteras. Derjemte
meddelades, att vederbörande industriidkare fått af yrkesinspektören
mottaga meddelanden med anvisningar om behöfliga åtgärder till ett
antal af tillsammans 1,240. Beträffande möjligheten att med dåvarande
arbetskrafter åstadkomma en verkligt effektiv tillsyn öfver lagens rätta
efterlefnad, hade kommerskollegium anfört, att erfarenheten från de månader
af år 1890, hvarunder inspektionerna pågått, gåfve vid handen,
att en mycket lång tid komme att förgå, innan alla arbetsplatser kunde
hinna blifva inspekterade, särdeles som många bland dem torde kräfva
upprepade besök af inspektör. Och om det äfven vore antagligt, att
inspektörerne skulle, sedan större erfarenhet i inspektionens detaljer af
dem vunnits, kunna hinna att besöka relativt flera arbetsplatser, än de

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

medhunnit under tiden juli—december 1890, så syntes dock denna relativa
ökning af de besökta arbetsplatsernas antal icke blifva så särdeles
stor, enär jemväl inspektörernes hemarbeten, ritning och skrifgöromål
måste antagas skola tillväxa. Med hänsyn till möjligheten af ett hastigare
ernående af det med lagen afsedda syfte ansåge kollegium alltså
ett behof redan då förefinnas af att yrkesinspektionens arbetskrafter på
ett eller annat sätt ökades, vare sig genom inrättandet af flera yrkesiuspektörstjenster
eller genom anställande af skrifbiträden och tekniskt
bildade assistenter åt de redan varande inspektörerne.

Enligt den af kommerskollegium den 17 maj 1892 afgifna berättelse
angående yrkesinspektionen under år 1891, hade under samma
år inspekterats 503 arbetsställen med 31,688 arbetare, och vid 474
af dessa arbetsställen hade skriftliga anvisningar rörande åtgärder
till skydd mot yrkesfara lemnats till ett, antal af tillsammans 1,957.
Inspektörerne i norra och vestra distrikten hade, enligt hvad kollegium
i samma berättelse meddelat, förklarat, att de icke ansåge si g kunna
med det ringa antal arbetskrafter, som för närvarande stode till yrkesinspektionens
förfogande, medhinna att inom de respektive distrikten
nöjaktigt verkställa erforderliga inspektioner och på samma gång tillse,
att förut anvisade åtgärder till skydd mot yrkesfara blifvit vederbörligen
verkstälda. I den mån ritningar och anvisningar till skyddsanordningar
framdeles hunnit utarbetas, skulle emellertid, enligt yrkesinspektörens
i norra distriktet förmenande, inspektionen i ganska stor utsträckning
kunna med framgång fullgöras af hos inspektörerne anstälde
assistenter, hvilkas anspråk på reseersättning skulle ställa sig betydligt
lägre än de, inspektörerne sjelfve ansåge sig vara berättigade att hysa.
Kommerskollegium hade jemväl förklarat sig till tullo dela den ai
inspektörerne uttalade åsigten om behöfligheten af att åtgärder vidtoges
i syfte att ökade arbetskrafter bereddes inspektionen.

Af den utaf kommerskollegium den 17 oktober 1893 afgifna berättelse
angående yrkesinspektionen under år 1892 inhemtades, att under
samma år inspekterats 614 arbetsställen med tillsammans 38,075 arbetare
samt att vid 555 af dessa arbetsställen lemnats skriftliga anvisningar
rörande åtgärder till skydd mot yrkesfara till ett antal af tillsammans
2,559.

I sistnämnda berättelse omförmäldes jemväl, bland annat, att yrkesinspektören
i vestra distriktet i sin berättelse berört frågan om yrkesinspektionens
förhållande till sprängämnestillverkningen. Vid en år
1890 anlagd dynamitfabrik, som af inspektören besökts första gången
i november 1891, hade tid efter annan inträffat tillsammans fem mer eller
mindre starka explosioner och en eldsvåda. Vid eldsvådan hade skadats

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

två personer, af hvilka eu sedermera aflidit till följd af skadorna. I
januari och mars år 1892 hade de sista af berörda explosioner inträffat,
hvarvid dock ingen skadats. Med anledning af dessa ofta upprepade
olyckstillbud hade chefen för civildepartementet anmodat civilingeniören,
nuvarande professoren A. W. Cronqvist att afresa till fabriken för att der
anställa undersökning. Yrkesinspektören i vestra distriktet hade på
anmodan af kollegium samtidigt infunnit sig på platsen. Af den undersökning,
som då hållits, hade framgått behöfligheten af speciel fackkunskap
i sprängämnestillverkningen för att kunna bedöma hvad som
till törekom mande af olycksfall borde föreskrifvas. Kollegium meddelade
efter omformälande häraf, att yrkesinspektören med anledning
deraf till kollegium inkommit med en skrifvelse, hvari hemstälts att
för inspektionen af sprängämnesfabrikerna måtte förordnas särskild sakkunnig
inspektör eller, i fall detta ej kunde ske, annan kompetent person
att pa statens bekostnad vara inspektören behjelplig såsom rådgifvare
vid inspektion af nämnda slag af fabriker. Vidare erinrade
kollegium, att kollegium derefter i underdånig skrifvelse af den 5 april
1892 hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga vederbörande yrkesinspektörer
att, der så funnes erforderligt, vid inspektion af sprängämnesfabrik
anmoda person, som egde speciel fackkunskap och erfarenhet
uti sprängämnestillverkuingen, att mot ersättning af allmänna
medel vid inspektionen biträda, samt att Kongl. Maj:t i anledning deraf
den 28 oktober 1892 förklarat att, der yrkesinspektör funne biträde
af person, som egde speciel fackkunskap och erfarenhet uti sprängämnestillverkningen,
erforderligt vid tillämnad inspektion af spräugämnesfabrik,
yrkesinspektören egde derom göra anmälan hos kommerskollegium,
som hade att hos Kongl. Maj:t göra den framställning,
hvartill kollegium funne berörda anmälan föranleda, samt dervid tillika
föreslå den ersättning, som borde vederbörande tillkomma.

Med erinran om de af kollegium förut gjorda uttalanden om behofvet
af ökande af yrkesinspektionens arbetskrafter, hade kommerskollegium
i sin senast omförmälda berättelse funnit sig böra framställa
positivt förslag i nämnda syfte, dervid kollegium till en början förmält
att, såvidt hittills kunnat utrönas, antalet arbetsställen, som vore
föremål för yrkesinspektion, uppginge till närmare 9,000 och att af
dessa inspekterats:

år 1890 ...................................... 276

„ 1891 ..................................... 503

„ 1892 ..................................... 614

eller tillhopa i,393.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Kollegium både vidare anfört följande:

»Af 5 § uti lagen angående skydd mot yrkesfara, jemförd med
den för inspektörerne gällande nådiga instruktion, framgår otvetydigt
att inspektörerne skola gå vederbörande yrkesidkare tillhanda med upplysningar
och råd i fråga om arbetarnes skyddande mot yrkesfaia.
Yrkesinspektörerne skola alltså icke allenast, då förhållandena synas
sådant påkalla, förklara, att en skyddsanordning bör vidtagas, utan
äfven meddela, huru skyddsanordningar kunna lämpligen inrättas och
anbringas, samt måste derför i ett mycket stort antal fall till industriidkare
lemna så utförda teckningar öfver skyddsanordningar, att dessa
kunna efter dem anbringas. Att sådant måste taga mycken tid i anspråk
är sjelfklart, i synnerhet som det icke kan begäras, att inspektörernc
skola vara så hemmastadda inom hela den mångfald af olika
industrier, som är föremål för deras tillsyn, att de i hvarje fall kunna
omedelbart lemna fullständiga utredningar om hvad som bör i skyddshänseende
åtgöras. Inspektörerne maste tvärtom i särdeles många fall
egna ett ganska ingående studium åt de mångskiftande förhållandena
inom de olika industrierna för att kunna på lämpligt sätt gifva upplysningar
och råd. Särdeles är detta händelsen i fråga om de hygieniska
förhållandena och inom den kemisk-tekniska industrien. Ku antydda
omständigheter äro vidare särskildt beaktansvärda beträffande
inspektionen inom, bland andra städer, Stockholm, der de mest olika
industrier förekomma, hvilka ofta äro inrymda i förhyrda och för industrien
ej från början lämpade lägenheter, hvarest åvägabringandet af
i synnerhet de hygieniska skyddsanordningarna ej sällan möter stora
svårigheter.»

»Det af yrkesinspektionen föranledda skrifarbete tillväxer äfven och
får icke försummas. Ensamt till yrkesinspektören i norra distriktet
hafva under år 1892 inkommit 477 skrifter förutom 593 protokoll öfvei
verkstälda ångpanneprofningar, hvilka samtliga handlingar måst diariiföras
och jemväl oftast påkallat vidare handläggning i ett eller annat
hänseende ))

»Vid nu antydda förhållanden är tydligt att, om ock efter vunnen
större erfarenhet inspektion af flera arbetsplatser än hittills kan komma
att af en hvar af inspektörerne årligen medhinnas, denna ökning af
antalet inspekterade arbetsplatser dock icke kan varda synnerligen stor,
hvadan, om yrkesinspektionens arbetskrafter icke förstärkas, dess anseende
och effektivitet ställas på spel, hvarförutom den i många fall
särdeles vigtiga efterbesigtningen till utrönande, huruvida anvisad skydds -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anordning verkligen kommit till stånd, måste varda mer eller mindre
försummad.»

Derest betydelsen och gagnet af yrkesinspektionen inom dess nuvarande
verksamhetsområde skulle blifva i någon väsentligare mån
större, ansåge kollegium iördenskull yrkesinspektörernes antal nu böra
ökas med minst två samt derjemte anslag beredas att användas till
arfvode åt med särskilda fackkunskaper utrustade män, hvilkas biträde
kunde i vissa tall vara för yrkesinspektörerne behöfligt, såsom vid inspektion
af sprängämnesfabriker och andra till den kemiska industrien
hörande arbetsställen eller i fråga om hygieniska föreskrifter.

I sistnämnda afseende åberopade kollegium att behofvet af biträde
vid inspektion af sprängämnesfabriker, enligt hvad erfarenheten redan
gifvit vid handen, gjort sig gällande, hvilket tydligen framginge
af yrkesinspektörens i vestra distriktet här ofvan omförmälda berättelse;
och de explosioner, som på senaste tid inträffat vid dylika fabriker,
innebure en ytterligare maning till att vidtaga åtgärd uti ifrågavarande
hänseende. Flera andra af de till den kemisk-tekniska industrien
hörande anläggningar vore jemväl af beskaffenhet, att deras inspekterande
understundom erfordrade sådana insigter i kemi, att de ej kunde
hos yrkesinspektörerne, hvilkas utbildning hufvudsakligen läge och jemväl
med hänsyn till deras verksamhet i allmänhet borde ligga inom det
mekaniska facket, förutsättas; och särskildt syntes de hygieniska förhållandena
inom fabriker ganska ofta påfordra utredning af kemist
eller hygienisk fackman. Det vore väl sant, att 1889 års lag angående
skydd mot yrkesfara föreskrefve, att vederbörande provinsial-,
stads- och distriktsläkare vore pligtige att lemna inspektör det biträde,
som af hans tjensteåligganden påkallades; men dels vore icke alltid
desse i tillfälle att verkställa mera omfattande, allmängiltiga utredningar,
dels erfordrades ofta för dylika utredningar sådana särskilda insigter,
som egdes af t. ex. helsovårdsnämndens i Stockholm kemist eller
med honom jemförliga personer. Kollegium hcmstälde alltså, det täcktes
Kongl. Maj:t vidtaga åtgärd för inrättande af ytterligare två yrkesinspektörtjenster
samt för anvisande af ett årligt anslag att, vid förefallande
behof af sakkunnigt biträde åt yrkesinspektör vid inspektion
af sprängämnes- eller annan kemisk-teknisk fabrik och för utredning
af särskilda hygieniska förhållanden, användas till ersättning i hvarje
särskildt fall åt härför lämpliga personer, som af Kongl. Maj:t eller,
derest Kong]. Maj:t pröfvade så lämpligen böra ske, af kollegium årligen
för ändamålet utsåges; och ansåge kollegium ett belopp af 3,000
kronor årligen för sistnämnda ändamål vara tillfyllest.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Slutligen hade kollegium äfven gjort hemställan om förhöjning
i den resekostnadsersättning, som nu vore yrkesinspektörerne tillerkänd.

För egen del har departementschefen yttrat, att genom hvad ofvan
blifvit anfördt syntes honom vara ådagalagdt, att antalet yrkesinspektörer
behöfde ökas, såvida ändamålet med inspektionen skulle kunna i
nöjaktig grad ernås. Genom inrättande, på sätt kommerskollegium
föreslagit, af ytterligare två inspektörsbefattningar, hvarigenom de nu
öfver höfvan vidsträckta inspektionsdistrikten kunde väsentligen minskas,
borde mycket i ifrågavarande hänseende komma att vinnas. Departementschefen
ansåge sig alltså böra förorda bifall till kommerskollegii
berörda förslag, utom hvad reseersättningen beträffade, i afseende hvarå
vidare utredning syntes erforderlig, innan Kongl. Maj:t derom fattade
beslut.

Genom hvad ofvan blifvit anfördt —- yttrar departementschefen
vidare — i fråga om behofvet af sakkunnigt biträde vid inspektion af
sprängämnesfabriker och andra till den kemisk-tekniska industrien
hörande anläggningar, vid hvilkas inspekterande understundom erfordrades
sådana speciella insigter, som ej kunde hos de ordinarie yrkesinspektörerne
förutsättas, hade uppmärksamhet fästs å en brist i den
nuvarande yrkesinspektionen, som det syntes departementschefen angeläget
att afhjelpa. Den anordning, som kommerskoilegium i detta syfte
föreslagit, eller användande vid förefallande behof af sakkunnigt biträde
åt yrkesinspektörerne syntes dock icke vara lämplig. Enligt lagen
angående skydd mot yrkesfara egde nemligen väl yrkesinspektör tillträde
till fabrik, verkstad och annan arbetslokal samt rätt att der företaga
undersökningar, men att yrkesidkaren skulle vara pligtig att jemväl
lemna tillträde åt ett yrkesinspektören åtföljande biträde, dertill
gåfve lagen ingen anledning. I stället för den af kollegium föreslagna
anordningen borde derför, enligt departementschefens åsigt, så förfaras,
att i mån af behof sakkunnig man af Kongl. Maj:t förordnades att såsom
yrkesinspektör på eget ansvar verkställa sådana inspektioner,
hvarför den ordinarie yrkesinspektören saknade nödiga förutsättningar.
Denne sakkunnige skulle sålunda i afseende å de åt honom uppdragna
inspektioner åtnjuta samma befogenhet, som tillkomme en ordinarie
yrkesinspektör, och äfven vara underkastad samma skyldighet som
denne i afseende å förtigande af yrkeshemligheter, hvarom han genom
inspektionen erhölle kännedom. Godtgörelsen till sålunda tillfälligt
förordnad inspektör syntes böra utgå för hvarje särskild förrättning;
och ansåge departementschefen för beredande af dylik godtgörelse ett
anslag af 2,000 kronor för år kunna vara till fyllest.

Bih. till Iiiksd. Prot. 1804. 4 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

De belopp, som för yrkesinspektionen skulle erfordras, utgjorde
sålunda:

det hittills årligen af Riksdagen beviljade anslaget ...... kr. 16,800

aflöning åt två yrkesinspektörer, 5,000 kronor till hvar _

derå, eller tillhopa.................................................................. „ 10,000

till kostnader för skrifbiträden och likartade utgifter för

desse två inspektörer .......................................................... 1,200

till Kong]. Maj:ts förfogande till godtgörelse åt tillfälligt
förordnade yrkesinspektörer för inspektion af sprängämnes-
och andra kemisk-tekniska fabriker ................. „ 2,000: —

eller tillhopa kr. 30,000:

Motionären har till stöd för sitt förslag anfört hufvudsakligen,
att de af kommerskollegium utarbetade sammandragen af yrkesinspektörernas
berättelser, hvilka sammandrag numera blifvit befordrade till
trycket, icke kunde ersätta ett offentliggörande in extenso af sjelfva
berättelserna, enär i dylika sammandrag det blefve vissa allmänna synpunkter,
som komme att framhållas och erhölle sin belysning, hvaremot
åtskilliga ganska vigtiga synpunkter och anmärkningar folie bort, likasom
ej heller någon utförlig framställning kunde lemnas af särskildt,
upplysande fall och iakttagelser. Då vidare yrkesinspektörerna erhållit
en hufvudsakligen rådgifvande ställning, så borde ingenting vara mera
egnadt att öfvertyga arbetsgifvare såväl som arbetare om nyttan af
skyddsåtgärders vidtagande än just de detaljerade redogörelser, yrkesinspektörerna
afgifvit för sin föregående verksamhet. Slutligen borde,
i likhet med hvad på andra områden af statsförvaltningen egde rum,
tillfälle beredas icke allenast Riksdagen utan äfven allmänheten att i
detalj inhemta resultaten af yrkesinspektionens arbeten och följa dess
utveckling.

Att det nuvarande antalet yrkesinspektörer icke är tillräckligt,
synes vara fullständigt ådagalagdt genom hvad som inhemtas af kommerskollegii
berättelser om de hittills förrättade inspektionerna; och
att utöfver nuvarande antalet yrkesinspektörer ytterligare två äro
behöflige, anser utskottet framgå af hvad i denna fråga blifvit af departementschefen
till statsrådsprotokollet anfördt. Dock vill det synas utskottet,
som skulle de svårigheter, hvilka vållas af de stora inspektionsdistrikten,
med tiden kunna i viss mån utjemnas. Dels torde nemligen
inspektörerna genom den större erfarenhet, de förvärfva sig under den
fortsatta utöfningen af sina befattningar, blifva i stånd att medhinna

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

jemförelsevis flera inspektioner, och dels borde, derigenom. att föreskrifna
säkerhetsåtgärder å de olika arbetsställena vederbörligen iakttagas,
inspektionerna blifva mindre tidsödande.

I fråga om förordnande af tillfälliga inspektörer för inspektion
af sprängämnes- och andra till den kemisk-tekniska industrien börande
anläggningar delar utskottet den af departementschefen i statsrådsprotokollet
uttalade mening. Det till godtgörelse åt sådana tillfälligt
förordnade inspektörer äskade anslagsbeloppet, 2,000 kronor, förefaller
visserligen utskottet väl högt, då ju dessa tillfälliga inspektörers verksamhet
endast skulle afse sådana anläggningar, der fabrikationen är
af beskaffenhet att särskildt medföra fara; men då, å andra sidan,
inspektionen å dylika fabriker måste vara särdeles angelägen, är det
enligt utskottets förmenande af vigt att ej genom ett tör knappt tilltaget
anslag lägga hinder i vägen för en fullt effektiv sådan, hvadan
utskottet, med hänsyn äfven dertill, att de ifrågavarande ersättningarna
äro af tillfällig beskaffenhet och afsedda att utgå för hvarje särskild
förrättning, icke ansett sig böra föreslå någon nedsättning i det af
Kong]. Maj:t för detta ändamål äskade belopp.

Hvad derefter angår herr Bergströms ifrågavarande motion, så
får utskottet erinra, att Riksdagens år 1892 församlade revisorer hemstält,
att yrkesinspektörernas årsberättelser samt det af kommerskollegium
till Kongl. Maj:t insända sammandrag deraf måtte befordras
till trycket för att bringas till allmänhetens kännedom. I statsutskottets
utlåtande öfver Revisorernas berättelse yttrade utskottet med anledning
af denna hemställan att, derest både berättelserna och sammandraget
skulle utgifvas i tryck, deraf skulle föranledas allt för höga kostnader,
samt att publicerandet af allenast sammandraget borde vara för det
afsedda ändamålet tillfyllestgörande; med anledning hvaraf utskottet
hemstälde, att revisorernas framställning icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda. Denna utskottets hemställan blef af Riksdagen
bifallen.

Enligt hvad kändt är, blifver kommerskollegii sammandrag af
yrkesinspektörernas berättelser numera genom civildepartementets försorg
till trycket befordradt. Med afseende härå och då Riksdagen, såsom
ofvan nämnts, nästlidet år afslagit väckt förslag om offentliggörande
af dessa berättelser, saknar utskottet anledning att tillstyrka herr
Bergströms ifrågavarande motion.

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Med stöd af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag må, för anordnande af fabriksinspektion, på
extra stat för år 1895 anvisa: till aflöning åt fem
inspektörer 25,000 kronor, med 5,000 kronor till hvar,
för år räknadt, till bestridande af kostnaden för skrifbiträden
och likartade utgifter 3,000 kronor samt till
Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt
förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa

30,000 kronor; samt

b) att herr Bergströms förevarande motion icke
må af Riksdagen bifallas.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Ang. ersättning
för af
statskontoret
gjorda förskott.

[41].

40:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, enligt hvad statskontoret
anmält, nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, hvilka
borde anmälas till ersättande af Riksdagen under sjette hufvudtiteln,
nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen
H. Boll in g, såsom innehafvare af bostället *|g mantal n:o 1 Möllekulla,
förskjuten räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1891 till den

13 mars 1892 för från bostället exproprierad jord......... kr. 45: 2 8

godtgörelse lör afkomst af boställen, som enligt
kongl. brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,
hvarmed boställen varit förenade, egt undfå
i anledning deraf att företrädarne åtnjutit fardagsår ... „ 2,502: 50

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden
till ordföranden och ledamöterna i den af Kongl.

Maj:t den 27 juni 1887 tillsatta komité för utarbetande
af förslag till föreskrifter i fråga om upphandlingar,
leveranser och entreprenader för statens räkning, godtgörelse
till en ledamot i komitén för bestridande af
sekreteraregöromål, äfvensom ersättning till kanslibiträde
och vaktmästare samt utgifter för renskrifning
m. m. för komitén.................................................................... „ 2,878: 9 7

Transport kronor 5,426: 7 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

101

Transport kr. 5,426: 7 5
resekostnads- och traktameutsersättning samt arfvoden
till ordföranden, ledamöterna och sekreteraren i
den af Kongl. Maj:t den 29 juli 1892 tillsatta komité
för upprättande af förslag till ordningsstadga för hafsfiske!
vid kusten af Göteborgs och Bohus län, äfvensom
löpande utgifter för komitén samt arfvodeu åt

komiténs kansli.......................................................................... „ 8,943: 58

godtgörelse till Jönköpings läns ränteri för derifrån
förskjutna understöd åt sådana i följd af en den
27 maj 1892 i Nässjö stationssamhälle timad eldsvåda
behöfvande, som ej varit i stånd att af egna medel

återgälda understöden........................................................— „__2,870: —

Summa kronor 17,240: 33

Tillika hade statskontoret, enligt hvad departementschefen meddelat,
till ersättande anmält åtskilliga utgifter, som blifvit bestridda
för genomförande af särskilda anordningar till förhindrande af kolerans
införande i riket.

I afseende härå erinrar departementschefen att, sedan, på grund
af Kongl. Maj:ts derom fattade beslut, under år 1892 åtskilliga anordningar
i nämnda syfte vidtagits, Kongl. Maj:t till Riksdagen nästlidna
år gjort framställning om godtgörande af, bland andra förskottsvis
bestridda utgifter, de med genomförandet af nämnda anordningar
förenade kostnadsbelopp, å hvilka uppgifter då vore tillgängliga, nemligen
dels ett belopp af 62,811 kronor 2 öre för utgifter, som af medicinalstyrelsen
till 1892 års slut bestridts af det belopp, 75,000 kronor,
som statskontoret på grund af kongl. bref af den 21 juli och den 22
oktober nämnda år till styrelsen under förskottstitel utanordnat, dels
ock ett belopp af 18,188 kronor 42 öre för vissa af flottans station i
Stockholm bestridda utgifter; och med bifall till den af Kongl. Maj:t
sålunda gjorda framställning hade Riksdagen till betäckande af dessa
jemte vissa andra förskottsvis bestridda utgifter beviljat ett extra anslag
af 87,764 kronor.

Statskontoret hade nu till ersättande anmält återstoden af nyssberörda
till medicinalstyrelsen utanordnade belopp, eller kr. 12,188: 98.

Vidare och sedan Kongl. Maj:t, uppå af marinförvaltningen
gjord anmälan, att de kostnader, som i
följd af föreskrifterna i särskilda kong], bref blifvit

Transport kr. 12,188: 9 8

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag
för anskaffande
till
landtmäterikontoret
i
Umeå af
kopior af
vissa handlingar
och
kartor,

Transport kr. 12,188:98

under år 1892 af marinförvaltningen för nu ifrågavarande
ändamål förskottsvis bestridda, utgjorde tillhopa
55,712 kronor 49 öre, den 3 november 1893 anbefalt
statskontoret att, för godtgörande af nämnda förskott,
till marinförvaltningen utbetala dels 18,188 kronor 42
öre från ofvanomförmälda af Riksdagen anvisade extra
anslag af 87,764 kronor, dels ock af under händer varande
medel ett belopp af 37,524 kronor 7 öre, hade
statskontoret till ersättande anmält jemväl sistnämnda

belopp ^............................................................................................. kr. 37,524: 07

Ytterligare hade statskontoret till godtgörande anmält
följande af detta embetsverk, på grund af särskilda
kongl. bref, till lotsstyrelsen och generaltullstyrelsen
såsom ersättning för vissa åtgärder till förhindrande af
kolerans införande förskjutna belopp, nemligen

till lotsstyrelsen ............................................................. kr. 388: —

och till general tullstyrelsen...................................................... » 3,170: 4 5

Summa kronor 53,271: 50

Sammanlagda beloppet af de förskott, som sålunda nu borde till
ersättande af Riksdagen anmälas, utgjorde alltså 70,511 kronor 83 öre.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till
jemnt tal af kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit att Riksdagen måtte,
till betäckande af ofvan omförmälda af statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter, anvisa ett anslag af 70,512 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Diverse anslag.

41 :o) I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 24, har herr
A. F. O. Cederberg föreslagit, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts
disposition ställa ett belopp af högst 60,000 kronor för anskaffning till
Umeå provinskontor af kopior af de laga skifteshandlingar, hvilkas

Statsutskottets tJtlåläncte K:o R)3

koncept förstörts vid Umeå stads brand den 25 juni 1888, samt till
utgående häraf under år 1895 anvisa ett belopp af 6,000 kronor.

I samma syfte har inom Andra Kammaren väckts förslag af herr
A. Wiklund m. fl., hvilka i motion n:o 118 hemstält, att Riksdagen
måtte bevilja och till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp af

60,000 kronor, att utgå under loppet af tio år, för anskaffning till
landtmäterikontoret i Vesterbottens län af kopior af de laga skifteshandlingar
och kartor, hvilkas koncept förstörts vid Umeå stads brand
den 25 juni 1888, samt att till utgående häraf under år 1895 måtte
anvisas ett belopp af 6,000 kronor.

Utaf den af motionärerna förebragta utredningen inhemtas hufvudsakligen,
att vid omförmälda eldsvåda nästan alla de i länets landtmäterikontor
befintliga kartor och handlingar gått förlorade, samt att
med anledning häraf Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, på
framställning af förste landtmätaren, gjort hemställan hos Kongl. Maj:t,
att medel måtte anvisas till anskaffande af kopior och afskrifter från
generallandtmäterikontoret af ifrågavarande kartor och handlingar. Sedan
landtmäteristyrelsen häröfver afgifvit yttrande och dervid uppskattat
kostnaden för arbetet i rundt tal till 60,000 kronor, under förutsättning
att arbetet finge utföras under en tid af omkring 10 år, allt efter som
tillgång på lämpliga kartritare vore att påräkna, hade emellertid Kongl.
Maj:t med afseende å den betydliga kostnad, som ifrågavarande arbete
skulle kräfva, funnit framställningen icke föranleda vidare åtgärd.

Såsom skäl för ifrågavarande framställningar har vidare anförts,
att de vid generallandtmäterikontoret befintliga exemplaren af berörda
handlingar och kartor vore synnerligen svåråtkomliga för dem, som
hade sin verksamhet inom Vesterbottens län, och att äfven de kunde
utsättas för förstöring, i hvilken händelse kostnaden för bristens afhjelpande
endast i några få enstaka fall kunde komma att uppgå till
samma belopp, som nu erfordrades för att få den fullständigt afhjelpt,
samt att man icke syntes kunna med fog ifrågasätta bidrag härtill af
respektive skiftesdelegare, hvilka ju ensamme fått vidkännas kostnaden
för de redan brunna koncepten.

Utskottet har af landtmäteristyrelsens ofvan omförmälda yttrande
inhemtat, att liknande eldsvådor, som den i Umeå, öfvergått jemväl
landtmäterikontoren i Venersborg år 1834 och i Karlstad år 1865, samt
att på sin tid af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län
gjorts framställning om ersättande af de vid sistberörda eldsvåda förstörda
kartor och handlingar, hvilken framställning, efter det landt -

104 Statsutskottets Utlåtande K!:o

mäteristyrelsen deröfver afgifvit yttrande, af Kongl. Maj:t lemnats utan
afseende.

Vid sådant förhållande och då Kongl. Maj:t ej heller i nu förevarande
fall funnit sig böra af Riksdagen äska något anslag samt då härtill
kommer, att de numera betydligt förbättrade kommunikationerna
torde göra de påpekade olägenheterna af att icke på närmare håll än
i Stockholm eg a tillgång till ifrågavarande kartor och handlingar mindre
känbara, finner sig utskottet, med afseende jemväl å de ansenliga
kostnader, de föreliggande förslagen innebära, icke kunna förorda
desamma.

Utskottet hemställer alltså,

att herrar Cederbergs och Wiklunds m. fl.
förevarande motioner icke må vinna Riksdagens bifall.

Öfver Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln gjorda förslag om
anvisande på extra stat för år 1895 af medel till vägars anläggning och
förbättring, bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer och torrläggning
af vattensjuka marker har utskottet i sitt utlåtande n:o 18 afgifvit
yttrande.

Beträffande Kong]. Maj:ts äfven under sjette hufvudtiteln framstälda
förslag dels till utförande af nya byggnader och anläggningar vid
statens jernvägstrafik samt till anskaffande’af ny rörlig materiel vid statens
jernvägar och dels om utbetalande af gratifikationer till af delning singeniör en
II. J. TF. Rosell och kassören H. A. II. Ljunggren afgifver utskottet särskilda
utlåtanden.

öfver herr O. Perssons motion (n:o 26) om ändrade bestämmelser
om fjerdingsmäns tillsättning och aflöning, herr S. J. Kardells motion
(n:o 33) angående skyldighet för statens tjenstemän att vid insättning
i bank af omhänderhafda allmänna medel anlita riksbanken m. m. samt
herr P. O. Lundells motion (u:o 63) om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning och förslag i syfte af landtränteriernas indragning
m. m. komma hvad den förstnämnda motionen angår sammansatta
stats- och lagutskottet samt beträffande de två öfriga motionerna
sammansatta siats- och bankoutskottet att afgifva utlåtanden.

Stockholm den 16 februari 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

105

Reservationer:

vid punkten 3:o (angående höjning af anslaget till exil a biträden
m. m. vid landsstaterna i länen):

af herrar H. Andersson, L. Jönsson, P. Pehrson, C. Persson, J. E.
Wikstén, A. P. Danielson och N. Nilsson, hvilka ansett utskottet böra
hemställa, att anslaget måtte höjas med allenast 20,000 kronor;

vid punkten 7:o (angående ändring i staten för landtbruksstyrelsen).
af herrar A. Persson, H. Andersson, S. G. von Frie sen, P. Holm,
O. Jonsson, L. Jönsson, P. Pehrson, C. Persson, J. E. Wikstén och jV.
Nilsson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort halva

följande lydelse: . ,

Äfven vid nästlidet års riksdag var af Kongl. Maj.:t Iramstaldt
enahanda förslag som det nu föreliggande. . Detta förslag tillstyrktes af
utskottet, men vid utskottets betänkande i ämnet var fogad en af tolf
bland utskottets ledamöter afgifven, så lydande reservation:

»Då Riksdagen år 188>9, med anledning af kongl. proposition i
ämnet, beslöt att anvisa medel till inrättande af en landtbruksstyrelse,
erhöll denna styrelse den sammansättning och dess sekreterare den lön,
som af Kongl. Maj:t föreslagits. Så vidt. utskottet kunna finna, har
någon förändring i landtbruksstyrelsens åligganden sedan dess npprättande
icke föreskrifvits, och i följd häraf borde icke heller nu på
grund af den korta erfarenhet, som hittills kunnat vinnas, förändringar
i dess organisation företagas. Försigtigheten synes, bjuda, att, om för
närvarande en förstärkning af styrelsen tillfälligtvis . skulle erfordras
vare sig för erhållande i vissa fall af en juridiskt bildad persons uttalande
eller för beredande under någon del af året af ökad möjlighet
för styrelsens medlemmar till inspektionsresors företagande, denna förstärkning
åtminstone tills vidare icke på annat sätt beredes än genom
tillfällig adjunktion af sekreteraren, för hvilken till ersättning härför
kunde, såsom ock redan lärer hafva förekommit, beredas någon lättnad
i vissa af de göromål, som eljest åligga honom, genom extra biträdes
anställande.»

Bih. till Riksd. Vrot. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 5 Höft. 14

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Denna reservation blef af Andra Kammaren bifallen med 135 röster
mot 50, och vid sedermera försiggången gemensam votering blef Andra
Kammarens mening segrande.

Utskottet, som anser, att de i ofvan återgifna reservation anförda
skälens giltighet icke blifvit i någon mån rubbad genom hvad i statsrådsprotokollet
i ärendet finnes anfördt, hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Vid sådant förhållande saknar utskottet anledning att vidare yttra
sig om herr Ljungmans motion och hemställer,

att herr Ljungmans motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

vid punkten ,9:o (angående höjning af anslaget till reseunderstöd
för landtbrukets studerande):

af herr C. E. Casparsson mot den i punkten använda motiveringen;

af herrar A. Persson, //. Andersson, S. G. von Friesen, P. Holm,
O. Jonsson, L. Jönsson, P. Pehr son, C. Persson, N. Petersson, J. E. Wikstén,
A. P. Danielson och N. Nilsson, hvilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hafva följande lydelse:

»Då utskottet håller före, att iakttagelser öfver landtbrukets ställning
inom olika delar af vårt eget land i många fall äro af större betydelse
för utvecklingen af denna näring än studiet af främmande
länders jordbruksförhållanden, har utskottet funnit den med afseende
å användningen af ifrågavarande anslag föreslagna förändring synnerligen
välbetänkt. Men med hänsyn dertill, att understöd för resa inom
Sverige kan bestämmas till betydligt lägre belopp än för besök i utlandet,
samt jemväl med afseende å det ringa antal personer, nemligen
lärarne vid landtbruksinstituten och landtbruksskolorna, hvilka hufvudsakligen
skulle komma att åtnjuta understöd för inländska resor, har
utskottet icke ansett någon förhöjning af anslaget erforderlig.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
endast på det sätt bifallas, att Riksdagen godkänner
den enligt statsrådsprotokollet öfver civilärenden den
13 januari 1894 föreslagna förändring i afseende å
användningen af det under denna anslagstitel upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

107

förda anslaget till reseunderstöd för landtbrukets studerande,
men att anslaget bibehålies vid sitt nuvarande
belopp, 6,000 kronor.»

vid punkten ll-o (angående åtgärder för befrämjande af hafsfisket
vid rikets”vestra och södra kuster samt af fisket vid östra kusten
och i sötvattnen).

af herrar friherre F. W. von Otter, G. D. R. Torner hjelm, A. G.
L. Billing, A. Persson, H. Andersson, S. G. von Fries en, P. Holm,
O. Jonsson, P. Pehrson, C. Persson, J. E. Wikstén och N. Nilsson,
hvilka yrkat, att utskottets yttrande och förslag måtte erhålla följande
lydelse:

»Vid nästlidet års riksdag hade samme motionär (motionerna
n:is 10 och 11 inom Andra Kammaren) väckt tvenne förslag, hvilka
så till yrkande som till motivering väsentligen öfverensstärade med nu
förevarande motioner. Båda dessa förslag blefvo då af utskottet afstyrkta,
och utskottets uppfattning delades i fråga om båda förslagen af
Första Kammaren, men i fråga om det förslag, som nu finnes framlagdt
i motionen n:o 8, icke af Andra Kammaren. Denna sistnämnda
anslöt sig i denna fråga till en vid utskottets i ämnet afgifna betänkande
fogad reservation, i hvilken i den föreliggande frågan hyllades samma
mening som vid 1892 års lagtima riksdag uttalades af sjelfva utskottet.

I öfverensstämmelse med den åsigt, som vid 1893 års riksdag
sålunda gjorde sig gällande, anser utskottet, att de i motionen n:o 7
framlagda förslagen rörande ostkust- och sötvattensfiskena icke böra
af Riksdagen bifallas, men att i enlighet med den uppfattning, som
uttalades af statsutskottet vid 1892 års lagtima riksdag och af Andra
Kammaren vid sistlidet års riksdag, med anledning af motionen n:o 8
framställning i ämnet måtte göras hos Kongl. Maj:t, helst som utskottet
föreställer sig, att kostnaden för den utredning, som kan finnas erforderlig,
bör kunna bestridas af till fiskerinäringens understöd anvisade
eller eljest tillgängliga medel, utan att särskildt anslag behöfver af
Riksdagen för ändamålet äskas.

Utskottet hemställer:

a) att herr Ljungmans motion n:o 7 icke må
vinna Riksdagens bifall;

b) att Riksdagen, med anledning af herr Ljungmans
motion n:o 8, må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huru en verksam administration af hafsfisket" såväl
vid rikets vestkust som ock, om så af förhållandena
funnes påkalladt, vid dess sydkust lämpligen måtte
kunna bringas till stånd; och

c) att herr Ljungmans motion n:o 8 i öfrigt icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

vid punkten 29:o (angående anslag till en kemisk-växtbiologisk
anstalt inom Norrbottens län):

af herrar F. Boström, R. G. von Hedenberg, I. Kerfstedt och J. E.
Wikstén, som yrkat, att utskottet måtte hemställa, att Riksdagen måtte
för ändamålet på extra stat för år 1895 anvisa ett anslag af 6,000
kronor.

vid punkten 32:o (angående anslag till svenska mosskulturföreningen): af

herrar G. E. Casparsson, F. Boström, R. G. von Hedenberg och
friherre C. G. A. Klingspor, hvilka ansett, att Kongl. Maj:ts i ämnet
framstälda förslag bort af utskottet tillstyrkas.

samt vid punkten 36:o (angående anslag till handelsundervisning):

af herrar H. Andersson, L. Jönsson och C. Persson.

Det skulle har antecknas, att herr P. Andersson icke deltagit i
förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

Likaledes skulle här antecknas, att herr C. D. R. Tornerhjelm
icke inom utskottet öfvervarit behandlingen af punkterna 24:o med
41:o af detta utlåtande.

Bil. Litt. A.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil

Tabell öfver ordinarie anslagen

1894 års riksstat anslår:

[Anvisning kontant.	i	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
Friheter.	Ersättningar.
Kronor	ö.	Kronor	ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
6,500	_	_ _				6,500
36,000	—	— —	—	- -	_	36,000	_
17,000	—					17,000
76,700	—	— —	—	— —	—	76,700	—
64,600	_					64,600
33,000	—	— —	—	----	_	33,000	_
59,900						59,900
108,800						108,800
6,000	—					6,000	—
87,422	—	— _	_	__ _		87,422
2,652,302						2,652,302
3,148,224	—	—	—	—	—	3,148,224	—

Civil Statsministern,

lönefyllnad, förslagsanslag, högst ........

Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor........

Departementschefen ........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli. Nu»
Okas å anslaget för amanuenser, vikariatsersättning

Kommerskollegium ............................................................

Bergsstaten........................................................................

Statistiska centralbyrån:

Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån................

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande................................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vi„
officiella statistiska trycket. Nuvarande belopp

Ökas med............................................................

„ en statistisk tidskrift........................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensions Landtmäteristaten.

Nuvarande belopp ........................

Minskas med beloppet af 24 andre landtmätare-löner,
Rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag. An Rikets

allmänna kartverk. (Nytt) ...............................

Öfverståtbållareem betet....................................................

Landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reserva Ökas

å reservationsanslaget med................................

och å ordinarie anslaget med det belopp, hvartill fyra
hvarjemte rubriken ändras till: Landsstaterna i

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

111

Litt. A.

under riksstatens Sjette hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter. Ersättningar.

departementet.

varande belopp .....................

och renskrifning m. m. med.

76,700: —

2,000: —

28,400: —

kariatsersättningar

15,800:

1,500:

1.500: —

12,200: —

statistik.

tillsammans ......

slaget uteslutes.

17,300: —

1,000: —

1,000: - 33,000

.................. 108,800

................... 21,600

tionsanslag). Nuvarande belopp............ 2,652,302:

................................................................... 25,000:

indragna boställens afkastning beräknas 3,580:

länen (deraf 115,000 kronor reservationsanslag.)

Kronor

6,500

36.000

17.000

78,700

64,600

33.000

61,400

87,200

178,600

87,422

2,680,882

ö. | Kronor

Transport! 3,331,304] —

Kronor

6,500

36.000

17.000

78,700

64,600

33.000

61,400

87,200

178,600

87,422

— — 2,680,882

|-| 3,331,304|

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1894 års riksstat anslår:

	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jem-förlig anvisning på förslag.	Summa.
Friheter.	Ersättningar.
	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
Tpt	3.148,224	_	_ _	_	_ _		3,148,224	_
	133,700	—	— —	—	— —	—	133,700	—
	27,800						27,800	—
	239,000	_	___	_	__		239,000	.
	10,847	—	0,535	—	1,664	—	19,146	—
	250,000	—	- -	—	- -	—	250,000	—
	354	—	25	—	- -	—	379	_
S:gr	3,809,925		0,000		1,664		3,818,249
	12,000						12,000
	190,400	—	— —	—	- — •	—	190,400	—
	49,500						49.500
	105,000	—	— —	—	- -	—	105,000	—
	48.500	—					48,500	—
	03,500						03,500
	11,500						11,500
	8,700	—					8,700	—
	42,000	—	— —	—	—	—	42,000	—
S:gr	531,100		-				531,100	—
	03,000						63,000
	50,000	—	—	—	—	—	50,000	—
Tpt	4,454,025	—	0,600	—	1,664	—	4,402,349	—

Väg- och vattenbygguadsstaten (deraf tvenne särskilda
och till vägundersökningar, hvartdera å 30,000 kronor)

Landtbruksstyrelsen. Nuvarande belopp........................

Ökas med ....................................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag..........................................

Gästgifvares friheter ........................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ............

Färjor och färjekarlar ....................................................

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag....

Jordbruket, handeln

Reservations Vägar

och kommunikationer............................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannaunderstöd
åt landtmatinaskolor). Nuvarande belopp
Ökas å anslaget till reseunderstöd för landtbrukets

Landtbruksingeniörer och deras biträden ....................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna Länsveterinärer

...............................................................

Befrämjande i allmänhet af slöjderna. Nuvarande beTillkommer
till understöd åt sådana arbetare i de
i främmande länder förvärfva sig ökade
och till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt

bergshandteringen ............................................

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart............

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket ....................

Fiskerinäringens understöd ............................................

Diver

Skiften och afvittringar, reservationsanslag ...............

^flyttningshjelp efter skiften, förslagsanslag ...........

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

113

	Förslag till blifvande riksstat:
			Indelning och dermed jern-
	Anvisning	i	förlig anvisning på förslag.	Summa.
	kontant.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor	ö.	Kronor	Ö.	Kronor	ö.	Kronor	O.
Transport reservationsanslag till expenser för allmänna arbeten	3.331,304	—					3,331,304	—
133,700	_					133,700	_
........................................................................ 27,800: —
....................................................................... 1.000: —	28,800	—	- -.	—	----	—	28,800	--
	239.000 10,847 250.000 354	_					239.000 19,146 250.000 379	_
	.....	6,635	_	1,664	_
	.			_
	_	25	_		_	_
	600,000						600,000

8:gr	4,594.005	—	6,660	—	1,664	_	4,602,329	—
och näringarne.
anslag.	12,000						12,000
näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till
.................................................................... 190,400: —			‘
studerande med ........................................ 2,000: —	192,400	—	- - -	—	---	_	192,400	—
	49.500 105,000 48.500						49.500 105,000 48.500


särskilda näringsyrkena, hvilka önska att insigter och konstfärdighet ........................ 5,000: — bildade tekniker, hvilka icke egna sig åt


........................................................................ 5.000: —	73.500 11.500 8,700 42,000						73.500 11.500 8,700 42,000
	_
	_
	—					—
S:gr	543,100	—					543,100	—
anslag.	63.000 50.000						63.000 50.000


Transport	5,250,105	—	6,660	—	1,664	—	5,258,429 —

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 4 Samt 1 Afd. 5 Höft. 15

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Tpt

1894 års riksstat anslår:

Anvisning i
kontant.

Kronor

4,454,025

4,500

2,700

108,550

30.000
15,850

43.000
118,565

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Friheter.

ö. Kronor
— 6,660

— 1,560

1,070

12,000 -

Ersättningar.

Kronor

1,664

4,567

S:gr| 448,165 -| 2,630| —[ 4,567

S:a| 4,789,190j—| 9,290|

6,231

Summa.

Kronor

-| 4,462,349 —
4,500 —
8,8271—

109,620

30.000
15,850

43.000
118,565

12,000) —

455,3621 —

4,804,711

Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag ........

Jordförlustergenom kanal-och vägauläggningar./ors/atjrsMinskas
med det å “indelning och dermed jemförlig

lopp, som uteslutes ur riksstaten ........................

Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (deraf särTill
förekommande och hämmande af smittosamma sjukKarantänsinrättningen
på Kansö, förslagsanslag, högst

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier, expenser, ved m. m., förslagsanslag.

Okas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
Extra utgifter, reservationsanslag .................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

115

Förslag till blifvande riksstat:

	Anvisning kontant.	i	Indelning och dermed jem-förlig anvisning på förslag. Friheter. j Ersättningar.	Summa.
	Kronor	ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
Transport	5,250,105	_	6,660	—	1,664	—	5,258,429	—
anslag. Nuvarande belopp............................ 8,827: —	4,500	—					4,500
anvisning på förslag: Friheter" uppförda be- ................................. 1,560: —	2,700				4,567	.	7,267	_
skildt 50,000 kronor till prisbelöningar för hästar)....	108,550	—	1,070	—	—	—	109,620	—
domar bland husdjuren, förslagsanslag .......................	30,000 15,850		__	z	_ _		30,000 15,850	__
Nuvarande belopp .................................... 118,565: —	43,000		- -	—	- -		43,000
med ........................................................... 957: —	119,522	—	- -	—	- -		119,522	—
12,000i—					12,000	—
S:gr	449,122	—	1,070	—	4,567	—	454,759	—
Summa	5,586,227	—	7,730	—	6,231	_	5,600,188	—

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil. Litt, B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjette

hufvudtitel.

	Kronor.	Ö.
Civildepartementet.
Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
ör handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna	4,500	—
Öfverståthållareembetet:
Till utgifvande af “Polisunderrättelser" .........	15,000	—
Landsstaterna i länen:
Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet........ 65,000: — „ ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar och lappförmän ........... 10,000“ —	75,000	-
Våg- och vattenbyggnadsstaten:	i
Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upp-rättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag	5,000	■ :
Vägunderhållet på landet:
k ör bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, för-slagsanslag .............	finn
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:
Till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruks-
Transport 29,000: —	149,500!	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

117

	Kronor.	Ö.
Transport 29,000: —	149,500
För uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp................................................................................ 8,000: —	37,000
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt- bruksmöten........................................................................ 7,500: — Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för hus-djur, redskap, maskiner m. m......................................... 12,500: — Bidrag till underhäll af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes behof .................................................... 28,000: — Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk- växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län ................ 5,000: —

Till understöd åt frökontrollanstalter................................... 10,000: —

utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning.
....................................................................... 1,000: —

„ understöd åt svenska mosskulturföreningen ................ 10,000: —

„ de geologiska undersökningarne ................................... 92,500: —

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt
ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander 2,500: —
Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till

aflönande af en andre lärare vid samma skola............ 4,800: —

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och Frans Schartaus praktiska
handelsinstitut i Stockholm.................................... 15,000: —

„ beredande åt alster af svensk industri och svenska

näringar af afsättning i främmande länder ................ 20,000: —

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun ........................

Fabriksinspektion:

För anordnande af fabriksinspektion ........................................................, —

Transport) 439,300)—

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd, 5 Häft. 16

166,500

7,300

35.000

14.000

118 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

	Kronor.	•• O.
Transport	439,300	—
Diverse anslag:
Till ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter........	70,512
Summa	509,812

Anm. Börande öfriga af Kongl. Maj:t föreslagna extra anslag under Sjette hufvudtiteln, nemligen
till vägars anläggning och förbättring m. m. och till nya byggnader m. m. vid statens jernvägstrafik
äfvensom extra anslag utom hufvndtitlarne till ny rörlig materiel vid statens jernvägar, afgifver utskottet
särskilda utlåtanden.

STOCKHOLM, I3AAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.