Statsutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1891:Su7 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1891, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Kommerskollegium.

l:o) Kong]. Maj: t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande
af det i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari 1891 intagna
förslag till ny stat för kollegiet samt af de vilkor och förbehåll,
som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner,
måtte medgifva, att den å sjette hufvudtiteln förekommande anslagstiteln
»kommerskollegium», under hvilken för närvarande vore med tillhopa
83,500 kronor sammanförda dels anslaget till kollegiet, 49,000
kronor, och dels anslaget till bergsstaten, 34,500 kronor, finge fördelas i
två titlar under benämning, den ena af »kommerskollegium» och den
andra af »bergsstaten», äfvensom uppföra under den förra titeln 64,600
kronor och under den senare 33,000 kronor. I händelse af bifall härtill
skulle det nu i riksstaten under anslagstiteln kommerskollegium uppförda
anslag, 83,500 kronor, komma att, fördeladt under två anslagstitlar, höjas
med tillhopa 14,100 kronor.

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. (N:o 7.)

Ang. omorganisation

af kommerskollegium.

[i-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Vid föredragningen inför Kong!. Maj rf af detta ärende tiar chefen
för civildepartementet, enligt hvad ofvan åberopade statsrådsprotokoll
gifver vid handen, till en början anmärkt, att, sedan vid 1888 års riksdag
den då kritande frågan om ändring i regeringsformen i syfte att
ett särskilt departement för landtbruk, industri och handel skulle inrättas
genom kamrarnes skiljaktiga beslut förfallit, och då, vid sådant
förhållande samt med hänsyn jemväl dertill, att sedermera genom landtbruksstyrelsens
tillkomst jordbrukets anspråk på eu statsadministrativ
myndighet för vårdande af dess intressen blifvit tillgodosedt, frågan om
inrättande af ett dylikt nytt departement kunde antagas vara undanskjuten,
förhållandena manade att tillse, huruvida icke på annat sätt
kunde vinnas eu lösning af den under snart sagdt hela detta århundrade
på dagordningen stående frågan om kommerskollegiets ombildning och
lämpligaste organisationen af den myndighet, som närmast skulle hafva
till uppgift att bevaka handelns och näringarnas intressen. Denna fråga
hade också under nästlidna år varit föremål för utredning inom departementet,
och anhölle departementschefen att få underställa Kongl. Maj:ts
pröfning ett på grund af denna utredning uppgjord t förslag till det
ifrågavarande embetsverkets definitiva organisation.

Derefter har departementschefen på sid. 2—13 i statsrådsprotokollet
lemnat en öfversigt af de vigtigare skedena af organisationsfrågans
utveckling, hvarvid departementschefen, då det skolat leda till
alltför stor vidlyftighet att sträcka denna öfversigt tillbaka ända till
den tidpunkt, då frågan först bragtes å bane, samt för öfrigt de olika
förslag i ämnet, Indika under århundradets förra hälft framstäldes, med
afseende å numera väsentligen förändrade förhållanden, icke vidare egde
någon praktisk betydelse, till utgångspunkt för denna öfversigt tagit
tiden för det förutvararande bergskollegiets indragning och öfverflyttningen
af dettas göromål till kommerskollegiet, eller år 1857. Utskottet
tillåter sig i fråga om denna öfversigt hänvisa till statsrådsprotokollet
och vill här endast beträffande de vigtigare förslag till frågans lösning,
Indika sedan nämnda år framkommit, erinra:

att en den 19 juni 1858 tillsatt komité, i ett den 26 maj 1859
afgifvet betänkande angående förändrad organisation af rikets styrelseoch
förvaltningsverk, med afseende å kommerskollegium tillstyrkt hufvudsakligen,
att i dettas ställe måtte inrättas en förvaltning under namn
af »styrelsen för handel, bergverk och slöjder», bestående af en chef
eller generaldirektör och fyra föredragande ledamöter under benämning
»kommerseråd», hvilka senare skulle samfaldt och med lika rösträtt jemte
chefen deltaga i handläggningen och afgörandet af vissa vigtigare frågor,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

under det att öfriga ärenden skulle handläggas endast af chefen jemte
föredraganden och en annan ledamot, med ensam beslutanderätt i dessa
senare ärenden för den förstnämnde, utom hvad anginge frågor om fondernas
förvaltning, der kollegial rösträtt skulle tillkomma ledamöterne;

att Kongl. Maj:t vid 1868 års riksdag afgifvit förslag om inrättande
af ett särskildt statsdepartement för näringar och allmänna arbeten samt
om rättighet för Kongl. Maj:t att uppdraga afgörandet af vissa ärenden
åt vederbörande departementschef, hvilka båda förslags genomförande
ansågos utgöra en nödvändig förutsättning för möjligheten att vidtaga
ifrågasatt indragning af kommerskollegiet;

att eu den 5 juni 1874 tillsatt komité, med uppdrag att, efter
pröfning af alla på lösningen af frågan om kommerskollegiets indragning
eller förändrade organisation inverkande omständigheter, afgifva
utlåtande och förslag i ämnet, uti betänkande af den 13 januari 1875
föreslagit, bland annat, hufvudsakligen: att kommerskollegiet måtte indragas,
och att ett nytt embetsverk under namn af »kongl. styrelsen lör
handeln och näringarna», bestående af en generaldirektör med ensam
beslutanderätt och tre föredragande byråchefer, biträdde af tre byråsekreterare,
en registrator och två kontrollörer, alla med löner motsvarande
dem, som för vederlikar inom andra embetsverk vore eller blefve bestämda,
måtte inrättas;

att en den 2 november 1883 tillsatt komité, i ett den 12 mars
1884 afgifvet betänkande, angående kommerskollegiets indragning eller
ombildning, hemstält, bland annat, hufvudsakligen: att kommerskollegiet
i sin nuvarande form måtte indragas och i dess ställe inrättas ett
nytt embetsverk, som lämpligen kunde benämnas »kongl. styrelsen för
handel och näringar»; att denna styrelse måtte, jemte befattningen
med varumärkesregistrering samt den utrikesdepartementet dittills tillhörande
revisionen af de vid de1 lönade konsulaten för konsulskassans
räkning uppburna afgifter af svenska fartyg, öfvertaga samtliga kommerskollegiets
göromål, med vissa undantag; att den nya styrelsen måtte
ställas under en, med undantag för vissa särskildt angifna fall, ensamt
'' beslutande chef samt omfatta fyra byråer, af hvilka eu skulle handlägga
ärenden rörande utrikes handel och sjöfart, en ärenden rörande näringar
samt inrikes handel och sjöfart, en statistiska och kamerala ärenden
samt en ärenden rörande patent- och varumärkesregistrering; och att den
nya styrelsens personal måtte utgöras af en generaldirektör och chef,
fyra byråchefer, fyra byråsekreterare, en byråingeniör, en registrator och
arkivarie, en kassör och bokhållare, en ombudsman samt- tre tekniske
assistenter jemte en förste vaktmästare och tre vaktmästare; varande

Statsutskottets Utlåtande ^S:o 7.

af denna personal en byråchef och en byråsekreterare samt de tre assistenterne
jemte en vaktmästare afsedde att anställas å byrån för ärenden
rörande patent- och varumärkesregistrering; samt

att det förslag till inrättande af ett nytt departement, som antogs
till hvilande i grundlagsenlig ordning vid 1885 års riksdag, men sedermera
förföll vid 1888 års riksdag, förutsatte, att de kommerskollegiet
tillhörande göromål skulle förläggas till byråer under det nya departementet,
organiserade på sådant sätt, att de kunde sjelfständigt utöfva
förvaltningsbestyr.

Vidare har departementschefen meddelat, att de mål och ärenden,
hvilka, med iakttagande af de under den senare tiden vidtagna förändringar
i afseende å kommerskollegiets verksamhetsområde, på grund af
kollegiets instruktion samt särskilda författningar och föreskrifter fortfarande
tillhörde kollegiets handläggning, vore för närvarande fördelade
på tre rotlar på följande sätt:

Till första roteln hörde hufvudsakligen ärenden angående:
reglering af konsulsdistrikt, konsulers atlöningsförmåner samt dem
tillkommande afgifter i och för tjensten, tillsättande af konsuls- samt
lönade vieekonsulsbefattningar, konsulers förhållande i tjensten äfvensom
kontroll å deras verksamhet;

svenske sjömäns å utrikes ort timade frånfälle och deras qvarlåtenskap; tillkännagifvanden

i anledning af konsulers rapporter om utländska
lagar, förordningar, kungörelser, påbud m. m. rörande handels-, sjöfartsoch
tullförhållanden samt hamn-, lots- och karantänsväsende m. m.;

epidemiska sjukdomars samt smittosamma husdjurssjukdomars förekomst
å utrikes ort;

tvister å utrikes ort mellan svenske fartygsbefälhafvare och besättningar
äfvensom å sådan ort begångna brott ombord å svenska fartyg;

ersättning ej mindre till konsuler för understöd åt sjöfolk och nödstälde
svenske undersåtar, än och till fartygsrederier och befälhafvare
för hemförande från utrikes ort af sjöfolk, jemte utkräfvande hos veder-,
börande af godtgörelse för statsverkets kostnader i omförmälda hänseenden; granskning

af uppbörden af konsulskassans andel i de vid konsulaten
och vicekonsulaten influtna konsulatafgifter af svenska fartyg;

utrikes handeln och sjöfarten samt dermed förenade allmänna afgifter,
handelsförhållanden med främmande magter (handels- och sjöfartstraktater
samt konventioner i hvarjehanda ämnen);

svenska fartygs haverier eller förolyckande utom riket;

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

svenska fartygs nationalitetshandlingar samt belånande af fartygsrederiers
och befälhafvares uraktlåtenhet att fullgöra derom gifna föreskrifter; det

internationella signalsystemet för fartyg (upprättande af den s. k.
»Gode list» enligt kongl. bref den 3 maj 1867);

meddelande och återkallande af tillståndsresolutioner för utvandrareagenter,
bestämmande af den säkerhet, som borde af sådan agent ställas,
med deraf föranledda åtgärder äfvensom biträde åt utvandrare vid utförande
af ersättningsanspråk eller rättegång mot utvandrareagent; samt
afgifvandet årligen af berättelse om Sveriges utrikes handel och sjöfart.
Till andra roteln hörde hufvudsakligen ärenden angående:
fabriker, handtverkerier och andra handteringar samt i allmänhet
alla åtgärder, som afsåge befrämjande af fabriksindustri, husslöjd och
handtverk;

yrkesinspektionen;

feseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena äfvensom åt
personer, som önskade förvärfva ökad insigt och skicklighet i hvad till
bergshandteringen hörde, samt åt andre teoretiskt och praktiskt bildade
tekniker;

allmänna utställningar inom eller utom riket;
lån ur manufakturförlagslånefonden;

tillåtelse för näringsidkare att till riket införa arsenik eller andra
apoteksvaror;

bergshandteringen;
bergsstaten i orterna;

besvär, som i administrativ väg förekomme i anledning af bergstjenstemäns
åtgöranden;

anläggning och nedläggning af masugnar och stång]ernsbruk m. fl.
inrättningar, som afsåge tillgodogörande eller förädlande af mineralrikets
alster;

förvaltning och användning af armbössemedlen;
de lägre bergsskolorna; samt

afgifvandet årligen af berättelser om fabriker och manufakturer
samt om bergshandteringen.

Till tredje roteln hörde hufvudsakligen ärenden angående:
anläggning af städer och köpingar, formen för köpingars styrelse,
områdena för städers och köpingars hamnar;

beviljande åt stad af stapelrätt, nederlags- och transiträtt;
stapelstäders tolag;

hamn- och kanaltaxor samt reglementen för begagnande af kanaler
och farleder inom riket;

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

öfriga, inrikes sjöfartens säkerhet, beqvämlighet och förkofran rörande
åtgärder, med undantag af lots- och fyr- samt lifräddningsväsendet; skeppsmätningsförfattningar; inrikes

handeln och åtgärder, som anginge dess befrämjande;
inrättande eller indragning af marknader samt den årliga regleringen
af terminer för dessa;

mått och vigter, som vid handel användes;
vissa hafsfiskerier;

inrättande af sjömanshus och bestämmande af distrikt derför, reglemente
för sjömanshusen, sjömanshusens förvaltning, utseende af sjömanshusdirektioner,
afgifter till sjömanshus och tvister mellan sådana i fråga
om rättigheten till afgifternas uppbärande samt redovisningar för sjömanshusen
tillfallande andelar i böter;

ordningen för sjöfolks på- och afmönstring samt sjömansrullas utfärdande,
form och beskaffenhet;

sjömäns penningeförsändningar till hemlandet medelst sjömansinvisningar,
förande och granskning af räkenskaperna öfver sådana invisningsmedel,
insättande af sjömansinvisningsmedel i sparbank och deras
utbetalande till vederbörande;

utfärdande af befälhafvare- och styrmansbref samt i öfrigt tillämpning
af gällande föreskrifter angående befälet å svenska handelsfartyg; samt
afgifvandet årligen af berättelse om Sveriges inrikes sjöfart och
handel.

Antalet till kollegiet inkomna mål och ärenden hade, meddelar
departementschefen ytterligare, under tiden efter 1884 års utgång,
eller sedan den tid, då handläggningen af ärenden rörande patent
öfvertagits af patentbyrån, enligt inhemtade upplysningar utgjort

Kollegiets befattning med ofvan angifna ärenden vore af tvåfaldig
art, i ty att den bestode dels i att till Kongl. Maj:t afgifva äskade utredningar
och utlåtanden, och dels i att såsom sjelfständig administrativ
myndighet handlägga ärendena. Hvad beträffade förstberörda åliggande,
hvilket toge i anspråk måhända största delen af ledamöternas tid, så
hade i frågor, som berörde näringarnas intressen, utlåtanden årligen
till stort antal afgifvits af kollegiet. Sålunda hade kollegiet under
år 1889 till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtanden i 117 särskilda frågor,

1885

1886

1887

1888
1889

5,644

5,579

5,616

5,599

5,834.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 7

medan dock under samma år kollegiet utöfvat en omfattande administrativ
verksamhet.

I sammanhang härmed har departementschefen erinrat, att, ehuru
under senare tider förvaltningen af åtskilliga fonder och medel blifvit
från kollegiet Överflyttad på statskontoret, under kollegiets vård dock
fortfarande qvarstode en del fonder, hvilka kollegiet förvaltade i egenskap
af bergsöfverstyrelse, samt att derförutom kollegiets kammarkontor
hade att omhänderhafva och i enlighet med derom meddelade föreskrifter
anordna och utbetala, jemte kollegiets aflönings-, expens-,
arfvodes- och biblioteksmedel, anslagen till reseunderstöd åt fabriksoch
handtverksarbetare, till godtgörande af konsulers och andras utgifter
för sjöfolks och nödstälde svenske undersåtars understöd och hemförskaffande,
svenske sjömäns penningeförsändningar samt arfsmedel efter
i utlandet allidne svenske sjömän äfvensom derjemte att förvara de af
utvandrareagenter deponerade säkerhetshandlingar.

För handläggning af de kollegiet sålunda tillhörande ärenden
funnes för närvarande der anstälde: 1 president, 3 kommerseråd, 2
sekreterare, 1 registrator och arkivarie, 2 notarier, 2 kanslister, af hvilka
den ene hade anställning å bergsafdelningen och den andre, den s. k.
passkanslisten, vore föreståndare för kollegiets sjöpassexpedition, 1
kamrerare, 1 kammarförvandt, 2 kammarskrifvare, 1 juridiskt biträde
och 1 föreståndare för grufkartekontoret samt dessutom 3 med fasta
arfvoden försedde amanuenser äfvensom andra extra biträden till vexlande
antal, och utgjordes kollegiets ordinarie vaktbetjening af 1 vaktmästare
och 3 vaktbetjente.

Vid företagandet till afgörande af den föreliggande frågan om
kommerskollegiets ombildning framstälde sig — anmärker departementschefen
derefter — gifvetvis till besvarande främst det spörsmålet,
huruvida några bland de kollegiet för närvarande tillhörande ärenden
vore af den beskaffenhet, att de vid en sådan ombildning lämpligen
skulle kunna på andra redan bestående embetsverk eller myndigheter
öfverflyttas. dr denna synpunkt hade också 1883 års komiterade
underkastat samtliga kommerskollegiets embetsbefattning tillhörande
göromål en noggrann undersökning och i sammanhang dermed
jemväl tagit under ompröfning, huruvida bland ifrågavarande ärenden
några vore af den betydelse eller omfattning, att de påkallade inrättandet
af sjelfständiga institutioner, och hade komiterade dervid
bland de göromål, hvilka fortfarande falla inom området för kollegiets
verksamhet, särskild!, tagit i öfvervägande följande af större omfattning,
nemligen:

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

l:o) utarbetandet af de statistiska redogörelserna;

2:o) befattningen med konsulatväsendet och hvad dermed stode i
sammanhang;

äfvensom de göromål, som föranleddes af kollegiets befattning
med ärenden angående:

3:o) sjömanshusen;

4:o) utfärdandet af pass- och nationalitetshandlingar för svenska
fartyg;

5:o) smittosamma sjukdomar i utlandet; och

6:o) bergshandteringen.

Efter det departementschefen på sid. 18—22 i statsrådsprotokollet
redogjort för de åsigter, om hvilka komiterade beträffande hvart och
ett slag af nyssnämnda mål och ärenden sig förenat, har departementschefen
yttrat följande.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af komiterade i omförmälda
hänseenden uttalade åsigter, hvilka syntes departementschefen i allmänhet
vara grundade på giltiga skål, ansåge äfven departementschefen någon
öfverflyttning på andra bestående verk eller myndigheter af de till kommerskollegiets
handläggning numera hörande ärenden icke lämpligen böra,
åtminstone i någon nämnvärd mån, ega rum. På sätt af komiterade jemväl
blifvit erinradt, visade det sig nemligen vid hvarje allvarligt försök till
öfverflyttning af en grupp ärenden från kollegiet till annat embetsverk att,
derest gruppen vore af något betydligare omfång, den icke kunde inpassas
i det andra embetsverkets organisation utan tillökning i arbetskrafter
åt detta, ett förhållande, som hade sin förklaringsgrund deri,
att de flesta centrala embetsverk jemförelsevis nyligen undergått reglering,
hvarvid man i allmänhet sträfvat att inskränka embets- och tjenstemännens
antal så mycket förhållandena kunnat medgifva. Eu splittring
af kollegiets göromål mellan flera olika embetsverk skulle derför helt
visst, såsom komiterade äfven antydt, komma att medföra sådan ökning
i kostnaderna på olika håll, att derigenom skulle vållas staten ökade
utgifter i det hela, hvarjemte ej finge förbises, att en sådan splittring
i och för sig måste anses vara mindre tjenlig, då nemligen till följd
af det samband, som egde rum mellan de särskilda näringarna, det
otvifvelaktigt vore mest ändamålsenligt och ledande till gynsammare
resultat, om ärenden angående dem handlades af en för dem gemensam
myndighet. Vid alla de komitéutredningar, som sedan år 1858 i
frågan egt rum, hade också samstämmigt uttalats den åsigt att eu dylik
myndighet icke kunde undvaras, och en sådan åsigt komme i en tid
som vår att framträda så mycket mera befogad, som till följd af den

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ständigt fortgående, rastlösa utvecklingen inom snart sagd t alla näringslifvets
områden städse nya spörsmål beträffande vilkoren för de olika
näringarnas trefnad och förkofran framstälde sig till besvarande.

Frågan hade också, såvidt man kunde skönja, åtminstone under
de senare åren mindre galt, huruvida eu särskild myndighet för handläggning
af ärenden rörande handel och näringar borde finnas eller
icke, utan fastmera rört sig om sättet, hvarpå eu dylik myndighet borde
lämpligast organiseras. I detta afseende hade många ansett, att ifrågavarande
ärendens handläggning borde öfverlemnas till ett statsdepartement,
under det att deremot andra förfäktat den åsigten, att det vore
lämpligare att desamma fortfarande uppdroges åt ett centralt embetsverk.
Det förra sättet för frågans lösning hade för ett par år sedan underkänts,
då det för Riksdagen framlagda förslaget om inrättande af ett
särskildt departement för landtbruk, industri och handel förfallit, och,
då omständigheterna alltså enligt departementschefens åsigt kräfde att
för handläggning af ärenden rörande handel och sjöfart samt andra
näringar fortfarande borde finnas ett sjelfständigt centralt embetsverk,
blefve följaktligen uppgiften att tillse, huru kommerskollegiet lämpligen
borde ombildas så, att man, utan åsidosättande af nödig trygghet för
ärendenas omsorgsfulla handläggning och afgörande, kunde i sättet för
deras behandling vinna ytterligare förenklingar utöfver dem, som på
grund af kongl. brefvet, den 22 december 1886 (se sid. 12—18 i
statsrådsprotokollet) redan blifvit vidtagna; ty uppenbart vore, att det
osäkerhetstillstårid, hvari kommerskollegiet under lång tid befunnit sig,
måste hafva vållat kollegiet ej ringa svårigheter vid fullgörande af dess
många, särskildt under senare åren, i vigt och omfattning ökade göromål,
och att ett sådant tillstånd icke kunde fortfara utan att näringarnas
intressen i längden blefve i större eller mindre mån derpå lidande.

Vid ifrågavarande organisation uppstälde sig först den frågan,
huruvida och till hvilken utsträckning den hos kollegiet hittills, med
endast högst få undantag, tillämpade kollegiala formen för ärendenas
behandling kunde öfvergifvas och utbytas mot andra former.

På sätt inhemtades af den af departementschefen lemnade öfversigt
af den föreliggande organisationsfrågans föregående behandling,
hade samtliga de tre särskilda komitéer, hvilka sedan år 1857 förehaft
densamma till utredning, uttalat sig mot bibehållandet i allmänhet af
det kollegiala arbetssättet, och hade eu af dessa komitéer, nemligen
den år 1874 tillsatta, förmält sig anse att icke några af de till kollegiets
handläggning hörande ärenden behöfde eller borde kollegialt afBih.
till Riksd. Prof. 1891. 4 Sand. 1 Afd. G Haft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

göras, under det att deremot 1858 och 1883 årens komitier förordat
den kollegiala formens bibehållande vid handläggningen af vissa vigtigare
ärenden. För sin del anslöte departementschefen sig obetingadt
till den senare åsigten. Det kunde nemligen ej bestridas att, på sätt
1883 års komiterade yttrat, det vore både ändamålsenligt och betryggande
att vid granskningen eller uppgörandet af ett författangsförslag
eller vid afgifvande! af utlåtande i en omfattande och vigtig förvaltnings-
eller organisationsfråga eller vid pröfningen af ett inveckladt
besvärsmål genom fleres samfälda tankeutbyte vunnes en uppfattning,
hvilken så vidt möjligt toge hänsyn till alla berättigade kraf eller alla
på eu frågas bedömande inverkande omständigheter, och departementschefen
ville härtill lägga att detta särskild! vore angeläget, då fråga
vore om de ärenden, som kommerskollegiet hade att handlägga, af
Indika många egde djupt ingripande betydelse för näringslifvets olika
grenar. Lika påtagligt emellertid, som det syntes departementschefen
vara att bibehållandet af den kollegiala formen för handläggningen och
afgörandet af ärenden af nu antydda art vore ej blott mest fördelaktigt
utan jemväl af verkligt behof påkalladt, lika visst ansåge departementschefen
det dock äfven vara att det stora flertalet af kollegiets ärenden
vore af den beskaffenhet, att den kollegiala formen vore icke allenast
obehöflig utan äfven hinderlig för deras lämpliga behandling, såsom
ledande till omgång och dröjsmål, och instämde departementschefen till
fullo med sistbemälde komiterade, då de i förevarande afseende yttrat
att, i stället för att hvarje ärendes inre beskaffenhet och vigt allena
borde bestämma, huruvida handläggningen deraf borde ske under
iakttagande af mera omständliga och för ett moget besluts fattande
betryggande former eller om enklare och snabbare behandlingssätt
kunde användas, uppkomme genom föreskriften att alla ärenden skulle
kollegialt afgöras ett tvång, som lätt nog blefve endast en tom och
tidsödande formalitet.

Att för handläggningen åt ärenden inom ett embetsverk användes
dels den kollegiala och dels byråformen innebure för öfrig! icke någon
nyhet inom vår administration, ty, såsom 1883 års komiterade jemväl
erinrat, förekomme i alla eller åtminstone de allra flesta af våra efter
sistnämnda form inrättade verk kollegial öfverläggning i vissa fall och
i några af dessa verk äfvenledes kollegialt afgörande af en del mål,
hvilket, såsom komiterade likaledes yttrat, helt säkert vore till fromma
för de intressen dessa mål berörde. Gränsen mellan de ärenden, som
borde efter fleres samråd afgöras, och dem, som icke behöfde kollegialt
handläggas, ansåge departementschefen i sina hufvuddrag vara angif -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ven genom hvad departementschefen redan yttrat och borde definitivt
bestämmas i en blifvande instruktion för embetsverket i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de regler, som i detta afseende tillämpats för
andra embetsverk, der de båda formerna för ärendenas behandling användts.

De ärenden, som icke komme att utgöra föremål för kollegial
behandling, borde i regeln af vederbörande ledamot föredragas inför
chefen med utslagsröst för denne, men med rätt och skyldighet för
föredraganden att till protokollet anmäla sin reservation mot beslutet,
i händelse det icke öfverensstämde med föredragandens mening. Åtskilliga
af de till embetsverkets handläggning hörande ärenden syntes
dock vara af den jemförelsevis föga invecklade beskaffenhet, att deras
afgörande borde kunna anförtros åt vederbörande ledamot ensam. För
en sådan anordning förelåge dessutom en särskild anledning i den omständighet
att det, hvad vissa af dessa ärenden beträffade, vore företrädesvis
af vigt att de kunde med möjligast största skyndsamhet afgöras
och expedieras. Vederbörande ledamot borde dessutom fortfarande
ega att, i öfverensstämmelse med hvad på grund af kongl.
brefvet den 22 december 1886 redan nu skedde, utan föregången föredragning
vidtaga vissa förberedande åtgärder, som erfordrades för ett
ärendes beredning till föredragning.

Den anordning i fråga om ärendenas handläggning hos embetsvcrket,
hvilken sålunda syntes vara den mest ändamålsenliga, betingade
gifvetvis, att, på sätt äfven 1883 års komiterade föreslagit, i spetsen
för detsamma stäldes en chef, hvilken i enlighet med komiterades
hemställan borde benämnas generaldirektör, samt att inom embetsverket
anstäldes föredragande ledamöter till erforderligt antal, hvilka
tillika komme att i egenskap af byråchefer förestå de särskilda byråer,
embetsverket borde omfatta. Enligt 1883 års komiterades förslag skulle
de ärenden, som komme att tillhöra det nya embetsverket — efter
frånräkning af patent- och varumärkesärenden, för hvilkas behandling
patentbyrån numera blifvit inrättad — fördelas på tre byråer, nemligen
eu för handläggning af ärenden rörande utrikes handel och sjöfart,
eu för handläggning af ärenden rörande näringar samt inrikes handel
och sjöfart samt en för handläggning af statistiska och kamerala ärenden.
Genom en sådan anordning skulle emellertid, såsom komiterade
sjelfve vitsordat, komma att ställas särskild! stora fordringar på cheferne
för de två första byråerna, hvilka komme att öfvertaga den ojemförligt
största delen af det arbete, som vid tiden för afgifvandet af komiterades
betänkande ålegat kommerskollegiets fyra ledamöter, men hvilket

Statsutskottets Utlåtande N:o 7

numera från och med år 1887 vore fördeladt på tre kommerseråd. På
grund häraf hade komiterade äfven varit betänkte på särskilda anordningar
i fråga om ärendenas beredning och föredragning, afsedda att
i någon mån lätta bemälde två byråchefers möda, samt i sådant hänseende
föreslagit särskild! att åt en hvar af de båda sekreterare, som
borde anställas å ifrågavarande byråer, måtte uppdragas att sjelfständigt
bereda och inför generaldirektören föredraga vissa detaljfrågor,
med hvilka byråcheferne icke ansåges behöfva befatta sig, samt att å
andra byrån, till hvars handläggning skulle höra, bland annat, samtliga
ärenden rörande bergshandteringen, måtte utom sekreteraren anställas
ännu eu tjensteman i andra lönegraden, benämnd byråingeniör,
hvilken borde hafva aflagt examen till bergsstaten och skulle hafva
till åliggande, bland annat, att tillhandagå med nödiga upplysningar
och utredningar i tekniska frågor rörande bergshandteringen.

Genom den af komiterade föreslagna fördelning af ärendena mellan
embetsverkets byråer skulle å en byrå komma att handläggas, jemte
alla de till första roteln nu hörande ärenden utom statistiska berättelsen,
jemväl ärenden rörande sjömanshusen, sjöfolks på- och afmönstring
samt penningeförsändningar till hemlandet medelst sjömansinvisningar
äfvensom ärenden angående utfärdandet af befälhafvare- och styrmansbref
jemte hvad dermed egde samband, under det att till andra byråns handläggning
skulle komma att höra i det närmaste samtliga öfriga kommerskollegiet
nu tillhörande ärenden. Enligt departementschefens öfvertygelse
skulle emellertid genom eu sådan anordning cheferne för dessa
båda byråer blifva i så hög grad betungade med arbete, att det endast
undantagsvis, om ens någonsin, blefve möjligt att få dessa befattningar
besatta med personer, som vore i stånd att nöjaktigt fullgöra hvad
tjensterna kräfde. Jemväl enligt 1874 års komités förslag i ämnet
skulle ärendena fördelas på tre byråer, men antalet inkomna mål utgjorde
då, eller år 1873, ej mera än 4,538. År 1883 hade de visserligen
uppgått till 6,417, men deri vore då inbegripna patentärenden
till antal af 969, som enligt samma års komiterades förslag skulle förläggas
till eu särskild eller fjerde byrå. År 1889 åter hade inkomna
målens antal, oaktadt ärenden angående patent äfvensom ärenden angående
den tekniska undervisningen från kollegiets handläggning undantag^,
belöpt sig till icke mindre än 5,834, hvilket alltså utvisade eu
tillökning sedan 1873 af omkring 1,300 mål och sedan år 1883, om
patentärendena för detta år frånräknades, af nära 400 mål. Numera
hade ytterligare yrkesinspektionen tillkommit, och med näringlifvets
städse fortgående utveckling kunde man ingalunda antaga att en minsk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ning i målens antal kom me att inträda, utan tvärtom syntes man hafva
att för framtiden motse eu fortgående ökning af dom. Och ohållbarheten
numera af den utaf 1883 års komiterade föreslagna fördelningen
af ärendena framgingc, enligt departementschefens förmenande, än tydligare,
om man toge i betraktande den vidt skiljaktiga arten och beskaffenheten
af de ärenden, som enligt förslaget skulle komma att tillhöra
särskilt den andra byrån inom embetsverket. Man borde blott
betänka, h vilka olika, näringslifvet omfattande insigter, som måste förutsättas
vara samlade hos eu person, för att han skulle kunna nöjaktigt
handlägga så skiljaktiga frågor som dem, hvilka anginge inrikes handeln
och sjöfarten, och dem, hvilka rörde de särskilda iudustriella
näringarna och deribland särskild! bergsbruket. Handläggningen af sistnämnda
ärenden kräfde ej blott särskild författningskunskap, utan äfven
eu mängd speciella tekniska insigter, hvilka näppeligen kunde påräknas
hos den person, som tillika, om 1883 års komiterades förslag skulle
kunna tillämpas, måste vara noga förtrogen med handelns och sjöfartens
förhållanden, lagstiftning och behot. För afhjelpande af detta, al
komiterade sjelfve erkända missförhållande hade desse, såsom förut
nämnts, föreslagit, att hos embetsverket skulle anställas en särskild,
tekniskt bildad tjensteman af andra lönegraden, men en sådan anordning
syntes ingalunda vara egnad att i afsevärd män undanrödja sagda
missförhållande. Ty då vederbörande byråchef i allt fall måste ansvara
för de under hans byrå hörande ärendens handläggning, kunde han sin
pligt likmätigt icke blindt lita på eu annans omdöme, utan bohöfde
sjelf sätta sig in i frågorna och alltså vara tvungen att förskaffa sig
erforderliga tekniska insigter.

Ej heller kunde departementschefen förorda den af komiterade
föreslagna anordning, enligt hvilken vissa frågor skulle af sekreterarna
föredragas inför embetsverkets chef. Det syntes nemligen vara synnerligen
oegentligt och vanskligt att, från den för göromålens behöriga
gång i främsta rummet ansvarige byråchefens handläggning undantaga
eu del frågor, och för öfrig! skulle, då dessa frågor i allt fall uppenbarligen
måste vara just sådana, som kräfde de minsta insigterna och
det ojemförligt obetydligaste arbetet, genom eu dylik anordning icke
kunna beredas vederbörande byråchefer någon nämnvärd tidsbesparingför
de öfriga göromålen.

På grund af hvad departementschefen anfört syntes det honom
vara numera oundgängligen nödigt, att för behandlingen af de egentligen
administrativa ärendena ifrågavarande embetsverk fördelades i tre
byråer, hvardera under en byråchef. Till nämnda ärenden hänförde

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

departementschefen härvid icke de statistiska arbetena. For behandlingen
af dessa ärenden äfvensom för de kamerala göromålen hade
1883 års komiterade föreslagit, att inom embetsverket skulle anställas
eu byråchef med byråsekreterare, kassör och bokhållare samt två amanuenser
och åtminstone två andra biträden. Hvad emellertid det statistiska
arbetet anginge, så vore detta af helt annan art än em betsverkets
administrativa göromål och bestode hufvudsakligen i bearbetandet
och sammanförandet af de särskilda statistiska uppgifter, hvilka
till embetsverket inkomme. Väl måste, såsom komiterade anfört, vår
näringsstatistik i flora väsentliga afseende!! förbättras — något som
blefve en bland det nybildade embetsverkets första uppgifter -—och väl
förutsatte statistikens rätta behandling, på sätt komiterade -jemväl erinrat,
vidlyftiga arbetsprocesser, hvilka vore af synnerligen grannlaga art
och derför måste anförtros åt personer med ej ringa erfarenhet och särskilda
insigter, men departementschefen ansågo sig likväl, med hänsyn
(ill den nyss antydda arten af de statistiska göromålen, ega grundad
anledning antaga, att desamma borde kunna på ett tillfredsställande
sätt ombesörjas, äfven utan anställandet inom embetsverket af en särskild
byråchef för dithörande ärendens handläggning, endast det sörjdes
för att tillräckliga och lämpliga arbetskrafter i öfrig! funnes att
tillgå.

För att de statistiska arbetena skulle kunna bedrifvas så, att det
med dem afsedda ändamål vunnes, erfordrades enligt departementschefens
åsigt eu särskild afdelning, som uteslutande dermed sysselsattes.
Föreståndaren för afdelningen syntes blifva mest jemförlig med
en förste aktuarie i statistiska centralbyrån och derför böra likställas
med denne i aflöningsförmåner. Under honom erfordrades endast en
ordinarie tjensteman, likstäld med en aktuarie i nämnda byrå, jemte
två amanuenser, under förutsättning likväl att tillräckliga medel funnes
att tillgå för anlitande jemväl af andra extra biträden för utförande af
sådana göromål, som lämpligen kunde åt dylika biträden anförtros.

De jemförelsevis få statistiska ärenden, som kunde förekomma
till föredragning hos embetsverket, borde lämpligen enligt departementschefens
åsigt af föreståndaren föredragas inför generaldirektören i närvaro
af den bland ledamöterne, till hvars handläggning hörde ärenden,
som af den statistiska frågan berördes.

Att för de statistiska göromålens ombesörjande icke färre arbetskrafter
än de af departementschefen angifna kunde vara tillräckliga,
vore uppenbart, om det betänktes att bearbetningen af primäruppgifterna
med nödvändighet borde förläggas helt och hållet till embets -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

verket sjelft, hvarigenom detta finge en högst väsentlig tillökning i
arbete, men också otvifvelaktigt sattes i tillfälle att åstadkomma eu
vida bättre arbetsprodukt, samt om i befraktande jemväl toges att, på
sätt inhemtades af dåvarande chefens för civildepartementet yttrande
till statsrådsprotokollet den 12 januari 1888 vid afgifvande af redogörelse
för uppgjordt förslag till organisation af det då tilltänkta landtbruks-,
industri- och handelsdepartementet, chefen för statistiska centralbyrån
ansett, att för ombesörjande vid nämnda byrå af näringsstatistikens
bearbetning skulle erfordras anställandet vid byrån af ytterligare två
förste aktuarier, två amanuenser och tre extra biträden, hvarför kostnaderna
skulle belöpa sig till omkring 15,000 kronor årligen.

Vidkommande härefter de tjenstemän, som erfordrades å en hvar
af de tre byråerna inom embetsverket, ansåge departementschefen, att
behofvet oundgängligen kräfde, att, på sätt af såväl 1874 som 1883
års komiterade i sådant hänseende föreslagits, en hvar af de tre byråcheferne,
till sitt biträde för ärendenas beredning, uppsättandet af expeditioner,
förandet af protokoll, då sådant erfordrades, samt öfvervakandet
och ansvarandet för de vidlyftiga expeditionsgöromålens behöriga
fullgörande, erhölle eu sekreterare med aflöning motsvarande
en tjenstemans i andra lönegraden. Derjemte behöfdes på hvarje byrå
en amanuens för att tillhandagå med ständigt biträde, hvaremot, derest
de administrativa ärendena i enlighet med departementschefens förslagfördelades
på tre byråer och för de statistiska göromålens ombesörjande
inrättades en så beskaffad statistisk afdelning, som ofvan omförmälts,
såväl den af komiterade föreslagne, förutnämnde byråingeniören som
en af komiterade till anställning å andra byrån likaledes föreslagen
ytterligare amanuens blefve obehöflige.

Vid embetsverket borde dessutom i öfverensstämmelse med komiterades
förslag anställas en registrator och arkivarie samt en kassör,
båda försedde med första gradens löner. I afseende å den förre af
desse hade komiterade förmält sig anse, att han borde, jemte det honom
ålåge att mottaga och bokföra inkommande handlingar samt hafva tillsynen
öfver embetsverkets arkiv och bibliotek och fullgöra de öfriga
åligganden, hvilka nu tillhörde registrator^ befattning, kunna, under
förutsättning att han till sitt ständiga biträde erhölle. en amanuens,
öfvertaga äfven den bokföring, som för närvarande ålåge den s. k.
passkanslisten hos kommerskollegiet och hvilken bokföring nu omfattade
förandet af åtskilliga förteckningar, såsom fribrefsliggaren, fribrefsdiariet,
befälhafvarelistan och signallistan, hvaremot passkanslistens öfriga
göromål, eller bestyret med granskning af de för erhållande af

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sjödokument inlemnade handlingar, uppsättningen och expedierandet af
deraf föranledda expeditioner samt upprättandet och ombesörjandet af
tryckningen af den s. k. »Gode list» m. in., enligt komiterades förmenande
borde öfvertagas af sekreteraren å byrån för ärenden angående
utrikes handeln och sjöfarten. Eu sådan fördelning af den nuvarande
passkanslistens göromål vore emellertid af flera skäl synnerligen olämplig
och skulle särskildt i många fall otvifvelaktigt vålla ett försenande
med utfärdandet af sjödokument, som skulle illa stå tillsammans med
allmänhetens berättigade fordringar på att utan dröjsmål bekomma dessa
handlingar, på hvilkas skyndsamma utfående vigtiga intressen ofta
vore beroende.

För öfrig!, blefve registrator^ och arkivarie^ tid för visso fullt
upptagen af den mängd göromål, som komme att tillhöra honom
i sådan egenskap, isynnerhet derest honom ålades att föra ett af behofvet
påkalladt fullständigt sakregister öfver alla af embetsverket,
handlagda ärenden, och borde det derför redan af denna orsak icke
ifrågasättas att åt honom uppdraga jemväl omförmälda, passkanslisten
nu tillhörande vigtiga bokföring, som måste med yttersta noggrannhet
fullgöras, på det att ej förvecklingar skulle kunna uppkomma.

För sin del ansåge departementschefen det vara vida tjenligare
att, i likhet med hvad åsyftadt varit i afseende å det ifrågasatta nya
laudtbruks-, industri- och handelsdepartementet, samtliga passkanslistens
göromål uppdroges åt embetsverkets kassör. Denne tjensteman, hvilken
i allt fall blefve behöflig för förvaltning af fonder, anslag och medel,
livilka nu omhänderhades af kollegiets kammarkontor, samt för ombesörjandet
af den mångfald kamerala bestyr, som af sagda förvaltningföranleddes,
deribland bestyret med vexlar och sjömansinvisningar,
syntes nemligen — då han icke, på sätt fallet skulle hafva blifvit, i den
af komiterade föreslagna styrelsen för handel och näringar, komme att
hafva bestyr med uppbörd af patent- och varumärkesafgifter samt med
tillhandahållande åt allmänheten af sådana utgående expeditioner, för
livilka stämpelafgift eller lösen erlades, hvilket sistnämnda bestyr syntes
lämpligen böra, såsom eljest brukligt vore, uppdragas åt embetsverkets
registrator — utan svårighet kunna, i egenskap af sjöpassnotarie, öfvertaga
jemväl passkanslistens omförmälda göromål, och borde det icke
ens få anses nödvändigt att, såsom i fråga om det nya departementet
varit afsedt, till hans ständiga biträde anstäldes en amanuens, derest,
på sätt departementschefen syntes lämpligen och utan olägenhet kunna
ega rum, förvaltningen af anslaget till reseunderstöd åt fabriks- och
handtverksarbetare öfvertiyttades till statskontoret.

Statsutskottets tJtlätande N:o 7.

Embetsverket behöfde vidare hafva tillgång till juridiskt biträde
för anhängiggörande och utförande af talan mot vederbörande fartygsrederier
om utbekommande af godtgörelse för statsverkets förskott för
från svenska fartyg å utrikes ort qvarlemnade sjömän samt för ombesörjande
i öfrigt af de åligganden, som enligt ännu gällande föreskrifter
tillhörde det år 187G upphäfda advokatfiskalsembetet hos kommerskollegiet,
Härför vore dock icke erforderligt att, på sätt 1883 års
komiterade föreslagit, hos embetsverket anstäldes en särskild tjensteman,
utan allenast att, i öfverensstämmelse med hvad nu egde rum
hos kollegiet, till embetsverkets förfogande anvisades nödiga medel att
användas till godtgörelse åt sådant biträde.

Under det att de ordinarie tjenstebefattningarnas antal i kommerskollegiet
för närvarande uppginge till femton, skulle enligt den af departementschefen
nu föreslagna organisationen antalet ordinarie tjenstemän
komma att utgöra elfva, nemligen: eu generaldirektör och chef, tre byråchefer,
tre sekreterare och en förste aktuarie, nämnde af Kong], Maj:t, samt
en aktuarie, eu registrator och arkivarie samt en kassör och sjöpassnotarie,
utsedde åt embetsverket sjelf!. Deremot komme de med fasta arfvoden
forsedde amanuensernas antal att ökas från tre till fem, och borde arfvodena
för desse sistnämnde lämpligen böra utgå med 1,200 kronor för
hvarje. Till juridiskt biträde syntes departementschefen böra beräknas
enahanda belopp, som nu vore dertill anvisadt, eller 1,000 kronor.
Vidare blefve det behöfligt, att medel funnes att tillgå till bestridande
af kostnaderna för grufkartekontoret. Dertill vore för närvarande
anvisade dels en å anslaget till bergsstaten uppförd ledig grufingeniörslön
å 1,500 kronor, och dels det anslag af 2,500 kronor, som Riksdagen
för hvarje år från och med år 1888 i anledning af Koiigl. Maj:ts
framställningar beviljat på extra stat till bestridande af kostnader för
kartritning vid sagda kontor, och borde dessa belopp, tillhopa 4,000
kronor, å embetsverkets stat för grufkartekontoret uppföras. Det syntes
departementschefen nemligen vara ändamålsenligt, att ombesörjandet
af göromålen vid grufkartekontoret fortfarande anordnades på hufvudsakligen
enahanda sätt, som för närvarande egde rum, och att således
embetsverket skulle ega ätt jemväl fortfarande förordna lämplig person
att ej blott bestrida vården af kartsamlingen och befattningen med att
hålla densamma tillgänglig för allmänheten utan äfven utöfva den vigtiga
ledningen af och kontrollen öfver kartritningsarbetet vid kontoret mot åtnjutande
för de härmed förenade särskilda bestyr af ett ärligt arfvode, hviiket,
då särskild ersättning borde fortfarande utgå för det kartritningsBih.
till Riksd. Frat. 1891. 4 Sami 1 Afd. 6 Käft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

arbete, samma person utförde, icke beliöfde bestämmas till högre
belopp än som nu vore i sådant hänseende faststäldt, eller 600 kronor
årligen. Kommerskollegiet hade ock i skrifvelse till Kong!. Maj:t den
23 sistlidne september, med förmälan att omständigheterna icke syntes
gifva anledning att för år 1892 ifrågasätta någon förändring beträffande
ofvanberörda, af Riksdagen för nu ifrågavarande ändamål hittills anslagna
årliga belopp af 2,500 kronor, hemstält om vidtagande af åtgärd för
anvisande äfven för år 1892 af enahanda belopp till bestridande af
kostnader för kartritning vid grufkartekontoret, och, enligt hvad departementschefen
inhemtat, borde hela anslagsbehofvet för kontoret icke
heller för framtiden beräknas till lägre belopp än den summa af 4,000
kronor, hvilken såsom förut nämnts, för närvarande vore dertill anslagen.

Det vore jemväl erforderligt att bland kostnaderna för embetsverket
beräknades hvad som behöfdes till bestridande af utgifter för
godtgörelse åt öfriga extra biträden samt för renskrifning äfvensom för
beredande af ersättning åt vikarier under ordinarie tjenstemäns semester.
Dessa kostnader hade under år 1889 i kommerskollegiet uppgått till
sammanlagdt omkring 6,800 kronor, men borde med förenklingar i
arbetssättet kunna antagas i allmänhet icke komma att öfverstiga
6,500 kronor för år.

De för särskilda utgifter hos embetsverket erforderliga anslagsbelopp
vore alltså följande:

arfvoden till fem amanuenser å 1,200 kronor .................. kr. 6,000: —

arfvode åt juridiskt biträde ............................................... » 1,000: —

till bestridande af kostnader för grufkartekontoret............ » 4,000: —

samt till vikariatsersättningar, öfriga extra biträden och

renskrifning ................................................................. » 6,500: —

eller tillhopa kr. 17,500: —,

hvilken summa borde i staten uppföras under en gemensam rubrik
och ställas till embetsverkets disposition för bestridande af de utgifter,
hvarför densamma vore afsedd.

Hvad vaktbetjeningen beträffade, borde denna, hvilken, såsom förut
nämnts, i kollegiet för närvarande utgjordes af en vaktmästare och tre
vaktbetjente, kunna inskränkas till eu förste vaktmästare och två
vaktmästare.

Löneförmånerna för de särskilda tjenstebefattningarna borde bestämmas
till enahanda belopp, som vore anvisade för motsvarande tjenster

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

i andra under senare tider nyreglerade centrala embetsverk, och föi*-delas i lön och tjenstgöringspenningar samt ålderstillägg. Hvad särskildt
chefens aflöning beträffade, hade komiterade föreslagit, att densamma
icke måtte sättas lägre än till åtminstone samma belopp, som
i allmänhet utginge till de högst aflönade cheferne i öfriga centrala
verk, eller 10,000 kronor, men fullt giltig anledning syntes dock saknas
att för chefen i detta embetsverk förorda högre aflöning än den, som nu
utginge till kollegiets president och som jemväl vore bestämd för cheferne
i fångvårdsstyrelsen, statskontoret, telegrafstyrelsen och medicinalstyrelsen,
eller 9,000 kronor årligen.

Vid senast ifrågasatta omregleringar af kommerskollegiet hade
föreslagits, att dess benämning skulle förändras. Ehuru det väl kunde
anmärkas, att dess nuvarande benämning, med de nu föreslagna inskränkningar
i det kollegiala sättet för ärendenas behandling, skulle
för framtiden blifva något oegentlig, hade departementschefen dock ansett,
att densamma borde bibehållas, emedan embetsverket i sin verksamhet
hade ständig beröring med utlandet och der vore af ålder kändt
under sin nuvarande benämning, samt en namnförändring sålunda säkerligen
skulle vålla många förvecklingar, utan att man kunde påvisa att
den i ringaste mån skulle komma att medföra någon motsvarande nytta.

I enlighet med ofvan angifna grunder hade departementschefen
för kommerskollegium uppgjort följande förslag till ny

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

“Stat.

		Tjenst-		1
	Lön.	görings-	Summa.	■ .i.'' r ! 1 ''V. * J ,/ : ‘ 5 i, : •; S < ;; I
		penningar.
l generaldirektör och chef............	6,200	2,800	9,000
1 kommerseråd och byråchef........	4,400	2,000	6,400	j Efter fem år kan lönen
2 d:o d:o dio ........	8,800	4,000	12,800	1 höjas med 600 kronor.
1 sekreterare....................................	3,000	1,500	4,500
2 d:o ....................................	6,000	3,000	9,000	Efter fem år kan lönen
1 förste aktuarie............................	3,000	1,500	4,500	höjasmed 500 kronor
1 aktuarie........................................	1,800	1,200	3,000	och efter tio år med
1 registrator och arkivarie ............	1,800	1,200	3,000	ytterligare 500 kro-
1 kassör och sjöpassnotarie............	1,800	1,200	3,000	nor.
1 förste vaktmästare........................	800	300	1,100
1 vaktmästare ................................	500	300	800	1 Efter tern är kan lönen
1 d:0 ................................	500	300	800	1 höjas med 100 kronor.
Till juridiskt biträde, amanuenser
och andra extra biträden, graf-
kartekontoret, vikariatsersättnin-
gar, renskrifning m. m.............	_.—	—	17,500
Summa\|--	1--	75,400

Amu. Om'' vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge
denna förmån qvarstår, lönen minskas med 150 kronor.14 ,

Då någon anledning, hvad ifrågavarande embetsverk anginge, icke
förefunnes att afvika från hvad vid senare regleringar i allmänhet stadgats
vare sig såsom vilkor för aflöningarnas åtnjutande eller i fråga
om tjenstemännens rätt till semester eller eljest, borde följande vilkor
och förbehåll meddelas för åtnjutande af de i staten uppförda löneförmånerna,
nemligen:

att embets- eller tjensteman i kommerskollegiet skulle vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af embetsverket
eller dess särskilda byråer eller afdelningar eller eljest i
allmänhet kunde varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid verkets
ställning inom förvaltningen så förändrades, att detsamma ej längre
kunde såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med
bibehållande af den tjenstegrad och aflöning, han innehade, efter den
nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål;

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att med embete eller tjenst i kommerskollegiet icke Unge förenas
annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan
tjenstebefattning, med mindre den befunnes icke vara hinderlig för fullgörandet
af tjenstgöringen i verket; dock att tjensteman, som vidden
nya löneregleringens inträdande redan innehade tjenst utom kollegiet,
finge densamma bibehålla, så länge den icke vore för tjenstgöringen i
kollegiet hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar
finge uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester, men skulle för den tid, han eljest varit
från tjenstgöring befriad, utgå till deri, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindrades att sin tjenst förrätta, egde
uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kunde
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades eller
eljest pröfvades skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordrades för beredande af
semester, tjensteman af lägre grad skulle vara skyldig att, om han
förordnades till högre befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande
i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar
men eljest af deremot svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen, efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjenst i samma lönegrad, vore medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämdes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mer än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin
egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att härvid
icke finge föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, och
för andra förhöjningen, om sådan egde rum, efter ytterligare fem år
på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den andra
förhöjningen anginge, att den högre aflöningen ej finge tillträdas förlän
vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
* tjenståldern blifvit uppnådd; börande nuvarande löntagare dervid tillgodoräknas
den tid, han på grund af förordnande innehaft motsvarande
eller högre tjenst i kollegiet;

att embets- eller tjensteman skulle, då han uppnått 65 lefnads- och
minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension
å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller
kollegiet, der det tillkomme detta att afskedet utfärda, dock obetaget

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att låta med det samma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvades kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kunde finnas villig i densamma qvarstå;

att semester måtte, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kunde ega rum, åtnjutas af generaldirektören, kommerseråden,
sekreterarne och förste aktuarien under en och en half månad samt af
aktuarien, registrator!! och arkivarien äfvensom kassören och sjöpassnotarien
under en månad årligen.

Departementschefen har härefter redogjort för, huru kostnaderna
för det omorganiserade embetsverket skulle komma att ställa sig i förhållande
till nuvarande utgifter för kommerskollegiet. Frånräknadt de
belopp, hvilka från sjette hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och
expenser, ved m. in. utgått för vissa kollegiets utgifter, som fortfarande
borde från nämnda anslag bestridas, hade till kostnaderna i öfrigt för
kommerskollegiet under år 1889 utgått följande summor, nemligen:

sjette hufvudtitelns ordinarie anslag till afiöningar m.

m. i kollegiet........................................................................... kr. 49,000: —

af ordinarie anslaget till bergsstaten, eu ledig gruf ingeniörslön

.......................................................................... » 1,500: —

på extra stat anvisadt anslag till tillfällig löneförbättring
för kollegiets embets- och tjenstemän .................. » 7,640: —

på extra stat anvisadt anslag till bestridande af kostnader
för kartritning vid grufkartekontoret................. » 2,500: —

af manufakturförlagslånefondens vinstmedel, bidrag till

aflöning åt kollegiets t. f. president och ledamöter... » 10,800: —

af sjette hufvudtitelns anslag till extra utgifter, bidrag

till t. f. presidentens aflöning .......................................... » 3,200: —

af sjette hufvudtitelns allmänna besparingar:
till bestridande af utgifter för extra biträden och ren skrifning

.................................................... kr. 2,600: —

ersättning till vaktbetjening för mistade
sportelinkomster till följd af sigillpenningarnas
upphörande ............................. » 450: —

till vikariatsersättningar ............................. » 1,848: 68 » 4,898: 68.

Summa kr. 79,538: 68.

Då förestående af departementschefen föreslagna stat för embetsverket
slutade å 75,400 kronor, skulle alltså, derest ur räkningen lemnades
de belopp, som vid olika tider kunde blifva behöfliga för beredande
af ålderstillägg och hvilka belopp borde utgå af sjette hufvudtitelns

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

förslagsanslag till ålderstillägg, den nya staten komma att med omkring

4.000 kronor understiga de nuvarande utgifterna, på samma gång som
likväl genom den nya organisationen åt kollegiets personal omsider
bereddes enahanda aflöningsförmåner, som redan länge varit deras vederlikar
i andra embetsverk tillförsäkrade.

Som emellertid de i riksstaten uppförda anslagen till kommerskollegiet
sammanlagda uppginge till allenast 60,640 kronor, nemligen å
ordinarie stat till kollegiet 49,000 kronor och till en grufingeniörslön
1,500 kronor samt å extra stat till löneförbättring 7,640 kronor och
till kartritning vid grufkartekontoret 2,500 kronor, erfordrades — utom
det belopp af 10,800 kronor, hvilket för närvarande till kollegiet utginge
från manufakturförlagslånefondens vinstmedel och hvilket, då sedan
mer än ett sekel tillbaka aflöningar i kollegiet delvis bestridts af ifrågavarande
medel samt embetsverket fortfarande komme att hafva befattning
med fonden rörande ärenden, syntes böra jemväl framgent för
ändamålet derifrån utgå — att ytterligare 3,960 kronor anvisades för att
den föreslagna statens slutsumma skulle uppnås.

Då nödigt och lämpligt vore, att hela det belopp, som efter nu
ifrågasatta reglering till aflöningar m. m. åt kommerskollegiet erfordrades
utöfver omförmälda 10,800 kronor af manufakturförlagslånefondens
vinstmedel, eller 64,600 kronor, uppfördes under kollegiets stat,
borde det i riksstaten för samma ändamål hittills uppförda ordinarie
anslaget af 49,000 kronor höjas till 64,600 kronor, eller med 15,600
kronor, hvaremot i sådant fall det under kommerskollegium uppförda
ordinarie anslaget till bergsstaten borde minskas med en grufingeniörslön
å 1,500 kronor, eller från nuvarande beloppet, 34,500 kronor, till

33.000 kronor, hvarjemte ofvanomförmälda för kollegiet och grufkartekontoret
för närvarande på extra stat anvisade båda anslag å tillhopa 10,140
kronor icke vidare skulle blifva behöfliga.

1 sammanhang med vidtagande af de af omständigheterna sålunda
påkallade förändringar i beloppen af de till kommerskollegiet och
bergsstaten uppförda anslag borde dessa båda anslag, hvilka i riksstaten
vore sammanförda till en gemensam summa, som i den af Riksdagen
för innevarande år utfärdade riksstat vore under anslagstiteln
»kommerskollegium» utförd med 83,500 kronor, deraf på sjelfva kollegiet
belöpt sig 49,000 kronor och på bergsstaten 34,500 kronor, lämphgen
för framtiden fördelas i två särskilda titlar, nemligen »Kommerskollegium»
och »Bergsstaten», och borde i sådant fall uppföras under
den förra titeln förutnämnda för kollegiet erforderliga belopp af 64,600

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kronor ock under den senare titeln nuvarande anslaget till bergsstaten,
minskadt med 1,500 kronor, eller 33,000 kronor.

Det förslag till kommerskollegiets omorganisation, som af Kongl.
Magt nu framstälts, afviker i väsentlig mån från de åsigter, som —
särskilt under tiden efter nuvarande riksdagsordnings införande —
mera allmänt sökt göra sig gällande vid behandlingen af denna fråga
inom Riksdagen.

Man har nemligen inom Riksdagen dels ansett, att bestridandet
af de göromål, som nu åligga kommerskollegiet, skulle kunna ske med
betydligt minskade kostnader, dels ock förestält sig, att plats vid Konungens
rådsbord borde beredas åt en särskild representant för jordbruk,
handel och näringar. För att gifva ökad utsigt till förverkligandet
af dessa önskningar har man jemväl, på sätt i statsrådsprotokollet
omförmäles, i sammanhang med frågan om presidentlönens indragning
minskat det för kommerskollegiet anvisade aflöningsanslag med 6,000
kronor äfvensom vidtagit åtgärder, för att vid uppkommande ledigheter
inom kommerskollegiet tjenstebefättningarne derstädes ej måtte med
ordinarie innehafvare besättas. I sistnämnda afseende har man också
nu kommit derhän, att endast tre tjenstemän inom kollegiet, och dessa
af lägre grad, äro försedda med fullmagter, under det att samtlige do
öfrige endast äro förordnade tills vidare. Utan att någon vidlyftig
indragningsstat behöfver anordnas, kan man således i närvarande stund
full frihet att. indraga kommerskollegiet och på ändamålsenligaste sätt
lösa hithörande frågor, hvaremot, om, i enlighet med det framstälda förslaget,
kommerskollegiets organisation nu skulle fastslås och alla tjenstebefattningarne
derstädes å nyo besättas med ordinarie innehafvare, möjligheten
att vinna en förbättrad anordning af hithörande ärendens
handläggning för eu lång tidsperiod skulle vara undanskjuten.

Det synes utskottet, som om i all synnerhet frågan om ett för
näringarne, landtbruket inbegripet, och handeln särskild! afsedt statsdepartement
ej vore förtjent af det öde, som utan tvifvel skulle vänta
densamma, om det nu föreliggande förslaget vunne Riksdagens bifall.
Jordbruket och industrien, handeln och sjöfarten, landets hela materiella
utveckling skulle fortfarande och för eu ej öfverskådlig framtid blifva
i saknad af eu särskild målsman inom statsrådet och den i sammanhang
dermed stående, äfven ur andra synpunkter önskvärda förändringen
af fördelningen statsdepartementen emellan af regeringsärendena skulle
vara för en lång tid undanskjuten, om eu så dyrbar anordning af den
ifrågavarande förvaltningen som den nu föreslagna skulle godkännas.
Väl är det sant, att det från 1885 års riksdag hyllande förslaget om

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

inrättande af ett departement för landtbruk, industri och handel vid
1888 års riksdag genom kamrarnes skiljaktiga beslut förföll. Men
anledningen härtill torde ej hafva varit den, att man i Första Kammaren,
der förslaget förkastades, underskattade behofvet af det föreslagna
departementet, utan synes densamma vara att söka i de farhågor, som
uppstått med afseende på det af Kongl. Maj:t då förordade sättet för
behofvets tillgodoseende. Om i ett nytt förslag tillbörligt afseende
fästes vid de mot det förra förslaget gjorda anmärkningarna, vore,
enligt utskottets förmenande, ej att befara, att ett sålunda förändradt
förslag icke skulle kunna tillvinna sig Riksdagens bifall, så vida nemligen
icke ett snart sagd! oöfverstigligt hinder härför lades genom
anordnandet af eu så kostsam inrättning, som det nu föreslagna kommerskollegiet.

Säkrast skulle man, föreställer sig utskottet, bevara utsigten till
en lösning af frågan om inrättandet af det särskilda departementet,
om den nu förevarande frågan om kommerskollegiets organisation till
en början endast ordnades provisoriskt, hvarvid man i främsta rummet
hade att tänka på inrättandet af för ändamålet afsedda byråer i de nuvarande
regeringsdepartementen, samtidigt med att statistiska centralbyrån
toges i anspråk för de statistiska arbetenas utförande. De departement,
som härvid kunde ifrågakomma, vore, enligt utskottets förmenande,
i första hand utrikes- och civildepartementen. De ärenden,
som för närvarande tillhöra utrikesdepartementets handläggning, äro
ingalunda så betungande, att ej en ny byrå der utan olägenhet kunde
inrättas, och departementet skulle ock derigenom få mera af den kommersiella
natur, som man från flera håll lifligt önskar att åt detsamma
bereda. Civildepartementet åter är visserligen redan öfverhopadt af
ärenden, men den nya byrån skulle, så framt den ej lämpligare kunde
tilläggas något annat departement, endast tills vidare betunga nämnda
departementet, och byråns tillvaro skulle utan tvifvel påskynda inrättandet
af ett departement för landtbruk, handel och näringar samt eu
synnerligen önskvärd omreglering i det hela af regeringsdepartementen.

Men äfven om det mot förmodan skulle befinnas, att eu dylik
provisorisk anordning ej stode att lämpligen genomföra, så kunde dock,
jemväl med inrättandet af eu fristående central styrelse, handlingsfriheten
vid de ifrågavarande ärendenas slutliga ordnande bättre bevaras, än
genom inrättandet af det nu föreslagna embetsverket, om nemligen den
nya styrelsen gjordes på en gång mindre dyrbar och mera praktisk.

De krafter, som äro afsedda för det omorganiserade kommerskolleBih.
till Rilcsd. Prat. 1891. 4 Sand. 1 Afd. 6“ Höft. i

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

giet, synas först och främst vara allt för rikligt tilltagna i förhållande
till göromålen. Enligt såväl 1883 års komitéförslag som det inom civildepartementet
utarbetade förslaget, hvilket år 1888 till Riksdagens kännedom
meddelades, skulle samma ärenden, som nu skulle fördelas på tre
byråer, öfvertagas af två byråer. I öfverensstämmelse härmed anser utskottet,
att ur den nu föreslagna staten ett kommerseråd och en sekreterare
skulle kunna utgå. Men äfven de derefter qvarstående krafterna äro,
enligt utskottets åsigt, af för dyrbar art för det afsedda ändamålet. Ingen
anledning synes nemligen förefinnas, hvarför embets- och tjenstemännen
i denna styrelse för handeln och näringarna skulle behöfva.stå på en högre
löneskala, än exempelvis motsvarande embets- och tjenstemän i den
år 1889 inrättade landtbruksstyrelsen. Chefen för sistnämnda styrelse
fick sig, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag, tillerkänd en
lön af 7,000 kronor, om ock röster inom riksdagen höjdes för lönens
nedsättande till 6,000 kronor. Intet skäl lärer då förefinnas att sätta
lönen för chefen i nu förevarande styrelse till 9,000 kronor, utan torde
dennes lön kunna hållas vid samma belopp, 7,000 kronor, som chefens
i landtbruksstyrelsen. Chefens närmaste män i landtbruksstyrelsen fingo
af 1889 års Riksdag sina löner bestämda till 4,000 kronor, ehuru Kongl.
Maj:t hade föreslagit 4,500 kronor. I den nu framlagda staten för
kommerskollegiet föreslås lönerna för chefens närmaste män till 6,400
kronor, ett missförhållande, som ligger i öppen dag. Äfven dessa
löner torde kunna bestämmas till samma belopp som i landtbruksstyrelsen.
Liknande är förhållandet med sekreterareplatserna, hvilka i
den nu föreliggande staten äro upptagna med löner af 4,500 kronor,
under det att landtbruksstyrelsens stat för motsvarande plats upptager

3,000 kronor. I det hela skulle en besparing af öfver 20,000 kronor
sålunda kunna göras. Genom att gifva styrelsen för handeln och näringarna
samma i förhållande till de gamla centrala embetsverken mera
anspråkslösa plats, som landtbruksstyrelsen intager, skulle man ock
vinna den fördelen, att åt förstnämnda styrelse kunde gifvas en mera
praktisk inrättning, enär i densamma fackintressena helt visst skulle
blifva bättre tillgodosedda, än hvad förhållandet skulle blifva i det af
Kongl. Maj:t nu föreslagna embetsverket.

Frågan om vidtagande af den ena eller andra af de här ifrågasatta
anordningarna för behandlingen af de kommerskollegiet nu åliggande
ärendena synes utskottet emellertid gifvetvis böra blifva föremål
för framställning till Riksdagen från Kongl. Maj:t, innan densamma af
Riksdagen till afgörande företages; och vid sådant förhållande anser

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sig utskottet böra inskränka sin hemställan i ämnet till att afstyrka
bifall till det föreliggande förslaget till kommerskollegiets omorganisation.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må, med afslag å Kongl. Maj:ts
förevarande förslag till omorganisation af kommerskollegiet,
fastställa de i riksstaten under anslagstiteln
»Kommerskollegium» sammanförda anslag å 49,000
kronor till sjelfva kollegiet och å 34,500 kronor till
bergsstaten att utgå med oförändrade belopp, eller
med tillhopa 83,500 kronor.

Patentbyrån.

2:o) Beträffande patentbyrån har Kongl. Maj:t ej gjort annan framställning,
än att Riksdagen måtte medgifva, att afgifterna för patent och
för registrering af varumärken finge användas till bestridande af de utgifter,
hvilka betingades af tillämpning under år 1892 af förordningen
angående patent och lagen om skydd för varumärken.

Af den redogörelse för patentbyråns inkomster och utgifter för år
1890, som finnes intagen i det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 12 januari 1891 inhemtas, att byråns
inkomster för året utgjort 92,423 kronor 34 öre, under det att
dess utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna vid tidpunkten för redogörelsens
aflemnande ännu icke afslutats, ej kunnat med full noggrannhet
uppgifvas, uppgått till 82,499 kronor 83 öre. För år 1889 belöpte
sig inkomsterna till 79,693 kronor 91 öre och utgifterna till 67,989
kronor 31 öre.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för
patent och för registrering af varumärken må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning
under år 1892 af förordningen angående
patent och lagen om skydd för varumärken.

Ang. disposition
af patent-
och
varumärkesafgifter.

[2-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Rikets ekonomiska kartverk.

Atai rikets1 3:°) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, utöfver det

ekonomiska a riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda
kartverk, ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvudtitel på extra stat
för år 1892 anvisa till fortsättande af de ekonomisk-geografiska kartarbetena,
i Norrbottens län 31,000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena
i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller tillsammans 76,000
kronor, äfvensom medgifva, att möjligen uppstående behållningar å båda
anslagen finge användas äfven till bestridande af utgifter för det topografiska
kartverket.

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 12 sistlidne
januari inhemtas, beträffande denna Kongl. Maj:ts framställning, att
chefen för civildepartementet — efter att hafva erinrat, hurusom Riksdagen
hvarje år från och med år 1882 medgifvit, att besparingar å
anslaget till det allmänna ekonomiska kartverket finge användas till
de topografiska kartarbetena samt allt sedan år 1884 årligen lemna!
enahanda medgifvande i fråga om anslaget till Norrbottens läns
ekonomiska kartverk — anfört, bland annat, att derest Riksdagen bifölle
den framställning, Kongl. Maj:t förut samma dag på föredragning af
chefen för landtförsvarsdepartementet beslutat till Riksdagen aflåta om
förhöjning till 90,000 kronor af det årliga anslaget till det topografiska
kartverket, det icke vidare komme att blifva behöflig! att för de topografiska
kartarbetena anlita besparingar å de ekonomiska kartverkens
anslag. Skulle åter Kongl. Maj:ts nämnda framställning icke komma
att af Riksdagen bifallas, vore det medgifvande i afseende å besparingarnas
användande, som hittills af Riksdagen lemnats, fortfarande erforderligt,
och vid sådant förhållande borde Kongl. Maj:t, enligt departementschefens
åsigt, äfven i statsverkspropositionen för år 1892 af Riksdagen
äska ett dylikt medgifvande.

Då emellertid Kongl. Maj:ts berörda förslag om anslag till topografiska
kartverket ännu icke är af Riksdagen afgjordt, och utskottet
anser nu förevarande fråga icke böra till pröfning företagas, förrän
beslut i den sistnämnda blifvit fattadt, kommer utskottet, sedan anslaget
till det topografiska kartverket blifvit af Riksdagen bestämdt,
att angående det ifrågavarande anslaget till rikets ekonomiska kartverk
afgifva det utlåtande, hvartill förhållandena må befinnas föranleda;
hvilket utskottet härmed får för Riksdagen

anmäla.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Landsstaterna i länen.

4:o) Enligt livad i statsrådsprotokollet meddelats, hafva följande
landsstatsboställen till statsverket indragits, utan att ersättning till vederbörande
tjensteman ännu blifvit å anslaget till »landsstaterna i länen»
uppförd:

kronofogdebostället i Stockholms läns vestra fögderi, 5/8 mantal
Vennesta n:o 2;

kronofogdebostället i Norra Möre och Stranda härads fögderi af
Kalmar län, 1 mantal Näfra; och

länsmansbostället i Osby distrikt af Kristianstads län, 3/4 mantal
Hönjarum n:o 2.

På grund häraf har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen, att penningeanslaget
under »landsstaterna i länen» måtte höjas med det belopp, hvartill
afkastningen af nämnda indragna boställen vore i stat beräknad, eller
2,205 kronor. I händelse af bifall härtill skulle anslaget till »landsstaterna
i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» komma att höjas från
2,649,022 kronor till 2,651,227 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj ds förevarande
framställning'', må höja penningeanslaget under
»landsstaterna i länen» med det belopp, hvartill afkastningen
af tre indragna boställen är i stat beräknad,
eller 2,205 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

5:o) Kongl. Majd har föreslagit, att Riksdagen måtte dels höja
lönen för den ene af de hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anstälde
byråingeniörerne från 1,800 kronor till 2,300 kronor, eller med 500 kronor;
dels öka det å nämnda styrelses stat uppförda anslaget till vikariatsersättning,
arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, rit- och skrifbiträde
med 2,000 kronor, eller från 9,000 kronor till 11,000 kronor; dels ock
höja reservationsanslaget till vägundersökningar från 30,000 kronor till

40,000 kronor, eller med 10,000 kronor. I händelse af bifall härtill skulle
anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten» med följande ändrade ly -

Ang. höjning
i anslaget till
följd af indragning
uf
landsstatsboställen.

[4.]

Ang. höjning
af anslaget
Ull väg- och
vattenbyggnadsstaten.

[5-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

delse »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda reservationsanslag,
ett å 30,000 kronor till expenser för allmänna arbeten och ett
å 40,000 kronor till vägundersökningar)» komma att höjas från 131,200
kronor till 143,700 kronor, eller med 12,500 kronor.

Hvad först angår den föreslagna höjningen af ene byråingeniörens
lön, har föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat,
att i den nu gällande staten för styrelsen vore upptagne två byråingeniörer,
den ene med lön af endast 1,800 kronor, eller 500 kronor mindre
än den andre, för hvilken vore uppförd en lön af 2,300 kronor; samt
att, då tjenstgöringspenningarna vore lika för begge, eller 1,200 kronor,
löneförmånerna sålunda uppginge för den ene byråingeniören till 3,000
kronor och för den andre till 3,500 kronor, oberäknad! de två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, hvartill desse tjenstemän kunde blifva
berättigade. Departementschefen har vidare anmält, det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrifvelse den 10 november 1890, deruti styrelsen
föreslagit åtskilliga förändringar i afseende å anslagen till väg- och
vattenbyggnadsstaten, anfört, bland annat, att omförmälda olikhet i aflöningsfÖrmåner
— hvilken syntes hafva tillkommit i följd deraf att de
hos styrelsen förut anstälde förste och andre adjutanterne, livilka vid
styrelsens definitiva organisation ersatts af byråingeniöreme, icke varit i
aflöningshänseende fullt likstälde — icke numera hade någon giltig anledning
uti olika trägna eller ansvarsfulla göromål för desse tjenstemän,
hvarför styrelsen ansåge rättvist och billigt, att löneförmånerna för begge
sattes lika. Styrelsen hade derjemte, såsom ytterligare skäl för en förbättring
af den sämst aflönade byråingeniörens vilkor, påpekat, att den
tillökning som, enligt hvad styrelsen i ett annat sammanhang meddelat,
under de senare åren inträdt i styrelsens göromål, äfven drabbat byråingeniöreme,
och att i följd häraf den möjlighet till förvärfvande af inkomster
på enskild väg, som tillförene utan åsidosättande af tjenstens
fordringar varit för handen, numera icke i någon nämnvärd män förefunnes.
Styrelsen hade äfven hemstält, att lönen för den lägst aflönade
byråingeniören måtte höjas med 500 kronor, eller från 1,800 till 2,300
kronor; och ansåge sig departementschefen höra förorda bifall till hvad
styrelsen i detta afseende föreslagit.

Vidkommande derefter den ifrågasatta ökningen å anslaget till
vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde
har, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, styrelsen meddelat,
att af detta anslag, hvilket för närvarande vore uppfördt med 9,000
kronor, utginge följande arfvodes- och ersättningsbelopp:

arfvode åt den tjensteman, som, efter det ledningen af och till -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

synen öfver statens jernvägsbyggnader år 1888 öfverflyttats till den då
varande styrelsen för statens järnvägstrafik, förordnats att utöfver sina
öfriga göromål föredraga ärenden rörande de enskilda jemvägarne, enligt

kong!, brefvet den 31 maj 1888 ..................................... kronor 1,000: —

arfvode åt ett juridiskt biträde enligt samma

kong! bref............................................................................ „ 1,000: —

vikariatsersättning under semester för styrelsens

embete- och tjensteman........................................................ „ 887: so

ersättning till hos styrelsen anstälde tekniskt

bildade biträden..................................................................... „ 4,400: —

godtgörelse till renskrifningsbiträden ..................... ,, 1,520: —

tillsammans kronor 8,757: so.

För bestridande af kostnaderna för tillfälliga rit- och skrifbiträden

funnes sålunda icke tillgängligt större belopp än 242 kronor 50 öre.

På grund häraf och med erinran att styrelsens arbetskrafter nyligen
minskats derigenom att, då granskningen af planer för med bidrag
af statsmedel understödda vattenaflednings- och odlingsföretag samt arbeten,
afseende minskning af frostländighet, öfverlemnats till gemensam
handläggning af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen,
den hos förstnämnda styrelse tillförene för odlingsplaners granskning
anstälde extra byråingeniör indragits, men att dock en motsvarande
minskning i arbetet hos styrelsen för dessa ärenden icke åstadkommits,
enär styrelsen fortfarande hade att granska alla dylika planer och föra
fullständiga liggare deröfver samt i sitt arkiv förvara de till dessa planer
hörande kartor, hade styrelsen — yttrar departementschefen — i dess ofvannämnda
skrifvelse hemstält om förhöjning af ifrågavarande anslag. Under
förutsättning att af styrelsen jemväl framstälda förslag om förhöjning af
anslaget till vägundersökningar till 40,000 kronor och af anslaget för
anläggning af nya vägar m. m. till 800,000 kronor blefve bifallna, hvarigenom
göromålen hos styrelsen skulle komma att väsentligen ökas, hade
styrelsen ansett en förhöjning af 3,000 kronor i anslaget till vikariatsersättning
m. m. för styrelsen vara erforderlig, hvaremot förhöjningen
kunde inskränkas till 1,000 kronor, om anslagen till vägundersökningar
och väganläggningar bibehölles vid sina nuvarande belopp.

Då ökning af vägbyggnadsanslaget och vägundersökningsanslaget
syntes departementschefen af behofvet påkallad, vore det, med afseende å
den tillökning inom styrelsen af de tekniska göromålen, som till följd
deraf kunde emotses, och med hänsyn till hvad styrelsen för öfrigt anfört,
enligt departementschefens förmenande uppenbart, att förhöjning uti

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anslaget till vikariatsersättningar m. in. erfordrades för göromålens behöriga
fullgörande; men departementschefen trodde dock, att denna förhöjning
tills vidare kunde inskränkas till 2,000 kronor, hvadan departementschefen
endast så till vida ansåge sig kunna förorda bifall till styrelsens
i denna del gjorda framställning.

Beträffande de skäl, hvilka föranledt framställningen om höjning af
reservationsanslaget till vägundersökningar, tillåter sig utskottet i allmänhet
hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 48—50) och vill här endast anmärka,
det departementschefen till stöd för berörda höjning anfört, bland
annat, att Riksdagen från och med år 1887 under anslagstafla »vägoch
vattenbyggnadsstaten)) uppfört två reservationsanslag till sammanlagdt
belopp af 60,000 kronor att användas, 30,000 kronor till expenser
för allmänna arbeten och 30,000 kronor till vägundersökningar, som af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltades, dock så, att reservationer
å det förra anslaget jemväl finge användas till vägundersökningar, när
sådant funnes behöflig!; att de belopp, som af Kongl. Maj ds befallningshafvande
begärts för vägundersökningar, emellertid, enligt uppgift från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, utgjort:

år 1887 ...................................... kronor 49,933: 10

„ 1888 ............................................... „ 39,000: —

„ 1889 ................................................ „ 30,000: —

„ 1890 .............................................. „ 42,300: —

eller i medeltal omkring 40,300 kronor årligen, hvadan alltså, ehuru till
vägundersökningar jemväl anvisats tillhopa 8,436 kronor 35 öre från de
tre förstnämnda årens anslag till expenser för allmänna arbeten, de af
Kongl. Maj ds befallningshafvande anmälda anslagsbehofven icke kunnat
med tillgängliga medel till fullo tillgodoses; samt att, då anslaget till vägbyggnader
syntes böra höjas från 600,000 kronor till 800,000 k ronor
eller med eu tredjedel, redan häraf påkallades en motsvarande förhöjning
i anslaget till vägundersökningar, men att härtill komme, att vägbyggnadsanslagets
ökande skulle medföra ökade inspektionskostnader, hvadan
på anslaget till expenser för allmänna arbeten, hvilket anslag hade att
bestrida dessa kostnader, medel i mindre mån än hittills hädanefter blefve
att påräkna till vägundersökningar.

Då de ofvan omförmälde byråingeniörernes löneförmåner fastställs
så nyligen som år 1882, skulle utskottet, som anser olämpligt att täta
omregleringar af embete- och tjenstemäns aflöningsförhållanden ega rum,
icke hafva kunnat biträda Kongl. Maj ds förslag om förhöjning af den

Statsutskottds Utlåtande N:o 7.

ene byråingeniörens lön, derest icke i förevarande fall särskilda omständigheter
synts utskottet böra föranleda till ett undantag från den allmänna
regeln. Enligt hvad i statsrådsprotokollet finnes antydt och utskottet i
öfrigt inhemta!, hafva nemligen de göromål, Indika åligga den lägre aflönade
af de båda hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anstälde byråingeniörerne,
i följd af verkets utveckling till beskaffenhet och omfattning
numera blifvit sådana, att de fullt motsvara dem, som tillkomma
den högre aflönade byråingeniören. Vid sådant förhållande och då eu
förhöjning af den förres löneförmåner så mycket mera synes vara af billighet
påkallad, som, enligt hvad jemväl blifvit upplyst, den möjlighet
att vid sidan af tjensten bereda sig inkomster genom enskildt arbete,
hvilken förut för bemälde tjensteman före funnits och hvartill hänsyn
gifvetvis tagits vid aflöningens bestämmande, numera i följd af ökade
tjensteåligganden endast i obetydlig grad är för handen, anser sig utskottet
ega giltiga skäl att hos Riksdagen förorda bifall till hvad Kongl.
Maj :t föreslagit beträffande samme tjenstemans aflöning.

Hvad vidare beträffar den föreslagna ökningen af anslaget till
»vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, rit- och
skrifbiträde», torde denna ökning jemväl vara af förhållandena påkallad;
och anser sig utskottet följaktligen böra förorda Kongl. Maj:ts
i detta ämne framstälda förslag.

Vidkommande deremot den af Kongl. Maj:t äskade höjningen i
reservationsanslaget till vägundersökningar, får utskottet erinra om, att
båda kamrarne, med bifall till hvad utskottet i punkten Ro) af dess
utlåtande n:o 14 angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader in. in. hemstält, för år
1892, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, till bidrag för anläggning
af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar anvisat ett belopp af 800,000 kronor samt att utskottet
såsom skäl för sin berörda hemställan om höjande af vägbyggnadsanslaget,
som åren 1888—1891 bestämts till 600,000 kronor, anfört att,
ehuru detta anslag under de senare åren icke obetydligt ökats, detsamma
likväl icke varit tillräckligt att minska den förefintliga balansen
af beräknadt kostnadsbelopp för inneliggande förslag till vägarbeten,
för livilka anslag sökts, men till hvilkas understödjande fonden ej lemna!,
tillgång, utan att, tvärtom nämnda balans år från år vuxit; och vid
sådant förhållande anser utskottet betänkligt att, på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit, nu äfven höja anslaget, till vägundersökningar, hvarigenom
det med förstnämnda förhöjning afsedda ändamålet att nedbringa omBih.
till Riksd. Trot. 1891. 4 Samt. 1 Afd. G Häft. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

förmälda balans skulle i viss mån motarbetas. På grund häraf finner
sig utskottet icke böra biträda Kong]. Maj:ts förevarande förslag om
höjning i vägundersökningsanslaget; och vid sådant förhållande saknar
utskottet anledning att föreslå förändring uti ifrågavarande anslagstitels
nuvarande lydelse.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må höja lönen för den ene af
de hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anstälde byråingeniörerne
från 1,800 kronor till 2,300 kronor, eller
med 500 kronor;

b) att Riksdagen må öka det å nämnda styrelses
stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, arfvoden
åt extra ordinarie tjensteman, rit- och skrifbiträde med

2,000 kronor, eller från 9,000 kronor till 11,000 kronor;

c) att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts
förslag om höjning af reservationsanslaget till vägundersökningar,
må i riksstaten för år 1892 uppföra
detta anslag med oförändradt belopp af 30,000 kronor;
och

cl) att, vid bifall till hvad i mom. a), b) och c)
föreslagits, anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten
(deraf tvenne särskilda reservationsanslag till
expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar,
hvardera å 30,000 kronor)» må af Riksdagen
höjas från 131,200 kronor till 133,700 kronor, eller
med 2,500 kronor.

a"9- 6:o) Under ofvanstående anslagstitel har Kongl. Maj:t vidare före söknilxjar

af slagit, att Riksdagen måtte på extra stat för år 1892 anvisa ett anslag
hamnarm.m. af 5,000 kronor till undersökningar af mindre hamnar och farleder.

[P’J Departementschefen har rörande ifrågavarande anslagsbehof till

statsrådsprotokollet anfört, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin
uti näst föregående punkt omförmälda skrifvelse den 10 november 1890
erinrat, det medel hittills icke funnits anvisade till bestridande af kostnader
för upprättande af planer för anläggning af hamnar och upprensning
af farleder. Då emellertid fiskerinäringens utveckling vore
beroende af tjenliga hamnar samt flerstädes inom vårt vattenrika land
nyttiga farleder skulle kunna åstadkommas för en jemförelsevis ringa

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kostnad, hade styrelsen ansett, att understöd borde lemnas till undersökningar
för dylika företag, och hemstält, att ett reservationsanslag
af 5,000 kronor måtte beviljas till undersökningar af mindre hamnar
och farleder. Detta förslag syntes departementschefen särdeles beaktansvärdt,
helst kustbefolkningen, hvilken förträdesvis skulle komma
att draga nytta af ett dylikt anslag, ofta befunne sig i sådana ekonomiska
vilkor, att densamma endast med stor svårighet förmådde sjelf
bestrida de med undersökningarna förenade utgifter. Och att ett verkligt
behof af anslag för dylika undersökningar förefunnes framgingo
deraf att, enligt hvad departementschefen inhemtat, icke sällan framställningar
blifvit under hand hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjorda om understöd för ifrågavarande ändamål, ehuru, då några medel
derför icke funnits tillgängliga, vederbörande nödgats afböja dessa
framställningar.

Ehuru departementschefen sålunda icke tvekade att tillstyrka,
att ett anslag till det af styrelsen föreslagna belopp för ifrågavarande
ändamål beviljades, ansåge departementschefen likväl icke nödigt,
att anslaget nu uppfördes på ordinarie stat, utan hölle före, att detsamma
tillsvidare borde anvisas på extra stat, intill dess erfarenhet
vunnits rörande det belopp, som årligen kunde vara för ifrågavarande
ändamål behöflig!.

Då Kongl. Mai:ts förevarande framställning icke gifvit anledning
till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1892
anvisa ett anslag af 5,000 kronor till undersökningar
af mindre hamnar och farleder.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

7:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, under förutsättning
att behållna afkastningen af den staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet
vid Ultima anslagna fasta egendom äfvensom elevernes utgifter
och hyresbidrag blefve till statsverket redovisade, måtte,

dels, med godkännande af det i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
för den 12 januari 1891 intagna förslag till stat för nämnda
landtbruksinstitut äfvensom af do vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna
för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, höja det å sjette

Ang. omorganisation
af
UltunalandtbruTcsinstitut.

[7.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hufvudtiteln under förestående anslagstitel uppförda anslag till Ultima
landtbruksinstitut från 20,000 kronor till 50,000 kronor eller med

30,000 kronor,

dels och medgifva,

att besparingar, som å det i nämnda stat »till institutets öfriga
utgifter» uppförda belopp under ett år uppkomme, finge användas till
bestridande af utgifter under ett kommande år, samt

att Kongl. Maj:t måtte under en tid af fem år ega att vidtaga
do ändringar i aflöningsstaten, som för genomförande af institutets
förändrade organisation kunde erfordras, med vilkor att hvarken fastställda
aflöningsbelopp eller aflöningsstateiis slutsumma öfverskredes.

I händelse af bifall till hvad i afseende å anslaget föreslagits
skulle anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och landt.mannanäringar
(deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt
landtmannaskolor)» komma att ökas från 190,400 kronor till 220,400
kronor.

Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, bär
departementschefen vid föredragningen inför Kongl. Maj:t af detta
ärende omförmält, att sedan den af Kongl. Majrt till 1889 års Riksdag
gjorda framställningen om ny organisation af Ultima landtbruksinstitut
af Riksdagen blifvit afslagen, institutets styrelse, inom hvilken under
tiden en större personalförändring egt rum, i skrifvelse den 8 september
1890 inkommit med nytt förslag till institutets reglerande.

Ultunastyrelsen hade dervid till en början andragit, att styrelsen efter
eu omfattande granskning af de olika förslag rörande landtörn ksläroverkens
organisation, hvilka utarbetats dels af den så kallade landtbruksläroverkskomitén,
dels af landtbruksakademiens förvaltningskomité,
dels ock af landtbruksinstitutens styrelser, funnit sig böra i hufvud sakliga
delar ansluta sig till ofvanberörda af Kongl. Maj:t framlagda förslag
och att styrelsen vore efvertygad, att en omorganisation i denna
syftning vore nödvändig för att Ultima institut skulle kunna på ett fullt
tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Styrelsen hade derefter framhållit,
hurusom eu organisation af Ultima kunde och borde genomföras,
oberoende af när och huru institutet vid Alnarp omordnades, emedan
förhållandena vid de båda instituten vore så olika och förutsättningarna
för jordbruks idkande i sydligaste delen af landet, å ena, samt i mellersta
och norra Sverige, å andra sidan, uti mångfaldiga hänseenden så
skilda, att det vore opraktiskt, om ej omöjligt, att ordna båda instituten
enligt fullkomligt samma grunder.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Rörande institutets ställning i allmänhet hade styrelsen ansett:

att landtmannaarbeten borde uteslutas från de obligatoriska undervisningsämnena
och upptagas endast såsom ett fakultativt ämne, men
deremot såsom vilkor för inträde i institutet stadgas förutgånget
allvarligt deltagande i de vid ett landtbruk förfallande göromål;

att den agrikulturkemiska försöksstationen borde indragas;

att det nu gällande stadgandet att vid landtbruksinstitutet alltid
skulle finnas landtbruksskola borde upphäfvas, men att landtbruksskola
äfvensom lägre mejeriskola borde kunna, om sådant af veder börande
myndigheter pröfvades lämpligt, förläggas till samma plats som institutet,
med skyldighet för lärarne vid detta att eventuelt meddela undervisning
i dessa skolor till det omfång, som af styrelsen bestämdes.

I fråga om lägre landtbruksskolan både styrelsen särskildt framhållit,
att dennas förflyttning från Ultuna skulle komma att medföra icke
obetydliga kostnader för uppförande af bostäder åt i sådant fall erforderliga
fasta arbetare.

1 afseende å de angifna hufvudgrunderna öfverensstämde -— anmärker
departementschefen — styrelsens förslag med de åsigter, som
till statsrådsprotokollet den 12 januari 1889 uttalades af dåvarande
chefen för civildepartementet vid organisationsfrågans behandling.

Likaså ansåge nuvarande Ultunastyrelsen i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de åsigter, som gjort sig gällande vid framläggandet
af 1889 års förslag, att det icke vore lämpligt att, såsom hittills skett,
använda afkastningen af egendomen till uppehållande af läroverket,
utan att samtliga för detsamma erforderliga utgifter borde bestridas af
dertill anvisade statsanslag, samt jordegendomens behållna afkastning
äfvensom inflytande elevafgifter af styrelsen redovisas till statsverket.

I 1889 års förslag hade emellertid gemensam föreståndare bibehållits,
för förvaltningen af jordegendomen och institutet, men nu föreslog
styrelsen på anförda skäl (sid. 53 i statsrådsprotokollet), att föreståndarebefattningen
för egendomen skulle skiljas från chefskapet för
institutet.

Beträffande de nuvarande anordningarna vid Ultuna och organisationsfrågans
föregående skeden hänvisade departementschefen till den
redogörelse derför, som funnes intagen uti föronämnda statsrådsprotokoll
af den 12 januari 1889.

Enligt styrelsens nu afgifna förslag skulle egendomen komma att
skötas af en förvaltare, som af styrelsen antoges och entledigades och
egde säte, men ej stämma i styrelsen, då der förekomme frågor om
egendomens förvaltning. Läroverket åter skulle förestås af eu utaf

Statsutskottets inlåtande N:o 7.

Kongl. Magt bland institutets lektorer för fem år i sänder förordnad
rektor, som, under den tid förordnandet räckte, tillika skulle vara ledamot
af styrelsen.

Enligt 1889 års förslag skulle lärarepersonalen utgöras af:

1 direktör (föreståndare för institutet), tillika hufvudlärare i jordbrukslära,

4 lektorer, nemligen:

1 i fysik .samt maskin- och byggnad slär,a,

1 i kemi och geologi,

1 i husdjurslära,

1 i mejerilära;

4 adjunkter, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i kemi och geologi,

1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära,

1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel;

2 extra lärare, nemligen:

1 i skogshushållning,

1 i nationalekonomi samt ekonomisk och kommunal rätt.
Såsom lärare hade jemväl påräknats egendomens inspektor och
kamrerare, hvilka skulle undervisa, den före i betingslära och landtbruksredskaps
användande in. in. och den senare i landtbruksbokhålleri.
Dessutom hade upptagits en bibliotekarie.

Det nu af styrelsen afgifna förslaget upptoge:

6 lektorer, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i praktisk mekanik samt maskin- och byggnadslära,

1 i organisk och agrikulturkemi samt mejorikemi,

1 i husdjurslära,

1 i mej eri lära1,

1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel;

4 adjunkter, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i oorganisk kemi och geologi,

1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära,

1 i praktisk matematik, fysik och meteorologi;

3 extra lärare, nemligen:

1 i skogshushållning,

1 i nationalekonomi samt ekonomisk och kommunal rätt,

1 i bokföring.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Äfven detta förslag upptoge en bibliotekarie, hvartill en af lärarne
borde utses, samt en kamrerare och bokförare.

Departementschefen har vidare framhållit, att styrelsens ifrågavarande
förslag skilde sig från 1889 års förslag egentligen derutinnan,
att i det senare förslaget läraren i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel
varit uppförd såsom adjunkt, men i det nuvarande förslaget upptagits
såsom lektor, samt att den i detta förslag upptagne adjunkten i fysik
med flera ämnen icke förekommit i 1889 års förslag. Öfriga olikheter berodde
nemligen hufvudsakligast på modifikationer i benämningarna och
förhållanden, som sammanhängde med frågan om gemensamt föreståndareskap
för läroverket och egendomen.

Departementschefen har härefter redogjort för de skäl, hvilka
styrelsen anfört till stöd för de af styrelsen föreslagna förändringarne i
anordningen af lärarebefattningarne, och får utskottet, som i fråga
härom i öfrig!, tillåter sig hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 55—57),
anmärka, att styrelsen, som utgått från den förutsättning, att i allmänhet
de grundläggande teoretiska eller elementära ämnena skulle föredragas
af adjunkter och de för praktiken vigtigare hufvudämnena af
lektorer, beträffande lärareplatserna i praktisk mekanik samt maskin- och
byggnad slär a samt praktisk matematik, fysik och meteorologi anfört, att,
om berörda ämnen skulle kunna läras så som sig borde, en enda lärares
tid och krafter, enligt styrelsens förmenande, icke försloge till meddelande
af en så både mångsidig och omfattande undervisning; att de
båda af styrelsen föreslagna lärarne uti ifrågavarande ämnen, nemligen
en lektor och en adjunkt, i regeln till och med borde vara personer
med olika qvalifikationer, då den förberedande undervisningen, som af
adjunkten skulle meddelas, vore af mera teoretisk art, om än den hade
ett specielt praktiskt mål; samt att styrelsen betviflade, att det vore
möjligt annat än undantagsvis att finna en person, som vore kompetent
att lemna fullgod undervisning i alla dessa dels teoretiska och dels
praktiska läroämnen.

I aflöningar hade — anmärker departementschefen — styrelsen
föreslagit för lektor 3,000 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 1,000
kronor tjenstgöringspenningar, för rektor arfvode 2,000 kronor, för
adjunkt 2,000 kronor, deraf 1,400 kronor lön och 600 kronor tjenstgöringspenningar,
för extra lärare arfvode 750 kronor, för bibliotekarien
arfvode 300 kronor samt för kamreraren och bokföraren vid institutet
arfvode 500 kronor, hvarjemte styrelsen hemstält, att institutets
ordinarie lärare måtte i fråga om lön, ålderstillägg och pension städse
vara likstälda med lärarne i samma grad vid allmänna läroverken. För

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

de ordinarie lärarno samt kamreraren hade derjemte föreslagits förmånen
af fri bostad.

Den sålunda af styrelsen föreslagna aflöningsstaten skulle komma
att, ålderstilläggen oberäknade, sluta å tillhopa 31,050 kronor.

För de öfriga utgifter, hvilka styrelsens utgiftsförslag för läroverket
upptoge, har departementschefen redogjort på sid. 57—58 i
statsrådsprotokollet; och utvisar denna redogörelse, att med inberäkning
af 450 kronor, som antagits åtgå för kost åt jourhafvande läraren,
under särskilda poster uppförts tillhopa 24,950 kronor.

Hela den årliga kostnaden för läroverket skulle sålunda enligt
styrelsens förslag komma att uppgå till 56,000 kronor, under det att
i det år 1889 för Riksdagen framlagda förslaget motsvarande kostnader
beräknats till sammanlagdt 54,175 kronor, deraf 29,300 kronor för
a tidningar.

Det bidrag, som institutet till bestridande af dessa utgifter kunde
påräkna från dem, som derstädes åtnjöte undervisning, skulle — anför
departementschefen vidare — enligt styrelsens på hittills vunnen erfarenhet
grundade beräkning utgöra:

undervisningsafgifter af 40 elever vid landtbruksafdelningen

å 100 kronor .............................................................................. 4,000: —

hyresbidrag af samma elever å 75 kronor................................... 3,000: —

Limma kronor 7,000

Då emellertid inkomsten af elevafgifter och hyresbidrag visat sig
ganska vexlande, hade styrelsen, i likhet med de myndigheter, som
yttrat sig i denna fråga, ansett för institutet önskvärd!., att hela utgiftsbeloppet,
56,000 kronor, tilldelades institutet såsom anslag, mot det att
inflytande inkomster till statsverket inlevererades.

Hvad slutligen anginge sjelfva laudtegendomen, hade styrelsen
hemstält, att egendomen fortfarande måtte förblifva under styrelsens
vård att skötas genom en förvaltare, mot skyldighet för styrelsen att
årligen inleverera till statsverket hela nettobehållningen till och med

10,000 kronor, hvaremot, derest behållningen öfversköte detta belopp,
öfverskottet borde mot redovisningsskyldighet för styrelsen reserveras
för att i händelse af framtida behof kunna fylla en årlig leveranssumma
af 10,000 kronor, eller, i händelse reservationer genom flera
års goda skördar stigit till något större belopp, till en del användas
till nödiga eller nyttiga förbättringar vid egendomen.

Statsutskottets Inlåtande K-o 7.

Öfver styrelsens ifrågavarande förslag både landtbruksstyrehen afgift.
utlåtande, dervid landtbruksstyrelsen, lika med Ultunastyrelsen,
ansett lämpligast, att det enligt allas samstämmiga mening högst angelägna
ordnandet af institutet vid Ultima nu företoges oberoende af
frågan om regleringen af Alnarps landtbruksinstitut, så mycket hellre
som sådant skulle underlätta en framtida omdaning af det senare institutet
på grund af den erfarenhet, som sålunda kunde vinnas om bästa
sättet för landtbruks,undervisningens ordnande i vårt land.

Rörande Ultunainstitutets ställning i allmänhet hade landtbruksstyrelsen
i hufvudsak instämt i de af Ultunastyrelsen uppstälda hufvudgruuder.
Särskild! hade landtbruksstyrelsen ansett af vigt att, likasom
läroverkets ekonomi borde vara oberoende af egendomens, föreståndarebefattningen
vid läroverket vore skild från förvaltarebefattningen vid
landtbruket, eu uppfattning, som äfven delats af landtbruksläroverkskomitén
och den så kallade äldre Ultunakomitén. Enligt landtbruksstyrelsens
åsigt vore det af vigt att läroverket fortfarande vore förlagdt
vid Ultima, emedan det innebure eu verklig fördel för de teoretiska
studierna att dessa bedrefves i omedelbar närhet af ett landtbruk,
hvarigenom tillfälle gåfves till iakttagelser rörande teoriernas tillämplighet,
hvaremot, om studierna bedrefves å en ort, der tillfälle till sådana
iakttagelser saknades, det lätt kunde inträffa, att teorierna snart
glömdes och icke komme att medföra någon fördel för det praktiska
lifvet. Landtbruksstyrelsen kunde icke gilla att, på sätt någon gång
ifrågasatts, egendomen blefve utarrenderad, af skäl bland annat, att det
i så fall kunde inträffa att den kommen mindre goda händer och såmedelst
förlorade den egenskap af undervisningsmateriel, som den rätteligen
borde ega.

I ett afsende vore landtbrukstyrelsen dock af skiljaktig mening med
Ultanaetyrelsen beträffande hufvudgrunderna för institutet. Landtbruksstyrelsen
ansåge nemligen, att icke någon som helst undervisning i landtmannaarbeten
borde vid institutet meddelas, icke ens såsom fakultativt
ämne. Institutets ändamål, som vore att meddela högre undervisning i
landtbruket, skulle nemligen förfelas, om den härför knappt tillmätta
tiden toges i anspråk för meddelande af undervisning i ett ämne, som
vore af så omfattande beskaffenhet, att dess fullständiga eller noggranna
inhemtande knappast kunde medhinnas, om äfven större delen af den
för lärokursen vid institutet anslagna tid dertill användes. Om ock endast
fakultativt läroämne, skulle dock undervisningen i landtmannaarbeten
kunna komma att störande ingripa i skötseln af egendomen och möjligen
Bill. till Riks. Prot. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 6

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ingifva dem, som sökte inträde vid institutet, den origtiga föreställningen
att något finge eftergifvas i allvaret af de studier i detta ämne, som
borde föregå inträdet i institutet.

Hvad den af Ultunastyrelsen föreslagna lärarepersonalen beträffade,
hade jemväl landtbruksstyrelsen förordat, att ett lektorat måtte inrättas
för undervisning i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel samt en adjunktur
i praktisk matematik, fysik och meteorologi.

Deremot hade landtbruksstyrelsen ansett, att ett lektorat i mejerilära
icke vore behöfligt vid Ultima, emedan, enligt landtbruksstyrelsens
åsigt, den högre mejeriskolan derstädes icke borde bibehållas. Landtbruksstyrelsen
hade i sådant hänseende erinrat, hurusom från och med
år 1883 för högre undervisning i mejerihushållning vid Ultima och
Alnarp utgått ett anslag af 5,000 kronor till hvartdera institutet, och
vidare anfört, att eu enda högre mejeriskola syntes för vårt land vara
fullt tillräcklig, att större fördel för undervisningen syntes kunna vinnas,
om hela detta anslag utginge till en enda skola, och att vid valet
emellan de två instituten landtbruksstyrelsen, enär Alnarp vore beläget
i en nejd, der mejerihandteringen vore högt utvecklad, icke tvekade
att föreslå, att landets mejerihögskola blefve förlagd dit, helst derigenom
äfven den fördelen vunnes, att eleverna med lätthet kunde för ytterligare
insigters förvärfvande besöka ej mindre vårt i fråga om mejeriväsendet
högt stående grannland Danmark, än äfven den för exporten
af de svenska mejeriprodukterna vigtiga hamnstaden Malmö.

För den händelse landtbruksstyrelsens förslag om indragning af
det ifrågasatta lektoratet i mejerilära vunne bifall, ansåge landtbruksstyrelsen,
att åt den lektor, som enligt förslaget skulle undervisa i organisk
kemi och agrikulturkemi samt mejerikemi, i stället borde tilldelas
ämnena kemi och geologi och att adjunkten i oorganisk kemi och geologi
borde utbytas mot en adjunkt i kemi, med särskilt afseende å mejerikemien,
samt i mejerilära, hvarigenom äfven skulle vinnas den fördel,
att hela den s. k. ''agrikulturkemien komme att, såsom landtbruksläroverkskomitén
föreslagit och i 1889 års förslag äfven åsyftats, upphöra
såsom särskilt läroämne och att de hvarandra mycket olika kunskapsämnen,
som brukat inbegripas under benämningen agrikulturkemi, blefve
behandlade i sammanhang med de andra ämnen, såsom jordbrukslära,
botanik, geologi m. fl., hvartill de hvart efter sin art rätteligen
hörde.

Vidare hade landtbruksstyrelsen mot det nu framlagda förslaget
anmärkt, att adjunkturen i jordbrukslära borde uteslutas, enär någon

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af de två stipendiater, som i institutets stat vore föreslagna och hvilka
sannolikt komme att utses endast bland sådane elever, som med utmärkt
vitsord genomgått institutet och i de flesta fall antagligen
komme att utbilda sig till landtbrukslärare, kunde åläggas att handleda
eleverna i detta ämne och tjenstgöra såsom repetitörer i detsamma;
och hade landtbruksstyrelsen vidare erinrat, att den nuvarande läraren
i detta ämne utan adjunkt medhunnit, förutom fullgörandet af sina
åligganden såsom lärare, äfven förvaltningen af hela egendomen, hvarför
eu lektor, som odeladt finge egna sig åt sitt lärarekall, borde kunna,
äfven om kursen något ökades, medhinna hela den erforderliga undervisningen
i ämnet.

I afseende å extra lärarne hade landtbruksstyrelsen ansett, att
läraren i nationalekonomi samt ekonomi- och kommunalrätt äfven
borde meddela undervisning i jordbrukshistoria och, då hans undervisningsskyldighet,
redan enligt Ultunastyrelsens förslag rätt betungande
i förhållande till de öfriga extra lärarnes, sålunda skulle blifva
än mera magtpåliggande, ega åtnjuta ett arfvode af 1,000 kronor,
hvaremot arfvodet för läraren i bokföring skäligen borde kunna nedsättas
till 500 kronor, hvarigenom statens slutsumma för de extra lärarne
blefve oförändrad.

Då läroverkets räkenskaper syntes kunna föras af rektorn, ansåge
landtbruksstyrelsen, att något särskilt arfvode för kamrerare och bokförare
icke behöfde å läroverkets stat uppföras.

I afseende å den föreslagna lärarepersonalen och aflöningsstaten
hade landtbruksstyrelsen för öfrigt ingenting att anmärka och i fråga
om den af institutets styrelse i öfrigt för läroverket beräknade utgiftsstaten
ansåge landtbruksstyrelsen sig endast böra erinra, att, under
förutsättning att högre mejeriskola icke bibehölles vid Ultima, det
för mejeriet upptagna beloppet 1,000 kronor syntes kunna minskas till
500 kronor.

Derest landtbruksstyrelsens åsigter om lärarepersonalen och aflöningsstaten
vunne bifall, skulle aflöningsstaten komma att minskas
med en lektorslön 3,000 kronor, en adjunktslön 2,000 kronor och med
arfvodet för kamreraren 500 kronor och till följd deraf sluta å 25,550
kronor samt staten å öfriga utgifter minskas med 500 kronor och sålunda,
inberäknadt 450 kronor till jourhafvande läraren, nedsättas till
24,450 kronor, hvadan hela den årliga utgiften för läroverket skulle
komma att belöpa sig till 50,000 kronor, eller sålunda till 6,000 kronor
mindre än Ultunastyrelsen beräknat densamma.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

För organisationens genomförande hade landtbruksstyrelsen beräknat
en öfvergångstid af fem år och hemstält, att derunder afvikelser
från aflöningsstaten måtte få ega rum, under vilkor att hvarken faststälda
aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma finge öfverskridas.

Departementschefen har härefter för egen del, under erinran att
landtbruksinstitutens omorganisation sedan länge varit ett önskningsmål
och att man vid lösningen af denna fråga i allmänhet förestält
sig, att den borde omfatta landets båda institut, yttrat, att det dock
kunde ifrågasättas och äfven från många håll uttryckts den åsigten,
huruvida det icke vore lämpligare att behandla hvart institut för sig.
Det vore äfven enligt departementschefens tanke att befara att, om
man ej ville gå den vägen, frågan ännu länge skulle få vänta på sitt
afgörande. Förhållandena vid de båda instituten vore högst skiljaktiga,
klimat och jordmån i södra Sverige helt olika med dem i mellersta och
norra delarne af landet, och naturligt vore då, att de erfarenheter, som
på ena eller andra stället kunde vinnas, i icke ringa mån måste skilja
sig från hvarandra. Allt detta måste ovilkorligen i mera eller mindre
mån gripa in i och gifva olika rigtning åt undervisningen vid de båda
instituten, om äfven den rent teoretiska behandlingen af undervisningen
måste i många afseenden blifva likartad. Det vore, enligt departementschefens
mening, alldeles gifvet, att vissa ämnen måste vara af
större vigt att känna för den, som skulle söka sin verksamhet i södra
delarne af riket, och andra af större vigt för jordbrukaren i de nordligare
landsdelarne. Då härtill komme, att vissa bestämda yrkanden i
afseende å förändrade anordningar vid Alnarp icke kunde sägas hafva
med full kraft trängt sig fram, men deremot sådana i afseende på
Ultima gjort sig mera gällande, ausåge sig departementschefen icke
böra tveka att underställa Kongl. Maj:t allenast frågan om det ena
institutets, nemligen Ultunainstitutets, definitiva organisation.

I likhet med landtbruksstyrelsen hölle departementschefen före,
att ett landtbruksläroverk, äfven om det företrädesvis skulle afse högre
teoretiska studier, lämpligast borde hafva sin plats på landet, på grund
af de väckelser, som det dagliga tillfället att följa ett praktiskt landtbruk
ovilkorligen måste medföra hos den med teorierna för jordbruket
sysselsatte. Deraf följde dock icke att departementschefen obetingadt
gillade landtbruksstyrelsens åsigt, att Ultunajorden ovilkorligen borde
bibehållas vid institutet och icke på arrende utlemnas, men i närmare
undersökning härom vore ej nödvändigt att för närvarande ingå, emedan
det knappast vore antagligt, att egendomen under nuvarande förhål -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

landeri skulle kunna med någon egentlig fördel utarrenderas. Endast
det ville departementschefen påpeka, att, om det i en framtid vid förändrade
konjunkturer skulle befinnas lämpligt att utarrendera egendomen,
sådant lättare borde kunna ske, sedan jordbruket och läroverket blifvit,
på sätt såväl Ultunastyrelsen som landtbruksstyrelsen ifrågasatt, åtskilda.

Tills vidare borde således, enligt departementschefens åsigt, Ultunajorderi
fortfarande förblifva under Ultunastyrelsens vård, med skyldighet
för styrelsen att, utan sammanblandning med läroverkets räkenskaper,
till statsverket redovisa egendomens afkastning, enligt föreskrifter,
som Kongl. Maj:t efter vederbörande myndigheters hörande
komme att meddela. Hvad i öfrigt beträffade egendomens administrerande,
så borde grunderna derför icke nu för en längre framtid mera
bestämdt fastslås, utan borde åt Kongl. Maj:t lemnas att derom förordna
med hänsyn till tidsförhållandenas vexlande kraf. Att beräkna den
inkomst, som för år kunde komma att tillflyta statsverket från Ultuna
jordegendom, vore ganska vanskligt. Under räkenskapsåren 1878—
1883 hade afkastningen i medeltal uppgått till öfver 16,000 kronor,
men under åren 1883—1887 utgjort ej ens 8,000 kronor och särskilt
hade året 1887 visat eu brist på omkring 1,300 kronor. År 1888 hade
afkastningen utgjort 14,000 kronor och år 1889 öfver 13,000 kronor.

I fråga om organisationen af läroverket öfverensstämde de af
Ultunastyrelsen och landtbruksstyrelsen uttalade åsigter i hufvudsak
med dem, som hyllats af landtbruksläroverkskomitén; och derest frågan
om föreståndareskapet för läroverket och jordegendomen undantoges^
afsåge de öfriga skiljaktigheterna mellan 1889 års förslag och clet åt
Ultunastyrelsen nu afgifna, af landtbruksstyrelsen med vissa modifikationer
biträdda förslag egentligen detaljfrågor. De rörde sig förnämligast
om lektoratet i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel, om lektoratet
i mejerilära och om adjunkturen i praktisk matematik, fysik och
meteorologi. I dessa frågor ansåge visserligen departementschefen för
sin del, att landtbruksstyrelsens förslag hade afgjordt företräde framför
1889 års förslag, men det kunde ifrågasättas, om icke ämnenas^ fördelning
å de särskilda lärarne lämpligast borde underkastas pröfning
vid uppkommande ledigheter eller eljest, då förhållandena dertill föranledde.
Det blefve i så fall möjligt att rätta ämnesfördelningen efter
lärarnes speciella egenskaper, och om en sådan pröfning skedde med
grannlagenhet och noggrannhet, antoge departementschefen, att denna
anordning skulle kunna varda till nytta för läroverket, men pröfningens
beskaffenhet kräfde, att den utöfvades omedelbart af Kongl. Maj:t efter
lärarekollegiets och styrelsens hörande. Hvad de extra lärarne be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

träffade, borde bestämmandet af deras antal och ämnenas fördelning
dem emellan kunna öfverlemnas åt läroverkets styrelse, med vilkor att
det i staten för extra lärare upptagna belopp ej öfverskredes.

Lika med landtbruksstyrelsen, ansåge departementschefen, att den
högre mejeriundervisningen borde förläggas till Alnarp och att vid Ultuna
endast borde förekomma lägre mejeriundervisning, att den agrikulturkemiska
försöksanstalten borde indragas och att lägre landtbruksskola
fortfarande måtte kunna finnas vid Ultuna, med skyldighet för
institutets lärare att der lemna undervisning. I sistnämnda afseende
vore att märka, att landet såmedelst kunde beredas fördelen af en
lägre landtbruksskola, utan att särskildt anslag dertill erfordrades, och
att en dylik skola säkerligen äfven skulle medföra ökad afkastning af
jordegendomen.

Deremot syntes icke nödigt att, såsom landtbruksstyrelsen föreslagit,
bestämdt förbud skulle meddelas för elevernas undervisning i
landtmannaarbeten. Eu och annan elev kunde vara så försigkommen
i vissa ämnen, att han ej vidare behöfde genomgå någon kurs deri,
och det kunde då icke vara annat än lämpligt att han på annat sätt
sysselsattes. Någon rubbning i de öfriga elevernas arbeten borde icke
heller, med tjenliga anordningar, behöfva deraf befaras.

Emot de af landtbruksstyrelsen föreslagna aflöningsbelopp och i
öfrigt beräknade utgifter hade departementschefen intet att erinra.

På grund af hvad ofvan anförts hade departementschefen uppgjort
följande förslag till

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

“Stat

för

landtbruksinstitutet vid Ultima.

Aflöning. 1 rektor, arfvode ......... 1 lektor......................... 4 lektorer........................ 1 adjunkt........................ 2 adjunkter ................ Extra lärare, arfvoden 1 bibliotekarie..............	Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Summa.
2,000 8,000 1,400 2,800	—	1,000 4,000 600 1,200	—	2,000 3.000 12,000 2.000 4,000 2,250 300	i __
Aflöning summa kronor	—	—	—	—	25,550	—
Till institutets öfriga
utgifter........................	—	—	—	—	24,450	—
Summa kronor	—-	—	—	—	50,000

Efter fem är kan lönen höjas
med 500 kronor, efter tio är
med ytterligare 500 kronor
och efter femton är med ytterligare
500 kronor.

Anm. Rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta jemväl fri bostad."

Skenbart öfverstege denna stat den, som förelädes Riksdagen år
1889, med 3,000 kronor, men detta berodde derpå, att i sistberörda
stat »till institutets öfriga utgifter» upptagits allenast det belopp, som
återstode, sedan derifrån afdragits inkomsten af beräknade afgifter och
hyresbidrag af eleverna. Med enahanda uppställning skulle den nu
uppgjorda staten, då dessa afgifter kunde beräknas till 7,000 kronor,
sluta å 43,000 kronor, och vore sålunda i sjelfva verket 4,000 kronor
lägre än 1889 års stat, och särskildt understege aflöningarnas sammanlagda
summa motsvarande belopp i 1889 års stat med 3,750 kronor.

För institutets ekonomi skulle det emellertid medföra större reda,
om dessa afgifter och hyresbidrag inlevererades till statsverket, och
det vore derför som inkomsten af dem icke beräknats i staten. Den

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

närmare dispositionen af de 24,450 kronor, som uppförts »till institutets
öfriga utgifter», borde bestämmas för hvarje år af Kongl. Maj:t efter
förslag af styrelsen, och då dessa utgifter naturligtvis under åren kunde
betydligt vexla, borde besparingar å detta anslagsbelopp reserveras för
kommande behof.

Alderstillägg för adjunkterna hade icke i staten föreslagits, emedan
deras befattningar i allmänhet kunde betraktas såsom öfvergångsplatser
till bättre aflönade tjenster.

I likhet med hvad år 1889 föreslagits, borde för åtnjutande af de
föreslagna aflöningsförmånerna föreskrifvas följande vilkor och förbehåll:

att lärare vid institutet skulle vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldigket eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation af institutet eller eljest kunde
varda stadgad;

att med lektorsbefattning vid institutet icke finge förenas annan
tjenst å rikets, riksdagens, eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,
med mindre den befunnes icke vara hinderlig för fullgörandet
af tjenstgöring^ vid institutet;

att tjensteinnehafvare finge uppbära tjenstgöringspenningar eller
arfvode endast för den tid, han verkligen tjenstgjort; hvaremot för den
tid, tjensteinnehafvaren åtnjutit tjenstledighet, dessa aflöningsförmåner
skulle utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindrades att sin tjenst förrätta, egde
uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kunde
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades eller
eljest pröfvades skäligt;

att vid sjukdomsförfall tjensteman af lägre grad skulle vara skyldig
att, om han förordnades till högre befattning vid institutet, densamma,
mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af
tjenst i samma grad vore medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämdes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera
än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin egen eller
på grund af förordnande annan statens tjenst, för andra förhöjningen
efter ytterligare fem år på samma vilkor och för tredje förhöjningen
under enahanda vilkor efter ytterligare fem år, under iakttagande, hvad

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hvarje af dessa förhöjningar anginge, att den. högre aflöningen ej finge
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det den stadgade
tjensteåldern blifvit uppnådd; och borde löntagaren härvid tillgodoräknas
den tid, lian före den nya statens utfärdande kunde hafva tjenstgjort
vid institutet i lärarebefattning, som i afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten
vore med hans nya befattning jemförlig; samt

att lektor eller adjunkt skulle, då han uppnått 65 lefnadsår och
35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å
allmänna indragningsstaten från tjena ten afgå, Kongl. Maj:t eller institutets
styrelse, der det tillkomme denna att afskedet utfärda, dock
obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvades kunna i tjensten på tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kunde finnas villig i densamma qvarstå.

På sätt af detiföregående framginge, skulle, enligt hvad departementschefen
vidare anfört, den årliga kostnaden för Ultima landtbruksinstitut
belöpa sig till 50,000 kronor. Till betäckande häraf funnes under
anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
att tillgå ett ordinarie anslag å 20,000 kronor. Det erfordrades
sålunda, att detta anslag förhöjdes med 30,000 kronor. Denna anslagsförhöjning
innefattade dock knappast mera än för tillfället någon ökning
af statsverkets utgifter. Ty först och främst skulle, såsom ofvan angifvits,
elevernas avgifter och hyresbidrag, beräknade till 7,000 kronor,
ingå till statsverket. Ytterligare kornrne det sedan längre tid, under
de senaste åren på extra stat, uppförda anslaget till den agrikulturkemiska
försöksanstalten vid Ultima å 4,500 kronor att icke vidare
erfordras. Vidare skulle egendomens nettoafkastuiug till statsverket
redovisas, och vore dervid att märka att, såsom år 1889 framhållits,
lärlingarnes vid lägre landtbruksskolan arbete beräknades medföra eu
inkomst för jordegendomen af omkring 5,000 kronor. Men härtill
komme en omständighet, som icke borde lemnas ur räkningen, nemligen
att genom upphörandet af gemensamt föreståndareskap för institutet
och jordegendomen den senares skötsel borde kunna bedrifvas på ett
mera intensivt sätt och med uteslutande hänsyn till att dess afkastningsförmåga
uppdrefves, hvarigenom också statens inkomster af egendomen
borde stiga; och den tid borde sålunda möjligen kunna motses, då de
förändrade anordningarna vid Ultima kunde komma att tillföra staten
sådana inkomster, att statens verkliga utgifter för denna anstalt komme
att nedgå under de för närvarande dertill anslagna medlen. Såsom
förut nämnts, utgjorde egendomens nettobehållning under år 1889 öfver
13,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afä. C> Iluft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

De i den föreslagna staten upptagna ålderstillägg borde på öflig!
sätt utgå från sjette hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Lika med departementchefen anser utskottet, att den synnerligen
angelägna frågan om eu förändrad anordning åt Ultima landtbruksinstitut
kan och bör företagas till afgörande oberoende af den till lösning
onekligen långt mindre trängande frågan, i hvad mån och på
hvad sätt jemväl institutet vid Alnarp bör blifva föremål för ombildning.

Hvad då det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget till Ultunainstitutets
omorganisation angår, så synes det utskottet först och
främst vara höjdt öfver allt tvifvel, att de principiella förändringar i
den nuvarande anordningen, hvilka öfverensstämmande ifrågasatts i
berörda förslag och i det 1889 års Riksdag förelagda, äro af beskaffenhet
att böra af Riksdagen gillas. Institutets ekonomi bör således
enligt utskottets förmenande, göras fullständigt oberoende af det finansiella
resultatet af det vid Ultuna dofna jordbruket; den agrikulturkemiska
försöksstationen bör indragas; landtbrukspraktiken bör upphöra
att vara ett obligatoriskt läroämne, i det att undervisning deri endast
undantagsvis må kunna meddelas en eller annan elev, som önskar erhålla
sådan och hvars i jemförelse med kamraternas större insigter i
ett eller annat teoretiskt ämne lemna honom någon tid öfrig att deltaga
i arbetena vid egendomen; och slutligen bör den nu gällande
ovilkorliga föreskriften, att vid institutet skall finnas en lägre landtbruksskola,
ändras derhän, att en dylik skola må kunna, derest vederbörande
pröfva sådant lämpligt, till institutet förläggas, med skyldighet
i sådant fall för lärarne vid institutet att utan särskild ersättning meddela
undervisning jemväl vid skolan.

Beträffande derefter de principiella skiljaktigheter, hvilka förefinnas
mellan förevarande förslag och 1889 års då af utskottet för dess
del tillstyrkta förslag, så bestå dessa skiljaktigheter dels deri, att medan
1889 års förslag ville bibehålla chefsskapet för institutet och förvaltareskapet
vid egendomen förenade i en hand, det nuvarande förslaget
skiljer dessa båda befattningar från hvarandra, dels ock deri, att, då
enligt 1889 års förslag den högre mejeriskolan skulle qvarstå såsom
eu särskild afdelning af institutet, sistberörda skola, enligt det föreliggande
förslaget, skulle indragas och den högre mejeriundervisningen
i riket förläggas uteslutande till Alnarp. Då såväl den nuvarande Ultunastyrelsen
som landtbruksstyrelsen, i likhet med förut landtbruksläroverkskomitén,
tillstyrkt åtskiljandet af nyss omförmälda befattningar,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ånger sig utskottet sakna anledning att motsätta sig en dylik anordning;
och för det först nu väckta förslaget att koncentrera den högre
mejeriundervisningen vid Alnarp synas utskottet så talande skål hafva
anförts, att utskottet icke heller tvekar att biträda detta förslag._

Uskottet, som erkänner lämpligheten deraf, att elevernas afgifter
och hyresbidrag redovisas till statsverket, i stället iör att, såsom 1889
års förslag förutsatte, afdragas å anslaget »till institutets öfriga utgifter»,
har mot den för institutet föreslagna staten icke någon annan
erinran att framställa, än att, då 1889 års förslag, med inberäknande
af hufvudläraren i jordbrukslära, som tillika skulle vara anstaltens
direktör, men med frånräknande af den i och med den högre mejeriskolans
upphörande obehöfiige lektorn i mejerilära, såsom fast anstälda
lärare upptog fyra lektorer och fyra adjunkter, det synes utskottet
kunna med allt skäl ifrågasättas, huruvida icke en dylik fördelning af
de ordinarie lärarekrafterna å de båda skilda lönegraderna skulle genom
eu ändamålsenlig gruppering af läroämnena äfven med den nu föreslagna
organisationen kunna ega rum. Om, i enlighet med denna utskottets
uppfattning, i den nya staten uppföras fyra lektorer och fyra
adjunkter i stället för nu förslagna fem lektorer och tre adjunkter,
kan härigenom, frånsedt den besparing, som erhålles i utgifterna för
ålderstillägg, då sådana af Kongl. Maj:t föreslagits för lektorer, men
ej för adjunkter, eu minskning af 1,000 kronor beredas i aflöningsstaten,
hvartill kommer, att, på sätt i nästföljande punkt af detta utlåtande
närmare framhålles, en familjebostad mindre behöfver för institutet
anskaffas.

Mot de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna för åtnjutande
af de i staten upptagna löneförmåner, har utskottet icke något att anmärka,
och på de i statsrådsprotokollet anförda skäl anser utskottet
jemväl, att de medgifvanden, Kongl. Maj:t äskat beträffande användandet
af besparingar å anslagsposten »till institutets öfriga utgifter» samt
rörande rätten att under en tid af fem år vidtaga vissa ändringar i
aflöningsstaten, böra af Riksdagen lemnas.

Slutligen anser sig utskottet, som i öfrigt icke funnit anledning
till någon erinran i anledning af Kongl. Majrts förevarande framställning,
höra framhålla vigten deraf, att, på siitt Ultunastyrelsen, enligt
hvad ofvan blifvit meddeladt, nu föreslagit, i sammanhang med landtbrukspraktikens
inskränkande till ett allenast fakultativt läroämne, såsom
vilkor för inträde i institutet stadgas förutgånget allvarligt deltagande i
de vid ett landtbruk förefallande göromål; och i öfverensstämmelse härmed
föreställer sig Utskottet, dels att ej någon må såsom elev vid in -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7,

stillhet emottagas, som oj kan förete betyg om, att häri under minst
ett år personligen lagt hand vid alla till ett välskött jordbruk hörande
göromål, dels ock att företrädesrätt till inträde må beredas sökande,
som visat sig hafva med goda vitsord genomgått lägre landtbruksskola.

Pa grund af hvad nu blifvit ahfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, under förutsättning att behållna
a (kastningen al den staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet
vid Ultuna anslagna fasta egendom äfvensom
elevernas utgifter och hyresbidrag varda till statsverket
redovisade, må

dels, med godkännande af ej mindre följande

“Stat

för

landfbruksinstitutet vid Ultuna.

Aflöning. 1 rektor, arfvode j lektor........... .. i 3 lektorer............ 1 adjunkt......... 3 adjunkter......... (Extra lärare, arf- voden ............... 1 bibliotekarie ...	i '' i i Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Summa.
1 1 U3 \| "toVob 1 1 O O O O \| il 1 o o o o !		1,000 3,000 600 1,800	—	2,000 3.000 9.000 2.000 6,000 2,250 300	—
Aflöning, summa kronor Till institutets öf-riga utgifter ..	, ■ i 1	—		1	24,550 24,450	—
Summa kronor]	--[—\|---!	—1	49,000	—

Efter fem år kan lönen
höjas med 500 kr.,
[efter tio armod ytter-:
[lipare 500 kr., och
) efter femton år med
ytterligare 500 kr.

Anm. Rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta
jemväl fri bostad.“

än äfven de vilkor och förbehåll, som i statsrådsprotokollet
Öfver civilärenden den 12 januari 1891 blifvit
föreslagna för åtnjutande af i staten upptagna löneförmåner,
höja det å sjette hufvudtiteln under förevarande
anslagstitel uppförda anslag till Ultuna landt -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

bruksinstitut, från 20,000 kronor till 49,000 kronor,
eller med 29,000 kronor;
dels ock medgifva,

att besparingar, som å det i nämnda stat »till
institutets öfriga utgifter» uppförda belopp under ett
år uppkomma, må användas till bestridande af utgifter
under ett kommande år; samt

att Kongl Magt må under en tid af tern år ega
att vidtaga de ändringar i aflöningsstaten, som för
genomförande af institutets förändrade organisation
kunna erfordras, med vilkor att. hvarken faststälda aflöningsbelopp
eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides.

8:o) Kongl. Magt har föreslagit, att Riksdagen mätte till bestridande ång. anslag
af kostnader för nya byggnader vid Ultima landtbruksinstitut och jord- hder''m3>m''
egendom, inköp åt eu äldre byggnad, reparation och förändring af såväl vid Ultima.
denna som andra äldre byggnader, äfvensom kreatursstammens tillökning [8-1
och förbättrande, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 12 januari 1891 angifna grunder,
bevilja ett sammanlagd! belopp af 81,000 kronor samt deraf på extra
stat för år 1892 anvisa till Kongl. Maj:ts förfogande 30,000 kronor.

Rörande ifrågavarande framställning bär föredragande departementschefen,
efter att hafva erinrat, hurusom enligt den af honom föreslagna,
i näst föregående punkt omförmälda staten för institutet vid Ultima de
ordinarie lärarne, så väl lektorer som adjunkter, skulle tillförsäkras förmånen
af fri bostad vid institutet, anfört, att (JItunastyrelsen i skrifvelse
af den 8 september 1890, med hänvisande till en äldre skrifvelse af den
26 september 1888 i samma ämne, redogjort för bostadsförhållandena vid
egendomen och de nybyggnader, som erfordrades för att bereda bostäder
ej mindre åt lärarne än äfven åt förvaltaren och den af Styrelsen jemväl
ifrågasatte kamreraren. Styrelsen hade tänkt sig, att lektorerna samt
kamreraren och förvaltaren skulle erhålla hvar sin familjebostad om cirka
fem rum med kök och kökskammare jemte nödiga uthus samt källare,
men att eu hvar åt adjunkterna skulle kunna åtnöja sig med lägenheter
om tva rum samt hvar och en af de extra lärarne med ett rum under
den tid, de uppehölle sig vid institutet.

Då enligt Ultunastyrelsens förslag lektorernas antal skulle uppgå
till sex, skulle sålunda, utom adjunkternas och extra lärämes lägenheter,
enligt detta förslag erfordras åtta familjebostäder, nemligen åt de”sex
lektorerna, kamreraren och förvaltaren. Med några förändringar i de nu

Statsutskottets Utlåtande N;o 7.

befintliga byggnaderna kunde bostäder der beredas åt adjunkterna, och
några särskilda åtgärder syntes icke heller erfordras för att åt extra
lärarne bereda herberge under deras vistelse vid institutet; men, hvad
de behöflig^ familjebostäderna beträffade, hade styrelsen upplyst, att
lämpliga sådana, institutet tillhöriga, allenast funnes till ett antal aftvå,
båda i nuvarande direktörsbyggnaden. Det erfordrades sålunda enligt
Ultunastyrelsens förslag att anskaffa ytterligare sex familjebostäder. För
sådant ändamål ansåge styrelsen lämpligt, att för institutets räkning inköptes
ett vid Ultima befintligt, annan tillhörigt hus, benämndt Fjällstugan,
som innehölle jemte två vindsrum en våning på nedra botten
om tern rum och kök med skafferi, hvilken våning institutet hyrde af
egaren och använde till bostadslägenhet åt nuvarande kamreraren. Derjemte
hade styrelsen föreslagit att fem fritt liggande mindre hus af sten
eller så kallade villor måtte uppföras, hvardera innehållande en familjebostad.
I skrifvelsen af den 26 september 1888 hade dåvarande Ultunastyrelsen
föreslagit uppförande af ett större hus för fyra familjer och ett
mindre för eu familj, hvarför sammanlagda kostnaden beräknades till
omkring 72,000 kronor. Nuvarande Ultunastyrelsen både grundat den al''
henne föreslagna anordningen att uppföra fem särskilda hus derpå, att
densamma skulle, utan väsentligt ökacl kostnad, medföra större trygghet
mot smittosamma sjukdomar och eldsolyckor äfvensom större trefnad för
familjerna.

Enligt uppgjorda beräkningar skulle de af styrelsen föreslagna an -

ordningar kosta:

inlösen och reparation af Fjällstugan ............................. kronor 4,000: —

ändring af gamla husen ..................................................... ,, 3,000: —

fem villor af sten å 15,000 kronor ............................... ,, 75,000: —

fem uthus af trä och fem källare till villorna............... ,, 5,000: —

Summa kronor 87,000: —

Derest det af departementschefen förordade förslaget rörande, organisationen
af Ultima vunne bifall, skulle emellertid, anmärker departementschefen,
redan deraf blifva eu följd, att två af de ifrågasatta familjebostäderna
kunde inbesparas, ty enligt berörda förslag komme lektorernas
antal att utgöra fem i stället för att Ultunastyrelsen föreslagit sex, och
derjemte skulle kamreraren ersättas af en bokhållare, hvilken icke kunde
till bostad påräkna en lägenhet af den omfattning, de föreslagna familjebostäderna
komme att erhålla. 1 stället för de af Ultunastyrelsen beräknade
åtta familjebostäderna skulle sålunda komma att erfordras endast
sex och, då deraf redan funnes två, behöfdc således ytterligare anskaffas
fyra sådana lägenheter.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Men derjemte dåde landtbruhsstyrelsen i afgifvet utlåtande öfver
Ultunastyrelsens framställning hemstält om vissa åtgärder, genom hvilka
ej obetydliga besparingar skulle vinnas. Landtbruksstyrelsens chef hade
under åtskilliga för ändamålet gjorda besök vid Ultima haft tillfälle att
personligen underrätta sig om förhållandena derstädes, och derjemte hade
genom en al'' landtbruksstyrelsen derom anmodad byggmästare ytterligare
undersökningar egt rum, hvarvid slutligen af denne uppgjorts i vissa
afseenden nya och förändrade ritningar och kostnadsberäkningar. Efter
den omsorgsfulla utredning, som byggnadsfrågorna sålunda erhållit, hade
landtbruksstyrelsen ansett sig kunna förorda Ultunastyrelsens förslag i
afseende å inköpet af Fjällstugan för 4,000 kronor och ändringarna af
de gamla husen för 3,000 kronor, men i fråga om de ölriga tre familjelägenheterna
hade landtbruksstyrelsen ansett, att en bostad borde kunna
erhållas genom reparation och förändring af den så kallade gamla laboratoriibyggnaden,
hvadan dessutom skulle erfordras allenast två nya
byggnader eller villor, inrymmande hvardera en familjebostad. Gamla
laboratoriibyggnaden innehölle bottenvåning, som förut advändts för
laborationer, en af sex rum, jungfrukammare och kök bestående våningen
trappa upp, bebodd af läraren i agrikulturkemi, samt två vindsrum.
Denna byggnad hade sedan derå år befunnits i ett synnerligen förfallet
skick och ansetts icke kunna utan stora kostnader iståndsätta®. Men
enligt det på landtbruksstyrelsens föranstaltande upprättade kostnadsförslag
kunde densamma genom reparation försättas i användbart skick
för en kostnad af 4,875 kronor, och kostnaden för de två villorna med
nödiga ekonomibyggnader skulle jemväl enligt de nya, genom landtbruksstyrelsens
försorg upprättade ritningarna och kostnadsförslagen kunna
nedbringas till 12,600 kronor för hvarje.

Då öfverintendentsembetet, som
ningarna och kostnadsförslagen, ej haft något att emot dem anmärka,
tvekade departementschefen icke att biträda
dessa byggnadsfrågor föreslagit; och skulle i

ifrågavarande utgifter komma att uppgå till följande belopp:

hvad landtbruksstyrelsen i
enlighet dermed samtliga

för inlösen och reparation af Fjällstugan,
ändring af gamla husen.
iståndsättande af gamla laboratoriibyggnaden.
två nya bostadsbyggnader...................................

kronor 4,000

3,000

4,875

25,200

Summa kronor 37,075: —
eller sålunda i det närmaste 50,000 kronor mindre än Ultunastyrelsens
förslag upptoge.

Hela denna summa, 37,075 kronor, behöfde dock icke på en gånganvisas,
utan syntes departementschefen under första året ett belopp af

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

11,875 kronor blifva tillräckligt för då ifrågakommande arbeten, Indika
kunde inskränkas till Fjällstugans anordnande och gamla laboratoriibyggnadens
samt öfriga gamla byggnaders förändring och reparerande.
De nya bostadslägenheternas anskaffande kunde deremot anstå till de
två följande åren, hyarförinnan jemväl ytterligare undersökning kunde
ske för att utröna, om ej kostnaden för dem kunde ytterligare något
nedbringas genom deras förläggande till en gemensam byggnad. Innan
organisationen blifvit genomförd och måhända äfven sedermera syntes
Ultunastyrelsen böra ega att om samliga bostadslägenheternas fördelning
mellan lärarne förordna efter sig företeende omständigheter.

Departementschefen har vidare erinrat, att äfven för jordegendomens
uppbringande i fullt tidsenligt skick erfordrades, oberoende af
sjelfva organisationen af läroverket och till största delen äfven om jordegendomen
skulle komma att utarrenderas, åtskilliga byggnadsarbeten
och andra omkostnader.

I detta afseende hade Ultunastyrelsen anfört, att, ehuru sakkunniga
och opartiska bedömare och bland dem revisorerna af Ultima landtbruksinstitut
allmänt erkänt, att jordbruket vid Ultima sedan lång tid tillbaka
skötts på ett, synnerligen förtjenstfull! sätt, det dock icke kunnat undgå
styrelsen att genom vissa åtgärder, deribland särskildt, anskaffandet al''
ökad och förbättrad kreatursstam och uppförande af för densamma nödiga
byggnader, egendomens afkastningsförmåga i icke obetydlig mån
borde kunna höjas. Uti ifrågavarande afseende hade styrelsen föreslagit
följande åtgärder med derför beräknade kostnadssummor:

tillökning af den nuvarande kreatursbesättningen, hvilken vore för

liten i förhållande till egendomens storlek och fodertillgång
................................................................................. kronor 20,000: —

uppförande vid Ultima af en fullt tidsenlig ladugårdsbyggnad
för 72 kor och ett antal kalfbär............ » 17,500: —

inrättande af en tjenlig gödselstad till ladugården » 2,350: —

inrättande af en del af fårhuset till svinhus .. .. » 1,950: —

anordnande af en fullständigare och ändamåls enligare

vattenledning ....................................................... » 15,100: —

uppförande vid Kungsängsfarmen af ett stall

för 14 hästar.............................. » 4,500: —

det gamla stallets förenande med ladugården

och det helas inredande på tidsenligt sätt..................... » 4,900: —

ombyggnad af ladugården vid utgården Graneberg » 4,970: —

Summa kronor 71,270: —.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

I sitt utlåtande öfver Ultunastyrelsens förslag hade landtbruksstyrelsen
vitsordat behofvet af kreatursbesättningens ökande äfvensom af
de ifrågasatta ny- och ombyggnaderna, men ansett, att någon större tillökning
af kreatursantalet hvarken kunde eller borde ega rum, innan den
nya ladugården vid Ultima hunnit uppföras. Under förutsättning att
ladugården vid Kungsängsfarmen blefve inom den närmaste framtiden på
ett tidsenligt sätt inredd och fullständigt desinficierad, syntes det emellertid
landtbruksstyrelsen lämpligt att omkring 20 djur af ren ras inköptes,
derför sammanlagda kostnaden kunde beräknas till 10,000 kronor.
Beträffande de öfriga utgiftsposterna hade landtbruksstyrelsen anfört,
att kostnaderna med iakttagande af vissa utaf styrelsen föreslagna
förändringar borde kunna nedbringas för den nya ladugården vid Ultima
från 17,500 kronor till 16,300 kronor, för inredningen af ladugården vid
Kungsängsfarmen från 4,900 till 3,400 kronor och för den föreslagna
vattenledningen — som kunde utbytas mot en mindre sådan, afsedd hufvudsakligen
för ladugårdshusens vid Ultima och mejeriets behof, men
icke, såsom den af Ultunastyrelsen föreslagna, äfven för bostadslägenheterna
in. in. —- från 15,100 kronor till 4,400 kronor, enligt deröfver
upprättadt nytt förslag; samt att gödselstadens omläggning och fårhusets
delvisa förändring till svinhus borde kunna verkställas, utan att särskild!
anslag derför anvisades, helst dessa arbeten billigast kunde utföras af
den arbetsstyrka, hvaröfver egendomen hade att förfoga. Deremot hade
styrelsen icke framstält någon anmärkning mot de för ombyggnaden af
ladugården vid Graneberg och stallbyggnaden vid Kungsängsfarmen beräknade
kostnaderna.

Enligt en af en styrelseledamot aflemna^ promemoria bestode, yttrar
departementschefen vidare, den nuvarande kreatursbesättningen af 140
nötkreatur och omkring 200 får, hvilket antal, i förhållande till egendomens
under eget bruk varande areal, som enligt samma promemoria
skulle kunna beräknas motsvara 822 tunnland åker och äng, tydligen
vore för ringa. Vid sådant förhållande och då säkerligen en större del
kreatur på grund af den, enligt hvad allmänt vore kändt, vid Ultima
gängse tuberlcelsjukan måste utgallras, ansåge departementschefen det
af landtbruksstyrelsen för tillökning af kreatursstocken föreslagna beloppet
10,000 kronor vara välbehöfligt, men hölle tillika före, att genom
den stam af dugliga kreatur, som sålunda erhölles, kobesättningen efter
hand borde kunna utan anslag af statsmedel uppbringas till erforderlig
storlek. Instämmande för öfrig! i hvad landtbruksstyrelsen anfört och
anmärkt beträffande de ifrågasatta byggnadsföretagen och kostnaderna
för dem, ansåge departementschefen sålunda, att för egendomens försätBih.
till IiiJesd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 8

58 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tande i tillbörligt skick borde af Riksdagen äskas följande belopp, nem -

ligen :

för tillökning af kreatursbesättningen ........................... kronor 10,000: —

,, uppförande af ny ladugårdsbyggnad vid Ultima ... ,, 16,300: —

„ anordnande af vattenledning................................... „ 4,400: —

„ uppförande af nytt stall vid Kungsängsfarmen...... ,, 4,500:—■

„ det gamla stallets förenande med ladugården vid
Kungsängsfarmen och det helas inredande på

tidsenligt sätt........................................................... „ 3,400: —

„ ombyggnad af ladugården vid Graneberg............... „ 4,970: —

Summa kronor 43,570: —,

hvilket, belopp med 27,700 kronor understege hvad Ultunastyrelsen uti
ifrågavarande afseenden begärt.

Icke heller hela detta belopp, 43,570 kronor, behöfde emellertid
under ett år utgå, utan anvisningen för första året syntes kunna inskränkas
till hvad som erfordrades till bestridande af kostnaderna dels för de
nödvändigaste byggnadsarbetena, nemligen de, som afsåge ombyggnad
af ladugården vid Graneberg 4,970 kronor, uppförande af nytt stall vid
Kungsängsfarmen 4,500 kronor samt gamla stallets förenande med ladugården
derstädes och tillbörliga inredning 3,400 kronor, och dels för
anskaffande af eu del af den nya kreatursstammen, t. ex. 5,255 kronor,
tillhopa 18,125 kronor. Hvad som erfordrades derutöfver kunde utgå
under de två följande åren.

Sammanlagda beloppet af hvad uti nu omförmälda hänseenden behöfde
af Riksdagen begäras belöpte sig sålunda enligt departementschefens
tanke till:

för institutet ........................................................................... kronor 37,075: —

„ jordegendomen............................................................. „ 43,570: —-

tillhopa kronor 80,645: —,

eller i rundt tal 81,000 kronor, deraf under nästkommande år för institutet
11,875 kronor och för jordegendomen 18,125 kronor eller sålunda
tillhopa 30,000 kronor, hvaremot återstoden kunde fördelas till utgående
under åren 1893 och 1894.

Hvad först angår det för institutet äskade byggnadsanslaget, får
utskottet erinra, att, derest den af utskottet under nästföregående punkt
förordade nedsättningen i antalet vid institutet anstälda lektorer från fem
till fyra vidtages, kommer, utöfver de två redan befintliga familjebostäder,
hvilka med mindre kostnader kunna iståndsättas, endast tre dylika att

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

behöfva anskaffas, i stället för att, enligt Kongl. Maj:ts förslag, fyra sådana
skulle blifva erforderliga. Någon tvekan synes utskottet da icke
böra råda derom, att af ifrågavarande tre lägenheter en lämpligen kan
erhållas genom inlösen och reparation af Fjällstugan. Beträffande åter
de två återstående, anser sig utskottet ega grundad anledning antaga,
att den gamla laboratoriibyggnaden i sjelfva verket befinner sig i ett så
bristfälligt skick, att hvarje försök att iståndsätta densamma för nu ifrågavarande
ändamål skulle vara eu mindre ändamålsenlig åtgärd, då uppförandet
af en ny byggnad snart skulle komma att framstå såsom ett
oafvisligt behof, samt reparationskostnaden för den gamla byggnaden följaktligen
visa sig vara bortkastad, Utskottet hyser således den uppfattning,
att det är med statsverkets sanna fördel förenligt, att tvä nya byggnader
uppföras, och då utskottet icke funnit anledning till någon erinran mot beloppet
af den för dessa byggnader beräknade kostnaden samt icke heller
har något att anmärka mot de för inlösen och reparation af »Fjällstugan»
samt för »ändring af gamla husen» gjorda kostnadsberäkningarne, blir
det belopp, som, enligt utskottets åsigt, skulle erfordras för tillgodoseende
af institutets byggnadsbehof, 32,200 kronor. Af detta belopp
synes utskottet hvad Kongl. Maj:t ansett böra utgå under år 1892,
eller 11,875 kronor, böra af Riksdagen för nämnda år anvisas, ty, ehuru
i detta senare belopp, enligt Kongl. Maj:ts förslag, ingår kostnaden
för den af utskottet nu afstyrkta reparationen af gamla laboratoriibyggnaden
med 4,875 kronor, lärer sistnämnda summa lämpligen kunna
under år 1892 användas till grundläggnings- och andra förberedande
arbeten å de båda nya byggnaderna.

Vidkommande derefter det anslagsbelopp å 43,570 kronor, som
Kongl. Maj:t ansett erforderligt för tillgodoseende af jordegendomens
vid Ultuna behof, finner utskottet väl på de i statsrådsprotokollet anförda
skäl detta belopp böra för det föreslagna ändamålet anvisas,
men tror sig på samma gång böra framställa några erinringar i fråga
om vissa i berörda belopp ingående anslagsposter.

Sålunda anser utskottet först och främst, att de kreatur, Indika
för en kostnad af 10,000 kronor skulle anskaffas för ladugården vid
Kungsängsfarmen, icke böra der insättas, då utskottet befarar, att fullständig
desinficiering af denna ladugård icke kan astadkommas. I
stället synes det utskottet, som om med inköpet af ifrågavarande
djur, hvilka i alla händelser äro för egendomen erforderliga, borde
anstå, tills den nya ladugårdsbyggnaden vid Ultuna blifvit färdig, hvilket,
af statsrådsprotokollet att döma, icke skulle inträffa förr än något af
åren 1893 eller 1894; och tror sig utskottet i sammanhang härmed

Statsutskottfets Utlåtande N;o 7.

äfven böra uttala den åsigt, att uppköpet af näranda djur, åtminstone
hvad hondjuren beträffar, företrädesvis må ega rum inom landet.

Det belopp af 4,970 kronor, som beräknats till ombyggnad af
ladugården vid Graneberg, anser utskottet vidare väl högt, hvarför
någon besparing å denna utgiftspost synes utskottet möjlig.

Af det belopp, 18,125 kronor, som Kongl. Maj:t äskat för år 1892,
skulle, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, oafsedt andra
deri ingående poster, 5,255 kronor användas till anskaffande af en del
af den nya kreatursstammen samt 4,970 kronor anslås till ombyggnad
af ladugården vid Graneberg. Utskottet, som anser sig böra tillstyrka
anvisandet för nämnda år af förstberörda belopp, 18,125 kronor, men,
såsom af det nyss anförda framgår, tillika föreställer sig, att något inköp
af kreatur ej bör ega rum under år 1892 samt att kostnaden för
Granebergsladugårdens ombyggnad kan något nedbringas, har tänkt
sig, att ofvanberörda belopp å 5,255 kronor samt hvad för ursprungliga
ändamålet kan blifva öfver å beloppet å 4,970 kronor lämpligen skulle
kunna användas för grundläggningsarbeten i och för den nya ladugårdsbyggnaden
vid hufvudgården. Vid dessa arbeten synas utskottet för
öfrig! egendomens eget folk och dragare böra i så stor utsträckning
som möjligt tagas i anspråk, då kostnaden för byggnaden derigenom
torde kunna i någon mån minskas.

De belopp, utskottet ofvan ansett böra för de i denna punkt omförmälda
anslagsbehof beviljas, utgöra:

för institutet ..................................... kronor 32,200: —

„ jordegendomen ........................... „ 43,570: —

tillhopa kronor 75,770: —

hvaraf för år 1892 skulle anvisas för institutet 11,875 kronor och för
jordegendomen 18,125 kronor, eller tillhopa 30,000 kronor. Utskottet,
som finner ofvannämnda belopp, 75,770 kronor, lämpligen kunna afrundas
till 76,000 kronor, får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen, till
bestridande af kostnader för nya byggnader vid Ultuua
landtbruksinstitut och jordegendom, inköp af en äldre
byggnad, reparation och förändring af såväl denna som
andra äldre byggnader, äfvensom kreatursstammens

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tillökning ock förbättrande, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 12 januari 1891 angifna grunder med
deri här ofvan ifrågasatta förändringar, bevilja ett
sammanlagdt belopp af 76,000 kronor samt deraf på
extra stat för år 1892 anvisa till Kongl. Maj:ts förfogande
30,000 kronor.

9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, till bestridande af
kostnaderna för do i statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 12
januari 1891 upptagna byggnadsarbetena och ny värmeledning vid Alnarp
samt anskaffning af inventarier och möbler, måtte bevilja 67,425
kronor och deraf på extra stat för år 1892 anvisa 38,000 kronor.

Beträffande ifrågavarande anslagsfordran har departementschefen
anfört hufvudsakligen följande.

Redan år 1888 hade styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut gjort
framställning om beviljande af anslag till åtskilliga byggnadsföretag
vid institutet och anskaffande i sammanhang dermed af erforderliga inventarier,
möbler och undervisningsmateriel; och derefter hade institutets
styrelse uti skrifvelse den 20 september 1889 gjort förnyad framställning
i samma ämne, hvilken fullföljts i skrifvelse den 5 september
1890. Styrelsen hade dervid till en början upplyst, att i institutets
hufvudbyggnad, det så kallade Alnarps slott, vore på Hedra botten i
första våningen inrymd en enda föreläsningssal med ett litet museirum
jemte laboratorium, ett mindre bibliotek och eu ritsal, hvilken sistnämnda
dock vore olämplig med afseende å belysning och utrymme
och dessutom ofta måste såsom föreläsningssal begagnas, samt vidare
institutets hela matinrättning, deri inberäknade matsalar för elever och
lärlingar, kök och serveringsrum; att andra våningen i samma byggnad
upptoges af direktions- och samlingsrum jemte bostäder för institutets
föreståndare och kemist äfvensom för föreståndaren för matinrättningen
eller restaurationen; samt att tredje och fjerde våningarna användes
till bostäder för institutets elever. Vidare hade styrelsen anfört, att
erforderliga lokaler för undervisningens behof sålunda för närvarande
vid institutet saknades, fastän en särskild byggnad år 1868 blifvit uppförd
för de praktiska öfningarna och för samlingarna i veterinärfacken,
samt oaktadt en del af den högre mejerikursens undervisning försigginge
i mejeribyggnaden.

För att kunna på billigaste och bästa sätt undanrödja dessa olägenheter
ansåge styrelsen, att en särskild lokal för matinrättningen borde

Ang. anslå
till Alnarp
landtbruJcs
institut.

[9-J

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

i närheten af hufvudbyggnaden beredas och de nuvarande restaurationslokalerna
i stället inredas till undervisningslokaler sålunda, att lärlingarnes
matsal och restaurationens kök inreddes till ritsal med materialrum
och bibliotek, ett par dithörande smårum till assistents- och
läsrum, nuvarande ritsalen till två mindre apparat- och museirum, elevernas
matsal och serveringsrum till en ny föreläsningssal samt nuvarande
museet och biblioteket till apparatrum och museum.

Som den nuvarande mejeribyggnaden, hvilken, uppförd utan anlitande
af statsanslag år 1872, icke kunde i sitt nuvarande skick, såsom
hufvudsakligen anordnad för användande af den så kallade ismetoden,
motsvara anspråken på en fullt ändamålsenlig mejeribyggnad och
i alla händelser vore i stort behof af en genomgående reparation, kunde
på grund af sitt läge och sin inredning lätt förvandlas till eu i alla
afseenden tjenlig lokal för restaurationen, ansåge styrelsen, att den nuvarande
méjeribyggnaden borde inredas till restaurationsbyggnad. I
stället borde å platsen mellan slottet och ladugården uppföras en ny
mejeribyggnad af sådan beskaffenhet, att mejeriet icke blott tillfredsstälde
alla de anspråk, som för närvande stäldes på ett- dylikt, utan
äfven, på samma gång det motsvarade undervisningens behof, kunde
tjena till mönster för ett enkelt och ändamålsenligt men fullt tidsenligt
mejeri.

Vidare hade institutets styrelse anfört, hurusom, sedan en högre
mejeriskola blifvit förlagd till institutet, tillgångar icke funnits att åt
förste läraren vid samma skola uppföra särskild bostad, hvarför endast
en mera tillfällig och inskränkt sådan åt honom inredts uti ett med
ladugården sammanbygdt boningshus. Med den utveckling och betydelse,
mejerihushållningen i våra dagar hunnit, samt den vigt, som
måste ligga derpå, att såsom hufvudlärare i detta fack kunde bibehållas
en duglig och erfaren person, ansåge derför styrelsen icke blott billigt
utan äfven nödvändigt att åt denne lärare, i likhet med öfrige hirarne
i hufvudämnen, beroddes en sådan bostad, att han med skälig beqvämlighet
der kunde lefva gift och någorlunda ostörd arbeta.

Enligt hvad styrelsen ytterligare förmält, vore det äfven af trängande
behof påkalladt, att en ny värmeledning anbringades inom institutets
hufvudbyggnad. TJndervisningsrum, matsalar, samlingsrum, laboratoriet
med mera inom samma byggnad uppvärmdes för närvarande
hufvudsakligen med jernugnar, hvilket dock medförde en jemförelsevis
stor förbrukning af bränsle. Uppvärmningen åter af elevernas i tredje
och fjerde våningarna belägna boningsrum skedde medelst eu varmvattens
värmeapparat af Perkins system. Denna apparat, uppsatt sam -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tidigt med hufvudbyggnadens uppförande, hade ständigt visat sig vara
för ändamålet mindre tjenlig på grund af sin alltför stora konsumtion
af bränsle samt sin oförmåga att åstadkomma en någorlunda jemn och
efter väderleksförhållandena lämpad värmegrad, men derjemte på de
senare åren företett så svåra bristfälligheter, att den vid flera tillfällen,
på grund af explosioner och dermed följande bristningar äfvensom
allmän otäthet i rören, fullkomligt nekat att göra tjenst, hvilket endast
med stor svårighet, tidspillan och betydlig kostnad kunnat för en tid
afhjelpas.

Slutligen hade styrelsen i sin ifrågavarande framställning påpekat,
hurusom landtbruksinstitutet hittills varit i saknad af tjenlig åskådningsinateriel
vid undervisningen, samt att institutets bibliotek i många hänseenden
vore bristfälligt.

Styrelsen hade till närmare upplysning om, huru de ofvan omförmälda
bristerna borde afhjelpas, vid sina framställningar fogat ritningar
och kostnadsförslag till de ifrågasatta byggnadsarbetena och
värmeledningen samt förteckningar öfver erforderlig undervisningsmateriel
med beräkning af kostnaderna derför, och hade styrelsen på
grund deraf liemstält om anvisande af nedanupptagna belopp, nemligen:

för ändringar i gamla slottet....................... kronor 3,075:-—

„ inventarier och möbler derstäder......... „ 2,700: —

,, förändring af gamla mejeriet till byggnad för matinrättningen
...........................................................................

,, ny mejeribyggnad....................................................................

,, lärarebostad..............................................................................

,, ny värmeledning i hufvudbyggnaden.................................

„ undervisningsmateriel................................................................

„ oförutsedda byggnadsutgifter, arkitektsarfvoden, körslor
in. m..................................................................................

5,775: —

7,150: —
17,677: 05.
12,818: 48.
20,750: —
10,575: —

3,254: 47.

eller tillhopa kronor 78,000: —

Sedan så väl landtbruksakademiens förvaltningskomité den 19
oktober 1889 yttrat sig i ärendet och dervid lifligt förordat alnarpsstyrelsens
framställning, som äfven öfverintendentsembetet uti afgifvet
underdånigt utlåtande den 3 december 1889 förmält sig icke hafva anledning
till anmärkning mot byggnadsritningarna eller kostnadsförslagen,
hade äfven landtbruksstyrelsen, hvars utlåtande i frågan sedermera infordrats,
i skrifvelse den 7 november 1890 vitsordat behofvet af de
föreslagna nybyggnaderna och förändringarna af hufvudbyggnaden vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

institutet äfvensom af anskaffandet utaf ny undervisningsmateriel, under
uttalande likväl af den meningen alt, enär icke alla dessa behof torde
kunna eller böra inom ett år tillgodoses, och institutet borde vara i
tillfälle att af egna medel bestrida åtminstone någon mindre del af
kostnaderna, det begärda statsanslaget torde kunna inskränkas till

75,000 kronor, att fördelas till utgående under tre år.

Hvad i detta ärende förekommit syntes departementschefen till
fullo ådagalägga behofvet och nyttan af de utaf alnarpsstyrelsen ifrågasatta
åtgärderna. Hvad beträffade anskaffandet af erforderlig undervisningsmateriel,
så syntes emellertid det derför beräknade kostnadebeloppet,
10,575 kronor icke vara större, än att detsamma, då anskaffningen
borde kunna fördelas på flera år, kunde bestridas af institutets
egna tillgångar, möjligen, om så skulle befinnas nödigt, med något
understöd af statsmedel från tillgängliga besparingar. Departementschefen
ansåge derför, att af Riksdagen allenast behöfde äskas 67,425
kronor, nemligen:

till ändringar i gamla slottet ..........................................

,, inventarier och möbler..............................................

„ förändring åt gamla mejeriet....................................

„ ny mejeribyggnad...................................................

„ ,, lärarebostad........................................................

,, „ uppvärmningsinrättning .......................................

oförutsedda byggnadsutgifter, såsom arkitektsarfvoden,
körslor etc.......................................

>1 11

kronor	3,075: —
11	2,700: —
11	7,150: —
n	17,677: 05.
	12,818: 48.
ii	20,750: —
ii	3,254: 4 7.

summa kronor

67,425:

att utgå med 38,000 kronor under 1892 till bestridande af kostnaderna
för ny värmeledning och nytt mejeri, hvaremot återstoden torde kunna
fördelas till utgående under åren 1893 och 1894.

Af hvad i statsrådsprotokollet blifvit i ämnet anförd t har utskottet
fått den uppfattning, att beviljandet af det nu äskade extra anslaget,
67,425 kronor, till Alnarps landtbruksinstitut af behofvet oafvisligen
påkallas. Utskottet anser jemväl lämpligt att, i enlighet med hvad
Kongl. Maj:t föreslagit, af berörda anslag ett belopp af 38,000 kronor
anvisas för år 1892, ehuru utskottet föreställer sig, att eu annan användning,
än departementschefen tänkt sig, af sistberörda belopp till
någon del möjligen skulle kunna ifrågakomma, i det att särskild! inläggandet
af den nya värmeledningen icke torde böra ega rum annat
än i sammanhang med vidtagandet af ändringarna i gamla slottet.

Utskottet hemställer,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaderna
för de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 12 januari 1891 upptagna byggnadsarbetena och
ny värmeledning vid Alnarp samt anskaffning af inventarier
och möbler, bevilja 67,425 kronor och deraf
på extra stat för år 1892 anvisa 38,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och iandtmannanäringar.

10:o) Kong!. Maj:t har under förestående anslagstitel föreslagit, att
Riksdagen måtte, till bestridande af kostnaderna för ett landtbruksråd,
bevilja ett årligt förslagsanslag af 5,000 kronor.

Vid föredragningen inför Kong!. Maj:t af detta ärende har departementschefen,
enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, erinrat,
hurusom kort efter det Kong!. Maj:t år 1889 hos Riksdagen väckt förslag
om inrättande, under namn af landtbruksstyrelsen, af en central
statsmyndighet för handläggning af ärenden, som rörde jordbruket och
dermed samband egande näringar, hos Kong!. Maj:t gjorts en framställning,
åsyftande åstadkommande af en närmare samverkan, än dittills
egt rum mellan de statsförvaltningens organ, åt hvilka handläggningen
af landthushållningens angelägenheter vore anförtrodd, och dennas idkare.

Denna samverkan hade ditintills hufvudsakligen förmedlats genom
hushållningssällskapen, hvilka borde stå i oafbruten förbindelse med
landtbruksakademien, hvars förvaltningskomité före landtbruksstyrelsens
inrättande utgjorde den centrala förvaltningsmyndigheten för landtbrukets
angelägenheter. Men dessutom hade år 1869 på öfverenskommelsens
väg åstadkommits eu slags representation för hushållningssällskapen,
hvarmed i viss män hade afsetts att tillgodose behofvet af en närmare
dylik. samverkan. Nämnda år hade nemligen ombud för hushållningssällskapen
sammanträdt i Stockholm till gemensam öfverläggning samt
dervid antagit »stadgar för ombudens för hushållningssällskapen årsmöten».
Enligt dessa stadgar skulle sällskapen genom ombud sammanträda till möte
i hufvudstaden en gång om året för att öfverlägga om ärenden, som
rörde Sveriges jordbruk och dermed i samband stående näringar, äfvensom
husslöjden samt öfriga föremål för hushållningssällskapens verksamhet.
Redan år 1871 hade likväl beslutits, att mötena icke skulle hållas
oftare än hvart tredje år. Mötena, till hvilka hvarje hushållningssällskap
Bih. till liiksd. Prot. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 6 Raft. 9

Ang. anslag
till inrättande
af ett
landtbruksf
”råd.
[10.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

egde utse ett ombud jemte eu suppleant, skulle eg a rum i februari
månad och i regeln fortgå under högst två veckor.

Med anledning af en vid ombudens möte år 1889 väckt motion,
hade emellertid detta årsmöte beslutit att uttala önskvärdheten af en
sådan närmare samverkan, som ofvan blifvit antydd, samt att hos Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som för
vinnande af ett dylikt syftemål kunde finnas erforderliga. Det vore
denna af landtbruksakademiens förvaltningskomité i skrifvelse den 15
mars 1889 anmälda framställning, som departementschefen ofvan åsyftat.

Sedan for v ältning skorniténs yttrande i anledning af denna framställning
infordrats, hade komitén — anmärker departementschefen vidare
— i utlåtande den 17 maj 1889 anfört, att en sådan samverkan
som den, hvilken i framställningen afväges, i sjelfva verket vore nödvändig,
om öfverhufvud de åtgärder, hvilka med hänsyn till jordbruksnäringens
intressen från det allmännas sida vidtoges, skulle blifva grundade
på verklig insigt om denna närings särskilda behof och vilkoren
för dess trefnad och förkofran. Men innan fråga väcktes om skapande
af nya organisationer, borde tillses, om icke en dylik samverkan kunde
åstadkommas genom redan befintliga institutioner. Då framställningen
syntes afse åstadkommande af en representation för jordbruksnäringen,
så sammansatt, att den kunde anses utgöra ett sant uttryck för de
åsigter rörande denna närings kraf, som vore förherskande bland det
stora flertalet af dess idkare, ville komitén erinra att, äfven om icke
vare sig landtbruksakademien eller hushållningssällskapen med deras
förvaltningsutskott kunde anses i nu ifrågavarande hänseende fortfarande
motsvara berättigade anspråk, en dylik representation dock redan funnes
i hushållningssällskapens ombuds möten. I betraktande häraf förefölle
det komitén, som om, i händelse ''en lifligare samverkan af antydda art
än den, som dittills egt rum, skulle finnas vara af behofvet. påkallad,
en sådan lättast skulle åstadkommas genom någon förändring i nyssnämnda
mötens organisation och arbetssätt, en förändring, hvars genomförande,
om den pröfvades nödig, emellertid syntes böra tillkomma ombuden
sjelfva, då mötena egde full bestämningsrätt öfver sina stadgar.
Vid sådant förhållande och då, till följd af Riksdagens bifall till inrättandet
af landtbruksstyrelsen en genomgripande förändring i organisationen af
landtbruksärendenas förvaltning komme att inträda, funne komitén sig
böra hemställa, det ombudens anhållan icke för det dåvarande måtte till
någon Kongl. Maj.ds åtgärd föranleda.

Sedan landtbruksstyrelsen vid 1890 års ingång trädt i verksamhet,
hade jemväl denna styrelse anbefalts att inkomma med utlåtande i

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ärendet. Med anledning häraf hade styrelsen uppgjort ett »förslag till
hufvudgrunder för inrättande af ett landfbruksråd», och då styrelsen ansett
sig böra lemna hushållningssällskapen tillfälle att uttala sig i frågan,
hade detta förslag med ett cirkulär från styrelsen blifvit delgifvet samtliga
sällskapen.

På sid. 84—86 i statsrådsprotokollet har departementschefen derefter
redogjort för hufvudgrunderna i berörda förslag; och får utskottet
beträffande samma hufvudgrunder här meddela följande.

Landtbruksrådet skulle enligt förslaget hafva till ändamål dels att
i fråga om åtgärder, som anginge landtbruket och dess binäringar, skogshushållningen
samt fisket, tillhandagå vederbörande myndigheter med
erforderliga upplysningar och i sådana ämnen afgifva utlåtanden, dels
ock att, der rådet funne särskilda åtgärder för dessa näringars främjande
erforderliga, derom hos Kong! Maj:t eller vederbörande myndigheter
göra framställning. Rådet borde bestå dels af ledamöter, valde af hushållningssällskapen
på det sätt, att hvarje sällskap bland tre af dess
förvaltningsutskott föreslagna personer utsåge en ledamot samt derutöfver,
efter för hvarje val på liknande sätt uppgjordt förslag, i förhållande till
folkmängden inom sällskapets område, en ledamot för en folkmängd öfver

200.000 till och med 300,000, två ledamöter för en folkmängd öfver

300.000 till och med 400,000 o. s. v. efter samma beräkning för Överskjutande
folkmängd, dels ock af ledamöter, utsedde af landtbruksstyrelsen
till ett antal, som dock icke finge öfverstiga en fjerdedel af rådets, utaf
hushållningssällskapen valda ledamöter. På enahanda sätt borde utses
ett lika stort antal suppleanter. Rådet, som skulle ega att för ett år i
sänder välja ordförande och vice ordförande samt sekreterare och nödigt
kanslibiträde, borde sammanträda till ordinarie möte i hufvudstaden hvarje
år den 5 oktober eller, om helgdag då infölle, nästföljande söckendag.
Sammanträdet finge räcka högst tio dagar. Rådet skulle hafva att behandla
ej blott Kongl. Maj ds, landtbruksstyrelsens och öfriga myndigheters
framställningar utan äfven framställningar från rådets egna medlemmar.
Dock borde sistnämnda framställningar före den 1 september
vara till rådets sekreterare ingifna. Vid rådets sammanträde finge jemväl
inom två dagar från mötets början förslag väckas af rådets medlemmar,
men sådant förslag finge ej upptagas till behandling af rådet, derest icke
minst en tredjedel af rådets medlemmar dertill samtyckte.

Vid hvarje ordinarie möte skulle rådet inom tre dagar efter mötets
början tillsätta en bestyrelse, bestående af rådets ordförande och vice
ordförande samt af tre ledamöter, valda bland rådets ordinarie medlemmar.
Bestyrelsen, hvilken borde ega att, då sådant pröfvades nödigt,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tillkalla sakkunnige till ett antal af högst två för hvarje fråga med rätt
för desse att i öfverläggningar och beslut deltaga, skulle åligga att bereda
och till rådet inkomma med utlåtanden öfver sådana af Kongl.
Maj:t, myndigheter eller rådets egna ledamöter väckta förslag, som borde
vid rådets ordinarie sammanträden behandlas, att under tiden mellan
rådets sammanträden, så ofta sådant af Kongl. Maj:t eller landtbruksstyrelsen
äskades, afgifva yttranden i frågor, som folie inom området
lör rådets verksamhet, samt att utföra rådets beslut och handhafva dess
ekonomiska angelägenheter.

Rådets och bestyrelse^ ledamöter äfvensom af bestyrelsen tillkallade
sakkunnige skulle ega att åtnjuta dels resekostnadsersättning,
beräknad för resa på jernväg efter afgift för plats i andra klassens vagn,
på ångbåt efter afgift för enkel hyttplats eller, der sådan icke förekomme,
salongsplats samt med skjuts efter lega för två hästar, dels ock dagtraktamente
såväl under resan som under mötet, hvilket dagtraktamente
skulle utgå med 10 kronor utom till i Stockholm boende personer, hvilka
blott egde uppbära 5 kronor. Rådets sekreterare skulle ega att uppbära
årligt arfvode, som af rådet bestämdes.

Departementschefen har vidare omförmält, att af det tillfälle, som
beredts hushållningssällskapen att yttra sig öfver detta förslag, samtliga
sällskapen med undantag af Upsala läns begagnat sig. Dervid hade
Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Vesternorrlands och Jemtlands läns
hushållningssällskap helt och hållet afstyrkt förslaget. Till stöd härför
hade hufvudsakligen anförts, att nödig samverkan mellan de förvaltande
myndigheterna och jordbrukets idkare redan med nuvarande institutioner
funnes eller åtminstone kunde åstadkommas, i hvilket afseende särskild!
framhållits, att hushållningssällskapen företrädesvis voro i tillfälle att
meddela de tillförlitligaste upplysningar om förhållandena i landets olika
delar, samt att det föreslagna landtbruksrådet kunde komma att utöfva
en förlamande inverkan på, hushållningssällskapens verksamhet för jordbruksnäringens
tidsenliga utveckling. Samtliga öfriga, ofvan ej nämnda
hushållningssällskap hade deremot förordat inrättandet af ett landtbruksråd,
ehuru nästan alla framstå,It mer eller mindre väsentliga anmärkningar
mot det af landtbruksstyrelsen uppgjorda förslaget. Endast, Södermanlands,
Kronobergs och Gotlands läns hushållningssällskap hade lemnat
detta förslag utan anmärkning.

Efter att sedermera hafva redogjort för beskaffenheten af nyss omförmälda
anmärkningar, har departementschefen (sid. 89—91) meddelat,
det landtbruksstyrelsen i det utlåtande, styrelsen den 16 oktober 1890
i ärendet afgifvit, anfört, att styrelsen vid bedömande, huruvida verkligen

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

en lifligare samverkan än den, som inom vårt land för närvarande egde
rum mellan statsförvaltningens organer och jordbrukets idkare, vore af
nöden, icke förbisett, hurusom genom hushållningssällskapen i orterna
redan förefunnes en god och mycket lifligt begagnad utväg för åstadkommande
af en samverkan af ifrågavarande slag, eu utväg, hvars betydelse
för vårt land måste skattas så mycket högre, som de vilkor,
hvarunder landtbruket inom skilda delar af landet bedrefves, vore till
följd af klimatiska och andra förhållanden så olika, att de icke under
några omständigheter eller genom några åtgärder som helst kunde fullständigt
utjemnas. Men ehuru denna form af samverkan mellan de
offentliga myndigheterna och landtbrukets idkare inom vårt land i hvarje
händelse fortfarande borde anlitas, uteslöte detta icke att andra former
för en sådan samverkan kunde finnas nödiga eller åtminstone nyttiga.
En form för en dylik samverkan hade visserligen kommit till stånd
genom hushållningssällskapens ombuds möten. Men dessa möten hade
icke på tillfredsställande sätt förmått lösa uppgiften att bevaka jordbruksnäringens
allmänna och gemensamma intressen. Landtbruksstyrelsen,
som för sin del vore fullt öfvertygad om vigten för landtbruket och dess
binäringar af en kraftig samverkan mellan de offentliga myndigheterna
och näringsidkarne, ansåge derför, att ett försök borde göras till åstadkommande
af en närmare sådan samverkan genom inrättande af ett
landtbruksråd.

Härvid vore det af vigt att undvika de fel, som orsakat att hushållningssällskapens
ombuds möten icke lyckats fylla sin uppgift. Till
dessa fel räknade styrelsen, bland andra, det stadgandet, att ombuden
skulle sammanträda under pågående riksdag, då ombuden, i allmänhet
valda bland Riksdagens ledamöter, vore upptagna af riksdagsgöromålen
och saknade tid att med allvar och kraft egna sig åt mötets angelägenheter.
En annan och lämpligare tidpunkt borde derför bestämmas för
landtbruksrådets sammanträden och styrelsen föresloge i detta afseende
den 5 oktober eller, om helgdag då inträffade, nästföljande söckendag.

Hvad beträffade den ifrågasatta representationens sammansättning,
borde visserligen dess hufvudsakligaste beståndsdel utgöras af representanter,
utsedda af hushållningssällskapen. Då emellertid rådet skulle ega
att afhandla frågor angående ej blott sj elfva landtbruket, utan äfven
dess binäringar samt skogshushållningen och fiskerinäringen, men det
vore osäkert, huruvida för alla dessa vigtiga näringar komme att finnas
representanter bland de af hushållningssällskapen utsedda ombuden, samt
det jemväl vore behöfligt att teknisk sakkunskap i vissa för landtbruket
vigtiga frågor stode rådet till buds, hade styrelsen ansett sig böra i sitt

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

till hushållningssällskapen öfverlemnade förslag upptaga rätt för styrelsen
att utse vissa ledamöter i rådet. Men då detta förslag rönt motstånd
från hushållningssällskapens sida af skäl, som styrelsen icke kunnat
undgå att tillerkänna eu viss betydelse, hade styrelsen, som icke kunde
frångå sin åsigt derom, att ofvanberörda näringar och den ofvan antydda
tekniska sakkunskapen borde vara inom rådet representerade, ansett sig
böra så till vida ändra sitt förslag, att dessa representanter skulle väljas
af rådet sjelf!

Med stöd af hvad styrelsen sålunda och i öfrig! anfört, hade —
yttrar departementschefen — styrelsen understält Kong!. Maj:ts pröfning
ett i viss mån förändrad! »förslag till hufvudgrunder för inrättande af
ett landtbruksråd».

Jemfördes detta förslag med det förut omförmälda, öfver hvilket
hushållningssällskapen yttrat sig, så befunnes att, jemte det åtskilliga
jemkningar och tillägg blifvit gjorda, följande mera väsentliga förändringar
vidtagits:

att rådet skulle bestå, förutom af de utaf hushållningssällskapen
valde ledamöterna, af fem utaf dessa ledamöter utsedde medlemmar, valda
med särskild hänsyn till deras lämplighet att inom rådet företräda, en
skogshushållningen, en fiskerinäringen, en landtbrukets tekniska binäringar
samt de kemiska stationerna, en landtbrukets undervisningsanstalter
och frökontrollanstalter samt eu landtbrukets redskaps- och maskinväsende; att

föreskriften om det antal ledamöter, hvarje hushållningssällskap
egde välja, ändrats derhän, att i den folkmängd, efter hvilken detta antal
bestämdes, icke skulle inräknas städernas;

att bestämmelsen om åliggande för rådets bestyrelse att under tiden
mellan rådets sammanträden, när sådant af Kongl. Maj :t eller landtbruksstyrelsen
äskades, afgifva yttranden i frågor, som folie inom området för
rådets verksamhet, uteslutits;

att stadgande^ i fråga om den tid, hvarunder rådets möten finge
räcka, borttagits, men att i stället föreskrifvits, att rådets ledamöter icke,
vare sig under ordinarie eller urtima möte, finge uppbära dagtraktamente
för längre tid än högst tio dagar, resedagarne oberäknade; samt

att bestämmelsen om ledamots rätt att under mötet väcka förslagändrats
sålunda, att dylika förslag finge väckas inom två dagar från
mötets början och äfven senare, såvida det omedelbarligen föranleddes
af redan fattadt beslut eller upptaget ärende eller af annan under mötet
inträffad händelse.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Kostnaderna för rådet hade af styrelsen beräknats till 12,750 kronor,
deri inberäknats 1,000 kronor såsom arfvode åt rådets sekreterare samt
ett belopp af 5,000 kronor, afsedt till gäldande af kostnader för kanslibiträden,
tryckning, renskrifning, betjening, rådets urtima möten m. m.
Då antalet af de ledamöter, som skulle utses af hushållningssällskapen,
enligt de af styrelsen föreslagna grunder komme att under nuvarande
folkmängds förhålland en utgöra 31, skulle, i fall hvarje hushållningssällskap,
såsom styrelsen ansåge lämpligt, till kostnaderna bidroge med 250 kronor
för hvar ledamot, sällskapet egde utse, hushållningssällskapens bidrag,
livilka enligt styrelsens åsigt borde i statskontoret afdragas å den hvarje
sällskap tillkommande andel af bränvinsförsäljningsmedlen, komma att
uppgå till 7,750 kronor, hvadan ett statsbidrag för ändamålet erfordrades
af 5,000 kronor.

Efter denna redogörelse för landtbruksstyrelsens utlåtande har
departementschefen yttrat följande.

Att det allmänt erkända behofvet af en samverkan mellan de statsmyndigheter,
som hade att handlägga jordbrukets och dermed samband
egande näringars angelägenheter, samt idkarne af dessa näringar icke kunde
på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses uteslutande genom hushållningssällskapen,
syntes departementschefen framgå redan deraf, att eu samverkan
med dessa icke kunde gifva sig uttryck annorlunda än genom det
skrilla ordet och sålunda vore i saknad af det hjelpmedel för ernående af ett
från alla sidor skärskådadt resultat, som läge i ett muntligt och omedelbart
tankeutbyte. Säkerligen komme myndigheterna att fortfarande som
hittills inhemta hushållningssällskapens meningar i frågor, som utgjorde
föremål för deras verksamhet, och dessa sällskap vore för visso betydelsefulle
representanter för önskningarna och åsigterna hos näringsidkarne
inom hvarje särskild! sällskaps område. Men något tillförlitligt uttryck
för de bland näringsidkarne i landet öfverhufvud rådande åsigterna om
ifrågavarande näringars behof och om de lämpligaste åtgärderna för
deras befrämjande kunde svårligen erhållas, utan att näringsidkare från
skilda delar af landet sattes i stånd att med hvarandra samråda och
meningarna från de olika landsdelarne sålunda erhölle tillfälle att bryta
sig mot hvarandra. Det hade också varit behofvet af en dylik samverkan
mellan näringsidkarne från de olika delarne af riket, som framkallat
de förut omnämnda mötena af hushållningssällskapens ombud.

Då emellertid denna, utan medverkan från statens sida tillkomna
institution visat sig oförmögen att med sin nuvarande organisation tillfredsställande
fylla uppgiften att vara eu representation för jordbrukets

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

gemensamma intressen, syntes det departementschefen önskvärdt, att
staten genom sitt biträde sökte åstadkomma eu dylik representation.
Och det vore ett försök dertill, som förelåge i det af landtbruksstyrelsen
nu framlagda förslaget om inrättande af ett landtbruksråd, hvilket
förslag dock syntes departementschefen kunna i vissa delar förändras
till mera öfverensstämmelse med de önskningar, som i frågan uttalats
från olika håll.

Hvad först anginge frågan om rådets sammansättning, så kunde
nemligen hushållningssällskapens förut omförmälda möten, hvilkas medlemmar,
såsom nämnts, utgjordes af ett ombud för hvarje hushållningssällskap,
i detta afseende tjena till förebild, till följd hvaraf ledamöternas
antal skulle komma att utgöra 26 i stället för af landtbruksstyrelsen
föreslagna 31. Orsaken till att dessa möten icke motsvarat de förväntningar,
man om dem trott sig ega skäl hysa, vore nemligen icke i
någon mån att söka i det sätt, hvarpå mötena voro sammansatta. Och
departementschefen hade icke åt hvad i ämnet förekommit blifvitöfvertygad
om lämpligheten af att landtbruksstyrelsen eller, såsom jemväl
ifrågasatts, Kong]. Maj:t skulle utse visse ledamöter af rådet. Icke
heller ansåge sig departementschefen kunna förorda landtbruksstyrelsens
senaste förslag att rådet skulle ega att sjelf! komplettera sig med ett
visst antal ledamöter, kände för sakkunskap inom vissa angifna områden,
då det behof af sakkunnigt biträde, som derigenom skulle tillgodoses,
enligt departementschefens tanke vida bättre fyldes, om rådet
och de utskott, som för ärendenas beredning borde utses, berättigades
att för meddelande af upplysningar och till deltagande i öfverläggningarna
kalla personer, som gjort sig särskilt kända för fackkunskap i den
fråga, som skulle behandlas.

För att, så vidt möjligt, vinna trygghet för att ledamöter ne och
suppleanterne i rådet verkligen komme att representera meningarna
inom den ort, för hvilken de vore utsedde, syntes vidare föreskrift
lämpligen böra meddelas derom, att hushållningssällskap icke finge till
ledamot eller suppleant välja annan än den, som vore känd för att. vara
med förhållandena inom hushållningssällskapets område förtrogen.

Enligt landtbruksstyrelsens förslag skulle rådet sammanträda hvarje
år. Då emellertid rådets uppgift borde vara att behandla allenast frågor,
hvilka egde större betydenhet och icke vore af mera lokalt intresse,
ansåge departementschefen rådets ordinarie sammanträden kunna åtminstone
tills vidare inskränkas till hvart annat år, dock med skyldighet
för rådet att äfven dess emellan sammankomma, om Kong]. Maj:t funne

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 73

sådant nödigt för behandling af viss uppgifven fråga. Ådagalade erfarenheten
behofvet af tätare ordinarie sammanträden, kunde ju en förändring
1 detta afseende framdeles lätt vidtagas.

I likhet med hvad af ett stort antal hushållningssällskap blifvit
yrkadt, funne departementschefen frågan om utseende af eu bestyrelse
för landtbruksrådet böra helt och hållet förfalla.

. Landtbruksstyrelsens förslag syntes icke bestämdt förutsätta, att
förbindelsen mellan rådet och de statsmyndigheter, som handlade ärenden
rörande landthushållningen, skulle kunna ske omedelbart, utan
syntes snarare afse, att denna förbindelse egentligen skulle ega rum
genom skriftliga meddelanden. Det syntes''departementschefen dock
vara uppenbart att, såvida rådets verksamhet skulle kunna blifva så
fruktbringande, som man kunde hafva förhoppning att vänta, tillfälle
borde beredas statsmyndigheternas representanter att deltaga i rådets
öi handlingar. Det borde icke förbises att den närmare beröring, hvari
dessa myndigheter derigenom komme med rådet, äfven måste blifva
till gagn för deras egna arbeten. Departementschefen ansåge derför
att landtbruksstyrelsens chef och dess ledamöter borde ega rätt att
r* m?3 ^ rac^s förhandlingar, och då rådets verksamhet äfven vore
afsedd att omfatta skogshushållningen, torde samma rätt tilläggas jemväl
domänstyrelsens chef och ledamöter.

Hvad landtbruksstyrelsen föreslagit beträffande reseersättning och
dagtraktamente åt rådets ledamöter och särskild! tillkallade sakkunnige
ansåge departementschefen sig böra biträda; och emot landtbruksstyrelsens
senaste förslag i öfrig! syntes honom, utom i ofvan angifna
afseenden, icke några mera väsentliga erinringar vara att göra, ehuruväl,
då frågan om fastställande af stadgar för rådet förekomme till
slutligt afgörande, vissa jemkningar i förslagets detaljbestämmelser
antagligen vore af nöden.

De årliga kostnaderna för det ifrågasatta landtbruksrådet hade af
landtbruksstyrelsen blifvit under förutsättning af ordinarie sammanträde
\varJe ar beräknade till 12,750 kronor, till hvilket belopp hushållningssällskapen
skulle bidraga med tillhopa 7,750 kronor och statsverket
mea 5,000 kronor. Genom den af departementschefen föreslagna inskränkningen
i antalet af rådets ledamöter, genom borttagande af den föres.
a?rna bestyrelse^ för hvilken landtbruksstyrelsen beräknat en årlig
afgift af 1,350 kronor, samt genom någon minskning i det af styrelsen
till 1,000 kronor beräknade arfvodet. för rådets sekreterare kunde emellertid
kostnaderna för rådet ej obetydligt nedsättas, och departementsBili.
till micsd. Prof. 1891. 4 Sami 1 Åfd. 6 Iläft. 10

Statsutskottets Utlåtande Ako 7.

Ang- anslag
till nötboskaps

premiering.

[11.1

chefen förestälde sig, att, om rådets ordinarie sammanträden inskränktes
till hvart annat år, de sammanlagda kostnaderna i allmänhet icke borde
för hvarje tvåårsperiod öfverstiga 10,000 kronor.

Då det icke syntes billigt, att hushållningssällskapen med sina
ofta temligen knappa inkomster skulle bidraga till betäckande af ifrågavarande
kostnader, hvilka otvifvelaktigt afsåge ett statsändamål, ansåge
departementschefen dessa kostnader böra bestridas ensamt af statsverket;
och borde för sådant ändamål alltså under ofvanstående titel böra uppföras
ett ordinarie anslag, som, med afseende derå att de verkliga utgifterna
för hvarje år icke kunde med visshet beräknas, syntes böra erhålla
egenskap af förslagsanslag och skäligen kunna sättas till 5,000 kronoi.

I likhet med de hushållningssällskap, hvilka afstyrka bifall till
det af landtbruk sstyrelsen först framlagda förslaget till inrättande af
ett landtbruksråd, befarar utskottet, att en dylik institution skulle
komma att hämmande inverka på den allt lifligare och mera fruktbringande
verksamhet, som de särskilda hushållningssällskapen nu utöfva
till jordbruksnäringens fromma, utan att institutionen, då de olika landsdelarne
så fåtaligt der komme att blifva representerade, skulle kunna
på ett tillfredsställande sätt tillvarataga dessa landsdelars särskilda intressen.
I betraktande häraf och då derjemte, på sätt i vissa hushållningssällskaps
utlåtanden jemväl finnes antydt, de utredningar i frågor
af allmän vigt för det svenska jordbruket, hvaraf vederbörande era betsmyndigheter
äro i behof, bäst torde åstadkommas derigenom, att yttranden
infordras från de med förhallandena i de olika orterna väl föitrogna
hushållningssällskapen, anser sig utskottet icke kunna förorda
bifall till det föreliggande förslaget.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

ll:o) Kong!. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtto till understödjande
utaf premiering af nötboskap med belopp, som för hvarje
hushållningssällskaps område icke finge öfverstiga hvad hushållningssällskapet
eller landstinget, hvart för sig eller i förening, för ändamålet
tillsköte, anvisa ett anslag af 50,000 kronor.

I fråga om denna anslagsfordran har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört, att Jönköpings läns hushållningssällskap uti en

Statsntslcottcts Utlåtande N:o 7.

till Kongl. Maj:t i mars månad år 1888 ingifven skrift af anförda skäl
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida tillgångar
skulle kunna beredas för att användas till premiering af afvelsdjur
bland nötboskap och tillhandahållas de hushållningssällskap, som
infört och upprätthölle en sådan premiering.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité, som i anledning häraf
hörts, hade i utlåtande af den 14 september 1888 anfört, att komitén,
lika med hushållningssällskapet, vore lifligt öfvertygad derom, att bland
de åtgärder, som kunde vidtagas för främjandet af den svenska landtbruksnäringens
framgångsrika utveckling, få, om ens några, hade större
betydelse än de, som afsåge att uppmuntra och understödja arbetet
för förbättringen af landets boskapsafvel, och de betydande uppoffringar,
som de flesta af rikets hushållningssällskap gjort och fortfarande
gjorde dels för inköp af afvelsdjur och dels för prisbelöning af sådana,
ådagalade otvifvelaktigt att denna åsigt i allmänhet delades af rikets
hushållningssällskap.

Efter det komitén vidare erinrat om de åtgärder, som i ifrågavarande
hänseende af staten vidtagits, hade komitén ytterligare anfört
att, ehuru de af staten och hushållningssällskapen hittills bekostade
prisbelöningarna otvifvelaktigt verkat gagneligt, det likväl icke kunde
bestridas att verkningarna af dessa prisbelöningar i allt för ringa grad
trängt ned till de mindre jordbrukarne, på hvilka, såsom utgörande
det långt öfvervägande flertalet, man likväl i främsta rummet borde
söka att utöfva inflytande. Bland de mera kända anstalter, hvilka blifva
föreslagna eller satta i verket för afhjelpande af denna olägenhet,
funne komitén ingen så lämplig för vårt lands förhållanden som det
premieringssystem för nötboskap, som alltsedan år 1883 med uppoffring
af jemförelsevis ganska betydliga penningemedel tillämpats af
Skaraborgs läns hushållningssällskap och under de senast förflutna åren
delvis eller fullständigt införts af några andra sällskap.

Ehuru komitén såge sig ur stånd att kunna uppgöra en noggrann
beräkning öfver de kostnader, som skulle blifva nödvändiga för genomförandet,
öfver hela landet af en nötboskapspremiering, i hufvudsak anordnad
efter de grunder, som gälde för den i Skaraborgs län under
do senare åren med särdeles tillfredsställande resultat pröfvade, trodde
sig komitén likväl, på grund af ett öfverslag, böra antaga att, under
förutsättning att, såsom skedde vid hästpremieringen, hushållningssällskapen
eller andra lokala korporationer eller föreningar tillsköte ungeför
lika stort belopp, ett årligt bidrag från statens sida af omkring
50,000 kronor torde blifva erforderligt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Enligt bemyndigande af Kong]. Maj:t hade dåvarande chefen för
civildepartementet derefter den 3 januari 1889 åt kaptenen F. Chr. S.
Flack, hvilken kunde anses såsom den egentlige upphofsmannen till
det s. k. skaraborgssystemet, uppdragit att utarbeta ett förslag rörande
ordnandet af den ifrågasatta premieringen, och i anledning häraf hade
Flack till nämnda departement inkommit med ett dylikt förslag, byggdt
på det inom Skaraborgs län tillämpade systemet.

Detta förslag innehölle, bland andra, följande hufvudsakliga bestämmelser: 1.

De medel, som staten för premieringen ansloge, borde i allmänhet
fördelas i förhållande till de belopp, som af hushållningssällskap
eller af hushållningssällskap och landsting gemensamt för året
beviljades till nötboskapspremiering enligt, faststäldt reglemente, och
statsbidraget borde i regeln icke öfverstiga de af hushållningssällskap
och landsting sålunda lemnade tillskott.

2. Premieringen skulle verkställas inom hvarje hushållningssällskaps
område af eu särskild nämnd af tre personer, af hvilka en borde
utses af landtbruksstyrelsen, en af hushållningssällskapet och en af
vederbörande kretsafdelning eller hushållsgillo.

3. Förutom pris i penningar, medaljer och diplom borde utdelas
vid premieringsmötena till egare af kokreatur, som premierades eller
som varit premierade och fortfarande ansåges förtjenta af belöning, s. k.
Irisedlar, hvilka skulle berättiga djurens egare att afgiftsfrit.t få dom
betäckta af premierad tjur. Dessa frisedlar, hvilka af tjuregaren skulle
emottagas såsom liqvid för betäckningen, skulle sedermera inlösas med
visst bestämdt belopp.

4. Endast den, som egde eller brukade mindre än 50 hektar
åker (hvilken siffra dock af hushållningssällskap skulle få sänkas men
ej höjas) Unge för så väl handjur som hondjur täfla om alla pris, vare
sig penningar eller medaljer eller diplom m. m.; egare eller brukare
af större areal finge väl med handjur täfla, men finge för djur, som
godkändes, ej annat pris än godkänningsmärke, medalj eller diplom;
han egde jemväl uppvisa hondjur vid premieringsmöte för att få dom
bedömda, men kunde för dom icke erhålla någon belöning, utan skulle
få dem endast märkta och upptagna såsom pristagare.

5. Ledningen af premieringen borde anförtros åt en särskild
styrelse af 5 personer. Ordförande i denna styrelse skulle vara den,
som af Kong]. Maj:t förordnades till chef för rikets nötboskapspremiering.
Ledamöterna i styrelsen skulle väljas af de utaf landtbrukssty -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

relsen eller hushållningssällskapen utsedde medlemmarne af premielån
gsnä Hinderna.

Redan laudtbruksstyrelsen, hvars yttrande i ämnet infordrats, lemna!
samtliga hushållningssällskapen i riket tillfälle att öfver förslaget
yttra sig, samt utlåtande i ämnet jemväl infordrats från statens instruktör
i boskapsskötsel, hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas,
styrelsen till Kong!. Maj:t inkommit med skrifvelse af den 11
oktober 1890 och deruti anfört att, då sättet för ordnandet af nötboskapsprcmieringen
vore väsentligen beroende på statsbidragens storlek,
liksom i viss män äfven på vilkoron för desammas åtnjutande,
styrelsen ansåge sig böra, innan förslag till författning i ämnet utarbetades
och styrelsen föresloge de öfluga åtgärder, som borde vidtagas
för befrämjande af de med premieringen afsmida ändamål, redan då
underställa Kongl. Maj:ts pröfning frågan om do för statens åtgärder i
förevarande afseende nödiga medlen.

Af hushållningssällskapens yttranden hade — anför departementschefen
vidare — inliemtats, att sällskapen allmänt ansett önskvärdt, att
medel af staten ansloges till understödjande af nötboskapspromieringen
inom landet. De flesta hushållningssällskap hade derjemte biträd t den
af Flackt uttalade åsigten om grunden, hvarefter statens bidrag till premieringen
borde utgå, men deremot afstyrkt Flachs förslag om inrättande
af eu särskild styrelse för premieringen. Uti sin ofvanborörda
skrifvelse hade laudtbruksstyrelsen, på anförda skäl, förordat, att åtgärder
från statens sida vidtoges för boskapsafvel höjande genom
befordrandet af nötboskapspromieringen enligt hufvudgrunderna i det
s. k. skaraborgssystemet.

Hvad anginge de särskilda bestämmelserna i Flachs förslag, så vid t
dessa kunde utöfva inflytande på anslagsfrågan, ansåge styrelsen att,
ehuru enhet i den allmänna ledningen af premieringsväsendet inom
landet vore af högsta vigt och betydelse för framgången af bemödandena
att höja boskapsafvel!], någon särskild styrelse för ändamålet dock
icke beliöfde inrättas, utan att den antydda ledningen kunde öfvertagas
af landtbruksstyrelsen utan någon sådan mellanhand mellan styrelsen
och hushållningssällskapen, som af Flack föreslagits. Beträffande derefter
gränsen mellan de jordbrukare, som finge täfla om alla pris, och
dem, som skulle ega endast do mindre rättigheter i detta afseende,
hvarom redan nämnts, så ansåge styrelsen ifrågavarande större rättigheter
böra utsträckas till flere än förslaget medgåfve samt sålunda tillerkännas
alla dem, som egde eller brukade en åkerareal af högst 75

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Nektar, hvarigenom, med bibehållande af rättigheten för hushållningssällskapen
att sänka denna gräns, gränsbestämmelsen skulle kunna blifva
densamma för hela landet, hvilket icke kunde lämpligen ske, derest
gränsen faststäldes enligt Flachs förslag.

I fråga om kostnaden för en effektiv, till hela landet utsträckt
nötboskapspremiering efter de angifna hufvudgrunderna hölle styrelsen
på anförda skäl före, att följande beräkning konnne det rätta temligen
nära. Enligt styrelsen tillhandakomma uppgifter ansloges för närvarande
inom Skaraborgs, Östergötlands och Kronobergs län, der en tidsenlig
nötboskapspremiering blifvit införd, för ifrågavarande ändamål penningebelopp,
h vil k a, enligt styrelsens beräkning, för hvarje fullt antal af
1,000 djur utaf länens kreatursstock af tjurar, kor och ungnöt utgjorde
inom Skaraborgs län 57 kronor, inom Östergötlands län 42 kronor och
inom Kronobergs län 52 kronor; och, om, för att icke göra beräkningen
för låg, det antoges att till en fullt effektiv premiering af ifrågavarande
slag för vårt land erfordrades ett anslag af 50 kronor för
hvarje fullt tal af 1,000 djur af landets kreatursstock, på nyss nämnda
sätt bestämd, skulle, då denna enligt de af statistiska centralbyrån senast
offentliggjorda uppgifterna räknade ett antal af 2,087,234, en sådan
premiering komma att årligen kosta landet 104,350 kronor, eller i rundt
tal omkring 100,000 kronor.

Ehuru staten måste för nötboskapspremieringen göra uppoffringar,
ansåge styrelsen likväl att det icke borde ifrågakomma, att staten skulle
gälda hela kostnaden för densamma. Enligt styrelsens åsigt borde
statsbidraget utgå etter den grund, att hushållningssällskap eller landsting,
hvart för sig eller i förening, skulle för ändamålet anslå minst
samma belopp som statsbidraget. Men på det att icke derigenom
de rikare hushållningssällskapen skulle erhålla allt för stor andel af
statsanslaget, ansåge styrelsen att ett visst belopp borde bestämmas
för hvarje fullt tusental af nötkreatursstocken, med undantag af oxar,
utöfver hvilket belopp statsbidrag icke finge utgå, samt att detta belopp
borde sättas något högre än till hälften af beräknade kostnaden
för premiering af nämnda antal djur, eller till af styrelsen skäligen
ansedda trettio kronor.

Slutligen ansåge styrelsen att såsom vilkor för statsbidrags åtnjutande
borde föreskrifvas, att hushållningssällskapen skulle underkasta
sig de föreskrifter i afseende på premieringen och öfriga förhållanden,
som Kong], Maj:t komme att fastställa.

Med stöd af hvad styrelsen sålunda anfört hade styrelsen hemstält
om aflåtande till Riksdagen af framställning om anvisande på extra stat

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för år 1892 af ett anslag af 50,000 kronor för understödjande af nötboskapspremiering
inom riket enligt de af styrelsen angifna hufvudgrunder.

Åberopande att önskvärdheten af att staten ansloge medel till
understödjande af eu nötboskapspremiering både blifvit i de yttranden,
som i föreliggande ärende afgifvits, enhälligt erkänd, har departementschefen
för sin del anfört, att det syntes vara gifvet att den af staten understödda
premieringen borde anordnas hufvudsakligast enligt det s. k.
skaraborgssystemet, om hvars företräde meningarna icke vore delade.
Dock ansåge departementschefen den modifikation i afseende a grunderna
för premieringen böra vidtagas, att gränsen mellan de mindre
jordbrukarne, som skulle ega täfla om alla slags pris, och de större
jordbruksidkarne, hvilkas rätt till täflan blefve inskränkt, ändrades
sålunda, att den vidsträcktare täflingsrätten tillerkändes de jordbrukare,
hvilkas åkerareal icke öfverstege 75 hektar. För öfrig! kunde naturligtvis
vid fastställande af de närmare bestämmelserna rörande premieringen
hänsyn i viss mån tagas till för olika landsdelar egendomliga
förhållanden.

Lika med landtbruksstyrelsen och flertalet af hushållningssällskapen,
ansåge departementschefen den af Flach föreslagna styrelse för
premieringen öfverflödig, och att do åligganden, som skulle tillhöra
denna styrelse, borde öfvertagas af landtbruksstyrelsen.

I fråga om vilkoren för åtnjutande af statsbidrag syntes departementschefen
giltigt skäl icke finnas att afvika från den af Flach föreslagna,
af det vida öfvervägande antalet hushållningssällskap utan anmärkning
lemnade och jemväl af landtbruksstyrelsen förordade bestämmelsen,
att vederbörande hushållningssällskap eller landsting eller begge
gemensamt skulle tillskjuta minst lika stort belopp, som statsbidraget.

Då den af landtbruksstyrelsen uppgjorda beräkningen rörande beloppet
af de för premieringen erforderliga medel syntes antaglig, ansåge
departementschefen denna beräkning för närvarande böra läggas till
grund för det för ändamålet erforderliga statsanslagets belopp, och detta
anslag sålunda tills vidare bestämmas till 50,000 kronor årligen.

Någon ovilkorlig bestämmelse derom, att statens bidrag till hvarje
hushållningssällskap, på sätt landtbruksstyrelsen föreslagit, icke skulle
få öfverskrida 30 kronor för hvarje fullt tusental af kreatursstocken
inom sällskapets område, ansåge sig departementschefen icke kunna
förorda, enär deraf skulle följa att högre bidrag icke finge ett hushållningssällskap
lemnas ens i det fall att alla de öfriga sällskapen ändock
kunde erhålla bidrag, motsvarande de af dem eller vederbörande lands -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tiflg gjorda tillskotten. Kong!. Maj:t komme i allt fall vid anslagets
fördelning att tillse, att hvarje sällskap komme i åtnjutande af det
statsbidrag, som med hänsyn till föreliggande förhållanden vore skäligt.

Med erinran att, då det ifrågasatta statsanslaget afsåge att fylla ett
stadigvarande och icke ett blott tillfälligt behof, detsamma borde beviljas
pa ordinarie stat, hade departementschefen på grund af hvad sålunda
anförts hemstält om afgifvande till Riksdagen af den framställning, som
här ofvan om form älta.

Lika med departementschefen samt de myndigheter och korporationer,
hvilka blifvit i saken hörda, anser utskottet, att genom den
föreslagna, premieringen boskapsskötseln inom landet skulle i afsevärd
grad främjas. Att, på sätt departementschefen ansett, mellan de mindre
jordbrukarne, som skulle ega täfla om alla slags pris, och de större jordbruksidkarne,
hvilkas rätt till täflan blefve inskränkt, bestämma gränsen
sålunda, att den vidsträcktare täflingsrätten skulle tillerkännas do
jordbrukare,, hvilkas åkerareal icke öfverstege 75 hektar, synes dock
utskottet mindre lämpligt. Utskottet föreställer sig nemligen, att den
föreslagna premieringens vigtigaste syfte, uppmuntrande af boskapsskötseln
hos landets, mindre .jordbrukare, skulle i högre grad främjas,
derest täflingsrätten i regeln inskränktes till jordbrukare, hvilkas åkerareal
belöpte sig'' till högst 50 hektar, och endast undantagsvis på ansökning
af vederbörande hushållningssällskap kunde utsträckas till jordbrukare,
hvilka egde eller brukade en större åkerareal, dock ei öfver
75 hektar. J

Under uttalande häraf, och då Kongl. Maj:ts förevarande framställning
i öfrigt icke gifvit anledning till någon utskottets erinran, får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till understödjande utaf premiering
af nötboskap med belopp, som för hvarje
hushållningssällskaps område icke må öfverstiga hvad
hushållningssällskapet eller landstinget, hvart för sig
eller i förening, för ändamålet tillskjuter, anvisa ett
anslag af 50,000 kronor.

Skiften och afvittringar.

Ang. höjning
i årsar/vodet
för styresmannen
för
storskiftesverket
m. in.

[12.]

12:o) Med afseende å hvad under denna anslagstitel blifvit i statsrådsprotokollet
(sid. 10G —107) meddelad!; och under erinran att, enligt

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hvad i statsrådsprotokollet omförmälts, den förhöjning i styresmannens
för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode, hvilken hittills plägat
af Riksdagen beviljas, icke vidare skulle ifrågakomma, enär efter
nuvarande styresmannens afgång, hvilken komme att ega rum under
innevarande år, särskild styresman icke komme att erfordras, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts
derom gjorda framställning, må dels för år 1892 bevilja
förhöjning i styresmannens för storskiftesverket
i Kopparbergs län årsarfvode med 400 kronor; dels
medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af
tjensten under år 1892 för afvittringslandtmätare i
Vesterbottens och Norrbottens län samt storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län kunna komma att
understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första
lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund
af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må
desse tjenstemäu godtgöras af anslagen till storskiftesoch
afvittringsverken; dels ock för år 1892 åt föredraganden
af afvittringsärendena i Norrbottens län samt
till skrif bi träde åt honom bevilja en tillökning af 400
kronor i det åt honom anslagna belopp.

Öfriga ordinarie anslag.

13:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskild! nämnda ordinarie
anslag å sjette hufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan förändring
än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. in. måtte minskas med
16 kronor, eller från 117,811 kronor till 117,795 kronor. Utskottet
hemställer,

att samtliga här ofvan icke särskildt omförmälda
ordinarie anslag under sjette hufvudtiteln må för år
1892 fastställas till samma belopp som i innevarande
års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. in. må få göras den jemkning,
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 6 Häft. 11

Ang. öfriga
ordinarie
anslag.

[13.'']

Statsutskottets Utlåtande N:o. 7.

Ang. anslag
för kontrollen
å försäkringsanstalterna.

[14.j

Ang■ anslag
till utgifvande
af “Polisunderrättelser [15-] -

Ang. anslag
till särskild
polisstyrka
på landet.

[16-]

som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan
erfordras.

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjette hufvudtiteln, hafva, utom
de redan i punkterna 3:o), 6:o), 8:o) och 9:o) nämnda, följande framställningar
gjorts.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

14:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll
å försäkringsanstalt er na, för år 1892, i likhet med
hvad alltifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa
till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500
kronor.

Öfverståthållareenibetet.

15:o) Med anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må äfven för år 1892, till utgifvande
under samma år af ''»Polisunderrättelsen''), på extra
stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

16:o) Utskottet hemställer, "

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
äskat och i likhet med hvad under flera föregående år

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

egt rum, må för år 1892 ställa till Kougl. Maj:t.s förfogande
ett extra anslag af 50,000 kronor att användas
till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på
landet, der sådan kan af förhållandena påkallas,‘äfvensom
till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande eller gripande, allt enligt
förut tillämpade, i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 12 januari 1891 angifna grunder.

1 7:o) Med anledning af Kougl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till de skal, som till stöd för samma framställning
finnas anförda till statsrådsprotokollet (sid. 110—111), får utskottet
hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må, till ersättning för juridiskt biträde
åt de svenske lappar ne i Norge samt till lappfogdar
och lappförmän, på extra stat för år 1892
anvisa 10,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och iandtmannanäringar.

18:o) Kong!. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, för anordnande
af högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitutt,
för år 1892 anvisa å extra stat ett anslag af 5,000 kronor.

Enligt hvad ofvan under punkten 1:6) meddelats, ingår i planen
för den af Kougl. Maj:t nu föreslagna och af utskottet för dess del i
hufvudsak tillstyrkta omorganisationen af Ultuna landtbruksinstitut, att
hela den högre mejeriundervisningen i riket för framtiden skall förläggas
till Alnarp. Enligt hvad departementschefen under förestående
anslagstitel till statsrådsprotokollet anfört, skulle till följd af en sådan
anordning hela det belopp af 10,000 kronor, som Riksdagen till den
högre mejeriundervisningen under senare åren anslagit, gifvetvis behöfva
tagas i anspråk vid Alnarps landtbruksinstitut. Som emellertid
eu fullt tidsenlig mejerianstalt, äfven om Riksdagen bifölle hvad i fråga
om nya byggnader vid Alnarp ifrågasatts, i allt fall icke kunde antagas
blifva färdig förr än till 1893 års ingång, ansåge departementschefen,
att för år 1892 det anslag, som till högre mejeriundervisning erfordrades,

Ang. arfvoden
ät lappfogdar
m. m.

[17.]

Ang. anslag
till mejeriundervisning

vid Alnarp.
[18.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag
till allmänna
landtbruksmöten.

[190

Ang. anslag
till prisbelöningar
vid
allmänna
landtbruksmöten.

[20.]

Ang. anslag
till agrikulturkemiska

stationer.

kunde inskränkas till det belopp, som hittills för sådant ändamål till
Alnarp utgått, eller 5,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för anordnande af högre undervisning
i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut,
för år 1892 anvisa å extra stat ett anslag af
5,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

19:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten på extra
stat för år 1892 anvisa enahanda belopp, som under
flera föregående år för samma ändamål beviljats, eller
5,000 kronor.

20:o) Vidare och likaledes på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad förut under
flera år egt rum, må till prisbelöningar vid allmänna
landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
för år 1892 på extra stat anvisa 10,000
kronor.

21:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll
af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas
behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit
sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för
detta jemte bostad och hyresmedel för kemist och

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

assistent samt bekosta aflöningen till desse och laboratoriitjenaren
äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets
underhåll samt till inköp af böcker och inventarier
för stationens behof — på extra stat för år 1892
anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station
eller tillhopa 28,000 kronor.

22:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 112—113) derom
anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad allt ifrån år
1887 egt rum, må på extra stat för år 1892 till Kongl.
Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,
för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt användas
till understöd åt sådana fr ökontr o Ilanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för
sig eller i förening, understödjas med minst samma
belopp som statsbidraget och hvilka anstalter vilja
underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende
på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af
Kongl. Maj:t fastställas.

23:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att
det för innevarande år till en elev i husslöjd på extra stat anslagna
belopp, 1,000 kronor, finge i mån af behof användas till anställande
under innevarande år af en elev i boskapskötsel och mejerihushållning,
dels ock på extra stat för år 1892 anvisa till utbildande af en dylik
elev 1,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i afseende å förenämnda
förslag erinrat, att Riksdagen med anledning af Kongl. Maj:ts
proposition till 1877 års Riksdag på extra stat för år 1878 beviljat ett
belopp af 1,000 kronor till anställande af en elev, hvilken borde åtfölja
eu af undervisarne eller, såsom de numera benämndes, instruktörerne
i husslöjd för att af denne handledas och utbildas till att kunna användas
såsom lärare i husslöjd, och att äfven sedermera för hvarje år
enahanda belopp blifvit af Riksdagen för nämnda ändamål anvisadt.

Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 16 oktober 1890
hade emellertid landtbruksstyrelsen anmält, att någon elev i husslöjd
numera icke erfordrades, emedan efter 1878 ej blott slöjdskickligheten
inom landet i allmänhet stigit, utan äfven tillgång till göda lärarekrafter

Ang. anslag
till frökontrollanstalter.

[22.]

Ang. anslag
till en elev
i boskapsskötsel
och
mejerihushållning

m. in.

23 o. 24,1

Statsutslcottets Utlåtande N:o 7.

på detta område vunnits, hvilket sistnämnda förhållande nyligen lagts
i dagen deraf att, då styrelsen skolat tillsätta såväl förste som andre
instruktörsbefattningen i husslöjd, till erhållande af dessa befattningar
anmält sig flere fullt kompetente sökande. Deremot ansåge styrelsen,
att ett annat för den svenska landthushållningen vigtig! ändamål, nemligen
utbildande af personer till instruktörer i boskapsskötsel och mejerihushållning
och till praktiskt duglige utöfvare af dessa grenar af landthushållningen,
påkallade statens understöd. Styrelsen erinrade i detta
hänseende, att enligt den för sistbemälde instruktörer den 14 december
1888 utfärdade instruktion erfordrades för att att kunna antagas till instruktör
i boskapsskötsel att hafva inför någon af styrelsen derom anmodad
person eller myndighet undergått pröfning med vitsord om
fullständigare insigter i de enligt program, som sedermera blifvit den
29 november 1890 af landtbruksstyrelsen utfärdadt, bestämda delar
af husdjurens anatomi, fysiologi och ytterlära, och yttrade styrelsen
att, derest icke erforderliga medel funnes att tillgå för att uppmuntra
unga personer till att utbilda sig för en sådan pröfning, skulle
det bero på en tillfällighet, huruvida någon lämplig person ansåge
mödan värdi att inhemta de kunskaper, som nämnda kurs afsåge att
bibringa. Styrelsen ansåge för ty, att ett belopp af 1,000 kronor borde
anvisas för att af styrelsen kunna såsom stipendium tilldelas någon
lämplig person, som det skulle åligga att efter styrelsens anvisning åtfölja
eu af instruktörerne i boskapsskötsel och mejerihushållning samt
tillika genomgå omförmälda för kompetens till instruktörsbefattningen
i boskapsskötsel föreskrifna kurs.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört s}rntes det
departementschefen, som om anslag till en elev i husslöjd icke vidare
erfordrades, men att det deremot skulle vara af förhållandena påkalladt,
att ett belopp af 1,000 kronor anvisades till anställande af en elev i
boskapsskötsel och mejerihushållning.

I likhet med hvad som gällt för eleven i husslöjd och äfven vore
medgifvet åt landtbruksstipendiater borde den nu ifrågavarande eleven
åtnjuta rese- och traktamentsersättning, då han åtföljde någon af instruktörerne.

Som det för innevarande år beviljade anslaget till en elev i husslöjd
icke för detta ändamål komme att tagas i anspråk, syntes det
departementschefen lämpligt," att det i stället till erforderligt belopp
användes för att redan under innevarande år anställa en elev i boskapsskötsel
och mejerihushållning.

Statsutskottets Utlåtande JS'':o 7.

Då Kong!. Maj:ts förevarande framställningar ej gifvit anledning
till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva, att derför innevarande
år till en elev i husslöjd på extra stat anslagna
belopp, 1,000 kronor, må i man af behof användas
till anställande under innevarande år af eu
elev i boskapsskötsel och mejerihushållning; och

b) att Riksdagen må till utbildande af en elev
i boskapsskötsel och mejerihushållning på extra stat
för år 1892 bevilja 1,000 kronor.

24:o) Kong!. Magt har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt
svenska mosskulturföreningen, på extra stat för år 1892 anvisa ett anslag

af 15,000 kronor.

Under erinran att Riksdagen till understöd åt nämnda förening
på extra stat för hvardera af åren 1890 och 1891 beviljat ett anslag
af 5,000 kronor, äfvensom att KongL Maj:t åren 1888, 1889 och 1890,
såsom bidrag till utgifvande af föreningens tidskrift, af tillgängliga
medel anvisat, hvardera af de två förstnämnda åren 600 kronor och
år 1890 1,000 kronor, har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört, att föreningen uti en till Kongi. Maj:t ingifven skrift anhållit,
det Kongi. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om ett statsanslag
åt föreningen af 15,000 kronor för år 1892, samt att föreningen
i sammanhang härmed anmält, att, i fall detta anslag beviljades, särskild!
bidrag till tidskriftens utgifvande icke komme att för år 1892
af föreningen begäras; och har departementschefen, till ledning för
bedömande af frågan om behofvet för föreningen af det sålunda sökta
anslagsbeloppet meddelat följande uppgifter rörande föreningens ekonomiska
förhållanden.

Enligt den af föreningen den 26 november 1890 antagna inkömstoch
utgiftsstaten för innevarande år hade föreningens utgifter beräknats
till 32,640 kronor, hvaraf de största posterna vore: tryckningskostnad
för föreningens tidskrift 5,000 kronor, kulturförsöksverksamheten 10,500
kronor, reseersättningar 2,500 kronor, aflöningar 5,470 kronor samt
föreningens deltagande i sjuttonde allmänna svenska landtbruksmöte!
i Göteborg detta år 4,000 kronor. Till betäckande af utgifterna hade
föreningen beräknat följande inkomster: det af Riksdagen för innevarande
år beviljade statsanslaget 5,000 kronor, påräknadt statsbidragför
tidskriftens utgifvande 1,000 kronor, anslag af åtskilliga landsting

Ang. anslag
Ull svenska
mosskulturföreninqen.

[25.]

Statsutskottets Utlåtande "N:o 7.

och hushållningssällskap 10,400 kronor, årsafgifter af 2,200 medlemmar
8,140 kronor, gåfva af enskild person 1,000 kronor samt postprenumeration
å tidskriften, annonsafgifter och diverse inkomster 900 kronor
eller tillsammans 26,440 kronor. En brist af 6,200 kronor beräknades
således uppkomma, oaktadt föreningen påräknat bidrag från staten till
sammaulagdt 6,000 kronor. För år 1892 hade föreningen i ansökningen
uppgjort en kalkyl öfver sina inkomster och utgifter, enligt hvilken
de senare antagits komma att uppgå till 26,000 kronor eller, med inräknande
af nyssnämnda brist för år 1891, till 32,200 kronor, till betäckande
af hvilken summa påräknades ett statsbidrag af 15,000 kronor
samt öfriga inkomster till belopp af 17,200 kronor.

Enligt hvad styrelsen upplyst, härledde sig detta jemförelsevis
stora anslagsbehof, dels från de stora omkostnaderna för föreningens
deltagande i sjuttonde allmänna landtbruksmötets utställning i Göteborg,
dels ock af den utsträckning, som föreningens på vetenskapliga
grunder baserade praktiska försöksverksamhet allt mer vunne.

Till kostnaderna för föreningens verksamhet, hvartill staten intill
1890 års slut bidragit med 7,200 kronor, hade enligt hvad föreningen
meddelat, enskilde tillskjutit nära 49,000 kronor förutom kalk, gödningsämnen
samt fält till kulturförsök. Men då det icke med fog kunde
begäras, att den enskilda offervilligheten i längden skulle till så stor
del, som hittils skett, bekosta de vetenskapliga forskningar, som måste
ligga till grund för en med framgång bedrifven mossodling, måste staten,
enligt föreningens förmenande, kraftigare träda emellan, såvida ej
föreningens för landets modernäring så vigtiga verksamhet skulle inskränkas
och således de rika frukter, som vore att af föreningens verksamhet
förvänta, för denna näring omintetgöras.

Landtbruksstyrelsen, som öfver ansökningen afgifvit infordradt
utlåtande, hade — meddelar departementschefen vidare — af anförda
skäl (sid. 117 i statsrådsprotokollet) förordat bifall till föreningens
ansökning.

Såsom vilkor för det begärda anslagets åtnjutande hade styrelsen
dock ansett böra föreskrifvas, att det skulle åligga föreningen, dels att
inom viss af Kongl. Maj:t bestämd tid till Kong!. Maj:t afgifva berättelse
rörande anslagets användande, dels att vara underkastad den inspektion
af föreningens verksamhet, hvarom Kongl. Maj:t kunde finna
godt att förordna, dels ock att kostnadsfritt tillställa hvartdera af rikets
landtbruksinstitut två exemplar samt en hvar af de med statsmedel
understödda landtmanna- och landtbruksskolor ett exemplar af föreningens
tidskrift för år 1892.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Jemte det departementschefen med hänsyn till hvad i ärendet
förekommit tillstyrkt aflåtande till Riksdagen af nu föreliggande framställning,
har departementschefen antagit, att, derest framställningen bifölles,
Kong]. Maj:t komme att angående vilkoren för anslagets åtnjutande
meddela bestämmelser i det syfte, landtbruksstyrelsen föreslagit.

Ehuru mosskulturföreningens understödjande i främsta rummet
gifvetvis bör vara en de särskilda hushållningssällskapens angelägenhet,
anser utskottet likväl i betraktande af den stora betydelse, mossodlingen
onekligen eger för det svenska jordbruket, den åsigt med fog
kunna göras gällande, att staten något kraftigare än hittils skett bör
understödja föreningens verksamhet; och föreställer sig utskottet alltså,
att det förut till föreningens understöd anvisade anslaget å 5,000 kronor
må, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
höjas till 10,000 kronor, afsedda såsom bidrag till kostnaderna
för föreningens kulturförsöksverksamhet och för tryckningen af föreningens
tidskrift. Härjemte har utskottet funnit, att, på sätt Kongl.
Maj:t ifrågasatt, anslag skäligen äfven bör lemnas till betäckande af de
till 4,000 kronor beräknade kostnaderna för föreningens deltagande i
sjuttonde allmänna landtbruksmötets utställning i Göteborg. Utskottet
får alltså hemställa:

a) att Riksdagen må, till understöd åt svenska
mosskulturföreningen, på extra stat för år 1892 anvisa
ett anslag af 10,000 kronor; samt

b) att Riksdagen må, till bestridande af kostnaderna
för svenska mosskulturföreningens deltagande
i sjuttonde allmänna landtbruksmötets utställning i
Göteborg, bevilja ett extra anslag för år 1892 af

4.000 kronor.

25:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under åberopande af de skäl, som till stöd derför anförts till statsrådsprotokollet
(sid. 118—119), hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för fortsättande under år 1892
af de geologiska undersökning änne och utgifvande af
derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af

90.000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 6 Raft.

Ang. anslag
till de geologiska
undersökningarna.

[26.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag
till en andre
instruktör i
husslöjd.

[27.]

Ang. anslag
till våfskolan
i
Borås.
[28.]

Ang. anslag
till främjande
af svenska
alsters afsättning
i utlandet
m. m.

[29.]

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

26:o) Under erinran, att af det anslag, som Riksdagen plägat under
denna anslagstitel bevilja till anställande af eu andre instruktör i husslöjd
och eu elev och hvilket anslag för innevarande år är bestämdt
till 3,000 kronor, det för eleven afsedda beloppet, 1,000 kronor, enligt
hvad vid punkten 23:o) här ofvan blifvit omförmäldt, icke vidare erfordras,
hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
föreslagit, må på extra stat för år 1892 bevilja, till
anställande af en andre instruktör i husslöjd, 2,000
kronor.

27:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majds derom
gjorda framställning, må på extra stat jemväl för år
1892 bevilja dels, såsom bidrag till upprätthållande
af väfskolan i Boras — med vilkor att från Elfsborgs
läns landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande
minst hälften af statsanslaget —- 3,800 kronor
och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre
lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor
att enahanda belopp varder för ändamålet från nämnda
läns landsting eller eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

28:o) Med anledning af Kongl. Majds derom gjorda framställning
och under åberopande af de skäl, som till stöd derför anförts till statsrådsprotokollet
(sid 120 —122), hemställer utskottet,

att Riksdagen må jemväl för år 1892 på extra
stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor, att af Kongl.
Majd användas för att åt alster af svensk industri och
svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

29:o) Med anledning af livad Kongl. Maj:t under denna anslags- fflbJrgssbotitel
äskat hemställer utskottet, loma i

att Riksdagen — under vilkor att bergsskolorna i och

Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för bergs- [30.1*
arbetare komma att jemväl under år 1892 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning
som hittills och underkasta sig den inspektion, Kongl.

Maj:t finner skäligt bestämma — må, i likhet med
hvad förut för flera år egt rum, på extra stat för år
1892 anvisa ett belopp af 14,000 kronor att till brukssocietetens
fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Fiskerinäringens understöd.

30:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels, till inrät tande Ang.''inrutat
en fond, hvarifrån på i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den l^e0nl %•
12 januari 1891 intagna vilkor och i enlighet med de närmare bestäm- anskaffande
melser, som af Kongl. Maj:t meddelades, finge utlemnas lån ej mindre öf ^e™tar
för anskaffande af fiskebåtar och fiskredskap än äfven för anläggande [31.]
af smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskets produkter,
bevilja ett anslag af 100,000 kronor och deraf på extra stat
för år 1892 anvisa 50,000 kronor, dels ock medgifva, att inflytande
räntor å de från fonden utlemnade lån finge ingå till fonden, för att
tillsammans med dennas öfriga tillgångar användas för det med fonden
afsedda ändamål.

öfver denna Kongl. Maj:ts framställning kommer utskottet att afgifva
särskildt utlåtande, hvilket utskottet får för Riksdagen

anmäla.

Anordnande af fabriksinspektion.

31:o.) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får Ang. ansiag

utskottet hemställa, nande^f^a att

Riksdagen må, för anordnande af fabriksinspek- Triksinspelt
tion, på extra stat för år 1892 anvisa till aflöning åt tre tion.
inspektörer 15,000 kronor, med 5,000 kronor till hvar- L^-J
dera, för år räknadt, och till bestridande af kostnaden
för skrifbiträden och likartade utgifter 1,800
kronor, eller tillhopa 16,800 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag
till ersättning
för af
statskontoret
gjorda förskott.

[33.]

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

32:o.) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har
nämda embetsverk förskjutit följande belopp, nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen
H. Bolling, såsom innehafvare af länsmansbostället | mantal n:o 1
Möllekulla, förskjuten ränta för tiden från den 1 april 1886 till den
14 mars 1889 å till statsverket influten ersättning för från bostället

exproprierad jord

ersättning till sju landtstatstjenstemän för mistad

boställsförmån i följd af boställenas indragning ...........

godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt
kongl. brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,
hvarmed boställen varit förenade, egt
undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit fardagsår,
samt aflöningsfyllnad enligt kongl. brefvet den
27 april 1883 till tjenstförrättande länsman under den
tid, företrädaren i tjensten innehaft*dertill börande boställe,
hvars afkastning uppskattats till högre belopp

än kontanta lönen ................................................................

arfvoden samt resekostnadsersättning och traktamenten
till ledamöterna i den af Kongl. Maj:t den 7
februari 1890 tillsatta komitén för afgifvande af förslag
till åtgärder för befrämjande af den svenska sjöfartsnäringens
utveckling, arfvode åt komiténs sekreterare,
diverse utgifter för komitén samt tryckning af

dess betänkande ...................................................................

ersättning till svenske och norske generalkonsuln
i Havre D. Danielsson för mistade löneinkomster i följd
af honom meddeladt uppdrag att vara ledamot af nyssnämnda
komité ....................................................................

godtgörelse för kostnader för lifsmedel, som i anledning
af den brand, som den 25 juni 1888 öfvergått
staden Umeå, dit afsändts för att dels kostnadsfritt utdelas
bland de brandskadade, dels emot betalning tillhandahållas
dem.......................................................................

kr.

133: 71

5,480:

3,915: 18

10,384: 97

1,066: 20

» 11,053: 32

Summa kr. 32,033: 38.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

På grund häraf liar Kongl. Maj:t, med tillämpning af grundsatsen
om anslags bestämmande till jemn! tal af kronor, hemstält, att Riksdagen
måtte till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter anvisa ett extra anslag af 32,034 kronor.

1 afseende å ofvannämnda utgiftspost å 11,053 kronor 32 öre
har departementschefen erinrat att, i anledning af de ödeläggande eldsvådor,
som den 25 juni 1888 förhärjade städerna Sundsvall och Umeå,
diverse lifsmedel genom civildepartementets försorg inköptes och afsändes
för att dels kostnadsfritt utdelas bland de brandskadade, dels
ock emot betalning tillhandahållas dem, till Sundsvall för ett belopp af
13,716 kronor 39 öre och till Umeå för 12,691 kronor 29 öre, assurans,
kostnad i begge fallen inbegripen. Sedan Kongl. Maj:t den 20 december
1889 af förekommen anledning besluta anbefalla sin befallningshafvande
i Vesternorrlands län att infordra stadsfullmägtiges i Sundsvall
yttrande, i hvad mån de vore villige att lemna godtgörelse för de
till sistnämnda stad afsända lifsförnödenheterna, och stadsfullmägtige i
skrifvelse den 5 april 1890 förklarat, att de vore villige att lemna
godtgörelse vare sig för hela kostnaden för ifrågavarande lifsförnödeuheter,
13,716 kronor 39 öre, eller ock för någon viss del deraf, hvars
storlek fullmägtige öfvorlemnade åt Kongl. Maj:t att i sådant fall bestämma,
hade Kongl. Maj:t den 18 juli 1890 funnit godt antaga fullmägtiges
erbjudande att lemna godtgörelse för hela det ifrågavarande
kostnadsbeloppet. Detta belopp, 13,716 kronor 39 öre, hade, enligt
hvad statskontoret anmält, sedermera blifvit till nämnda embetsverk
inlevereradt. Då från Vesterbottens läns ränteri till statskontoret inlevererats
allenast 1,637 kronor 97 öre, som influtit genom försäljning
af en del af de för de brandskadade i Umeå afsända lifsmedlen, samt,
enligt hvad statskontoret meddelat, Kongl. Maj:ts befallningshafvande ,i
sistnämnda län tillkännagifvit, att några ytterligare medel till återgäldande
af kostnaden för sistberörda lifsförnödenheter icke influtit eller
komme att inflyta, återstode således oersatt det af statskontoret nu till
godtgörande anmälda beloppet, 11,053 kronor 32 öre.

Utskottet, som velat lemna sitt erkännande åt Kongl. Maj:ts åtgärd
att bereda statsverket godtgörelse för de lifsförnödenheter, som
omedelbart efter branden i Sundsvall på statsverkets bekostnad dit afsändes,
får hemställa,

att Riksdagen må, till betäckande af ofvan omförmälda,
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa
ett extra anslag af 32,034 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Statens järnvägstrafik.

Ang. anslag
till statens
jernvägstrafik.

[38o.39.]

33:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1892
anslå dels å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens jernvägstrafik, 450,000 kronor, dels
ock å riksstaten utom hufvudtitlarne, till anskaffande af ny rörlig materiel
vid statens redan trafikerade jernväg av, 1,200,000 kronor.

I en inom Andra Kammaren vackt motion (n:o 150) har herr
E. Thermcenius på anförda skäl föreslagit, att Riksdagen ville för uppförande
af en ny restaurationslokal i Gnesta och till utvidgande af en
äldre sådan byggnad i Hallsberg ställa till Kongl. Maj:ts förfogande
ett anslag af 52,000 kronor, att utgå under år 1892.

Beträffande de omständigheter och skäl, hvilka legat till grund
för Kongl. Maj:ts förevarande framställningar, tillåter sig utskottet hänvisa
till statsrådsprotokollet (sid. 152—162); och anser utskottet hvad
der i ämnet anförts till fullo ådagalägga nödvändigheten af att för de
ifrågavarande auslagsbehofven för nästkommande år anvisas de af
Kongl. Maj:t föreslagna beloppen.

Hvad deremot den föreliggande motionen angår, får utskottet
meddela, att jernvägsstyrelsen i skrifvelse den 10 december 1890 förnyat
eu föregående år gjord framställning, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen
äska medel till uppförande af nytt restaurationshus af sten vid
Gnesta och till tillbyggnad af matsalarne i restaurationslokalen vid
Hallsberg; men att departementschefen, vid anmälan i statsrådet den
12 sistlidne januari af de för »statens jernvägstrafik» för nästkommande
år erforderliga anslagsbehof, förklarat, att med de af jernvägsstyrelsen
föreslagna förändringarna af omförmälda restaurationslokaler enligt
departementschefens förmenande kunde ännu någon tid anstå. Utskottet,
som delar denna departementschefens uppfattning, anser sig sakna anledning
att förorda bifall till motionärens förslag.

Utskottet får alltså hemställa:

a) att Riksdagen må för år 1892 å riksstatens
sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggnader och
anläggningar vid statens jernvägstrafik, anvisa 450,000
kronor;

b) att Riksdagen må för samma år å riksstaten
utom hufvudtitlarne, till anskaffande af ny rörlig ma -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

teriel vid statens redan trafikerade jernvägar, anvisa
1,200,000 kronor;

c) att herr Thermaenius’ förevarande motion må
af Riksdagen lemnas utan afseende.

Om sättet, för anskaffandet af det i mom. b) omförmälda belopp
kommer utskottet framdeles att afgifva förslag.

34:o.) Uti eu inom Första Kammaren väckt motion (n:o 10) har herr
C. F. Wcern föreslagit, att Riksdagen ville ställa ett extra anslag af 500
kronor till Kong!. Maj:ts disposition för utarbetande af en fullständig förteckning
öfver sedan 1809 afgifna komitébetänkanden jemte öfver dessa afgifna
utlåtanden af embetsverk.

Till stöd för sin framställning har motionären hufvudsakligen anfört,
att för den, som sökte kännedom om utvecklingen af svensk lagstiftning och
förvaltning under detta århundrade, förefunnes en synnerligen rik källa i de talrika
komitébetänkanden, jemte af dem föranledda utlåtanden af embetsverk, Indika
sedan 1809 blifvit om dithörande förhållanden afgifna. Den nytta, som af
dessa betänkanden och utlåtanden kunde dragas, vore långt ifrån att vara
inskränkt till ledning för omdömet vid de tillfällen, då af komitéerna framstälda
och af embetsverken granskade förslag förelegat till behandling eller
då en ny komité blifvit tillsatt för att vidare fullfölja det arbete, som af eu
föregående komité blifvit gjordt. Det vore vid hvarje förekommande ärendes
behandling af vigt att känna hvad som i det ärendet eller i ett dermed
liknande förut blifvit beslutadf, och då man för vinnande af kunskap härom
ginge till riksdagsprotokollen, funne man esomoftast, att de förut fattade besluten
varit grundade på eller haft inflytande af komitéers arbeten. De i
komitébetänkandena intagna speciella upplysningarna och statistiska uppgifterna
vore också ofta af lika stor vigt för ett rigtigt bedömande af de nya
ärendena, som de varit för de äldre, på hvilka de blifvit utarbetade.

Men den kunskap, som ur komitébetänkanden eller embetsverks utlåtanden
vore att hemta, kunde icke förvärfvas utan att man visste i hvilket af
de många komitébetänkanden, som ofta i samma ämne blifvit afgifna, den
förekomma, och om den funnes i betänkandet eller i något af dertill hörande,
ofta talrika bihang.

En fullständig förteckning öfver alla sedan 1809 afgifna komitébetänkanden,
jemte, öfver dem afgifna utlåtanden af embetsverk, syntes motionären
derför vara af behofvet påkallad; och har motionären vidare an tyd t huru,
enligt hans uppfattning, en sådan förteckning borde anordnas.

I öfverensstämmelse med motionären anser utskottet, att eu förteckning

Ang. anslag
till utarbetande
af en
förteckning
öfver komitébetänkanden

in. m.

Ang. ifrågasatt
anslag
för uppmuntrande
af
bränntorf8-industrien.

96 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

eller register öfver de sedan år 1809 aflåtna komitébetänkanden jemte deröfver
från vederbörande embetsverk och myndigheter afgifna utlåtanden skulle
i afsevärd mån underlätta förekommande utredningar i frågor rörande allmänna
ärenden, samt att följaktligen en dylik förtecknings uppgörande vore önskvärdt.
Kostnaden för en sådan förteckning, hvilken, i samma mån den uppgöres
fullständigt och noggrant, länder till större ledning och gagn för den, som
forskar i dessa ämnen, torde visserligen ej böra uppgå till något mera betydande
belopp. Dock föreställer sig utskottet, att, derest det afsedda syftet
med förteckningen skall uppnås, kostnaden derför ej kan beräknas inskränka
sig till det af motionären föreslagna belopp. Något bestämdt anslag för ändamålet
torde emellertid ej vara erforderligt, utan synes kostnaden derför
böra af Kong!. Maj:! af tillgängliga medel förskjutas för att sedermera i
vanlig ordning till ersättande anmälas. Vid sådant förhållande har utskottet
ansett Riksdagen endast böra hos Kong]. Maj:t göra framställning om åtgärd
för ifrågavarande arbetes åstadkommande.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen med anledning af Herr Weerns ifrågavarande
motion, må hos lvongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta en fullständig förteckning öfver de
sedan år 1809 utgifna komitébetänkanden jemte öfver desamma
af embetsverk och myndigheter afgifna utlåtanden.

35:o) Uti eu inom Första Kammaren väckt motion (n:o 33) har herr
P. Em. Lithander föreslagit, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t
måtte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes på af motionären antydt eller annat
lämpligt sätt vidtaga åtgärder för möjliggörande af, att ur inom riket befintliga
mossar kunde i stor skala beredas godt och billigt bränsle, lämpligt så
väl för drift af jernvägar och ångbåtar som för industriella verk och annan
enskild förbrukning; samt att Riksdagen för sådant ändamål måtte bevilja
och till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett förslagsanslag af 50,000 kronor.

Såsom den enda utvägen för framkallandet af eu bränntorf sindustri
i stor skala betecknar motionären utsättandet af statspris för framställandet
af fullfärdig bränntorf. Beträffande de skäl, motionären anfört för
sitt förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet instämmer till alla delar i motionärens uttalande om önskvärdheten
af att genom ökadt användande af den tillgång å bränsle,
vårt lands torfmossar erbjuda, en minskning i införseln af stenkol må
kunna eg a rum och Sveriges beroende af tillförsel från utlandet af brännmaterial
för åtskilliga behof följaktligen blifva mindre, än det för närvarande
är. Den väg, motionären anvisat för ernående af detta mål,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anser dock utskottet icke böra beträdas. Utskottet är nemligen öfvertygadt
derom, att det stora intresse, som här föreligger, är en så tillräcklig
sporre för uppfinnaren å detta område, att statens uppträdande
på det af motionären förordade sätt icke kan anses erforderligt.

Deremot bör staten, enligt utskottets mening, icke undandraga sig
att understödja sträfvandena att vinna ifrågavarande mål genom att låta
på sin bekostnad verkställa undersökning af och prof med torfpreparat
för olika ändamål. Då det emellertid torde med säkerhet kunna
antagas, att Kong!. Maj:t allt framgent som hittills kommer att med intresse
omfatta och följa torfindustriens utveckling, torde en framställning
i detta hänseende ej heller vara af omständigheterna påkallad.

Med anledning häraf, och då Kong!. Maj:t icke lärer sakna medel
att bekosta ytterligare undersökningar och försök, har utskottet funnit
sig i frågans nuvarande skick icke höra föreslå Riksdagen att vidtaga
särskilda åtgärder i motionens syfte, utan hemställer,

att herr Lithanders omförmälda motion icke må
af Riksdagen bifallas.

Öfver Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln gjorda förslag om anvisande
på extra stat för år 1892 af medel till vägars anläggning och förbättring,
bro- och hamnbyggnader samt vattenleommunikationer och torrläggning
af vattensjuka marker har utskottet i sitt utlåtande n:o 14 afgifvit
yttrande; och beträffande Kongl. Maj:ts likaledes under sjette hufvudtiteln
framstälda förslag om fortsättning af arbetena å stambanan mellan Vännäs
och Ofver-Luleä har utskottet meddelat yttrande i utlåtandet n:o 15.

I anledning af utskottets i berörda två utlåtanden gjorda framställningar
har Riksdagen redan fattat beslut.

Stockholm den 13 mars 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bill. till Biksd. Frot. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 6 Häft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Reservationer:

vid punkten l:o (angående omorganisation af kommerskollegium):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, V. N. Ekenman,
grefve E. C. A. Piper, H. P. P. Ramm, E. V. R. L. Königsfeldt,
O. W. Odelberg, K. Bohnstedt, F. Boström, C. V. von Schalzenheim,
T. A. Almgren och A. P. Sjögreen, hvilka ansett att utskottets yttrande
och förslag bort hafva följande lydelse:

»I den skrifvelse, Riksdagen den 15 maj 1889 till Kongl. Maj:t
aflat angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel,
anförde Riksdagen såsom skäl för sitt bifall till det af Kong].
Magt då framlagda förslaget om inrättande af eu landtbruksstyrelse,
bland annat, att Riksdagen ansåge frågan om bildandet af ett, särskild!
departement för näringarne vara tills vidare undanskjuten. Detta Riksdagens
yttrande hade gifvetvis föranledts deraf, att vid 1888 ars riksdag
den då hyflande frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement
för landtbruk, industri och handel förfallit. Efter det landtbruksstyrelsen
numera kommit till stånd såsom en särskild centralmyndighet för jordbruket
och dess binäringar, anser utskottet, i öfverensstämmelse med den uppfattning
jemväl departementschefen nu uttalat, frågan om det nya departementets
bildande vara, om ock ej för alltid fallen, dock ytterligare undanträngd.
Vid sådant förhållande och då vidare, enligt utskottets förmenande,
erfarenheten under den långa tid, frågan om kommerskollegiets ombildning
stått på dagordning, nogsamt gifvit vid handen, att ett särskild! centralt
embetsverk för handhafvande af de till kollegiet nu hörande göromålen
icke kan undvaras, derest förekommande för handeln och industrin
vigtiga frågor skola kunna erhålla den fullständiga utredning och pröfning,
som vederbör, synes det utskottet vara en oafvislig pligt för Riksdagen
att söka medverka dertill, att den sväfvande och ovissa ställning, hvari
kommerskollegiet befinner sig, och hvilken, frånsedt den orättvisa,
som derigenom tillskyndas de embete- och tjensteman, hvilka egna sina
krafter åt kollegiet, icke kan annat än hämmande inverka på arbetet
inom embetsverket, må upphöra och en fast sakernas ordning i stället
införas.

Det förslag till kollegiets omorganisation, som nu för Riksdagen
framlagts, synes utskottet jemväl till alla delar vara af beskaffenhet

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att böra af Riksdagen godkännas, helst derigenom en minskning i de
nuvarande kostnaderna för kollegiet beredes statsverket. Under åberopande
i öfrigt af den utförliga utredning, som till stöd för förslaget
lemnats af departementschefen, får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, med godkännande af det i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 12 januari 1891
intagna förslag till ny stat för kommerskollegiet samt af
de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna för åtnjutande
af deri upptagna löneförmåner, må medgifva,
att den å sjette hufvudtiteln förekommande anslagstiteln
»kommerskollegium», under hvilken för närvarande
äro med tillhopa 83,500 kronor sammanförda
dels anslaget till kollegiet 49,000 kronor och dels
anslaget till bergsstaten 34,500 kronor, må fördelas
i två titlar under benämning den ena af »kommerskollegium»
och den andra af »bergsstaten», äfvensom
uppföra under den förra titeln 64,600 kronor och under
den senare 33,000 kronor»;

vid punkten 5:o) (angående höjning af anslaget till väg- och vattenbyggnadsstaten)
mom. a) (angående höjning af lönen för den ene af
de hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anstälde byråingeniörerne):

af herr C. Persson, som yrkat, att utskottet bort hemställa om
afslag å Kongl. Maj:ts framställning i denna del;

vid punkten 7:o) (angående omorganisation af Ultuna landtbruksinstitut): af

herrar O. Jonsson och P. Andersson, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Vid behandlingen af det för 1889 års Riksdag framlagda förslaget
om omorganisation af Ultuna landtbruksinstitut yrkades af reservanter
inom statsutskottet, att förslaget icke måtte af Riksdagen bifallas, hvarvid
såsom skäl åberopades, bland annat, det förhållande att den föreslagna
organisationen icke omfattade båda landtbruksinstituten. Reservanternas
hemställan bifölls af Andra Kammaren och blef sedermera
efter gemensam omröstning jemväl Riksdagens beslut.

Då Kongl. Maj:t nu åter framlagt ett organisationsförslag för
Ultunainstitutet ensamt, och detta ehuru departementschefen i sitt yttrande
till statsrådsprotokollet i frågan erkänt, att man i allmänhet förestält sig,

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att en lösning af frågan om omorganisationen af landtbruksinstituten
borde omfatta landets båda institut, tiar detta, af samma yttrande att
döma, berott dels derpå, att, då klimat och jordmån i södra Sverige vore
helt olika med dem i mellersta och norra delarne af landet, detta förhållande
ansetts skola med nödvändighet i mer eller mindre mån gripa
in i och gifva olika rigtning åt undervisningen vid de båda instituten,
dels ock derpå, att bestämda yrkanden i afsende å förändrade anordningar
vid Alnarp icke med sådan kraft trängt sig fram som i fråga om
Ultima. Vidkommande det åberopade förhållandet med klimat och jordmån,
torde då först och främst kunna erinras, att om den teoretiska
undervisning, som vid instituten skall meddelas, är beroende af detta
förhållande, skilnaden mellan Skåne och Upland gent emot skilnaden
mellan Upland och Norrbotten i detta afseende är obetydlig, hvarför,
derest en sådan uppfattning vore rigtig, väl borde erfordras åtminstone
ett ytterligare institut i riket, nemligen för det öfre Norrland.
Det synes emellertid utskottet vara uppenbart, att berörda skiljaktigheter
mellan de landsdelar, der de båda nuvarande instituten äro belägna,
icke bör återverka på den undervisning, som der är afsedd
att meddelas, en uppfattning, som äfven delades af landtbruksläroverkskomitén,
då densamma föreslog en alldeles lika organisation och läroplan
för båda instituten. Beträffande åter den andra omständighet, som
af departementschefen åberopats såsom skäl för att nu företaga en omorganisation
af ensamt Ultima, eller att yrkandena om detta instituts
förändring framträdt med större kraft, än hvad yrkandena i fråga om
Alnarpsinstitutets reformerande gjort, så måste vigt en och betydelsen af
denna omständighet, hvartill grunden i öfrig! torde vara att söka i olika
ekonomiska förhållanden på de båda ställena, i hvarje fall vara beroende af
huruvida en omorganisation af ensamt Ultunainstitutet står val tillsammans
med ordnandet af den högre landtbruksimdervisningen i sin helhet.

Att komitén för landtbruksundervisningens ordnande, utan att
först hafva undersökt huruvida så vore lämpligt eller behöflig!, föreslagit
att båda de nuvarande instituten skulle bibehållas och högre
undervisning efter enahanda plan der meddelas, torde hafva berott
derpå, att Kongl. Majrts förordnande för komitén syntes förutsätta sådant,
och att högre mejeriundervisning under tiden för komiténs arbeten
anordnades vid båda instituten. Då antalet utexaminerade elever från
de båda nuvarande instituten under de senaste 15 till 20 åren hållit
sig vid ett årligt medeltal af otnkring 30, och då de skärpta inträdesfordringar,
som efter den nya organisationens genomförande skulle
blifva gällande, antagligen komnie att i större eller mindre man minska

Statsutskottets Utlåtande N:o 7,

101

elevernas antal, synes det emellertid utskottet uppenbart, att en
enda högre undervisningsanstalt är tillräcklig för landets behof. Den
omständigheten att endast ett läroverk behöfves kan likväl icke i och
för sig utgöra ett tillräckligt skäl emot bibehållandet af tvenne institut,
ty om en bättre undervisning kunde vinnas utan att kostnaderna för
staten blefve mycket högre, skulle ju tvenne likformiga högre undervisningsanstalter
hafva skäl för sig. Man kunde ju saga, att tvenne
likartade anstalter borde verka lifvande och väckande på hvarandra,
och detta kunde ju i vissa fall i någon män vara sant, om nemligen
tillgång på goda, för ändamålet danade lärarekrafter funnes, och antalet
elever vore tillräckligt stort för att hålla lärarnes intresse för undervisningen
och statens offervillighet med anslag vid lif. Utskottet betviflar
emellertid, att någon af dessa förutsättningar finnes i erforderlig grad.
I afseende särskildt å den ekonomiska sidan är att märka, att om alla
de lärjungar, som nu finnas vid båda läroverken, sammanfördes till ett
enda läroverk, lärarnes antal och aflöningar vid detta enda läroverk
ej skulle behöfva blifva i nämnvärd grad högre än vid hvardera af
de två läroverken, ty det är icke antalet elever utan läroämnenas art
och mängd, som hufvudsakligen bestämmer undervisningskostnaden.
Sjelfva undervisningen med derför behöflig åskådnings- och undervisningsmateriel
af olika slag torde för samma antal elever, fördelade på
tvenne likartade läroverk, komma att ställa sig 30 å 40 tusen kronor
högre för år räknadt, än om eleverna voro samlade på endast ett.

Sedan utskottet nu sökt bjuda skäl för sin uppfattning att högre
undervisning icke bör bedrifvas parallelt på tvenne ställen, återstår att
se till, huruvida den organisation, hvarom fråga nu är, kan hindra ett
ändamålsenligt slutligt ordnande af den högre landtbruksundervisningen.

Detta slutliga ordnande bör enligt utskottets mening gå ut derpå,
att antingen hela den högre undervisningen förlägges till ettdera institutet,
i hvilket fall en förbättrad lägre undervisning lämpligen bör
meddelas vid det andra, som då komme att intaga en mellanställning
mellan ett högre landtbruksinstitut och en lägre landtmannaskola, eller
också den högre undervisningen så fördelas emellan båda instituten, att
den första af de två erforderliga undervisningskurserna genomginges vid
det ena, och den andra slutliga kursen vid det andra institutet. I båda
dessa fall kan undervisningen ordnas på ett lämpligare och mycket
billigare sätt, än om full likställighet skulle ega rum mellan instituten,
och i båda fallen komme ett antagande af det föreliggande organisationsförslaget
angående Ultuna att utgöra hinder för ett sådant ordnande.
Det enda skäl, som talar för att den högre undervisningen eller alter -

102

Slatnutskottets Utlåtande N:o 7.

nativt afslutningskursen borde förläggas till Ultuna, är denna plats’
mera centrala läge, men detta är också allt och har sin betydelse
endast, om hela den högre undervisningen förlädes dit. För Alnarp
talar åter, dels att der kommer att finnas den högre mejeriskolan, i
hvilken skola undervisning af sådana institutets lärare, som hufvudsakligen
äro afsedda för den högre kursen, skall meddelas, dels att
der finnes samlad en mycket rikhaltigare och mera mångsidig åskådningsmateriel
och dels att institutets byggnader äro i bättre skick samt
äfven, med nu af Kongl. Maj:t föreslagna, af utskottet i punkten 9:o) här
nedan tillstyrkta ändringar, iämpligare för ändamålet. I afseende på frågan
om byggnader för undervisningens och lärarnes behof, så är det tydligt,
att de två lika organiserade instituten hvartdera skulle kräfva minst
tern ordentliga boställsvåningar, af hvilka några måste nybyggas och
andra restaureras, men alla underhållas. Koncentrerades deremot den
högre undervisningen vid ett institut, eller fördelades kurserna mellan
båda, så förminskades behofvet af lärarebostäder i det förra fallet med
nära hälften, i det senare med något mindre, men i hvarje fall med så
mycket, att det hade en väsentlig ekonomisk betydelse. Nya byggnader
för elever eller för undervisningen behöfdes icke vid en eventuel kursfördelning.
Qm hela den högre undervisningen förlädes till ettdera af
instituten, erfordrades åter visserligen ökadt utrymme för elever. Då
emellertid uppförandet af Alnarps slott eller hufvudbyggnad kostade
143,366 kronor och af elevbyggnaden vid Ultuna 111,721 kronor och
då den nya byggnad, som eventuel! för detta ändamål skulle kunna erfordras,
på långt när icke behöfde samma storlek som någon af dessa,
så torde dock vara klart, att det nyssnämnda behofvet knappt i nämnvärd
män skulle minska den ekonomiska fördelen af den nu ifrågasatta
lösningen af frågan.

Hvilket af de här angifna sätten för frågans lösning än efter en
ytterligare pröfning kan befinnas mest lämpligt, så torde i hvarje fall
med ett uppskof vinnas, dels att undervisningen kan bättre ordnas och
dels att statens offervillighet icke behöfver mera tagas i anspråk än det
ändamål, hvartill medlen beviljas, kräfver. Utskottet får derför hemställa,

att Riksdagen må, med afslag å Kongl. Maj:ts
förslag, i hvad detsamma afser genomförandet af de
ifrågasatta, förändrade anordningarne med undervisningen
vid Ultuna landtbruksinstitut samt godkännande
af stat för institutet jemte hvad i sammanhang med
denna stat föreslagits, fastställa det under anslagstiteln

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

103

»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag till Ultuna landtbruksinstitut
att utgå med oförändradt belopp, 20,000 kronor»;

af herr I. Lyttkens;

vid punkten 8:6) (angående anslag till byggnader vid Ultuna m. in.):

af herrar S. Nilsson, L. Jönsson, A. Persson, N. Petersson och
A. G. Andersson, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hafva följande lydelse:

»Hvad först angår det för institutet äskade byggnadsanslaget, får
utskottet erinra, att derest den af utskottet under nästföregående punkt
förordade nedsättningen i antalet vid institutet anstälda lektorer från
fem till fyra vidtages, komma, utöfver de två redan befintliga familjebostäder,
hvilka med mindre kostnader kunna iståndsättas, endast tre
dylika att behöfva anskaffas, i stället för att enligt Kongl. Maj:ts förslag
fyra sådana skulle blifva erforderliga. Någon tvekan synes utskottet
då icke böra råda derom, att af ifrågavarande tre lägenheter en lämpligen
kan erhållas genom inlösen och reparation af »Fjällstugan»; och
anser utskottet, beträffande de två återstående, att, då landtbruksstyrelsen
efter grundlig utredning tilltrott sig kunna föreslå, att en
bostadslägenhet anskaffas genom reparation och förändring af den
gamla laboratoriibyggnaden, och Kongl. Maj:t icke haft något att erinra
mot en sådan åtgärd, jemväl Riksdagen bör biträda detta förslag samt
följaktligen anvisa medel till uppförande af allenast en ny bostadsbyggnad.
Då utskottet icke funnit anledning till någon anmärkning mot de förde
särskilda nu ifrågavarande byggnadsarbetena beräknade kostnadsbeloppen,
blir alltså det belopp, som enligt utskottets åsigt erfordras
för tillgodoseende af institutets byggnadsbehof 24,475 kronor, af hvilket,
belopp, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t ifrågasatt, 11,875 kronor
synas böra anvisas för år 1892.

Sålunda anser utskottet först och främst, att de kreatur, hvilka
för en kostnad af 10,000 kronor skulle anskaffas för ladugården vid
Kungsängsfarmen, icke böra der insättas, då utskottet befarar, att fullständig
desinficiering af denna ladugård möjligen icke kan åstadkommas.

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

I stället synes det utskottet, som om med inköpet af ifrågavarande
djur, livilka i alla händelser äro för egendomen erforderliga, borde
anstå, tills den nya ladugårdsbyggnaden vid Ultima blifvit färdig, hvilket,
af statsrådsprotokollet att döma, icke skulle inträffa förr än något af
åren 1893 eller 1894; och tror sig utskottet i sammanhang härmed
äfven böra uttala den åsigt, att uppköpet af nämnda djur, åtminstone
hvad hondjuren beträffar, företrädesvis må ega rum inom landet.

Det belopp af 4,970 kronor, som beräknats till ombyggnad af
ladugården vid Graneberg, anser utskottet vidare val högt, hvarför
någon besparing å denna utgiftspost synes utskottet möjlig.

Af det belopp, 18,125 kronor, som Kongl. Maj:t äskat för år 1892,
skulle, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, oafsedt andra
deri ingående poster, 5,255 kronor användas till anskaffande af eu del
af den nya kreatursstammen samt 4,970 kronor anslås till ombyggnad
af ladugården vid Graneberg. Utskottet, som anser sig böra tillstyrka
anvisandet för nämnda år af förstberörda belopp, 18,125 kronor, men,
såsom af det nyss anförda framgår, tillika föreställer sig, att något inköp
af kreatur ej bör ega rum under år 1892 samt att kostnaden för
Granebergsladugårdens ombyggnad kan något nedbringas, bär tänkt
sig, att ofvanberörda belopp å 5,255 kronor samt hvad för ursprungliga
ändamålet kan blifva öfver å beloppet å 4,970 kronor lämpligen skulle
kunna användas för grundläggningsarbeten i och för den nya ladugårdsbyggnaden
vid hufvudgården. Vid dessa arbeten synas utskottet för
öfrigt egendomens eget folk och dragare böra i så stor utsträckning
som möjligt tagas i anspråk, då kostnaden för byggnaden derigenom
torde kunna i någon mån minskas.

De belopp, utskottet ofvan ansett böra för de i denna punkt omförmälda
anslagsbehof beviljas, utgöra:

för institutet.............................................................. kronor 24,475: —

„ jordegendomen...................................................... „ 43,570: —

tillhopa kronor 68,045: —

hvaraf för år 1892 skulle anvisas för institutet 11,875 kronor och för
jordegendomen 18,125 kronor, eller tillhopa 30,000 kronor. Utskottet,
som finner ofvannämnda belopp, 68,045 kronor, lämpligen kunna afrundas
till 68,000 kronor, får alltså hemställa,

att, Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen, till
bestridande af kostnader för nya byggnader vid Ul -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

105

tima landtbruksinstitut och jordegendom, inköp afen
äldre byggnad, reparation och förändring af såväl
denna som andra äldre byggnader äfvensom kreatursstammens
tillökning och förbättrande, allt i hufvud,
saklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 12 januari 1891 angifna grunder
med deri här ofvan ifrågasatta förändringar, bevilja
ett sammanlagd t belopp af 68,000 kronor samt
deraf på extra stat för år 1892 anvisa till Kongl.
Maj:ts förfogande 30,000 kronor»;

af herrar O. Jonsson och P. Andersson;

vid punkten 24:o) (angående anslag till svenska mosskulturföreningen): af

herr C. Persson, som yrkat, att utskottet måtte föreslå anslagets
bestämmande till 10,000 kronor;

vid punkten 33:o) (angående anslag till statens jern vägstrafik):

af herr C. Persson, som ansett, att i motiveringen bort inflyta
ett yttrande af följande lydelse:

»Utskottet har vid behandlingen af detta ärende velat erinra, att
vid nyanskaffning af tredje klassens personvagnar mera tidsenlig inredning
må i desamma anbringas än den som förefinnes i de äldre
vagnarne. Det har nemligen förefallit utskottet, som om dessa för den
stora allmänheten afsedda vagnar utan nämnvärda kostnader kunde i
afseende å de nödvändigaste beqvämligheter förses med sådana anordningar,
som särskild! vid längre resor äro oundgängliga».

Herr A. P. Dcinielson har begärt få antecknadt, att han icke inom
utskottet deltagit i förestående hufvudtitels behandling.

Vidare skulle här antecknas, att herr P. G. von Hedenberg icke
närvarit vid behandlingen af punkten Do) i förestående utlåtande, samt
att herr friherre B. A. Leijonhufvud icke deltagit i behandlingen af
punkterna Do)—29:o) och herr O. TF. Odelberg i punkterna 7:o)—9:o) samt
24:o)— 35:o).

Slutligen skulle antecknas, att herr F. Boström icke inom utskottet
deltagit i slutbehandlingen af punkterna 3Do)—35:o) af förestående
utlåtande.

Bih. till Biksd. Brok 1891. 4 Sami 1 Afd. 6 Haft.

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil.

Tabel! öfver ordinarie anslagen under

1891 års riksstat anslår:

Anvisning kontant.		Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
Friheter.	Ersättningar.
Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
6,500	-	— _	__	_ _	_	6,500	_
36,000	—					36,000	—
17,000	—					17,000	—
76,700	—					76,700	—
83,500	—	— —	—	— —	—	83,500	—
59,900						59,900
108,800						108,800
6,000	—	— —	—	- -	—	_ 6,000
87,422						87,422
2,649,022	—					2,649,022
131,200 1	—					131,200

Civil Statsministern,

lönefyllnad, förslagsanslag, högst ........

Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor........

Departementschefen ........................................................

Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli........

Kommerskollegium............................................................

Statistiska centralbyrån:

Afiöningsmedel för statistiska centralbyrån ............

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande................................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till

„ officiella statistiska trycket
,, en statistisk tidskrift...........

„ utarbetande af en afiönings -

Tpt | 3,262,044]-

och pensions Landtmäteristaten

............................................................

[Rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag *)........

Öfverståthållareembetet....................................................

Landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsTillkornmer
det belopp, hvartill Afkastningen af tre
Väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda
manna arbeten och till vägundersökningar, hvartdera

3,262,044]-

*) Öfver detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

107

Litt A

riksstatens Sjette hufvudtitel.

		Förslag till blifvande riksstat:
				Indelning och dermed jemförlig
		Anvisning kontant.		anvisning,	på f örslag.		Summa.
				Friheter.	Ersättningar.
departementet		Kronor.	ö.	^ Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
		6,500	_	_ _	_	_ _	_	6,500	_
		36,000	—	- -	—	- -	—	36,000	—
		17,000	—	- -	—	- -	—	17,000	—
		76,700 83,500	_	_ _	_	__ _	_	76,700 83,500	.
		_					_
	.... 28,400: —
................................................... 1,500:- vikariatsersättuingar ........ 12,200:- .................................................... 15,800:- ................................................... 1,000:
statistik .................................... 1,000:-	- 31,500: —	59,900	_	_____ _	_	___	_	59,900	_
	108,800 6,000 87,422 2,651,227		_ _	__	__ _	_	108,800 6,000	__

		_ _	_	_ _		87,422 2,651,227	_
anslag). Nuvarande belopp.................... indragna boställen är beräknad ............	2,649,022: — 2,205: —
reservationsanslag till expenser för al 1-ä 30,000 kronor). Nuvarande belopp	131,200: —
Transport	131,200: —	3,133,049	—\|--			f 3,133,049	—

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1891 års riksstat anslår:

			Indelning och dermed jemförlig
	Anvisning kontant.	i	anvisning,	på förslag.		Summa.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.
	3,262,044	—				—	3,262,044	—
	27,800						27,800
	239,000	—	- -	—	---	—	239,000
	10,847		6,635	—	1,664	—	19,146
	250,000	—	- -	—	- -	—	250,000
	354	—	.25	—	—		379	—
8:gr	3,790,045	—	6,660	—	1,664	—	3,798,369	—
	12,000						12,000
	190,400	—	- -	—	- -	—	190,400	—
	47,500						47,500
	55,000	—	- -	—	— —	—	55,000	—
	48,500	—	_ _	__	__	_	48,500	_
	63,500	—	—		- -	—	63,500	—
	11,500	—	- -	—	- -	—	11,500	—
	8,700	—					8,700	—
	42,000	—	—	—	—	—	42,000	—
8:gr	479,100	—	—	—	— —	_	479,100	—-
Tpt	4,269,145	—	6,660	—	1,664	—	4,277,469	—

Tillkommer: för höjning af den ene byråingeniöoch
för ökning af anslaget till vikariatstjenstemän,
rit- och skrifbiträde ....

Landtbruksstyrelsen ........................................................

Alderstiilägg, förslagsanslag............................................

Gästgifvares friheter........................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ............

Färjor och färjekarlar ....................................................

Jordbruket, handeln

Reservations Vägar

och kommunikationer............................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannaunderstöd
åt landtmannaskolor). Nuvarande belopp
Tillkommer: höjning å anslaget till Ultuna landt Landtbruksingeniörer

och deras biträden ....................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannaOkas
för understödjande af premiering af nötboskap

Länsveterinärer ................................................................

Befrämjande i allmänhet af slöjderna............................

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart ........

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket........................

Fiskerinäringens understöd ............................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

109

	Förslag till blifvande riksstat:
			Indelning och dermed jemförlig
	Anvisning		anvisning,	på förslag.		Summa.
	kontant.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
Transport 131,200: —	3,133,049	!	—	—	—	—	3,133,049	—
rens lön....................................................... 500- ersättning, arfvodeu åt extra ordinarie
.................................................................... 2,000:	133,700	—	---	—	- -	—	133,700	_
	27,800 239.000 10,847 250.000 354						27,800 23 Q OOO

		6,635		1,664		19,146 250,000 379

		25

Säger	3,794,750	—	6,660	—	1,664	—	3,803,074
och näringarne.
anslag.	12,000						12,000
näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till
.................................................................... 190,400: —
bruksinstitut ............................................ 29,000: —	219,400	—	- -	—	-- -	—	219,400	__
	47,500						47,500
näringar. Nuvarande belopp.................... 55,000: —
med ............................................................ 50,000: —	105,000	—	- -	—	- -	—	105,000	_
	48,500 63 500						48.500 63.500 11.500 8,700 42,000

	11,500 8,700 42,000



Säger	558,100	—	—	—	—	—[ 558,100	—
Transport 4,352,850	—	6,660	—	l,664j—	4,361,174

Ilo

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

			1891 års	riksstat anslår:
			Indelning och dermed jemförlig
	Anvisning kontant.		anvisning,	på förslag.		Summa.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
	4,269,145	—	6,660	—	1,664	—	4,277,469	—
	63,000						63,000
	50,000	—	- -	—	—	—	50,000	—
	4,500	—	- -	—	- -	—	4,500	—
	2,700	—	1,560	—	4,567	—	8,827	—
	108,550	—	1,070	—	-- -	—	109,620	—
	30,000	—	—	—	- -	—	30,000	—
	15,850	—					15,850
	43,000	—	----	—	- -	—	43,000
	117,811	—	---	—	— —	—	117,811
	12,000	—	---	—		—	12,000	—
S:gr	447,411	—	2,630	—	4,567	—	454,608	—
S:a	4,716,556	—	9,290		6,231	—	4,732,077	—

Diverse

Skiften och afvittringar, reservationsanslag....................

Utflyttningsbjelp efter skiften, förslagsanslag................

Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag ........

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar, förHäs.
tafvelns förbättrande, reservationsanslag (deraf särTill
förekommande och hämmande af smittosamma
Karautänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag, högst

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.

Minskas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
Extra utgifter, reservationsanslag....................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

		Förslag till blifvande riksstat:
			Indelning och dermed jemförlig
	Anvisning		anvisning, på förslag.
	kontant.						Summa.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Transport	4,352,850	—	6,660	—	1,664	—	4,361,174	—
anslag.
	63,000	—	_ _	_	_ _	_	63,000	__
	50,000						50 000
	4,500						4 500
slagsanslag ........................................................................	2,700	—	1,560	—	4,567	—	8*827	—
skridt 50,000 kronor till prisbelöningar för hästar) ....	108,550	—	1,070	—	- -	—	109,620	—
sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag....................	30,000	—	— —	—	— —	—	30,000	—
	15,850	—	- -	—	- -	—	15,850	—
	43,000	—	- -	—	---	-	43,000	—
Nuvarande belopp .................................... 117,811: —
med ............................................................ 16: —	117,795	—	- -	—	- -	—	117,795	—
	12,000	—					12,000	—
Säger	447,395		2,630j —	4,567	—	454,592;—
Summa	\| 4,800,245;—	9,290J —	6,231 —	4,815,7 66j—

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjette

hufvudtitel.

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli:
För handhafvande af kontroll å försök rinesanstalter na ...........

Rikets ekonomiska kartverk: *)

För de ekonomiskt-geografiska kartarbetena i Norrbottens bill 31,000:
„ de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar åt'' riket .... 45,000:

O fverståthållareembetet:
Till utgifvande af “Polisunderrättelser"..............

Landsstaterna i lånen:

Till aflöning in. m. åt särskild polisstyrka på landet ........ 50,000:

„ ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lappande

i Norge samt till lappfogdar och lappförmän................ 10,000: •

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder

Undervisningsanstalter för jordbruk och lan dtrnannan äring ar:

Till nya byggnader vid Ultima landtbruksinstitut och jordegendom
m. m................................................................. 30,000:

„ byggnadsarbeten och ny värmeledning vid Alnarp. m m. 38,000:
För anordnande af högre undervisning i mejerihushållning

vid Alnarps landtbruksinstitut........................................ 5,000: •

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt bruksmöten.

....................................................................... 5,000:

Transport 5,000: —

Kronor.

4,500

76.000

15.000

60.000
5,000

73,000

233,500

*) Öfver anslagen under denna rubrik kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

113

Transport 5,000: —

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur,
redskap, maskiner m. m......................................... 10,000:_

Bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof ..................,.,..,...^,4.................... 28 000:_

Till understöd åt frökontrolianstalter.................................... 10 000: —

„ utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning
............. i,b''O0:''—

„ understöd åt svenska mosskulturföreningen och till
kostnaderna för föreningens deltagande i sjuttonde allmänna
svenska landtbruksmöten Göteborg ................ 14,000:'' —

För de geologiska undersökningarna .................................... 90,000: —

Kronor.

ö.

233,500

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd................ 2,000: —

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande
af eu andre lärare vid samma skola............... 4,800: —

i■>).in va-..In I r, imv.llslM piböt ^ii Ti:.......

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till beredande åt alster af svensk industri och svenska

näringar af afsättning i främmande länder ...................................

158,000

''.År

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun .........................

Fiskerinäringens understöd:*)

till inrättande af en fond för fiskerinäringens befrämjande

Fabriksinspektion:

För anordnande af fabriksinspektion......................................

6,800

20,000

14.000

50.000
16,800

Diverse anslag:

1 iH ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter ............................................................................ 32,034: —

„ utförande af nya byggnader och anläggningar vid

statens järnvägstrafik .................................................... 450 000:___

482,034

Summa 1

*) Öfver detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva''''utlåtande.

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 4 Smil. 1 Afd. (i Iläft.

981,1341—;

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil. Litt C.

Tabell öfver extra ordinarie anslag utom hufvudtitlarne.

Kronor, j ö.

Till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens trafikerade jernvägar
..................................................................................................

1,200,000

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.