Statsutskottets Utlåtande N:o 79 (Utlåtande 1897:Su79 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

N:o 79.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1897, kl. 9 e. m.

Utlåtande, H anledning af Kong!.. Majds proposition angående
försäljning till Vexiö stad af mark hörande till förra
landshöfdingebostället Kronobergs kungsgård n:o 1 om 3
mantal i Kronobergs lön.

(I. A.)

Enligt hvad i en till Riksdagen den 26 mars innevarande år aflåten,
till statsutskottets förberedande behandling remitterad proposition (n:o 65)
meddelas, hade från det under förra landshöfdingebostället Kronobergs
kungsgård n:o 1 om 3 mantal i Vexiö socken och Konga härad af Kronobergs
län lydande, vid kungsgårdens utarrendering enligt gällande arrendekontrakt
för skogsväsendets räkning undantagna torpet Evedal genom
kongl. bref den 11 februari 1800 till nyttjande under Evedals helsobrunn
upplåtits ett jordområde om 6 tunnland, att af brunnssocieteten användas
till hustomter och anläggning af promenad; och hade dervid tillika förklarats,
att de vid brunnen då anlagda eller framdeles tillkommande hus
och inrättningar skulle tillhöra societeten eller dess deputerade, men eganderätten
till marken förblifva vid kungsgården.

Sedan Vexiö stad numera genom testamente blifvit egare af Evedals
brunns- och badinrättning, hade stadsfullmägtige i nämnda stad hos Kongl.
Magt anhållit, att staden matte för vidmagthållande och utvidgande af

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

brunns- och badinrättningen få för everldlig tid mot skälig köpeskilling
förvärfva den del af torpet Evedal, som funnes utmärkt å en ansökningen
Inlagd, af förste landtmätaren A. Cedergren upprättad karta, utgörande
enligt den till kartan hörande beskrifning sammanlagdt 10 hektar 3,6 ar,
deraf 2 hektar 79,3 ar innefattande ofvannämnda genom kongl. brefvet den
11 februari 1800 upplåtna område.

Till stöd för berörda framställning hade stadsfullmägtige hufvudsakligen
anfört, att Evedals brunns- och badort, hvilken alltsedan början af
1700-talet tidtals varit ganska talrikt besökt, måste anses vara en inrättning
af allmännyttig beskaffenhet; att inrättningen visserligen under de
senaste åren delvis blifvit med icke obetydliga kostnader försatt i tidsenligt
och ändamålsenligt skick, i det att, bland annat, nya varm- och kallbadhus
äfvensom lämplig restaurationsbyggnad der uppförts, men att, enligt hvad
tillförordnade förste provinsialläkaren i länet jemväl vitsordat, inrättningen,
derest densamma skulle kunna på erforderligt sätt vidare utvecklas och
lemna utrymme för dem, som under sommarmånaderna ville der vistas,
måste förses med flera bostäder, för hvithet ändamål äfvensom för möjliggörande
af lämplig plan vid bebyggandet samt för åstadkommande af
promenadplatser och gångvägar m. m. kräfdes ett väsentligen utvidgadt
område; att intresset för inrättningens utveckling och förkofran i orten
visat sig så stort och allmänt, att, då jernvägen mellan Vexiö och Ivlafreström
nyligen anlades, aktier i jernvägsbolaget tecknades till afsevärdt
belopp mot uttryckligt vilkor, att jernvägen koinme att dragas öfver Evedals
område och station der förläggas; att i följd af detta allmänhetens intresse
för Evedals brunns- och badort jern vägsstation nu också funnes der inrättad;
att den ökade freqvens af besökande, som genom underlättad samfärdsel
beredts och framdeles komme att beredas inrättningen, med nödvändighet
påkallade dess utvidgande och förbättrande; att brunns- och
badorten tillskyndade de Kronobergs kungsgård underlydande och Evedal
närboende torparne icke så oväsentliga inkomster och fördelar, hvilka sannolikt
komme att än vidare ökas, om inrättningen genom utvidgning blefve
i tillfälle att mottaga ökadt antal besökande; samt att någon olägenhet
icke förorsakades kungsgården genom den ifrågasatta upplåtelsen af jord,
helst som denna jord till största delen vore af klen och mindre värdefull
beskaffenhet samt belägen i utkanten af kungsgårdens egor.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, som med skrifvelse den 12
sistlidne januari till Kongl. Maj:t insändt ifrågavarande ansökning, hade
dervid tillika öfverlemnat inhemtade yttranden från vederbörande öfverjägmästare
samt arrendatorerna af torpet Evedal.

Statsutskottets Utlåtande N:o .79

Af de till ärendet hörande handlingar hade inhemtats, bland annat,
att Kronobergs kungsgård vore, med undantag af dels vissa vid
kungsgårdens utarrendering enligt kainmarkollegii kontrakt den 6 november
1865 till förmån för landshöfdingen i länet undantagna lägenheter och
förmåner, dels ock utmarken och torpet Evedal, jemlikt domänstyrelsens
kontrakt den 2 februari 1886 upplåten på arrende till den 14 mars 1906;

att torpet Evedal enligt ett af domänstyrelsen den 16 mars 1887
godkändt kontrakt för skogsväsendets räkning särskildt utarrenderats jemväl
till midfastan år 1906 mot årlig arrendeafgift af 200 kronor samt skyldighet
för arrendatorerna, bland annat, att genom af domänstyrelsen godkänd
person uppehålla bevakningen å kungsgårdens under skogsväsendets omedelbara
vård och förvaltning stående utmark, hvarjemte domänstyrelsen vid
kontraktets godkännande föreskrifvit, att arrendatorerna icke egde utan
styrelsens medgifvande vare sig afhysa eller med större årlig afgäld än 15
kronor betunga A. G. Magnusson såsom innehafvare af en å torpets mark
belägen backstuga, kallad Sjöborgen;

att nyssberörda till förmån för landshöfdingen i länet undantagna
lägenheter och förmåner, deribland uteslutande jagträtt å egorna till kungsgården
och Helgö äng samt rättighet att jemte kungsgårdens arrendator
tiska i Helgasjön, vore genom kammarkollegii kontrakt den 20 oktober
1873 på arrende särskildt upplåtna till den 14 mars 1906;

att förste landtmätaren Cedergren med biträde af gode män den 30
oktober 1896 verkstält uppskattning af det till afsöndring ifrågasatta områdets
årliga afkastningsvärde, dervid den till brunns- och badinrättningen
redan upplåtna del af området ansetts lemna en årlig behållning af 5 kronor
40 öre och den öfriga delen af området en årlig behållen afkastning
af 73 kronor 5 öre eller tillhopa 78 kronor 45 öre, hvarjemte värdet af
den å området växande skogen särskildt beräknats till 275 kronor; samt
att vid saluvärdering, hållen den 14 november 1896 af domänintendenten
i länet med biträde af vederbörande uppskattningsmän, marken
till ifrågavarande område uppskattats på följande sätt, nemligen åkerjorden,
3 hektar 89,40 ar, efter 500 kronor för hektar, till 1,947 kronor samt äng,
betesmark och impediment, 6 hektar 14,20 ar, efter 30 kronor för hektar,
till 184 kronor 26 öre eller tillhopa 2,131 kronor 26 öre, hvilket värde
förrättningsmännen dock med hänsyn dertill, att marken vore belägen invid
Evedals jernvägsstation och följaktligen kunde delvis lätt försäljas såsom
byggnadstomter, ansett böra höjas med femtio procent eller till 3,196 kronor
89 öre.

Då i anseende till åkerjordens mycket svaga beskaffenhet dess
uppskattade värde kunde betraktas såsom mycket högt beräknadt, samt
Bih. till Riksd. Prut. 1897. 4 Sand. / Afd. 57 Höft. ''2

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

det belopp, hvartill den växande skogen värderats, mer än tillräckligt
motsvarade skogens verkliga värde å rot, alldenstund virkesmassan,
enligt af vederbörande jägmästare på stället verkstad uppskattning, i
väsentlig mån understege den, som af förste landtmätaren lagts till grund
för hans beräkning, hade öfverjägmästaren ansett, att, derest förestående
värden beträffande det till afsöndring afsedda områdets mark och skog,
eller 2,131 kronor 26 öre för marken och 275 kronor för skogen, lades
till grund för köpeskillingen, mer än fullgod ersättning bereddes för den
minskade arrendeinkomst af torpet Evedal, som möjligen genom jordafsöndringen
kunde för skogsväsendet uppkomma, i synnerhet som icke
någon som helst inkomst för statsverket erhållits från de 6 tunnland
jord, som nu användes för brunns- och badinrättningen; och hade öfverjägmästaren,
på grund af hvad sålunda anförts samt då från skogsväsendets
synpunkt icke någon olägenhet uppstode eller hinder mötte för
den ifrågasatta jordafsöndringen, tillstyrkt bifall till ansökningen.

Arrendatorerna af torpet Evedal hade förklarat, att från deras sida
icke ringaste hinder mötte för bifall till framställningen. Då det emellertid
vore med vanlig god ordning öfverensstämmande, att arrendator
finge åtnjuta ränta under arrendetiden å köpeskillingen för jord, som frånginge
arrenderätten, ansåge arrendatorerna, att äfven i detta fall dylik
förmån borde till belopp, som af myndigheterna blefve bestämdt, komma
arrendatorerna till godo.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande vitsordat hell
ofvet af utvidgadt jordområde för Evedals brunns- och badinrättning.
Med den kännedom, Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde om förhållandena
vid Evedal, hade det synts Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
särskildt i sundhetens intresse och ur synpunkten att förekomma eldfara,
vara särdeles angeläget, att de ytterligare bostadsbyggnader, som
för inrättningen vore behöfliga, icke uppfördes och hopträngdes å den
låglända och sumpiga strandremsa, som af anstaltens nuvarande, alltför
inskränkta område funnes obegagnad, utan, efter uppgjord plan för
platsens vidare bebyggande, förlädes på lämpligt afstånd från hvarandra
å det mera högt belägna område, som genom den ifrågasatta jordafsöndringen
skulle erhållas. ökadt utrymme vid inrättningen erfordrades
jemväl för uppförande af ytterligare ett kallbadhus, för upptagande af
promenadvägar samt för anläggning af park, lekplats och andra öppna
platser m. m. På grund af hvad sålunda anförts och då, så vidt Kongl.
Maj:ts befallningshafvande hade sig bekant, någon olägenhet icke förorsakades
Kronobergs kungsgård eller torpet Evedal genom jordafsöndringen
hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra tillstyrka,

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

att Vexiö stad berättigades inköpa berörda jordområde såsom för brunnsoch
badinrättningen synnerligen väl behöfligt.

Beträffande köpeskillingens belopp hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
såsom sin uppfattning uttalat, att detsamma skäligen kunde bestämmas
så, att den af förste landtmätaren med gode män beräknade behållna
afkastningen af jordområdet, 78 kronor 45 öre, kapitaliserades efter
en räntefot af fyra för hundrade och att dertill lades värdet af den å området
växande skogen, 275 kronor.

Då tillkomsten af Evedals jernvägsstation uteslutande vore att tillskrifva
den omständigheten, att egarne af Evedals brunns- och badinrättning
äfvensom andra inrättningens gynnare härför gjort ekonomiska uppoffringar,
samt jernvägsstationens inrättande jemväl måste anses hafva
ländt kungsgården till fördel, hade det synts Kongl. Maj:ts befallningshafvande
näppeligen vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande
att, på sätt saluvärderingsmännen föreslagit, af brunns- och badinrättningens
egare fordra förnöjdt inlösningspris för jorden på grund af dess
belägenhet intill jernvägsstationen.

Något afseende borde vid köpeskillingsbeloppets bestämmande äfven
fästas derå, att en del af området tillförsäkrats brunnsinrättningen under
nyttjanderätt utan afgäld, så länge inrättningen egde bestånd. På det att
köpeskillingen dock i hvarje fall måtte komma att utgöra fullgod betalning
för jordområdet med derå växande träd, hade Kong]. Maj:ts befallningshafvande
hemstält, att densamma måtte bestämmas i enlighet med saluvärderingsmännens
förslag, dock utan ofvannämnda förhöjning, men med
tillägg af skogsvärdet eller tillsammanlagdt 2,406 kronor 26 öre.

I det utlåtande, som domänstyrelsen på grund af remiss den 6 sistlidne
februari i ärendet afgifvit, hade domänstyrelsen, då området i fråga
kunde utan skada för förvaltningen af kungsgården och dess skog afsöndras,
lika med de lokala myndigheterna tillstyrkt bifall till ansökningen.

Beträffande den köpeskilling, som borde för området erläggas, hade
domänstyrelsen förmält, att till grund för områdets beräknade värde lagts
dess jordbruksvärde; men då en del af området redan nu användes och
återstoden vore afsedd och äfven lämplig för helt andra och mera inkomstbringande
ändamål, hade styrelsen ansett afseende vid köpeskillingens bestämmande
böra fästas härå äfvensom å områdets läge i omedelbar närhet
af jernvägsstation och icke långt från stad. Och hade domänstyrelsen
derför hemstält, att köpeskillingen för ifrågavarande jordområde måtte
bestämmas på sätt och i den ordning, som stadgades i kongl. förordningen
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof af den 14
april 1866.

Statsutskotlets Utlåtande N:o 79.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl. Maj:t
nu föreslagit Riksdagen att medgifva,

att af det under Kronobergs kungsgård lydande, vid kungsgårdens
utarrendering för skogsväsendet undantagna och för dess räkning utarrenderade
torpet Evedal måtte till Vexiö stad, såsom innehafvare af Evedals
brunns- och badinrättning, med eganderätt upplåtas det å förste landtmätaren
Cedergrens ofvan omförmälda karta upptagna jordområde om sammanlagdt
10 hektar 3,6 ar mot köpeskilling, som skulle på stadens bekostnad
bestämmas i den ordning, som i kongl. förordningen den 14 april
1866 vore föreskrifven i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof, samt under vilkor i öfrigt,

att den del af berörda område, som icke redan på grund af kongl.
brefvet den 11 februari 1800 disponerades för brunns-och badinrättningen,
måtte af staden tillträdas den 14 mars 1906 eller dessförinnan å tid,
hvai-om staden kunde med arrendatorerna af torpet Evedal öfverenskomma,
att, innan sistberörda del af området finge af staden tagas i besittning,
staden skulle till kronan erlägga köpeskillingen för området i dess
helhet,

att innehafvaren af lägenheten Sjöborgen, ofvanbemälde Magnusson,
hvilken i eu ansökningen bilagd handling förklarat, att han önskade att
under sin lifstid få behålla nyttjanderätten till lägenheten, skulle för sin
lifstid bibehållas vid besittningsrätten till densamma mot erläggande derför
af den för lägenheten nu utgående årliga afgäld af femton kronor
om året,

att, derest den del af området, som icke redan disponerades af brunnsoch
badinrättningen, finge på grund af öfverenskommelse med arrendatorerna
af torpet Evedal tillträdas före utgången af nu löpande arrendeperiod,
staden skulle, utan något som helst bidrag från kronan till arrendatorerna
af nämnda torp, årligen erlägga den godigörelse, som borde tillkomma dem
för mistningen af berörda del af området,

att kammarkollegii ofvan omförmälda kontrakt af den 20 oktober
1873, i hvad detsamma afsåge upplåtande af rätt till jagt å kungsgårdens
egor samt till fiske i Helgasjön, skulle, hvad nu ifrågavarande område anginge,
ega bestånd, derest ej annorlunda mellan vederbörande öfverenskommes,
samt

att staden skulle, der så påfordrades, uppsätta och framdeles underhålla
stängsel i gränsen mellan området och kronans mark;

och har Kongl. Maj:t tillika föreslagit Riksdagen att medgifva, att
köpeskillingen för jordområdet måtte, på samma sätt som köpeskillingar

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

för försålda mindre kronoegendomar, få användas till inköp för kronans
räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad Kongl. Maj:t i
omförmälda hänseende föreslagit, får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

■