Statsutskottets Utlåtande N:o 79 (Utlåtande 1895:Su79 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

N:o 79.

Ank. till Rikad. kansli den 3 maj 1895, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels om vissa vilkor
för åtnjutande af de för statens embets- och tjensternän
bestämda löneförmåner, dels ock i fråga om utredning
rörande embets- och tjenstemäns dagliga arbetstid m. rn.

(lista och 2:dra U. A.)

Uti särskilda inom Andra Kammaren väckta, till förberedande behandling
af statsutskottet remitterade motioner bar lierr A. Hedin
föreslagit,

dels i motionen n:o 86:

att Riksdagen måtte besluta upphäfvande af det i nu gällande
löneregleringsbestämmelser medgifna undantag från förbudet att på en
band- förena flere tjänster, så att förbudet, om det funnes ej kunna
göras gällande mot nuvarande tjensteinnebafvare, åtminstone blefve gällande
med hänsyn till dem, som utnämnas eller förordnas efter det sådan
bestämmelse blifvit utfärdad, samt

att Riksdagen, med samma förbehåll för de fall, der förbudet
funnes ej kunna utsträckas till nuvarande innehafvare af statstjenster,
måtte besluta det tillägg till nuvarande löneregleringsbestämmelser, att
embets- och tjensternän ej Ange bekläda befattningar vid bolag eller
andra föreningar eller inrättningar med ekonomiskt ändamål;

Bih. till Rikad. Prat. 1895. 4 Sami. J Afl. 93 Höft. (N:o 19).

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

dels ock i motionen n:o 87:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla att, med
hänsyn till behofvet af föreskrifter om embets- och tjenstemäns dagliga
tjenstgöringstid, Kongl. Maj:t behagade låta från samtliga embetsverk
och myndigheter infordra fullständiga uppgifter om de föreskrifter och
den praxis, som nu i detta hänseende gälde, dels från grannländerna
och så många andra främmande stater som möjligt inhemta upplysningar
i samma ämne, samt meddela nästa Riksdag de insamlade underrättelserna,
så väl hvad de in- som de utländska förhållandena i detta
hänseende anginge, samt

att Riksdagen, för dessa undersökningars verkställande äfvensom
för deras offentliggörande, måtte ställa till Kongl. Maj:ts förfogande
ett förslagsanslag af 3,000 kronor.

Till stöd för dessa yrkanden har motionären anfört, hurusom
genom de löneregleringar, som sedan midten af 1870-talet kommit till
stånd, grundsatsen, att »hvarje tjensteman, under förutsättning att skälig
aflöning honom bereddes, i sin tjenst erhölle motsvarande full sysselsättning
och samtidigt innehafvande af annan aflönad beställning kunde
undvikas», visserligen så till vida tillgodosetts, att Riksdagen beviljat
»skälig», ja, vid jemförelse med embets- och tjenstemäns aflöning och
arbetsåligganden i andra länder, riklig lön. Men med afseende å det
mot förutsättningen om skälig aflöning svarande anspråket på full
sysselsättning i tjensten hade deremot, enligt motionärens förmenande,
berörda grundsats icke gjort sig gällande. Något hinder för högt aflönade
embetsmän att åtaga sig inbringande bisysslor, ofta till stort antal
förenade på en hand, syntes nemligen icke finnas i deras åligganden
såsom statsembetsmän; och när de högre embetsmännen föreginge
sina underordnade med exempel i detta hänseende, vore det naturligt, att
de förre ej kunde klandra, att deras föredöme följdes, eller kontrollera,
att den arbetstid, som staten dyrt betalade, ej användes för enskilda göromål.
Motionären, som härefter antydningsvis påpekat åtskilliga förhållanden
till bestyrkande af nyssnämnda påståenden, har vidare anfört, att, då
häraf framginge att de löneregleringsbestämmelser, som af Riksdagen
antagits, icke visat sig tillräckliga att förhindra missförhållanden af
angifven beskaffenhet, en komplettering af dessa bestämmelser syntes
vara erforderlig. I sådant afseende har motionären ansett, »dels att
löneregleringsbestämmelsernas förbud mot att med ordinarie befattning
förena annan tjenst å statens, Riksdagens eller kommunens stat, med
mindre den »finnes icke vara hinderlig» för skötseln af den förra, i

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

fråga om eu stor mängd af tjenstår bör blifva oinskränkt och ovilkorlig^
emedan det medgifna undantaget är egnadt att göra regeln illusorisk,
dels att dertill bör läggas förbud mot innehafvande af befattningar
i bolag och åtskilliga andra inrättningar, dels att bestämmelse
om viss daglig tjenstgöringstid bör meddelas.»

Om de två förstnämnda yrkandena ansåges icke kunna göras
gällande mot nuvarande tjensteinnehafvare, så funnes deremot intet
hinder att till efterrättelse äfven för dem påbjuda en föreskrift af sistnämnda
slag.

För de af motionären ifrågasätta'' bestämmelser vore föredömen att
hemta från andra länder, och har motionären i sådant afseende angifvit
vissa föreskrifter i den utländska lagstiftningen.

Vid de löneregleringar, som från och med år 1876 blifvit genomförda,
har Riksdagen bland andra vilkor för de nya löneförmånernas
åtnjutande i allmänhet stadgat icke blott, såsom motionären påpekat,
att med innehafvande embete eller tjenst icke må förenas annan tjenst
å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, utan äfven att dermed ej heller
må förenas annan tjenstebefattning, med mindre den finnes icke vara
hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen i förstnämnda befattning.
Med få undantag äro dessa bestämmelser gällande för embets- och
tjenstemän vid de centrala embetsverk, som sedan ofvanberörda tidpunkt
undergått lönereglering, liksom ock för åtskilliga andra tjenstemannacorpser,
deribland de till landsstaten hörande tjenstemännen, af
hvilka dock en del — öfver hufvud de lägst allönade — äro fritagna
från förbudet att innehafva befattning på kommuns stat. Såsom häraf
framgår, innefatta de nya löneregleringsbestämmelserna i allmänhet oinskränkt
och o vilkorligt förbud för innehafvare af ordinarie embete eller
tjenst att härjemte åtaga sig annan tjenst ä rikets eller Riksdagens
samt i de flesta fall äfven å kommuns stat. Deremot kan, enligt samma
bestämmelser, tjenstebefattning af annat slag än de nu nämnda förenas
med ordinarie statstjenst, så vida icke derigenom förorsakas hinder för
fullgörande af de med sistberörda tjenst förenade göromål. Detta stadgande
synes utskottet vara i princip fullt rigtigt. Om än de till hvarje
statstjenst hörande åligganden i regeln böra så afpassas, att de gifva
tjensteinnehafvaren full sysselsättning, måste dock, enär göromålen för
hvarje särskild tjenst måste bestämmas med hänsyn till den arbetskraft
och duglighet, som i allmänhet kan förutsättas hos dom, som
deråt egna sig, inträffa, att för eu tjensteman med mer än vanlig arbetsförmåga
och skicklighet tjensten lernnar någon tid öfrig till annan

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

sysselsättning. Det bör ock tagas i betraktande att en del statstjenster
med afseende å den jemförelsevis ringa aflöning, som dertill anslagits,
uppenbarligen icke kunna vara afsedda att helt och hållet taga sina
innehafvares arbetskraft i anspråk. Med hänsyn till dessa förhållanden
synes det icke billigtvis böra förmenas en statens tjensteman
att använda den tid, som tjenstens förrättande kan lemna honom ledig,
till annan verksamhet vare sig för skötande åt enskilda affärer och uppdrag
eller för bestridande af med arfvode förenade tjenstår. Dock
måste noga tillses, att icke härigenom statstj enstens fordringar varda i
någon mån åsidosatta. Den föreskrift i detta syfte, som är i löneregleringsbestämmelserna
intagen, torde emellertid, enligt hvad utskottet
har anledning antaga, icke på ett fullt betryggande sätt förhindra missbruk
härutinnan. Berörda föreskrift synes visserligen innebära, att
tjenstebefattning af ifrågavarande beskaffenhet icke får mottagas af en
statens -tjensteman, utan att i hvarje särskildt fall blifvit pröfvadt och
befunnet, att sådant icke är för statstj enstens skötande hinderligt; men
då närmare stadgande saknas beträffande den ordning, i hvilken sådan
pröfning bör ske och tillstånd till tjensters förening medgifvas, torde
man icke ega full säkerhet att statens rätt i detta afseende alltid^ varder
nöjaktigt beaktad. Utskottet, som, enligt hvad ofvan blifvit anfördt,
icke kan biträda motionärens åsigt om lämpligheten af ett ovilkorligt
förbud för statens tjenstemän att innehafva enskilda befattningar, anser
emellertid angeläget, att åtgärder vidtagas till förebyggande af missbruk
i detta hänseende. Men för bedömandet af hvad som bör i sadant
syfte åtgöras, torde närmare upplysningar angående hithörande förhållanden
vara af nöden. Det synes nemligen böra utredas, dels i hvilka
fall och i hvilken omfattning statstjenster af olika lönegrader för närvarande
äro förenade med'' andra tjenstebefattningar . dels ock i hvad
ordning frågan om tillstånd till sådan förening af tjenster plägar af
vederbörande pröfvas. Då utredning i berörda afseenden endast genom
Kongl. Maj:ts försorg kan åstadkommas, torde Riksdagen böra härom
göra framställning till Kongl. Maj:t och dervid tillika anhålla, att Kough
Maj:t måtte taga i öfvervägande hvilka åtgärder, som kunna anses erforderliga
till förebyggande af missbruk genom tjensters förening.

Hvad vidare angår frågan om embets- och tjenstemäns dagliga
tjenstgöringstid har motionären ansett omständigheterna påkalla särskilda
föreskrifter i detta afseende. Enligt motionärens tanke skulle
sådant vara erforderligt för att förhindra försummelser i tjensten och
för att af tjenstemännen vinna eu större arbetsprodukt. Utskottet kan
icke dela motionärens uppfattning om dylika bestämmelsers behöflighet

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

eller lämplighet med afseende på alla statstjenster. Åtskilliga bland
dessa äro visserligen af den beskaffenhet, att de dermed förenade åliggandena
icke lämpligen kunna utföras annat än å embetsrummet; men
å andra sidan kan för eu stor del befattningar, deribland några af de
mest ansträngande, arbetet, åtminstone till största delen, utföras i hemmen
med lika godt och stundom bättre resultat än i statens embetslokaler.
Vid dessa förhållanden skulle tvånget att under en längre tid af
dagen vistas å embetsrummet uppenbarligen vara mera till hinder än
gagn för tjenstens behöriga förrättande. Det bör ock tagas i betraktande
att vid de flesta tjenster göromålens mängd är i hög grad vexlande
under olika delar af året, hvarför eu reglementerad tjenstgöringstid,
huru den än bestämdes, måste visa sig stundom onödigt lång och
stundom alldeles otillräcklig för göromålens utförande. Om utskottet
sålunda måste anse, att med afseende å ett stort antal tjenster föreskrifter
om viss daglig tjenstgöringstid å embetsrummet ingalunda skulle
vara lämpliga, kan det å andra sidan icke bestridas, att i vissa fall
dylika föreskrifter äro af behofvet påkallade. Oafsedt nödvändigheten
af chefernas närvaro å embetsrummen för arbetenas öfvervakande, eger
nemligen allmänheten rätt att fordra, att de embets- och tjensteman,
som den behöfver anlita, skola vara härför tillgängliga under eu bestämd
tid på dagen. I regel torde ock bestämmelser härom vara i embetsverkens
arbetsordningar eller eljest meddelade, men då allmänhetens
berättigade anspråk härutinnan icke torde vara fullt tillgodosedda, synes
motionärens ifrågavarande framställning böra föranleda en Riksdagens
skrifvelse till Konungen med anhållan om utredning beträffande de föreskrifter
och den praxis, som med afseende å statens embets- och tjenstemäns
dagliga tjenstgöringstid för närvarande äro gällande. Då de
i utlandet meddelade bestämmelser i detta hänseende endast i ringa
män torde vara tillämpliga å våra förhållanden, samt förevarande fråga
väl synes kunna härförutan bedömas, anser utskottet berörda utredning
böra inskränkas till embets- och tjenstemännen i vårt eget land. Vid
sådant förhållande torde ock det anslag, som motionären äskat hufvudsakligen
med hänsyn till kostnaden för anskaffande af upplysningar från
vissa främmande länder, icke vara behöflig!

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet:

a) att herr Hedins i motionen n:o 86 framstå Ida
förslag icke må t il 1 annan Riksdagens åtgärd föranleda,
än att Riksdagen i skrifvelse till Kong!. Maj:t
anhåller, att Kong]. Maj:t täcktes låta verkställa ut Bih.

till Kilad. Klot. Utdö. 4 Kami. 1 Afd. .53 Raft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 79.

redning, dels i hvilka fall och i hvilken omfattning
statstjenster af olika lönegrader för närvarande äro
förenade med andra tjenstebefattningar, för hvilka
lön eller arfvode erhålles, dels ock i hvad ordning
och efter hvilka grunder frågan om tillstånd till sådan
förening af tjänster af vederbörande pröfvas, äfvensom
jemte öfverlemnande af denna utredning för Riksdagen
framlägga förslag till de åtgärder, som kunna
anses lämpliga till förebyggande af missbruk genom
tjänsters förening;

b) att Riksdagen, i anledning af hvad herr Hedin
i motionen n:o 87 föreslagit, må i skrifvelse till Kongl.
Maj:t. anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa
och till Riksdagen öfverlemna utredning i fråga om
nu gällande bestämmelser och praxis beträffande statens
embets- och tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid;
samt

c) att det i sistnämnda motion af herr Hedin
väckta förslag om beviljande af ett anslag å 3,000
kronor icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 maj 1895.

På statsutskottets vägnar:
ANDERS PERSSON.

Herr C. Lundeberg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
förestående ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1895.