Statsutskottets Utlåtande N:o 77 (Utlåtande 1897:Su77 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 77 .

.■)

N:o 77.

1 if

Ank. till Riksd. kansli den 6 raaj 1897, kl. 9 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående med
Ryssland afslutad konvention om samfäldt brukande af
svenska och ryska kronornas laxfiske i Torneå eif.

(I. A.)

I en till Riksdagen den 26 mars innevarande år aflåten proposition
(n:o 63) meddelas hurusom, sedan den i 5 artikeln af gränsregleringstraktaten
i Torneå den I 2% november 1810 mellan konungariket Sverige
och ryska kejsardömet faststälda tidrymd för ett samfäldt brukande af
laxfisket i Torneå eif år 1891 gått till ända och underhandlingar i anledning
deraf pågått mellan de båda regeringarna om träffande af ny
öfverenskommelse i ämnet, Kongl. Maj:t vid föredragning af ministeriella
ärenden den 22 februari innevarande är beslutit bemyndiga ministern för
utrikes ärendena att med kejserl. ryske härvarande minister underteckna
en konvention om samfäldt brukande af svenska och ryska kronornas laxfiske
i Torneå eif; och hade en sådan konvention den 23 sistlidne februari
blifvit af berörda ombud i Stockholm afslutad mellan Hans Maj:t Konungen
af Sverige och Norge, å ena sidan, och Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland,
å den andra.

Konventionens hufvudbestämmelser vore, att fisket skulle brukas
samfäldt för de höga kontraherande parternas räkning, hvarvid hvardera
af parterna disponerade hälften af fisket, att konventionen skulle träda i

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

kraft den 14 mars 1898 och förblifva gällande till den 14 mars 1917, då
ny öfverenskommelse i ämnet skulle träffas, dock att, för den händelse
under loppet af nämnda tid oförutsedda omständigheter skulle göra det
omöjligt för en del af de kontraherande parterna att låta samfälligheten
fortfara, han skulle ega rätt att uppsäga konventionen, i hvilket fall den
upphörde att gälla ett år efter dagen för uppsägningen, samt att, i händelse
af sådan uppsägning, hvardera parten skulle återinträda i sin rätt
att inom gränserna af sitt område tillgodogöra sig fisket för sin egen
räkning.

Jemte öfverlemnande af omförmälda konvention, har Kongl. Maj:t,
med åberopande af hvad i närlagda statsrådsprotokoll och öfriga handlingar
funnes upplyst och utredt, i förenämnda proposition äskat Riksdagens
godkännande af de i konventionen innehållna bestämmelser; varande
denna konvention af följande lydelse:

Konvention

angående samfäldt brukande af svenska och ryska kronornas laxfiske

i Torneå eif.

Sedan den i 5 artikeln af gränsregleringstraktaten i Torneå den \°
november 1810 mellan konungariket Sverige och ryska kejsardömet faststälda
tidrymd för ett samfäldt brukande af laxfisket i Torneå eif numera
gått till ända, hafva Hans Majestät Konungen af Sverige och Norge och
Hans Majestät Kejsaren af Ryssland, som funnit nyttigt och lämpligt att
tillförsäkra sina respektive undersåtar fortfarande fördelarne af ett samfäldt
bedrifvande af sagda fiske, beslutat att för sådant ändamål afsluta
en konvention samt till sina fullmägtige utsett:

Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge:

Dess minister för utrikes ärendena m. m. grefve Ludvig Vilhelm
August Douglas;

samt Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland:

Dess envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire vid Hans
Maj:t Konungens af Sverige och Norge Hof, verkliga geheimerådet m. m.
Ivan Zinoview,

hvilka, efter att hafva utvexlat sina fullmagter, som befunnos i god
och behörig form, öfverenskommit om följande artiklar:

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

Art. 1.

Laxfisket i Torneå eif å sträckan emellan Muonio elfs inflöde och
norra ändan af halfön Svänsarö och i flodens förgreningar skall brukas
samfäldt för de båda höga kontraherande parternas räkning till den mars
1917, skolande efter utgången af denna tid ny öfverenskommelse i ämnet
träffas. Om emellertid under loppet af nyssnämnda tid oförutsedda omständigheter
göra det omöjligt för endera af de höga kontraherande parterna
att låta samfälligheten fortfara, skall han ega att genom sådan uppsägning,
som när nedan i art. 9 sägs, få densamma upphäfd, i hvilket fall hvardera
parten skall återinträda i sin rätt att inom gränserna af sitt område tillgodogöra
sig fisket för sin egen räkning.

Art. 2.

Så länge det samfälda fiskebruket bibehålies, skall allt fiske af lax och
s. k. taimen, med undantag allenast för Hellelä skatteförsålda patuställe,
vara förbjudet i Torneå elfs nedre lopp, alltifrån norra ändan af halfön
Svänsarö intill elfsmynningen, hvilken anses befintlig emellan Helleläudden
på finska sidan och det svenska landets närmast motliggande strand.
Dylikt fiske skall likaledes vara förbjudet i det vattendrag nedanom elfsmynningen,
som utmärkes å ena sidan af holmarna Selkäkari, Lilla och
Stora Kraaseli samt Kraaselikrunni och å den andra af Bockholmen, Leppikari
samt Leppikarikrunni. Enär det dessutom för det samfälda fiskebruket
fordras, för att icke hindra laxens uppstigande, att fri öppning
lemnas i vattendragets fortsättning mot söder till sundet mellan öarna
Tervakari och Hamppulleiviskä, skall det vara uttryckligen förbjudet att
från någondera sidan af berörda vattendrag utsätta fiskeverk till större
längd än 200 meter.

Art. 3.

Hvardera af de höga kontraherande parterna disponerar hälften af
fisket.

Art. f.

Rättigheten till fiskets bedrifvande under den tid, denna öfverenskommelse
cger gällande kraft, skall af hvardera af de höga kontraherande
Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Af A. i>6 Häjt. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

parterna först hembjuda.? åt ortens allmoge på hvardera sidan äfvensom
åt nuvarande innehafvare af s. k. privilegierad fiskerätt, ankommande på
hvardera parten att för dess fiskehandel bestämma, hvilka dess undersåtar
af hembudet skola få del, äfvensom de närmare vilkoren för upplåtelsen
och beloppet af den afgift, som skall utgå.

Art. 5.

De höga kontraherande parterna skola ömsesidigt meddela hvarandra,
resultatet af de hembud, som af dem gjorts traktens befolkning i enlighet
med bestämmelserna i ofvanstående art. 4. De skola likaledes meddela
hvarandra uppgifter rörande fördelningen af utbytet af fisket mellan befolkningen
samt rörande det sätt, hvarpå hvardera kronan tillgodogjort
sig de henne förbehållna, fiskelotter.

Derest en af parterna skulle härefter tillkännagifva för den andra,
att han föredrager, att fiskerätten hvarje år utbjudes å offentlig auktion,
då skall den sistnämnda anordningen antagas af båda parterna.

Art. 6.

Derest upplåtelse kommer till stånd på grund af hembud gjordt af
de båda höga kontraherande parterna i enlighet med ofvanstående art. 4,
skola följande bestämmelser lända till efterrättelse vid fiskerättens utöfvande
:

1. Fasta fiskeverk må ej uppföras till större antal än högst 8, och
skola desamma hafva det läge och den utsträckning, som efter föregången
syn af regeringarne gemensamt varda bestämda. Under vårtiden, intill dess
fångsten i dessa fasta fiskeverk börjar, må dock jemväl begagnas annan
för fångst af lax och s. k. taimen afsedd lofgifven redskap.

2. Till bestridande af kostnaderna för fiskeritillsynen inom Torneå
elfs fiskeområde skola båda staternas fiske-arrendatorer årligen erlägga:
svenska statens tillsammans en summa af 2,350 kronor och finska statens
tillsammans en summa af 3,290 finska mark.

3. De båda staternas arrendatorer skola utgöra tvenne skilda föreningar
med skilda styrelser, hvilka senare, bestående hvardera af 5 ledamöter
jemte 3 suppleanter, skola gemensamt ombesörja fiskets bedrifvande,
fångstens försäljning, förvaltning af inflytande medel samt den slutliga
delningen af vinsten emellan begge föreningarne. Berörda styrelser skola
likaledes vara skyldige att lemna vederbörande myndigheter noggranna

Statsutskottet Utlåtande N:o 77.

upplysningar rörande fiskets utfall för året, äfvensom i öfrigt upplysningar,
som kunna af dem begäras. För gemensamt åtagna förbindelser skola de
begge styrelsernas medlemmar vara solidariskt ansvarige.

Art. 7.

Derest endera af de höga kontraherande parterna påfordrar fiskerättens
upplåtande årligen å offentlig auktion, på sätt i art. 5 omförmäles,
är det öfverenskominet, att följande bestämmelser skola lända till efterrättelse: 1.

Länsstyrelserna i Norrbottens och Dleåborgs län skola ega att
årligen å offentlig auktion till den mest bjudande upplåta rätten till fiskeverkens
begagnande. Auktionen förrättas vexelvis i Torneå och Haparanda
stad å någon dag under förra hälften af mars månad, som af länsstyrelserna
efter öfverenskommelse bestämmes; börande vid densamma hvart och ett
fiskeverk utbjudas för sig dels i sin helhet och dels fördeladt i brukningslotter,
motsvarande hvardera Y2o af hela fiskeverket.

2. Af de medel, som vid auktionen betingas och hvilka böra före
den april vara till fullo guldna, skall hälften inbetalas till den svenska
och hälften till den finska kronan.

3. Fisket må ej utöfvas annorledes än i fasta fiskeverk till ett antal
af högst 8, hvilkas läge och utsträckning efter föregången syn gemensamt
varda bestämda.

4. Den eller de, som fått sig fiskeverk till begagnande upplåtet, ege
att på egen bekostnad fiskeverket uppföra samt efter fisketidens slut detsamma
borttaga.

5. Till bestridande af kostnaderna för fiskeritillsynen skola kronorna
årligen erlägga: den svenska kronan 2,350 kronor och den finska 3,290
mark.

Art. 8.

Intill dess inom samtliga församlingar i båda rikena nu utgående
laxtionde varder utbytt mot bestämd penningafgift, skall, på sätt förut
skett, af all fisk, som erhålles, tiondedelen in natura undantagas för att i
tvenne lika delar fördelas mellan de båda staternas tiondeberättigade.
Hvardera af de kontraherande parterna eger full frihet i afseende å fördelningen
af tiondet mellan sina egna undersåtar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

Art. 9.

Denna konvention skall träda i kraft den y mars 1898 och förblifver
gällande till den y mars 1917, eller i det i art. 1 omförmälda fall
intill dess ett år förflutit från den dag, då någondera af de höga kontraherande
parterna densamma uppsäga. Densamma skall ratificeras, och
ratifikationerna skola utvexlas så fort ske kan, dock under förbehåll af
svenska Riksdagens godkännande.

Till bekräftelse häraf hafva de respektive fullmägtige underskrifvit och
med sina sigill försett denna konvention.

Som skedde i två exemplar i Stockholm den ff februari 1897.

(undert.) L. Douglas. (undert.) Jean Zinoview.

L. s! L. S.

Utskottet, som i öfrigt tillåter sig hänvisa till de propositionen
bilagda handlingar, får ur statsrådsprotokollet öfver utrikesdeparteinentsärenden
ofvannämnde den 26 mars innevarande år meddela, hurusom
ministern för utrikes ärendena i ämnet anfört, att enligt kongl. brefvet af
den 16 augusti 1791 arrendet af Torneå elfs regala laxfiske skulle upphöra
att gälla samma dag 1891; och jemlik! art. 5 i gränsregleringstraktaten
mellan Sverige och Ryssland den 8 november 1810 skulle då en
ny öfverenskommelse angående berörda fiske träffas emellan de båda rikena.

För att förbereda en dylik öfverenskommelse hade i samråd med
kejserl. ryska regeringen den 14 november 1890 tillsatts en kommission af
3 svenska och 3 ryska ledamöter. Någon enighet angående ett gemensamt
förslag hade dock icke inom kommissionen uppnåtts, i det att beträffande
tvenne hufvudsakliga frågor — nemligen angående hvardera kronans bestämmanderätt
öfver laxfisket inom dess territoriella område och de respektiva
kronornas förpligtelse att deltaga i utgörandet af Torneå stads
donationsfiske — mot hvarandra stridande grundsatser hade uppstälts af
dess svenska och ryska medlemmar. Det hade derför ansetts nödvändigt
att hänskjuta frågan till vidare behandling å diplomatisk väg, och sedan
underhandlingar med den kejserl. ryska regeringen under någon tid pågått,
hade de den 30 december 1893 framskridit så långt, att Kongl. Maj:t
sagda dag för Sveriges del godkänt ett i utrikesdepartementet i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af de svenska ledamöterna i ofvanberörda
kommission afgifna betänkande upprättadt förslag till konvention i
ämnet. Sedan detta förslag blifvit understäldt kejserl. ryska regeringen,
hade denna emellertid framstält yrkande om ändringar i åtskilliga punkter,

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

hvilka dock icke berört förut nämnda hufvudprinciper, angående hvilka
den svenska uppfattningen godkänts, utan endast rört sig kring mindre
vigtiga punkter och bland annat afsett den tid, för hvilken aftalet skulle
slutas, samt den ‘största tillåtna längden af de fasta fiskeverken i vattendraget
utanför Torneå elfs mynning.

Efter härom ytterligare mellan de båda regeringarna förda underhandlingar,
hvilka på grund af från rysk sida uttryckt önskan omfattat
jemväl frågan om införande af nya ordningsstadgar för fisket i öfrigt inom
Torneå elfs fiskeområde, hade de af den kejserl. regeringen begärda
ändringarna blifvit af Kongl. Maj:t på föredragning af chefen för finansdepartementet
godkända den 19 februari innevarande år, och sedan Kongl.
Maj:t vid ministeriel föredragning samma dag bemyndigat ministern för
utrikes ärendena att jemte härvarande ryske minister underteckna en i
öfverensstämmelse med det sålunda ändrade förslaget affattad konvention,
hade en dylik konvention under den 23 nästlidne februari afslutats och
undertecknats i två exemplar.

Då utskottet icke haft någon erinran att göra emot Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, får utskottet hemställa,

att bestämmelserna uti ifrågavarande konvention
angående samfäldt brukande af svenska och ryska kronornas
laxfiske i Torneå eif må af Riksdagen godkännas.

Stockholm den 6 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Bill. till Rikad Prof. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 56 Häft.