Statsutskottets Utlåtande N:o 77 (Utlåtande 1894:Su77 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

N:o 77.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1894, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag till ändringar i förordningen
angående mantalspenningarnes utgörande den
24 april 1863. (I. A.)

1 och 2 §§ i kongl. förordningen den 24 april 18G3 angående
mantalspenningarnes utgörande äro af följande lydelse:

»§ 1-

Mantalspenningar utgöras med 40 öre för man och 20 öre för
qvinna af hvar och en, som uppnått 18 års ålder; dock undantagas
härifrån:

a) de, som åtnjuta fattigunderstöd, äfvensom de, hvilka, enligt
vederbörande kommunalstyrelses intyg, böra för fattigdom eller sjuklighet
från denna afgift befrias;

b) gemenskapen vid arméns och flottans värfvade regementen och
corpser; och

c) den egentliga lappallmogen, äfvensom, intill dess allmän författning
om mantals- och skattskrifning inom rikets lappmarker kan
varda utfärdad, öfriga inbyggare derstädes.

Bih. till ItiJcsd. Prat. 181)4. 4 Sami. 1 Afd. Öl Iläft. (N:o 11).

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

§ 2.

Angående handlandes, fabriks- och annan näringsidkares, äfvensom
husbondes ansvarighet för mantalspenningar af de i deras tjenst eller
arbete anstälde personer, jemte deras hustrur och barn, samt af landtbönder
och torpare, gäller hvad derom i fråga om bevillningsutskylder
är stadgadt.»

Under åberopande af bifogadt utdrag af protokoll öfver finansärenden
för den 30 november 1893 har Kongl. Maj:t i proposition
(n:o 4) af samma dag, hvilken proposition blifvit till statsutskottets
förberedande behandling hänvisad, föreslagit Riksdagen att besluta,
att förenämnda §§ i förordningen angående mantalspenningarnes utgörande
den 24 april 1863 skulle erhåla följande förändrade lydelse:

§ I Mantalspenningar

utgöras med 40 öre för man och 20 öre för qvinna
af hvar och en, som uppnått 18 års ålder; dock undantagas härifrån:

a) de som — —--— — — — — t-— — — — befrias;

b) gemenskapen--— — — — — — — — — corpser; och

c) den egentliga lappallmogen.

§ 2.

Angående husbondes eller arbetsgifvares ansvarighet för mantalspenningar
af de hos honom anstälda tjenare och arbetare gäller hvad
derom särskild! är stadgadt.

Hvad först beträffar den föreslagna förändringen i § 1, så och då
Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts i ämnet afgifna proposition, för
sin del antagit förslag till ny förordning angående mantalsskrifning, enligt
hvilket förslag rikets lappmarker, med några mindre väsentliga afvikelser,
komme att i fråga om mantalsskrifning blifva likstälda med öfriga
delar af riket, synes det i denna § förekommande stadgande angående
lappmarkerna böra, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, ur §:n utgå.

Vidkommande åter Kongl. Maj:ts förslag om förändrad lydelse af
§ 2 i förordningen angående mantalspenningarnes utgörande, är detta
förslag föranledt af Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition med
förslag till särskilda föreskrifter rörande husbondes eller arbetsgifvares

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

ansvarighet för de hos honom anstälda tjenares eller arbetares personliga
utskylder; men då Kongl. Maj:ts sistnämnda förslag blifvit af Riksdagen
afslaget, följer häraf, att ej heller det nu föreliggande bör af Riksdagen
bifallas.

1 sammanhang med omförmälda förslag om ändring i § 2 af förordningen
den 24 april 1863 om mantalspenningarnes utgörande har
utskottet till behandling förehaft en af herr A. Hedin inom Andra
Kammaren väckt,, till utskottet remitterad motion (n:o 168), deri hemstälts,
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att berörda § skulle
upphäfvas.

Detta förslag, som föranledts deraf, att Riksdagen, såsom ofvan ''
nämnts, afslagit Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående husbondes eller arbetsgifvares ansvarighet för tjenares och
arbetares personliga utskylder, står i samband med ett af samme motionär
väckt förslag om upphäfvande af 34 § i gällande legostadga af den
23 november 1833, deri föreskrifves, att husbonde skall ansvara för
tjenstehjons personella utskylder, dock att de må å lönen afdragas, der
ej annorlunda vid städjandet öfverenskommits.

Då emellertid sistnämnda förslag, deröfver lagutskottet afgifvit utlåtande,
blifvit i enlighet med utskottets hemställan afslaget, torde giltig
anledning saknas till att, på sätt motionären föreslagit, upphäfva
2 § i förordningen angående mantalspenningarnes utgörande.

Denna §, hvars affattning, såsom anknytande sig till en i bevillningsförordningen
den 17 maj 1861 intagen, men i den nu gällande
bevillningsförordningen utesluten bestämmelse, är något oegentlig, synes
visserligen med afseende härå erfordra en omarbetning; men då förslag
i sådant syfte icke föreligger, saknar utskottet anledning att i detta hänseende
afgifva vidare yttrande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

l:o) att Riksdagen måtte besluta, att § 1 i förordningen
angående mantalspenningarnes utgörande
den 24 april 1863 skall erhålla följande förändrade
lydelse:

§ I Mantalspenningar

utgöras med 40 öre för man
och 20 öre för qvinna af hvar och en, som uppnått
18 års ålder; dock undantagas härifrån:

a) de, som----— — — befrias;

Statsutskottets Utlåtande N:o 77.

b) gemenskapen---— — — corpser; ock

c) den egentliga lappallmogen;

2:6) att Kong!. Maj:ts förslag om förändrad lydelse
af § 2 i förordningen angående mantalspenningarnes
utgörande den 24 april 1863 icke må af Riksdagen
bifallas; och

3:o) att icke heller herr A. Hedins förenämnda
motion må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 8 maj 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, K. L. Beckman, 1894.