Statsutskottets Utlåtande N:o 76 (Utlåtande 1897:Su76 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

N:o 76.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1897, kl. 9 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
till Fridafors fabriks aktiebolag af ett område af
förra här adshöfdingeb o stället 1 mantal Karsahult n:o 1
i Kronoberqs län.

(I. A.)

Uti en den 12 mars innevarande år till Riksdagen aflåten, till statsutskottet
remitterad proposition (n:o 49) meddelas, hurusom Fridafors
fabriks aktiebolag uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift anhållit, bland
annat, att bolaget, som å den bolaget tillhöriga, på vestra stranden af
Mörrumsån belägna lägenheten Fridafors anlagt fabrik för tillverkning på
mekanisk väg af trämassa, måtte, för tillgodoseende af fabrikens behof af
vattenkraft, få från det midt emot Fridafors på östra stranden af ån belägna,
för statsverkets räkning utarrenderade förra häradshöfdingebostället
1 mantal Karsahult n:o 1 i Almundsryds socken och Kinnevalds härad af
Kronobergs län inköpa ej mindre den mark, som upptoges å en af förste
landtmätaren A. Cedergren år 1896 upprättad, ansökningen bilagd karta
med beskrifning, utgörande 9 hektar 79,10 ar, än äfven hemmanets rätt
till vattnet i Mörrumsån, så långt den å kartan upptagna marken begränsades
af ån.

Öfver denna ansökning hade domänstyrelsen på grund af Kongl.
Maj:ts befallning afgifvit utlåtande och derjemte öfverlemnat inhemtade

Bili. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 50 HäJU (Näs 76, 77.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

yttranden från arrendatorerne af hemmanet, vederbörande domänintendent,
kronofogde och öfverjägmästare samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet.

Af de till ärendet hörande handlingar hade inhemtats, bland annat,

att bolaget vid Fridafors för fabrikens drift uppfört en dambyggnad
jemte kanal, slussar och fiskpassage i enlighet med de bestämmelser, som
efter syn på stället af vederbörande häradsrätt meddelats i utslag den 5
december 1890,

att emellertid under de senare åren visat sig, att i följd af otillräcklig
vattentillgång fabriksdriften icke kunnat i tillfredsställande grad utöfvas
med den bolaget till buds stående, från början vida högre beräknade
vattenkraften,

att för vinnande af ökad vattenkraft för fabriken bolaget inköpt dels
en å hemmanet 1/-2 mantal Bjellernäs anlagd såg- och mjölqvarn med utmål
och vattenrätt i Mörrumsån, dels ock hemmanet 1/26 mantal Amma i
Kyrkhults socken och Listers härad af Blekinge län och derigenom förvärfvat
sig strandegande- och vattenrätt på en längre sträcka af åns vestra
strand söder om lägenheten Fridafors, men derutöfver hade behof af eganderätt
till det jordområde midt emot å östra stranden af ån med vattenrätt,
som vore föremål för ansökningen,

att förste landtmätaren Cedergren med biträde af gode män den 28
september 1896 verkstält uppskattning af ifrågavarande jordområdes årliga
afkastningsvärde, dervid ängsmarken, innehållande 1 hektar 87 ar 80
qvadratmeter, ansetts lemna en behållen inkomst af 29 kronor 70 öre,
betesmarken om 3 hektar 93 ar 50 qvadratmeter en behållning af 40
kronor samt skogsmarken med en areal af 3 hektar 97 ar 80 qvadratmeter
en behållning af 11 kronor eller tillhopa 80 kronor 70 öre, hvarjemte
värdet af den å området växande skogen särskildt beräknats till
481 kronor,

att med förvärfvet af vattenrätten afsåges möjlighet för bolaget att
tillgodogöra sig två i ån befintliga vattenfall, det ena vid bolagets turbinbyggnader
i närheten af Fridafors jern vägsstation och det andra nedanför
dessa vid en å förenämnda karta med bokstafven »a ~~t~» betecknad punkt,

att för tillgodogörande af sistberörda vattenfall erfordrades byggnader
och anläggningar, hvilka förste landtmätaren Cedergren och löjtnanten
vid väg- och vattenbyggnadscorpsen O. Bärnheim i af dem afgifvet utlåtande
af den 1 oktober 1896 ansett komma att kräfva ännu större kostnader
än de å bolagets turbinbyggnader i ån invid Fridafors jernvägsstation
redan nedlagda; utgörande sistnämnda kostnader enligt af Cedergren
och Bärnheim åberopadt utdrag af bolagets räkenskaper sammanlagdt

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

96,000 kronor, hvartill komme kostnaden för de arbeten, som af föregående
egare gjorts för fallets åstadkommande,

att berörda båda vattenfall, till hälften tillhöriga bolaget och till hälften
förra häradshöfdingebostället Karsahult n:o 1, af Bärnheim ansetts representera
1,263 effektiva hästkrafter med ett af honom och Cedergren uppskattadt
värde af högst 4,000 kronor för boställets hälft,

att hemmanet Karsahult n:o 1 vore jemlikt kammarkollegii kontrakt
den 2 december 1882 och domänstyrelsens transportresolution den 19
februari 1892 upplåtet på arrende till den 14 mars 1903 mot en årlig
afgift af 1,300 kronor med rätt för hemmanets fyra arrendatorer att af
egaren till % mantal Bjellernäs uppbära den ersättning af 1 tunna råg
och 1 tunna korn, som denne vore skyldig att årligen utgifva för damfäste
å Karsahults strand,

att bolaget med arrendatorerne af hemmanet Karsahult n:o 1 träffat
öfverenskommelse, enligt hvilken desse för återstående arrendetiden såsom
ersättning för mistning af ifrågakomna jordområde jemte vatten och fiskerätten
åtnöjdes med 400 kronor om året, berörda spanmålsersättning deri
inberäknad, samt

att bolaget för jordområdet och vattenrätten med fisket erbjudit en
köpeskilling af 5,814 kronor, deraf 4,000 kronor för vattenrätten och
1,814 kronor för marken samt fisket, motsvarande dessas årliga afkastningsvärden
kapitaliserade efter en räntefot af fem för hundradet, samt 481
kronor för skogen, hvarjemte bolaget förklarat sig villigt att på det sätt
tillhandahålla nuvarande arrendatorerne det med dem aftalade ersättningsbeloppet
400 kronor att, sedan derifrån afräknats ett räntan å den för
marken och vattenrätten utfästa köpeskillingen motsvarande belopp, hvilken
ränta bolaget förestälde sig böra, i händelse inköpet komme till stånd,
såsom ersättning från kronans sida tillerkännas arrendatorerne, bolaget
skulle fylla hvad i ersättningen bruste.

Domänintendenten hade ansett, ätt ifrågavarande område, som till
största delen bestode af mager och stenig betesmark, icke på långt när
vore värdt det belopp, bolaget erbjudit sig betala för detsamma. Beträffande
hemmanets andel uti ifrågavarande vattenkraft, hade densamma
i sitt naturliga skick ej heller något vidare värde. Först efter nedläggandet
af mycket stora kostnader och efter förvärfvandet af eganderätten till
båda stränderna kunde vattenkraften i Mörrumsån vid hemmanet tillgodogöras
såsom drifkraft.

Då intet vore att erinra vare sig mot den för marken erbjudna köpeskilling,
som, med en beräkning af omkring 160 kronor för hektar, finge
anses vara ganska hög, eller mot det beräknade priset af 3 kronor för

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

hvarje faran löfved och 2 kronor för hvarje famn barrved, hvilket pris
vore högre, än hvad å offentlig auktion sistlidne höst betalades vid försäljning
af ved från hemmanet i fråga, hade öfverjägmästaren, i betraktande
jemväl deraf att områdets afsöndring icke syntes medföra nämnvärd
olägenhet för hemmanet, som i öfrigt egde god tillgång på bete och
hvars skog lemnade öfverskott utöfver husbehofvet, förklarat sig anse, att
något hinder ur skogsväsendets synpunkt icke förelåge för ansökningens
beviljande.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade uttalat såsom sin uppfattning,
att det uppenbarligen vore af stort behof för bolaget att komma i besittning
af området, samt att dettas afhändande från hemmanet, såväl i
betraktande af markens obetydliga värde för jordbruket och dess belägenhet
vid hemmanets utinarksgräns som ock emedan vattenrätten i kronans
ego sannolikt ej komine till användning, kunde ske utan nämnvärd
olägenhet. Vidkommande köpeskillingsvilkoren hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
väl ansett den för sjelfva vattenrätten och skogen erbjudna
betalningen vara fullt tillfredsställande, men deremot förklarat sig hålla
före, att priset för marken och fisket — i öfverensstämmelse med den
inom Riksdagen under senare åren i motsvarande fall följda beräkningsgrund,
eller att vid afsöndring från kronoegendom det afsöndrade områdets
afkastningsvärde borde kapitaliseras efter fyra procent för att anses lemna
en fullt tillräcklig köpeskilling—borde höjas från erbjudna 1,814 kronor
till 2,267 kronor 50 öre. Såsom skäl för bifall till ansökningen hade
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ytterligare framhållit, att en utvidgning
af bolagets verksamhet otvifvelaktigt komme att lända till allmännare
gagn genom ökade tillfällen till försäljning af skogseffekter och arbetsförtjenst
för ortens fattiga befolkning.

För egen del hade domänstyrelsen förklarat sig i hufvudsak instämma
med Kongl. Maj:ts befallningshafvande, enär området i fråga kunde utan
skada för hemmanets jordbruk derifrån afsöndras, samt den af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande beräknade köpeskillingen för jord, skog och
vatten syntes fullt motsvara deras värden.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t nu föreslagit
Riksdagen att medgifva,

dels att ifrågavarande, till förra häradshöfdingebostället Karsahult
n:o 1 hörande, å ofvan omförmälda karta med n:is 1—25 betecknade
jordområde om 9 hektar 79 ar 10 qvadratmeter med derå växande skog
äfvensom hemmanets rätt till vattnet och fisket i Mörrumsån utefter samma
område måtte till Fridafors fabriks aktiebolag med eganderätt upplåtas mot
en köpeskilling af 6,748 kronor 50 öre samt på vilkor i öfrigt:

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

att köpeskillingen skulle till landtränteriet i länet inbetalas, innan
området finge af bolaget tagas i besittning,

att området finge af bolaget tillträdas vid utgången af nu löpande
arrendeperiod den 14 mars 1903 eller dessförinnan å tid, hvarom bolaget
kunde med nuvarande arrendatorerne af hemmanet öfverenskomma,

att, derest sådan öfverenskommelse träffades, bolaget skulle utan något
som helst bidrag från kronan till arrendatorerne årligen erlägga den godtgörelse,
som borde tillkomma dem för mistningen af jordområdet med
dertill hörande förmåner, samt

att bolaget skulle vara skyldigt att, om så påfordrades, uppsätta och
för all framtid underhålla stängsel i områdets gräns mot kronans mark;

dels ock att köpeskillingen för området måtte på samma sätt som
köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Mot hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit har utskottet
icke haft annat att erinra, än att den föreslagna köpeskillingen
synes alltför låg, särskild! hvad den del deraf beträffar, som grundar sig på
det uppskattade värdet af bostället Ivarsahults till afyttring ifrågasatta
vattenrätt i Mörrumsån. Detta värde synes nemligen ej stå i skäligt förhållande
till det pris, som motsvarande vattenkraft under liknande omständigheter
på senare tider plägat betinga; och med afseende härå har
utskottet ansett ny värdering af ifrågavarande område böra anställas, dervid
torde böra tagas i betraktande ej allenast det nuvarande värdet å områdets
andel i vattenkraften, utan äfven det värde, denna andel må ega,
då, efter det eganderätten till båda stränderna kommit i en persons hand,
hela den sammanslagna vattenkraften kan tillgodogöras. Vid den förnyade
värderingen har utskottet ansett köpeskillingen för berörda område med
dertill hörande vattenrätt böra, i likhet med hvad ofta förut af Kongl.
Maj:t föreslagits vid fråga om jordafsöndringar af ej alltför ringa betydelse,
bestämmas i den ordning, som stadgas i kongl. förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 18(36.
Utskottet får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förenämnda framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen inedgifver,

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

äfvensom hemmanets rätt till vattnet och fisket i Mörrumsån
utefter samma område må till Fridafors fabriks
aktiebolag med eganderätt upplåtas mot en köpeskilling,
som på bolagets bekostnad bestämmes i den ordning,
som i kongl. förordningen den 14 april 1866 är föreskrifven
i fråga om jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof, samt på vilkor i öfrigt:

att köpeskillingen skall till landtränteriet i länet
inbetalas, innan området må af bolaget tagas i besittning,
att området får af bolaget tillträdas vid utgången
af nu löpande arrendeperiod den 14 mars 1903 eller
dessförinnan å tid, hvarom bolaget kan med nuvarande
arrendatorerne af hemmanet öfverenskomma,

att, derest sådan öfverenskommelse träffas, bolaget
skall utan något som helst bidrag från kronan till arrendatorerne
årligen erlägga den godtgörelse, som bör
tillkomma dem för mistningen af jordområdet med dertill
hörande förmåner, samt

att bolaget skall vara skyldigt att, om så påfordras,
uppsätta och för all framtid underhålla stängsel i områdets
gräns mot kronans mark;

dels ock att köpeskillingen för området må på samma
sätt som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar
användas till inköp för kronans räkning af
skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Stockholm den 6 maj 1897.

> På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.