Statsutskottets Utlåtande N:o 75 (Utlåtande 1897:Su75 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

N:o 75.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1897 kl. 9 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om anskaffande och framläggande af
upplysningar rörande embets- och tjenstemäns dagliga
arbetstid samt anvisande af anslag för detta ändamål.

(l:sta och 2:dra U. A.)

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 32) har herr A.
Hedin från Stockholm, under hänvisning till af honom vid 1895 och
1896 årens riksdagar i ämnet väckta motioner, föreslagit

dels att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa och till Riksdagen öfverlemna utredning
i fråga om nu gällande bestämmelser och praxis beträffande
statens embets- och tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid;
i dels ock att Riksdagen hos Kongl. Maj:t jemväl måtte anhålla, att
Kougx. JVIaj:t täcktes låta inhemta och meddela Riksdagen upplysningar
om de i , främmande stater gällande föreskrifter rörande embets- och
tjenstemäns, dagliga arbetstid, samt för detta ändamål ställa till Kongl.
Maj:ts förfogande ett förslagsanslag å 3,000 kronor.

Vid behandling af enahanda förslag af nämnde motionär vid 1895
års riksdag yttrade statsutskottet, att, hvad angingé frågan om embetsoch
tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid, motionären ansett omständigheterna
påkalla särskilda föreskrifter i detta afseende. Enligt motionäBih.
till Rihd. Prot. 18U7. 4 Sami. 1 Afd. 55 Haft. (N:o 75.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

rens tanke skulle sådant vara erforderligt för att förhindra försummelser
i tjensten och för att af tjenstemännen vinna en större arbetsprodukt.
Utskottet kunde icke dela motionärens uppfattning om dylika bestämmelsers
behöflighet eller lämplighet med afseende på alla statstjenster.
Åtskilliga bland dessa vore visserligen af den beskaffenhet, att de dermed
förenade åliggandena icke lämpligen kunde utföras annat än å embetsrummet;
men å andra sidan kunde för en stor del befattningar, deribland
några af de mest ansträngande, arbetet åtminstone till största delen,
utföras i hemmen med lika godt och stundom bättre resultat än i statens
embetslokaler. Vid dessa förhållanden skulle tvånget att under en längre
tid af dagen vistas å embetsrummet uppenbarligen vara mera till hinder
än gagn för tjenstens behöriga förrättande. Det borde ock tagas i
betraktande, att vid de flesta tjänster göromålens mängd vore i hög
grad vexlande under olika delar af året, hvarför en reglementerad
tjenstgöringstid, huru den än bestämdes, måste visa sig stundom onödigt
lång och stundom alldeles otillräcklig för göromålens utförande. Om
utskottet sålunda måste anse, att med afseende å ett stort antal tjänster
föreskrifter om viss daglig tjenstgöringstid å embetsrummet ingalunda
skulle vara lämpliga, kunde det å andra sidan icke bestridas, att i vissa
fall dylika föreskrifter vore af behofvet påkallade. Oafsedt nödvändigheten
af chefernas närvaro å embetsrummen för arbetenas öfvervakande
egde nemligen allmänheten rätt att fordra, att de embets- och tjenstemän,
som den behöfde anlita, skulle vara härför tillgängliga under en
bestämd tid på dagen. I regel vore ock bestämmelser härom i embetsverkens
arbetsordningar eller eljest meddelade, men då allmänhetens
berättigade anspråk härutinnan icke vore fullt tillgodosedda, syntes
motionärens ifrågavarande framställning böra föranleda en Riksdagens
skrifvelse till Konungen med anhållan om utredning beträffande de
föreskrifter och den praxis, som med afseende å statens embets- och
tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid för närvarande vore gällande. Då
de i utlandet meddelade bestämmelser i detta hänseende endast i ringa
mån vore tillämpliga å våra förhållanden, samt förevarande fråga väl
syntes kunna härförutan bedömas, ansåge utskottet berörda - utredning
böra inskränkas till embets- och tjenstemännen i vårt eget land. Vid
sådant förhållande ansåg utskottet ock det anslag, som motionären
äskat hufvudsakligen med hänsyn till kostnaden för anskaffandet af
upplysningar från vissa främmande länder, icke vara behöfligt.

På grund af en liknande motion vid 1896 års riksdag gjorde
statsutskottet då hemställan af samma lydelse som vid 1895 års riksdag
framstälda, eller att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

hålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa och till Riksdagen öfverlemna
utredning i fråga om nu gällande bestämmelser och praxis beträffande
statens embets- och tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid.

Ehuru berörda hemställan, hvilken af Andra Kammaren bifallits
så väl år 1895 som år 1896, af Första Kammaren vid båda riksdagarna
afslagits och följaktligen icke föranledt någon Riksdagens vidare åtgärd,
har utskottet likväl icke ansett sig böra frångå sin förut uttalade uppfattning
och vill fördenskull föreslå:

a) att Riksdagen, med bifall till herr Hedins omförmälda
motion i denna del, må i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa
och till Riksdagen öfverlemna utredning i fråga om
nu gällande bestämmelser och praxis beträffande statens
embets- och tjenstemäns dagliga tjenstgö ringstid;
samt

b) att det i herr Hedins förenämnda motion väckta
förslag om beviljande af ett anslag å 3,000 kronor
icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Het skulle här antecknas, att herr F. E. Pettersson icke deltagit i
förestående ärendes behandling inom utskottet.