Statsutskottets Utlåtande N:o 75 (Utlåtande 1895:Su75 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

N:o 76.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1895, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående förbättring i de nuvarande pensionsvilkoren
i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.

(l:a U. A.)

Uti en den 8 mars innevarande år till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 39) har Kongl. Maj:t, med åberopande af bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen, att från och med år 1896 en förhöjning i samtliga från
folkskolelärarnes enke- och pupillkassa vid nämnda års ingång och
derefter utgående enke- och barnpensioner måtte ega rum i så måtto,
att pension för enka skulle utgå med 25 procent af den lön, för hvilken
vederbörande skolområde eller skoldistrikt i afseende å delegares egen
pensionering vunnit delaktighet i folkskolelärarnes pensionsinrättning,
pension för enka med ett eller flera pensionsberättigade barn med
37 V2 procent, pension för ensamt barn med 12 Va procent och pension
för två eller flera barn med 25 procent, allt enligt samma beräkningsgrund Vid

ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet erinrat, att Riksdagen i skrifvelse
Bih. till Biksd. Prof. 1895. i Sami. 1 Afd. 50 Höft. (N:o 75).

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

den 6 maj 1893 anfört, bland annat, huru som, enligt det för folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa gällande reglemente den 15 oktober 1875,
pension för ensam enka utginge med 20 procent af den lön, efter hvilken
tjensten vore delaktig i folkskolelärarnes pensionsinrättning, för
enka med ett eller flera pensionsberättigade barn med 30 procent, för
ett ensamt bax-n med 10 procent och för två eller flera barn med 20
procent af samma lönebelopp. Då delaktighetsbeloppet från början af
år 1892 varit lägst 700 kronor, utgjorde pensionen numera i regeln 140
kronor för ensam enka och 210 kronor för enka med barn, under det
att för redan afgångna folkskolelärares enkor pensioner kunde vara lägre
än 140 kronor. Vid 1890 års slut hade pensioner utgått till tjugo enkor
med blott 80 kronor, till tolf med hvardera 100 kronor och till tvåhundra
trettiofyra med hvardera 120 kronor.

Hos Riksdagen hade i väckt motion framhållits önskvärdheten deraf,
att en utredning verkstäldes, huruvida, utan höjning af vare sig statsbidraget
eller delegarnes afgifter, en sådan förbättring i de nuvarande
pensionsvilkoren i nämnda kassa kunde ega rum, att samtliga pensioner
komme att utgå med högre procent af delaktighetsbeloppet än hvad nu
vore fallet.

Detta förslag innefattade ett för landets folkskolelärarepersonal
redan mångårigt önskningsmål, om hvars behjertansvärda beskaffenhet
blott en mening kunde hysas. Under de sistförflutna åren hade ämnet
vid flera tillfällen bragts på tal af de revisorer, som i följd af Kongl.
Maj:ts uppdrag granskat kassans förvaltning. På allt starkare grunder
hade man nemligen ansett sig kunna ifrågasätta, huru vida icke kassans
ställning i sjelfva verket vore betydligt förmånligare, än hvad som efter
de ursprungliga beräkningarna antagits. Då den alltjemt befästa öfvertygelsen
om möjligheten af ett bättre tillgodoseende af efterlefvande
enkors och barns intressen måste, der den icke antingen blefve klarligen
vederlagd eller ock vunne förtjent afseende, hos landets talrika folkskolelärarepersonal
åstadkomma en misstämning, hvilkens befogenhet knappast
kunde förnekas, hade Riksdagen, som ansett att den begärda utredningen
icke borde förvägras, anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda,
huru vida, utan höjning af vare sig statsbidraget eller delegarnes afgifter,
en sådan förbättring i de nuvarande pensionsvilkoren i folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa kunde ega rum, att samtliga pensioner komme att
utgå med högre procent af delaktighetsbeloppet än hvad nu vore fallet,
samt att Kongl. Maj:t ville till Riksdagen inkomma med det förslag,
hvartill utredningen kunde föranleda.

I anledning af denna Riksdagens framställning hade direktionen

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, som jemväl förvaltar ifrågavarande
enke- och pupillkassa, anbefalts att låta verkställa den utredning,
som deraf påkallades, samt att dermed jemte eget utlåtande till Kongl.
Maj:t inkomma.

I afseende å statsrådsprotokollets innehåll i öfrigt tillåter sig
utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa utgår för närvarande
ett årligt statsbidrag af 63,500 kronor, deraf 3,000 kronor till förvaltningens
bestridande. I afseende å berörda statsbidrag, hvilket år 1885
höjdes från 56,000 kronor till nyssnämnda belopp, anser sig utskottet
böra erinra, att då Riksdagen år 1875 beslöt att för inrättande af en pensionsanstalt
för folkskolelärarnes enkor och barn i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med af Kongl. Maj:t föreslagna grunder, hvilka ännu
gälla, höja bidraget till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, då 2,000
kronor, med 54,000 kronor, Riksdagen beviljade denna anslagsförhöjning
att utgå, så länge sådant funnes för pensionsanstalten behöfligt, hvilken
omständighet hvarken vid frågans behandling vid 1893 års riksdag
eller vid ärendets senare handläggning synes utskottet hafva blifvit
tillräckligt uppmärksammad.

De beräkningar öfver kassans ekonomiska ställning, hvilka ligga
till grund för ifrågavarande förslag att höja de från kassan utgående
pensioner med 25 procent, stödja sig på antagandet antingen, enligt
den af professor Lindstedt gjorda utredning, att för framtiden kunde
påräknas en medelränta af 4,31 procent å kassans redan samlade kapital
och 3,5 procent å det härefter samlade kapitalet, eller ock, enligt den
beräkning kassans revisorer gjort, att medelräntan å kassans kapital
i dess helhet skulle åtminstone ett par tiotal af år kunna hålla sig
högre än 4 procent.

Under framhållande deraf, att inom tio år omkring 5/6 af kassans
nu samlade kapital måste antagas blifva omplacerade och således röna
inflytande af de vexlingar i räntan, som under dessa år otvifvelaktigt
komme att inträda, äfvensom af den oförmånliga inverkan på kassans
finansiella ställning, som kunde föranledas af en möjligen inträdande
förhöjning i det lägsta delaktighetsbeloppet i folkskolelärarnes pensionsinrättning,
af hvilket de från folkskolelärarnes enke- och pupillkassa
utgående pensionernas storlek vore beroende, har folkskolelärarnes pensionsinrättnings
direktion, som ansett revisorernas nyssnämnda antagande
ohållbart, förklarat, att direktionen, med afseende så väl å den rörlig -

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

het, hvilken kassans placeringar vore underkastade, som å räntans sjunkande
tendens, icke känt, sig till fullo öfvertygad, att kassan utan
ökning vare sig af statsbidraget eller af delegarnes afgifter kunde bära
de större kostnader, som den ifrågasatta pensionsförhöjningen måste
medföra, hvarför direktionen, om hänsyn allenast toges till kassans
ekonomiska ställning, endast med tvekan ansett sig kunna biträda förslaget.

Utskottet, som erfarit att direktionen redan nu sett sig nödsakad
placera betydande belopp af de utaf direktionen förvaltade medel i
kommunallån till lägre ränta än 4 procent, anser på grund af hvad
direktionen derutinnan anfört högst osannolikt, att, om kassans förbindelser
komme att ökas med 25 procent, kassan skulle kunna fullgöra
desamma utan en snar höjning vare sig af delegarnes bidrag eller
statens tillskott.

Och då, hvad den senare åtgärden beträffar, kassans nuvarande
ekonomiska ställning enligt utskottets åsigt snarare bort föranleda en
af 1875 års Riksdag förutsatt minskning i statens bidrag till kassan än
framkalla beslut om vidtagande af en pensionsförhöjning, som skulle
kunna medföra anspråk på ytterligare ökning af detta statsbidrag, anser
sig utskottet böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 april 1895.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS PERSSON.

Reservation:

af herr S. G. von Friesen, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
af Riksdagen bifallas.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1895.