Statsutskottets Utlåtande N:o 73 (Utlåtande 1897:Su73 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

i .

N:o 73.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1897, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Majds proposition med
förslag till förändrade bestämmelser angående förvaltningsbidrag
till sjukkassor, dels ock inom Riksdagen
väckta motioner i ämnet.

(2:a U. A.)

Uti en den 12 sistlidne mars till Riksdagen aflåten, till förberedande
behandling af statsutskottet remitterad proposition (n:o 53) har Kongl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af protokollet
öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,

att Kongl. Maj:t måtte ega för år 1898 använda de till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta
belopp, i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:
l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande myndighet registrerad
i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassa skall under föregående år haft egna inkomster,
uppgående till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp;
samt

3:o) att förvaltangsbidraget skall för år utgå i förhållande till det
antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående år städse
Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 53 Höft. (N:o 73). 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

haft, med en krona för hvarje medlem, dock ej för något år med sammanlagdt
högre belopp än 1,500 kronor;

och dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens
försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

dill aberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
till en början erinrat om följande förhållanden.

Sedan arbetareförsäkringskomitén den 24 oktober 1889 afgifvit förslag
till lagbestämmelser angående de på senare tider inom landet till
ganska stort antal bildade föreningar för inbördes sjukhjelp eller så kallade
sjukkassor, framlades af Kongl. Maj:t för 1891 års Riksdag förslag i ämnet,
hvilket af Riksdagen med vissa ändringar antogs, hvarefter den 30 oktober
1891 utfärdades lag om sjukkassor att lända till efterrättelse från den 1
juli 1892.

Enligt denna lag, hvars syftemål enligt dåvarande departementschefens
till statsrådsprotokollet den 31 januari 1891 afgifna yttrande hufvudsakligen
vore att bereda sjukkassornas och deras medlemmars rättsliga
ställning stöd af uttryckliga, i lag meddelade bestämmelser, kunde sjukkassa,
som bestode af minst 25 medlemmar, varda registrerad. Såsom
vilkor för att registrering skulle kunna beviljas vore dock stadgadt, att
kassan skulle hafva i öfverensstämmelse med vissa i lagen meddelade bestämmelser
antagit stadgar och utsett styrelse. Lagen innehölle vidare
föreskrift, att registrerad sjukkassas räkenskaper och styrelsens förvaltning
skulle årligen granskas af utsedde revisorer, äfvensom att styrelsen för
registrerad sjukkassa skulle en gång årligen till registreringsmyndigheten
lemna uppgifter efter faststäldt formulär angående kassans verksamhet
föregående kalenderår samt insända ett exemplar af senaste revisionsberättelse
för kassan jemte uppgift om styrelseledamöternas namn och adress;
och egde registreringsmyndigheten, om den så nödigt funne, låta å stället
undersöka registrerad sjukkassas förvaltning. Deremot åtnjöte registrerad
sjukkassa förmånen att kunna förvärfva rättigheter och ikläda sig skyldigheter
samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och svara; och
vore för kassans förbindelser styrelsens ledamöter och kassans medlemmar
icke personligen ansvarige, derest de ej dertill särskildt utfäst sig.

Jemte dessa lagbestämmelser hade emellertid, enligt hvad departementschefens
ofvan omförmälda, den 31 januari 1891 afgifna yttrande gåfve
vid handen, ansetts, att kassorna jemväl borde beredas något understöd
från det allmännas sida till bestridande af kostnaden för deras förvaltning,
hvarigenom de skulle kunna uppmuntras till att inrätta sig efter sjukkasselagens
stadganden och underkasta sig de förpligtelser, som deri dem ålades.
Redan vid 1890 års riksdag hade beslut fattats om afsättande för år 1891

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

af 100,000 kronor till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande. Vid 1891 års riksdag hade för år
1892 afsatts för samma ändamål ytterligare 100,000 kronor och tillika, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag, medgifvits, att
Kongl. Maj:t finge använda de sålunda afsätta medlen i mån af behof
dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, under vilkor
l:o) att sjukkassan skulle vara hos vederbörande myndighet registrerad
i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassan skulle under föregående år haft egna inkomster,
uppgående till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp;
och

3:o) att. förvaltningsbidraget skulle för år utgå i förhållande till
det antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under nästföregående år
städse haft,

med 1 krona för hvarje medlem till och med 50,

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till och med 250, samt

med 25 öre för hvarje medlem derutöfver,

dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 300 kronor,
och

dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens
försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Sedermera hade för hvart af åren 1893—1895 för ifrågavarande
ändamål afsatts ytterligare 100,000 kronor, hvarjemte Riksdagen för hvarje
år till och med innevarande medgifvit, att de sålunda afsätta medlen finge
användas på enahanda sätt, som vid 1891 års riksdag beslutits.

Enligt särskild! meddelad föreskrift hade registreringsmyndigheterna
att till civildepartementet öfversända de till sagda myndigheter inkomna
uppgifter och revisionsberättelser rörande kassorna; och blifva med ledning
häraf genom försäkringsinspektörens försorg upprättade årliga redogörelser
öfver kassorna af trycket utgifna.

Uti en vid 1896 års riksdag i Andra Kammaren väckt motion hade
föreslagits ändring i dittills gällande bestämmelser om förvaltningsbidraget
till ifrågavarande sjukkassor. Under anförande, hurusom en stor del af
de existerande sjukkassorna icke låtit registrera sig samt att anledningen
härtill vore den, att förvaltningsbidraget vore för lågt för att betacka de
med registreringen förenade kostnaderna, hade motionären föreslagit eu
ökning af förvaltningsbidraget sålunda, att detsamma skulle utgå med 2
kronor för hvarje medlem till och med 50, med 1 krona för hvarje medlem
derutöfver till och med 250, med 50 öre för hvarje medlem derut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

öfver till och med 500 samt med 25 öre för hvarje medlem derutöfver
utan någon begränsning.

Denna motion hade icke föranledt någon åtgärd af Riksdagen; men
genom cirkulär den 5 juni 1896 hade Kongl. Maj:t, enär erfarenheten gifvit
vid handen, att blott en mindre del af sjukkassorna i riket ännu blifvit
registrerade i öfverensstämmelse med lagen om sjukkassor, samt anmärkt
blifvit, att i vissa fall orsaken härtill antagligen vore att söka deruti, att
de af statsmedel enligt gällande bestämmelser utgående förvaltningsbidrag
till dylika kassor vore för låga, funnit skäligt anbefalla Kongl. Maj:ts samtliga
befallningshafvande att, jemte förebringande af den utredning, som
kunde åstadkommas angående icke registrerade sjukkassor, afgifva utlåtande,
huruvida och i hvad mån en förhöjning af nämnda förvaltningsbidrag syntes
böra ega rum. Sedan yttranden från Kongl. Maj:ts befallningshafvande
inkommit, hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelar, ytterligare
upplysningar i ämnet inhemtats från vissa län.

Departementschefen har härefter å sid. 5—9 i statsrådsprotokollet
lemnat närmare uppgifter rörande sjukkassorna i riket, afseende förhållandena
dels vid slutet af år 1884 och dels under de senast förflutna åren.
Enligt de meddelade siffrorna skulle — yttrar departementschefen — antalet
sjukkassor, som vid 1884 års slut utgjorde 956, hafva vid 1896 års slut
stigit till omkring 1,750, deraf omkring 650 registrerade och omkring 1,100
icke registrerade. Af hela antalet skulle således endast något mera än Va
hafva låtit registrera sig.

Såsom skål, hvarför ett jemförelsevis så betydligt antal kassor underlåtit
inregistrera sig, hade Kongl. Majtts befallningshafvande i de inkomna
yttrandena angifvit åtskilliga omständigheter. I sådant afseende hade då
först åberopats, att statens förvaltningsbidrag för närvarande vore för obetydligt
i förhållande -till de omkostnader och det besvär, som registreringen
förorsakade. Sjelfva registreringen måste nemligen ofta föregås af
en grundlig omarbetning af stadgarne för att bringa dem i öfverensstämmelse
med lagens stadganden, och de föreskrifna statistiska uppgifterna
kräfde för de stora kassorna mycket arbete till följd af materialets vidlyftighet
och för de små kassorna särskilda i bokföring kunniga biträden,
hvartill beträffande sådana kassor, som vore upprättade i samband med
föreningar för jemväl annat ändamål än sjukhjelp och begrafningshjelp,
komme de svårigheter, som uppstode i följd af stadgandet i 7 § sjukkasselagen,
att i sådant fall särskilda stadgar skulle vara uppgjorda för
kassan och dess medel särskildt förvaltas. Vidare hade såsom anledningar
till underlåten registrering angifvits: motvilja hos kassorna för att underkasta
sig något förmynderskap eller någon kontroll från myndigheterna,

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

bristande kunskap om sjukkasselagens syfte och innebörd, stundom till och
med okunnighet om lagens tillvaro, samt slutligen de omständigheter, att i
vissa fall antalet medlemmar icke uppgått till 25 eller att kassa icke kunnat
uppfylla det för statsbidrags erhållande stadgade vilkoret, att föregående
års inkomster uppgått till minst tre gånger statsbidraget.

De fleste af Kong!. Maj:ts befallningshafvande hade ansett det verksammaste
medlet att undanrödja de anmärkta svårigheterna och förmå
kassorna att mera allmänt låta registrera sig vara att finna i en väsentlig
höjning af förvaltningsbidraget, i hvilket afseende framstälts många olika
förslag. Dock hade sex af Kongl. Maj:ts befallningshafvande afstyrkt dylik
förhöjning, såsom skäl hvarför åberopats, dels att förvaltningsbidraget ansetts
vara tillräckligt i förhållande till det med registreringen förenade
besvär, och dels att anledningen till underlåtenheten att registrera ansetts
vara hufvudsakligen andra omständigheter än hänsynen till förvaltningsbidragets
belopp.

Förutom nu omförmälda yttranden från Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hade vidare i ärendet inkommit skrifter från dels af Stockholms
sjukkassestyrelser utsedda komiterade och dels centralstyrelsen för nykterhetsvännernas
allmänna sjukkassa i Oskarshamn; och förordades i begge
dessa skrifter, att statsbidraget förhöjdes till de belopp, som vid ett den
29 november 1896 i Stockholm hållet allmänt möte i sådant afseende föreslagits.

Enligt hvad departementschefen vidare anfört, visade den i statsrådsprotokollet
lemnade redogörelsen för sjukkasseväsendets utveckling, att detta
under de två senaste årtiondena varit stadt i raskt framåtskridande. Den
funktion, dessa sjukkassor fylde, eller att åt arbetare och andra mindre bemedlade
bereda tillfälle att genom association till inbördes bistånd skydda
sig mot de, särskildt för personer i denna ställning, olycksdigra följderna
af sjukdomsfall vore af synnerligen stor betydelse, och deras verksamhet vore
väl värd att af staten omhuldas och skyddas. I sådant hänseende hade
staten, på sätt förut omförmälts, dels sökt att genom sjukkasselagen reglera
dessa inrättningars rättsliga ställning, dels äfven anvisat medel till
bidrag för deras förvaltningskostnader. I sammanhang härmed hade emellertid
staten sett sig föranlåten pålägga kassorna vissa förpligtelser, som
för dem medförde både kostnad och besvär.

Den i detta ärende förebragta utredningen gåfve emellertid vid handen,
att ett stort antal, närmare två tredjedelar af samtliga sjukkassor,
underlåtit att registrera sig, och de flesta uttalandena så väl af myndigheterna
som af kassornas målsmän ginge ut derpå, att detta förhållande
förorsakades hufvudsakligen deraf, att förvaltningsbidraget ansåges för litet

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

i förhållande till de med registreringen förbundna kostnader och besvär,
samt att, derest detta bidrag höjdes, sannolikt betydligt flera kassor skulle
komma att låta registrera sig.

För bedömande af frågan om och i hvilken mån en ökning i statsbidraget
lämpligen borde ega rum vore det, särskildt med hänsyn till att
detta bidrag vore afsedt att vara ett förvaltningsbidrag, af intresse att
jemföra det förvaltningsbidrag, som hittills till de registrerade kassorna
åtgått, med de förvaltningskostnader, samma kassor haft. I sådant hänseende
visa de förut i statsrådsprotokollet meddelade utdragen af redogörelsen
för de registrerade sjukkassorna följande siffror:

Å r.	Antal kassor.	Summa förvaltnings- bidrag.	Summa förvaltnings- kostnader.
1892........ ............	206	Kr. 6,092	Ö. 58	Kr. 11,858	Ö. 33
1893......................	318	23,060	93	25,073	07
1894.....................	466	31,359	94	35,888	37

Dessa siffror visade således, att förvaltningsbidraget vore något mindre
än de uppgifna förvaltningskostnaderna. Härvid vore dock att märka, att
de nu uppgifna förvaltningsbidragen vore de, som uppburits under året
och således, med hänsyn till stadgandet derom, att förvaltningsbidragets
belopp bestämdes i förhållande till det antal medlemmar, hvarje kassa under
föregående året egt, egentligen afsåge ett föregående år. Till närmare
utredning i förevarande hänseende hade, med ledning af de inkomna uppgifterna
angående de registrerade sjukkassorna under år 1895, verkstälts
en särskild beräkning, dervid antalet medlemmar upptagits i enlighet med
uppgifterna derom för 1895 års slut, förvaltningsbidraget beräknats till
hvad som med nu gällande bestämmelser skulle under år 1896 tillfalla
kassorna, under förutsättning att de hela året 1895 haft minst det för slutet
af samma år uppgifna antal, samt förvaltningskostnaderna upptagits med
de belopp, som i sådant hänseende uppgifvits hafva under år 1895 åtgått.
Denna beräkning visade följande resultat:

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

: ?.!. . if*> in Antal kassor. l)	Antal medlemmar.	Förvaltnings- bidrag.	Förvaltnings- kostnader.	Kassor, der förvalt-ningskostnaden öfver-stiger förvaltnings-bidraget.
						Antal.	Procent af hela antalet.
94	25—50	Kr. 3,663	Ö.	Kr. 1,651	Ö. 67	9	9,6
217	51-100	13,690	—	8,047	95	38	17,5 1
155	101—200	14,597	—	9,709	53	30	19,4
46	201—300	6,727	—	5,792	05	14	30,4
15	301—400	2,585	—	2,525	64	6	40,0
9	401—500	1,788	—	1,958	21	5	55,6
1	501—600	219	25	266	67	1	1100,0
3	601—700	767	25	483	20	—	—
2	901-1,000	600	—	218	—	—	—
1	1,521	300	-r?-	530	87	1	100,0
l2)	8,638	300	—	14,438	89	1	100,0
Summa 544		45,236	50	45,622	68	105	19,3
eller om den sista stora kassan från- räknas 543.		44,936	50	31,183	79	104	19,2

Af denna sammanställning, deri dock förvaltningsbidråget, som måst
beräknas efter antalet medlemmar vid årets slut i stället för efter högsta
antalet medlemmar under hela året, antagligen upptagits till något högre
belopp än det, som i verkligheten utgått, framginge, att summan af förvaltningsbidraget
ungefär motsvarade summan af förvaltningskostnaden,
samt att, hvad de särskilda kassorna anginge, förvaltningsbid råget för ungefär
fyra femtedelar af kassorna öfverstege förvaltningskostnaden, och att
således allenast en femtedel af kassorna hade högre förvaltningskostnader,

1) 3 kassor med medlemsantal understigande 25 upptagas ej här.

2) Nykterhets vännernas allmänna sjukkassa i Oskarshamn.

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

än bidraget utgjorde. Om man strängt fasthölle vid grundsatsen, att
statsbidraget till dessa kassor skulle utgöra endast ett förvaltningsbidrag,
skulle måhända denna utredning kunna föranleda dertill, att någon förhöjning
i statsbidraget icke ansåges erforderlig. Emellertid vore det
att märka, att dessa kassor, utom de utgifter, de hade för kontant sjukoch
begrafningshjelp jemte läkarevård och medicin, tillika hade rätt betydande
poster å andra »utgifter», hvilka stode mycket nära förvaltningskostnader.
Äfven med iakttagande af grundsatsen, att staten icke borde
lemna bidrag till sjelfva utgifterna för sjuk- och begrafningshjelp, kunde
således en höjning af statsbidraget anses vara af omständigheterna påkallad.
Dertill komme, att, enligt hvad den uppgjorda tabellen visade, förhållandet
mellan förvaltningsbidraget och förvaltningskostnaden blefve allt
ogynsammare, ju större medlemsantalet vore. Under det att af kassorna
med medlemsantal af 25—50 allenast 9,6 procent hade större förvaltningskostnader
än förvaltningsbidrag, uppginge samma procenttal för de kassor,
som hade 51—100 medlemmar, till 17 procent, för kassor med 101 200

medlemmar till 19,4 procent, för kassor med 201—300 medlemmar till
30,4 procent och för kassor med 300—400 medlemmar till 40 procent.
Detta visade tydligt, att särskildt de större kassorna vore i behof af ökadt.
förvaltningsbidrag. Med afseende jemväl å önskligheten deraf, att de icke
registrerade kassorna blefve i så stort antal som möjligt registrerade samt
å den af myndigheterna och kassornas målsmän uttalade uppfattningen, att
detta skulle verksamt främjas genom förvaltningsbidragets ökande, ansåge
departementschefen, att öfvervägande skäl talade för att en dylik ökning
komme till stånd.

I fråga om de belopp, hvarmed en sådan ökning lämpligen borde ske,
hade många olika förslag under ärendets handläggning förekommit. Det
längst gående af dessa förslag vore det vid ofvannämnda möte i Stockholm
antagna, enligt hvilket, bidraget skulle utgå

med 2 kronor för hvarje medlem till och med 100,
med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300, samt
med 50 öre för hvarje medlem derutöfver utan någon begränsning.
Detta förslag syntes departementschefen icke lämpligt särskildt derutinnan,
att det skulle bereda de minsta kassorna större bidrag, än dessa
verkligen behöfde, men deremot för litet tillgodose de större kassorna.
Hvad anginge de kassor, som hade allenast 25—50 medlemmar, så visade
den förut i statsrådsprotokollet lemnade utredningen, att allenast 9,6 procent
af de registrerade kassorna med detta medlemsantal hade större förvaltningskostnader
än förvaltningsbidrag. Då dessa kassor derjemte ur försäkringssynpunkt
till följd af det ringa medlemsantalet vore mindre lämpliga associa -

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

tioner af förevarande art, syntes skäl ej förefinnas att för dessa kassor
höja det nu bestämda bidraget eller 1 krona för hvarje medlem. För
kassor med mer än 50 medlemmar åter syntes bidraget, med hänsyn till
de upplysningar, som erhållits angående förvaltningsbidraget och förvaltningskostnaden
för de registrerade kassorna af denna storlek, lämpligen
böra höjas till en krona för hvarje medlem, dock med nödig begränsning
uppåt. De största nu kända kassorna vore den registrerade »nykterhetsvännernas
allmänna sjukkassa» i Oskarshamn, som 1895 hade 8,638 och
nu uppgåfve sig hafva 16,000 medlemmar, samt den icke registrerade föreningen
»Enighet ger styrka» i Stockholm, som 1896 hade 8,988 medlemmar.
Dessa kassor kunde uppenbarligen icke räknas såsom sjukkassor
i egentlig mening, utan utgjorde i sjelfva verket försäkringsanstalter. öfver
hufvud torde kassor med öfver 1,500 medlemmar kunna sägas åtminstone
närma sig sagda kategori. Med afseende härå hade departementschefen
ansett 1,500 kronor böra utgöra maximum för statsbidraget.

Regeln skulle alltså blifva, att statsbidraget skulle utgå med en krona
för hvarje medlem, dock högst med 1,500 kronor.

En jemförelse mellan nu gällande bestämmelser, det nu framlagda
förslaget och Stockholmsmötets förslag utfölle sålunda:

Antal medlemmar.	Statsbidrag enligt nu gällande be-stämmelser.	Statsbidrag enligt det framlagda för-slaget.	Statsbidrag enligt Stock-holmsmötets förslag.
	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
50	50	—	50	—	100	_
100	75	—	100	—	200	_
200	125	—	200	—	300	_
250	150	—	250	_	350	_
300	162	50	300	—	400	_
400	187	50	400	—	450	_
500	212	50	500	—	500	_
600	237	50	600	—	550	_
700	262	50	700	—	600	_
800	287	50	800	—	650	_
850	300	—	850	—	675	_
900	300	—	900	—	700	_
1,000	300	•-	1,000	—	750	_
1,500	300	—	1,500	—	1,000	_
2,000	300	—	1,500	—	1,250	_
5,000	300	—	1,500	—	2,750	_
10,000	300	—	1,500	—	5,250	—

Bill. till Kiksd. Prot. 1837. 4 Sami. 1 Afd, 53 Häft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

En tillämpning af de nu föreslagna bestämmelserna å de år 1895
befintliga registrerade kassorna skulle lemna följande resultat:

Antal kassor.	Antal medlemmar.	Förvaltnings- bidrasr.	Förvaltnings- kostnader.	-TT-1— "J- • ’ • ’ Kassör, der förvalt-ningskostnaden öfver-stiger förvaltnings-bidraget.
					Antal.	Procent af hela antalet.
94	25—50	Kr. 3,663	Ö.	Kr. 1,651	Ö. 67	9	9,6
217	51—100	16,530	—	8,047	95	24	11,6
155	101—200	21,444	—	9,709	53	16	10,3
46	201—300	11,440	—	5,792	05	5	10,9
15	301-400	5,090	—	2,525	64	1	6,7
9	401—500	4,002	—	1,958	21	1	11,1
1	501—600	527	—	266	67	—	—
3	601—700	2,019	—	483	20	—	—
2	901—1,000	1,922	—	218	—	—	—
1	1,521	1,500	—	530	87	—	—
1	8,638	1,500	—	14,438	89	1	100,0
Summa 544	---	69,637	—	45,622	68	57	10,5

Genom en sådan fördelning skulle, såsom sista kolumnen visade, ett
proportionsvis temligen lika och endast obetydligt antal kassor för hvarje
klass hafva att vidkännas större förvaltningskostnader, än statsbidraget
skulle utgöra. Hvad de större kassorna med ett medlemsantal af 600—1,500
anginge, så ville det väl synas, som om bidraget för dem skulle blifva
väl högt, men då dessa kassor vore få, och det väl kunde hända, att tillfälliga
förhållanden föranledt, att förvaltningskostnaderna för dem blifvit
jemförelsevis låga, samt det för åstadkommande af en tillförlitlig sjukkassestatistik
vore af särskild betydelse, att dessa kassor blefve registrerade,
syntes tillräcklig anledning, att i fråga om dem föreslå annan grund för
statsbidragets åtnjutande icke föreligga.

Hvad anginge frågan om hvilka kostnader nu föreslagna bestämmelser
skulle föranleda, hade uppgjorts följande beräkning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

De inkomna uppgifterna rörande de registrerade kassorna för 1895
utvisade ett antal af 547 med 76,849 medlemmar. Om man frånräknade
de tre kassorna med mindre än 25 medlemmar och räknade den stora
kassan med 8,638 medlemmar till allenast 1,500, erhölle man såsom medeltal
för medlemmarnes antal 128. Då, såsom förut nämnts, de registrerade
kassornas antal för närvarande kunde antagas uppgå till omkring
650, skulle förvaltningsbidraget för dem belöpa sig till omkring 83,000
kronor.

Beträffande icke registrerade kassorna funnes uppgifter angående
medlemsantalet för 929, hvilka hade sammanlagdt 127,763 medlemmar.
Om härifrån borträknades de 77 kassorna med mindre än 25 medlemmar
och den stora kassan å 8,988 medlemmar beräknades till allenast 1,500,
skulle medlemmarnes antal i medeltal utgöra 140. Med en beräkning af
1,000 kassor med öfver 25 medlemmar skulle, derest samtliga kassor läte
registrera sig, kostnaden utgöra i rundt tal 140,000 kronor. Sammanlagda
statsbidraget till alla såväl nu registrerade som för närvarande icke registrerade
kassor skulle således utgöra omkring 223,000 kronor. Med tilllämpning
af Stockholinsmötets förslag skulle enligt verkstäld beräkning
samma kostnader uppgå till omkring 345,000 kronor. Uppenbart vore dock,
att kostnaden icke komme att för det nu beräknade antalet genast stiga
så högt, enär det kunde antagas, att, äfven oafsedt den nu ifrågasatta höjningen
af statsbidraget, en del kassor till en början komme att underlåta
registrering.

Af de enligt hvad förut nämnts till underlättande af åtgärder för
arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp återstode
enligt uppgift från statskontoret vid 1895 års slut 384,552 kronor
48 öre. Under antagande, att för åren 1896 och 1897 utbetalningarna
komme att uppgå till omkring 100,000 kronor, skulle vid 1898 års början
återstå omkring 280,000 kronor. Detta syntes vara fullt tillräckligt till
de utgifter, som kunde ifrågakomma för sagda år. Då det uppenbarligen
icke borde ifrågasättas att till förevarande ändamål anlita den så kallade
arbetareförsäkringsfonden, syntes det sedermera blifva nödvändigt att för
bidrag till sjukkassorna i riksstaten uppföra ett särskilt anslag.

I fråga om de i öfrigt gällande bestämmelserna för ifrågavarande
statsbidrags utgående både departementschefen icke anledning föreslå någon
ändring. Deremot vore det departementschefens afsigt att för registreringens
underlättande låta utarbeta anvisningar att tjena till ledning vid upprättande
af reglementen för sjukkassor; och ämnade departementschefen derefter
bos Kongl. Maj:t göra framställning om sådana anvisningars utdelning

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

till sjukkassorna samt vidtagande af öfriga åtgärder för spridande bland
allmänheten af kännedom om sjukkasselagen och öfriga hithörande bestämmelser.

I anledning af Kongl. Maj:ts omförmälda framställning har herr O.
Eklund i Stockholm uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 178)
föreslagit, att Riksdagen måtte antaga hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande
pi’oposition föreslagit med den förändring, att mom. 3 erhölle följande
lydelse:

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande till det
antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under nästföregående år
städse haft:

med 2 kronor på hvarje medlem till och med 100;

med 1 krona på hvarje medlem derutöfver till och med 300; samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver.

Motionären har med afseende härå anfört, bland annat, följande:

Det af Kongl. Maj:t framstälda förslaget frånginge den princip, som
läge till grund för nu gällande bestämmelser, enligt hvilka förvaltningsbidraget
utginge efter fallande skala, så att de minsta sjukkassorna tinge
högre bidrag för medlem än de större kassorna.

♦ Sjukkassorna sjelfva hade ansett och ansåge fortfarande, att den nu
gällande principen vore den rigtigaste. De minsta kassorna borde nemligen
hafva ett högre bidrag per medlem än de större, emedan bidraget eljest
icke uppginge till så väsentliga belopp, att det inbjöde till inregistrering.
Och från statens synpunkt vore det af vigt att få alla sjukkassor inregistrerade,
de små såväl som de stora. Innan så skett, kunde den sjukstatistik,
som man genom inregistreringen afsett att vinna, icke åstadkommas.

Visserligen blefve, enligt Kongl. Maj:ts förslag, bidraget höjdt för
kassor, som hade mellan 50 och 100 medlemmar, men höjningen vore så
oväsentlig, att den föga betydde.

Deremot vore Kongl. Maj:ts förslag frikostigt mot medelstora kassor,
ja, frikostigare, än hvad dessa sjelfva önskade.

Den af Kongl. Maj:t föreslagna begränsningen syntes motionären
vara ur alla synpunkter mindre lämplig, såsom inbjudande de största kassorna
att sönderfalla i flera medelstora kassor, hvarigenom de kunde erhålla
det afsevärda förvaltningsbidraget af 1 krona för medlem. Detta kunde

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

emellertid icke förhindras på annat sätt, än att bestämmelsen om begränsningen
finge förfalla.

Genom höjande af bidraget för de minsta kassorna skulle staten
äfven uppmuntra bildandet af nya kassor, och genom begränsningsbestämmelsens
bortfallande finge de större kassorna ännu en anledning att söka
ytterligare utsträcka sitt medlemsantal, ty för hvarje ny medlem komme
dem till del ett, om ock mindre, bidrag från staten.

Slutligen har utskottet haft att i detta sammanhang behandla en af
herr C. J. Hammarström inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 55),
deruti föreslagits, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att punkten 2
i Kongl. Maj:ts kungörelse angående förvaltningsbidrag till sjukkassor af
den 30 oktober 1891 skulle erhålla följande ändrade lydelse: »Sjukkassa
skall under föregående år haft inkomster, uppgående till minst hälften af
det begärda förvaltningsbidragets belopp».

Vidare har motionären, derest vederbörande utskott skulle finna sig
förhindradt att tillstyrka en sålunda bestämdt formulerad förändring i nämnda
kungörelse, föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att, för den händelse Kongl. Maj:t med anledning af hvad i
ärendet förekommit förordnade om utarbetande af förslag till ändring af
kungörelsen af den 30 oktober 1891 angående förvaltningsbidrag åt sjukkassor,
bestämmelsen i punkt 2 om storleken af kassans årsinkomster, som
utgjorde vilkor för erhållande af förvaltningsbidrag, måtte fixeras så lågt
som möjligt.

Till stöd för omförmälda förslag har motionären anfört hufvudsakligen
följande: Många af landets sjukkassor och deribland äfven sådana, som
redan blifvit registrerade, vore grundade på principen om tillfällig (periodisk)
uttaxering af medlemmarne. De uttaxerade i mån af behof; afsatte
vissa bestämda belopp till fonden för hvarje år samt hade reserverat ett
rörelsekapital, som dock ej finge nedgå under ett visst angifvet belopp.
Häraf följde, att under de år, då mindre sjuklighet vore rådande bland
sådan kassas medlemmar, dess inkomster A7ore små eller inga, då deremot
under år med större sjuklighet och följaktligen mera uttaxering af medlemmarne
kassans inkomster blefve större. För sådana sjukkassor, som under
de år, då mindre sjuklighet egt rum, haft mindre inkomster, utestängde,
enligt motionärens förmenande, den nuvarande bestämmelsen i punkten 2:o
möjligheten att erhålla något förvaltningsbidrag näst påföljande år.

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

Af statsrådsprotokollet i detta ärende inherntas, att för närvarande
inemot två tredjedelar af sjukkassorna i riket underlåtit att registrera sig,
samt att orsaken till detta förhållande ansetts vara att söka hufvudsakligen
deruti, att statsbidraget är för obetydligt i förhållande till de ökade kostnader
och besvär, som en registrering enligt sjukkasselagen medför. En
förhöjning af berörda bidrag synes med afseende härå vara önskvärd. De
förslag i detta syfte, som nu föreslagits Riksdagen dels i Kongl Maj:ts
proposition och dels i den af herr Eklund väckta motionen, grunda sig på
i viss mån olika principer beträffande statsbidragets beräknande. Den Kongl.
propositionen innebär, att förvaltningsbidrag till registrerad sjukkassa skall för
hvarje medlem utgå med lika belopp, intill dess kassan uppnår så stort
medlemsantal, att den kommer i åtnjutande af ett visst föreslaget maximum
för årsbidraget. Enligt herr Eklunds motion skulle deremot statsbidraget
för medlem utgå efter en graderad skala sålunda, att detta bidrag
skulle minskas allt efter som kassans medlemsantal öfverskjuter en viss
lägre siffra. Motionen är sålunda grundad på väsentligen samma princip,
som gjorts gällande i de nuvarande bestämmelserna för statsbidragens utdelande,
och det synes utskottet, att giltiga skäl tala för denna princips
bibehållande. För de små och medelstora kassorna äro nemligen i regel
förvaltningskostnaderna proportionsvis högre än för de stora, och uppenbart
är, att en sjukkassa i sin uppkomst, och innan den vunnit större tillslutning,
ofta har att kämpa med ekonomiska svårigheter och derför är i
behof af ett jemförelsevis mera betydligt statsbidrag. I samma mån delegarnes
antal uppnår en högre siffra, torde deremot bidrag till förvaltningskostnadernas
bestridande vara för densamma af mindre betydelse.
Såsom ofvan meddelats, har beraälde motionär föreslagit, att förvaltningsbidraget
skulle för år utgå med 2 kronor för hvarje medlem till och med
100, med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300 samt
med 50 öre för hvarje medlem derutöfver. Hvad angår det af motionären
ifrågasatta högsta beloppet för medlem, eller 2 kronor, synes detsamma
vara något större, än som af behofvet påkallas, och då utskottet å andra
sidan anser det belopp af 1 krona för medlem, som af Kongl. Maj:t föreslagits,
vara för de mindre sjukkassorna väl knappt, har utskottet funnit
sig hafva skäl förorda, att statsbidraget för hvarje medlem till och med
100 må bestämmas till 1 krona 50 öre. I öfrigt synes den i herr Eklunds
motion föreslagna graderingen af statsbidraget vara väl afvägd och har icke
gifvit utskottet anledning till annan anmärkning, än att, enligt utskottets
mening, en begränsning af årsbidraget torde böra, likasom nu är fallet,
fastslås. Detta maximum synes lämpligen böra,''på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,
bestämmas till 1,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

Hvad angår den af herr Hammarström väckta motionen, synes det
utskottet icke vara ådagalagdt, att den nu gällande bestämmelsen om visst
förhållande mellan statsbidraget och sjukkassans egna inkomster är för
sjukkassorna egentligen betungande, hvilket i sådant fall säkerligen skulle
hafva framhållits af det allmänna möte, som i november 1896 hållits i
Stockholm för tillvaratagande af sjukkassornas intressen. Vid detta förhållande
anser sig utskottet icke hafva anledning tillstyrka eu förändring
i det af denne motionär afsedda syfte.

I de nuvarande bestämmelserna för statsbidragets utgående synes
annan ändring icke böra vidtagas än den, som ofvan af utskottet förordats.
Hvad angår den kostnad för statsverket, som denna ändring föranleder, är
utskottet icke i tillfälle att verkställa en närmare beräkning. Kostnaden
torde emellertid icke i väsentlig mån öfverstiga det belopp, som skulle
komma att utgå vid tillämpning af de i den kongl. propositionen föreslagna
bestämmelsen i ämnet, eller högst 223,000 kronor för år 1898. Då
i statsrådsprotokollet beräknats, att af de till underlättande af åtgärder för
arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta medel ett
belopp af omkring 280,000 kronor torde vid 1898 års början återstå, synas
alltså erforderliga tillgångar för ifrågavarande ändamål icke saknas.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
proposition och herr Eklunds motion i ämnet
samt med afslag å herr Hammarströms omförmälda motion,
må medgifva,

att Kongl. Maj:t må ega för år 1898 använda de
till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande afsätta belopp, i mån
af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under
vilkor:

l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande
myndighet registrerad i enlighet med lagen om sjukkassor
;

2:o) att sjukkassa skall under föregående år haft
egna inkomster uppgående till minst tre gånger det begärda
förvaltningsbidragets belopp; samt

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i
förhållande till det antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan
under näst föregående år städse haft,

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och
med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till
och med 300, samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver,
dock ej för något år med sammanlagdt högre
belopp än 1,500 kronor;

och dels till utarbetande och offentliggörande genom
försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för
sjukkasseväsendet i riket.

Stockholm den 4 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.

Herr G. D. It. Tornerhjelm har begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm 1897. Kung!. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.