Statsutskottets Utlåtande N:o 72 (Utlåtande 1897:Su72 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

Ang. danaarf
efter färre
arr endatorn
E. G. Lindberg.

N:o 72.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1897, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af tre särskilda framställningar af Kongl.

Maj:t om efterskänkande af kronans rätt till vissa danaarf.

(I. A.)

Statsutskottet, som till behandling fått emottaga nedannämnda tre
af Kongl. Maj:t aflåtna propositioner angående efterskänkande af kronans
rätt till vissa danaarf, har förehaft dessa frågor i sammanhang med
hvarandra samt får dem här till Riksdagens pröfning anmäla och dervid
meddela de yttranden, hvartill hvar och eu af dessa framställningar
ansetts föranleda.

l:o. Enligt hvad i en till Riksdagen den 5 mars innevarande år
aflåten proposition (n:o 55) meddelas, hade, på yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet
Färentuna häradsrätt, efter det förre arrendatorn
Erik Gustaf Lindberg från Hillersjö by i Hilleshögs socken af Stockholms
län den 31 januari 1894 aflidit utan att efterlemna några vid
bouppteckningstillfället den 6 februari samma år kända arfvingar, och
sedan i anledning häraf häradsrätten den 31 mars 1894 förordnat trädgårdsmästaren
Fredrik Wilhelm Svensson i Hillersjö by att i egenskap
af god man vårda och förvalta aflidne Lindbergs bo, genom utslag den
8 april 1896, hvilket vunnit laga kraft, jemlik! 15 kap. 1 § ärfdabalken
förklarat, att Lindbergs efterlemnade egendom skulle tillfalla Kongl.
Maj:t och kronan.

Redan dessförinnan hade i en till Kongl. Maj:t den 6 mars 1896

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

ingifven skrift bemälde Svensson, som af samma häradsrätt den 31
mars 1894 förordnats till förmyndare för ett af Lindberg i lifstiden
med sin hushållerska Josefina Amalia Andersson sammanafladt barn,
Gustafva Josefina, i sin sistberörda egenskap anhållit, att, enär Lindberg
haft för afsigt att testamentera sin qvarlåtenskap till sin omförmälda
dotter, ehuru han ej hunnit sätta sin berörda afsigt i verket,
innan han ofvannämnda den 31 januari 1894 af våda omkom, kronans
rätt till Lindbergs efterlemnade qvarlåtenskap måtte efterskänkas till förmån
för Svenssons ifrågavarande myndling, som, vid det förhållande, att
dess moder vore helt och hållet obemedlad, i annat fall skulle falla fattigvården
till last; varande vid ansökningen fogade dels af vederbörande
pastor utfärdadt intyg, utvisande, att Lindberg för honom erkänt sig
vara fader till det af Lindbergs bemälda hushållerska den 26 juli 1893
födda flickebarn, Gustafva Josefina, i följd hvaraf Lindberg i kyrkoboken
antecknats såsom barnets fader, dels ock utdrag af domboken,
hållen å lagtima höstetinget med Färentuna härad den 19 december
1895, hvaraf inhemtats, att Svensson för att styrka, att Lindberg erkänt
barnet såsom sitt samt tillika uttryckt sin önskan, att detsamma
måtte bekomma arf efter honom, låtit inför häradsrätten såsom vittnen
afhöra Carl Fredrik Grönlund vid Riksättra och Johan Erik-Jansson
vid Hillersjö, hvilka dervid berättat: l:o Grönlund, att vittnet i september
1893, då ifrågavarande flickebarn skulle döpas, sammanträffat med
Lindberg och då tillsport honom, om han ej ville, att barnet i dopboken
skulle antecknas såsom hans barn, att Lindberg dertill svarat
nekande, men tillagt, att barnet i allt fall icke skulle blifva utan, ty
han ville »tillskrifva henne sedan»; samt att enligt vittnets uppfattning
Lindberg med berörda uttryck menat, att han ville gifva barnet testamente;
och 2:o Jansson, att Lindberg till vittnet sagt, att flickan vore
hans dotter och att det vore roligt att på gamla dagar hafva fått
ett barn.

I anledning af ansökningen hade utlåtande afgifvits af ej mindre
Kongl. Majrts befallningshafvande i Stockholms län, som, efter det vederbörande
kronofogde i afgifvet yttrande vitsordat ifrågavarande barns
medellöshet, med hänsyn dertill, att det ålegat Lindberg såsom barnafader
att bidraga till barnets underhåll och uppfostran, hvilken skyldighet,
måste anses hafva öfvergått på hans sterbhus, samt att behållningen
i boet åtminstone icke vore större, än hvad som erfordrades för
fullgörandet af nämnda skyldighet, helst barnets moder icke syntes
vara i tillfälle att i afsevärd mån bidraga till barnets försörjning, tillstyrkt
bifall till framställningen, än äfven kammaradvokatfiskalsembetet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

som, jemte upplysning, att Svensson, såsom god man för förvaltningen
af Lindbergs qvarlåtenskap, till embetet redovisat danaarfsmedlen, utgörande
efter afdrag af aktoratsprovision, 2,243 kronor 9 öre, som i
statskontoret innestode, på de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anförda skäl jemväl tillstyrkt bifall till ansökningen.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel måtte öfverlåtas på ofvanbemälda Josefina Amalia
Anderssons dotter Gustafva Josefina.

Utskottet, som mot Kongl. Maj:ts framställning icke haft något
att erinra, får hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Ang. danaarf
efter K. O.
Hedblad.

2:o. I eu till Riksdagen den 19 mars innevarande år aflåten
proposition (n:o 56) meddelas, hurusom, sedan födorådstagaren Karl
Oskar Hedblad från Krånged i Junsele socken af Vesternorrlands län
den 30 mars 1895 aflidit utan att efterlemna kända arfvingar, Resele
tingslags häradsrätt, på åkäran af kammaradvokatfiskalembetet, genom
utslag den 2 november 1896, som vunnit laga kraft, förpligtat hemmansegaren
Jon Zakrisson i Krånged, hvilken i egenskap af god man omhändertagit
qvarlåtenskapen efter Hedblad, att till kammaradvokatfiskalsembetet
redovisa för och utgifva berörda qvarlåtenskap.

Redan innan förenämnda utslag meddelats, hade torparen Nils
Erik Klarén i Tarsele i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 10
januari 1896 anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte
till hans förmån efterskänkas; dervid Klarén, som, enligt företedt intyg
af vederbörande pastor, vore född den 14 februari 1849 och oäkta son
till Sara Lisa Ersdotter, med hvilken Hedblad varit gift från den 24
juni 1852 till hennes död den 27 januari 1885, såsom skäl för sin
berörda framställning anfört, att Klarén alltid betraktat sig såsom äkta
barn till makarne Hedblad och äfven, såsom han trodde, af dem så ansetts;
att under moderns sista sjukdom Klarén utan all ersättning vårdat och
underhållit henne under en tid af tre år; att arfskifte efter modern
icke egt rum, enär Klarén varit öfvertygad, att han vore ende laglige
arfvingen och sålunda eu gång skulle erhålla hela qvarlåtenskapen efter
makarne Hedblad, af hvilken orsak han ej heller tordrat ersättning för
den vård, han egnat modern; att det varit Hedblads mening, att Klarén

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

skulle erhålla hans qvarlåtenskap, ehuru något testamente icke blifvit
upprättadt; samt att, då Klarén befunne sig i mycket fattiga omständigheter,
förlusten af mödernearfvet och de gjorda uppoffringarna för
moderns vård skulle känbart drabba honom och hans familj.

Vid ansökningen funnes fogade dels ett af hemmansegaren Nils
Petter Nilsson i Krånged utfärdadt intyg af innehåll, att Klaréns moder
under sin sjukdom vistats hos och vårdats af Klarén såväl från hösten
1881 till våren 1882 som ock från hösten sistnämnda år till hennes död
i januari 1885; samt att Hedblad flere gånger yttrat, att hans samtliga
tillgångar skulle efter hans död tillfalla Klarén; dels ett af torparen
Elias Olsson i Krånged afgifvet intyg, enligt hvilket Hedblad till Olsson
yttrat, att Klarén bekommit högst obetydligt efter modern, men skulle
efter Hedblads död erhålla allt, som då funnes i boet; dels ock ett af
länsmannen A. F. Domeij meddeladt bevis, att Klarén befunne sig i
fattiga omständigheter och hade fyra minderåriga barn.

I anledning af berörda ansökning hade utlåtande afgifvits af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län, som tillstyrkt
bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsembetet, som jemväl blifvit öfver ansökningen
hördt, hade jemte meddelande, att ofvanbemälde Zakrisson till
embetet behörigen redovisat ifrågavarande danaarfsmedel, utgörande
efter afdrag af utanordnad aktoratsprovision 562 kronor 16 öre, som i
statskontoret innestode, tillika upplyst, att enligt vederbörligt qvitto å
ett vid de till embetet insända redovisningshandlingarna fogadt, den
25 november 1895 upprättadt arfskifte efter Klaréns moder, Klarén till
fullo bekommit sin arfslott efter henne med 510 kronor 96 öre, i följd
hvaraf allt hvad i ansökningen yttrats om Klaréns mistning af sitt
mödernearf kunde lemnas utan afseende; men då med afseende å de i
ärendet företedda intyg Hedblads vilja syntes hafva varit, att Klarén
skulle erhålla hans qvarlåtenskap, hade embetet, med hänsyn jemväl
till hvad i öfrigt om förhållandet mellan Klarén och Hedblad samt om
den förres lefnadsomständigheter blifvit i ärendet upplyst, hemstält om
aflåtande till Riksdagen af proposition i det uti ansökningen angifna
syfte; och har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att
kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel måtte på Klarén öfverlåtas.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
af Riksdagen bifallas.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 52 Raft.

Statsutslcottets Utlåtande N:o 72.

tfter drängen ^o. I en till Riksdagen den 19 mars innevarande år aflåten
K G. Karl- proposition (n:o 57) meddelas, hurusom, sedan drängen Karl Gustaf

w. K ar ofrÄm fr-å r» O rinrltArrv \ TäVvxr ^ ^ ^ --1 1 • • J 1

ström.

Karlström från Grindtorp i Täby socken af Stockholms län den 12
maj 1892 aflidit utan att efterlemna några vid bouppteckningstillfället
den 30 i samma månad kända arfvingar, torparen Johan Gustaf Widegrens
i Grindtorp enka Christina Charlotta Widegren, född Carlsson,
hvilken jemte landtbrukaren Johan Wallin i Tibble förordnats till förmyndare
för enkan Widegrens omyndiga dotter Clara Charlotta, den
15 december 1893, under förmenande, att Karlström i lifstiden gjort
testamente till förmån för hennes bemälda myndling, i bevakningsändamål
till Danderyds skeppslags tingsrätt ingifvit en så lydande
handling: »Testamentariskt förordnande. Uti undertecknades närvaro
vid Grindtorp under Näsby i Täby socken den 7 februari detta år förklarade
och förordnade ogifta drängen Karl Gustaf Karlström derstädes,
hvilken sedermera den 12 innevarande maj med döden aflidit,
att allt det, som honom tillhör, vid hans död skall utan intrång af
någon annan ensam tillfalla enkan Christina Widegrens i Grindtorp
under Näsby i Täby socken dotter Clara Charlotta. Att Karl Gustaf
Karlström inför oss gemensamt och af fri vilja samt med suudt och
fullt förstånd förklarat detta vara hans yttersta vilja, intyga vi på en
gång närvarande vittnen. Täby den 28 maj 1892. C. J. R. Lundström.
J. W. Söderlund.» Bemälda vittnen, nämndemannen Carl Johan
Robert Lundström och handlanden Johan Verner Söderlund, hade den
11 juli 1892, efter vittnesedens afläggande, blifvit vid tingsrätten
hörde, dervid de, enligt hvad det vid förhöret förda protokoll utvisade,
sammanstämmande berättat, att, då vittnena den 7 februari 1892 varit
vid Grindtorp med anledning af en arfskiftesförrättning, Karlström,
som då varit frisk, uppsökt vittnena och i Lundströms närvaro anmodat
Söderlund att skriftligen uppsätta Karlströms testamente i enlighet
med. hvad i ofvan intagna handling uppgåfves; samt att testamentet
emellertid då ej blifvit skriftligen affattadt, hvaremot ofvan intagna
handling, hvars innehåll vittnena loge på den aflagda eden, blifvit
uppsatt först efter Karlströms död.

Då några arfvingar efter Karlström icke inom natt och år- från
dödsfallet anmält sig, hade kammaradvokatfiskalsembetet till Danderyds
skeppslags tingsrätt instämt enkan Widegren och Wallin, såsom förmyndare
för Clara Charlotta Widegren, äfvensom ofvanbemälde Söderlund,
den sistnämnde i egenskap af god man för Karlströms okände
arfvingar, med yrkande, att Kongl. Maj:t och kronan måtte berättigas
att, utan hinder af Karlströms ofvanomförmälda förklarande, såsom

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

danaarf öfvertaga Karlströms qvarlåtenskap. Genom utslag den 28
juni 1895 hade tingsrätten förklarat, att, ehuru genom förbemälde
Lundströms och Söderlunds vittnesberättelser vore upplyst, att Karlström
den 7 februari 1892 vid fullt och sundt förstånd samt af fri
vilja i närvaro af Lundström aumodat Söderlund att skriftligen uppsätta
för Karlström ett testamente, hvarigenom han till Clara Charlotta
Widegren testamenterade all sin qvarlåtenskap, Karlström likväl genom
denna anmodan till Söderlund icke kunde anses hafva haft för afsigt
att vid berörda tillfälle upprätta ett muntligt testamente samt att vid
sådant förhållande ifrågavarande för Clara Charlotta Widegrens räkning
såsom muntligt testamente bevakade yttrande af Karlström icke
vore att betrakta som lagligt testamente och alltså icke utgjorde hinder
för Kongl. Maj:t och kronan att såsom danaarf sätta sig i besittning
af qvarlåtenskapen efter Karlström; och hade Wallin och enkan Widegren,
hvilka tagit qvarlåtenskapen i sin vård, förpligtats att afgifva
fullständig'' redovisning för boet. Sedan talan mot tingsrättens berörda
utslag fullföljts hos Svea hofrätt, hade samma utslag genom hofrättens
den 26 juni 1896 meddelade, numera laga kraftvunna dom blifvit
faststäldt.

I eu till Kongl. Maj:t den 10 november 1896 ingifven skrift hade
enkan Widegren anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel
måtte efterskänkas till förmån för hennes dotter Clara Charlotta,
dervid framhållits, att dottern, som, enligt hvad styrkt blifvit, vore
född den 12 augusti 1885, sålunda ännu icke vore i stånd att sjelf försörja
sig och dessutom lede af svårt hjertfel, i följd hvaraf hon, såsom
synnerligen sjuklig och svag, vore i stort behof af omvårdnad och
skonsam behandling.

Med anledning af ansökningen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län afgifvit utlåtande och dervid tillika öfverlemnat
dels ett af ordföranden i Täby sockens kommunalnämnd C. J.
R. Lundström utfärdadt intyg af innehåll, att Karlström, som under
större delen af sitt lif vistats hos torparen Widegren, betraktats mera
som medlem af familjen än som tjenare; att Karlströms bestämda vilja
varit, att Clara Charlotta Widegren skulle erhålla hans qvarlåtenskap,
hvilken endast utgjordes af besparingar å den lön, som han uppburit
under sin tjenstetid hos Widegrens familj; samt att Clara Charlotta
Widegren vore mycket sjuklig och sannolikt aldrig blefve i stånd att
med kroppsarbete försörja sig, i följd hvaraf, och då hennes moder ej
syntes kunna åt henne efterlemna några nämnvärda tillgångar, besittningen
af Karlströms qvarlåtenskap skulle för henne vara af synner -

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

ligen stor vigt; dels ock ett af kyrkoherden i Täby församling J. P.
Johnson afgifvet intyg, att Karlström allt sedan år 1851 tjenat såsom
dräng i enkan Widegrens och hennes föräldrars hus; att Clara Charlotta
Widegren, vid hvilken Karlström varit innerligt fästad, hittills af
sjuklighet ej kunnat bevista folkskolan; samt att för henne stor fara
syntes vara för handen att i framtiden ej kunna sjelf försörja sig med
arbete.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sitt berörda
utlåtande förordat bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsembetet, som jemväl blifvit öfver ansökningen
hördt, hade meddelat, att ifrågavarande danaarfsmedel blifvit behörigen
redovisade och efter afdrag af utanordnad aktorateprovision uppginge
till 1,118 kronor 8 öre, som i statskontoret innestode; och enär, enligt
hvad af de till ärendet hörande handlingar otvetydigt framginge,
Karlströms vilja varit, att hans qvarlåtenskap, som hufvudsakligen
syntes hafva utgjorts af besparingar å den lön, han under sin långa
tjenstetid hos makarne Widegren uppburit, skulle tillfalla Clara Charlotta
Wddegren, hade kammaradvokatfiskalsembetet, med hänsyn jemväl
till hvad i ärendet blifvit upplyst om Clara Charlotta Widegrens sjuklighet
och på grund deraf befarade oförmåga att i framtiden kunna
sjelf försörja sig, hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition i
det uti ansökningen angifna syfte.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, har Kong!.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel måtte öfverlåtas å Clara Charlotta Widegren.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 4 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

STOCKHOLM, ISAAC MARCU8’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1807.