Statsutskottets Utlåtande N:o 71 (Utlåtande 1897:Su71 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

N:o 71.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1897, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående
byte af mark mellan kronan och Vest erviks stad.

(I. A.)

I en till Riksdagen den 5 mars innevarande år aflåten till statsutskottets
förberedande behandling remitterad proposition (n:o 47) meddelas,
huru som genom kongl. brefvet den 26 maj 1836 angående en
förändrad reglering af kronoparken Norrlandet i Lotta socken och Tjusts
härad af Kalmar län bestämts, att Vesterviks stad, som jemligt kongl.
bref den 30 december 1830 till boningsplatser åt lotsarne vid stadens
station afstått de genom konung Gustaf I:s bref af år 1529 till stadens
borgerskap donerade öarna Torkisborg eller Borgön och Middö eller
Mjödön, skuhe i vederlag härför bekomma vissa områden af de å kronoparken
belägna egor och lägenheter, äfvensom att kronoparken i öfrigt
skulle mellan kronan och enskilde, som derå innehade egor, på visst
angifvet sätt fördelas.

Vid i öfverensstämmelse härmed af landtmätaren A. Norgren verkstäldt
och den 12 juni 1839 afslutadt skifte å omförmälda kronopark,
dervid begagnats en af Norgren åren 1828—1829 upprättad karta öfver
området, hade Vesterviks stad tilldelats lägenheterna Ekhagen, Sjöshult
och Jägarebansveden, hvaremot kronan, som i skiftet ingick för numera
indragna och utarrenderade majorsbostället Stufverum med egor för T%
mantal, på denna egolott under litt. D erhållit, bland annat, de i Luzernviken
liggande öarna Luzernan, Stora och Lilla Ringholmen, Notholmen

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

och Utklabben, äfvensom å fastlandet åtskilliga norr om och delvis intill
nämnda vik belägna egor.

Af Stufverums egoområde å fastlandet hade sedermera jemlikt
kongl. bref den 3 februari 1863 och den 11 maj 1877 till Vesterviks
tändsticksfabrik upplåtits och mot årlig afgäld till bostället för alltid
afsöndrats två områden, det ena om 1 tunnland 26,8 kappland och det
andra om 3 tunnland 21,2 kappland; varande nämnda afgäld bestämd
till 10 kubikfot råg, att lösas efter medelmarkegångspris, för det förra
och 20 kronor i penningar för det senare området.

Under erinran hurusom stadens hamn i öster och norr begränsades
af ofvanberörda Stufverums domän tillhörande öar och andra eg or
äfvensom tändsticksfabrikens mark, att samtliga dessa områden läge
inom Lotta socken och att det för staden vore förenadt med åtskilliga
olägenheter att sålunda hafva sin egentliga hamn delvis omsluten af
mark tillhörande annan kommun, hade år 1892 hos stadsfullmägtige i
Vestervik väckts förslag om vidtagande af åtgärder i syfte att nämnda
områden måtte varda i allo införlifvade med staden, för hvilket ändamål
jemväl hemstälts om åvägabringande af ett byte mellan dessa egor och
staden tillhörig mark.

Sedan med anledning häraf stadsfullmägtige uppdragit åt borgmästaren
S. W. Ahlmark, tullförvaltaren A. Engstedt och stadsingeniören,
underlöjtnanten W. Pleijel att såsom särskilde komiterade verkställa
utredning af frågan, samt bemälde komiterade äfven för sin del funnit
ett egobyte i angifna syftet lämpligt och önskvärdt, hade, på deras anhållan,
kommissionslandtmätaren O. Götherström blifvit af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Kalmar län förordnad att verkställa uppmätning
och kartläggning af å ena sidan stadens lägenheter Ekhagen, Sjöshult
och Jägarebansveden och å andra sidan de, efter hvad komiterade angifva,
till utbyte mot dessa lägenheter afsedda delar af domänen Stufverums
egor.

Vid den till följd häraf utaf bemälde Götherström med biträdande
gode män år 1893 företagna landtmäteriförrättning hade, i enlighet med
komiterades dervid lemnade anvisning om hvilka områden borde i förrättningen
ingå, blifvit å karta lagda och beskrifna dels stadslägenheterna
Ekhagen, Sjöshult och Jägarebansveden i deras helhet, dels ock
af bostället Stufverums mark öarna Luzernan, Ringholmarne, Notholmen
och Utklabben, äfvensom egorna å fastlandet söder om Gränsövägen
med utsträckning i vester till Gamlebyviken samt i förening dermed
jemväl förutnämnda till tändsticksfabriken afsöndrade mark; och hade
egorna å ömse sidor befunnits innehålla:

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

stadens tre lägenheter: 88,12 har, deraf 10,5060 har åker, 77,3750
har afrösningsjord och 0,2390 har impediment; samt

Stuf verums egor jemte tändsticksfabrikens område: 82,4 84 0 har, deraf
3,9170 har åker, 77,9110 har afrösningsjord — häri inräknadt hela
tändsticksfabriksområdet 2,7 550 har — och 0,6 56 0 har impediment.

På komiterades föranstaltande hade derefter den 14 oktober 1893
och följande dagar af dåvarande domänintendenten C. Forsell jemte två
för biträde vid arrendevärderingen å kronodomäner i orten utsedde gode
män hållits värdering å berörda af Götherström uppmätta egor; innehållande
förrättningsinstrumentet hufvudsakligen följande, nemligen:

l:o) beträffande lägenheterna Ekhagen, Sjöshult och Jäg ar eb anse eden.
Dessa lägenheter, utgörande ett sammanhängande egoskifte, beläget omkring
2,5 kilometer från staden utmed den så kallade Gudingsfjärden,
vore bevillningstaxerade till 5,000 kronor samt bebygda med dels ett
boningshus i temligen godt stånd, dels en bodbyggnad och dels en
ladugårdsbyggnad i någorlunda brukbart skick. Åkerjorden, med undantag
för ett par mindre områden af något bättre beskaffenhet, bestode
af svag sand- och grusblandad mylla på sand- och grusbotten. Afrösningsj
orden eller skogs- och betesmarken, derinom bergmark till en
areal af 6,32 6 0 har förefunnes, utgjordes i öfrigt af klapperblandad
grusjord med ringa gräsväxt, hufvudsakligen ljungmark, men med god
tillgång på sluten ung och medelålders tallskog. Enär, i följd af egoskiftets
belägenhet, omförmälda åbyggnader vore för lägenheternas och
åkerjordens brukning såsom landtgård behöfliga, hade förrättningsmännen
ansett desamma böra utan särskild ersättning åtfölja jorden och i öfrigt
åsatt följande värden, nemligen å åkern dels 450 kronor, dels 400 kronor
och dels 325 kronor, å skogs- och betesmarken 40 kronor och å hagmarken
20 kronor, allt per hektar, samt å ståndskogen, i öfverensstämmelse
med en af vederbörande jägmästare verkstäld specifik uppräkning
och värdering, 8,515 kronor 90 öre, hvadan totalsumman af lägenheternas
sålunda beräknade värde utgjorde 15,073 kronor 83 öre.

2:o) i fråga om de till Stufverum hörande områdena. Dessa omfattade,
förutom ofvannämnda öar i stadens hamnområde, de egor å fastlandet,
som i söder tillstötte tändsticksfabrikens och hamnens områden, i
vester Gamlebyviken, i öster Grantorpets egor och i norr genom Gränsövägen
afskures från Stufverums öfriga mark. Å dessa egor förefunnes
endast ett kronan tillhörigt boningshus, hvilket vore i någorlunda försvarligt
skick och ansåges böra utan ersättning åtfölja jorden. Åkerjorden
bestode af godartad, något gårblandad lermylla på lerbotten och
endast till en mindre del sandmylla på sandbotten. Afrösningsj orden,

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

deraf 27,497 0 har upptoges af för stenhuggerirörelse tjenlig bergmark,
vore i öfrigt stenig grusjord, ljungmark, med mellanliggande grässlätter
och be växt med hufvudsakligast tallskog. Förrättningsmännen, som
ansett dessa egor i följd af sin belägenhet kunna af staden brukas
utan att för sådant ändamål behöfva förses med åbyggnader, hade
för sjelfva jorden med skogen upptagit följande värden, nemligen å
åker dels 700 och dels 500 kronor, å skogs- och betesmarken 40
kronor och å bergmarken 20 kronor, allt per hektar, samt å skogen,
efter af jägmästaren deröfver särskildt upprättad värdering, 3,470 kronor
25 öre. Härjemte hade förrättningsmännen ansett det böra tillkomma
staden att tiilösa sig rättigheten att uppbära den från tändsticksfabrikens
område utgående afgäld samt i sådant afseende, efter beräkning
att- samma afgäld, uppgående för då löpande året till 41 kronor 46 öre,
borde kapitaliseras efter fem procent, upptagit ett belopp af 829 kronor
20 öre. De ifrågakomna egorna med deras, i jemförelse med hvad
staden genom egoutbytet skulle komma att afstå, fördelaktiga läge kunde
emellertid äfven lemna afkastning dels genom fortsatt stenhuggerirörelse
å ön Luzernan, hvarest nuvarande arrendatorn af Stufverums domän
genom kongl. bref den 3 augusti 1877 undfått tillstånd att bedrifva
sådan, och denna rörelses utsträckning till öfriga i hamnen belägna öar
och skär, der outtömliga tillgångar på tjenlig granit förefunnes, dels
genom upplåtelse af byggnadstomter, hvarmed utan tillstånd från kronans
sida början redan blifvit gjord såväl å Notholmen som fastlandsdelen.
För detta allt kunde tomtören eller annan afgäld betingas, motsvarande
efter verkstäld stadsplansreglering å dessa egor en årsinkomst af i
medeltal 400 kronor, hvarför jordvärdet borde ytterligare ökas med detta
belopp, kapitaliseradt efter fem procent, eller med 8,000 kronor. Efter
sålunda angifua grunder beräknadt-, uppginge värdet å dessa egor tillika
med rättigheten till afgäldens uppbärande till sammanlagdt 17,389 kronor
65 öre. Afdroges härifrån värderingssumman för stadens tre lägenheter,
15,073 kronor 83 öre, uppkomme en skilnad af 2,315 kronor 82 öre,
som staden borde i mellangift till kronan erlägga.

Nu hade å stadsfullmägtiges vägnar, jemlikt deras uppdrag, förbemälde
komiterade hos Kongl. Maj:t gjort framställning om medgifvande
till berörda egobyte. Stadens lägenheter Ekhagen, Sjöshult
och Jägarebansveden vore icke, i likhet med öarna Borgö och Mjödön,
dem staden nödgats till statsverket afstå, belägna intill stadens öfriga
område, utan på ett afstånd af omkring 0,3 kilometer derifrån, och
kunde i följd af detta sitt afskeda läge icke häfdas gemensamt med
stadens öfriga egor eller erhålla den omedelbara tillsyn som annan

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

städs]ord. Lägenheternas egor begränsades i vester och söder af bostället
Stufverums egor, hvars egoskiften af dem delades i två lotter;
å andra sidan sträckte sig boställets område ned till den fjärd,
vid hvilken staden läge, och ända till den staden tillhöriga Slottsliolmen.
Ett egobyte, på sätt ifrågasatt blifvit, dervid stadens lägenheter
komme att tillfalla Stufverum, med hvars öfriga egor de lämpligen
kunde förenas under ett bruk, medan staden i vederlag bekomme
mark, hvilken läge i dess omedelbara närhet, men omkring 0,8 kilometer
från Stufverums gård, skulle följaktligen vara ur hushållssynpunkt
för båda parterna fördelaktigt. Fördenskull och enär den beräknade
mellangiften, som det skulle tillkomma staden att erlägga, måste anses
fullt nöjaktig, enär vidare den till afhändande från Stufverum ifrågasatta
marken icke för något boställets särskilda behof erfordrades, samt
enär genom utbytet stadens utveckling i ej ringa män komme att befrämjas,
anhölle stadsfullmägtige, att staden måtte få mot vederlag af
lägenheterna Ekhagen, Sjöshult och Jägarebansveden jemte kontant
mellangift af 2,315 kronor 82 öre tillbyta sig den å Götherströms karta
upptagna, Stufverums domän tillhöriga marken, nemligen dels egorna
söder om Gränsövägen med utsträckning i vester till Gamlebyviken,
samt dels öarna Luzernan, Stora och Lilla Ringholmen, Notholmen och
Utklabben, med rätt tillika för staden att utan annan godtgörelse än
den, som innefattades i jordvärdet å Ekhagen, Sjöshult och Jägarebansveden
jemte nämnda mellangift, för framtiden uppbära den från tändsticksfabrikens
område utgående afgäld.

Öfver denna ansökning, hvilken blifvit af magistraten i Vestervik
i afgifvet yttrande förordad och till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet insänd, hade sistnämnda myndighet infordrat yttranden från
nuvarande arrendatorn af Stufverums domän O. Trulsson, kronofogden
i orten samt domänintendenten Forsell äfvensom för egen del afgifvit
underdånigt utlåtande.

Arrendatorn hade, med erinran att hans arrenderätt till Stufverums
egendom tilländaginge den 14 mars 1897, före hvilken tid bytet svårligen
kunde ega rum, hvarför detsamma ej heller inverkade på hans
rätt, emellertid framhållit önskvärdheten af ett par mindre jemkningar
i bytesvilkoren. Enligt dessa vilkor skulle Stufverum afstå, bland annat,
egofiguren n:o 138, eller hela strandremsan öster om den så kallade Kålgårdsviken,
der den å Stufverums närbelägna marker sommartiden betande
boskap måste vattnas; men då, i följd af strändernas sänka läge,
lämpligt vattenställe ej funnes annorstädes än å nämnda egofigur, borde
Bik. till Riksd. Prot. 181)7. 4 Sand. 1 Afd. 52 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

densamma, åtminstone hvad anginge den största, nordligaste delen deraf,
för Stufverum bibehållas. Å egofiguren n:o 137, hvilken äfven skulle
komma att frångå bostället, förefunnes vidare den enda grustägt, hvarifrån
grus lämpligen kunde hemtas för lagning af Stufverums vägstycke
å den så kallade Norrlandsvägen från Vester vik till Lotta. Det vore
derföre särdeles olämpligt, om denna grustägt., hvilken icke vore för
staden behöflig, skulle afhändas Stufverum, och borde följaktligen ett
stycke af nämnda egofigur, omfattande tillräckligt område för grustägten,
likaledes från bytet undantagas.

Kronofogden hade till en början anmärkt, att Götherströms karta
med beskrifning icke fullt tydligt angåfve, huruvida derå upptagna egofigurerna
n:is 138 och 139 jemväl skulle anses inbegripa de båda smala
landtungor på ömse sidor om Norrlandsvägen, livilka befunnes å Stufverums
nuvarande egoområde mellan de tre små broarne å samma väg
norr om Slottsholmen; men då ansökningen kunde antagas afse, att
jemväl dessa landtungor skulle ingå i det tilltänkta bytet, borde efter
kronofogdens mening sådant tydligen utmärkas.

Det föreslagna egobytet, hvarigenom afsåges ernående af det för
staden särdeles vigtiga önskemål att kunna utvidga sitt hamnområde,
ansåge sig kronofogden för öfrigt icke hafva anledning att afstyrka, så
framt ej de egor, hvilka skulle komma att tillfalla staden, kunde förutsättas
höra för något särskildt statsändamål åt kronan bibehållas, derom
kronofogden icke kunde utlåta sig i vidare män, än att uttalanden flera
gånger försports rörande Vesterviks lämplighet för inrättande af en
befäst örlogshamn, och att ur denna synpunkt nämnda egor skulle kunna
blifva för staten erforderliga.

Hvad anginge de inkomster, som för närvarande härflöte af de till
utbyte föreslagna egor, så lemnade stadens lägenheter med tillhörande
fiskevatten samt bostad och vedbrand åt arrendatorn i ett för allt ett
årligt arrende af 375 kronor, hvartill komme den afkastning, skogen
vid afverkning kunde inbringa. Från Stufverumsegorna åter hemtades
den väsentligaste inkomsten af betesmarken och åkerjorden jemte hvad
från skogen kunde afverkas, utan att något bestämdt belopp af dessa
intägter kunde angifvas, men derutöfver utginge enligt af arrendatorn
lemnad upplysning från dessa egor åtskilliga extra inkomster, nemligen
hyra af ett boningshus, afgälden från tändsticksfabriken, planafgifter
för lägenheterna Tufvan och Notholmen samt för en smedja, inkomst af
fiske samt arrende för stenbrott å Luzernan, allt uppgående till belopp
af omkring 300 kronor.

De af arrendatorn framstälda anmärkningar i afseende å bytes -

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

vilkoren ansåge sig kronofogden böra i allo biträda. Hvad särskilt
anginge den å egofiguren n:o 137 befintliga grustägt, hvilken innehölle
snart sagdt outtömlig tillgång på förträffligt väggrus, vore densamma,
i betraktande af i orten gängse pris på dylikt grus, icke blott i allmänhet
af högt värde, utan särskilt af vigt för Stufverum, som å Norrlandsvägen
hade betydlig underhållsskyldighet.

Domänintendenten Forsell, som lemnats tillfälle att yttra sig med
anledning af hvad arrendatorn och kronofogden sålunda erinrat, hade
dervid anfört, att, då senare tiders kartor öfver Stufverum icke upptoge
såsom dithörande de af kronofogden omförmälda två små holmar,
det med temlig visshet kunde antagas, att dessa holmar innefattades
under den bredvid liggande lägenheten Slottsholmen eller Stegeholmen
n:o 2, hvilken jemlikt kongl. bref den 7 december 1883 frånskilts
Stufverums område och förenats med staden. Holmarne vore för öfrigt
till utmålet obetydliga, kunde aldrig bebyggas och bestode af låga
grusbäddar utan allt annat värde än för den deröfver anlagda Norrlandsvägen.

Att från bytet undantaga egofiguren n:o 138 såsom behöflig till
vattenställe för vissa af domänens betesmarker syntes domänintendenten
icke vara erforderligt, då vattentillgång annorstädes funnes eller
kunde beredas.

Hvad åter beträffade det påyrkade bibehållandet åt Stufverum af
den å egofiguren n:o 137 befintliga grustägt, så, äfven om, emot all
sannolikhet, från Stufverums af inegor genomskurna utmark, som hufvudsakligast
utgjordes af sand och bergkullar, hvilka alla fortfarande skulle
tillhöra Stufverum, lämpligt väggrus för domänens behof icke skulle
kunna erhållas, utan följaktligen ifrågavarande grustägt till större eller
mindre del derför behöfde tagas i anspråk, hvartill möjligen numera
kunde finnas en särskild anledning genom Norrlandsvägens öfvertagande
till allmänt underhåll, derom fråga vore väckt och på pröfning beroende,
borde detta i allt fall icke föranleda till rubbning af de antagna gränserna
för jordbytet, hvilket syntes domänintendenten böra i allo godkännas,
utan i stället Stufverum förbehållas rätt att för all framtid
kostnadsfritt afhemta nödigt väggrus från nämnda egofigur.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande omförmält,
bland annat, att vid den arrende värdering, som år 1894 blifvit förrättad
å Stufverums domän i och för dess förnyade utarrendering efter löpande
arrendeperiods slut midfastan år 1897, förrättningsmännen ansett domänen
med dess nuvarande egoområde hafva ett arrendevärde af 5,185
kronor, men, om ifrågavarande egoutbyte komme till stånd, af endast

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

5,000 kronor; och som det föreslagna bytet syntes icke lända Studera
in till skada, utan snarare till fördel, samt den obetydliga minskning
i arrendeafgift för domänen, som enligt nyssberörda värdering komme
att för statsverket uppstå, derest bytet medgåfves, fullt uppvägdes af
den kontanta mellangift, Vesterviks stad vore villig att erlägga, och
uppskattade värdet af de icke obetydliga skogstillgångar, som genom
bytet skulle tillfalla kronan, utöfver dem kronan skulle afstå, tillstyrkte
Kongl. Maj:ts befallningshafvande bifall till ansökningen, dock sålunda
att till Vesterviks stad skulle upplåtas äfven förutnämnda två små
holmar och med vilkor i öfrigt att stadens lägenheter Ekholmen, Sjöshult
och Jägarebansveden borde afstås i deras nu befintliga skick samt
att innehafvaren af Stufverums egendom för all framtid tillätes att från
det å egofiguren n:o 137 å Götherströms karta befintliga grustag kostnadsfritt
hemta grus för egendomens behof.

Härefter hade domänstyrelsen jemlikt remiss i ärendet afgifvit
utlåtande och dervid till en början andragit, att enär å ena sidan det
utan tvifvel måste för Vesterviks stad medföra olägenheter af flera
slag att ej ega dispositionsrätt öfver de intill stadens hamn gränsande
egor, som staden genom det nu föreslagna bytet önskade förvärfva,
och dessutom en förening med staden af den i dess omedelbara närhet
å fastlandet belägna marken borde väsentligt bidraga till dess utveckling,
samt å andra sidan bostället Stufverum skulle genom bytet vinna den
fördel, att ett egoområde, som nu vore från dess öfriga egor alldeles
afskildt, blefve genom den erbjudna vederlagsjorden med dessa förenadt,
hade styrelsen i hufvudsak icke något att erinra mot det föreslagna
bytet. Detta borde emellertid icke enligt styrelsens åsigt omfatta jemväl
öfverlåtelsen af rättigheten till uppbärande af afgälden för de till
Vesterviks tändsticksfabrik afsöndrade områden. Nämnda afgäld, i instrumentet
öfver den å bostället den 31 augusti och den 1 september
1894 hållna arrendevärdering upptagen till 40 kronor 10 öre, utginge
för närvarande till boställets arrendator, men borde efter arrendeperiodens
slut den 14 mars 1897 omedelbart till statsverket utgöras;
och något skäl hvarför statsverket skulle afhända sig denna skatteinkomst
syntes styrelsen ej förefinnas, helst Vesterviks stad icke kunde
hafva något särskild t intresse af att tändsticksfabriken i ifrågavarande
hänseende blefve till staden skattskyldig, då nemligen detta icke kunde
antagas utgöra något vilkor för att tändsticksfabrikens område införlifvades
i alla hänseenden med staden. Om således rättigheten till
nämnda afgäld uteslötes från bytet, borde den beräknade mellangiften
minskas med det i domänintendenten Forsells med fleres värderings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

instrument upptagna kapitalvärdet af sagda rättighet, 829 kronor 20 öre.
Men enär å andra sidan den i samma instrument för Stufverumsegorna
uppförda värdetillökning af 8,000 kronor, som skulle motsvara den till
40Ö kronor beräknade särskilda årsinkomsten af stenhuggerirörelse, tomtören
med mera från samma egor, grundats på kapitalisering efter en
räntefot af 5 procent, hvilken räntefot enligt styrelsens åsigt vore minst
1 procent för högt tilltagen, syntes mellangiften med afseende härå böra
ökas med 2,000 kronor. Med iakttagande häraf och då i öfrigt ej förekommit
anledning till anmärkning mot någon af de i värderingsinstrumentet
upptagna poster, borde således mellangiftens belopp bestämmas
till 3,486 kronor 62 öre. Räntan å detta belopp i förening med den
högre afkastningen från den, i jemförelse med skogen å Stufverumsområdet,
mera värdefulla skogen å de lägenheter, kronan genom bytet
skulle förvärfva, syntes styrelsen fullt uppväga den af bytet uppkommande
minskning i arrendeinkomsten af StufVerums domän, hvilken minskning,
på sätt de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande åberopade alternativa
arrendeförslag utvisade, beräknats till 185 kronor eller — om härvid
frånräknades den till 40 kronor 10 öre upptagna årliga afgälden
från tändsticksfabrikens område, hvilken afgäld, för den händelse bytet
ej komme till stånd, antagits komma att äfven under nästa period uppbäras
af arrendatorn — endast 144 kronor 90 öre.

I afseende å vilkoren i öfrigt för bytet ansåge domänstyrelsen lika
med Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att i detsamma borde utan särskild
ersättning ingå de värdelösa två små holmar, som å Götherströms
karta funnes upptagna mellan Slottsholmen och egofiguren n:o 139,
äfvensom att Stufverum borde förbehållas rätt till grustägt å egofiguren
n:o 137. Deremot kunde styrelsen ej instämma i Kongl. Maj:ts befällningshafvandes
förslag, att kronan skulle emottaga lägenheterna Ekhagen,
Sjöshult och Jägarebansveden i samma skick de nu befunnes, utan ansåge
staden böra tillförbindas att lemna från sig lägenheterna efter laga
syn med skyldighet att ersätta dervid befunna brister i afseende å byggnader,
hägnader och häfd m. m., helst arrendatorn af Stufverum hade
att enligt laga syn ansvara för att den del af bostället med derå befintliga
boningshus, hvilken efter förslaget borde till staden afstås, vid
afträdestiden befunnes i laggilt skick.

Vidare och under erinran att Stufverums domän omfattade flera
särskilda hemman och lägenheter, nemligen hemmanet Stufverum n:o 1,
om 1 mantal, med underlydande lägenheterna Göktorpet n:o 1 och
Mörtviken n:o 1, samt en del af Norrlandet n:o 1, f. d. kronopark,
äfvensom hemmanet Strömmen n:o 1 vid Toteviken, om 1 mantal, jemte

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

holmarna Luzernan och Mörtvik samt underlydande lägenheten Stegeholm
n:o 1, ansåge domänstyrelsen staden jemväl böra förpligtas att
för den mark, som vid skeende undersökning befunnes vara i något af
förenämnda hemmantal inbegripen, derom utredning icke kunnat hos
styrelsen åstadkommas, åtaga sig så stor andel deri, som bestämdes
vid skeende mantalsfördelning, hvilken borde på stadens bekostnad
verkställas.

Till sist hade domänstyrelsen föreslagit, bland annat, att de områden,
som skulle till staden afträdas, måtte i jordeboken upptagas under
titel allmänt frälse med skyldighet för staden att utgöra de å områdena
belöpande onera och utskylder med undantag af kronotionde, hvarjemte
staden borde ensam vidkännas kostnaden för lagfart å det bytesbref,
som för staden blefve utfärdadt.

Slutligen hade, på grund af remiss, jemväl kammarkollegium afgifva
infordradt utlåtande, dervid kollegium, som ansett sig böra inhemta
yttrande från landtmäteristyrelsen, meddelat och anfört följande.

Hvad först beträffade lägenheterna Ekhagen, Sjöshult och Jägarebansveden,
så hade dessa, på sätt ofvan omförmälts, vid uppdelning af
förra kronoparken Norrlandet tilldelats Vesterviks stad såsom ersättning
för de afstådda öarna Borgön och Mjödön; och hade, i anledning af
derom väckt fråga, kammarkollegium genom beslut den 13 december
1842, enär den staden tilldelade jordrymd af kronoparken endast utgjort
vederlag för berörda 2 öar, hvilka tillhört stadens donationsjord och
inräknats uti de 9 f mantal, hvartill samma jord i dess helhet jemlikt
kammarkollegii beslut den 2 juni 1825 ansetts, förklarat nu ifrågavarande
tre lägenheter böra innefattas under samma mantal och förty
ej böra undergå skattläggning. Såsom vederlag för donerad jord måste
ifrågavarande lägenheter jemväl i allt öfrigt anses vara af donationsnatur,
och syntes staden, med afseende å desammas innehaf, icke kunna
göra gällande bättre rätt, än som genom donationsurkunden af år 1529
åt staden inrymts i fråga om Borgön och Mjödön, hvilka icke varit med
eganderätt åt staden upplåtna. Härmed öfverensstämde ock 1880 års
jordebok för Lofta socken, hvaruti lägenheterna icke funnes såsom skatte
eller frälse införda, utan endast vore inbegripna under den såsom krono
utan grundskatt upptagna lägenheten Norrlandet n:o 1, f. d. kronopark,
vid hvilken lägenhet anteckning förekomme, att en del deraf vore upplåten
till Vesterviks stad såsom ersättning för afstådd jord till boningsplats
åt lotsar, jemlikt kongl. brefvet den 26 maj 1836.

Beträffande derefter de särskilda hemman och lägenheter, som
jemte en del af nyssberörda lägenheten Norrlandet enligt domänstyrel -

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

sens uppgift utgjorde domänen Stufverum, så upptoge nämnda jordebok
under titel krono under allmän disposition dels, såsom hemman,
Stufverum n:o /, 1 mantal, med ränta 1 krona och kronotionde 9 kronor
99 öre, samt anteckning om afsöndring derifrån för alltid, jemlikt kongl.
brefven den 3 februari 1863 och den 11 maj 1877, af de här ofvan
omförmälda, till Vesterviks tändsticksfabrik upplåtna två områden, samt
Strömmen n:o 1, vid Toteviken jemte holrnarne Luzerna och Mörtvik, 1
mantal, med ränta 1 krona, varande för båda hemmanen antecknadt,
att de varit majorsboställe vid andra lifgrenadierregementet, men numera
indragits och för kronans räkning utarrenderats, samt att enligt
kongl. bref den 29 september 1882 hemmanens ränta, såsom under
arrendet inbegripen, skulle ur jordebok och räkenskaper afskrifvas, dels
ock, såsom jordlägenheter, Göktorpet n:o /, ett torp, med kronotionde 14
öre och Mörtviken n:o /, ett torp, med kronotionde 55 öre, båda med
anteckning att de lydde under Stufverum n:o 1, äfvensom Stegeholm
n:o 7, åtskilliga ängs- och andra lägenheter, med ränta 34 kronor 92 öre
och anteckning att denna lägenhet lydde under Strömmen n:o 1 samt
att räntan skulle på grund af nyss åberopade kongl. bref afskrifvas.

Af nämnda hemman och lägenheter syntes Stufverum n:o 1, hvars
egor, enligt en hos domänstyrelsen förvarad, år 1894 upprättad karta
med beskrifning öfver inegorna till hemmanen Stufverum och Strömmen
med derunder lydande torp och lägenheter, vore belägna långt i
norr om de områden, som genom här ifrågasatta utbytet skulle frångå
domänen, sålunda icke blifva af detta utbyte berördt; och som enligt
samma karta med beskrifning, jemförda med det den 31 augusti 1894
upprättade arrendeförslag för egendomen, torpet Göktorpet n:o 1 och
Mörtviken n:o 1 samt holmen Mörtvik inräknades under hemmanet
Stufverum n:o 1, syntes utbytet ej heller afse någon del af nämnda
torp och holme.

Landtmäteristyrelsen, som upplyst, att, på sätt ofvan omförmälts,
Stufverums boställe vid det år 1839 afslutade skifte å förra kronoparken
Norrlandet tillskiftats egor för r\- mantal under litt. D, hade tillika förmält
sig hafva funnit, att samtliga de Stufverum nu tillhörande egor,
Indika i bytesförslaget afsåges, inginge i berörda vid skiftet utlagda x5,r
mantal Stufverum litt. D; och skulle, enligt styrelsens antagande, det
hemman Stufverum, som i skiftet under denna benämning ingått och
tillagts egor för mantal, vara detsamma som hemmanet Strömmen
n:o 1 vid Toteviken. Efter hvad kammarkollegium vid jemförelse mellan
å ena sidan omförmälda 1894 års karta och å andra sidan två i rikets
generallandtmäterikontor befintliga äldre kartor, en af år 1646 öfver

Satsutslcottets Utlåtande N:o 71.

Stegeholms kungsladugård och en af år 1750 öfver kronoparken Norrlandet,
trott sig finna, inginge emellertid i nämnda hemman Strömmens
egoområde, sådant detta å 1894 års karta upptoges, äfven lägenheten
Stegeholm n:o 1, och syntes denna lägenhet, hvilken uti äldre jordeböcker
vore införd icke såsom sjelfständig sådan, utan såsom tillökning
till hemmanet Strömmen n:o 1 under benämning »Stora Gärdet, Noteholmen
och Trädgårdsviken», åtminstone delvis innefattas uti det till utbyte
afsedda område af Stufverums domän, ehuru i kammarkollegium
icke kunde närmare utrönas, i hvad mån så kunde vara förhållandet,
då lägenheten, såsom sammanblandad med nämnda hemmans eg or, i
sjelfva verket numera kunde betraktas såsom obefintlig.

Hvad anginge sjelfva ansökningen, hade kammarkollegium i hufvudsak
deremot icke något att erinra, utan tillstyrkte, på angifna vilkor och
förbehåll, bifall till densamma. Beträffande särskild^ det i ansökningen
framstälda förslag, att staden i sammanhang med förvärfvet af dertill
ifrågasatta egor af Stufverums domän äfven skulle få på sig Överflyttad
rättigheten till uppbärande af den från tändsticksfabrikens område utgående
afgäld, ansåge kammarkollegium för sin del denna anordning
vara fullt lämplig i betraktande af områdets belägenhet i förhållande till
nyssnämnda egor och stadens hamn, samt med hänsyn jemväl till den
framtida reglering mellan staden och Lotta socken, hvarom förslag från
stadsvall in ägtiges sida bebådats, medan deremot något särskildt skäl,
hvarför, på sätt domänstyrelsen mot ansökningen i denna del anmärkt,
nämnda afgäldsrättighet skulle åt kronan bibehållas, icke syntes vara
för handen.

Med afseende å bytets omfattning i öfrigt anslöte sig kammarkollegium
till den af flere vederbörande framstälda erinran om uttryckligt
förklarande, att i bytet skulle ingå jemväl de båda här ofvan omnämnda,
mellan Slottsholmen och Stufverums fastlands egor belägna små
holmar, öfver hvilka Norrlandsvägen framlöpte. Enligt hvad delningsbeskrifningen
till ofvan åberopade skifte utvisade, vore dessa båda holmar
dervid tillförda Stufverum; och de hade veterligen icke sedermera,
vare sig vid den år 1884 från kronan till staden gjorda försäljning af
den till Stufverum förr hörande lägenheten Slottsholmen eller annorledes,
blifvit Stufverum afhända.

Emot den af stadsfullmägtige åberopade värdering å ifrågavarande
jordar och afgäldsförmån hade kammarkollegium icke funnit anledning
till annan erinran, än att kapitalvärdet af ej mindre nämnda afgäld än
äfven, på sätt domänstyrelsen anmärkt, de för Stufverum beräknade särskilda
årsinkomster och förmåner skäligen syntes böra beräknas endast

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

efter fyra i stället för af värderingsmännen tillämpade fem procents
räntefot, med iakttagande hvaraf och om årsafgälden för tändsticksfabrikens
område upptoges till i jemnadt tal 40 kronor de i värderingsinstrumentet
i berörda hänseenden uppförda kapitalbelopp af 829 kronor
20 öre samt 8,000 kronor skulle förhöjas till respektive 1,000 kronor
och 10,000 kronor samt i följd deraf totalvärdet å Stufverumsegorna
jemte afgälden ökas från 17,389 kronor 65 öre till 19,560 kronor 45 öre,
hvilket åter skulle föranleda en förhöjning af den utaf staden erbjudna
mellangiften 2,315 kronor 82 öre till 4,486 kronor 62 öre.

Beträffande i sammanhang härmed domänstyrelsens hemställan, att
staden skulle förpligtas aflemna lägenheterna Ekhagen, Sjöshult och Jägarebansveden
försatta i fullgodt stånd till hus, häfd och hägnad m. m.
efter synerätt^ pröfning, borde efter kammarkollegii åsigt ett dylikt förbehåll,
hvilket efter omständigheterna kunde komma att innebära en alltför
stor rubbning i de förutsättningar, hvarpå hela frågan syntes grundad,
knappast behöfva uppställas, då den hållna värderingen, mot hvars
tillförlitlighet anmärkning icke förekomme, väl otvetydigt måste anses
gifva vid handen, att lägenheterna äfven i sitt nuvarande skick egde
det af värderingsmännen åsätta värde och alltså kunde för detsamma i
vederlagsberäkning ingå. För sin del ansåge sig kammarkollegium derför
kunna biträda Kongl. Maj:ts befallningshafvandes mening, att lägenheterna
skulle af staden afträda^ i det skick, hvari de nu befunne sig.

Med afseende å det af domänstyrelsen med flere uppstäda förbehåll
om rätt för Stufverums domän att för all framtid hemta grus å
egofiguren n:o 137 förekomme, att, enligt hvad landtmäteristyrelsens
yttrande upplyste, vid förenämnda skifte å kronoparken Norrlandet samtlige
skiftesdelegare förbehållits rätt att till vägunderhåll hemta sand och
grus å en å 1828—29 årens karta med n:o 293 betecknad, Kulbacken benämnd
egofigur, hvilken landtmäteristyrelsen funnit vara densamma som
den nu ifrågavarande, å Götherströms karta under n:o 137 upptagna.
Ett förbehåll i angifna syftet syntes derför icke kunna inskränkas ensamt
till Stufverums förmån, utan böra göras så vidsträckt, att jemväl
alla andra vederbörandes deraf beroende rätt lemnades af bytet oförkränkt.

Derest bytet medgåfves, syntes de Stufverums egor, hvilka staden
derigenom erhöllo, böra till den del, som motsvarade värdet af stadens
till donationsjorden hörande lägenheter Ekhagen, Sjöshult och Jägarebansveden,
i stadens hand ikläda sig natur af donationsjord och såsom
sådan blifva underkastad nu eller framdeles meddelade föreskrifter om
hushållning med sådan jord. Såsom endast utgörande vederlag för
Bill. till Jlitcsd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 62 Höft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

nämnda tre donationslägenheter syntes Stufverumsområdet i angifna del
äfven böra anses inbegripet under det, på sätt ofvan angifvits, stadens
hela donationsjord åsätta mantal, så att någon öfverflyttning af andel i
Stufverums hemmantal på detta område icke, såsom domänstyrelsen afsett,
borde ifrågakomma, likasom staden ej heller finge anses genom
bytet åtkomma sådan rätt till dessa egor, att lagfart derå, på sätt domänstyrelsen
jemväl förestält sig, kunde för staden meddelas. Den andel af
egorna åter, som belöpte å den kontanta mellangiften i förhållande till
hela det beräknade värdet af Stufverums ifrågavarande mark — kapitalvärdet
för ofvan omförmälda afgäldsrättighet härvid å båda sidor frånräknadt
— och hvilken syntes böra genom behörig utbrytning på stadens
bekostnad från det öfriga området särskiljas, blefve deremot enligt
kammarkollegii åsigt att betrakta såsom af staden från kronan genom
rent köp åtkommen egendom, i afseende hvarå de vanliga bestämmelserna
om försäljning af mindre kronoegendomar borde i tillämpliga delar
lända till efterrättelse, så att denna fastighet undfinge natur af allmänt
frälse med förpligtelse för staden att derför utgöra onera och utskylder
i likhet med hvad för dylika egendomar i orten egde rum. Något åsättande
af mantal å denna fastighet syntes desto mindre behöfva ifrågakomma,
som, med undantag i viss mån för afgift till vederbörande
presterskap, allmän utskyld af beskaffenhet att böra efter mantalsberäkning
utgöras numera ej påhvilade den del af Stufverums domän, hvarifrån
här ifrågavarande egor, efter hvad ofvan vore sagdt, kunde anses
vara tagna, utan kunde fastigheten lämpligen betraktas endast såsom en
lägenhet.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl.
Maj:t, som den 6 november 1896 bemyndigat domänstyrelsen att på
de för kronan fördelaktigaste vilkor, som kunde betingas, låta ombesörja
förra majorsbostället Stufverums skötsel och bruk under ett
års tid från den 14 mars 1897, nu föreslagit Riksdagen att medgifva,
att till staden Vestervik måtte, med tillträdesrätt den 14 mars 1898,
öfverlåtas ej mindre de delar af Stufverums domän, hvilka funnes upptagna
å kommissionslandtmätaren Götherströms ofvan åberopade karta
och hvilka utgjordes af dels öarna Luzernan, Notholmen, Stora och
Lilla Ringholmen samt Utklabben, dels ock domänens å fastlandet,
belägna egor söder om Gränsövägen med utsträckning i vester till
Gamleby viken, häri inbegripna jemväl de båda små holmar mellan
Slottsholmen och fastlandet, öfver hvilka den så kallade Norrlandsvägen
framlöpte, allt tillhörande 1 mantal Strömmen n:o 1 med lägenheten
Stegeholm n:o 1, än äfven rättigheten att för framtiden uppbära

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

den årliga afgälden för de jemlikt kongl. brefven den 3 februari 1863
och den 11 maj 1877 till Vesterviks tändsticksfabrik från Stufverums
egendom upplåtna områden, mot det att staden å sin sida samtidigt till
kronan afstode sin rätt till de kronoparken Norrlandet förut tillhörande
lägenheterna Ekhagen, Sjösliult och Jägarebansveden och tillika kontant
erlade en mellangift af 4,486 kronor 62 öre, samt i öfrigt under följande
vilkor och förbehåll, nemligen:

att jordarne å ömse sidor aflemnades i nu befintligt skick;
att den vid 1839 års laga skifte å förra kronoparken Norrlandet
skiftesdelegarne förbehållna rätt till sand- och grustägt å det område,
som å Götherströms karta upptagits under egofiguren n:o 137, fortfarande
skulle ega bestånd;

att af det jordområde, i värde beräknadt till 18,560 kronor 45 öre,
som genom egoutbytet tillfölle staden, så stor del, som motsvarade
3,486 kronor 62 öre, genom på stadens bekostnad verkstäld landtmäteriförrättning
utbrötes och i jordeboken upptoges såsom en särskild
lägenhet under titel allmänt frälse, med skyldighet för staden att derför
utgöra de dylika egendomar författningsenligt åliggande onera och
utskylder; samt

att öfriga delen af berörda område skulle ikläda sig natur af från
kronan donerad stadsjord samt för ty vara underkastad nu eller framdeles
gällande bestämmelser rörande hushållningen med sådan jord;

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att
den kronan vid egoutbytet tillkommande mellangift måtte, på samma
sätt som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar, användas
till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd
tjenlig mark.

Såsom ofvan meddelats, har domänstyrelsen uti sitt i ärendet
afgifna utlåtande, i fråga om den afgäld, som af Vesterviks tändsticksfabrik
hittills erlagts för de till densamma från bostället Stufverum afsöndrade
områden, anfört, att denna afgäld vid den å bostället hållna
arrendevärdering, upptagen till 40 kronor 10 öre, för närvarande utginge
till boställets arrendator, men efter arrendeperiodens slut den 14
mars 1897 skulle omedelbart till statsverket utgöras; och ansåge
styrelsen något skäl, hvarför statsverket skulle afhända sig denna
skatteinkomst, icke förefiunas, helst Vesterviks stad icke kunde hafva
något särskildt intresse af att tändsticksfabriken uti ifrågavarande
hänseende blefve till staden skattskyldig, då nemligen detta icke kunde
antagas utgöra något vilkor för att fabrikens område i alla hänseen -

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

den införlifvades med staden. Beträffande denna fråga har deremot
kammarkollegium i sitt utlåtande i ärendet förklarat sig anse, att
rättigheten till uppbärande af den från tändsticksfabrikens område utgående
afgiften borde öfverflyttas på staden Vestervik med afseende å
områdets belägenhet i förhållande till de egor, som nu ifrågasättas att
af staden förvärfvas, och stadens hamn samt med hänsyn jemväl till
den framtida reglering mellan staden och Lotta socken, hvarom förslag
från stadsfullmägtiges sida bebådats, medan deremot något särskildt
skäl, hvarför nämnda afgäldsrättighet skulle åt kronan bibehållas,
icke syntes vara för handen; och är Kongl. Maj:ts proposition i denna
del affattad i öfverensstämmelse med kammarkollegii sålunda uttalade
mening.

Då emellertid enligt utskottets förmenande giltiga skäl icke anförts
för öfverlåtande åt Vesterviks stad af rättigheten att uppbära
den årliga afgälden för de jemlikt kongl. brefven den 3 februari 1863
och den 11 maj 1877 till Vesterviks tändsticksfabrik från Stufverums
egendom upplåtna områden icke blifvit förebragta, har utskottet, lika
med domänstyrelsen, ansett nämnda afgäld icke böra till staden afyttras.
Men för sådant fall bör den mellangift, som staden vid ifrågavarande
byte ansetts böra erlägga, undergå motsvarande minskning,
utgörande enligt den i den kongl. propositionen gjorda beräkning 1,000
kronor.

Med afseende härå och då utskottet i?öfrigt icke haft något att
emot ifrågavarande framställning erinra, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts p förevarande proposition må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

dels att till staden Vestervik må, med tillträdesrätt
den 14 mars 1898, öfverlåtas de delar af Stufverums
domän, hvilka finnas upptagna å kommissionslandtmätaren
Götherströms ofvan åberopade karta och
hvilka utgöras af dels öarna Luzernan, Notholmen,
Stora och Lilla Ringholmen samt Utklabben, dels
ock domänens å fastlandet belägna egor söder om
Gränsövägen med utsträckning i vester till Gamlebyviken,
häri inbegripna jemväl de båda små holmar
mellan Slottsholmen och fastlandet, öfver hvilka den
så kallade Norrlandsvägen framlöper, allt tillhörande
1 mantal Strömmen n:o 1 med lägenheten Stegeholm

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

n:o 1, mot det att staden å sin sida samtidigt till
kronan afstår sin rätt till de kronoparken Norrlandet
förut tillhörande lägenheterna Ekhagen, Sjöshult och
Jägarebansveden och tillika kontant erlägger en mellangift
af 3,486 kronor 62 öre, samt i öfrigt under följande
vilkor och förbehåll, nemligen:

att jordarne å ömse sidor aflemnas i nu befintligt
skick;

att den vid 1839 års laga skifte å förra kronoparken
Norrlandet skiftesdelegarne förbehållna rätt
till sand- och grustägt å det område, som å Götherströms
karta upptagits under egofiguren n:o 137, fortfarande
skall ega bestånd;

att af det jordområde, i värde beräknadttill 18,560
kronor 45 öre, som genom egoutbytet tillfaller staden,
så stor del, som motsvarar 3,486 kronor 62 öre, genom
på stadens bekostnad verkstäld landtmäteriförrättning
utbrytes och i jordeboken upptages såsom en särskild
lägenhet under titel allmänt frälse, med skyldighet
för staden att derför utgöra de dylika egendomar
författningsenligt åliggande onera och utskylder; samt
att öfriga delen af berörda område skall ikläda
sig natur af från kronan donerad stadsjord samt för ty
vara underkastad nu eller framdeles gällande bestämmelser
rörande hushållningen med sådan jord;

dels och att den kronan vid egoutbytet tillkommande
mellangift må, på samma sätt som köpeskillingarne
för försålda mindre kronoegendomar, användas
till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark.

Stockholm den 4 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.