Statsutskottets Utlåtande N:o 71 (Utlåtande 1895:Su71 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

N:o 71.

Auk. till Riksd. kansli den 26 april 1895, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts proposition till Riksdagen
angående beredande af ålderdomsunderstöd åt
barnmorskor.

(l:a U. A.)

Uti en den 18 sistlidne januari till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 5) har Kongl. Maj:t — under förmälan att, sedan med anledning af
Riksdagens skrifvelse den 5 maj 1888 angående åstadkommande af en
allmän pensionsinrättning för barnmorskor och en i samma syfte gjord
framställning af ett år 1887 i Stockholm hållet barnmorskemöte, öfver
hvilken framställning medicinalstyrelsen afgifvit infordradt utlåtande,
Kongl. Maj:t bemyndigat chefen för ecklesiastikdepartementet att genom
en eller flere sakkunniga personer, dem han egde utse, låta utarbeta
förslag till barnmorskors pensionering, medicine doktorn E. W. Wretlind,
enligt erhållet uppdrag, den 8 november 1888 afgifvit ett sådant förslag;
att, efter det utlåtanden deröfver inhemtats från medicinalstyrelsen,
direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning äfvensom
direktionen för presterskapets enke- och pupillkassa, och sedan chefen
för ecklesiastikdepartementet, som funnit frågan erfordra ytterligare
utredning, uppdragit densamma åt e. o. amanuensen i kongl. biblioteket
Bill. till Jliksil. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 47 Höft. (N:o 71) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

G. Eneström, denne den 13 februari 1893 till Kongl. Maj:t aflemnat
betänkande om barnmorskecorpsens pensionering jemte förslag till reglemente
för en ålderdomsunderstödsanstalt för barnmorskor, öfver hvilket
betänkande och förslag derefter yttranden afgifvits af samtlige förste
provinsialläkare, förste stadsläkarne i Stockholm och Göteborg, Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i länen och öfverståthållareembetet äfvensom
af medicinalstyrelsen, direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning
och statskontoret — föreslagit Riksdagen att godkänna följande
grunder för inrättande af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd
åt barnmorskor:

I) i afseende å anstaltens ändamål:

att anstalten, hvilken benämnes barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt
och träder i verksamhet med år 1896, skall afse beredande
af ålderdomsunderstöd åt här i riket legitimerade barnmorskor, hvilka
genom långvarig och nitisk yrkesutöfning gjort sig af sådant understöd
förtjenta;

II) i afseende å kostnadernas bestridande:

att de för anstaltens ändamål erforderliga kostnader skola bestridas
genom afgifter af kommuner och i deras tjenst anstälda barnmorskor
samt genom fyllnadsbidrag af staten;

att deremot enskildt praktiserande barnmorskor icke skola erlägga
några afgifter till anstalten, utan i stället vidkännas minskning i understödsbeloppet; III)

i afseende å kommunernas afgifter:

H r '' '' '' ’ >:. . MU-ljtfiim ■. '' V- -.VO. i: -

att kommun skall vara skyldig att för hvart år från och med
1895 till anstalten erlägga en afgift, beräknad efter 1 öre för hvarje
person, som, enligt de under året af statistiska centralbyrån till ledning
vid riksdagsmanaval offentliggjorda folkmängdsuppgifter, tillhört kommunen,
samt att, om vid uträkningen af årsafgiften beloppet skulle
sluta med ören, det skall ökas till närmast högre krontal;

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

IV) i afseende å barnmorskornas afgifter:

att barnmorska, som efter ingången af år LS96 varit i sådan egenskap
under ett kalenderår eller del deraf med fast årslön anstäld hos
en eller flera kommuner och förvärfvat rätt att räkna samma år såsom
helt eller hälft tjenstår, på sätt här nedan sägs, skall vara skyldig att
för det året erlägga en afgift af 5 kronor, som må innehållas å hennes
aflöning och skall inlevereras till anstalten af den kommun, hos hvilken
hon under året senast varit sålunda anstäld; samt att, om den anställningen
var fäst vid två eller flera kommuner gemensamt, den enligt
förenämnda uppgifter folkrikaste bland dem skall svara för afgiftens
inlevererande till anstalten; och

att en gång erlagd afgift ej må återbekommas;

V) i afseende å rätten till understöd samt understödets belopp:

att rätt till understöd från anstalten skall, under de vilkor^ som
i öfrig! bestämmas, tillkomma i Sverige legitimerade barnmorskor, som
antingen under hvart och ett af de 5 sista kalenderåren närmast före
det år, under hvilket ansökan om understöd inlemnas, utöfvat sitt yrke
under sådana omständigheter, att, enligt hvad här nedan sägs, hänsyn
dertill får tagas vid tjenstårsberäkningen, eller som, derest de under
ett eller flera af de nämnda 5 kalenderåren icke utöfvat sitt yrke på
detta sätt, genom intyg af sin närmaste förman eller annorledes styrka,
att sådant icke härrört af bristande nit eller annan, blott på dem sjelfva
beroende anledning;

att barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten
att utöfva sitt yrke, ej skall ega från anstalten erhålla understöd;

att helt understöd skall utgå med ett belopp af 200 kronor för
år och må tilldelas barnmorska, som efter ingången af år 1896 under
anställning i sådan egenskap med fast aflöning hos en eller flera kommuner
förvärfvat minst 30 tjenstår och som derjemte antingen uppnått
65 års ålder eller ock fylt 55 år och genom obotlig sjukdom eller vanförhet
blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke;

att barnmorska, hvilken såsom sådan annorledes förvärfvat minst
30 tjenstår och som derjemte antingen uppnått 65 års ålder eller ock
fylt 55 år och genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urstånd -

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

satt att vidare utöfva sitt yrke, må kunna erhålla afkortadt årligt understöd
till följande belopp:

om hon icke efter ingången af år 1896 i egenskap af

barnmorska varit med fast aflöning anstäld hos någon

kommun......................................................,................................... 150 kronor,

om hon efter ingången af år 1896 under fast aflönad anställning
såsom barnmorska i kommuns tjenst förvärfvat

mindre än 3 tjenstår.................................................................. 150 »

minst 3 x> ................................................................ 155 s>

T> 6 x> 160 x>

x> 9 » 165 x>

x> 12 x> .................................................................. 170 x>

x> 15 » 175 x>

x> 18 x> .................................,................................ 180 x>

x> 21 x> .................................................................. 185 x>

t> 24 x> .................................................................. 190 x>

x> 27 x> .......................,...„........................... .......... 195 x> ;

att, derest barnmorska, när hon söker understöd, sedan minst 10
år tillbaka i sådan egenskap oafbrutet varit med fast årslön af tillhopa
minst 200 kronor enligt det beräkningssätt, som nedan angifves, anstäld
hos en eller flera kommuner, och genom intyg af hennes närmaste förman
styrkes, att hon på grund af försvagad helsa, bristande syn eller
hörsel, eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare är fullt
lämplig att sköta sin tjenst, samt kommunen eller kommunerna af
denna anledning besluta gifva henne afsked, hon må, i fall hon uppnått
55 års ålder och räknar minst 30 tjenstår, kunna efter afgång från
tjensten erhålla afkortadt årligt understöd till följande belopp:

om hon vid afskedet fylt

55 år, ..................................................................... 100 kronor

56 x> ................................ 110 X)

57 )) ...................................................................... 120 x>

58 xi ........................ 130 x>

59 xi .................................i.................................. 140 xi

60 X) ........................................:............................. 150 xi

61 xi .................................................................... 160 x.

62 x> ..................................................................... 170 xi

63 xi ..................................................................i... 180 »

64 xi ......................................... 190 x> ,

Statsutskottets Utlåtande N:o 71

dock så, att detta afkortade understöd i intet fall må öfverstiga det, som
barnmorskan skulle kunnat erhålla, om hon genom obotlig sjukdom
eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke;

att barnmorska, som ej uppnått det för erhållande af förutnämnda
slags understöd erforderliga antalet lefnads- och tjenstår, men genom
obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt
yrke, må erhålla afkortadt årligt understöd till ett belopp af 70 kronor,
om hon antingen förvärfvat minst 20 tjenstår eller ock genom olycksfall
under yrkesutöfningen ådragit sig sjukdomen eller vanförheten;
samt att hon i den senare händelsen må ega rätt till det angifna understödet
oberoende både af antalet tjenstår och af den omfattning, i
hvilken hon utöfvat yrket under de 5 kalenderåren närmast före det,
då ansökan om understöd inlemnas;

att barnmorska, som sökt och erhållit rätt till afkortadt understöd
samt redan börjat uppbära sådant, sedermera icke må kunna erhålla
rätt till högre understöd från anstalten;

att såsom tjenstår må räknas hvarje kalenderår, under hvilket
barnmorska i sådan egenskap varit af en eller flera kommuner aflönad
med fast årslön af sammanlagdt minst 200 kronor och verkligen utöfvat
yrket, eller under hvilket hon verkstält minst 30 förlossningar, samt att
i den fasta årslönen må inräknas värdet af naturaförmåner — bostad
och vedbrand dock högst till ett belopp af sammanlagdt 75 kronor —
men icke den särskilda ersättning af kommunalmedel, som kan hafva
tillkommit barnmorskan för verkstälda förlossningar;

att om barnmorska, som icke aflönats med minst ofvan angifna
årslön, under ett kalenderår verkstält mindre än 30, men mer än 14
förlossningar, hon må räkna detta såsom hälft tjenstår, men såsom helt
i det fall, att sammanlagda antalet förlossningar under detta och det
näst föregående eller efterföljande kalenderåret uppgått till minst 60,
dock att vid sådan sammanläggning hvarje förlossning icke får mer än
en gång tagas i beräkning;

att vid pröfning af understöd srätten två halfva tjenstår må betraktas
lika med ett helt sådant;

att, om barnmorska under ett kalenderår hvarken af kommun erhållit
minst 200 kronor i fast årslön eller verkstält minst 15 förlossningar,
hänsyn till detta kalenderår ej må tagas vid tjenstårsberäkningen,
och att detsamma må gälla, om hon väl erhållit minst 200 kronor i
fast årslön, men icke under året verkligen utöfvat yrket;

att, då särskilda lokala förhållanden dertill föranleda, anstaltens

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

direktion må, på ansökan af vederbörande kommun eller barnmorska
och efter medicinalstyrelsens hörande, ega att, utan hinder af ofvan
föreslagna bestämmelser rörande såväl aflöning som antal verkstälda
förlossningar, för viss, i hvarje fall bestämd tid meddela rätt till beräknande
af hela eller halfva tjenstår;

att medicinalstyrelsen må, på grund af den verksamhet barnmorska
under tiden före år 1896 utöfvat i sitt yrke, bestämma antalet henne
för nämnda tid tillkommande tjenstår, dock att dervid får tagas hänsyn
till hela yrkesutöfningstiden endast för de barnmorskor, hvilka
vid 1895 års utgång oafbrutet varit i sådan egenskap sedan minst 10
år tillbaka med fast årslön anstälda i en eller flera kommuners tjenst,
hvaremot för öfriga barnmorskor hänsyn må tagas blott till yrkesutöfuingen
under de 30 sista åren före 1896;

att, om barnmorska, som blifvit förklarad understödsberättigad,
sedermera under ett kalenderår antingen för biträde vid förlossningar
erhållit af kommun fast årslön eller andra deremot svarande förmåner
eller ock verkstält minst 30 förlossningar, hon skall förlora sitt understöd
för hela det närmast följande kalenderåret;

att, om understödsberättigad barnmorska, som icke för sådant biträde
under ett kalenderår af kommun erhållit fast årslön eller andra
deremot svarande förmåner, under samma år verkstält mindre än 30,
men mer än 14 förlossningar, hon skall förlora sitt understöd för det
närmast följande halfva kalenderåret;

att understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,
skall för den tid, hon deraf är i mistning, förlora sitt understöd;

att den, som under 5 år i följd icke uttagit sitt understöd, skall
afföra^ från förteckningen å understödstagare, och att, om hon sedermera
å nyo anmäler sig, det må ankomma på anstaltens direktion att
bestämma, om och i hvilken mån hon åter må inträda i sin förra rätt;

att understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, icke utan
Kongl. Maj:ts tillstånd må ega åtnjuta understödet för den tid, hon är
utrikes, samt att, om understödstagare blifver främmande magts undersåte
eller utan Kongl. Maj:ts tillstånd träder i främmande stats tjenst,
hennes rätt till understöd skall upphöra;

att understöd skall beräknas för fulla kalendermånader och i regeln
vidtaga med början af månaden näst efter den, i hvilken understöd
blifvit barnmorska tillerkändt, men för barnmorska, som förklarats
berättigad till understöd på grund af försvagad helsa, bristande syn
eller annan liknande, oförvållad anledning, först med början af månaden
näst efter den, under hviken hon erhållit afsked från sin tjenst;

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

att understöd skall upphöra att utgå med den månad, i hvilken
barnmorskan aflidit eller rätt till understöd förlorats; samt

att understöd från anstalten icke må för understödstagarens gäld
tagas i mät;

VI) i afseende å utbetalning af understöd:

att understöd utbetalas halfårsvis af anstalten, och att, om understödstagare
är boende i landsorten, hon skall vara berättigad att, efter
derom, hos anstalten gjord anmälan, innefattande uppgift om hennes
hemvist samt åtföljd af de intyg och öfriga handlingar, Kongl. Maj:t
kan finna skäligt föreskrifva, från anstalten få understödet med allmänna
posten i rekommenderadt eller assureradt tjenstebref eller genom
postanvisning kostnadsfritt sig tillsändt; och

VII) i afseende å anstaltens styrelse och förvaltning:

att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnes
pensionsinrättning, samt att dervid skola i tillämpliga delar och i alla
de omständigheter, om hvilka icke i blifvande reglemente för anstalten
kommer att särskildt stadgas, gälla enahande föreskrifter, som enligt
art. VII och Vill af reglementet för nämnda inrättning äro gifna för
densamma och dess förvaltning.

I sammanhang härmed hade Kongl. Maj:t — med tillkännagifvande,
dels att, derest dessa grunder af Riksdagen godkändes, Kongl. Maj:t
ämnade för den nya anstalten utfärda särskildt reglemente i enlighet
med desamma, dels att Kongl. Maj:t, efter det närmare erfarenhet vunnits
angående omfånget af de göromål, som tillhörde anstalten, samt
dessa göromåls lämpliga fördelning komme att till Riksdagen afgifva
förslag till stat för anstalten, dels ock, att Kongl. Maj:t, i den mån särskildt
bidrag från statsverket till anstaltens uppehållande blefve behöfligt,
komme att till Riksdagen aflåta proposition om uppförande i riksstaten
af härtill erforderligt anslag — föreslagit Riksdagen att, i afseende
å de under år 1896 uppkommande kostnader för beredande af
ålderdomsunderstöd åt barnmorskor medgifva:

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

att Kcmgl. Maj:t måtte för sistnämnda år bestämma de belopp,
som blefve erforderliga till bestridande af ålderdomsunderstödsanstaltens
förvaltningsbestyr och ersättning till biträde åt medicinalstyrelsen
för behandling af frågor om barnmorskors rätt till tjenstårsberäkning;
samt

att de för berörda ändamål och för anstaltens utgifter i öfrigt
under nämnda år erforderliga medel måtte af Kongl. Maj:t, i den mån
influtna afgifter icke vore att tillgå, anvisas utaf statsmedel såsom förskott,
att antingen godtgöras af berörda afgifter, i den mån de under
året till anstalten inginge, eller, derest sagda afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Till det i propositionen åberopade, vid densamma fogade statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för den 18 januari innevarande
år äfvensom till ofvannämnda af e. o. amanuensen G. Eneström utarbetade
betänkande och förslag i ämnet tillåter sig utskottet, för undvikande
af för stor vidlyftighet, hänvisa.

Ehuruväl Kongl. Maj:ts förevarande framställning är föranledd af
en Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet, har utskottet dock
trott, att, då frågan nu efter verkstäld utredning föreligger till afgörande,
noga bör tillses och öfvervägas, huruvida ifrågavarande ändamål
verkligen är af beskaffenhet att böra af staten understödjas samt
huruvida bidrag dertill från det allmännas sida är af verkligt behof
påkalladt. Då frågan år 1888 var föremål för Riksdagens pröfning,
gälde den allenast föranstaltande af erforderlig utredning. De, som då
biträdde Riksdagens beslut i ämnet, kunna emellertid dermed ingalunda
anses hafva uttalat sin slutliga mening om lämpligheten att med statsmedel
understödja eu ålderdomsförsörjningsanstalt för ifrågavarande
yrkesutöfvare.

Den i frågan åberopade omständighet, att, då staten genom barnmorskereglementet
ålagt barnmorskorna vissa skyldigheter, för hvilkas
åsidosättande, äfven om det sker ofrivilligt, viten äro faststälda och af
hvilka några kunna föranleda direkta ekonomiska uppoffringar, staten
ock bör medverka till betryggande af dex-as ålderdom, kan utskottet
icke tillmäta någon afgörande betydelse. Att för utöfvande af ett yrke
vissa ordningsföreskrifter utfärdas och viten fastställas, är nemligen icke
något för barnmorskeyrket säreget; och de direkta ekonomiska upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

offringar, som utöfvarne af ifrågavarande yrke stundom nödgas ikläda
sig, måste anses fullt motvägas af den lön, de erhålla af kommunen,
eller den särskilda godtgörelse, de bekomma.

Den omständighet, att ifrågavarande yrkesutöfvare hvarken äro af
staten anstälda eller till större eller mindre del aflönade, anser utskottet
innebära tillräckligt skäl för att staten icke bör medverka till deras
ålderdomsförsörjning.

Så vidt frågan gäller att bereda ålderdomsförsörjning åt barnmorskor,
anstälda af kommunerna, anser utskottet denna angelägenhet
vara en kommunernas egen, som lämpligast bör af dem sjelfva ombesörjas.
Skulle af allmänna medel bidrag lemnas till beredande af ålderdomsförsörjning
åt sådana af kommunerna anstälda yrkesutöfvare, torde
med skäl kunna befaras, att härigenom skulle framkallas liknande anspråk
från andra af kommunerna aflönade, för den allmänna helsovården
jemväl vigtiga yrkesutöfvare, såsom stadsläkare och distriktsläkare
samt den vid kommunernas sjukvårdsinrättningar anstälda sjukvårdsbetjening
äfvensom derefter från andra i kommunernas tjenst varande
personer. Det är visserligen sant, att, enligt Kongl. Maj:ts föreliggande
förslag, kommunerna skulle åläggas att bidraga med den väsentligaste
delen af kostnaderna för ifrågavarande yrkesutöfvares ålderdomsförsörjning,
men enligt utskottets åsigt bör staten icke lämpligen
pålägga kommunerna afgifter för kommunala ändamål, utan öfverlemna
sådant till kommunernas egen sjelfstyrelse, hvartill kommer, att de afgifter,
som, enligt förslaget, skulle kommunerna för ändamålet åläggas,
afse att bereda ålderdomsförsörjning jemväl åt de talrika enskildt praktiserande
barnmorskorna, med hvilka kommunerna såsom sådana icke
kunna anses hafva något att skaffa.

Hvad åter beträffar dessa sistnämnda enskilda yrkesutöfvare, hvilka
enligt förslaget skulle erhålla ålderdomsunderstöd utan att dertill i
någon mån sj elfva bidraga, kan utskottet icke underlåta att erinra om
den grundtanke, som icke mindre inom detta än inom öfriga yrken
och näringsgrenar i samhället bör göra sig gällande, att nemligen den
enskilde bör så vidt möjligt söka genom besparingar under sin helsas
och krafts dagar sjelf bereda sig medel till sin ålderdomsförsörjning.
Medvetandet af sådan pligt tillför helt visst långt större kraft och
sjelfständighet än ett vidsträckt öfverlåtande åt det allmänna att draga
försorg om betryggande af den enskildes ålderdom. Hvarje steg från
statens sida, som kan loda till försvagande af känslan för denna pligt,
är, enligt utskottets uppfattning, vanskligt att taga. Valet af ifrågavarande
yrke är fritt, och är konkurrensen på detta område för stor
Bill. till lliksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 47 Haft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

och förtjensten derigenom för ringa, må den enskilde vända sig åt
annat håll. Skulle staten medverka till beredande af ålderdomsförsörjning
åt enskildt praktiserande barnmorskor, är jemväl att befara
att andra, äfvenledes för den allmänna helsovården vigtiga enskilda
yrkesutöfvare kunna anse sig hafva anspråk på statens medverkan för
försörjning under deras ålderdom, såsom privata läkare, tandläkare, apotekare,
fältskärer, vaccinatörer, sjuksköterskor m. fl.

Till dessa principiella skäl för afslag å föreliggande framställning
vill utskottet foga, att den verkstälda utredningen i frågan, enligt hvad
utskottet trott sig finna, icke ådagalagt något synnerligt behof af medverkan
från det allmänna för ifrågavarande ändamål, om sådan medverkan
eljest ansetts lämplig. Af de 2,470 år 1892 praktiserande barnmorskorna
voro 1,463 gifta och således åtminstone i någon mån af sina
män försörjda, 357 enkor och endast 620 ogifta, af hvilka sistnämnda
naturligtvis blott ett fåtal öfverskridit 65 år; och af samtliga 2,470 voro
1,716 aflönade af kommunerna och 754 privata, deraf 481 i städerna
och endast 273 å landet. Om i många fall den från kommunen utgående
aflöningen icke är så betydande, erhåller i regeln barnmorskan
på landet fullt motsvarande ersättning för sitt biträde vid förlossningar,
om icke i peningar, så i naturaförmåner af hvarjehanda slag; och torde
hennes tjenstgöring i allmänhet gifva henne tid öfrig till annan arbetsförtjenst.
Af de i de större städerna praktiserande hafva de, som förvärfvat
sig namn om skicklighet, ofta inkomster å yrket, vida öfverstigande
lefnadsbehofvet. Att också detta yrke måtte anses rätt lönande,
visar den starka tillströmningen till detsamma.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 25 april 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

Reservation

af herrar A. Persson, S. G. von Friesen och 0. Jonsson mot vissa
delar af motiveringen.

Herr A. G. L. Billing har begärt få antecknad!, att han icke
deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.