Statsutskottets Utlåtande N:o 70 (Utlåtande 1895:Su70 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

■t! > (11 -!:'' I

; AuU''

N:o 70.

v-m/k n.;;,);s i; tu;

t; j ;1 ;• i -tf t; /. . !,* ''

Ank. till Riksd. kansli den 2ti april 1895, kl. 5 e. in.

i::'':''- < •• -.It 1 ''Vi rlu . uaii r;{ ... •. ■ ’ i.- a; ad • Mm

Utlåtande, i anledning af Köngl. Maj:ts proposition om uppgörelse
med Stockholms stad angående öfverlåtande på staten af
den rätt, staden må ega till vissa delar af Helgeandsholmen,
samt angående två i ämnet väckta motioner.

(I- A.)

Enligt hvad af en till Riksdagen den 22 mars innevarande år aflåten
proposition (n:o 43) inhemtas, hade fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret
i skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 19 sistlidne januari anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes godkänna följande af Stockholms stadsfullmägtige
för deras del biträdda

, r . • • j

»Förslag

»i : .

till uppgörelse mellan å ena sidan staten och å andra sidan Stockholms
stad i fråga om öfverlåtande på staten af den rätt, staden må ega till
vissa delar af Helgeandsholmen och vidliggande vatten.

Emot det att Stockholms stad till förmån för svenska staten afsäger
sig alla anspråk på eganderätt till de delar af Helgeandsholmen, hvilka i
Bill. till liiksd. Vrot. 1895. 4 Samt. I Afd. 46 Höft. (N:o 10.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

det af stadens ombudsman och stadsingeniören den 5 april 189^ gemensamt
afgifna tjenstememorial angifvits tillhöra staden, nemligen dels Gamla
Norrbrogatan, den emellan Gamla och Nya Norrbro löpande gata jemte
området norr derom, den genom holmen gående kanalen och utfyllningarna
vid tomterna n:is 1—6 i qvarteret Norrbro, innehållande i areal
tillsammans omkring 6,040 qvadratmeter, dels ock vidliggande vattenområde,
till den utsträckning detta af fullmägtige tinnes behöfva tagas i
anspråk för utförande af 1888 års Riksdags af Kongl. Maj:t den 22 juni
samma år godkända beslut om uppförande å Helgeandsholmen af riksdagsoch
riksbanksbyggnader,

förklarar å andra sidan staten:

a) att de begränsningslinier, som, enligt hvad bilagda situationsplan
utvisar, uppdragits mellan å ena sidan Arsenals-, Kungsträdgårds- och Hamngatorna
samt å andra sidan det staten tillhöriga Carl XIII:s torg, skola
för framtiden vara gällande;

b) att staten till förmån för Stockholms stad afstår från eganderätten
till de delar af Humlegården, hvilka blifvit tills vidare upplåtna att tillläggas
dels Sturegatan (kongl. bref den 10 mars 1877), dels Carlavägen
(kongl. bref den 6 juli 1877), dels ock Vestra Humlegårdsgatan (kongl.
bref den 9 juli 1880) m. m., och hvilka delar hålla i areal omkring
15,014 qvadratmeter, såsom närmare framgår af bilagda situationsplan
jemte tillhörande specifikation;

c) att staten medgifver den ändring i kontraktet mellan öfverintendentsembetet
å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar och Stockholms stads
drätselnämnd den 8 maj 1877 angående vården om den ki’onan tillhöriga
Humlegården, att uppsägningstiden förlänges från två till tio år, dock med
staten fortfarande förbehållen rätt, att, derest under upplåtelsetiden beslutes
tillbyggnad af bibliotekshuset, sådant må utan hinder af denna upplåtelse
ega rum ett år efter sedan staden derom erhållit tillkännagifvande.

Denna öfverenskommelse berör icke den på domstols pröfning beroende
frågan om reglering af Helgeandsholmens stränder.»

Sedan öfverintendentsembetet i ärendet afgifvit infordradt yttrande,
har Kongl. Maj:t under åberopande af ett den kongl. propositionen bilagdt
protokoll öfver finansärenden, för den 22 sistlidne januari, nu föreslagit
Riksdagen att medgifva, att —- för träffande af aftal mellan staten och
Stockholms stad i fråga om öfverlåtande på staten af den rätt, staden kunde
ega till vissa delar af Helgeandsholmen och vidliggande vatten, i enlighet
med ofvan intagna förslag, allenast med det tillägg till punkten c) i berörda
förslag, att hvad i samma punkt stadgades beträffande tillbyggnad
af bibliotekshuset i Humlegården äfven skulle gälla i fråga om uppförande

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

af annan byggnad derstädes — Kongl. Maj:t måtte ega att till förmån för
Stockholms stad afstå från den kronan tillkommande eganderätt till de
delar af Carl XIII:s toi''g och Humlegården, som afsåges i punkterna a)
och b) af ofvan omförmäla förslag.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att, sedan 1888 års Riksdag
fattat beslut om uppförande å Helgeandsholmen af riksdags- och riksbankshus,
Stockholms städs ombudsman och stadsingeniör i ett den 5 april
1892 gemensamt afgifvet tjenstememorial framstält påstående, att staden
vore egare till vissa delar af Helgeandsholmen jemte vidliggande vatten.
Med anledning häraf hade fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret
uppdragit åt tillförordnade sekreteraren i riksgäldskontoret, vice häradsliöfdingen
P. R. Rabe att granska och afgifva yttrande angående den i
berörda tjenstememorial gjorda utredningen; och efter det sådant yttrande
den 31 augusti 1893 afgifvits, hade fullmägtige i en till Stockholms stadsfullmägtige
den 23 november samma år aflåten skrifvelse anhållit, att
stadsfullmägtige ville uppgifva, huruvida och på hvilka vilkor staden kunde
vara villig att till förmån för staten afstå från den rätt, staden, jemlikt
vice häradshöfdingen Rabes yttrande, egde till den obebyggda, för allmänt
behof använda del af Helgeandsholmen mellan Gamla och Nya Norrbro,
som motsvarade Lastadiegatan; hvarjemte fullmägtige, med afseende på
möjligheten att träffa en öfverenskommelse i denna fråga och hvad dermed
kunde ega sammanhang, begärde, att en förberedande öfverläggning
för sakens utredning måtte ega rum mellan delegerade af fullmägtige och
stadsfullmägtige.

I anledning af berörda skrifvelse hade stadsfullmägtige den 20 mars
1894 beslutit att åt Stockholms stads drätselnämnds första afdelning lemna
i uppdrag att sjelf eller genom särskildt utsedda personer inträda i underhandling
med fullmägtige eller af fullmägtige utsedde delegerade angående
vilkoren för öfverlåtelse på staten af stadens rätt till delar af Helgeandsholmen
och vidliggande vatten.

Efter det sedermei''a ej mindre drätselnämndens första afdelning än
äfven fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret utsett vissa personer
att med hvarandra inleda de förberedande underhandlingarna, hade de
sålunda å båda sidorna utsedde delegerade den 10 november 1894 enat
sig om det i den kong], propositionen intagna förslag till uppgörelse
emellan staten och Stockholms stad.

Ifrågavarande förslag hade, efter hvad i statsrådsprotokollet vidare
meddelas, den 15 november 1894 öfverlemnats till fullmägtige i riksbanken
och riksgälskontoret, och efter granskning af detsamma hade fullmäg -

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

tige den 24 i samma månad aflåtit skrifvelse till stadsfullmägtige, hvari
fullmägtige, som förklarat sig fortfarande hysa den uppfattning, hvilken i
ofvanberörda skrifvelse den 23 november 1893, med stöd af vice häradshöfdingen
Rabes yttrande, blifvit uttryckt beträffande omfattningen af stadens
eganderättsanspråk på delar af Helgeandsholmen m. m., tillika meddelat,
att de, med afseende på önskvärdheten deraf att tvist i frågan mellan staten
och staden om möjligt kunde undvikas, funnit delegerades förslag till uppgörelse
antagligt, hvadan fullmägtige vore villige att ingå till Kongl. Maj:t
med framställning om godkännande från statens sida af samma uppgörelse,
derest stadsfullmägtige före början af 1895 års lagtima riksdag förklarade
sig, i hvad staden anginge, antaga densamma och derom hos fullmägtige
gjorde anmälan.

Enligt beslut den 11 januari innevarande år, som den 5 påföljde
februari blifvit af öfverståthållareembetet faststäldt, hade stadsfullmägtige
för sin del godkänt ofvan omförmälda förslag till uppgörelse mellan å ena
sidan staten och å andra sidan Stockholms stad i fråga om öfverlåtande på
staten af den rätt, staden kunde ega till vissa delar af Helgeandsholmen
och vidliggande vatten; och i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 19 nämnde
januari hade fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes godkänna ifrågavarande uppgörelse samt, om densamma
vunne Kongl. Maj:ts bifall, inhemta Riksdagens samtycke till samma
uppgörelse i de delar sådant erfordrades.

1 anledning af denna framställning hade öfverintendentsembetet i infordradt
utlåtande meddelat, att vid granskning af de utfästelser, hvarpå
staten skulle enligt nu ifrågasatta uppgörelse ingå för erhållande af eganderätt
till Helgeandsholmen i dess helhet, embetet för sin del icke funnit
skäl till anmärkning mot att, på sätt föreslaget blifvit, vissa delar af Carl
XIII:s torg och Humlegården komme att till staden öfverlåtas. Beträffande
åter den af staden betingade förlängning i tiden för uppsägning af det
mellan öfverintendentsembetet och Stockholms stad den 8 maj 1877 ingångna
kontrakt i fråga om Humlegårdens vård, hade embetet erinrat,
att i detta kontrakt staten förbehållits rätt att — utom hvad anginge
tillbyggnad af bibliotekshuset — äfven ett år efter i vederbörlig ordning
skedd anmälan låta i Humlegården uppföra nybyggnad för allmänt behof.
Nu hade emellertid, såvidt af det Kongl. Maj:ts pröfning understälda förslaget
framginge, i sammanhang med att uppsägningstiden blifvit föreslagen
att förlängas från två till tio år, mot hvilken förlängning i och för
sig öfverintendentsembetet icke haft något att invända, berörda bestämmelse
i fråga om uppförande af nybyggnad i Humlegården uteslutits.

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

Med afseende härå hade öfverintendentsembetet framhållit, att, då kronans
tillgång på välbelägna tomter inom hufvudstaden, helst efter den under
nästlidet år verkstälda försäljning af veterinärinstitutets förra egendom,
blifvit ytterst begränsad samt vidare uppförandet af en eller flere byggnader
utefter särskildt Karlavägen eller förläggande inom den vidsträckta
Humlegården af någon för platsen lämplig monumental anordning, enligt
embetets åsigt, icke skulle i afsevärd mån betaga ifrågavarande område
egenskapen af park eller öppen promenadplats, det ovilkorligen vore — i
all synnerhet derest den betydande förlängning i uppsägelsetiden, som nu
ifrågasatts, blefve medgifven — för staten af största vigt att bibehållas
vid densamma hitintills öppen lemnad rätt att, om annan eller lämpligare
byggnadsplats i något fall icke stode att finna, kunna efter en tid af
allenast ett år, sedan staden af härom fattadt beslut erhållit del, uti Humlegården
uppföra för statsändamål afsedd nybyggnad.

Beträffande vården af Humlegården, hvilken redan genom kongl. bref
den 15 februari 1820 förklarats skola såsom promenadplats alltid väl underhållas
och vara för allmänheten utan afgift tillgänglig, enligt hvad statsrådet
och chefen för finansdepartementet till förenämnda statsrådsprotokoll
vidare anfört, hade Kongl. Maj:t, i anledning af en utaf öfverintendentsembetet
gjord framställning, den 19 april 1877 förklarat, att Humlegården finge
till Stockholms stad tills vidare och under förbehåll af två års ömsesidig
uppsägning upplåtas utan afgift, med förbindelse för staden att låta försätta
och underhålla densamma i ett efter tidens fordringar afpassadt och
prydligt skick såsom en för allmänheten utan afgift tillgänglig promenadplats
samt på vilkor i öfrigt, bland andra, att derest under upplåtelsetiden
beslötes vare sig tillbyggnad af bibliotekshuset eller uppförande i parken
af annan byggnad för allmänt behof, sådant finge utan hinder af denna
upplåtelse ega rum ett år efter sedan staden derom erhållit underrättelse.

Vidare hade Kongl. Maj:t, på framställningar af Stockholms stadsfullmägtige,
den 10 mars 1876 och den 6 juli 1877 medgifvit, att dels för
Sturegatans utvidgning till 60 fots bredd och dels för Norra Huinlegårdsgatans
utvidgning till en esplanad af 140 fots bredd finge tills vidare,
utan afbidan å Riksdagens beslut i frågan, begagnas erforderlig mark af
Humlegården med vilkor att inga särskilda kostnader för nämnda gators
ordnande och underhåll Kongl. Maj:t och kronan tillskyndades; hvarjemte
Kongl. Maj:t den 9 juli 1880 likaledes tills vidare, jemväl utan afbidan
å Riksdagens beslut och med nyssberörda vilkor, af Humlegården upplåtit
den vid Vestra Humlegårdsgatans reglering, enligt faststäld plan, för
gator erforderliga mark.

Vid ofvan omförmälda, af delegerade för fullmägtige i riksbanken

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

och riksgäldskontor samt för Stockholms städs drätselnämnds första afdelning
den 10 november 1894 upprättade och af Stockholms stadsfullmägtige
godkända förslag till uppgörelse om öfverlåtande på staten af
den rätt Stockholms stad kunde ega till vissa delar af Helgeandsholmen
och vidliggande vatten, hade departementschefen ej annat att erinra, än
att han, på de af öfverintendentsembetet anförda skäl, funne staten icke
böra afstå från sin i kontraktet med Stockholms stad af den 8 maj 1877
angående vården om Humlegården innefattade rätt att ett år, sedan staden
af härom fattadt beslut erhållit del, i Humlegården uppföra för statsändamål
afsedd nybyggnad. Om det än i och för sig finge anses föga
sannolikt, att staten komme att begagna sig af denna rätt, borde likväl vid
uppkommande svårighet att erhålla annan lämplig plats för något tillämnadt
byggnadsföretag all möjlighet icke vara afskuren att kunna förlägga
ett sådant till Humlegården. En i sådant syfte vidtagen ändring i
vilkoren för uppgörelsen syntes icke böra möta betänklighet från Stockholms
stads sida, då farhåga icke med fog borde kunna hysas, att staten
skulle vidtaga åtgärder, hvarigenom Humlegårdens betydelse såsom en af
hufvudstadens främsta offentliga parker skulle komma att förringas. Att
sådant i afsevärd grad skulle ega ruin, derest eu offentlig byggnad uppfördes
t. ex. i nordvestra hörnet af Humlegården, syntes icke kunna påstås.

Statsutskottet, till hvars förberedande handläggning denna proposition
blifvit hänvisad, har i sammanhang dermed till behandling förehaft tvenne
särskilda jemväl till utskottet remitterade motioner i förevarande ämne,
nemligen dels en i Första Kammaren af herr R. Törnebladh, med hvilken
herr E. Sederholm instämt, väckt motion (n:o 52), och dels en i Andra
Kammaren af friherre Lagerbring, med hvilken herr S. G. von Frusen instämt,
framburen motion (n:o 177), deruti sammanstämmande föreslagits,
att Riksdagen måtte på det sätt bifalla Kongl. Maj ds ifrågavarande proposition,
att det af särskilde delegerade uppgjorda och af Stockholms
stadsfullmägtige redan antagna förslaget af Riksdagen godkändes oförändradt.

Till stöd för sin hemställan hafva motionärerne hufvudsakligen anfört,
att det af Kongl. Majd i delegerades förslag giorda tillägg visserligen i och
för sig vore af föga praktisk betydelse för vare sig den ena eller den
andra parten, men att det dock hade en särskild betydelse derutinnan, att
frågan på så sätt kastades tillbaka till samma ovissa läge, som den haft,
innan förslag till aftal upprättats. Stockholms stadsfullmägtige skulle sålunda
å nyo få ärendet sig förelagdt för att, sedan detsamma undergått
en ny förberedande behandling hos dess underordnade delegationer, sjelfve

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

fatta nytt beslut i frågan — med hvad resultat vore naturligtvis omöjligt
att på förhand förutsäga, lika litet som det läte sig beräkna, hvilka nya
vilkor och förslag staden å sin sida kunde finna sig befogad att framställa.
De långvariga förhandlingar och måhända tvister inför domstol,
man genom detta aftal å ömse sidor velat undvika, skulle derigenom å
nyo kunna ifrågakomma och möjligen blifva den enda slutliga utvägen
till frågans lösning, en allt annat än önskvärd påföljd således af ett tillägg,
som öfverintendentsembetet sjelft med all sannolikhet ej tillmätte stor betydelse
och som väl ej heller för Riksdagen borde vara af något synnerligt
värde. Motionärerne ville visserligen icke härmed hafva sagt, att följden
af frågans förnyade hänskjutande till Stockholms stad nödvändigt skulle
blifva den ofvan af dem antydda, ty de vore öfvertygade om, att hufvudstadens
kommunalstyrelse skulle med all möjlig hänsyn komma att behandla
denna fråga, men obestridligt vore dock, att tillägg och förändringar från
den ena sidan i sig innebure en anledning till motförslag och nya bestämmelser
från den andra.

Då den ifrågavarande öfverenskommelsen torde innebära större fördelar
för Stockholms stad än för staten, enär staden tillförsäkras eganderätt
till omkring 15,014 qvadratmeter af kronan oomtvisteligt tillhörig
mark, under det att, oafsedt eganderätten till det vidliggande vattenområdet,
den mark, som skulle staten tillerkännas, endast innehåller i areal
omkring 6,040 qvadratmeter, hvartill stadens eganderätt är delvis omtvistad,
anser utskottet med skäl kunna påyrkas, att den förmån för det
allmänna, som kan innefattas i det af Kongl. Maj:t ifrågasatta tillägget
till det framlagda förslaget till öfverenskommelse, varder staten förbehållen.
Detta tillägg innefattar förbehållande af rätt för staten att, derest under
upplåtelsetiden fråga uppstår om uppförande å Humlegården äfven af
annan byggnad än tillbyggnad af bibliotekshuset, sådant må ega rum ett
år efter sedan staden derom erhållit tillkännagifvande; och då denna anmälningstid
af ett år, hvilken i öfrigt redan finnes bestämd i det emellan
öfverintendentsembetet och Stockholms stad ingångna kontrakt i fråga om
Humlegårdens vård, är afsedd för den händelse, att kronan i brist på
annan lämplig byggnadsplats nödgas anlita någon del af Humlegården för
att der uppföra för statsändamål erforderlig nybyggnad, är den föreslagna
tilläggsbestämmelsen icke utan betydelse, derest den skulle behöfva tillämpas;
men å andra sidan är behofvet af bestämmelsens tillämpning utan
allt tvifvel så aflägset, att densammas intagande i öfverenskommelsen icke
bör möta något motstånd från Stockholms stads sida.

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

På grund häraf hemställer utskottet,

i;/ii j;dIi. jf ''.v: '''' -it i. ''iso•• ■:/hi .j/gär-jii-i1»! imahöi r j j..:

att Riksdagen^ ined utslag å herrar Törnebladhs
och friherre Lagerbrings omförmälda motioner, må bifalla
Kongl. Maj:ts förevarande proposition oförändrad.

;i*.»».V.?’;t ,-gdr..:h. ruin tv»!, ji/bib a&j.diföw bv>'' nu ro lr.£ i rtH m

Stockholm den 26 april 1895.

! •lön- tuhlilofffUi? i!" . • v? liv- - > • >m-.i >!>'': : t n t • f r

, . i r j; R; TOV “i* jod av;. '' --U "ö''i -''/!• b |;> t liv rrv i!.,, d >bv

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE. ''!m

vi • 11: i! ''it f *•)(.- T'' i; il.: ‘fkJ oi i i. !T j1;! i - . • M • ■ ut »:•••• -1 fMJilb

tuvå •../.•......v.A dv:.\.m-''dd Ur fAmb vi../ jollhh.Wm vin vb amob

i;Tf; ;P.-Ki ?;v tf ?! ;* > ''|;if ~—r—-—1— -r*-*

.r.’(i>MK iiyb

Reservation - .

• latin- )^.;v'':.v.dJi:l v v.- vvo vM a;; b.U, mifoslh-F''. ■. d vd-v

af herrar E. Fränekel, H. E. Törnebladh och S. G., von Frusen, hvilka
yrkat, att utskottet måtte tillstyrka bifall till de i förevarande ämne
väckta motioner.

- rf r i > ''>r.''f‘>h i.r> ''t.NrujÖiri-S-) ^ i c I > n ^ !! i 171, / s! ,''ij »åt 1 ^ kv t • 1 va ^» in /!i» v *

jji> ib! irfiiiVi^i it)b ju>l'' K;p o-in:;

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1895.