Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a (Utlåtande 1896:Su7a su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

N:o 7 a.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1896, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts under riksstatens sjette
hufvudtitel gjorda framställning, angående höjning af
anslaget till kommerskollegium.

2:a U. A. I

I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna proposition angående
statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i punkt l:o under sjette
hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att i den för kommerskollegium
faststälda staten uppfördes aflöningar för ytterligare en byråchef och två aktuarier
samt en vaktmästare med samma afiöningsförmåner, som gälde för de i den faststälda
staten med enahanda benämningar redan upptagne tjensteman och betjente; samt att
dessutom i staten ej mindre uppfördes för “agenter, korrespondenter, sakkunnige och
andra dylika biträden" ett belopp å 12,000 kronor än äfven anslaget “till juridiskt
biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar,
renskrifning ih.*m.“ förhöjdes med 8,000 kronor, eller till 25,500 kronor; kommande,
i händelse af bifall härtill, anslagstiteln “kommerskollegium“ att höjas med 33,200
kronor eller sålunda från dess nuvarande i riksstaten uppförda belopp 64,600 kronor
till 97,800 kronor.

Bill. till llilcsd. Prof. 1806. 4 Sami. 1 Afd. 7 a Höft. (N:o 7 a.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 13
januari 1896 har föredragande departementschefen till en början erinrat, hurusom
kommerskollegium årligen till Kongl. Maj:t afgåfve berättelser angående bergshandtering,
fabriker och manufakturer, inrikes handel och sjöfart samt utrikes handel och
sjöfart, hvilka redogörelser offentliggjordes under litt. C, D, E och F i serien “Bidrag
till Sveriges officiella statistik1''. Departementschefen, som härefter angifvit det sätt,
hvarpå intill år 1892 dessa redogörelser i kommerskollegium utarbetades, samt erinrat
om åtskilliga af de anmärkningar, som offentligen framstälts vid kollega statistik,
yttrar vidare, att befogenheten och betydelsen af de gjorda anmärkningarna icke
underskattats. Den allt mera stadgade öfvertygelsen om att näringsstatistikens bristfällighet
till väsentlig del egde sin grund i det olämpliga sätt, hvarpå kommerskollegii
statistiska verksamhet vore ordnad, hade också, vid embetsverkets ombildning år 1891,
ledt till inrättandet af en särskild afdelning inom detsamma — bestående af eu förste
aktuarie, en aktuarie samt amanuenser och tillfälliga biträden — speciel afsedd för
fullgörande på ett mera tillfredsställande sätt än dittills af alla inom kollegium förefallande
göromål af statistisk natur och med kraf på vetenskaplig underbyggnad samt
särskild statistisk utbildning hos dess tjenstemän. Verkningarna af den i ofvan antydda
syfte gjorda förändringen uti organisationen af kommerskollegii statistiska verksamhet
hade redan framträdt ej mindre derutinnan, att de senare årens näringsstatistik
otvifvelaktigt vunnit i tillförlitlighet genom en sorgfälligare förutgången granskning af
deri meddelade specialuppgifter, än äfven i det afseendet att andra mer eller mindre
afsevärda förbättringar i de särskilda årsredogörelserna af kollegium vidtagits.

Departementschefen har härefter å sid. 3—6 i statsrådsprotokollet närmare
redogjort för åtskilliga förbättringar, som under de senare åren genomförts med afseende
å statistiken öfver handel och sjöfart. Sveriges handelsstatistik vore dock ännu
i anmärkningsvärd grad bristfällig i hvad rörde varuutbytet med Norge, företrädesvis
den landväga utförseln äfvensom den s. k. gränshandeln, beträffande hvilka uppgifterna
varit och fortvarande vore i hög grad ofullständiga. Visserligen hade i fråga om ordnandet
af denna del af handelsstatistiken f. d. presidenten i kommerskollegium C. Fr.
Wsern och chefen för statistiska centralbyrån öfverdirektören E. Sidenbladh, efter dem
lemnadt uppdrag, redan den 12 maj 1894 till Kongl. Maj:t inkommit med hemställan
i ärendet, hvaröfver sedermera kommerskollegium och generaltullstyrelsen den 10 oktober
samma år afgifvit gemensamt utlåtande; men frågans afgörande vore beroende
af hvad som komme att beslutas rörande mellanrikslagen.

Beträffande öfriga delar af kommerskollegii statistik har departementschefen
meddelat, hurusom redan före kommerskollegii ombildning genom kongl. bref den 15
maj 1886 åt f. d. presidenten Wsern och öfverdirektören Sidenbladh uppdragits att
utarbeta förslag till afhjelpande af bristfälligheter i näringsstatistiken. I enlighet med
detta uppdrag hade af nämnde komiterade afgifvits förslag rörande bergverksstatistiken
den 21 april 1890 och beträffande fabriksstatistiken den 13 maj 1893. Sedan, efter

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

åtskilliga vederbörandes hörande, kommerskollegium den 17 november 1894 öfver dessa
förslag inkommit med särskilda utlåtanden, hade slutligen statistiska tabellkommissionen
den 19 oktober 1895 äfvenledes afgifvit infordradt yttrande i berörda ämnen.

I fråga om ordnande af bergverksstatistiken har departementschefen, som å sid.
7 och 8 i protokollet redogjort för några af hufvudpunkterna i det med afseende
härå af ofvannämnde komiterade afgifna förslag samt myndigheternas dervid framstälda
erinringar, meddelat, att kommerskollegium utarbetat de senaste årgångarne af bergsberättelsen
efter nya grunder med användande försöksvis af formulärblanketter för
primäruppgifternas inhemtande och med tillämpning för öfrigt i väsentliga delar af
komiterades ändringsförslag.

Berättelsen angående fabriker och manufakturer eller, kortare uttryckt, fabriksstatistiken
hade — yttrar departementschefen vidare — till sin omfattning varit mycket
ofullständig; och ehuru från och med årgången 1891 till förut der upptagna fabriker
lagts cementgjuterier, fiskberedningsanstalter och trankokerier, murbruksfabriker, svinslagterier,
torffabriker samt torfmulls- och torfströfabriker och i berättelsen för år
1892 ytterligare tillkommit bränvinsbrännerier, charkuterivarufabriker, destilleringsverk,
kalkbruk, krutbruk och punschbryggerier, saknades dock fortfarande redogörelser
— utom för dera mindre betydande näringsgrenar — äfven för så vigtiga industrier
som sågverks- och qvarnrörelsen. Ofuilständigheten i fabriksstatistikens omfattning
vore måhända en af de märkbaraste och betydelsefullaste brister, som ännu vidlådde
den officiella näringsstatistiken, och de begge ofvannämnde komiterade samt de myndigheter,
som öfver deras förslag afgifvit yttranden, hade derför varit fullt eniga i uttalandet
af den åsigten, att fabriksstatistiken borde utvidgas till att omfatta — enligt tabellkommissionens
formulering — “alla såsom fabriker benämnda och dermed jemförliga
industriella verk och inrättningar äfvensom handtverk, allt för så vidt dessa näringsgrenar
icke drifvas endast för husbehof; skolande till fabrikerna räknas, bland andra,
gjuterier och mekaniska verkstäder, jern- och stål- eller andra metallmanufakturverk
äfvensom stenhuggerier och stenbrott, så vidt deras tillverkningar ej upptagas i berättelsen
om bergshandteringen; kalk-, krittegel- och glasbruk; gasverk, elektricitetsverk,
krutbruk; sågverk, skepps- och båtbyggerier; qvarnar, bryggerier, bränvinsbrännerier,
sockerbruk; spinnerier, väfverier, färgerier; garfverier; pappersbruk, boktryckerier
och sten tryckerier; äfvensom sådana härmed jemförliga verk, som kunna
pröfvas af kommerskollegium böra i berättelsen upptagas11. Endast i fråga om mejerierna,
hvilka icke inginge i den nuvarande fabriksstatistiken, men af komiterade ansetts
böra der upptagas, i den män de icke afsåge tillgodogörande af eget jordbruks
produkter, hade kommerskollegium, hvarmed tabellkommissionen syntes vara af samstämmande
mening, haft den särskilda uppfattning, att desamma rättast borde hänföras
till jordbruksstatistiken.

En betydlig del af sitt omfattande förslag till fabriksstatistikens förändrade
anordning hade komiterade egnat åt eu framställning af det statistiska materialets

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

bearbetning, tabellbilagornas uppställning m. m., och syntes i afseende härå särskilt
böra omnämnas, bland annat, den föreslagna indelningen af till fabriker och handtverk
hänförliga yrken i grupper, motsvarande den i berättelserna öfver utrikes haudeln
följda gruppindelningen af varor. Genom en dylik anordning, der uppgifter om likartade
näringar stäldes tillsammans och dessas antal samt tillverkningarnas qvantiteter
och värden äfvensom antalen af vid dem anstälde arbetare m. m. kunde hvar för sig
summeras, skulle uppnås att icke allenast öfverskådligheten af de särskilda slagen af
fabriker och deras olika betydenhet väsentligen underlättades, utan äfven jemförelsen
mellan å ena sidan tillverkningarna inom landet af särskilda varor och å den andra
sidan införseln till eller utförseln från landet af samma varor lättare möjliggjordes.

Förutom vigten af att uppställningen af statistiska redogörelser skedde i lämplig
form med erforderliga öfversigter, grupper o. s. v., vore det naturligen af lika stor,
om ej än större betydelse, att de uppgifter, som läge till grund för årsredogörelserna,
erhölles i sådant skick, att de verkligen kunde utgöra ett såvidt möjligt fullständigt
och tillförlitligt underlag för en vidare bearbetning. I detta afseende vore emellertid
fabriksstatistiken behäftad med betydliga brister.

För närvarande tillginge sålunda, att blanketter för primäruppgifter till redogörelsen
angående fabriksdriften öfversändes af kommerskollegium på reqvisition till
ortsmyndigheterua, som ombesörjde utdelningen deraf bland industriidkarne, hvarefter,
sedan blanketterna, behörigen ifylda, af industriidkarna aflemnats, för landsbygd och
köping till vederbörande kronofogde och för stad till magistraten, nämnda myndigheter
upprättade, hvar för sitt administrationsområde, på de sålunda inkomna uppgifterna
grundade sammandrag. Dessa insändes af magistraterna direkt till kommerskollegium,
men af kronofogdarne till vederbörande länsstyrelser, som ytterligare uppgjorde
länssammandrag och derefter till kommerskollegium öfverlemnade för vidare
bearbetning samtliga sammandrag för landsbygden och köpingarne.

Genom det på sådant sätt erhållna fabriksstatistiska materialet, som skulle utgöra
den första, ej minst vigtiga bearbetningen af uppgifterna, hade visserligen för
kommerskollegium ett förarbete af andra undangjorts, men då kollegium endast undantagsvis
blefve delaktig!: af primäruppgifterna, vore också möjligheten af granskning
och kontroll från det berättelsegifvande verkets sida väsentligen försvårad och i många
fall alldeles utesluten, hvaraf åter kunde antagas med nödvändighet följa, att den
statistiska redogörelsen förlorade ej obetydligt i tillförlitlighet och värde i öfrigt.

Såväl den år 1883 förordnade komité för afgifvande af betänkande och förslag
angående kommerskollegii indragning eller ombildning som de tvenne ofvanbemälde
komiterade, hvilka haft i uppdrag att afgifva förslag till afhjelpande af bristfälligheter
i näringsstatistiken, hade äfven i sina utlåtanden påpekat oegentligheten i dessa anordningar.
Sistnämnde komiterade hade dervid framhållit, att samtliga ifrågavarande
primäruppgifter borde af ortsmyndigheterna insändas till kommerskollegium, och att
ej mindre kronofogdar och magistrater än äfven länsstyrelser borde befrias från

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

skyldigheten att upprätta fabriksstatistiska sammandrag, hvilka dels föranledde ett arbete,
som i allt fall borde af kollegium sjelfständigt och noggrant fullgöras, dels ofta fördröjde
insändandet af de för kollegium nödiga uppgifterna. Deremot borde magistrater
och kronofogdar vaka deröfver, att uppgifter af industriidkare i tid lemnades, och,
om ögonskenliga fel eller bristfälligheter i dem förekomme, uppmana till rättelse;
hvarjemte sist omförmälde komiterade, i likhet med 1883 års komité, ifrågasatt, att,
på det full effektivitet skulle vinnas, bestämmelser måtte utfärdas om näringsidkares
skyldighet att vid visst vite meddela för näringsstatistiken behöfliga uppgifter; och
vore det departementschefens afsigt att framdeles underställa Kongl. Maj:t frågan om
hvilka närmare föreskrifter i sådant afseende syntes böra af Kongl. Maj:t utfärdas.

Enligt hvad departementschefen vidare yttrat, framginge af det anförda, att af
de ifrågasatta förändringarne i näringsstatistiken de, som rörde bergshandteriDgen,
blifvit i hufvudsakliga delar redan genomförda; men att, hvad deremot anginge fabriksberättelsen,
denna med dess nuvarande anordning icke tillfredsstälde de anspråk, som
borde uppställas å en fullständig och tillförlitlig statistisk redogörelse öfver dithörande
förhållanden; och ansåge departementschefen, att de af honom omförmälda förslag till
förbättringar härutinnan kunde i hufvudsak godkännas. Hvad sålunda föreslagits ej
mindre i afseende å berättelsens omfattning och innehåll än äfven i fråga om sättet
för uppgifternas bearbetande vore emellertid af så genomgripande natur, att det kräfde,
om det skulle kunna genomföras, ett väsentligt ökadt arbete af kommerskollegii statistiska
afdelning. Ett sådant ökadt arbete syntes dock icke kunna åt sagda afdelning
utföras med dess nuvarande arbetskrafter.

Den för kommerskollegium år 1891 faststälda stat upptoge såsom ordinarie
tjenstemän å statistiska afdelningen en förste aktuarie med lön af 3,000 kronor, som
efter fem år kunde höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor,
samt tjenstgöringspenningar af 1,500 kronor och en aktuarie med lön af 1,800 kronor
och enahanda ålderstillägg som förste aktuarien samt tjenstgöringspenningar af 1,200
kronor. Derjemte vore för kollegium i dess helhet anslaget ett belopp af 17,500
kronor till juridiskt biträde, amanuenser, andra extra biträden, grufkartekontoret;
vikariatsersättningar, renskrifning m. m. Af sist nämnda anslag hade vid afgifvande
af propositionen till Riksdagen angående den nya staten beräknats skola för den
statistiska afdelningen utgå dels arfvoden till två amanuenser med 1,200 kronor till
hvardera och dels ytterligare till extra biträden omkring 1,700 kronor eller således
tillhopa omkring 4,100 kronor.

På sätt kommerskollegium i flere till Kongl. Maj:t afgifna framställningar andragit,
hade emellertid på grund af den allt jemt fortgående ökningen i kollegii göromål
nämnda anslag, 17,500 kronor, ej på långt när räckt till att bestrida de erforderliga
utgifterna, Hvad särskildt anginge amanuenser och extra biträden å den statistiska
afdelningen, hvartill, på sätt nyss nämnts, afsetts 4,100 kronor af nämnda anslag,
hade utgifterna hvarje år belöpt sig till omkring 0,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

Redan då kollegium afgifvit yttrande rörande ofvan nämnda förslag till näringsstatistikens
förbättring, hade kollegium framhållit nödvändigheten af att, derest samma
förslag antoges, arbetskrafterna å den statistiska afdelningen förstärktes. Sedermera
hade kollegium uti skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 19 februari 1895, sedan förste
aktuarien å kollegii statistiska afdelning uti ett till kollegii protokoll afgifvet yttrande
lemnat närmare redogörelse för behofvet härutinnan, gjort ytterligare framställning i
ämnet.

I berörda redogörelse hade förste aktuarien aDfört, bland annat, att det kunde
med fullkomlig visshet förutses, att i händelse de föreslagna förändrade anordningarne
af fabriksstatistiken, om ock blott så till vida som desamma blifvit af kollegium
förordade, vunne Kongl. Maj:ts stadfästelse, arbetsbördan för kollegii statistiska afdelning
komme att högst afsevärdt ökas. Dels skulle nemligen fabriksstatistikens
omfång väsentligt utvidgas genom upptagande deri af redogörelse för, bland annat, så
omfattande grupper af industriella anläggningar som qvarnar och sågverk, dels skulle
i berättelsens tabellbilagor i afseende å såväl olika fabriker och handtverk som hvarje
särskild tillverkning tillämpas en gruppindelning, hvars konseqventa genomförande
blefve både mödosamt och tidsödande, och dels slutligen måste, då ortsmyndigheterna
komme att befrias från skyldigheten att uppgöra sammandrag af de statistiska primäruppgifterna,
hela gransknings- och sammanföringsarbetet förrättas inom kollegii statistiska
afdelning. För utförande på tillfredsställande sätt af de häraf föranledda, i
flera hänseenden magtpåliggande och vidtomfattande göromålen erfordrades såsom
närmaste ledare en fast anstäld tjensteman med statistisk utbildning och erfarenhet,
hvilken med nödigt biträde kunde verkställa det egentliga tabellarbetet, medan förste
aktuarien hade att såsom hittills utarbeta texten till berättelsen samt i sista hand
granska korrekturen.

Den för närvarande å kollegii statistiska afdelning regelbundet tjenstgörande
personalen utgjordes, utom af förste aktuarien och en aktuarie, af två amanuenser,
två q vinliga biträden med aflöning per månad samt två manliga biträden, som aflönades
per timme och i medeltal tjenstgjorde hvardera 41 timmar dagligen. Förste
aktuarien upptoges förnämligast med utfärdande af anmärknings- och andra embetsskrifvelser,
år 1894 uppgående till ett antal af 872, förande af anteckningar rörande
alla till afdelningen inkommande ärenden, nämnda år utgörande ett antal af 1,061,
utarbetande af texter till de statistiska berättelserna, korrekturrevision samt beredande
af ärenden, hvilka han i egenskap af föredragande inom kollegium hade att handlägga.
Aktuarien, hvilken det ålåge att närmast handleda arbetena och meddela
arbetsanvisningar åt amanuenser och tillfälliga biträden, vore föröfrigt strängt upptagen
af korrekturläsning, uppsättande af skrivelser, förande af expeditions- och
föredragningslistor, upprättande af tabellsammandrag m. m. Af amanuenserna vore
den ene sysselsatt uteslutande med bearbetning af konsulernas och norska departe -

Statsutskottets Utlåtande N:0 7 a.

mentets för det inre uppgifter till utrikes sjöfartsstatistiken, den andre fullt upptagen
af granskning och bearbetning af det för berättelsen om inrikes sjöfart och handel
från åtskilliga myndigheter inkommande materialet. De gvinliga biträdena sysselsattes
med kontrollsummering, motläsning vid korrekturgranskning, renskrifning samt utarbetande
af den numera i kollega berättelse öfver utrikes handeln meddelade redogörelsen
angående handelsförhållandena i städerna Stockholm, Göteborg och Malmö m. m.
Af de manliga extra biträdena användes det ena företrädesvis vid bearbetning af de
från generaltullstyrelsen till kollegium årligen öfverlemnade tabellariska uppgifterna
till berättelserna öfver utrikes handel och utrikes sjöfart, under det att det andra
biträdet både att så godt som ensamt verkställa granskning och sammanställning i
tabeller af samtliga uppgifter, som rörde fabriksstatistiken. Med utarbetande af
bergverksstatistiken hade, förutom förste aktuarien, i allmänhet ingen af den statistiska
afdelningens stadigvarande personal kunnat sysselsättas, utan både det befunnits nödigt
att härför under kortare tid anlita särskilt extra biträde.

Då sålunda, enligt hvad af det anförda framginge, förste aktuarien vid utarbetandet
af berättelsen öfver fabriker och manufakturer blott hade att tillgå ett
tillfälligt biträde med 4 J timmars daglig arbetstid, och då möjlighet ej funnes att uti
fördelningen af arbetet å kollega statistiska afdelning göra någon ändring till fromma
för sagda berättelse, med mindre än att en eller flere af de öfriga årsredogörelserna
skulle deraf blifva lidande, syntes det oundgängligen nödvändigt att i och med fastställandet
af förändrad anordning af fabriksstatistiken tillfälle bereddes kollegium att
å kollega statistiska afdelning anställa en ny ordinarie tjensteman, hvilken då lämpligen
syntes böra likställas med aktuarien å sagda afdelning och sålunda ega att
årligen uppbära i lön 1,800 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,200 kronor samt
vara berättigad till erhållande af tvenne ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter
respektive fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring.

Förste aktuarien hade i sin vid kollegii ofvanberörda skrifvelse af den 19
februari 1895 fogade redogörelse fäst uppmärksamheten jemväl på ett annat förhållande,
som, oafsedt om öfriga ifrågasatta förändringar i fabriksstatistiken komme till
genomförande eller icke, dock under alla förhållanden påkallade en förökning af
amanuensernas antal. I detta afseende hade förste aktuarien yttrat hufvudsakligen
följande:

Värdet och nyttan af statistiska redogörelser betingades, såsom bekant, utom
af deras fullständighet ocli tillförlitlighet, äfven i väsentlig mån af den snabbhet,
hvarmed de komme allmänheten till banda. Detta gälde i all synnerhet beträffande
näringsstatistiken, som näppeligen kunde sägas fylla sin uppgift med mindre än att
den offentliggjordes så tidigt som möjligt och i hvarje fall ej gerna senare än året
närmast efter redogörelseåret. När, som händelsen vore med vissa delar af den
svenska näringsstatistiken, ett motsatt förhållande egde rum, syntes derför angeläget
vara att, såvidt omständigheterna sådant medgåfve, härutinnan åvägabringa nödig

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

ändring. Då, beträffande berättelsen öfver fabriker och manufakturer, denna i följd
af den ökade kontroll och noggrannare bearbetning, som uppgifterna underkastats,
för år 1891 utkommit först den 31 maj 1893 och för år 1892 så sent som den
30 juni 1894, hade alltså deri meddelade data vid offentliggörandet varit omkring ett och
ett hälft år gamla samt belyst förhållanden, hvilka efter så lång tid måste anses hafva i
många fall förlorat aktuelt intresse. För såvidt icke den väl behöfiiga granskningen
af de inkomna uppgifterna skulle åsidosättas och statistikens tillförlitlighet dermed
äfventyras, vore det emellertid svårligen möjligt att påskynda utgifvandet af fabriksstatistiken
annorledes än genom ett betydligt forceradt arbete, för hvars utförande
dock nödiga arbetskrafter saknades. Genom att öka arbetsstyrkan å kollegii statistiska
afdelning med en amanuens skulle emellertid nu anmärkta olägenhet i afsende å sistberörda
berättelses försenade utgifvande tvifvels utan småningom blifva af hjelpt, hvarjemte
erforderligt biträde vid bergverksstatistikens utarbetande kunde erhållas, .så att
kollegium icke vidare behöfde för detta arbete anlita särskildt extra biträde. Och
när framdeles fabriksberättelsens utgifningstid hunne framskjutas till året näst efter
redogörelseåret, skulle denne amanuens under månaderna januari—mars, innan ännu
nya primäruppgifter vore inkomna, kunna sysselsättas med för de olika berättelserna
afsedda tabelluppställningar och andra förarbeten, egnade att underlätta berättelsernas
offentliggörande inom behörig tid, äfvensom biträda med utredringar till främjande af
statistikens förbättrande i allmänhet. Ifrågavarande amanuens borde lämpligen, i likhet
med de tvenne å kollegii statistiska afdelning redan anstälde amanuenser, åtnjuta ett
årligt arfvode af 1,200 kronor.

Slutligen ansåge förste aktuarien sig böra upplysa, att fabriksstatistikens utarbetande
med nuvarande arbetskrafter visat sig kräfva en tid af cirka 13 månader,
hvadan utgifningstiden för denna berättelse tydligtvis allt mer och mer försenades.

På grund af hvad sålunda af första aktuarien anförts hade kollegium i skrifvelsen
den 19 februari 1895 hemstält, ej mindre att kollegium måtte erhålla tillstånd
att från och med maj månad 1895 anställa ytterligare en amanuens å den statistiska
afdelningen, än äfven att, derest kollegii förslag rörande förändrad anordning af fabriksstatistiken
vunne godkännande, en ny aktuarietjenst å samma afdelning måtte varda
inrättad med enahanda aflönings- och andra förmåner, som vore förenade med den å
kollegii nuvarande stat upptagna aktuarietjensten.

I anledning af denna framställning, i hvad den afsåge åtgärder för påskyndande
af fabriksberättelsens utgifvande, hade Kongl. Maj:t, efter statskontorets hörande,
genom beslut den 24 maj 1895 till kollegii förfogande för tiden från och med påföljande
juni månad till årets slut anvisat ett belopp af högst 100 kronor i månaden
att användas till godtgörelse åt ytterligare en amanuens å den statistiska afdelningen;
och hade Kongl. Maj:t derefter uppå ytterligare framställning af kollegium genom
beslut den 20 sistlidne december jemväl för innevarande år anslagit 100 kronor i
månaden att för enahanda ändamål af kollegium användas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

Af det anförda funne departementschefen framgå, att för genomförande af de
ifrågasatta förbättringarne i fabriksstatistiken och för ett påskyndande af årsberättelsens
utgifvande med nödvändighet erfordrades förstärkning af arbetskrafterna inom
kommerskollegii statistiska afdelning med en aktuarie och en amanuens.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen härefter, jemte redogörelse för
innehållet i Riksdagens skrifvelse den 2 maj 1893 (n:o 85), deruti Riksdagen hos
Kongl. Maj:t anhållit om utredning rörande lämpligaste sättet för samlande, bearbetande
och publicerande genom statens försorg af en svensk *‘arbetsstatistik“ samt om
framläggande för Riksdagen af de förslag, som med anledning häraf kunde synas påkallade,
meddelat, hurusom, sedan Ivongl. Muj:t, vid anmälan den 22 december 1893
af denna Riksdagens skrifvelse, anbefalt kommerskollegium och statistiska centralbyrån
att inkomma med gemensamt utlåtande i ärendet, bemälda embetsverk den 1 oktober
1891 afgifvit det sålunda infordrade yttrandet. I detta utlåtande hade embetsverken
yttrat sig angående sättet för samlande, bearbetande och publicerande af den tillämnade
arbetsstatistiken och dervid till särskild behandling upptagit de olika grenar
af densamma, som angifvits i den motion, hvilken föranledt Riksdagens berörda skrifvelse.
De särskilda områden, hvilka sålunda ifrågasatts såsom föremål för socialstatistisk
undersökning, omfattade följande ämnen: antalet i de särskilda yrkena anstälda
arbetare, fördelade efter ålder, kön och civilstånd; aflöning och aflöningssätt inom
yrkena; arbetstiden; arbetslokalernas tillstånd, helsovådliga inflytelser m. m.; födans
beskaffenhet; lifsmedelsprisen; arbetarens utgifter för sitt uppehälle; bostadsfrågan;
hustruns sysselsättning utom hemmet; arbetslöshet; strejker; olycksfall i arbetet; sparkassor
och insättningar i sparbanker; kooperativa företag; inrättningar till främjande
af arbetsklassens materiella, intellektuella och moraliska fromma. Förutom dessa ämnen,
hvilka tillhörde den del af socialstatistiken, som sammanfattats under benämningen
“arbetarefrågan“, skulle utredning jemväl lemnas i fråga om industriens ställning,
för såvidt den rönte inflytande af den socialekonomiska lagstiftningen; och hade
bland de till sistnämnda grupp af statistiska undersökningar hörande frågor särskildt
angifvits sådana uppgifter rörande affärsställningen inom de olika industrigrenarne,
hvarigenom lagstiftaren sattes i tillfälle att bedöma, i hvad mån åtgärder, som medförde
en ökning i produktionskostnaderna, kunde vidtagas, utan att derigenom möjligheten
att bestå i konkurrensen allt för mycket försvårades eller rent af omintetgjordes.

Beträdande de erinringar och förslag, som af bemälda embetsverk i särskilda
afseenden framstälts, tillåter sig utskottet att hänvisa till hvad statsrådsprotokollet
innehåller angående uppgifternas insamlande (sid. 20—29), bearbetandet och publicerandet
af ifrågavarande statistik (sid. 30—32) samt organisationen af den härför
erforderliga anstalten (sid. 42—45).

För egen del har departementschefen, efter att hafva å sid. 32—39 i protoBih.
till Rilcsd. Prot. 1896. 4 Samt. 1 Afd. 7 a Häft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

kollet lemnat en redogörelse för de åtgärder, som i åtskilliga främmande länder vidtagits
för åstadkommande af en arbetsstatistik, vidare anfört, bland annat, hurusom
de officiella arbetsstatistiska data, som i vårt land förekomme, vore att finna, förutom,
om än mera sparsamt, i Sveriges officiella statistik rörande bergskandteringen, fabriker
och manufakturer, jordbruk m. m. äfvensom i viss mån i berättelserna om kommunernas
fattigvård och finanser samt vår befolkningsstatistik, så godt som uteslutande
i de statistiska undersökningar, som verkstälts af särskilda för utredande af
vissa hithörande frågor tillsatta komitéer. Dylika undersökningar hade sålunda hufvudsakligast
medelst utsändande af tabell- och frågeformulär på senare åren utförts dels
af 1875 års komité för utarbetande af författning angående barns och yngre personers
användande i fabriks- och handtverksarbete m. m., dels, och i synnerhet, af 1884 års
arbetareförsäkringskomité och 1891 års s. k. arbetareskyddskomité. Derjemte hade
såväl på kommunal bekostnad som äfven på helt och hållet enskild väg föranstaltats
arbetsstatistiska undersökningar i vissa frågor. Men man kunde dock påstå, att, medan
man flerstädes i utlandet vidtagit alltmer vidtgående åtgärder för att förskaffa sig en
tillförlitlig arbesstatistik, denna del af statistiken allenast i mycket ofullständig grad
blifvit inom vårt land tillgodosedd. Krafvet på en förändring härutinnan egde derför
efter departementschefens åsigt sitt berättigande, då äfven bär i landet arbetarefrågan
mer och mer trädt i förgrunden och alltså helt naturligt påkallade statens medverkan
för lösandet af de många spörsmål, den innebure. Till utredande af dessa borde,
efter hvad sakens natur gåfve vid handen, upprättandet af en arbetsstatistik kunna
lemna icke oväsentliga bidrag, men de hos oss, hufvudsakligen blott tid efter annan
och i vissa bestämda syften, anskaffade uppgifter, som insamlats genom förenämnda,
med längre mellanrum tillsatta komitéers försorg och som utgjorde det väsentligaste
af det i vårt land förefintliga arbetsstatistiska materialet, kunde, såsom Riksdagen ock
anmärkt, ingalunda vara för sitt ändamål tillfyllestgörande. Dertill erfordrades otvifvelaktigt
fortlöpande, systematiskt anordnade undersökningar i hithörande frågor. Dylika
undersökningar, hvilka med hänsyn till de många grannlaga förhållanden, de måste
beröra, oundgängligen vore af synnerligt invecklad natur, syntes emellertid icke kunna
med framgång utföras af andra än personer, som särskildt deråt egnade sin verksamhet
och under fortsatt öfning samt på grund af dymedelst vunnen erfarenhet allt mer och
mer förvärfvade sig insigter i rätta sättet att utföra arbeten af förevarande art. Och
sådana sitt värf fullt vuxna personer vore för visso icke att tillgå, om deras biträde
påkallades allenast vid af större eller mindre mellanrum skilda tidpunkter. I känslan
häraf hade också 1884 års arbetareförsäkringskomité, ehuru densamma erkände den
beredvillighet och noggrannhet, hvarmed i allmänhet infordrade uppgifter lemnats och
framstälda frågor besvarats — cirka 84 procent af de utsända frågeformulären återkommo
med svar — i sitt betänkande framhållit att, för att ett verkligt gagn af
utredningar rörande arbetareförhållanden skulle kunna vinnas, erfordrades, att dylika
fortsattes under längre tidrymder eller åtminstone periodiskt förnyades.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

Såsom förut omförmälts, vore vi visserligen icke helt och hållet i saknad af
dylika fortlöpande arbetsstatistiska uppgifter. Men dessa uppgifter vore dock af allt för
allmän natur för att kunna fylla de fordringar på noggranna specialundersökningar,
hvarigenom, steg efter steg, allt större och större insigter kunde erhållas i de olika
förhållanden, under hvilka arbetsklassen lefde, och hvarförutan det mål, som genom
arbetsstatistiken vore afsedt att vinnas — en, såvidt möjligt, fullständig kunskap om
nyssnämnda förhållanden — icke kunde ernås. Icke heller kunde man utan vidare
hos oss tillämpa de erfarenheter, hvartill arbetsstatistiken kommit i utlandet, då förhållandena
derstädes i allmänhet vidt skilde sig från de inom vårt land rådande, och
det syntes derför, om man ville vinna verkligt goda resultat, blifva nödigt att utföra
grundliga och i detalj gående undersökningar just beträffande de särskilda omständigheter,
hvarunder våra arbetare lefde. Verkställandet af sådana undersökningar finge
ingalunda betraktas såsom allenast en klassfråga, utan den vore en angelägenhet, som
rörde samhället i dess helhet. Förefintligheten af en på en sakrik arbetsstatistik fotad
kännedom om arbetsklassens vilkor vore nemligen icke blott den säkraste grundval
för all lagstiftning till höjande och förbättrande af den egentlige arbetarens ställning,
utan äfven ett bland de säkraste medlen att kunna förekomma eller åtminstone till
sin utsträckning begränsa många strider och tvistigheter inom samhället och specielt
mellan arbetsgifvare och arbetstagare. Sådana utredningar vore derjemte ej blott af
största vigt för vinnande af en tillförlitlig kännedom om våra näringsförhållanden i
allmänhet till bedömande af de åtgärder, som för deras främjande och utveckling
borde från statens sida vidtagas, utan jemväl till god hjelp vid afgörande af en mängd
andra frågor på det socialpolitiska området. Synnerligt magtpåliggande vore emellertid,
att dylika undersökningar, för att motsvara sitt ändamål, utfördes fullt opartiskt,
och obestridligt syntes vara, att en sådan utredning i hithörande frågor kunde ske
allenast från statens sida.

I afseende å de speciella förhållanden, som skulle göras till föremål för ifrågavarande
undersökningar, samt sättet för de erforderliga uppgifternas insamlande och
bearbetande har departementschefen hänvisat till hvad embetsverken derom anfört,
men särskildt fäst uppmärksamheten derå, att en tillfredsställande utredning af de
många och olikartade förhållanden, som med en arbetsstatistik afsåges, icke syntes
kunna verkställas uteslutande genom den hos oss hittills i allmänhet begagnade metoden,
enligt hvilken till de korporationer och enskilde, från hvilka upplysningar önskades,
utsändes tabeller och frågeformulär, hvilka sedermera, i den mån de blifvit
af vederbörande besvarade, utgjorde den enda grunden för utredningen. Med afseende
å arten af de undersökningar, som nu komme i fråga att verkställas, blefve det ofta
nödigt att utsända särskilda personer, som på ort och ställe gjorde sina efterforskningar
och genom personligt sammanträffande med såväl arbetsgifvare och arbetare
som andra intresserade personer inhemtado upplysningar.

För utförande af ifrågavarande arbeten kräfdes alltså dels fast anstälda perso -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

ner, som hade detta till sin hufvuduppgift och hvilka naturligtvis måste vara bildade
och erfarna statistiker, dels ock mer eller mindre tillfälligt anlitade biträden, deribland
agenter och korrespondenter å skilda orter i riket, genom hvilka anstalten kunde, på
sätt den funne lämpligt, förvärfva de upplysningar, deraf den för sina utredningar vore
i behof.

I fråga om organisationen af den anstalt, som skulle handlägga de arbetsstatistiska
frågorna, har departementschefen anfört, hurusom i utlandet denna statistik
i allmänhet till en början anförtrotts åt en särskild byrå inom något förut bestående
embetsverk, men sedermera, i den mån omfånget af dess arbeten utvidgats, särskilda
fullt sjelfständiga embetsverk för ändamålet upprättats. Derest man hos oss skulle
förlägga den ifrågavarande statistiken till något förut bestående embetsverk, hvilket
åtminstone till en tid syntes lämpligt, då under alla förhållanden någon tid måste
åtgå för att vinna full klarhet om rätta sättet för hithörande ämnens bearbetande,
syntes, såsom ock embetsverken framhållit, dertill endast kunna ifrågasättas statistiska
centralbyrån eller kommerskollegium, hos hvilka båda embetsverk största sakkännedomen
om förevarande frågor kunde förutsättas vara att tillgå. I detta afseende hade
det i Andra Kammaren vid 1893 års riksdag tillsatta tillfälliga utskott, som behandlade
den då i ämnet väckta motionen, såsom sin åsigt uttalat, att statistiska centralbyrån
icke kunde ataga sig arbetet, men att deremot, om det af praktiska skäl syntes
önskvärd t, att den arbetsstatistiska personalen lydde under något af de nuvarande
embetsverken, kommerskollegium erbjöde åtskilliga fördelar genom den handels- och
näringsstatistik, som redan vore dit förlagd, och då det med sin nya organisation
kunde röra sig under tillräckligt fria former för att ej behöfva undertycka den för
arbetsstatistiken erforderliga handlingsfriheten.

Med afseende å det nära samband, som borde ega rum mellan den allmänna
näringsstatistiken och den föreslagna arbetsstatistiken, syntes det jemväl departementschefen
lämpligast, att äfven denna sistnämnda förlädes under kommerskollegium.

Då den statistiska afdelningen inom kommerskollegium, likasom detta embetsverk
i dess helhet, hittills haft att taga hänsyn till arbetarefrågorna endast i den mån,
de hade direkt inflytande på näringarne, skulle, om nu ifrågavarande statistiska utredningar
blefve dit förlagda, afdelniugens verksamhet utvidgas till att omfatta arbetarefrågorna
jemväl i afseende å vissa andra på arbetareklassens ställning inverkande
förhållanden.

För att utföra alla de arbeten af mer eller mindre grannlaga beskaffenhet,
som sålunda skulle tillkomma den statistiska afdelningen, måste dess arbetskrafter
naturligtvis erhålla vederbörlig förstärkning, men derjemte borde åt chefen för afdelningen
beredas en sådan ställning inom kollegium, att det kunde blifva honom möjligt
att med större sjelfständighet planlägga och bringa till utförande de mångskiftande
arbetena. I spetsen för dessa arbeten borde derför, enligt departementschefens tanke
likasom enligt embetsverkens, ställas en tjensteman med byråchefs aflöning. Derjemte

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

syntes för arbetsstatistiken särskildt erfordras en fast anstäld tjensteman af första
graden, motsvarande den nu å afdelningens stat uppförde aktuarien. Då, såsom departementschefen
förut vid behandlingen af frågan om näringsstatistikens förbättrande
framhållit, för detta ändamål erfordrades ytterligare en aktuarie, skulle statistiska afdelningens
fast anstälda personal komma att utgöras af, förutom de nu å stat upptagna,
en förste aktuarie och en aktuarie, ytterligare:

1 byråchef med lön 4,400 kronor, tjenstgöringspenningar 2,000 kronor samt
rätt till ålderstillägg med 600 kronor efter fem år, samt

2 aktuarie, hvardera — lika med nuvarande aktuarien — med lön 1,800
kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor samt två ålderstillägg å 500 kronor efter
fem och tio år;

hvarjemte skulle behöfvas å stat ytterligare

1 vaktmästare med enahanda aflöning som öfriga vaktmästare hos kollegium,
eller lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och efter fem år ålderstillägg
med 100 kronor, samt med skyldighet att afstå 150 kronor, i händelse han såsom
vaktmästare åtnjöte fri bostad.

För löneförmånernas åtnjutande samt i fråga om rätt till semester och pension
m. m. skulle för den nytillkomna personalen gälla enahanda vilkor, som vore stadgade
i kongl. kungörelsen af den 5 juni 1891, angående vilkoren för åtnjutande af de
från och med år 1892 faststälda löner för kommerskollegium.

Sedan å sid. 47 och 48 i statsrådsprotokollet meddelats ett förslag till fördelning
af göromålen å de särskilda'' tjenstemännen vid byrån, har departementschefen
vidare anfört att, utom den å stat uppförda personalen, behöfdes vid byrån fyra mera
stadigvarande biträden eller amanuenser. Embetsverken hade i sitt utlåtande beräknat
kostnadérna för tillfälliga biträden förslagsvis till 6,000 kronor; men om amanuensernas
antal bestämmes till fyra, eller två mera än som intill våren 1895 varit å
afdelniugen anstälda, hvardera med arfvode af högst 1,200 kronor, ansåge departementschefen
det belopp, som derutöfver för tillfälliga biträden för de arbetsstatistiska göromålen
erfordrades, kunna inskränkas till 3,000 kronor,

I och för arbetsstatistiken erfordrades derjemte, att något högre belopp måste
beräknas för vikariatsersättningar och gratifikationer, än hvad för närvarande å den
statistiska afdelningen utginge, och syntes förhöjningen kunna förslagsvis beräknas till
600 kronor.

Samtliga nu senast beräknade förhöjningar i omkostnaderna för den statistiska
afdelningen, nemligen för två amanuenser, 2,400 kronor, för andra biträden 3,000
kronor samt för vikariatserättningar och gratifikationer 600 kronor, borde utgå från
det å kommerskollegii stat upptagna anslaget till juridiskt biträde, amanuenser, andra
extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifningar m. m., hvilket
anslag, för närvarande uppfördt till ett belopp af 17,500 kronor, följaktligen borde
höjas med 6,000 kronor, deraf 4,800 kronor belöpte på utgifter, uteslutande föranledda

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

af arbetsstatistikens tillkomst, och 1,200 kronor äfven föranleddes af behofvet af ytterligare
en amanuens för påskyndande af fabriksberättelsens utgifvande. Men på grund
af den utredning, som under näringsstatistiken lemnats rörande ifrågavarande anslag,
kräfde detta ensamt för näringsstatistikens behof en ytterligare förhöjning med skilnaden
emellan det belopp, 4,100 kronor, som vid kommerskollegii ombildning beräknades
af anslaget belöpa å statistiska afdelningen, och det belopp af cirka 6,000 kronor,
som för denna afdelning på senare tider tagits i anspråk, eller sålunda med åtminstone

2.000 kronor. Den sammanlagda erforderliga förhöjningen å detta anslag skulle sålunda
uppgå till 8,000 kronor, och anslaget följaktligen komma att utgöra 25,500 kronor.

Embetsverken hade vidare upptagit kostnader för tryckning af arbetsstatistiska
publikationer 10,000 kronor, för skrifmaterialier och expenser 1,500 kronor, för biblioteket
500 kronor samt för hyra af embetslokal 2,000 kronor, hvarjemte antydts, att
utgifter blefve förenade med anskaffande af möbler och inventarier till den af embetsverken
ifrågasatta nya myndigheten. Utan att vidare yttra sig om de belopp, som
sålunda upptagits, har departementschefen påpekat, att dylika utgifter för den statistiska
afdelningen bestredes från sjette hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m.

Efter departementschefens tanke hade embetsverken beräknat utgifterna för
specialagenterna allt för lågt, då de i sådant afseende uppfört allenast ett belopp af

5.000 kronor. Möjligheten för den ifrågavarande socialstatistiken att åstadkomma
verkligt upplysande resultat ansåge departementschefen blifva i väsentlig mån beroende
af den vexelverkan, som kunde åvägabringas mellan byrån å ena sidan samt
arbetare och arbetsgivare å den andra, och en sådan vexelverkan måste hufvudsakligen
förmedlas genom byråns agenter i orterna. Departementschefen antoge derför,
att ett anslag till agenter, korrespondenter och öfriga dylika, mer eller mindre tillfälliga
biträden utom byrån icke borde sättas till lägre belopp än 12,000 kronor;
och om detta godkändes, borde från samma summa äfven kunna bestridas kostnaderna
för de af embetsverken omnämnde sakkunnige och för den af embetsverken föreslagna
kommission för planläggningen af undersökningar utaf större och mera ingripande art
(se statsrådsprotokollet sid. 44).

Sammanlagda beloppet af de för genomförande af förbättringar i näringsstatistiken
och för påskyndande af fabriksberättelsens utgifvande samt för anordnande af
en arbetsstatistik erforderliga nya anslag och förhöjningar i äldre anslag, hvilka
samtliga anslag borde å kommerskollegii stat uppföras, skulle — yttrar departementschefen
slutligen — uppgå till 33,200 kronor, deraf anses belöpa å arbetsstatistiken
omkring 27,000 kronor.

Såsom framgår af den till statsrådsprotokollet lemnade redogörelsen angående
näringsstatistiken, har Kongl. Maj:t för denna statistiks behof under anslagstiteln
kommerskollegium äskat dels ett anslag å 3,000 kronor till aflöning af en ny tjenste -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

man i första lönegraden och dels en förhöjning med 8,200 kronor i det å kollega stat
uppförda anslaget “till juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret,
vikariatsersättning, renskrifning m. m.“ Beträffande sistnämnda anslag
har departementschefen meddelat, hurusom den del deraf, som afsetts till arfvoden åt
amanuenser och extra biträden å kommerskollegii statistiska afdelning, årligen måst
öfverskridas med omkring 2,000 kronor, hvarjemte under senaste tiden befunnits nödigt
att, hufvudsakligen för åstadkommande af en ur flere synpunkter önskvärd tidigare
utgifning af berättelsen angående fabriker och manufakturer, anvisa 100 kronor i
månaden eller sammanlagdt 1,200 kronor för år till arfvode åt ytterligare en amanuens
å samma afdelning. Dessa utöfver det ordinarie anslaget anvisade medel, tillsammans
3,200 kronor årligen, synas vara för afdelningens verksamhet oundgängligen behöfliga,
äfven om näringsstatistiken framgent skulle utarbetas efter samma plan, som hittills
blifvit följd. Vissa delar af denna statistik äro emellertid i behof af omfattande förbättringar.
Utskottet finner det nemligen vara till fullo ådagalagdt, att statistiken
öfver fabriker och manufakturer fortfarande är behäftad med afsevärda brister och att
den hvarken i fråga om fullständighet eller tillförlitlighet motsvarar de fordringar, som
derpå böra ställas. Den utvidgning af fabriksstatistikens innehåll och de förändrade
anordningar för vinnande af mer tillförlitliga uppgifter, som med afseende härå synas
önskvärda, måste uppenbarligen föranleda eu väsentlig ökning i göromålen å den statistiska
afdelningen. Då härtill kommer, att jemväl för afhjelpande af bristfälligheterna
i den del af statistiken öfver Sveriges utrikes handel, som rörer varuutbytet med
Norge, ökadt arbete torde komma att påkallas, finner utskottet en ytterligare förstärkning
af arbetskrafterna å nämnda afdelning erforderlig, och synes anslaget för
detta ändamål icke kunna sättas till lägre belopp än 3,000 kronor. Utskottet, som
sålunda har skäl tillstyrka beviljandet af de medel, som af Kongl. Maj:t äskats för
näringsstatistikens behof, anser emellertid, vid det förhållande att omförmälda anslagskraf
i den kongl. propositionen stälts i sammanhang med frågan om anordnande af
en svensk arbetsstatistik, och då undersökningar på detta senare område möjligen
torde kunna gifva uppslag till en i viss mån förändrad behandling af näringsstatistiken,
att de nu föreslagna ökade anslagen för densamma böra uppföras å extra stat.

Hvad angår frågan om anordnande af en svensk arbetsstatistik, torde det icke
kunna bestridas, att en på statistiska utredningar grundad kännedom om de förhållanden,
under hvilka våra arbetare lefva, måste vara af stor betydelse för ett rätt
bedömande och lösande af vigtiga samhällsspörsmål. Ehuruväl utskottet med hänsyn
härtill anser önskvärd!, att åtgärder från statens sida vidtagas för åstadkommande af
dylika utredningar, kan utskottet dock icke biträda hvad Kongl. Maj:t i detta afseende
nu föreslagit. Den framlagda planen för ifrågavarande undersökningar synes
nemligen utskottet vara allt för vidtomfattande och sväfvande för att ett första försök
till arbetsstatistik derpå bör grundas. Att, såsom förevarande förslag synes innebära,
organisera en anstalt med fast tjenstemannapersonal, innan uppgiften för denna an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

stalts verksamhet blifvit närmare bestämd vare sig med afseende å arbetsfältets utsträckning
eller i särskilda fall beträffande sättet för insamlande och bearbetande af
materialet, kan icke anses lämpligt. Svårigheten att med det förfaringssätt, som hittills
blifvit följdt, vinna klarhet om både hvad i denna fråga bör göras och huru det
bör göras, torde ock ligga i öppen dag. Utskottet har förestält sig, att för detta
måls ernående den lämpligaste utvägen vore att göra försök med arbetsstatistiska
undersökningar inom något begränsadt område. Det synes i sådant afseende önskvärdt,
att någon fullt kompetent person erhölle uppdrag att anställa dylika undersökningar
för någon viss mera betydande näringsgren i vårt land, samt att planen för
dessa arbeten underkastades granskning af sakkunnige män, vid hvilken granskning
särskilt torde böra tagas i betraktande, hvilka områden, såsom väsentliga och grundläggande,
i främsta rummet böra göras till föremål för undersökning. Om tillräckliga
medel till förverkligande af denna plan vore att tillgå, skulle utan tvifvel genom
de försök, som sålunda under vederbörlig kontroll verkstäldes, vinnas en tillfredsställande
ledning för lösningen af frågan i dess helhet. Genom den erfarenhet, som
sådana försök komme att lemna, blefve man satt i tillfälle att begränsa uppgiften
etter de i vårt land rådande förhållandena och bedöma vidden af det arbete, som
vore att utföra. Ett sådant förfaringssätt borde lända derhän, att den utveckling,
som saken etter hand erhölle, blefve byggd på säkra förutsättningar och komme att
gå i rätt rigtmng. För utförandet af de af utskottet sålunda förordade arbetsstatistiska
undersökningarna torde ett anslag på extra stat böra beviljas, och håller utskottet
före, att anslagets belopp lämpligen kan sättas till 10,000 kronor.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må å extra stat för år 1897 anvisa 16,200 kronor,
deraf 6,200 kronor till utarbetande af näringsstatistik .inom
kommerskollegium och 10,000 kronor för anställande af arbetsstatistiska
undersökningar.

Stockholm den 21 februari 1896.

'' På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

Reservationer:

af herr I. Månsson;
af herr N. Petersson.

Herr H. Andersson har begärt få anteckna^, att han icke närvarit vid för
stående ärendes behandling inom utskottet.

f!ih. till lliksd. Prof, 1R9fi,

4 Smid. 1 Afd. 7 a Häri..