Statsutskottets Utlåtande N:o 6 (Utlåtande 1897:Su6 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

N:o 6.

Ank. till Biksd. kansli den 5 mars 1897, kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

l:o. Såsom utskottet redan i punkterna 4:o och 5:o af sitt utlåtande
n:o 3 angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra
hufvudtitel omförmält, har herr friherre R. M. Klinckowström i en inom Första
Kammaren väckt motion (n:o 1) föreslagit, att alla i 1897 års riksstat
uppförda reservations- och förslagsanslag måtte i 1898 års riksstat uppföras
såsom bestämda anslag, sålunda upphörande att tilläggas benämningen
reservations- eller förslagsanslag.

Under hänvisning till det yttrande, utskottet i punkt 4:o af sitt
nämnda utlåtande afgifvit öfver det i berörda motion framstälda förslag,
får utskottet hemställa,

att herr friherre Klinckowströms ifrågavarande
motion i hvad den angår de under femte hufvudtiteln
uppförda reservations- och förslagsanslag må af Riksdagen
lemnas utan afseende.
liih. till llHind. Prat. 1801. 4 Samt. 1 Afd. 4 Raft. (N:o 6.J

Angående
motion om
upphörande
af reservations-
och
förslagsanslag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

sjömans corpsen.

[1.]

Aflöning för flottans corpser och stater.

2:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med ändring af
1894 års organisation af flottans sjömanscorps, medgifva, att det viss tid
tjenstgörande manskapet vid nämnda corps må under innevarande år och
framgent antagas för en tjenstetid af 2 år 8 månader eller derutöfver
intill 3 år, samt att, beträffande det ständigt tjenstgörande manskapet,
ny anställning af den, som önskade bibehållas i tjensten efter utgången
af de 6 år, för hvilka han antagits, och den tid derutöfver, han kunde
vara förbunden att i tjensten qvarstå, skulle afse en tid af minst 2 år
hvarje gång.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden den 14 sistlidne januari meddelar statsrådet och
chefen för sjöförsvarsdepartementet, att enligt den organisation af flottans
sjömanscorps, som af Kongl. Magt framlades för 1894 års Riksdag
och af Riksdagen godkändes, skulle hela manskapsstyrkan, hvilken anstäldes
för en tjenstetid af 6 år, utgöra 3,100 man, deraf 1,600 man
anstälda med ständig tjenstgöring under hela tjenstetiden och 1,500
man med tjenstgöring för sin utbildning under viss del af tjenstetiden.
Hvad den senare manskapsstyrkan beträffade, omfattade densamma 6
årsklasser, hvardera om 250 man, och skedde manskapets antagning på
hösten, men tjenstetiden började vid ingången af nästpåföljande år, vid
hvilken tid manskapet skulle inställa sig till tjenstgöring för sin utbildning.
Efter 2 år 4 månaders tjenstgöring, det vill säga vid utgången
af april månad tredje året efter tjenstetidens början, permitterades manskapet
för den återstående tjenstetiden med skyldighet att efter kallelse
inställa sig till tjenstgöring. Det permitterade manskapet åtnjöte aflöning
under hela permitteringstiden.

Då Riksdagen i skrifvelse den 11 april 1894 anmält, att Riksdagen,
med hänsyn till vigten deraf, att flottans beväringsmanskap
under hela vapenöfningstiden erhölle sin öfning under flottans befäl,
hvilket under dåvarande förhållanden icke vore möjligt, lemnade sitt
bifall till den af Kongl. Maj:t då föreslagna omorganisationen af sjömanscorpsen,
hade Riksdagen tillika uttalat önskvärdheten deraf, att ytterligare
all skälig hänsyn toges till den manskapstillgång, som den till
såväl öfnings- som tjenstetid numera utsträckta allmänna värnpligten
tillförde flottan, och att derför, så snart ske kunde, antagningstiden för
det på viss tid anstälda manskapet vid denna corps ytterligare förkortades
till hvad som kunde finnas nödigt för bibringandet af erforderlig

Statsutskottets Utlåtande, N:o 6. 3

utbildning af detta manskap, och derigenom den aflöning, som enligt
förslaget skulle utgå under permitteringstiden, besparades.

När 1894 års organisation understäldes Kongl. Maj:ts pröfning för
att derefter framläggas för Riksdagen, hade flottans värnpligtige ännu
ej blifvit öfvade ombord å flottans fartyg, och man saknade sålunda afl
erfarenhet om den sjömilitära utbildningsgrad, desse värnpligtige vore i
stånd att uppnå. Försigtigheten hade derför bjudit att ej föreslå en
betydlig förkortning med ens i antagningstiden för de en viss del af
denna tid tjenstgörande vid sjömanscorpsen. ^ ......

De två senaste årens erfarenhet med afseende på sjöbevänngens
lämplighet för utbildning och användbarhet ombord hade, enligt samtlige
befälhafvares vitsord, ådagalagt, att de flottans värnpligtige, som
idkat sjöfart före vapenöfningen, kunde efter densamma i allmänhet på
ett någorlunda tillfredsställande sätt fylla de mindre vigtiga platserna
ombord.

Såsom departementschefen vid föregående tillfällen framhalht, hade
det visat sig, att endast en del, mindre än hälften, af en permitterad
årsklass kunde antagas inställa sig vid inkallelse till tjenstgöring, t. ex.
vid mobilisering, då deremot den större delen på grund af sjukdom,
vistelse i främmande länder, segling på aflägsnare farvatten med flera orsaker
icke vore att för ändamalet påräkna. Detta förhållande medförde, utom
minskning i den påräknade manskapsstyrkan, äfven den oegentlighet, att aflöning
utan nytta för flottan utbetaltes till dem, som ej infunne sig. Med afseende
såväl härå som å hvad nyss anförts rörande flottans värnpligtige,
ansåge departementschefen skäl ej förefinnas att vidare antaga manskap
vid sjömanscorpsen, hvilket med bibehållen aflöning permitterades för
flera år. De belopp, som under de senare åren utbetalts till sådant
manskap, hade varit rätt betydliga och utgjorde under år 1895 97,340
kronor. Om nu den ändring vidtoges, att det viss tid tjenstgörande
manskapet antoges för en kortare tjenstetid än den nuvarande, komme
en sådan ändring visserligen att medföra besparing af de belopp, som
nu utginge till permitteradt manskap, men å andra sidan komme att
deraf följa någon ökning i årsklassernas numerär (äfvensom möjligen i
antalet eldare af det ständigt tjenstgörande manskapet) med deraf förorsakade
höjda kostnader för dagaflöning, beklädnad och naturaunderhåll,
hvilken ökning i kostnader emellertid, såvidt gjorda beräkningar
gåfve vid handen, komme att understiga det belopp, som skulle utgå
till permitteradt manskap.

Derest Kongl. Maj:t skulle godkänna den nu uttalade åsigten, erfordrades
dock icke någon ändring i staten för sjömanscorpsen för år 1898,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

utan kunde Kongl. Maj:t, sedan de nu pågående arbetena med kostnadsberäkningar
m. m. rörande den ifrågasatta förändrade organisationen
hunnit afslutas, för en kommande Riksdag framlägga förslag till ändring
i. denna stat; men departementschefen ansåge sig emellertid redan nu,
till undvikande af att under innevarande års höst manskapet skulle antagas
för en tjenstetid af 6 år enligt 1894 års organisation, böra framlägga
förslag om denna tjenstetid förkortande till omkring 2 år 8
månader, då utbildningstiden skulle såsom hittills utgöra 2 år 4 månader
och manskapet efter utbildningstidens slut skulle finnas tillgängligt för
beväringens öfvande och sommarens eskaderöfningar. Departementschefen
inskränkte sig alltså för närvarande till att föreslå, att ifrågavarande
manskap måtte antagas för en tjenstetid af 2 år 8 månader,
hvilken tid dock kunde utsträckas intill 3 år för det fall, att sådant
manskap — hvilket enligt gällande föreskrifter antoges under hösten,
men började tjenstgöra för sin utbildning vid ingången af nästföljande
år, från hvilken tidpunkt tjenstetiden nu ock räknades — önskade att,
efter verkstäld antagning, omedelbart inställa sig till tjenstgöring.

Beträffande det ständigt tjenstgörande manskapet vid sjömanscorpsen
som antoges för en tjenstetid af 6 år, med förbindelse för den antagne
att derutöfver qvarstå i tjenst 2 år för hvarje examen i underbefälsskola,
han kunde komma att aflägga, och som efter tjensteårens
utgång kunde vid corpsen vinna ny anställning, hvilken hvarje gång borde
afse 6 år — hade det visat sig vara förenadt med svårighet att hålla
den faststälda nummerstyrkan, 1,600 man, fulltalig. Till minskande af
denna svårighet borde rekapitulationen så mycket som möjligt underlättas;
och då den nuvarande rekapitulationstiden, 6 år, nog förefölle
alltför lång för mången, som kanske gerna skulle vilja å nyo taga
anställning vid corpsen på kortare tid, om sådant läte sig göra, hade
departementschefen funnit sig böra ifrågasätta, att rekapitulationstiden
bestämdes till minst 2 år.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet anförts har utskottet
funnit skäl tillstyrka den af Kongl. Maj:t föreslagna förändringen af
sjömanscorpsens organisation. Genom berörda förändring skulle, på
sätt departementschefen erinrat, utan att sjömanscorpsen försvagades, en
ej obetydlig besparing uppkomma å anslaget till aflöning af flottans
corpser och stater. Enligt hvad utskottet inhemtat kommer att härigenom
å anslaget för år besparas från den 1 maj 1898 15,400 kronor,
från samma tid år 1899 ytterligare 18,000 kronor och från samma tid
år 1900 än ytterligare 14,120 kronor. Ifrågavarande besparing har

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. &

utskottet ansett lämpligen kunna till erforderlig del användas för den
siökrigshögskola, hvarom Kongl. Maj:t gjort framställning och som utskottet
jemväl finner vara af behofvet påkallad. Utskottet, tillstyrker
derför i punkt 5:o här nedan, att nyssberörda anslag skall minskas med
det för nämnda högskolas inrättande å ordinarie stat äskade belopp,
11,100 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

3:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till Kongl.
Maj:ts i statsverkspropositionen under punkt 7 af denna hufvudtitel gjorda
framställning om inrättande af en sjökrigshögskola, medgifva, att, utöfver
de militära befattningar, hvilkas innehafvare redan finnas i stat
upptagne till erhållande af inqvarteringsbidrag i penningar, derest de
icke åtnjuta boställe eller bostad, finge å staten uppföras nedannämnda
befattningar till erhållande af enahanda förmån med de i sådant afseende
för deras vederlikar faststälda belopp, nemligen:

1 chef för sjökrigshögskolan........................ kr. 1,000: —;

1 adjutant hos denne chef .............................. » 500: .

Utskottet, som i punkt 7:o här nedan hemställer om bifall till
Kongl. Maj:ts berörda framställning om inrättande af en sjökrigshögskola,
får fördenskull föreslå,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet i
punkt 7:o af detta utlåtande hemställer angående inrättande
af en sjökrigshögskola, bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställning.

4:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att enahanda
rätt till ålderstillägg, som jemlikt gällande föreskrifter tillkomme ingeniör
och byggmästare vid mariningeniörsstaten, måtte tillgodokomma de
vid samma stat anstälda tre torped- och miningeniörer; samt

att ingeniörerna Lars Albert Leonard Söderström och Lars Edvard
År felt, h vilka tjenstgjort såsom torped- eller miningeniörer, Söderström
sedan den 1 januari 1880 och Årfelt sedan den 1 maj 1888, måtte i fråga
om ålderstilläggs åtnjutande få tillgodoräkna sig den tid, de före år
1898 tjenstgjort i sådan egenskap.

Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, hade vid ärendets föredrag -

Angående
inqvarteringsbidrag.

[2.] ''

Angående

marininge niörstaten.

[3 o. 4.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ning inför Kongl. Maj:t departementschefen erinrat, hurusom Kongl.
Maj:t i proposition till 1887 års Riksdag föreslagit, att till aflöning åt
2 miningeniörer måtte under anslaget till aflöning för flottans corpser och
stater anvisas ett belopp af 8,000 kronor. Den ena af dessa miningeniörer
vore, enligt chefens för sjöförsvarsdepartementet yttrande till
statsrådsprotokollet den 31 december 1886, bilagdt nämnda proposition,
afsedd att tjenstgöra vid Karlskrona station och den andre vid Stockholms
station, för att, jemte den från anslaget till mintillverkningspersonalen
i enlighet med kongl. brefvet den 24 oktober 1879 aflönade
extra ingeniör, handhafva minmaterielens vård och i öfverstyrelsen tillhandagå
med uppgörande af mineringsplaner och dylikt. Denna framställning
hade af Riksdagen bifallits. Sedan 1887 års Riksdag, på
Kongl. Maj:ts derom gjorda proposition, jemväl höjt anslaget till aflöning
för flottans corpser och stater med 13,200 kronor till aflöning för
mintillverkningspersonalen, hvaribland omförmälde extra ingeniör då
funnits upptagen, faststäldes genom kongl. brefvet den 22 december
1887 stat för mariningeniörsstaten, deri upptoges 3 miningeniörer med
fast arfvode af 3,750 kronor och tjenstgöringspenningar af 250 kronor.

Sedan alltifrån år 1888 i fråga om miningeniörernes anställning
så förfarits, att de miningeniörer, hvilka antagits till tjenstgöring vid
mariningeniörsstaten, icke antagits under benämningen miningeniörer
med deraf bestämda åligganden, utan miningeniörsbefattningarna bestridts
af extra ingeniörer, som emellertid icke uteslutande användts för tjenstgöringen
vid minvapnet, hade, på framställning af marinförvaltningen
— som ansett, att det för en tidsenlig utveckling af torped- och minvapnen
vore synnerligen önskvärd!, att dessa miningeniörer i möjligaste
mån finge, i öfverensstämmelse med afsigten i den af 1887 års Riksdag
godkända framställningen i ämnet, egna sitt arbete odeladt åt
nämnda vapen — genom kongl. bref den 9 augusti 1894 i fråga om
miningeniörernes tjenstgöring förordnats, att dessa skulle antagas för
stadigvarande tjenstgöring vid min vapnet samt att fördenskull vid inträffande
ledighet bland extra ingeniörer å mariningeniörsstaten miningeniörerna
skulle tillsättas, en i marinförvaltningens minafdelning och
en vid hvardera af flottans stationer, med dylik stadigvarande tjenstgöring
samt med skyldighet för dem att derjemte, der så ske kunde,
biträda med öfriga ingeniörsgöromål.

Uti skrifvelse den 18 februari 1896 hade sedermera marinförvaltningen—
jemte förmälan, att de å flottans stationer tjenstgörande miningeniörerna
jemlikt generalorder den 5 juni 1895 skulle benämnas
torpedingeniörer — anfört, bland annat, att, i likhet med hvad angå -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. •

ende extra ingeniörer vid mariningeniörsstaten vore stadgadt, jemväl
torped- och miningeniörerna borde af Kongl. Maj:t tillsättas pa förordnande,
stäldt på 6 månaders uppsägning, samt att, då det emellertid
vore af synnerlig vigt att ifrågavarande befattningar besattes med mitt
skickliga och kompetenta personer och då dessa ingeniörer, hvilka icke,
såsom hittills varit fallet, skulle anställas såsom extra mgemorer vid
mariningeniörstaten utan allenast vid ett specialvapen, till följd häråt
blefve nära nog uteslutna från utsigt att genom befordran till mgemorer
vid mariningeniörstaten vinna anställning med fullmagt å tjensten,
möilighet borde beredas dem att såväl i detta afseende som med hänsyn
till löneförmånerna vinna likställighet med ingeniörer vid .samma
stat, ej blott så att fullmagt å innehafvande tjenst kunde, på förslag åt
marinförvaltningen, efter minst ett års tjenstgöring för dem uttardas,
utan äfven att de efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring,
räknadt efter erhållet förordnande, egde tillgodonjuta två alders tillägg

om 500 kronor hvardera. _ .

Departementschefen delade i allo marinförvaltnmgens åsigt i berörda
hänseende och ville särskilt, framhålla, att torped- och miningeniörerna,
med afseende derå att de uteslutande hade befattning med ett specialvapen,
icke hade utsigt att vinna befordran till ingeniörer vid mariningeniörstaten
och derför sannolikt aldrig komme att erhålla någon förhöjning
i den aflöning af 4,000 kronor, som de vid tjenstens tillträdande
bekomme; hvarjemte det redan visat sig vara förenadt med svårighet
att med den nuvarande aflöningen förvärfva fullt skickliga och
kompetenta personer för dessa befattningar, hvilkas innehafvare skulle
handhafva och vårda den dyrbara minmaterielen.

Då ifrågavarande tre ingeniörer genom att speciel egna sig åt
torped- och minväsendet icke hafva utsigt att vinna befordran inom
mariningeniörstaten, har utskottet funnit skäligt att dem beredas något
förbättrade löneförmåner, på det att för detta säregna och i hög grad
farliga yrke må kunna förvärfvas och vid detsamma bibehållas personer,
som visat sig derför särskildt egnade. Utskottet har dock ioke ansett
sig böra tillstyrka, att torped- och miningeniörerna tillerkännes ratt
till ålderstillägg i så vidsträckt mån, som Kongl. Maj:t ifrågasatt, utan
trott sig böra såsom en lämplig medelväg föreslå, att ifrågavarande
tjensteman må medgifvas riitt till allenast ett ålderstillägg å 500 kronor,
att tillgodonjutas efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt etter
erhållet förordnande. Och har utskottet icke något att erinra mot att
de i Kongl. Maj:ts proposition omförmälda ingemörerna boderstrom

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
anslaget till
flottans
corpser och
stater.

[5.]

och Årfelt. må för sådan förmåns åtnjutande tillgodoräkna sig den tid
de före år 1898 tjenstgjort såsom torped- eller miningeniörer.

Utskottet hemställer derför:

a) att Riksdagen må medgifva, att de vid mariningeniörstaten
anstälda tre torped- och miningeniörer
må efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring vid nämnda
stat åtnjuta en förhöjning af 500 kronor i dem tillkommande
aflöningsförmåner; samt

b) att ingeniörerna oLars Albert Leonard Söderström
och Lars Edvard Årfelt må i fråga om ålderstilläggs
åtnjutande få tillgodoräkna sig den tid de
före år 1898 tjenstgjort i egenskap af torped- eller
miningeniör.

5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att — med uppförande
i riksstaten för år 1898 af anslaget till aflöning för flottans corpser och
stater till oförändrat belopp, 1,732,052 kronor — medgifva att hvad
af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län
och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af 1872
och 1876 årens riksdagsbeslut borde inräknas bland tillgångarna till
aflöning för flottans corpser och stater måtte likasom föregående år användas
för fyllande af behofvet under denna anslagstitel år 1898.

Departementschefen erinrar vid ärendets föredragning inför Kongl.
Maj:t, att till aflöning för flottans corpser och stater vore för innevarande

år anvisade:

dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag......... kr. 1,732,052: —

dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar
län likaledes å ordinarie stat uppförda anslag...... » 114,000: —

eller tillhopa kr. 1,846,052: —

Enligt den af marinförvaltningen uppgjorda beräkning öfver medelsbehofvet
under denna anslagstitel, mot hvilken beräkning departementschefen
icke hade något att erinra, skulle detsamma för år 1898 uppgå
till ett belopp af 1,877,006 kronor 20 öre, för bestridande af hvilket

behof beräknats såsom tillgång:

det ordinarie aflöningsanslaget.......................................... kr. 1,732,052: —

anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län » 114,000: —

samt tillgång i följd af vakanser ...................................... » 30,954: 20

Summa kr. 1,877,006: 20

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utskottet, som i punkt 2:o här ofvan erinrat, att till följd af den
af Kongl. Maj:t föreslagna af utskottet tillstyrkta förändringen i sjömanscorpsens
organisation besparingar komme å anslaget till aflöning
för flottans corpser och stater uppstå redan år 1898 samt derför ansett
lämpligt att nämnda anslag nedsattes med ett belopp motsvarande det
ordinarie anslag å 11,100 kronor, som erfordras för inrättande af en
sjökrigshögskola, får, under hänvisning till omförmälda punkt af detta
utlåtande äfvensom till punkten 7:o här nedan, hemställa:

a) att, vid bifall till hvad utskottet i punkten
7:o af detta utlåtande föreslår, anslaget till aflöning
för flottans corpser och stater, nu 1,732,052 kronor, må
minskas med 11,100 kronor till 1,720,952 kronor; samt

b) att Riksdagen må medgifva, att hvad af anslaget

till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge ,
län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan
på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas
bland tillgångarne till aflöning för flottans
corpser och stater, må likasom föregående år användas
för fyllande af behofvet under denna anslagstitel
år 1898.

Pensionering af reservbefäl.

6:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja anslaget till Pensionering
pensionering af reservbefäl från 6,400 kronor till 10,000 kronor eller afiese^ ’ efä
med 3,600 kronor och uppföra detsamma såsom reservationsanslag.

Enligt departementschefens anförande till statsrådsprotokollet (sid.

8) hade, uti en till Kongl. Maj:t stäld, den 27 december 1895 dagtecknad
och af stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona
till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift, 34 reservunderlöjtnanter i flottan,
anstälda i nämnda egenskap enligt bestämmelserna i Kongl. kungörelsen
den 13 juli 1887, anhållit om vidtagande af sådana ändringar i nu
gällande föreskrifter rörande pensionering af reservofficerare, att desse,
såväl de redan anstälde som de, hvilka framdeles komme att i samma
egenskap anställas, kunde komma i åtnjutande af det pensionsbelopp,
som vid aflåtande af proposition om anslag för ändamålet till 1887 års
riksdag beräknades, eller 300 kronor årligen från 55 ars ålder eller ock
af motsvarande kapital; öfver hvilken framställning marinförvaltningen
den 18 februari 1896 afgifvit infordradt utlåtande.

Bill. till Riksil. Prat. 1897. 4 Rami. 1 A/d. 4 Haft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Med anledning häraf erinrade departementschefen om följande förhållanden.

Till statsrådsprotokollet den 31 december 1886 hade dåvarande
chefen för sjöförsvarsdepartementet anfört, att, äfven om officerscorpsen
på den aktiva staten blefve på då föreslaget sätt ökad, likväl vid krigstillfällen
och större rustningar uppstode en betydlig brist på befäl,
hvarför det vore nödigt att i sammanhang med den förändrade organisation
af flottans personal, som departementschefen ville ifrågasätta,
åtgärder vidtoges för erhållande af nödigt reservbefäl. Efter att sedermera
hafva redogjort för det sätt, hvarpå sådant reservbefäl lämpligen
borde utbildas, hade dåvarande departementschefen vidare yttrat:

»De förmåner, jag föreslår måtte reservoflicersaspirant tillförsäkras,
äro

under den tid han för sin utbildning är anstäld vid flottan:

dagaflöning med 3 kronor, beklädnadshjelp 20 kronor i månaden
och naturaunderhall eller ersättning derför i likhet med manskapet vid
sjömanscorpsen; samt

sedan han med godkännande genomgått föreskrifven militärkurs och
blifvit utnämnd till reserv officer i flottan:

att honom tillförsäkras efter eget val antingen en lifstidspension
vid fylda 55 år, en mindre årlig ränta från tidigare ålder, eller ock det
kapital, som honom vid viss ålder kan beredas, dock i sistnämnda två
fall icke före uppnådda 40 år, derigenom att för honom af statsmedel
uti någon af . staten kontrollerad rånte- och kapitalförsäkringsanstalt
insättes ett visst bestämdt belopp på en gång eller årligen; och bör
såsom vilkor för nämnda förmån föreskrifvas:

. att han efter genomgången ettårig militärkurs vid någon af flottans
stationer der inställer sig å nyo till genomgående af tvenne särskilda
repetitionskurser, hvardera på två månader under vintern, i enlighet med
de bestämmelser, som derom af Konungen meddelas;

att han årligen, så länge han tillhör flottans reserv och så framt
han icke är till utrikes sjöfart permitterad, före mars månads utgång
till vederbörande stationsbefälhafvare uppgifver sin adress och tillämnade
verksamhet under året, så vidt den då är känd, eljest då den
blifver känd; J

att han icke på längre tid än högst två månader utan vederbörligt
tillstånd vistas utom riket och dess närmast omgifvande farvatten;

att han intill 40 års ålder vid inträffande krig eller större rustningar
efter gifven kallelse inställer sig vid sin station mot åtnjutande
af reseersättning samt öfriga förmåner i likhet med underlöjtnant vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Kongl. flottan; allt i enlighet med de närmare bestämmelser, som af
Konungen meddelas.

Det är uppenbart, att endast sådan sjökapten, som i allmänhet
uteslutande trafikerar hemlandsfarvatten, kan med fördel såsom reservbefäl
anställas. Behofvet af utbildade reservofAcerare beräknas af chefen
för flottans stab till 80.

För att med nöjaktig trygghet alltid kunna påräkna minst detta
antal torde utbildandet af 10 reservofficerare årligen erfordras.

Inom de åldersklasser, då antagning till reservofficersaspirant enligt
ofvanstående får ega rum, aflägges sjökaptensexamen i allmänhet vid
omkring 23 års ålder, och om den sålunda utexaminerade vid fylda
24 år utnämn.ep till reservofficer och der qvarstår till fylda 40 år eller
omkring 15 år, blefve det sålunda utbildade antalet reservofficerare 150;
men då enligt dödlighetsstatistiken omkring 11 procent deraf eller 16
å 17 beräknas afgå med döden och derutöfver ett större antal, möjligen
3 gånger det nämnda, eller omkring 50, af en eller annan orsak kan
antagas uteblifva, återstode dock alltid 83, eller det antal, som ungefärligen
skulle erfordras vid mobilisering.

För beredande åt sålunda utbildade reservofficerare af lifstidspension
från 55 års ålder med omkring 300 kronor eller af de likartade
förmåner som, på sätt här ofvan är föreslaget, det för honom insatta
beloppet kunde medföra, erfordras enligt rånte- och kapitalförsäkringsanstaltens
nu gällande prospekt, att antingen på en gång erlägga.

vid 22 års ålder............543 kronor

5 23 » » 573 »

» 24 » » 603 » och

» 25 » » 639 » ;

eller ock att årligen för hvar och en, så länge han tillhör reserven
éller från det år han blifvit utnämnd intill uppnådda 40 lefnadsår, således
15 å 18 år, i nämnda anstalt insätta 55 kronor, hvilket, under
förutsättning att ingen under tiden afginge eller förverkade sin rätt,
skulle under företa året kräfva en utgift af 550 kronor, derefter årligen
växa med samma belopp intill dess pensionstagaren nått 40 år, hvarefter
årliga afgiften skulle kunna uppgå till högst 8,800 kronor.

Ehuru det torde vara tvifvelaktigt, hvilketdera af dessa förslag blefve
det för staten billigaste, enär antagligen mången före uppnådda 40 år
skulle från pensionsrätter! uteslutas och afgiften sålunda för honom

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

upphöra, tvekar jag likväl icke att förorda det förstnämnda förslaget,
såsom medförande större enkelhet och reda.

Visserligen kunde på goda skäl antagas, att kostnaden för staten
blefve ännu billigare, om den föreslagna pensionen af 300 kronor vid
55 års ålder utbetaltes från nionde hufvudtitelns anslag, enär förutom
dödsfall äfven andra orsaker under förevarande förhållanden bidraga
till pensionsrättens förlust; men då de pensionsbelopp, som framdeles
eller tidigast 30 år härefter kunde komma att utgå, icke ens närmelsevis
nu kunna beräknas, anser jag mig icke böra tillstyrka denna utväg,
utan vidhåller det första af de här ofvan nämnda alternativen såsom
det lämpligaste.

Då storleken af såväl pension som lifränte- och kapitalbildning i
förhållande till den enskilda premien måste vara beroende af penningetillgången
och derpå grundad räntefot samt dödligheten, kan naturligtvis
ingen bestämd pension m. m. för all tid fastställas, utan bör premien,
men icke den deraf beroende pensionen, fixeras, och innehafvaren
af försäkringsbok åtnöjas med de förmåner en dylik försäkringsbok
kan gifva utan att staten garanterar beloppet.

Då den här föreslagna premien berättigar till återbetalning af
kapital i händelse af dödsfall, torde detta böra tillfalla den aflidnes
efterkommande.

Såsom nyss är nämndt, skulle enligt gällande prospekt för lifränteoch
kapitalförsäkringsanstalten det högsta belopp, som för erhållande
af 300 kronors pension vid fy]da 55 år, erlagdt vid den högsta ålder
reservofticer vid antagandet finge hafva uppnått, sålunda uppgå till
639 kronor för hvarje reservofficer, men minskas i samma mån som insättningen
gjordes vid tidigare ålder, och den största utgift, som årligen
kunde ifrågakomma för reservbefälets pensionering, sålunda vara 6,390
kronor eller för siffrans jemnande 6,400 kronor.»

Med stöd af hvad departementschefen sålunda anfört, hade till 1887
års Riksdag aflåtits proposition i ämnet, och Riksdagen beviljade på ordinarie
stat ett anslag af 6,400 kronor för reservbefäls pensionering,
hvilket, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, i riksstaten uppfördes
såsom förslagsanslag högst.

Den 13 juli 1887 utfärdades kungörelsen angående utbildande af
reservbefäl för flottan, affattad i öfverensstämmelse med de grunder,
som i departementschefens nyss anförda yttrande blifvit framlagda. I
§ 13 af denna kungörelse stadgades, att, då reservofficer uppnått 40
års ålder, meddelades honom af Kong]. Maj:t, på anmälan af vederbörande
stationsbefälhafvare, afsked ur tjensten, dervid han, om han

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

utan anmärkning fullgjort de honom enligt kungörelsen ålagda skyldigheter,
egde att genom stationsbefälhafvarens försorg utfå den handling,
som berättigade honom att erhålla lifränta eller kapital. Skulle deremot
reservofficeren försumma någon af de enligt § 8 i kungörelsen
honom åliggande skyldigheter, eller under sin tjenstskyldighetstid blifva
straffad för brott, som medförde förlust af medborgerligt förtroende,
blefve han, jemlikt § 14, efter anmälan af vederbörande stationsbefälhafvare,
och'' sedan i förra fallet undersökning om försummelsen vid
stationens krigsrätt egt rum, af Kongl. Maj:t, derest försummelsen eller
förbrytelsen pröfvades böra dertill föranleda, förklarad från sin anställning
i flottans reserv skild; och vore han i sådant fall förlustig förenämnda
förmån af lifränta eller kapital.

Sedan Kongl. Maj:t den 1 maj 1889 utnämnt 7 reservunderlöjtnanter
och med afseende å dem ifrågakommit tillämpning af bestämmelserna
rörande insättning af statsmedel i rånte- och kapitalförsäkringsanstalt,
hade på framställning af marinförvaltningen, genom
kongl. bref den 25 oktober 1889 meddelats följande närmare bestämmelser
i ämnet:

att, då reservofficer af stationsbefälhafvare anmäles till erhållande
af afsked, skulle, derest i afseende å det sätt, hvarpå han fullgjort
honom genom kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 ålagda skyldigheter
förekommit anmärkning, som föranledt dertill att han icke kunnat
utfå den i § 13 af samma kungörelse omförmälda handling, derom
tillika göras anmälan hos Kongl. Maj:t, hvarefter det skulle ankomma
på Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida handlingen ändock finge till reservofficerare
eller hans rättsinnehafvare utlemnas;

att reservofficer, som aflede, medan han qvarstode i tjensten, skulle
i förevarande hänseende anses som hade han erhållit afsked, hvadan
jemväl beträffande den aflidne skulle, när dertill gåfves anledning, hos
Kongl. Maj:t göras enahanda anmälan som nyss sagts och för samma
ändamål; samt

att såväl då Kongl. Maj:t pröfvat förberörda handling icke böra
utlemnas, som då reservofficer blefve, jemlikt § 14 i åberopade kungörelse,
skild från sin anställning i flottans reserv, de för vederbörandes
räkning i lifränteanstalt insatta medlen skulle återgå till kronan och
redovisas bland besparingarna å femte hufvudtitelns anslag till pensionering
af reservbefäl.

Uti sitt förutnämnda, den 18 februari 1896 afgifna utlåtande hade
marinförvaltningen upplyst, att med hänsyn till dessa föreskrifter, jeinförda
med § 14 i kungörelsen den 13 juli 1887, hittills för reserv -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

officerarne blifvit i rånte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm
gjord insättning af medel under förbehåll af insatsens återbetalning
vid dödsfall före 55 års ålder samt under följande med anstaltens
direktion aftalade särskilda vilkor, nemligen

beträffande insats för beredande af lifränta:

»Insättningen sker med förbehållen rätt för Kongl. marinförvaltningen
eller annan myndighet, åt hvilken sådan befogenhet varder af
Kongl. _ Maj:t uppdragen, att, innan N. N. uppnått 55 års ålder, uppå
reqvisition och mot aflemnande af försäkringsboken återbekomma det
insatta beloppet; dock må årliga räntan icke lyftas före uppnådda
fyratio lefnadsår», samt

beträffande insats, som afsett beredande af kapitalutbetalning:

»Insättningen sker med förbehållen rätt för Kong], marinförvaltningen
eller annan myndighet, åt hvilken sådan befogenhet varder af
Kongl. Maj:t uppdragen, att uppå reqvisition och emot aflemnande af
försäkringsboken återbekomma det insatta beloppet.»

Enligt hvad sökandena i sin skrift anfört, erhölle, enligt nu gällande
prospekt för rånte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm, en
reservofficer, för hvilken vid 23 års ålder insatts 573 kronor, vid 55
års ålder endast 187 kronor 25 öre i årlig lifränta i stället för afsedda
300 kronor.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som legat till grund för
Kongl. Maj:ts af Riksdagen godkända proposition i denna fråga, hade
uttryckligen framhållits, att premien, men icke den deraf beroende
pensionen, borde fixeras och innehafvaren af försäkringsbok åtnöjas
med de förmåner en dylik försäkringsbok kunde gifva utan att staten
garanterade något bestämdt belopp. Men å andra sidan hade man
tydligen utgått från den uppfattning, att en pension å 300 kronor från
55 års ålder vore en lämplig godtgörelse för den tidsuppoffring och
den tjenstgöringsskyldighet, som en reservofficer hade att underkasta
sig. Att det emellertid icke under nuvarande förhållande kunde låta
sig göra att bereda reservofficerare denna pensionsförmån med det för
ändamålet i riksstaten upptagna anslag, äfven om dertill lades eventuelt
återbetalda insatser, vore uppenbart. Men då den sålunda ifrågasatta
pensionen ej kunde anses för hög, om det med densamma afsedda
ändamål skulle vinnas, syntes ingen annan utväg finnas än att begära
förhöjning af anslaget.

I sammanhang härmed borde tagas i öfvervägande, huruvida det
icke vore lämpligare att pensionen grundlädes genom insättande för
hvarje reservofficer af ett visst belopp om året, i stället för, såsom nu

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

skedde, ett belopp en gång för alla. En sådan förändrad anordning
skulle vara ett medel att förekomma försummelser af de reservofficer
åliggande skyldigheter, utan att man derför behöfde tillgripa den i
§ 14 af 1887 års kungörelse omförmälda, i många fall utan tvifvel
alltför stränga åtgärden att beröfva den felande all rätt till pension.
Skedde nemligen inbetalning årligen, så kunde en mindre försummelse
föranleda, att den årliga inbetalningen upphörde vare sig helt och
hållet eller för viss tid, utan att den felande beröfvades sin rätt till
de för hans räkning redan insatta medel.

Då vidare alla reservofficerare afskedades vid fylda 40 års ålder,
men deremot vunne anställning vid en ålder, som enligt de år 1887
gjorda beräkningarna kunde vexla mellan 22 och 25 år, syntes det
lämpligt att den, som erhållit anställning vid en tidigare ålder och
följaktligen längre tid förblefve tjenstskyldig, också derför erhölle någon
ersättning genom ett högre pensionsbelopp, som vunnes genom ett
större antal årliga insättningar.

Under förutsättning att denna ändrade form för insättningarnas
verkställande godkändes, borde derom stadgas, att för hvarje fullt år,
som reservofficer efter utnämningen tillhört reserven, skulle i januari
månad af det följande året, sista gången under det år, hvarunder reservofficeren
fylde 40 år, i någon af staten kontrollerad rånte- och kapitalförsäkringsanstalt
insättas visst belopp för att derigenom enligt reservofficerens
egen önskan bereda honom antingen den lifränta eller det
kapital, som för den verkstälda inbetalningen kunde erhållas, vare sig
vid 55 års ålder eller, om reservofficeren före medlens insättande derom
hos marinförvaltningen framstält särskild begäran, vid tidigare ålder,
dock ej före utgången af det år, hvarunder han fylde 40 år.

Det årliga belopp, som sålunda skulle insättas, borde bestämmas
till 100 kronor. I det för reservofficeren gynsammaste fall, d. v. s. om
första insättningen skedde under det år, då han fylde 24 år, och insättningarna
derefter oafbrutet fortginge till och med det år, hvarunder
han fylde 40, då således för hans räkning blifvit insatta 1,700 kronor,
skulle han, enligt nu gällande bestämmelser för rånte- och kapitalförsäkringsanstalten
i Stockholm och med iakttagande af de förbehåll, som
för närvarande gjordes vid insättning af statsmedel för ifrågavarande
ändamål, vid 55 års ålder erhålla en lifränta å 377 kronor eller ett
kapital å 4,719 kronor.

Det lifräntebelopp, som sålunda vid 55 års ålder skulle erhållas,
öfverstege visserligen det år 1887 beräknade beloppet. Men då det
vore ganska sannolikt att samma förhållande — räntefotens sjunkande

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

cell dödlighetens minskning — hvilka medfört den nu inträffade nedsättningen,
äfven framdeles komme att verka i samma rigtning, och då
departementschefen dessutom hade för afsigt att föreslå Kongl. Maj:t
att stadga skärpta fordringar beträffande repetitionskurserna för reservofficerare,
syntes detta icke vara oskäligt. Enligt nu gällande bestämmelser
vore nämnda repetitionskurser förlagda till vintern och
omfattade en tid af endast 2 månader hvardera. Denna anordning vore
dock icke tillräcklig att bibringa reservofficerarne den öfning, som för
befäls utöfvande numera vore oundgängligen nödvändig, hvarför departementschefen
ansåge, att repetitionskurserna borde förläggas till sommaren
och omfatta en tid af minst 2, högst 5 månader. Det vore tydligt
att deltagandet i dessa kurser, derest de sålunda anordnades, blefve
för reservofficerarne mera betungande.

Hvad sålunda föreslagits skulle gälla sådana reservofficerare, för
hvilka någon insättning för beredande af pension ännu icke egt rum.
Men billigheten fordrade, att samma förmåner bereddes redan antagne
reservofficerare, som ännu ej genomgått repetitionskurserna, under förutsättning
att de underkastade sig samma skärpta bestämmelser rörande
nämnda repetitionskurser, som komme att gälla för de framdeles antagne.
Dervid borde dock hvad som redan blifvit för dem insatt tagas
i beräkning, så att insättningarna med 100 kronor årligen icke började
förr, än så många år förflutit, som efter nyss angifna grunder motsvarade
hvarje börjadt hundratal kronor af den på en gång verkstälda
insatsen.

Huru stor höjning genomförandet af de sålunda föreslagna nya
grunderna för reservbefälets pensionering skulle erfordra, vore tydligen
ytterst vanskligt att med fullständig noggrannhet beräkna. Dock borde
en höjning från nuvarande 6,400 till 10,000 kronor kunna anses tillfyllestgörande,
om åt anslaget gåfves naturen af reservationsanslag.

Såsom framgår af den redogörelse, statsrådsprotokollet innehåller
angående denna frågas föregående behandling, uppgåfvos vid ifrågavarande
reservbefälsinstitutions inrättande år 1887 tre olika sätt att bereda
reservofficerarne pension vid 55 års ålder till belopp af omkring 300
kronor årligen eller en mindre årlig ränta från tidigare ålder, dock icke
före 40 år, nemligen antingen att vid deras antagande vid 22—25 års
ålder för dem i en af staten kontrollerad rånte- ochkapitalförsäkringsanstalt
insattes ett visst kapital eller att från deras intagning intill 40 års
ålder till sådan anstalt erlades viss årlig afgift eller ock att den föreslagna
pensionen finge till dem vid 55 års ålder direkt utgå från nionde
hufvudtitelns anslag. Den förstnämnda af berörda former för beredande

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

af pension antogs och har hittills användts. Såsom af statsrådsprotokollet
vidare inhemtas, har emellertid af den sjunkande räntefoten och
minskade dödligheten blifvit en följd, att det belopp, som år 1887 beräknades
såsom ''.erforderligt för att, inbetaldt vid reservofficerens antagning
vid 23 års ålder, förskaffa honom vid 55 års ålder en lifränta
å 300 kronor, numera icke kan bereda högre lifränta än 187 kronor
25 öre. Departementschefen har derför ansett nödvändigt att inbetalningarna
i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt för beredande af lifränta
åt reservofficerare i flottan höjas samt att det för sådana inbetalningar
beviljade anslaget å 6,400 kronor ökas med 3,600 kronor, i sammanhang
hvarmed departementschefen förklarat sig anse fördelaktigare att
för framtiden den andra af ofvannämnda former användes, nemligen
inbetalning till anstalten af viss årlig afgift.

I anledning af de förhållanden, som föranledt den gjorda framställningen
och då det är uppenbart, att enskilda rånte- och kapitalförsäkringsanstalter
måste afväga sina premier så, att de erhålla någon
vinst i försäkringsrörelsen, har utskottet velat ifrågasätta, om det icke
skulle både vara enklare och för staten billigare att använda det tredje
af här ofvan berörda sätt för pensioneringen, nemligen att låta pensionerna,
dock till belopp af högst 300 kronor, utgå direkt från anslag
under riksstatens nionde hufvudtitel, t. ex. förslagsanslaget till pensionering
af flottans befäl och underbefäl med vederlikar; och torde ej
finnas något hinder att jemväl i detta fall låta pensionens belopp blifva
beroende af det antal år, hvarunder reservofficeren utan anmärkning
tjenstgjort. Utskottet har derför icke velat förorda bifall till ifrågavarande
framställning om förhöjning i anslaget till pensionering af reservbefäl
och anslagets uppförande såsom reservationsanslag, innan en
utredning i berörda syfte blifvit verkstäld, hvilken utredning jemväl
torde böra omfatta motsvarande förhållanden inom armén. Och då icke
någon af ifrågavarande reservofficerare på flera år uppnår den lägsta
lefnadsålder, 40 år, som berättigar till de dem tillförsäkrade pensionsförmånerna,
synes ingen olägenhet uppkomma genom att frågan uppskjutes
i afvaktan på resultaten af eu sådan utredning.

Under uttalande häraf hemställer utskottet,

att, med afslag å Kongl. Maj:ts förevarande framställning,
anslaget till pensionering af reservbefäl må
uppföras med oförändradt belopp af 6,400 kronor.
bih. till ltiksd. Prot. / 8117. 4 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
anslag till
en sjökrigshögskola.

[7-]

Undervisningsverken.

7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å riksstatens femte
hufvudtitel främst under undervisningsverken måtte under titeln »Sjökrigshögskolan»
uppföras ett reservationsanslag å 11,100 kronor, hvarigenom
anslagen för undervisningsverken å femte hufvudtiteln komme
att höjas från 39,820 kronor till 50,920 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas hade departementschefen
med anledning af en från örlogsmannasällskapet i Karlskrona
hos honom gjord framställning om inrättande af en sjökrigshögskola, i
skrifvelse den 19 december 1895 anmodat chefen för flottans stab att,
efter tagen kännedom om nämnda framställning, angående densamma
afgifva yttrande; och hade bemälde chef den 30 september 1896 inkommit
med yttrande och förslag i ämnet äfvensom under den 30
derpå följande november afgifvit utlåtande rörande vissa ifrågasatta
jemkningar i nyssnämnda förslag, hvarefter, sedan chefen för fasta
minförsvaret, på departementschefens anmodan, yttrat sig beträffande
utbildningen af officerare för samma minförsvar m. m., stationsbefälhafvarne
vid flottans båda stationer afgifvit infordrade yttranden i detta
ärende.

Chefen för flottans stab hade hufvudsakligen anfört följande:

Om än hos oss kadettutbildningen, utbildningen för att blifva officer
vid flottan, kunde anses vara fullt tillfredsställande och väl mäta sig
med den, som meddelades andra mariners officersämnen, så vore ett
dylikt omdöme ej berättigadt i afseende på officerens vidare utbildning
för att fylla de fordringar, som framtiden stälde på honom, då inom
vår flotta icke funnes någon annan för alla officerare obligatorisk fortsättningskurs
än minskolans helt korta befälskurs, hvarjemte för dem,
som särskildt egnade sig åt fasta minförsvaret, vore anordnad eu högre
befälskurs vid minskolan. I stort sedt kunde således sägas, att det
sjömilitära vetande, hvarmed staten utrustade sjöofficeren, frånsedt det
visserligen mycket betydelsefulla, som under tjenstens utöfning inhemtades,
inskränkte sig till hvad honom i sjökrigsskolan meddelades,
hvilket, af huru god beskaffenhet detta än kunde vara, dock ingalunda
vore tillfyllestgörande. Om man nemligen toge i betraktande den
hastiga, alltjemt fortgående utvecklingen af allt hvad till sjömilitära
området hörde, så vore det uppenbart, att det vetande, som vid officersexamen
vore tillräckligt, inom få år blefve alldeles otillräckligt; och

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

derför vore eu högre, fortsatt undervisning, utöfver den som inhemtats
i sjökrigsskolan, af beliofvet oafvisligen påkallad.

Behofvet af eu sjökrigshögskola vore för öfrigt ingalunda nytt,
utan hade upprepade gånger från vapnets sida framhållits. I början
af 1820-talet anordnades vid Karlskrona station föreläsningar i sjötaktik,
sjökrigshistoria och manöver. De komiterade, som år 1826 afgåfvo
förslag till ordnande af rikets sjöförsvar, ansågo en högre
applikativ undervisningsanstalt för flottan böra inrättas efter samma
grunder som artilleriets å Marieberg, hvartill ock från och med år 1830
anslogs ett årligt belopp af 1,500 riksdaler. Dessa medel räckte icke
till den föreslagna kursen, hvilken ock småningom alldeles upphörde.
Frågan blef nu Infilande, till dess örlogsmannasällskapet, i februari 1874
inkom med ett förslag till ordnande af en högskola för sjöofficerare,
förlagd i Stockholm, för hvilken årliga kostnaden beräknades till 10,000
kronor. Förslaget öfverlemnades till den då församlade komitén för
sjöförsvarets ordnande, som förklarade sig väl inse behofvet af en högskola,
der flottans officerare kunde beredas tillfälle att ytterligare utvidga
förvärfvade kunskaper för yrket, men ansåg det åsyftade ändamålet
kunna vinnas, om undervisningen vid härens krigshögskola å
Marieberg ordnades på ett för sjöofficerarnes utbildning förmånligare
sätt. Med anledning häraf fann Ivongl. Maj:t, i beslut den 8 maj 1874,
frågan för det dåvarande ej böra till någon åtgärd föranleda. I skrifvelse
den 29 november 1878 framstälde dåvarande chefen för flottans
militärpersonal förslag till inrättande af en högre sjökrigsskola, hvilken
dock i främsta rummet afsåg utbildning för minvapnets skötande. Förslaget
godkändes i hufvudsak och i propositionen till 1879 års Riksdag
angående statsverkets tillstånd och behof blef anslag för en dylik högskola
samt för föreläsningar å stationerna i ämnen, som icke inginge i
nämnda högskolas program, äskadt under titeln »till befrämjande af den
högre sjöofficersbildningen». Kostnaden härför beräknades till 9,000
kronor. '' Statsutskottet yttrade i frågan, att, som inrättandet af denna
lärokurs syntes utan alltför stora olägenheter kunna anstå till ett annat
år, ansåg sig utskottet med hänsyn till den då varande ekonomiska
ställningen icke böra tillstyrka ett nytt ordinarie anslag; och, som utskottet
vid sådant förhållande saknat anledning att ingå. i granskning
af förslaget i öfrigt, hemstälde utskottet, att anslaget icke måtte af
Riksdagen beviljas. Riksdagen beslöt också, i öfverensstämmelse härmed,
att icke bifalla Kongl. Maj:ts framställning i ämnet. Sedan dess
hade behofvet af en högskola blifvit allt mer och mer erkändt inom
vapnet och det vore icke för mycket sagdt, att ett stort flertal af

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vapnets officerare med hoppfull längtan emotsåge tiden för en högskolas
inrättande.

Anordnandet af en högre undervisningskurs för sjöofficerare vore
alltså en angelägenhet, som icke borde undanskjutas. I fråga åter om
sättet för meddelande af denna högre undervisning, kunde det af skäl,
som funnes anförda i chefens för sjöförsvarsdepartementet anförande till
statsrådsprotokollet den 8 januari 1879, bilagdt Kongl. Maj:ts proposition
till samma års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof,
ingalunda vara lämpligt att förlägga meddelandet af denna undervisning
till någon för armén och flottan gemensam undervisningsanstalt, helst
som i män af vapnens förbättrande och kunskapsfordringarnes ökande,
rena specialstudier blefve allt nödvändigare och i följd deraf hvarje
högre militärt läroverk alltmer måste blifva en specialskola. På grund
deraf borde hos oss, såsom i de flesta andra utländska mariner, inrättas
ett fullt sjelfständigt högre undervisningsverk för sjöofficerare.

Detta undervisningsverks uppgift skulle blifva dels att låta subalteinofficerarne
vid flottan fa komplettera och utvidga de kunskaper af
mera teknisk natur, hvilka i sjökrigsskolan ''icke kunde meddelas till
den Utsträckning, som fordrades för skötandet, äfven i mera underordnade
befattningar än den af fartygschef, af vår dyrbara och komplicerade
materiel, hvilket ändamål bäst skulle vinnas genom anordnande
af en obligatorisk kurs för subalternofficerare i den ålder, att de i en
sådan kurs förvärfvade insigter kunde komma vapnet och dess officerare
till gagn på de mera ansvarsfulla poster, som af dem komme att
beklädas, såsom t. ex. artilleri- och torped-officerare på stridsfartygen,
befälhafvare vid minpositioner och torpedbåtschefer, dels ock att lemna
äldre officerare vid flottan tillfälle att i en frivillig kurs inhemta kännedom
om beskaffenheten af de många olika frågor, hvarpå sjökrigskonsten
hvilade, samt af rigtningen i sjökrigskonstens och sjökrigsmaterielens
utveckling m. m., och borde den obligatoriska kursen vara tvåårig
med en sammanlagd undervisningstid af omkring 13 månader och den
frivilliga kursen pågå under en vinter.

Vidare hade chefen för flottans stab afgifvit förslag i fråga om högskolans
personal och lokal samt de för ändamålet erforderliga kostnader.
I likhet med bemälde chef hade chefen för fasta minförsvaret
samt stationsbefälhafvarne vid flottans stationer i Karlskrona och Stockholm
i afgifna yttranden, för hvilkas hufvudsakliga innehåll departementschefen
redogjort, förordat inrättande af en sådan högskola. För
egen del anför departementschefen, hurusom den utveckling, som den
moderna sjökrigsmaterielen, under senare tider erhållit, hade medfört

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

betydligt höjda fordringar på den nutida sjöofficerens kunskaper i flera
rigtningar. Att vid sjökrigsskolan meddela de för sjöofficeren numera
behöfliga insigterna i användandet af såväl minvapnet som den komplicerade
artillerimaterielen, läte sig ej göra; och i allt fall borde det i
berörda hänseenden erforderliga kunskapsmåttet lämpligast inhemtas
först efter det den unge officeren haft någon tids sj ©tjenstgöring och
genomgått praktiska kurser vid såväl exercis- som skjutskola. På grund
häraf och under åberopande i öfrigt af hvad såväl chefen för flottans
stab som stationsbefälhafvarne vid flottans båda stationer anfört i fråga
om vigten af ett sjelfständigt högre undervisningsverk för sjöofficerare,
ansåge departementschefen inrättandet snarast möjligt af en dylik undervisningsanstalt,
hvilken lämpligen borde förläggas i Stockholm och
benämnas sjökrigshögskola, vara af ett verkligt behof högeligen påkalladt.

Denna högskolas hufvudsakliga uppgift borde vara att lemna yngre
sjöofficerare tillfälle till att utvidga sina kunskaper i åtskilliga sådana
ämnen, hvilka icke i tillräcklig omfattning eller ej alls studerats vid
sjökrigsskolan, och i öfrigt följa utvecklingen af sjövapnets olika grenar,
hvarjemte, i likhet med hvad det till 1879 års Riksdag framlagda förslag''
i ämnet afsåg, det skulle vara jemväl äldre officerare vid flottan,
som sådant önskade, förunnadt att efter gjord anmälan och i den mån
tjenstgöringen det medgåfve, få följa föreläsningar vid högskolan. Om
högskolans uppgift finge anses vara den nu antydda, syntes undervisningen
derstädes lämpligen kunna anordnas för de yngre officerarne i
en tvåårig undervisningskurs med dertill hörande afgångsexamen samt
för äldre officerare medelst föreläsningar under höst- och vintermånaderna
hvart annat år. Mot en obligatorisk kurs, i den mening att dess
genomgående skulle vara ett kompetensvilkor för befordran till kapten,
hyste departementschefen vissa betänkligheter. Visserligen egde vid
artilleriet och fortifikationen det förhållande rum, att genomgående af
kurs vid högskola vore ett oeftergifligt vilkor för vinnande af befordran,
men härvid vore dock att märka, att för den, som icke lyckats genomgå
den föreskrifna kursen vid högskolan, stode i allmänhet Öppet att erhålla
transport till infanteriet och der vinna befordran i vanlig ordning.
För den sjöofficer deremot, som efter vid pass 5 å f> års tjenstgöring
vid vapnet blefve underkänd vid examen i sjökrigshögskolan och sålunda
icke kunde till kapten befordras, skulle eu sådan utväg icke stå öppen.
Då likväl det ojemförligt största antalet officerare syntes komma att
godkännas i denna examen, borde i ett så praktiskt yrke som sjöofficerens
det ringa antal, som i samma examen kunde blifva underkändt,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

finna lämplig användning åtminstone såsom kaptener, hvadan departementschefen
funne sig icke böra föreslå att nämnda examen skulle vara
obligatorisk för vinnande af befordran.

Efter en redogörelse för undervisningens anordnande och undervisningsämnena
vid den ifrågasatta högskolan, (sid. 21) anför departementschefen
vidare i afseende å sjökrigshögskolans personal att densamma
borde utgöras af:

en chef af regementsofficers grad;
en adjutant af kaptens eller sulbalternofficers grad;
lärare till erforderligt antal; samt
en vaktmästare.

Beträffande lokal för sjökrigshögskolan kunde, enligt verkstad utredning,
för närvarande icke någon sådan beredas i de för flottans räkning
disponerade lägenheter. Intill dess sådan lokal kunde erhållas,
gåfves icke någon annan utväg än att för ändamålet förhyra lokal,
hvarför medel borde begäras å extra stat.

I fråga om den årliga kostnad, som inrättandet af en sjökrigshögskola
skulle medföra, meddelade departementschefen, med erinran att
aflöningsförmånerna till chefen och adjutanten skulle utgå af anslaget
till aflöning för flottans corpser och stater och sålunda icke böra här
upptagas, att, vid den af chefen för flottans stab gjorda beräkningen
af arfvodena till lärarne, de vid krigshögskolan utgående arfvodena tagits
till ledning. I sistnämnda högskola utginge lärarearfvodena meS 300
kronor årligen för hvarje timmes undervisningsskyldighet i veckan.
Då emellertid läsåret vid sjökrigshögskolan vore afsedt att vara omkring
en tredjedel kortare än det vid krigshögskolan, borde lärarearfvodena
i proportion dertill kunna minskas till 200 kronor årligen för hvarje
timmes undervisningsskyldighet i veckan. Hvad kostnaden för föreläsningarne
anginge, hvilka borde anordnas hvartannat år, skulle densamma
utgöra 3,000 kronor, och hade alltså hälften deraf upptagits i beräkningen
af den årliga utgiftsstaten. Arfvodet för vaktmästaren borde
bestämmas till 800 kronor, med rätt till fri bostad i sjökrigshögskolans
lokal. Till inköp af böcker, instrument, ved, ljus m. m. borde afses
2,500 kronor årligen.

Den årliga utgiftsstaten för sjökrigshögskolan skulle alltså, enligt
i flottans stab uppgjord kostnadsberäkning, få följande utseende:

arfvoden åt lärare, beräknade efter 200 kronor årligen för hvarje timmes
undervisning i veckan........................................................ kr. 6,300: —

Transport kr. 6,300: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Transport kr. 6,300: —

grund .................,.............................

en vaktmästare, förutom fri bostad

	J>	1,500: —
	»	800: —
us m. m.......	»	2,500: —
Summa	kr.	11,100: —
af lokal........	»	1,800: —

rörande hvilket sistnämnda belopp framställning gjordes under extra
anslagen.

Med afseende derå att kostnaden för föreläsningars hållande skulle
ena året helt och hållet besparas för att det andra året utgå med dubbla
beloppet af den i årliga utgiftsstaten upptagna summa, borde det ordinarie
anslaget för skolan erhålla reservationsanslags natur.

Af hvad till statsrådsprotokollet anförts har utskottet funnit behofvet.
af ifrågavarande högskola vara ådagalagdt. På sätt utskottet
under punkterna 2:o och 5:o här ofvan omförmält, kunna medel till
den årliga ordinarie utgiftsstaten beredas utan ökning af denna hufvudtitels
ordinarie anslag medelst motsvarande minskning i anslaget till
aflöning för flottans corpser och stater; och hvad beträffar det å extra
stat för år 1898 begärda anslaget å 1,800 kronor till förhyrande af
lokal för högskolan, synes den utgift, som i detta hänseende erfordras,
intill dess sådan lokal kan i de för flottans räkning disponerade lägenheter
i hufvudstaden beredas, kunna af Kongl. Maj:t bestridas af femte
hufvudtitelns allmänna besparingar och torde följaktligen något särskilt
anslag icke behöfva för ändamålet anvisas.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet i
•punkt 5:o mom. a) af detta utlåtande föreslagit, å denna
hufvudtitel främst under »undervisningsverken» uppföra
ett reservationsanslag under titeln »sjökrigshögskolan»
till belopp af 11,100 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet i denna punkt föreslagit kommer anslaget
till undervisningsverken, nu 39,820 kronor, att höjas med 11,100
kronor till 50,920 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
lots- och fyr
inrättningen
med lifräddningsanstalterna.

[8-] .

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att det till lots- och fyrinrättningen
ined lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag måtte upptagas
till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och båkmedel
beräknats, eller 1,400,000 kronor, och följaktligen, med inberäkning af
deri ingående friheter och ersättningar 409''kronor, utföras med 1,400,409
kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsatt, att de å inkomsttiteln
fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande måtte såsom
hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 5) har herr friherre
R. M. Klinckowström, under förmenande att å ifrågavarande anslag
under de 11 åren 1885—1895 funnits reservationer till sammanlagdt
belopp af 5,143,060 kronor, yrkat att anslaget måtte i 1898 års
riksstat nedsättas med en tiondedel af nämnda belopp eller alltså med
514,306 kronor till 885,694 kronor.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 31) har herr A.
Hedin från Stockholm föreslagit, att Riksdagen måtte vid anmälan af
sitt beslut med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande framställning,
anhålla, att inspektörsbefattningen hos lotsstyrelsen måtte indragas.

Till stöd för sitt berörda förslag har sistnämnda motionär åberopat
lotsstyrelsens skrifvelse till Kongl. Maj:t den 7 maj 1896, deri styrelsen —
med förmälan att de inspektionsresor, som det ålåge den hos lotsstyrelsen
anstälde inspektören att utföra, kunde anförtros åt de under lotsstyrelsen
tjenstgörande lotskaptenerna och bemälda tjenstemans åliggande i öfrigt
uppdragas åt lotskaptenen i Stockholm samt att vid sådant förhållande
ifrågavarande inspektörsbefattning skulle kunna indragas — hemstält.
att Kongl. Maj:t täcktes ej mindre gilla ett af lotsstyrelsen uppgjordt,
skrifvelsen bifogadt förslag till ändringar i vissa §§ af instruktionen
för lotsstyrelsen den 30 november 1888 än äfven tillåta, att ett årligt
belopp af 600 kronor finge af lotsverkets medel utbetalas till lotskaptenen
i Stockholm för fullgörande af de i nämnda förslag honom ålagda
särskilda uppdrag; i sammanhang hvarmed lotsstyrelsen, med öfverlemnande
af en af lotsinspektören gjord ansökning om afsked, föreslagit,
att honom måtte vid beviljandet af det sökta afskedet tilldelas ej mindre
pension ur flottans pensionskassa samt fyllnadspension från lotsverket
an äfven på lotsverkets indragningsstat ett årligt belopp, tillsammans
5,050 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o (>.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har emellertid Kong!. Maj:t i bref
till lotsstyrelsen den 9 juli 1896 förklarat sig icke finna berörda framställning
till någon åtgärd föranleda.

Beträffande herr friherre Klinckowströms omförmälda yrkande om
nedsättning uti ifrågavarande anslag får utskottet i tillämpliga delar
åberopa hvad utskottet i punkt 6:o af sitt utlåtande n:o 5 anfört för
afslag å eu liknande framställning af motionären angående ett reservationsanslag
under fjerde hufvudtiteln. Motionärens framställning beträffande
anslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
synes utskottet än mindre påkallad, då ju beloppet af detta anslag
endast utgör en beräkning af inkomsten af fyr- och båkafgifterna, hvilka
det tillkommer Kongl. Maj:t att, utan Riksdagens hörande, bestämma
och Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1888 förklarat, bland annat, att
dessa afgifter icke äro att betrakta såsom en inkomstkälla för tillgodoseende
af statens allmänna behof, utan såsom en särskild af en viss
rörelse utgående afgift, uteslutande afsedd för underhåll och förbättrande
af de för denna rörelses underlättande inrättade anstalter, hvarför dessa
afgifter städse borde afvägas så, att de utan något statens bidrag blitva
för dessa ändamål tillräckliga.

Oaktadt Riksdagen i berörda skrifvelse tillika uttalade såsom sin
åsigt, att det vore bäst, att Kongl. Maj:t med bibehållande af sin konstitutionella
rätt att bestämma fyr- och båkafgiften också sjelf tillsåge,
att med dessa medel icke blott säkerhetsanstalterna underhölles och
utvecklades, utan jemväl för personalen de aflönings- och pensionsförmåner
bereddes, på hvilka den kunde anses hafva skäligt anspråk,
bör detta naturligtvis icke utgöra hinder för Riksdagen att, på sätt
herr Hedin påyrkat, hos Kongl. Maj:t göra anhållan om vidtagande af
åtgärder i ett eller annat afseende, som berör lots- och fyrväsendet.

Hvad herr Hedins ifrågavarande motion i öfrigt beträffar, har Kongl.
Maj:t visserligen, på sätt utskottet ofvan omförmält, afslagit en af lotsstyrelsen
hos Kongl. Maj:t gjord framställning om lotsinspektörsbefattningens
indragning, men utskottet vill dock antaga, att de hinder, som
uppstält sig mot berörda förslag och som torde vara att söka åtminstone
delvis i svårigheten att vid generallotsdirektörens frånvaro få den nautiska
och tekniska insigten inom lotsstyrelsen lämpligen representerad, möjligen
skulle kunna undanrödjas, samt att Kongl. Maj:t vid förnyad prutning
af frågan således skulle finna eu utväg att på annat sätt än det af
lotsstyrelsen föreslagna ordna dessa förhållanden. På grund häraf har
utskottet ansett, att herr Hedins omförmälda motion bör föranleda RiksBth.
till Riksd. Prot. 181)7. 4 Sami. 1 A/d. 4 Jläft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

öfriga

ordinarie

anslag.

[9.]

dagen att hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga under
öfvervägande, huruvida icke en omreglering af lotsstyrelsen i sådant
syfte borde göras.

Utskottet hemställer derför:

a) att Riksdagen må, med afslag å herr friherre
Klinckowströms om förmälda motion i denna del,
upptaga det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penningeanslag till
enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyroch
båkmedel beräknats, eller 1,400,000 kronor,
och följaktligen, med inberäkning af deri ingående
friheter och ersättningar 409 kronor, i riksstaten utföra
detsamma med 1,400,409 kronor, äfvensom medgifva,
att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande
öfverskott fortfarande må såsom hittills
användas för de med anslaget afsedda ändamål; samt

b) att Riksdagen må, i anledning af herr Hedins
omförmälda motion, hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
icke en omreglering af lotsstyrelsen kunde ske, hvarigenom
särskild inspektör för lots verket gjordes obehöflig.

Öfriga ordinarie anslag.

9:o. I afseende å öfriga, här ofvan ej omnämnda anslag under
denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t icke föreslagit någon annan ändring,
än att, till jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m., 46,929 kronor, måtte höjas med
95 kronor till 47,024 kronor; och får utskottet i anledning deraf
hemställa,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna
hufvudtitel, i hvilka förändring här ofvan icke blifvit
ifrågasatt, må i 1898 års riksstat upptagas till oförändrade
belopp, dock att anslaget till skrifmaterialier

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

och expenser, ved m. m. må få till beloppet jemkas
i den mån, som för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
kan finnas erforderligt.

Extra anslag.

I0:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förhyrande af
lokal för sjökrigshögskolan på extra stat för 1898 bevilja ett belopp
af 1,800 kronor.

Under hänvisning till hvad utskottet i punkten 7:o här ofvan
anfört, får utskottet hemställa,

att denna Kongl. Maj:ts framställning icke må
af Riksdagen bifallas.

ll:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, af det år 1896
beviljade anslag till anskaffning af fartygsmateriel på extra stat för år
1898 anvisa återstoden 6,340,000 kronor.

Uti förenämnda inom Första Kammaren väckta motion (n:o 5) har
herr friherre JR. M. Klinckowström yrkat, dels att den af Kongl. Maj:t
i berörda afseende äskade anvisning måtte nedsättas till 3,000,000 kronor;
dels ock att för beredande af medel i främsta rummet till nybyggnad
af flottans sjögående fartygsmateriel, men äfven för andra försvarsändamål
måtte upptagas ett statslån samt att beloppet af detta lån
måtte bestämmas till sextiosex millioner kronor, att utgå med högst
tio millioner kronor hvarje år, och att de besparingar å statsregleringen
årligen, som ej, enligt Riksdagens beslut användes till statsregleringen,
måtte användas först till nu ifrågasatta tio millioner kronor, och fyllnaden
till tio millioner kronor derefter skedde genom af riksgäldskontoret
upptaget inhemskt lån mot af nämnda kontor ouppsägbara
obligationer, löpande med 38/io procent årlig ränta, hvarjemte motionären
i sitt yrkande förklarat sig vidhålla de vid 1896 års riksdag
af honom uttalade, i motionen angifna grunder i denna fråga.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet erinrar departementschefen
derom, att Kongl. Maj:t till nästförflutna års Riksdag gjort framställning
om anvisande af medel för anskaffning af fartygsmateriel i öfverensstämmelse
med ett uppgjordt program, enligt hvilket vår flotta under

Angående
anslag till
lokal för
sjökrigshögskola.

[10.]

Angående
anslag till
nyanskaffning
af fartygsmateriel

m. m.

[11.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

år 1898 skulle komma att ega sex l:a kl. pansarbåtar, fem torpedkryssare,
tolf l:a kl. och nio 2:a kl. torpedbåtar, och för detta ändamål
äskat ett anslag på extra stat, att utgå under åren 1897 och 1898,
af 11,780,000 kronor, för hvilket belopp beräknades kunna anskaffas två
l:a kl. pansarbåtar, fyra torpedkryssare och sex l:a kl. torpedbåtar, samt
att Riksdagen, som icke gjort någon anmärkning mot det framlagda
programmet, beviljat för anskaffning af ny fartygsmateriel ett belopp
af 11,780,000 kronor och anvisat deraf på extra stat för år 1897 ett belopp
af 5,440,000 kronor, i sammanhang hvarmed Riksdagen uttalat
önskvärdheten deraf, att fartygsmaterielen, i den mån lämpligen ske
kunde, anskaffades inom landet.

Till följd häraf hade kontrakt om byggande af två l:a kl. pansarbåtar
och två torpedkryssare blifvit med inhemska verkstäder uppgjorda
och tre torpedbåtar börjat byggas vid flottans varf. Af dessa fartyg
skulle torped kryssarne levereras innevarande år, och vore torpedbåtarne
samt pansarbåtarne afsedda att blifva färdiga under våren 1898.

Enär 1896 års Riksdag efter gemensam votering beslutit att till
anskaffning af fartygsmateriel bevilja 11,780,000 kronor och deraf på
extra stat för år 1897 anvisa S^åO^OOO kronor samt Kongl. Maj:t på
grund af Riksdagens berörda beslut och i öfverensstämmelse med Riksdagens
dervid uttalade önskan redan vid inhemska verkstäder bestält
den större delen af ifrågavarande materiel såväl hvad fartyg som bestyckning
beträffar att levereras senast under år 1898, synes utskottet
detta Riksdagens beslut föranleda, att återstoden af det beviljade beloppet
anvisas på extra stat för år 1898.

Vid sådant förhållande och då eu icke oväsentlig del af de medel,
som medelst det af friherre Klinckowström föreslagna lån skulle anskaffas,
redan genom Riksdagens beslut år 1896 och innevarande år
beviljats- samt 1895 och 1896 årens Riksdagar afslagit dä gjorda framställningar
om upptagande af lån för försvarsändamål, anser utskottet,
att herr friherre Klinckowströms omförmälda motion i denna del ej må
föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Slutligen har utskottet velat uttala önskvärdheten deraf, att den
del af ifrågavarande fartygsmateriel, som ännu ej blifvit bestäld, jemväl
må, i den män lämpligen ske kan, anskaffas inom landet.

Utskottet hemställer fördenskull:

a) att Riksdagen må, utan afseende å herr friherre
Klinckowströms omförmälda motion i denna del, till

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

anskaffning af fartygsmateriel af härför beviljadt belopp
anvisa på extra stat för år 1898 återstående
6,340,000'' kronor; samt

, b) att herr friherre Klinckowströms berörda motion
i hvad den afser upptagande af ett lån för försvarsändamål
ej må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

12:®. Till anskaffning af kanoner i reserv för flottans fartyg har
Kongl. Maj:t på extra stat för år 1898 äskat 115,000 kronor.

Uti sin förenämnda motion har herr friherre it?. M. Klinckowström
yrkat, att berörda framställning måtte af Riksdagen afsteg.

Till statsrådsprotokollet (sid. 25) har departementschefen erinrat,
hurusom Kongl. Maj:t i proposition till sistlidna ars Riksdag föreslagit
Riksdagen att till anskaffande af kanoner i reserv för flottans fartyg
bevilja ett extra anslag af 90,000 kronor; men att Riksdagen emellertid
i skrifvelse den 9'' maj 1896 anmält, att, enär denna anskaffning syntes
kunna för tillfället anstå, framställningen icke blifvit af Riksdagen bifallen.

Frågan härom hade af marin förvaltningen åter upptagits i embetsverkets
förutnämnda skrifvelse den 18 september 1896, och, såsom departementschefen
vid ärendets föredragning den 13 januari 1896 inför
Kongl. Maj:t anfört, hade pansaret och de moderna, jemförelsevis tunga
men ytterst kraftiga kanonerna gemensamt bidragit dertill, att nutidens
stridsfartyg förde ett i förhållande till deras storlek inskränkt antal
kanoner. Men ju färre pjeser, som inginge i ett fartygs bestyckning,
af desto större vigt vore också hvarje särskild pjes för fartygets stridsduglighet.
Det moderna artilleriet vore af flere orsaker, såsom projektilernas
störa utgångshastighet, de nya krutsorternas inverkan på
kan-onernas inre m. m., utsatt för stark slitning och kunde derför icke,
såsom t. ex. under de numera föråldrade slätborrade kanonernas tid,
göra tjenst för ett snart sagdt ©begränsad! antal skott. De moderna
kanonernas temligen invecklade konstruktion kunde föranleda afbrott i
deras användbarhet äfven under fredliga öfningar och af dylika kanoner
hade vi ej andra att begagna vid manskapets utbildning i skjutning än
dem, som i händelse af krig skulle användas mot fienden. Att vår
flotta under eu följd af år varit nog lycklig att undgå sådana olyckshändelser,
som inträffat inom främmande mariner, finge ej föranleda till
glömska af den fara, man i nu antydda hänseende löpte. Det syntes derför
vara oundgängligen nödvändigt, att för våra stridsfartyg anskaffades reservkanoner,
som kunde ersätta under skjutöfningar i fredstid eller under krig
skadade pjeser; och denna nödvändighet framträdde så mycket starkare,

Angående
anslag till
kanoner i
reserv för
flottans
fartyg.
[12-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
anslag till
artilleriammunition

för fartygen.

[13.]

som vår flottas fartyg, i följd af sina jemförelsevis obetydliga dimensioner,
endast kunde föra ett ringa antal kanoner. Flera af dessa fartyg
förde sålunda endast en å två kanoner samt 2 å 4 mindre artilleripjeser,
och gjordes en af det ena eller andra slaget, obrukbar, så vore
fartygets stridsduglighet reducerad på ett högst betänkligt sätt.

Under uttalande deraf, att det visserligen vore önskvärdt, att man
kunde anskaffa reservkanoner af alla de certer, som å flottans fartyg
användes, men att anskaffning af kanoner af de större certerna medförde
efter våra förhållanden betydlig kostnad, hade departementschefen
hemstält om äskande af medel till anskaffning af 4 st. 12 cm. och 5
st. 57 mm. kanoner, för hvilken anskaffning kostnaden då beräknades
till 90,000 kronor.

Marinförvaltningen hade nu föreslagit, att anslag måtte begäras för
anskaffning af 4 st. 12 cm. och 5 st. 57 mm. kanoner, men på grund
af nyligen höjda leveranspris hade förvaltningen funnit sig nu icke kunna
beräkna kostnaden härför till lägre belopp än 115,000 kronor.

Lika med marinförvaltningen ansåg departementschefen detta behof
vara af den beskaffenhet och så vigtigt att fylla, att detsamma måste
så snart som möjligt tillgodoses.

Med|hänsyn till andra anslagsbehof under denna hufvudtitel, som
syntes utskottet mer angelägna att tillgodose än det nu föreliggande,
har utskottet ansett att för ifrågavarande anskaffning icke bör anslås
högre belopp än 50,000 kronor för år 1898.

Utskottet hemställer derför:

a) att Riksdagen må, till anskaffning af kanoner
i reserv för flottans fartyg, på extra stat för år 1898
anvisa 50,000 kronor; samt

b) att herr friherre Klinckowströms omförmälda
motion i denna del må härigenom anses besvarad.

13:o. Till artilleriammunition för fartygen har Kongl. Maj:t på
extra stat förgår 1898 äskat 86,000 kronor.

I sin förenämnda motion har herr friherre R. M. Klinckowström
yrkat, att berörda framställning måtte af Riksdagen afslås.

Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, hade marinförvaltningen i
afseende å nämnda anskaffning uti skrifvelse den 18 september 1896
anfört, att de år 1896 till nybyggnad anbefalda stridsfartygen skulle under
år 1898 blifva färdiga med en bestyckning af tillsammans 50 kanoner,
för hvilka en föreskrifven 2:a utredning artilleriammunition beräknades

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kosta 342,000 kronor, då i densamma inginge röksvagt krut till såväl
de snabbskjutande kanonernas patroner som de gröfre pjesernas strids laddningar.

. .

Då det vore af stor vigt, att anskaffningen af denna ammunition
påbörjades, innan fartygen vore färdiga, och att således åtminstone
någon del deraf nu blefve anskaffad, ansåge departementschefen, att
anslagsbehofvet i denna del för år 1898 borde upptagas till 86,000
kronor.

Då i det år 1896 beviljade anslag till ny fartygsmateriel ingår
kostnaden för anskaffning åt en l:a artilleriammunitionsutredning samt,
enligt hvad utskottet inhemtat, för flottans nu befintliga stridsfartyg
redan finnes jemväl en 2:a sådan utredning, har utskottet ansett, att
med ifrågavarande anskaffning bör kunna för närvarande anstå.

Utskottet hemställer derför,

att, i enlighet med herr friherre Klinckowströms
omförmälda yrkande, Kongl. Maj:ts förevarande framställning
ej må af Riksdagen bifallas.

14:o. Till bomullskrut för torpeder har Kongl. Maj:t på extra stat
för år 1898 äskat 5,000 kronor. I sin förenämnda motion har herr
friherre R. M. Klinckowström hemstält, att berörda framställning måtte
af Riksdagen afslås.

Utskottet, som af statsrådsprotokollet inhemtat, att ifrågavarande
bomullskrut är afsedt till laddningar för de torpeder, som ingå i de
under byggnad varande stridsfartygens utredning, hemställer,

att Riksdagen må, utan afseende å herr friherre
Klinckowströms omförmälda motion i denna del, till
bomullskrut för torpeder på extra stat för år 1898
anvisa 5,000 kronor.

15:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet, under erinran att Riksdagen under en följd af år till
ifrågavarande ändamål beviljat enahanda belopp, hemställa,

att till skjutförsök må på extra stat för år 1898
anvisas ett belopp af 10,000 kronor.

Angående
anslag till
bomullskrut
för torpeder.

[14.]

Angående
anslag till
skjutförsök.

[15.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
anslag till
förrådshus
för fasta minförsvaret
och
inredning af
förråd för
torpeder i
Karlskrona.

[16.]

16:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förrådshus för
fasta minförsvaret och inredning af förråd för torpeder i Karlskrona bevilja
92,490 kronor och deraf på extra stat för år 1898 anvisa 46,245
kronor.

Enligt departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet funnes
för fasta minförsvaret och uppläggning af torpeder för närvarande i
Karlskrona ett gemensamt förrådshus. I följd af ökad tillgång på
torpeder hade det i denna byggnad befintliga utrymmet för förvaring
af sådana blifvit allt mera otillräckligt, så att för de stationen tillhörande
torpeder icke kunnat inom förrådshuset beredas plats på annat
sätt än genom deras uppläggande så högt, att den nödvändiga tillsynen
och skötseln af desamma högeligen försvårades. För att bereda det
ökade utrymme, som sålunda kräfdes för uppläggning af torpeder, hade
af cheferna för min- och ingeniördepartementen vid flottans station i
Karlskrona uppgjorts ett förslag, enligt hvilket ett nytt förrådshus för
fasta minförsvaret skulle uppföras vester om sjöinstrument- och sjökarteförrådet
och det nuvarande förrådshuset i sin helhet inredas till
förvaringsrum för torpeder med dertill hörande mindre verkstad. Det
härtill hörande kostnads förslaget för ifrågavarande anordningar slutade
å ett belopp af 92,490 kronor, fördeladt på följande poster:

nytt förrådshus för fasta minförsvaret..................................

spåranläggningar mellan nyssnämnda förrådshus och nuvarande
spår...................................................................

brygga af sten och flytande vågbrytare af trä för fasta

minförsvaret ...........................................................

spårväg mellan nyssnämnda brygga och förrådshuset för
fasta minförsvaret .............

brygga för uttagande af torpeder
spårväg » » » »

kr.

30,500:

2,860:

32,390:

4,670:

af fasta minförsvaret,	»	14,970: —
	»	5,210: —
	»	1,890: —
Summa	kr.	92,490; —
fasta minförsvaret m.	m.	hade redan

------—-----uou x i ecpueinutsr roau anmana;

och hade Kongl. Maj:t föreslagit 1896 års Riksdag att för ifrågavarande
ändamål bevilja ett anslag af 92,490 kronor och deraf anvisa
hälften med 46,245 kronor på extra stat för år 1897.

Riksdagen hade, enligt hvad departementschefen vidare erinrar, i skrifvelse
den 9 maj 1896 anmält, att, enär, i jemförelse med andra anslags -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

behof under femte hufvudtiteln, detta byggnadsföretag synts Riksdagen
kunna utan större olägenhet för tillfället anstå, Kongl. Maj:ts framställning
i ämnet icke af Riksdagen bifallits.

Af ordalagen i Riksdagens nyssberörda skrifvelse framginge emellertid,
att Riksdagen erkänt behofvet af det ifrågasatta byggnadsföretaget
och ansett detsamma endast för tillfället böra uppskjutas. Då det
växande antalet torpeder gjorde bristen på behöfligt utrymme alltmera
känbar och en ökning i detta utrymme vore oundgänglig, om denna
ytterst vigtiga och dyrbara materiel (en torped kostade 8 a 9 tusen
kronor) skulle kunna erhålla den vård och ständiga, noggranna tillsyn,
som dess beskaffenhet kräfde, samt kunna ur förrådet uttagas med den
snabbhet, som vid hastigt påkommande behof, t. ex. vid mobilisering,
påkallades, och med den trygghet, som dess ömtåliga konstruktion nödvändiggjorde,
såvidt den »inskjutna» torpeden skulle fortfarande vara
tillförlitlig, ansåge sig departementschefen böra för Kongl. Maj:t framhålla
vigten af det föreslagna förrådshusets uppförande,, hvarom marinförvaltningen
jemväl erinrat i sin skrifvelse den 18 sistlidne september.

Då behofvet af ett nytt förrådshus för ifrågavarande dyrbara och
ömtåliga materiel synes utskottet ådagalagdt, har utskottet ansett, att
medel härför böra beviljas. Men då utskottet af det uppgjorda kostnadsförslaget
funnit, att deri upptagits sammanlagdt 15,435 kronor 34
öre till oförutsedda utgifter och varfsprocent samt kostnaderna i .öfrigt
icke synas hafva blifvit lågt beräknade, har utskottet förestält sig, att
utgifterna för ifrågavarande ändamål skulle kunna utan olägenhet begränsas
till 80,000 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må, till förrådshus för fasta minförsvaret
och inredning af förråd för torpeder i Karlskrona,
bevilja 80,000 kronor och deraf på extra stat
för år 1898 anvisa 40,000 kronor.

17:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ny docka i Angående
Karlskrona bevilja 475,000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 am^gcl^llimJ
anvisa 150,000 kronor. Karlskrona.

Herr friherre R. M. Klinckowström har uti en i Första Kammaren [17.]
väckt motion (n:o 5) yrkat bland annat, att Kongl. Maj:ts nämnda förslag
måtte af Riksdagen afslås.

Härjemte har utskottet velat omförmäla, att herr C. E. Ljungberg
i en inom samma kammare väckt motion (n:o 37) yttrat sig om

Bih. till lliksd. Prot. 1807. 4 Barn/. 1 A/d. 4 Eif t. &

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

förevarande framställning utan att i afseende å densamma göra något
yrkande.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen
erinrat, att Kongl. Maj:t af 1896 års Riksdag äskade för byggande
af ny docka i Karlskrona i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
ett af varfschefen derstädes uppgjordt förslag ett extra anslag af 475,000
kronor, men att Riksdagen i skrifvelse den 9 maj 1896 anmälde, att
Riksdagen, som funnit utredningen beträffande det föreslagna dockbyggnadsarbetet
icke vara så fullständig, att Riksdagen derå kunnat
grunda ett beslut, i allt fall ansett andra ifrågasatta anslagsbehof under
denna hufvudtitel vara mera angelägna att tillgodose än det ifrågavarande,
i följd hvaraf Kongl. Maj:ts berörda framställning icke blifvit af
Riksdagen bifallen.

Då departementschefen fortfarande ansåge det vara för vårt sjöförsvars
utveckling och trygghet oundgängligen nödigt, att i Karlskrona
anlades en docka af sådana dimensioner, att en l:a kl. pansarbåt
kunde^ i densamma intagas, äfven om den blifvit skadad så att dess
djupgående väsentligt ökats eller den erhållit slagsida, funne departementschefen
sig af sin pligt manad att å nyo göra hemställan om detta
ärendes framläggande för Riksdagen.

Enligt det af varfschefen i Karlskrona med skrifvelse den 29
oktober 1894 till marinförvaltningen öfverlemnade förslag, hvarpå propositionen
till 1896 års Riksdag varit grundad, skulle den nya dockan
anläggas vester om det utanför de nu befintliga s. k. nya dockorna
varande yttre svajningsrummet och sträckas i rigtning ungefär nord
och syd samt ega den längd, som erfordrades för att inrymma fartyg
af 90 meters längd, äfvensom en portöppning af 20,78 meters bredd
och 7,5 meters medel vattendjup på tröskeln. Den för byggande af
denna docka upprättade kostnadsberäkningen slutade på ett belopp af
475,000 kronor, hvartill skulle komma kostnaden för vissa ändringsarbeten
å tillhopa 28,300 kronor, hvilken sistnämnda kostnad emellertid
ansågs kunna gäldas från ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och
underhåll.

Uti sitt anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1896 hade
departementschefen vidrört äfven ett par andra förslag till anskaffande
af en ny, större docka i Karlskrona, af hvilka det ena, åsyftande en
vester om de nuvarande nya dockorna befintlig fördjupnings användande
till docka, skulle medföra en kostnad af 917,530 kronor, och det
andra, afseende förlängning af en bland de nuvarande dockorna till
omkring 93 meters längd, visserligen beräknats komma att kosta en -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

dast omkring 337,000 kronor, men i stället vore behäftadt med den
betydande olägenheten, att portöppning icke kunde erhållas nog rymlig
för att medgifva intagandet af en l:a kl. pansarbåt i det tillstånd,
i hvilket den efter liden bottenskada kunde förväntas flyta. . Vid en
jemförelse mellan de tre sålunda omförmälda förslagen syntes icke någon
tvekan kunna råda om det förstnämnda förslagets företräde framför
de öfriga.

För den ytterligare utredning, som Riksdagen ansett erforderlig,
hade chefen för ingeniördepartementet vid flottans varf i Karlskrona uti
skrifvelse till varfschefen den 21 september 1896 lemnat följande redogörelse
för samtliga de förslag i ämnet, som på senare åren blifvit
framstälda.

Den 29 juni 1889 aflemnade chefen för ingeniördepartementet till
varfschefen i Karlskrona ett förslag till förlängning af dockan n:o 1 af
de s. k. nya dockorna. De nya dimensionerna skulle blifva: 80 meters
längd i bottenplanet, 16 meters bredd i portöppningen och 6,53 meters
vattendjup på tröskeln. Kostnaden var beräknad till 282,000 kronor.

Samma dag inlemnades jemväl förslag till anläggning af två större
dockor å området vester om nya dockorna; den yttre, som skulle kunna
rymma fem pansarbåtar, skulle blifva 92,5 meter lång i bottenplanet
och den inre, med plats för tre dylika båtar, skulle blifva 81 meter
lång; portöppningarna skulle blitva 18 meter breda och hafva ett vattendjup
af 6,83 meter. Kostnaderna beräknades till respektive 2,896,000
kronor och 1,470,000 kronor.

Den 21 augusti 1893 aflemnades, likaledes till varfschefen, ett förslag
till förlängning af meranämnda docka n:o 1 till 93,8 meters längd
och öfriga dimensioner lika föregående förslag. Kostnaden beräknades
till 337,000 kronor.

Den 28 september samma år insändes till chefen för mariningemörstaten
förslag till den s. k. gamla dockans förlängning, hvilket förslag
slutade på en summa af 74,600 kronor. Längden i bottnen skulle blifva
101 meter, bredd i porten 15,26 meter och vattendjupet 5,1 meter.

Den 27 augusti 1894 inlemnades till chefen för marmingeniörstuten
förslag till en 118,76 meter lång docka, sprängd i berget å
vestra delen af nya varfvet och försedd med portar i bada ändar, den
södra kommunicerande med öppna sjön och den norra med området
vester om nya dockorna. Bredden i portöppningen var 20,78 meter och
vattendjupet 7,5 meter. Kostnaden skulle belöpa sig till 616,000 kronor.

Den 29 oktober samma år afgafs till varfschefen förslag på samma
docka som föregående, men med endast 90 meters bottenlängd och

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

portar blott i södra änden. Kostnadsberäkningen slutade på 475,000
kronor samt ersättning för byggnader, som måste rifvas, till omkring
28,300 kronors värde.

Slutligen insändes den 15 december 1894 till chefen för mariningeniörstaten
förslag till anläggning af två dockor i ängen vester om
nya dockorna, den ena norr om den andra och med alternativt 18 och
20,78 meters portbredd; hvardera dockan skulle vara 90 meter lång samt
hafva ett djup på tröskeln af 7,5 meter. För 18 meters bredd uppgick
kostnaden till

för södra portöppningen .......................... 180,520 kr.

» » dockan .......................................... 666,660 »

» norra » ...... ................................. 858,450 »

eller tillsammans 1,705,630 kr.

och för 20,78 meters bredd till respektive 208,100 kronor, 709,430
kronor och 932,740 kronor, eller tillhopa 1,850,270 kronor.

Uti nu anförda skrifvelse den 21 september 1896 hade chefen för
ingeniördepartementet vidare yttrat, att, vid jemförelse mellan dessa
förslag, genom hvilka frågans tekniska del syntes hafva fått en allsidig
belysning, man helt säkert skulle finna det den 29 oktober 1894 afgifna
vara det bästa.

Rörande behofvet af eu sådan ny docka hade chefen för ingeniördepartementet
bland annat anfört följande. Våra krigsfartyg kunde
utan tvifvel såväl i fredstid som i krigstid erhålla sådana bottenskador,
att de finge både slagsida och ett väsentligt ökadt djupgående, utan
att dock förlora förmågan att kunna förflyttas eller förflytta sig sjelfva,
och skulle något sådant hända någon af våra nuvarande l:a kl. pansarbåtar,
funnes i detta ögonblick i vårt land endast flottans docka i
Stockholm, som kunde mottaga ett sådant fartyg uti dylikt tillstånd.
Det vore derför ett dåligt sätt att sörja för vår flytande materiels
effektivitet att icke redan nu söka få till stånd flera tillräckligt stora
dockor på olika ställen af vår kust, och det läge då närmast till hands
att söka åvägabringa en sådan i Karlskrona, som ju läge vestkusten
skäligen nära och der reparationsverkstäder vore att tillgå. Funnes
icke på hela vår långa kust mer än en docka af för ändamålet tillräckliga
dimensioner, kunde det lätt hända, att eu haverist af för handen
varande förhållanden hindrades att komma fram till denna enda
plats eller der blifva mottagen och sålunda blefve urståndsatt att snart
åter gå i verksamhet, äfven om haveriet annars kanske varit snart

Statsutslcottets Utlåtande N:o 6.

botadt. Svårare haverier af flottans fartyg hörde visserligen till sällsyntheterna,
men haveriet behöfde icke vara sa svart för att fartyget
skulle komma uti nyss antydda läge. Om t. ex. den yttre bottenbordläggningen
utefter någon viss längd blefve upprifven på ena sidan,
hvilket, enligt hvad erfarenheten lärt, lätt kunde inträffa, så både
ökades djupgåendet och slagsida uppkomme, och funnes en tillräckligt
stor docka tillgänglig, kunde ett sådant haveri kanske repareras nödtorftigt
på mindre än en vecka.

Marinförvaltningen, som äfven nu förnyat sin förut gjorda framställning
i ämnet, hade i skrifvelse den 6 sistlidne oktober framhållit
följande omständigheter såsom varande särskildt förtjena af uppmärksamhet.
_

Under de krigsöfningar med flottan, som årligen utfördes vid Sveriges
kuster och hvilka numera företoges under förhållanden så nära
som möjligt öfverensstämmande med dem, hvilka kunde antagas göra
sig gällande under krig, hade det icke kunnat undvikas, att l:a kl. pansarbåtar
måste föras genom trånga och sällan befarna skärgårdsleder.
I sådana farleder kunde grund stötning lätt befaras, förutom af tillfälliga
orsaker, till följd dels deraf att äfven i våra skärgårdars mest använda
leder okända grund ej sällan påträffades, dels ock deraf att under
vintern större stenblock stundom blefve af påträngande packis förda
från grunden ut i farlederna, sedan dessa blifvit senast uppmätta och
vattendjupen å sjökort antecknade. Skulle nämnda pansarbåtar taga
grund, hvilket jemväl några gånger inträffat, och detta skedde under så
ogynsamma förhållanden, att större vattenfyllning af fartygen inträffade,
skulle de sannolikt icke kunna intagas vare sig i Karlskrona docka eller
i någon annan svensk docka än kronans docka i Stockholm. Vore man
dessutom för bergning af l:a kl. pansarbatar nödsakad att a utsidan
anbringa tätning, så kunde denna antagligen icke fästas så säkert, att
det icke medförde stor fara för fartygen att föra dem lång väg, hvilket
vore att beakta, då, såsom nu vore fallet, en skada, erhallen vid bohuslänska
kusten eller till och med i närheten af Karlskrona, icke kunde
repareras på närmare belägen ort än i Stockholm. Under väpnad neutralitet
eller krig skulle bristen på dockor, lämpliga att mottaga l:a kl.
pansarbåtar, Indika fått bottenskador, blifva ödesdiger, enär fartyg, som
med tillgång till sådant hjelpmedel mången gång skulle på^få dagar
eller '' mindre kunna göras stridsdugligt, utan detsamma måste vara
overksamt, om det icke ginge ohjelpligt förloradt.

Till hvad chefen för ingeniördepartementet vid flottans varf i Karlskrona
samt marinförvaltningen sålunda anfört rörande behofvet af en

Angående
anslag till
minväsendet.

[18.]

Angående
anslag till
beklädnad åt
värnpligtige.

[19.]

38 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ny docka i Karlskrona hade departementschefen för egen del intet väsentligt.
att tillägga. Han ansåge sig här endast böra erinra derom, att
endast en af de i Karlskrona befintliga dockorna vore af sådana dimensioner,
att en l:a kl. pansarbåt kunde, rustad, deri intagas, och detta
endast i det fall, att djupgåendet ej betydligt ökats eller slagsida förefunnes,
äfvensom att med växande antal pansarbåtar svårigheten ökades
att, sa länge endast en docka vore användbar, i rätt tid och när helst
sa funnes behöflig! rengöra och måla fartyg af nyssnämnda slag, samt
slutligen att af samtliga ofvan omförmälda förslag vore det, som afsåge
ny dockas . anläggning vester om de nuvarande dockornas yttre eller
södra svajningsrum, med afseende på önskvärdheten att under alla förhallanden
kunna i Karlskrona docka reparera en i botten skadad l:a kl
pansarbåt, det billigaste.

u u beträffade tidpunkten för fyllande af ifrågavarande angelägna

behof, så syntes densamma icke kunna utan verklig olägenhet vidare
undanskjutas, särskild! med afseende å den nu pågående anskaffningen
af ny fartygsmateriel.

På grund af den utredning, som sålunda till statsrådsprotokollet
emnats, får utskottet, som icke funnit herr Ljungbergs ofvanberörda
anförande erfordra någon särskild hemställan, föreslå,

att Riksdagen må, utan afseende å herr friherre
Klinckowströms omförmälda motion i denna del, till
ny docka i Karlskrona bevilja 475,000 kronor och
deraf på extra stat för år 1898 anvisa 150,000 kronor.

18:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till minväsendet
på extra stat för år 1898 bevilja 100,000 kronor.

^Enär 1894, 1895 och 1896 årens Riksdagar för ifrågavarande ändamål
anvisat endast 75,000 kronor och utskottet icke anser tillräckliga
skal föreligga att för år 1898 tillstyrka högre belopp, hemställer
utskottet, ^

att Riksdagen må till minväsendet på extra stat
för år 1898 anvisa ett belopp af 75,000 kronor.

19:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till beklädnad åt
värnpligtige på extra stat för år 1898 anvisa 105,500 kronor.

Efter erinran derom, att sistlidna års Riksdag på Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning beviljat till beklädnad af värnpligtige ett
extia anslag för innevarande år å 92,000 kronor, har departements -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

chefen till statsrådsprotokollet anfört, att, såsom han i sitt anförande till
statsrådsprotokollet den 13 januari 1896 framhållit, det för handen varande
behofvet af beklänader åt värnpligtige ingalunda kunde fyllas
med det sålunda begärda och beviljade anslaget. Enligt verkstälda beräkningar
erfordrades vid mobilisering af flottan tillhopa omkring 5,332
man, och om från detta antal frånräknades 550, hvilka skulle afses för
stationernas och varfvens verkstäder och i nödfall kunde begagna egna
kläder, återstode 4,782 man, af hvilka de flesta, såsom afsedda för sjötjenstgöring,
borde beklädas i enlighet med den af Kongl. Majrt för
beklädnad vid dylik tjenstgöring faststälda stat och de öfriga enligt
beklädnadsstat för värnpligtige under öfning eller annan tjenstgöring
i land.

Enligt hvad marinförvaltningen meddelat i skrifvelse den 18 september
1896, funnes för närvarande i förråden till beklädnad för sjöbeväringen
under sjötjenstgöring 1,276 s. k. ställ. Om härtill lades de
750 ställ, som beräknats kunna anskaffas för de af sistlidna års Riksdag
anvisade medel, utgjordes tillgången af tillsammans 2,026 ställ,
hvadan bristen enligt marinförvaltningens beräkning skulle utgöra
2,756 ställ.

Med afseende härå hade marinförvaltningen för minskande af denna
brist hemstält om äskande för år 1898 af 105,500 kronor, för hvilket
belopp kunde beklädas ytterligare 750 man värnpligtige samt dessutom
anskaffas tilläggspersedlar för eldare under sjötjenstgöring åt 200 man;
och ifrågavarande brist måste enligt departementschefens åsigt ovilkorligen
fyllas för att de vid flottan inskrifne värnpligtige måtte kunna
efter inkallelse vid mobilisering vara klädda lika med stammanskapet.

Utskottet, som antager, att omsättning af ifrågavarande i förråden
befintliga beklädnadsställ eger rum till förekommande af skada genom
långvarig magasinering, och som funnit att, derest den i statsrådsprotokollet
omförmälda brist sedermera skall fyllas, en fullständigare
utredning af behofvet bör föregå framställning derom, får hemställa,

att Riksdagen må till beklädnad åt värnpligtige
på extra stat för år 1898 anvisa 105,500 kronor.

20:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till löneförbättring
åt lärarne vid sjökrigsskolan på extra stat för år 1898 bevilja 1,860
kronor.

I enlighet med hvad Riksdagen under en följd af år i ämnet beslutat,
hemställer utskottet,

Angående
löneförbättring
åt
lärarne vid
sjökrigsskolan.

[20.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan
må, utöfver de 1,300 kronor, som enligt 1888
års Riksdags medgifvande få dertill användas, anvisas
för år 1898 ett extra anslag af 1,860 kronor med
det dervid för löneförbättringens erhållande fästade
vilkor, att den, som vill deraf komma i åtnjutande,
icke må jemte sin lärarebefattning i sjökrigsskolan
utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt
för inträde i nämnda skola.

Stockholm den 5 mars 1897.

Å statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.

Herrar N. Fosser, G. D. R. Tornerhjelm och S. G. von Friesen
hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i förestående hufvudtitels
behandling inom utskottet.

Bilagor.

Bill. till Riksd. Prof. 1897,

4 Sami.

1 Afd. 4 Raft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1897 års riksstat anslår:

Anvisning kontant.		Indelning och förlig a på fö Friheter.	dermed jem-nvisning rslag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
17,000						17,000
26,800	—	—	—	—	—	26,800	—
38,600	—	—	—	—	—	38,600	—
82,400 —	—	—	—	—	82,400	—
1,732,052						1,732,052
293,795	_	__	_		_	293,795
32,000	—	—	—	—	—	32,000	_
6,400	—	—	—	--	—	6,400	—
268,100	—	—	—	—	—	268,100	_
419,870	—		—	—	—	419,870	—
2,834,617			—	—	—	2,834,617	—

Sjöförsvars Departementet

och

Departementschefen..................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
Marinförvaltningen ...................................................

Flottans

Aflöning för flottans corpser och stater. Nuvarande

Minskas med.........................................................

Karlskrona artillericorps, reservationsanslag............

Ålderstillägg, förslagsanslag ....................................

Pensionering af reservhefäl, förslagsanslag, högst
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna,
Naturaunderhåll, förslagsanslag .............................

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Litt. A.

riksstatens Femte hufvudtitel.

	Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i	Indelning och dermed jem-förlig anvisning på förslag.	Summa.
departementet. öfverstyrelsen. samt kommandoexpeditionen......................................	kontant.	Friheter.	Ersättningar.	i
Kronor. 17,000 26,800 38,600	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor. 17,000 26,800 38,600	8.
S:gr personal. belopp ................................................ 1,732,052: “................................................... 11,100: —	82,400	—	—	—	—	—	82,400	1
1,720,952 293,795 32,000 6,400 268,100 419,870	-	—	—	—	—	1,720,952 293,795 32,000 6,400 268,100 419,870	’ i _

Tr:pt
2,823,517\|—	—	—	—	—	2,823,517]—

Statsutskottets Utlåtande N-.o 6.

		1897 års	riksstat anslår
Anvisning		Indelning och dermed jem-förlig anvisning på förslag.	Summa.
kontant.
		Friheter.	Ersättning	ar.
Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
2,834,617	-	—	—	—	—	2,834,617	—
114,000 33,300	—	—	—	26,400	—	26,400 114,000 33,300	—
\| 2,899,517	—	— 1-	26,400	—	2,925,917	—
1,300,000	—	—	—	—	—	1,300,000	—
720,000 256,500	—	——	—	—	—	720,000 256,500	—
39,820	—	—	—	—	—	39,820
60,000 12,000 39,000 19,175 23,500 46,929	—	__	—	—	—	60,000 12,000 39,000 19,175 23,500 46,929	—
12,500	—	—	—	—	—	12,500	_
1,229,424	—	—	—	—	—	1,229,424	—
5,511,341				26,400		5,537,741	—

Båtsmansindelningen ..............................................j

Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för -

Flottans

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations -

Diverse

Flottans öfningar, reservationsanslag .....................

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag (nytt)..,...

Sjökrigsskolan ....................................................

Skeppsgosseskolan...............................................

Sj ökarte ver ket, reservationsanslag ...........................

Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan

Sjukvård ..................................................................

Diverse behof ...........................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ...
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslag sHöjes
för jemnande af bufvudtitelns slutsumma

Extra utgifter ............................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

län och Södra Möre härad af Kalmar län
slagsanslag......................................................

materiel.

anslag ....

anslag.

ersättning derför, förslagsanslag

Tr:pt

S:gr

11,100:

31,040:

under anställning eller kommendering utrikes......

anslag. Nuvarande belopp
med .....................................

46,929:

95:

Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i		Indelning och dermed jem-förlig anvisning på förslag.	Summa.
kontant.		Friheter.	Ersättningar.
Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
2,823,517		—	—		—	2,823,517
114,000 33,300	—	—	—	26,400	—	26,400 114,000 33,300	—
2,888,417	—	—	—	26,400	—	2,914,817	—
1,300,000	—	—			—	1,300,000	—
720,000 256,500	—	—	—	—	—	720,000 256,500	—
50,920 60,000 12,000 39,000 19,175 23,500	—	—	—	—	—	50,920 60,000 12,000 39,000 19,175 23,500	___ _ _ _
47,024 12,500				—	—	47,024 12,500	l--
r 1,240,619		—	—		\|—	1,240,619\|—
t 5,511,436	\|-	\|--\|—	26,400	1-	5,537,836 —

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1897 års riksstat anslår:

Indelning och dermed jemförlig
anvisning

Anvisning i på förslag.

kontant.

Friheter. Ersättningar.

Summa.

Kronor. Tr:pt 5,511,341	Ö.	Kronor.	ö. Kronor. — 26,400
1,400,000		405	- 4
86,150	—	—	---
9,000	—	—	___
13,000	—	—	---

S:gr 1,508,1 -S:ma 7,019,491 —

Kronor. ö.

5,537,741 —

Han -

1,400,409 —
86,150 —
9, -

13,000 —

1,508,559!—
7,046,300 —

Lots- ock fyrinrättningen med lifräddningsanstal Undervisningsanstalter

för sjöfart ...........................

Nautisk-meteorologiska kyrån .................................

Alderstillägg för personalen vid undervisningsanstalmeteorologiska
kyrån, förslagsanslag..................

405
405 —

26,404

Statsutskottets Utlåtande N-.o 6.

Förslag till blifvande riksstat:

deln.

terna, reservationsanslag.........................

terna för sjöfart och. föreståndaren vid nautisk -

	Anvisning i kontant.	Indelning och förlig åt pa fö Friheter.	dermed jem-i visning rslag. Ersättningar.	Summa.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	KroDor.	Ö.
Tr:pt	5,511,436	—		—	26,400	—	5,537,836	—
	1,400,000		405		4		1,400,409	_
	86,150	_		—	—	—	86,150	—
	9,000	—	—		—	—	9,000	—
nautisk-
	13,000	—	—	—	—	—	13,000	—
Sgr	1,508,150	—	405	—	4	—	1,508,559
Summa	7,019,586\|—	405	—	26,404\|—	\| 7,046,395\|—

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Femte hufvudtitel.

! i Sj ({försvarsdepartementet. Till anskaffning af fartygsmateriel.............	Kronor.	ö.
6,340,000 50.000 5,000 10.000 40.000 150,000 75.000 105,500 1,860	—\|
» » » kanoner i reserv för flottans fartyg .................. » bomullskrut för torpeder...............
» skjutförsök........................ » förrådshus för fasta minförsvaret och inredning af förråd för torpeder i Karlskrona ........................ » ny docka i Karlskrona..................
» minväsendet ..................... » beklädnad åt värnpligtige ............................................................ * löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan.........
Summa	6,777,360	—

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1897.