Statsutskottets Utlåtande. N:o 69 (Utlåtande 1890:Su69 su)

Statsutskottets Utlåtande. N:o 69.

S:o <19.

Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1890, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kong1. Maj:ts proposition angående anvisande
af medel för inköp af jernvägen mellan Luleå och
norska gränsen.

(R. A.)

I en den 2 innevarande månad till Riksdagen aflåten, till statsutskottet
remitterad proposition har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen

dels att, på det Kongl. Maj:t må blifva i tillfälle att för statens räkning
för en köpeskilling af högst 6,750,000 kronor och på de vilkor i öfrig!,,
Kongl. Maj:t bestämmer, inköpa jernvägen mellan Luleå och gränsen mot
Norge med alla dertill hörande byggnader och öfriga för träd ken s behof
utförda anläggningar jemte den vid jernvägen befintliga rullande materiel,
som, vid en af maskiningeniören V. L. Klemming i september månad år
1889 verkstad uppskattning derå, uppgifvits tillhöra bolaget »The Swedish
and Norwegian raibvay company, limited», till Kongl. Majits förfogande
anvisa ej mindre nämnda belopp, 6,750,000 kronor, än äfven för bestridande
af ifrågakonnnande kostnader för inköpets verkställande 250,000 kronor, att,
i den mån sådant erfordras, för de dermed afsedda ändamålen användas,

dels oek att de ifrågavarande beloppen, tillhopa högst 7,000,000 kronor,
må anvisas att utgå från riksgäldskontoret, med rätt för Kongl. Maj:t. att
lyfta beloppen, när Kongl. Maj:t finner sådant nödigt.

Af ett vid den kongl. propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden inhemtas, bland annat, att Kongl. Maj:t den 8
december 1882 beviljade filosofie doktorn J. W. Arnberg, kaptenen, numera
Bil. till Likså. Prot. 1890. 4 Samt. 1 Afä. 50 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

friherre 0. Gr. Hierta samt numera aflidne medicine doktorn Å. Ljunggren,
efter gjord underdånig ansökning, rättighet att anlägga och till allmänt
begagnande mot afgift upplåta jernväg af 1,43;> meters (4,8;; fots) spårvidd
från lämplig punkt å norska gränsen i närheten af sjön Wassijaure till
Luossavaara och Kiirunavaara jernmalmfält och derifrån genom Gfellivara
malmfält och distrikt fram till Luleå stad, med rätt för sökandena att å
ingeniörsfirman Wilkinson & Jams i London och de öfrige in- och utländske
män, med hvilka firman kunde komma att förena sig, öfverlåta koncessionen
å ifrågavarande jernvägsanläggning, hvarjemte Kongl. Maj:t förklarade den
då koncessionerade banans egare vara under 15 år derefter, om och när
Kongl. Maj:t funne tidpunkten för byggande af en utaf sökandena ifrågasatt
bibana till Töre med fortsättning till Haparanda vara lämplig, berättigade
att framför annan enskild person eller bolag, som icke erbjöde för statsverket
förmånligare vilkor, erhålla koncession å nämnda bibana.

Rörande koncessionsvilkoren och de i dessa medgifna ändringar tillåter
sig utskottet, för undvikande af allt för stor vidlyftighet, att hänvisa till omförmälda
statsrådsprotokoll och erinrar här endast, att bland vilkoren ingick:
att arbetet å jernvägen skulle börjas senast den 1 juli 1884; att jernvägen
i sin helhet skulle vara färdig att upplåtas för trafik senast vid utgången
af år 1891; samt att det skulle ankomma på Kongl. Maj:t att, om koncessionshafvarne
icke före 1892 års utgång fullbordat den eller de delar af
jernvägen, som vid besigtning eller afsyning derå till äfventyrs funnits ofulländade,
eller icke inom samma tid rättat vid besigtningen eller afsyningen
anmärkta felaktigheter, låta tillsvidare inställa trafiken å jernvägen.

Sedan ofvannämnde koncessionssökande genom resolution den 16 juni
1883 undfått koncession jemväl å den inom Korge fallande delen af ifrågavarande
jernväg, lära begge dessa koncessioner hafva öfverlåtits ä firman
Wilkinson & Jams, hvarefter ett bolag, benämndt »The Northern of Europé
railway company, limited», bildades för jernvägens byggande. Detta bolag
har sedermera, enligt hvad i oktober år 1885 inför Kongl. Maj:t anmäldes,
utbytt denna benämning mot »The Swedisli and Norwegian railway company,
limited».

Kongl. Maj:t faststälde sedermera den 18 april 1884 plan för jernvägsanläggningen
mellan Luleå och Grellivara malmfält samt föreskref dervid
att denna sektion skulle, äfven hvad trafikmaterielen anginge, vara fullbordad
senast vid utgången af år 1887 och omedelbart efter skedd afsyning upplåtas
för allmän trafik. Denna tid har emellertid sedermera blifvit utsträckt.
Uppå ansökning af jern vägsbolaget fann nemligen Kongl. Maj: t den 2 december
1887 godt medgifva att tiden för nu ifrågavarande sektions fullbordande
bestämdes till den 1 augusti 1889 för sträckan mellan Luleå(hamn

Statsutskottets Utlåtande N:o 69. 3

och Öfver-Luleå (Boden) samt till den 1 oktober samma år för limen ÖfverLuleå—Gr
eib vara.

För sektionen Gellivara—Luossavaara faststäldes af Kong! Maj:t plan
den 23 april 1888. Dervid föreskrefs att denna sektion skulle, äfven hvad
trafikmaterielen anginge, vara fullbordad senast vid utgången af år 1890
samt omedelbart efter skedd afsyning upplåtas för allmän trafik. Tillika
stadgades att, om arbetet icke blefve å utsatt tid fullbordadt eller sådana
afvikelser från den faststälda planen vidtoges att åsyftad trygghet och
ändamålsenlighet derigenom förminskades, såväl den å jern vägsanläggningen
mellan Luleå- och norska gränsen meddelade koncession, som ock hela den
till säkerhet för dess fullbordande verkstälda deposition skulle vara förverkad.

Arbetet å jernvägsanläggningen påbörjades inom föreskrifven tid och
har sedermera fortgått intill sistlidna års höst. Enligt hvad i statsrådsprotokollet
upplyses, synes bandelen Luleå—Boden numera vara fullbordad,
hvaremot å linien Boden—Gellivara ännu återstå åtskilliga arbeten, som
kräfva betydande summor, att utföra, innan denna handel kan slutligen godkännas
och för allmän trafik upplåtas. A bandelen Gellivara—Luossavaara
hafva endast mindre betydande arbeten blifvit ä eu relativt kortare sträcka
utförda. Det vore derför, efter statsrådet och chefens för civildepartementet
åsigt, utan tvifvel omöjligt för bolaget att inom föreskrifven tid, 1890 års
utgång, fullborda denna sektion. Ännu mindre syntes det för bolaget möjligt
att fullborda hela jernvägsbyggnaden inom 1891 års slut, såsom i koncessionen
vore föreskrifvet.

Statsrådet yttrar vidare:

»Dä vederbörande koncessionsinnehafvare sålunda visat sig vara ur
stånd att uppfylla de förpligtelse!'', de åtagit sig i afseende ä banbyggnaden,
anser jag mig nu böra upptaga eu fråga, som redan år 1888 väcktes åt
jern vägsbolaget, ehuru den då icke föranledde till någon åtgärd, nemligen
frågan om jernvägens förvärfvande af staten.

Betydelsen såväl för landet i dess helhet som särskild!, för Norrbottens
län af jernvägsförbindelsen mellan Luleå och Gellivara torde numera vara
så allmänt insedd, att jag i afseende derå kan fatta mig kort. Jag vill
dock erinra att. denna jernväg^ fullbordande utgör ett oeftergiflig! vilkor för
att de rika tillgångarne af jernmalm och andra värdefulla mineral i trakten
af Gellivara skola kunna tillgodogöras. Jemväl i öfrigt måste denna bana
mäktigt bidraga att utveckla Norrbottens rika hjelpkällor och dymedelst
bereda bergning åt en väsentligen ökad befolkning. Särskild! för staten,
såsom egare af betydliga skogsvidder i banans närhet, egen den ock en betydelse,
som icke bör underskattas. Äfven af politiskt-nationella skäl måste
banan blifva af icke ringa vigt, i synnerhet sedan densamma genom norra

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

stambanans framdragande till banan varder satt i förbindelse med landets
öfriga. jern vägsnät.

Utom de nu antydda skälen för banans snara fullbordande till Gellivara,
finnas andra skäl, som göra det särskilt önskvärdt att banan kominer i
statens ego. Endast härigenom kan nemligen full garanti vinnas att taxeoch
trafikförhållandena ordnas på det för landets utveckling fördelaktigaste
sätt och så, att de skilda intressen, som af banan beröras, varda i lika man
tillgodosedda.

Äfven af militära skäl måste det vara önskvärdt, att staten varder
egare af banan.

Slutligen torde icke böra lemnas alldeles obeaktadt fördelen deraf att
de obligationer, hvilka jernvägsbolaget i utlandet utsläppt till betydande
belopp och hvilkas fortfarande utelöpande tilläfventyrs skulle kunna i någon
mån inverka menligt på svenska statens kredit, skulle komma att efter
banans inköp försvinna ur penningemarknaden.

Af de skäl, jag nu antydt, och då man torde ega anledning kunna
hoppas att trafiken i en framtid skall komma att godtgöra de uppoffringar,
staten för banans förvärfvande och färdigbyggande till Gellivara skulle
få vidkännas, anser jag synnerligen önskvärdt att banan förvärfvas af
staten.

Att intressenterna i jern vägsföretaget icke heller skola vara ovillige
att ingå på en uppgörelse härom på skäliga vilkor, anser jag kunna med
sä mycket större skäl antagas som det lärer vara bolaget omöjligt att
fullborda arbetena inom stadgad tid och koncessionens förlust sålunda synes
oundviklig. Häraf skulle visserligen icke följa någon rätt för staten att
utan ersättning tillegna sig bolagets egendom; men då det komme att bero
på Eders Kongl. Majrts pröfning, huruvida och i sådant fall på hvilka
vilkor jernvägsbolaget sjelft eller de, som kunde komma att från bolaget
förvärfva banan, finge färdigbygga och trafikera densamma, synes intressenternas
egen fördel böra mana dem att söka träffa aftal om banans försäljning
till staten.

Med hänsyn till möjligheten att det kunde ifrågakomma att åt staten
förvärfva banan emellan Luleå och Gellivara, har redan under sistlidne års
höst en uppskattning af banans dåvarande värde egt rum. I augusti 1889
uppdrogs nemligen åt bandirektören i sjette trafikdistriktet af statens jernvägar
C. E. Sundberg att besigtiga jernvägen, att på grund af dervid
gjorda iakttagelser verkställa eu uppskattning af dåvarande värdet af
jernvägen med tillhörande byggnader och andra för trafikens behof utförda
anläggningar, samt att beräkna och upprätta fullständigt kostnadsförslag

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

(ifver de arbeten, som erfordrades för jernvägens komplettering, så att den
samma blefve försatt i ett för den blifvande rörelsen fullt betryggande skick.

Denna besigtning och uppskattning verkstäldes af Sundberg med
biträden i september månad sistlidna år, hvarefter Sundberg med skrifvelse
åt den 29 oktober samma år öfverlemnade ett detaljerad! instrument öfver
den verkstälda uppskattningen och beräkningen af jernvägen mellan Luleå
och Gellivara med tillhörande byggnader och andra för trafikens behof
utförda anläggningar. Enligt detta instrument, som för hvarje del af banan
och der förekommande bro- och konstbyggnader m. in. angifver, för hvarje
post arbetsqvantiteter, värdet af redan utförda arbeten och återstående
kompletteringar eller nödiga förbättringar, är nuvarande värdet beräknadt
till 4,896,000 kronor och kostnaden för banans försättande i fullt trafikabelt
skick uppskattad till 3,323,000 kronor, hvadan nämnda handel komplett
färdig beräknats till ett värde af 8,219,000 kronor. I dessa summor är
dock icke någon kostnad för rullande materiel inberäknad.

Hvad angår värdet af de arbeten, som blifvit utförda vester om
Gellivara station på en längd, enligt Sundbergs uppgift, af 20 kilometer,
räknadt från vexeln till sidospåret till Malmberget, har Sundberg, på grund
af det resultat, som uppskattningen af nuvarande värdet af jernvägen
Luleå—Gellivara lemna!, uppskattat dessa arbeten till 17,500 kronor för
kilometer.»

Hvad den vid jernvägen befintliga rullande materielen beträffar, har denna
blifvit af maskiningeniören V. L. Klemming uppskattad till ett värde af 2,352,000
kronor. Enligt hvad vid värderingen uppgifvits, är emellertid jern vägsbolaget
icke egare till 18 åttakopplade 50-tons lokomotiv och icke heller till
300 af de 375 malmvagnarna. Då värdet härå vore 1,815,000 kronor, befunnes
värdet af den bolaget tillhöriga materielen utgöra 537,000 kronor.

Uti infordradt underdånigt yttrande har jern vägsstyr elsen dels uttalat
det omdöme, att de resultat, till hvilka Sundberg kommit, vore fullt tillförlitliga
och att särskild! den summa, hvartill han uppskattat banan Luleå—
Gellivara i nu befintligt skick, icke öfverstege banans verkliga värrle, dels
ock anfört att, derest vid ett blifvande inköp af banan den materiel, som
ostridigt tillhörde jern vägsbolaget, komme att ingå i köpet, annan materiel
ej behöfde anskaffas än för malmtransporterna 8 lokomotiv och 300 malmvagnar,
hvarför kostnaden beräknades till 1,400,000 kronor.

Chefen för civildepartementet yttrar härefter:

»Om till grund för bestämmande af den köpeskilling, som kunde ifrågakomma
att af staten erläggas, tagas de siffror, som vid Sundbergs och
Klemmings uppskattningar erhållits, nemligen

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

värdet af bandelen Luleå— Gfellivara med tillhörande byggnader och andra

för trafikens behof utförda anläggningar .........................•• kronor 4,896,000,

värdet af de arbeten, som utförts vester om Gellivara å
eu sträcka af 20 kilometer, efter 17,500 kronor för

kilometer .................................................................................... * 350,000.

samt värdet af den bolaget tillhörande rullande materiel » 537,000,

skulle köpeskillingen utgöra kronor 5,783,000.

Det torde emellertid vara tvifvelaktigt, huruvida intressenterne i jernvägsföretaget,
oaktadt de, i händelse banan inköpes af staten innan koncessionen
förverkas, derigenom dessutom vinna den förmån att de 200,000
kronor, som deponerats i statskontoret till säkerhet för koncessionsvilkorens
fullgörande, få återlyftas, finna denna köpeskilling antaglig. Dels hafva nemligen,
enligt hvad distriktschefen, majoren Lindequist, på sätt jag redan
nämnt, vitsordat, åtskilliga arbeten blifvit utförda, sedan Sundbergs uppskattning
verkstäldes. Och dels öfverstiga otvifvelaktigt de summor, som
blifvit nedlagda på företaget, högst betydligt nyssnämnda belopp. Visserligen
har någon tillförlitlig utredning angående de verkliga kostnaderna för jernvägsbyggnaden
icke kunnat vinnas och i betraktande åt de säregna förhållanden,
under hvilka denna jern vägsbyggnad bedrifvits, torde några bestämda
slutsatser i detta hänseende icke heller kunna erhållas af en jemförelse
med andra jernvägsbyggnader i vårt land. Men då, såsom redan
nämndt, bolagets obligationsskuld uppgår till omkring 1,500,000 pund sterling
eller i rundt tal till 27,000,000 kronor, samt, enligt hvad jag har anledningtro,
åtminstone en del af dessa obligationer vid försäljning betingat ända till
70 procent, torde häraf vara tydligt att de kostnader, som nedlagts i företaget,
icke på långt när skulle betäckas åt en köpeskilling, bestämd till det
belopp, som ofvan är nämndt.

Slutligen bör icke lemnas oanmärkt att jern vägsbolaget — som genom
aftal med‘Gellivara aktiebolag betingat sig rätt att mot vissa utgifter bryta
all sistnämnda bolag tillhörig jernmalm och genom nådig resolution den 28
november 1884 undfått tillstånd att under viss tid, dock endast så länge
bolaget vore innehafvare af koncessionen å jernvägsanläggningen mellan
norska gränsen och Luleå, bearbeta de sålunda till bolaget upplatna grufvorna
— genom banans försäljning komme att förlora det sålunda meddelade
tillståndet.

Med afseende å nu antydda förhållanden och med hänsyn till de fördelar,
som skalle vinnas genom banans förvärfvande af staten, anser jag
staten böra, derest banan icke kan erhållas för ofvannämnda köpeskilling,
medgifva någon förhöjning deri. Härvid bör dock tagas hänsyn till önsk

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

värdheten af att staten inom en icke alltför aflägsen framtid erhåller en
skälig afkastning af de kapital, som staten i företaget nedlägger. Ur
denna synpunkt synes mig det högsta köpeskillingsbelopp, som kan ifrågakomma
att erläggas, böra bestämmas till 6,750,000 kronor, hvilken summa
motsvarar ungefär 25 procent af nominella beloppet af bolagets obligationsskuld.

På grund häraf och af den utredning, som i öfrigt blifvit i ärendet
åstadkommen, samt då sjelfva inköpets verkställande icke torde kunna försiggå
utan åtskilliga kostnader för statsverket, synas statens samtliga utgifter
för förvärfvande af banan och dess försättande i fullgodt skick till
Gfellivara äfvensom för anskaffande af erforderlig rullande materiel böra be -

räknas sålunda:

köpeskillingen, jemte kostnader för köpets verkställande

såsom provisioner o. d., högst.......................................... kronor 7,000,000,

kostnadeima för erforderliga kompletteringsarbeten enligt

bandirektören Sundbergs beräkning................................. » 3,323,000,

anskaffande af den rullande materiel, som erfordras utöfver
den i köpet ingående................................................ » 1,400,000,

Summa kronor 11,723,000.»

Hela detta belopp har dock statsrådet och chefen för civildepartementet
ansett icke nu behöfva tagas i anspråk, utan endast hvad som åtginge
till sjelfva inköpet jemte kostnader derför, högst 7,000,000 kronor.

Med hänvisning till de i statsrådsprotokollet anförda skäl för ifrågavarande
banas förvärfvande af staten och till den utredning om banans och
ma tendens värde in. in., som i samma protokoll lemnas, får utskottet, under
uttalande af den tillförsigt att banan förvärfvas på så fördelaktiga vilkor för
staten som möjligt, helst den af herrar Sundberg och Klemming verkstälda uppskattning
angifver banans värde ej uppgående till det maximibelopp, Kong!
Maj:t för ändamålet begärt, hemställa,

att Kong! xMaj:ts ifrågavarande proposition må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 maj 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

af herrar S. Nilsson och A. Persson.