Statsutskottets Utlåtande N:o 68 (Utlåtande 1893:Su68 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

N:o 68.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1893, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse till Ljusdals stationssamhälle af mark från
indragna löjtnantsbostället 235/384 mantal Gärde N:o 2.

(I. A.)

Med anledning af en utaf Ljusdals stationssamhälle hos Kongl. Magt
gjord ansökning, att för underlättande af den för stationssamhället faststälda
regleringsplanens genomförande åt stationssamhället måtte upplåtas
visst område från indragna löjtnantsbostället 23f’/384 mantal Gärde n:o 2 i
Ljusdals socken af Gefleborgs län, har Kongl. Maj:t, under åberopande af
bifogadt protokoll öfver tinansärenden för den 24 februari innevarande år,
i en samma dag till Riksdagen aflåten, till statsutskottet remitterad proposition
(n:o 41) föreslagit Riksdagen att medgifva,

ej mindre att det till nyssnämnda hemman hörande gårdsskifte med
derå befintliga åbyggnader, men med undantag af den mark, som tagits
i anspråk för norra stambanan, måtte den 14 mars 1894 upplåtas till Ljusdals
stationssamhälle mot den löseskilling, som, efter det saluvärdering på
stationssamhällets bekostnad å skiftet förrättats i den ordning, som för
verkställande af arrendeuppskattning vore stadgad, af Kong]. Maj:t bestämdes,
under vilkor,

att löseskilling^! erlades vid skiftets tillträdande, och
att skiftet skulle svara för så stor del af hemmanets mantal, som
enligt i behörig ordning skedd fördelning funnes derå belöpa, äfvensom, i
Bill. till Riksd. Prat. 1863. 4 Sand. 1 Afd. 31 Höft. (Ar:o 68.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

öfverensstämmelse med hvad i nådiga brefvet den 29 maj 1874 stadgades
angående mindre kronoegendomar, som försåldes, i jordeboken upptagas
under titel allmänt frälse och för betecknande af denna dess natur påföras
ränta till kronan i likhet med andra frälseegendomar i orten,

än äfven att den inflytande löseskillingen måtte på samma sätt som
köpeskillingar för försålda mindre kronoegendomar få användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, bland annat, att ifrågavarande
genom boställsdirektionens vid Helsinge regemente kontrakt den
6 juli 1872 på tjugu år från midfastan 1874 utarrenderade boställe lemnar
i årligt arrende 20 kubikfot korn, 10 kubikfot råg och 40 skålpund smör,
motsvarande i penningar för löpande arrendeår 94 kronor 13 öre, samt
kontant 165 kronor, deraf 150 kronor för fri dispositionsrätt öfver virkesafkastningen
från vissa egendomen tillhörande skogsskiften, eller tillhopa
259 kronor 13 öre, och att hemmanet följaktligen tillhör antalet af de
inom de norrländska länen belägna mindre kronoegendomar, som jeinlikt
kongl. brefvet den 27 juni 1887 böra, derest deras bibehållande åt kronan
icke af befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning påkallas, till
den högstbjudande försäljas.

Till stöd för ofvannämnda, af Ljusdals stationssamhälle gjorda framställning
hade hufvudsakligen anförts, att gårdsskiftet i sin helhet folie
inom den genom kongl. brefvet den 19 februari 1892 faststälda regleringsplan
för stationssamhället och vore eldigt planen indeladt dels till torg,
esplanad och delar af gator och dels till tomter; att någon nämnvärd
byggnadsverksamhet icke rådt inom området, sedan detsamma blef regleradt,
hvilket delvis antages bero på att affärsverksamheten och konjunkturerna
under senare åren i allmänhet icke varit uppmuntrande för dylik
verksamhet, men äfven derpå, att tomtjorden i Ljusdal af den enskilde
jordegaren merendels hölles i så högt pris, att det verkade afskräckande
för köp; att, om blott början blefve gjord med upptagande af eu eller
annan gata enligt planen och utsättande af tomter samt desammas upplåtande
till allmänheten mot skälig lösen, byggnadsverksamheten sannolikt
skulle få en kraftig ansats framåt och stationssamhällets utveckling mycket
påskyndas, då deremot, i fall stationssamhället ej sattes i tillfälle att sjelft
vidtaga nyssnämnda förberedande åtgärder, utan gårdsskiftet med sitt centrala
läge förvärfvades af enskild spekulant, som dervid sannolikt endast
skulle åsyfta egen vinning, ofvan antydda utveckling komme att, om ej
omintetgöras, dock i hög grad fördröjas; att stationssamhället, som för
regleringen nödgats skuldsätta sig, skulle genom den ifrågavarande egans
förvärfvande vinna förbättring i sin finansiella ställning; och att, då Ljus -

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

dal utgjorde eu stor och vigtig centralpunkt för provinsen Helsingland med
dess storartade trävarurörelse från såväl enskilda som särskildt allmänna
skogar, en liten uppoffring för nämnda samhälle från statens sida icke
syntes vara obefogad.

Då Ljusdals stationssamhälle i ansökningen visat vigten deråt, att
stationssamhället komme i besittning af det ifrågavarande egoskiftet, och
lämpligt tillfälle således nu erbjöde sig att genom upplåtelse af detsamma
understödja stationssamhället, som för sin utveckling nog ändå finge vidkännas
rätt ansenliga uppoffringar, hade kronofogden tillstyrkt bifall till
ansökningen antingen och helst i dess helhet eller ock på det sätt, att af
gårdsskiftet till stationssamhället upplätes hvad af skiftet enligt faststäld
regleringskarta utlagts till allmänna platser mot en årlig afgäld, svarande
mot de platserna i förhållande till hela hemmanet åliggande onera, och att
beträffande hvad derutöfver af skiftet återstode eller byggnadstomterna det
lemnades stationssamhället tillfälle att dem till sig lösa efter det värde,
som kunde desamma åsättas i den ordning, som i kongl. kungörelsen den
10 november 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans
jordbruksdomäner vore för arrendevärderingar stadgad.

I den skrifvelse, hvarmed ansökningen öfverlemnats, hade Kongl.
Maj:ts befallningshafvande upplyst, att Ljusdals stationssamhälle, för hvilket
Kongl. Maj:ts befallningshafvande med tillämpning af kongl. brefvet den 28
juni 1889 utfärdat ordningsföreskrifter samt byggnadsstadga och brandordning
vid utgången af 1890 innehölle 608 mantalsskrifna personer med
73 boningshus till sammanlagdt taxeringsvärde af 301,500 kronor, hvilket
antal och värde sedermera förökats, samt att Gärde gårdsskifte begränsades
af Ljusdals jernvägsstations område, i trakten hvaraf en ej obetydlig affärsverksamhet
syntes på väg att uppstå, och genomskures af landsvägen från
Hudiksvall, ledande genom den äldre bygden vid kyrkan, mot Herjeådalen
och Jemtland, samt syntes, ehuru till den mot kyrksjön belägna delen besvärad
af flodvattnet från Ljusne eif, i öfrig! lämpa sig synnerligen väl
för bebyggande; och hade Kong!. Maj:ts befallningshafvande vidare framhållit,
att gårdsskiftet med hänsyn till det centrala läget lämpade sig särdeles
väl såsom utgångspunkt för tillämpningen af den faststälda regleringsplanen,
hvilken det borde vara i statens intresse att i någon mån underlätta.
Härigenom erhölle ock stationssamhället, såsom önskvärd! vore,
någon lindring i sina utgifter, hvilket ändamål i förevarande fall skulle
vinnas ej mindre genom besparade utgifter för expropriation af mark till
allmänna platser än ock, i händelse af bifall till ansökningen i dess helhet,
genom direkt inkomst af tomtförsäljningar, utarrenderingar af slåtterlägenheter
in. in. Kongl. Maj:ts befallningshafvande! både fördenskull tillstyrkt

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

bifaH till framställningen, så vidt möjligt så, att upplåtelse beviljades af
gårdsskiftets hela område med eller utan åbyggnader, eller ock, derest
sådant funnes ej kunna ske, på sätt och till den utsträckning, som med
ledning af kronofogdens afgifna yttrande kunde pröfvas lämpligt.

Efter remiss hade domänstyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande öfver
ifrågavarande ansökning och i sammanhang dermed yttrat sig angående
dispositionen af de delar utaf hemmanet Gärde, som icke afsåges i ansökningen;
och hade styrelsen, som i fråga om hemmanets disponerande inhemta!
yttranden af kronofogden och Kongl. Maj:ts befallningshafvande
äfvensom af öfverjägmästaren i Gefle-Dala distrikt, tillika öfverlemnat dessa
yttranden.

I berörda utlåtande hade domänstyrelsen anfört, att af de uppgifter,
som lemnats angående inbördes läget mellan hemmanets särskilda delar,
och hvad för öfrig! i ärendet blifvit. upplyst syntes framgå, att de inegoskiften,
som ej bibehöllos i statens ego, borde så väl med hänsyn till en
fördelaktig realisering som för att i det allmännas intresse bereda tillfälle
till bildande af smärre sjelfständiga jordbrukslägenheter ifrågakomma till
försäljning hvart för sig utan sammanblandning med skogsmarken. Med
denna uppfattning, och då hemmanets gårdsskifte ej veterligen vore för
något statsändamål behöfligt, hade styrelsen ej något att erinra deremot,
att-, såsom i ansökningen blifvit ifrågasatt, detta skifte föryttrades skildt
från omgå delar af hemmanet; och då skiftet i dess helhet folie inom den
för Ljusdals stationssamhälle faststälda regleringsplan, funne styrelsen det
ej vara mer än billigt, att, såsom i likartade fall medgifvits Hvetlanda
bysamhälle och Eslöfs köping, stationssamhället finge tillfälle att utan
täflan å auktion förvärfva skiftet för den köpeskilling, hvartill detsamma
i vederbörlig, ordning kunde komma att uppskattas, hvaremot styrelsen
ansåge sig ej hafva skäl att föreslå någon sådan eftergift åt stationssamhället,
som kronofogden och Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt i
fråga om upplåtelse af den de! af området, som enligt regleringsplanen
vore afsedd till allmänna platser.

Beträffande dispositionen i öfrigt af hemmanet Gärde ansåge domänstyrelsen
till en början den så kallade Räbbskogen, hvilken läge intill
det år 1882 till kronopark afsätta Vallskogsskiftet- och i forna tider varit
såsom fäbodevafl för denna skog använd, ej böra komma i enskild persons
ego, då derigenom kunde för kronopark^! med dess för bevakningen
timligen afskrida läge uppstå olägenheter af flera slag; hemställande med
afseende härå domänstyrelsen, att Räbbskogen vid arrendetidens slut måtte
bibehållas för att förenas med nämnda kronopark. Beträffande de återstående
inegoskiftena hemstälde domänstyrelsen, att, i enlighet med hvad

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

kronofogden och Ivongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit, desamma
måtte, sedan behörig andel i hemmanets mantal blifvit hvart och ett af
dessa skiften åsatt, under de i kongl. brefvet den 29 maj 1874 omförmälda
vilkor hvart för sig utbjudas till försäljning, samt att, förutom det till
kronopark redan afsätta Vallskogsskiftet, saväl Mellanskogsskiftet, hvilket
icke läge mer än ungefär 1 1/i kilometer från Mellanskogsskiftet till förra
kaptensbostället Sjulhamre, som ock öfriga till hemmanet Gärde hörande
skogsskiften måtte, i enlighet med hvad öfverj äg mästaren tillstyrkt, vid
arrendetidens utgång ställas under skogsstatens omedelbara vård.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke haft
annat att erinra än att, då berörda boställes gårdsskifte, enligt hvad i ärendet
upplysts, gränsar intill Ljusdals jernvägsstations område, det torde kunna
ifrågasättas, huruvida icke någon del af boställets mark må vara behöflig
för stationens utvidgning eller böra undantagas för dess framtida behof,
helst den förespeglade utvecklingen af stationssamhället måste antagas medföra
ökad verksamhet vid stationen och deraf föranledt ökadt behof af utrymme.
Med anledning häraf och då följaktligen jernvägsstyrelsen synes
böra sättas i tillfälle att yttra sig i frågan, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte medgifva

ej mindre, att det till indragna löjtnantsbostället
235/384 mantal Gärde n:o 2 i Ljusdals socken af Gefleborgs
län hörande gårdsskifte med derå befintliga åbyggnader,
men med undantag af den mark, som redan tagits
i anspråk för norra stambanan eller som Kongl. Maj:t, efter
jernvägsstyrelsens hörande, kan anse ytterligare komma
att för banan erfordras, må den 14 mars 1894 upplåtas
till Ljusdals stationssamhälle mot den löseskilling,
som, efter det saluvärdering på stationssamhällets bekostnad
å skiftet förrättats i den ordning, som för verkställande
af arrendeuppskattning är stadgad, af Kongl. Maj:t.
bestämmes, under vilkor,

att löseskillingen erlägges vid skiftets tillträdande, och

att skiftet skall svara för så stor del af hemmanets
mantal, som enligt i behörig ordning skedd fördelning
finnes derå belöpa, äfvensom, i öfverensstämmelse med
hvad i kongl. brefvet den 29 maj 1874 stadgas angående
mindre kronoegendomar som försäljas, i jordeboken uppBih.
till liiksd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. Öl Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

tagas under titel allmänt frälse och för betecknande af
denna dess natur påföras ränta till kronan i likhet med
andra frälseegendomar i orten,

än äfven att den inflytande löseskillingen må på samma
sätt som köpeskillingar för försålda mindre kronoegendomar
få användas till inköp för kronans räkning af
skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Stockholm den 20 april 1893.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Stockholm 1893. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.