Statsutskottets Utlåtande N:o 68 (Utlåtande 1892:Su68 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

N:o 68.

Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1892, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
ändring i nu gällande bestämmelser i fråga om de från marinregementet
till Blekinge bataljon öfverflyttade officerares pensionsrått.

(l:a U. A.)

Uti eu deu 10 mars innevarande år till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 55) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva:

att å sådan från marinregementet till Blekinge bataljon Överflyttad
officer, som nu vore eller hädanefter befordrades till kapten eller regementsqvartermästare
på bataljonens stat och som, derest han redan vore
såsom kapten eller regementsqvartermästare vid bataljonen anstäld, inom
detta års slut eller, om han framdeles till dylik befattning befordrades,
inom sex månader från befordringsdagen förklarade sig sådant åstunda,
måtte, hvad anginge rättighet och skyldighet att med pension afgå,
pensionsförmånernas storlek samt förbindelsen att efter afgången tjenstgöra
under krigstid och större rustningar, få tillämpas de för armén
gällande bestämmelser, som innehölles i cirkuläret angående ny pensionsreglering
för armén af den 22 juni 1877 jemte dertill hörande författningar,
dervid såsom tjenstetid vid armén måtte inräknas äfven den
tidrymd, vederbörande officer tjenstgjort vid marinregementet före detta
truppförbands öfverflyttande till armén; samt

att de fyllnadsbelopp, som sålunda blefve erforderliga utöfver den
pension, sådan officer både att från amiralitetskrigsmanskassan utfå,
måtte få utbetalas från de medel, hvilka anvisades till bestridande af
fyllnadspensionerna i öfrigt vid armén.

Bih. till Riksd. Vrot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 44 Höft. (N:o 68).

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

Såsom af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 10 mars innevarande år inhemtas, hade uti en
af vederbörande militärmyndigheter tillstyrkt, hos Kongl. Maj:t gjord
ansökan kaptenen och regementsqvartermästaren G. G. Feuk äfvensom
kaptenerna E. von Heidenstam, F. Ulner, C. Schmiterlöw och V.
H. Kock samt löjtnanterna O. Baeckström, O. R. Forssman, A. W.
Luthander, Fr. Lindbom, C. Blomqvist, A. W. Wollin och W. Ågréen, alla
tillhörande Blekinge bataljon, erinrat, att i kongl. brefvet den 5 november
1886 funnes stadgadt, att officerare och underofficerare vid marinregementet,
som blefvo öfverflyttade till Blekinge bataljon, skulle vara
berättigade att mot erläggande af de afgifter, livilka då voro eller framdeles
kunde varda faststälda, bibehållas vid den pensions- och gratialsrätt,
som, derest de qvarstått vid marinregernentet, författningsenligt
tillkommit dem;

att, på grund af bestämmelsen i åberopade kongl. bref samt kongl.
cirkuläret den 20 november 1860 och gällande reglemente för amiralitetskrigsmanskassan,
sökandena, som blifvit från sina beställningar vid
marinregementet till samma beställningar vid Blekinge bataljon öfverflyttade,
vore berättigade att, först efter uppnådda 30 tjenste- och 55
lefnadsår, vid afskedstagande! komma i åtnjutande af pension och fyllnadspension,
hvaremot sådan förmån, enligt gällande reglemente för
arméns pensionskassa, tillkomme arméns öfriga officerare redan vid 50
års ålder; samt

att, jemlik! art. IV § 50 i amiralitetskrigsmanskassans reglemente,
de af sökandena, som afginge efter 30 tjenste- och 50 lefnadsår, väl
finge njuta tre fjerdedels kassapension, till dess de uppnått femtiofem års
ålder, hvarefter full dylik pension dem godtgjordes, men deremot blefve
fyllnadspensionen för alltid förlustige;

och hade sökandena för den skull anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
medgifva, att de från marinregementet till Blekinge bataljon öfverflyttade
officerare, som önskade att efter uppnådda femtio lefnads- och trettio
tjenstår men före femtiofem års ålder afgå från tjensten, måtte efter
afskedstagande! erhålla fyllnadspension till så stort belopp, att denna
fyllnadspension till hopa med den pension, som enligt gällande grunder
erhölles från amiralitetskrigsmanskassan, uppginge till enahanda belopp,
som de skolat erhålla, derest de vid afskedstagandet uppnått 55 lefnads-
och 30 tjenstår.

Beträffande de skäl, som till stöd för berörda framställning anförts,
får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Öfver framställningen hade direktionen öfver amiralitetskrigsmans -

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

kassan och arméförvaltningen anmodats afgifva yttranden; och hade
direktionen i sitt utlåtande den 16 mars 1891, med vitsordande af sökandenas
uppgifter, förklarat sig icke hafva något att erinra emot den
gjorda framställningen, dervid emellertid direktionen hemstält, att då
ett eventuelt bifall till sökandenas anhållan icke syntes direktionen böra
verka till förändring i kassans förbindelser, skilnaden emellan den pension
med fyllnadspension, som kunde sökandena tillerkännas, och den
pension, som författningsenligt tillkomme dem från kassan, måtte få
bestridas af statsmedel.

I sitt utlåtande den 26 sistlidne februari hade arméförvaltningen,
hvad anginge sökandenas pensionsrätt, upprepat att enligt de för marinregementet
gällande pensionsgrunder, hvilka, jemlikt det af sökandena
omförmälda kongl. brefvet den 5 november 1886, vore på dem tillämpliga,
kapten vid afskedstagandet egde att efter fylda 55 lefnads- och
30 tjenstår i pension åtnjuta 1,628 kronor, att häraf utginge från amiralitetskrigsmanskassan
1,080 kronor och återstoden 548 kronor, såsom
fyllnadspension, från dertill anvisade särskilda statsmedel; att af fyllnadspensionen
den ginge förlustig, som toge afsked före 55 års ålder,
samt att, såsom sökandena också uppgifva, den, hvilken vid afskedet
uppnått ''50 lefnadsår och 30 tjenstår, erhölle tre fjerdedelar af sistnämnda
pension, intill dess han hunnit 55 år, då full kassapension till
honom utbetalades. Den från marinregementet till Blekinge bataljon
öfverflyttade officer, hvilken, efter att hafva uppnått kaptensgraden och
en tjenstetid af 30 år, toge afsked mellan 50 och 55 års ålder, skulle
således komma att från amiralitetskrigsmanskassan, intill dess han
hunnit sistnämnda ålder, åtnjuta i pension 810 kronor samt sedermera
framgent 1,080 kronor, och erfordrades följaktligen, för att en sådan
afskedstagande skulle komma i åtnjutande af full pension och fyllnadspension,
tillsammans 1,628 kronor, ett årligt tillskott under den första
tiden af 818 kronor och derefter af 548 kronor.

Hvad sjelfva saken anginge, funne arméförvaltningen de af sökandena
till stöd för den underdåniga framställningen anförda omständigheter
vara af natur att i hög grad påkalla Kong]. Maj:ts behjertande.
Då vid do s. k. beväringsbataljonerna en kapten, efter uppnådda
50 lefnads- och 30 tjenstår, egde rättighet och, derest pensionsvilkoren
uppfy 1 ts, vid 53 års ålder skyldighet att afgå med ett sammanlagdt
pensionsbelopp af 1,600 kronor, syntes förvaltningen under sådana förhållanden
samma rättighet och skyldighet böra, hufvudsakligast ur synpunkten
af bataljonens tjenstbarhet, tillkomma jemväl de kaptener vid
Blekinge bataljon, hvilka förut tjena! vid inarinregementet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

Förvaltningen hade derför tillstyrkt, att Kongl. Maj:t täcktes hos
Riksdagen göra erforderlig framställning i syfte att en sådan likställighet
emellan beväringsbataljonernas befäl måtte ernås; och förklarade
förvaltningen sig finna naturligast, att de fyllnadsbelopp, som utöfver
de sökandena från amiralitetskrigsmanskassan tillkommande pensioner
för ändamålets vinnande blefve af nöden, komme att utgå från de till
bestridande af fyllnadspensioner vid armén i allmänhet afsedda medel.

Lika med arméförvaltningen funne departementschefen den af
sökandena gjorda framställning förtjent af understöd. Förvaltningen
hade hufvudsakligen betraktat frågan ur synpunkten af bataljonens
tjenstduglighet., och uppenbart vore, att, då arméns kompaniofficerare i
öfrigt vid uppnådda 53 års ålder icke ansåges ega den rörlighet och
kroppsliga vigör, som för ett nöjaktigt uppfyllande af deras tjenstepligter
erfordrades, det måste betecknas såsom en organisatorisk brist,
om, såsom fallet under en ganska lång framtid måste blifva med Blekinge
bataljon, ett truppförband funnes, vid hvilket flertalet officerare
icke allenast i kaptensgraden utan äfven i löjtnantsgraden öfverskridit
denna ålder.

Det vore emellertid icke endast den sålunda af arméförvaltningen
påpekade omständighet, som talade för bifall till sökandenas anhållan.
De kunde till stöd för densamma äfven åberopa starka billighetsskäl.
De hade samtliga tagit anställning vid marinregementet, då fråga om
detsammas indragning ännu ej var bragt å bane och då regementet, å
hvars stat voro uppförda löner till 3 regementsofficers- och 8 kaptensbeställningar,
sålunda erbjöd samma utsigter till befordran som öfriga
truppförband. Genom regementets år 1871 beslutade indragning både
dessa utsigter blifvit i det närmaste stängda, i det icke ens befordran
inom kompaniofficersgraderna medgifvits de då vid regementet anstälde
officerare. Fn sådan förmån beviljades dem visserligen vid näst påföljande
riksdag, men dervid stadgades emellertid såsom vilkor, att de,
som begagnade sig af denna befordringsrätt, skulle vara underkastade
förflyttning till annat infanteriregemente eller corps, derest Kongl. Maj:t
kunde finna sådant lämpligt.

På grund af detta stadgande hade sökandena blifvit förflyttade
till Blekinge bataljon, vid hvilket truppförband kaptensbeställningarne
vore endast fyra; och då dertill komme, att under don långa tid, som
förflöt emellan 1871, året för marinregementets indragning, och 188G,
året för Blekinge bataljons uppsättning, de forna officerarne vid marinregementet,
i följd af det sammas indragning, varit utestängda från
möjligheten att uppflyttas i regementsofficersgraden, kunde med skäl

Statsuislcottets Utlåtande N:o. 68.

påstås, att de ogynsamma befordringsförhållanden vid Blekinge bataljon,
öfver hvilka sökandena med fog beklagat sig, vore en direkt följd af
de bestämmelser, som vid marinregementets indragning ansetts nödiga
och hvilkas utfärdande sökandena vid sitt inträde i tjenst icke kunnat
förutse. Det inflytande, dessa bestämmelser Öfvat på sökandenas framtidsutsigter,
framträdde tydligt, då man jemförde de till Blekinge bataljon
från marinregementet öfverflyttade löjtnanternas tjenstetid med
den tid, som för arméns öfriga officerspersonal erfordrades för vinnande
af befordran till kapten. Denna vore i medeltal 17 år, och endast undantagsvis
inträffade, att 20 år vore af nöden för genomgåendet af
subalternofficersgraderna. Af de nämnda löjtnanterna vid Blekinge
bataljon räknade deremot tre 27, en 26, en 25, en 24 samt två 22
tjensteår och, såsom redan sökandena påpekat, kunde under normala
förhållanden den yngste af dem först vid uppnådda 59 lefnads- och 31
tjensteår påräkna att varda befordrad till kapten.

Det måste vidare ihågkommas, fortsätter departementschefen å
sid. 7, att genom den beslutade uppsättningen af stamtrupp vid Blekinge
bataljon tjenstgöringen för sökandena blifvit mera omfattande än förut.
Under det att intill år 1889 sökandena i regeln voro upptagna endast
af beväringsmötena och de korta befälsmötena, kunde de numera dessutom
motse kommendering till den under större delen af året pågående
volontärskolan; och gifvet vore, att en sådan kommendering måste
blifva ganska betungande för sökandena, som under den tid, de varit
anstälde vid marinregementet, både kunnat och, med hänsigt till de små
löneinkomsterna, varit nästan hänvisade att vid sidan af sin statsbrist
förskaffa sig annan sysselsättning.

Den utgift, som vid sakens ordnande på det af förvaltningen föreslagna
sätt för statsverket uppkomme, kunde slutligen icke anses betydlig.
Det måste nemligen icke förglömmas, att, efter det sökandena
uppnått 55 år, pension och fyllnadspension i hvarje fall skulle kommit
att till dem utbetalas, och att, om det nu väckta förslaget bifölles, enda
skilnaden, hvad anginge tiden efter det sökandena uppnått 55 år, vore
den, att fyllnadspensionen komme att utbetalas från kreditivet på armébefälets
pensionering, under det att den eljest skolat utbetalas från
förslagsanslaget till pensionering af flottans befälspersonal. Man kunde
sålunda säga, att den ökade statsutgiften med nuvarande lönebelopp, i
hvilka dock Kongl. Maj:t vid nu pågående riksdag föreslagit någon
ändring, bestode endast i det tillskott, som utöfver sökandenas kassapension
erfordrades, för att under de år, som kunde förflyta från det

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

sökandena toge afsked och till dess de uppnå 55 år, höja deras pension
till det af arméförvaltningen föreslagna belopp.

Vid anmälan af sitt beslut angående anvisande af kreditivet till
upprätthållande af arméns pensionskassas pensionering uttalade 1887
års senare Riksdag i skrifvelse angående regleringen af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel den åsigt, att om icke de fleste
dock ett flertal af officerare utaf kompaniofficers grad, hvilka enligt
gällande bestämmelser vore under vissa vilkor vid 50 års ålder berättigade
och vid 53 års ålder förpligtade att afgå med pension, besute vid
sistnämnda ålder otvifvelaktigt ännu den kraft och uthållighet, att de,
utan men för härens krigsduglighet, skulle kunna qvarstå i tjensten
ännu någon tid t. ex. till 55 års ålder eller till samma tid som deras
vederlikar vid flottan.

Med hänsyn till detta Riksdagens uttalande har utskottet hyst
betänkligheter mot tillstyrkande af Kongl. Maj:ts förevarande framställning.
Här föreligga emellertid onekligen särskilt ömmande omständigheter
i synnerhet derigenom att ifrågavarande officerare på grund af
förhållanden, hvaröfver de sjelfva icke haft att råda, blifvit utestängda
från den utsigt till befordran, under hvilken de sökt inträde vid marinregementet,
ehuruväl å andra sidan icke torde böra förbises, att ifrågavarande
officerare under den följd af år de varit vid marinregementet
anstälde icke haft en så omfattande tjenstgöring som öfriga kompaniofficerare
vid armén och således, på sätt departementschefen jemväl erinrat,
haft bättre tillfälle än desse att vid sidan af sin statstjenst förskaffa
sig annan sysselsättning. Med hänsyn till omförmälda omständigheter
har utskottet ansett Kongl. Maj:ts förevarande framställning böra
i viss mån bifallas.

Under det Kongl. Maj:ts förslag afser att göra ifrågavarande officerare
fullt likstälda med deras vederlikar inom armén, hvarigenom de
således vid 50 års ålder skulle blifva berättigade och vid 53 års ålder
förpligtade att med pension till samma belopp som öfriga kompaniofficerare
vid armén afgå ur tjensten, har utskottet nemligen trott sig böra
tillstyrka, att de vid 53 års ålder må varda berättigade att med sådan
pension taga afsked.

Utskottet hemställer fördenskull:

att Kongl. Majrts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att å

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

sådan från marinregementet till Blekinge bataljon
Överflyttad officer, som nu är eller hädanefter befordras
till kapten eller regementsqvartermästare på bataljonens
stat och som, derest han redan är såsom kapten
eller regementsqvartermästare vid bataljonen anstäld,
inom detta års slut eller, om han framdeles till
dylik befattning befordras, inom sex månader från
befordringsdagen förklarar sig sådant åstunda, må,
hvad angår rättighet och skyldighet att med pension
afgå, pensionsförmånernas storlek samt förbindelsen
att efter afgången tjenstgöra under krigstid och större
rustningar, få tillämpas de för armén gällande bestämmelser,
som innehållas i cirkuläret angående ny
pensionsreglering för armén af den 22 juni 1877 jemte
dertill hörande författningar, dervid såsom tjenstetid
vid armén må inräknas äfven den tidrymd, vederbörande
officer tjenstgjort vid marinregementet före detta
truppförbands öfverflyttande till armén, dock att i
detta fall rätt till pension med fyllnadspension skall
inträda först vid uppnådda 53 lefnadsår; samt

att de fyllnadsbelopp, som sålunda blifva erforderliga
utöfver den pension, sådan officer har att från
amiralitetskrigsmanskassan utfå, må få utbetalas från
de medel, hvilka anvisas till bestridande af fyllnadspensionerna
i öfrigt vid armén.

Stockholm den 3 maj 1892.

På statsutskottets vägnar:

Anders Persson.

Herr O. W. Odelberg har begärt få antecknadt, att han icke inom
utskottet deltagit i förestående ärendes behandling.