Statsutskottets Utlåtande N:o 67 (Utlåtande 1895:Su67 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 67 .

N:o 67.

Ank. till Ribsd. kansli den 26 april 1895, kl. 5 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående förändradt
sätt för användandet af ett till en mejeriskola
inom Jemtlands län anvisadt anslag.

(2:dra U. A.)

Under åberopande af bifogadt utdrag af protokollet öfver civilärenden
för den JO innevarande april, har Kongl. Maj:t uti en till statsutskottet
remitterad proposition (n:o 54) föreslagit Riksdagen medgifva, att det af
Riksdagen år 1885 såsom understöd till uppehållande af en mejeriskola
inom Jemtlands län beviljade årliga anslag af 3,000 kronor måtte, der så
funnes ändamålsenligt, användas till undervisande af mejerielever vid enskilda
mejerier inom Vesternorrlands, Jemtlands och Vesterbottens län.

Enligt åberopade utdrag af statsrådsprotokollet har departementschefen
vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t anfört, att, sedan Rikets
Ständer enligt skrifvelse den 6 februari 1858 (n:o 196) anvisat ett årligt
anslag af 6,000 riksdaler riksmynt till inrättande af två mejeriskolor i
särskilda delar af riket, samt genom kongl. bref den 25 februari 1859
blifvit bestämdt, att den ena af dessa skolor skulle för mellersta delen af
riket förläggas vid Ultima landtbruksinstitut och den andra för södra
delarne af Sverige inrättas å Bergqvara egendom i Kronobergs län, hade
till 1862—1863 årens Riksdag aflåtits proposition om beviljande af ett
årligt ordinarie anslag af 3,000 riksdaler att användas till stipendier åt

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

sådana personer, som, efter vederbörande hushållningssällskaps förslag,
kunde af landtbruksakademiens förvaltningskomité varda utsända till enskilda
mejerier, för att efter derstädes genomgången fullständig lärokurs
sedermera inom olika delar af riket gagna mejerihandteringen. Enligt
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 november 1863 både denna framställning
bifallits af Rikets Ständer, hvarefter nämnda komité genom kongl. bref
den 13 sistnämnda månad och år undfått befallning att gå i författning
om de åtgärder, som för ernående af det med anslaget afsedda ändamål
kunde finnas lämpliga att vidtaga.

På grund af sistberörda befallning både förvaltningskomitén med egare
af enskilda, välskötta mejerier upprättat kontrakt om mottagandet för undervisning
vid mejerierna af visst antal elever emot bestämd ersättning
för hvarje elev.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 14 november 1868 hade emellertid
förvaltningskomitén anhållit, att, derest något af kontrakten om de
dåvarande mejeriskolorna skulle blifva uppsagdt, det måtte medgifvas
komitén antingen att afsluta kontrakt om upprättande af en eller flera
mejeriskolor på annat ställe, eller ock att få använda de till mejeriskolor
anvisade medel till anställande af flera mejerielever vid enskilda mejerier
för beredande åt dem af undervisning i öfverensstämmelse med kongl.
brefvet den 13 november 1863. Sedan med anledning häraf proposition
till 1869 års Riksdag aflåtits med framställning att, enär vid beviljandet
af 6,000 riksdaler såsom anslag till inrättande af två mejeriskolor i särskilda
delar af riket afsetts, att den kunskap i ladugårdsskötsel!!, som redan
funnes på åtskilliga ställen i landet, blefve mera allmänt spridd, samt
detta syftemål, enligt hvad förvaltningskomitén upplyst, syntes fullt ändamålsenligt
och med minsta kostnad kunna vinnas genom elevers anställande
vid enskilda mejerier, ett sådant medgifvande, som förvaltningskomitén
ifrågasatt, måtte i afseende å användandet af nyssberörda anslag
lemnas, hade Riksdagen enligt skrifvelse den 13 maj 1869 inedgifvit, att
de till mejeriskolor anvisade medel, 6,000 riksdaler, finge, der så funnes
ändamålsenligt, användas till mejerielevers undervisande vid enskilda mejerier;
och genom kongl. bref den 21 nyssnämnda månad och år hade i
öfverensstämmelse härmed det begärda bemyndigandet meddelats förvaltningskomitén.

Härefter hade Kongl. Maj:t, på derom gjorda framställningar, den 12
december 1879 tillåtit, att, derest den å Bergqvara förlagda mejeriskolan
komme att efter föregående vederbörlig uppsägning upphöra den 24 oktober
1880, landtbruksakademiens förvaltningskomité egde anvisa det för
samma skola dittills utgående årliga anslag af 3,000 kronor till upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

rättande och underhåll af en mejeriskola a Robertsfors i Bygdeå socken
af Vesterbottens län, hvilken skola fortfarande vore i verksamhet. Deremot
hade den lägre mejeriskolan vid Ultuna landtbruksinstitut från
och med den 1 november 1883 upphört, och de till densamma anvisade
3,000 kronor hade derefter i enlighet med medgifvandet i kongl. brefvet
den 21 maj 1869 användts till mejerielevers undervisande vid enskilda
mejerier.

På förslag af Kongl. Maj:t hade vidare 1885 års Riksdag till understöd
åt en ny mejeriskola inom Jemtlands län anvisat 3,000 kronor och
till följd deraf höjt det ordinarie anslaget till undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmannanäringar med motsvarande belopp, hvarefter och
sedan Kongl. Maj:t den 29 maj 1885 anbefalt landtbruksakademiens förvaltningskomité
att vidtaga de åtgärder, som i förevarande fråga på komitén
ankomme, skolan upprättats vid Huså bruksegendom i Kalls socken, der
den ännu egde bestånd.

Slutligen hade Kongl. Maj:t dels enligt särskilda beslut den 18 april
1890, den 30 oktober 1891 och den 10 november 1893 för hvart och ett
af åren 1890—1895 anvisat, till undervisande af mejerielever vid enskilda
mejerier, till landtbruksstyrelsens förfogande utöfver derför eljest anslagna
medel och under enahanda vilkor, som för dylika medels användande vore
stadgade, ett årligt belopp af 2,000 kronor, dels ock enligt beslut den 11
maj 1894 för inrättande på försök under två år af en mejeriskola inom
Norrbottens län ett belopp af 6,000 kronor, att utgå med 3,000 kronor
under år 1894 och 3,000 kronor under år 1895.

De statsmedel, som för anordnande af lägre qvinlig mejeriundervisning
för närvarande funnes tillgängliga, utgjordes, förutom af anslaget
till den nyss inrättade mejeriskolan inom Norrbottens län, sålunda dels
af ett belopp å 6,000 kronor, som utginge till mejeriskolorna vid Robertsfors
och Huså, dels ock af 8,000 kronor, som utginge till mejerielevers
undervisande vid enskilda mejerier eller så kallade mejeristationer inom
mellersta och södra Sverige enligt det af landtbruksstyrelsen för dylika
stationer utfärdade reglemente (Svensk författningssamling för 1890; bihanget
n:o 24).

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 2 nästlidne mars hade, fortsätter
departementschefen, landtbruksstyrelsen, efter att hafva redogjort för hvad
sålunda blifvit åtgjordt för den lägre mejeriundervisningen, vidare anfört
följande:

Den skilnad i anordningen af ifrågavarande undervisning inom de
norrländska länen, å ena sidan, och de öfriga länen, å andra sidan,

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

som sålunda på senare tiden uppstått, hade haft sin grund i den olika
utvecklingsgrad, hvarpå mejerihandteringen inom nämnda hufvuddelar
af landet befunnit sig, i det att inom landets mellersta och södra delar,
der samma handtering mera utvecklats, tillräckligt antal tidsenliga mejerier,
tjenliga att användas såsom lokala anstalter för mejeriundervisnings
meddelande, förefunnits, medan i de norrländska länen ett motsatt förhållande
varit rådande. Härutinnan hade emellertid på senare tiden en
förändring inträdt så till vida, att äfven inom Norrland, med undantag
af Norrbottens län, grundlig undervisning i mejeriskötseln numera torde
kunna meddelas vid enskilda välskötta mejerier eller genom så kallade
mejeristationer. Då denna undervisningsform erbjöde, hvad anginge den
lägre mejeriundervisningen, många fördelar framför mejeriskolan, sådan
denna nu vore organiserad, syntes den böra införas äfven i de delar
af Norrland, der sådant lämpligen kunde ske. Såsom fördelar af sagda
anoi*dning kunde nemligen anses, att kursen på detta sätt blefve tvåårig i
stället för ettårig, såsom fallet vore vid mejeriskolan, och komme att genomgås
vid två särskilda mejerier, hvarigenom på samma gång undervisningen
blefve grundligare och den praktiska erfarenheten i mejeriskötseln
utvidgades, samt att, enär antalet elever vid mejeristationerna i allmänhet
vore mindre än vid mejeriskolorna, hvarje elev erhölle rikare tillfälle till
praktisk öfning. Erfarenheten från mellersta och södra Sverige hade också
till fullo bekräftat mejeristationernas förträfflighet såsom undervisningsanstalter.

Med anledning af den stora vigt, som läge derpå, att under nuvarande
för landtbruket tryckta förhållanden frän statens sida intet försummades,
som kunde bidraga till landtbrukets förkofran, hade landtbruksstyrelsen
utarbetat ett förslag till ett bättre ordnande af mejeriundervisningen
inom Norrland med undantag af Norrbottens län. Enligt
detta förslag borde, i likhet med hvad förhållandet vore beträffande
öfriga delar af riket, inom nämnda del af Norrland i stället för mejeriskolor
inrättas mejeristationer, i hvilket afseende två andra årets stationer
med tre elever vid hvarje skulle inrättas inom hvartdera af Jemtlands
och Vesterbottens län, inom hvilka län den norrländska mejerihandteringen
torde vara mest utvecklad, samt sex första årets mejeristationer
med två elever vid hvarje fördelas på nämnda två län äfvensom
Yesternorrlands län. Då på detta sätt tjugufyra elever skulle
årligen komma att åtnjuta mejeriundervisning inom ifrågavarande landsdelar,
deraf tolf skulle för hvarje år utexamineras såsom mejerskor,
komme samma delar af Norrland att årligen erhålla lika stort antal
nya mejerskor som förut hela Norrland, men med den skilnad, att dessa

juli. t,ill Jtiksd. Prot. 18.9.5. 4 Samt. 1 Afd. .54 Haft. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

mejerskor skulle blifva utbildade under dubbelt så lång tid och på ett
vida mångsidigare sätt än de mejerskor, hvilka utgått från mejeriskoloma.

Öfver detta förslag hade landtbruksstyrelsen i skrivelser af den 5
september 1894 infordrat Jemtlands och Vesterbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskotts yttranden, dervid styrelsen anfört, att, hvad
kostnaden för det nya undervisningssättet beträffade, denna kostnad,
oaktadt detta vore fullkomligare än det äldre, stälde sig afgjordt billigare.
De båda mejeriskolorna i Norrland med sammanlagdt tolf elever hade
årligen kostat statsverket tillhopa 6,000 kronor eller 500 kronor för hvarje
elev. Inom mellersta och södra Sverige åter kostade hvarje elev för närvarande
200 kronor årligen, så att, då kursen vore tvåårig, fullt utbildad
elev kostat 400 kronor. Om undervisningen vid mejeristationerna inom
Norxdand skulle kunna erhållas till samma pris som i öfriga delar af riket,
behöfde således icke hela det för ändamålet påräknade, för närvarande till
mejeriskolorna utgående statsanslaget, 6,000 kronor, anlitas, utan kunde en
del deraf besparas eller på annat ändamålsenligt sätt till mejerihandteringens
gagn användas. Skulle åter ifrågavarande undervisning ställa sig
dyrare inom Norrland än nyss är sagdt, kunde i allt fall statsanslaget
vara för ändamålet tillräckligt, om för hvarje elev icke behöfde till mejeriinnehafvaren
utbetalas högre årligt belopp än 250 kronor, med skyldighet
för mejeriinnehafvaren att enligt reglementets föreskrift till eleven utbetala
50 kronor, hvaremot, om årsafgiften skulle blifva högre, bidrag inom orten
måste i samma mån tillskjutas.

Af de yttranden, som af nämnda förvaltningsutskott på grund häraf
afgifvits, framginge, att utskotten ansett den ifrågasatta förändringen lämplig
och äfven utterbär med de för ändamålet påräkneliga medlen, hvarjemte
till landtbruksstyrelsen ingått underrättelser, att äfven inom Vesternorrlands
län den nya ordningen kunde genomföras. Huså mejeriskola vore redan
uppsagd och kunde upphöra den 1 nästinstundande november, och kunde
mejeriskolan vid Robertsfors, om kontraktet angående samma skola i rätt
tid uppsades, med innevarande års slut indragas.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt hade landtbruksstyrelsen
hemstält att, för åstadkommande af den förändring i fråga om mejeriundervisningen,
som sålunda afsåges och hvilken landtbruksstyrelsen ansåge
böra, så fort ske kunde, genomföras, Kongl. Maj:t måtte dels i proposition
till innevarande Riksdag föreslå Riksdagen medgifva, att det såsom
understöd till uppehållande af en mejeriskola inom Jemtlands län beviljade
årliga anslag af 3,000 kronor finge användas till undervisande af mejerielever
vid enskilda mejerier inom Vesternorrlands, Jemtlands och Vesterbottens
län under samma vilkor, som för sådana medels användande vore

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

stadgade, dels ock lemna sitt samtycke dertill, att det genom kongl. brefvet
den 12 december 1879 för upprättande och underhåll af en mejeriskola
för de norrländska länen å Robertsfors anvisade belopp, 3,000 kronor,
måtte få användas för enahanda ändamål, som ifrågasatts för nyssberörda
till en mejeriskola i Jemtlands län nu utgående medel.

Uti häröfver afgifvet utlåtande af den 19 nästlidne mars hade statskontoret
— jemte meddelande af den upplysning, att det senast, jemlikt
kongl. brefvet den 10 november 1893, beviljade belopp af 2,000 kronor
till undervisande af mejerielever vid enskilda mejerier utginge från sjette
hufvudtitelns anslag till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar
samt det, jemlikt kongl. brefvet den 11 maj 1894, med
3,000 kronor för hvartdera af åren 1894 och 1895 anvisade belopp till
inrättande på försök af en mejeriskola inom Norrbottens län utginge från
besparingarna å nämnda hufvudtitels anslag till jordbruket, handeln och
näringarna, men att deremot öfriga ofvan omförmälda anslag såväl till de
två lägre mejeriskolorna å Robertsfors i Vesterbottens län och a Husa i
Jemtlands län som till mejerielevers undervisande vid enskilda mejerier
och till stipendier för genomgående af fullständig kurs i mejerihandteringen,
tillsammans 12,000 kronor, utginge från det å samma hufvudtitel
uppförda reservationsanslag till undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar — förmält sig icke hafva något att erinra i afseende
å de af landtbruksstyrelsen föreslagna förändrade bestämmelser angående
användandet af de till nyssnämnda två lägre mejeriskolor utgående
anslagsbeloppen, utan tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen.

För egen del har departementschefen yttrat, att till följd af de förändrade
förhållanden, som, enligt hvad upplyst blifvit, numera inträdt
beträffande mejerihan dteringens tillstånd inom de flesta norrländska länen,
i det att mejerier, lämpliga att användas till mejeristationer för mejerielevers
undervisande, numera utan svårighet syntes vara att tillgå i dessa
trakter, funne departementschefen, med hänsyn jemväl till den fördel, som
enligt landtbruksstyrelsens härutinnan meddelade utredning skulle för
mejeriundervisningen inom ifrågavarande del af riket vinnas genom denna
undervisnings förläggande från de nuvarande mejeriskolorna vid Husa och
Robertsfors till enskilda mejerier eller så kallade mejeristationer, en dylik
förändring med mejeriundervisningen i dessa trakter böra vidtagas.

Enligt Riksdagens medgifvande i skrifvelsen den 13 maj 1869 mötte
icke något länder för Kongl. Maj:t att för genomförande häraf förfoga
öfver det till mejeriskolan vid Robertsfors nu utgående anslag å 3,000
kronor, hvaremot Riksdagen, hvad beträffade det till mejeriskolan i Jeintland
anvisade anslaget, likaledes 3,000 kronor, icke lemnat något sådant

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

medgifvande. Och då ovisst vore, huruvida det kunde vara lämpligt att
endast delvis genomföra de ifrågasatta ändrade anordningarna i afseende
å mejeriundervisningen inom ifrågavarande län, hemstälde departementschefen,
att, innan ärendet i någon del af Kongl. Maj:t slutligen afgjordes,
Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska ofvan omförmälda medgifvande.

Då Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke gifvit anledning
till någon utskottets erinran, hemställer utskottet,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 april 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1895.