Statsutskottets Utlåtande N:o 66 (Utlåtande 1896:Su66 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

N:0 66.

Ankom till Riksd. kansli den 30 April 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition angående anslag
till beredande åt lappar inom Julckasjärvi och Enontekis
socknar af Norrbottens län af eftergift i viss dem
åliggande ersättningsskyldighet. (2:a U. A)

I en den 17 innevarande april till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 59), som blifvit till statsutskottet remitterad, har Kongl. Maj:t, under
Åberopande af propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver civilärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1897 bevilja
ett anslag af 7,800 kronor, att användas till beredande åt lappar inom
Jukkasjärvi och Enontekis socknar af Norrbottens län, hvilka deraf vore i
behof, af eftergift i dem åliggande skyldighet att återgälda af statsmedel
förskjutna ersättningar för skador, som af renar förorsakats å de bofastes
egor inom Norge.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
till en början erinrat, hurusom enligt förordningen rörande de lappar, som
med renar flytta emellan de förenade konungarikena Sverige och Norge,
den 6 juni 1883, skada, som af renar gjordes å de bofaste tillhöriga egor,
skulle i allmänhet ersättas af den eller dem, genom hvilkas renar skadan
blifvit förorsakad, eller, derest utredning derom ej kunde åstadkommas, af
de lappar, hvilka vid tiden för skadans föröfvande uppehållit sig i distriktet.
Sedan skyldighet att ersätta sådan skada blifvit genom dom eller förlikning
Bih. till Riksd. Prof. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 51 Höft. (N:o 66.) 1

Statsutslcottets Utlåtande N:o 66.

faststäld, blefve ersättningsbeloppet förskottsvis utbetaladt af vederbörande
landshöfding eller amtman i det rike, der skadan skett, hvarefter, så vidt
betalningsskyldighet ålagts undersåte i det andra riket, förskottet skulle
genom vederbörande landshöfding eller amtman i detta rike af allmänna
medel återgäldas. Sålunda utgifvet förskott kunde hos den betalningsskyldige
indrifvas på enahanda sätt, som vore bestämdt i fråga om skatter.

Enligt hvad departementschefen härefter meddelar, hade uti eu till
Kongl. Maj:t den 10 april 1895 ingifven skrift lappmannen Per Olsson
Fjelldal, enligt honom af Jukkasjärvi sockens lappallmoge vid hållet sammanträde
lemnadt uppdrag, andragit bland annat: att den del af socknens
lappar eller omkring hälften, som under en del af sommaren flyttade till
Norge för att heta sina renar, dervid för skador, som af renarne förorsakades
å norskt område, årligen finge sig ålagdt utgifva ersättning med belopp,
som efter lapparnes förhållanden ofta vore synnerligen höga; att vid tiden
för ansökningens ingifvande dylika ersättningar till belopp af 5,000 till
6,000 kronor varit förfallna till betalning af socknens lappar och till indrifning
hos utmätningsman utestående; samt att under rådande bekymmersamma
omständigheter, då renhjordarne till följd af ogynsamma betesförhållanden
i betydlig grad minskats, lapparne ej förmådde erlägga denna
summa utan att flere af dem komme att alldeles utarmas; och hade Fjelldal,
på grund af hvad sålunda andragits, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
efterskänka nämnda af statsmedel förskjutna belopp antingen helt och hållet
eller till så stor del deraf, som efter omständigheterna kunde anses vara
med billighet öfverensstämmande.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, som anbefalts
att häröfver afgifva yttrande och som inhemtat, att svårighet jemväl mött
att hos lapparne inom Enontekis lappmark utfå de ansenliga ersättningsbelopp
af ifrågavarande art, hvilka dessa hade att utgifva, hade dels från
länsmännen i båda dessa lappmarkdistrikt infordrat redogörelser för de
åtgärder, som vidtagits för uttagande af utestående ersättningsbelopp, äfvensom
yttrande angående fortsatt indrifvande af dessa medel, dels ock åt lappfogden
inom länet uppdragit att i samråd med ofvan bemälde länsmän jemte
tillkallade lappförmän eller ordningsmän eller nämndemän af lappallmogen
söka utreda, huruvida någon eftergift i afseende å återbetalningen af det
utestående skadeersättningsbeloppet kunde vara af omständigheterna påkallad,
samt i sådan händelse afgifva förslag, hvilka bland lapparne dylik eftergift
med hänsyn till deras ekonomiska ställning kunde anses böra medgifvas,
äfvensom angående i hvilken mån eftergift kunde böra ega rum.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Sedan den sålunda af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltade
utredningen egt rum, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 29
februari 1896 afgifvit utlåtande i ärendet och deruti yttrat:

Af svenska staten förskjutna, ännu utestående skadeersättningar af ifrågavarande
art uppginge till ett sammanlagt belopp af 22,338 kronor 84 öre,
hvaraf det tillhörde lappar inom Jukkasjärvi att återgälda 6,649 kronor
24 öre och lappar inom Enontekis att ansvara för återstående 15,689 kronor
60 öre. De vid 1894 års slut utestående motsvarande beloppen utgjorde
respektive 3,845 kronor 24 öre och 13,784 kronor 85 öre. Enligt
hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande af länsmännens och lappfogdens
yttrande inhemtat, hade lapparne, ehuru de hyst den uppfattningen,
att de ständigt till deras nackdel afgjorda skadeersättningsanspråken
varit öfverdrifvet höga och stundom'' helt och hållet obefogade, likväl i
allmänhet sökt, så långt i deras förmåga stått, genom mindre afbetalningar
å olika tider eller genom upplåning af penningar återgälda de
af staten förskjutna beloppen. Eudast ett fåtal hade dock varit i stånd
att betala hela sin skuld, och för de flesta hade denna ökats genom de
årligen återkommande ersättnin gskrafven. Under vintern 1893—1894,
den för lapparne svåraste i mannaminne, då snötäcket efter ihållande
töväder och omedelbart derpå följande stark kyla förvandlats till en
oigenomtränglig isskorpa, hvarigenom renlafven blifvit oåtkomlig, hade
alla årskalfvar samt hälften af de vuxna renarne dött, och de qvarlefvande
ej kunnat sammanhållas, utan spridt sig åt alla håll för att söka
sig föda. Flera bland de mindre bemedlade lapparne hade på detta sätt
förlorat all sin egendom. Då intet funnes hos dessa att taga, vore det
uppenbart, att å dem belöpande andelar i ersättningsbeloppen måste afskrifvas.
Men bland de öfriga lapparne funnes många, hvilka skulle bringas till
armod genom tvångsåtgärder för restbeloppens indrifvande. Lapparnes utarmande
skulle derjemte i hög grad menligt återverka på socknarnes ekonomi,
enär lapparne, enligt öfverenskommelse, sedan lång tid tillbaka i väsentlig
mån bidroge till kommunalutgifterna inom dessa socknar, der utskylderna,,
särskild! till den för lapparne och de bofaste gemensamma fattigvården, vore
ytterst betungande. På grund af hvad sålunda andragits syntes en eftergift i
afseende å återbetalningen af de utestående ersättningsbeloppen med nödvändighet
vara af förhållandena påkallad, hvaremot någon tvekan kunde rada,
i hvilken mån en dylik eftergift borde ega rum. I detta afseende ansåge
Kongl. Maj:ts befallningshafvande det hvarken nödigt eller nyttigt att, på
sätt Jukkasjärvi lappallmoge alternativt anhållit, det vid tiden för ansök -

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

ningens tillkomst af statsverket förskjutna utestående beloppet i dess helhet
afkortades, enär åtskilliga bland de betalningsskyldige lapparne fortfarande
vore i den ställning, att de kunde betala på dem belöpande andelar, samt
det för öfrigt kunde befaras, att lapparne, i förhoppning att jemväl framgent
erhålla eftergift af ersättningar för de skador deras renar orsakade, skulle
göra sig skyldiga till liknöjdhet och försumlighet vid bevakningen af sina
hjordar. I det från lappfogden inkomna afkortningsförslaget hade hemstälts,
att af de vid 1894 års slut utestående ersättningsbeloppen tillhopa 7,257
kronor 47 öre måtte eftergifvas, och skulle häraf tillgodokomma lappar inom
Jukkasjärvi 3,409 kronor 24 öre samt lappar inom Enontekis 3,848 kronor
23 öre. Då detta förslag, enligt hvad lappfogden meddelat, uppgjorts med
största hänsyn till hvars och ens betalningsförmåga, ansåge sig Kongl.
Maj:ts befallningshafvande böra tillstyrka bifall till hvad lappfogden sålunda
föreslagit.

Enligt ofvan omförmälda, af lappfogden i samråd med vederbörande
kyrkoherdar och länsmän äfvensom ordningsmän, förmän och nämndemän
bland lappallmogen uppgjorda afkortningsförslag skulle inom Jukkasjärvi
socken efterskänkas för 57 personer belopp, vexlande mellan 4 kronor 72 öre
och 328 kronor 45 öre, hvarjemte till afskrifning föreslagits ett belopp af
213 kronor 75 öre, i fråga om hvilket de ersättningsskyldige ej vore kända,
samt inom Enontekis socken eftergift meddelas 118 personer med belopp
vexlande mellan 51 öre och 150 kronor.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, hade, under
hufvudsakligt instämmande med Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om beviljande för
ifrågavarande ändamål af ett anslag till afrundadt belopp af högst 7,300
kronor att, efter den vidare undersökning, som kunde erfordras, bereda lappar
inom Jukkasjärvi och Enontekis socknar, hvilka deraf vore i behof, eftergift
eller lindring i dem åliggande skadeersättningar af ifrågavarande slag.

För egen del yttrar departementschefen, att, då af hvad i ärendet förekommit
syntes framgå, att lapparne, hvilkas existensvilkor under de senaste
åren till följd af ogynsamma väderleksförhållanden varit synnerligen svåra,
icke kunde till fullo gälda ifrågavarande ersättningsbelopp utan att en stor
del af dem bragtes till fullständigt armod, ansåge departementschefen statens
mellankomst vara nödig för att befria dem, i män af behof, från skyldigheten
att återgälda nämnda belopp; och som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansett sig kunna biträda det af lappfogden uppgjorda afkortningsförslaget,
såsom upprättadt med noga tagen hänsyn till de ersättningsskyldiges
ekonomiska ställning, syntes samma förslag kunna i hufvudsak följas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Utskottet, som emot Kong! Maj:ts förevarande framställning icke haft
något att erinra, och gör sig förvissadt derom, att eftergift af ifrågavarande,
lapparne åliggande ersättningsskyldighet icke kommer att heviljas i andra
fall, än der verkligt behof gör det nödvändigt, hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1897 bevilja
ett anslag af 7,300 kronor, att användas till beredande
åt lappar inom Jukkasjärvi och Enontekis socknar af
Norrbottens län, livilka deraf äro i behof, af eftergift i dem
åliggande skyldighet att återgälda af statsmedel förskjutna
ersättningar för skador, som af renar förorsakats å de
bofastes egor inom Norge.

Stockholm den 30 April 1890.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.