Statsutskottets Utlåtande N:o 66 (Utlåtande 1895:Su66 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

N:o 66.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1895, kl, 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående utvidgning
af Vexjö hospitals område.

(2:dra U. A.)

Uti en den 26 nästlidne mars till Riksdagen aflåten proposition (n:o
48), hvilken blifvit remitterad till förberedande behandling af statsutskottet,
har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af
protokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva,

att från det för statsverkets räkning utarrenderade indragna hospitalshemmanet
3/4 mantal Vexjö hospitalsgård i Vexjö socken af Kronobergs
län ett jordområde om 5 hektar 25 ar 70 qvadratmeter, som funnes utmärkt
å en af kommissionslandtmätaren H. B:son Gierup år 1894 upprättad
karta, finge upplåtas till Vexjö hospital, att tillträdas den 14 mars
1906, då nuvarande arrende angående hemmanet upphörde, eller dessförinnan,
derest öfverenskommelse med hemmanets arrendator kunde i sådant
afseende träffas på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades antagliga, samt
att den ersättning, som i sistnämnda fall kunde komma att tillerkännas
arrendator^ finge utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t liar departementschefen,
enligt åberopade statsrådsprotokollet, anfört, hurusom uti en till medicinalstyrelsen
stäld skrifvelse direktionen äfver Yexjö hospital gjort framställning
om förvärfvande för hospitalets räkning af två till indragna hospitalshemmanet
*/« mantal Vexjö hospitalsgård hörande jordområden, innehållande
tillhopa 4 hektar 8 ar 30 qvadratmeter åker och 1 hektar 17
ar 40 qvadratmeter äng. Till stöd för denna framställning hade direktionen
hufvudsakligen anfört, att den begränsning, hospitalets jordområde
för närvarande hade, vore i mer än ett hänseende olämplig. Redan i den
af generaldirektören A. Almén afgifna berättelse öfver inspektionen af
hospitalet den 2 och 3 augusti 1887 framhölles önskvärdheten deraf, att
hospitalet förvärfvade sig de jordområden, som närmast begränsade hospitalet
åt jernvägen och sjön, äfvensom på motsatta sidan närmast staden.
Hospitalets område skulle härigenom blifva icke blott utvidgadt, utan
äfven bättre begränsadt och lättare att genom stängsel skydda, hvilket allt
måste anses vara af behofvet påkallad t. Sedermera hade vid flera inspektioner
samma fråga varit å bane; och då nu öfverläkaren vid hospitalet
framhållit svårigheten att hålla främmande och störande element på vederbörligt
afstånd från sjuklokalerna, en omständighet, som vore af lätt insedd
betydelse för sjukvårdens noggranna handhafvande och upprätthållande,
samt att genom utvidgning af jordområdet en gagnelig sysselsättning kunde
de sjuka beredas, hade direktionen funnit sig föranlåten att göra ifrågavarande
framställning. Genom bifall till densamma skulle hospitalets område
erhålla naturliga gränser, nemligen i norr och öster af landsvägen, i
söder af sjön Truminen och i vester af en till nämnda sjö rinnande bäck.

Vid direktionens framställning hade, enligt hvad departementschefen
vidare meddelar, fogats dels en af kommissionslandtmätaren H. B:son
Gierup år 1894 upprättad karta, hvarå de till afsöndring föreslagna jordlotterna
n:is 1—14 blifvit med särskild färg utmärkta, jemte tillhörande
beskrifning, dels ock transsumt af ett mellan domänstyrelsen och nämndemannen
Johan Petersson den 27 juli 1885 upprättadt arrendekontrakt,
hvarigenom domänstyrelsen på tjugu års tid från den 14 mars 1886 till
Petersson upplåtit indragna hospitalshemmanet A mantal Vexjö hospitalsgård
tillhörande jordbruk i Vexjö socken och Konga härad af Kronobergs
län. Detta kontrakt innehölle ilo punkten, att arrendator!! tillförbundes
att, der sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordrades,
afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot
åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom
tillskyndades.

Medicinalstyrelsen, som med skrifvelse den 24 september 1894 till

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnat hospitalsdirektionens framställning, hade
dervid andragit, att det jordområde, hvaröfver Vexjö hospital förfogade,
vore i och för sig helt obetydligt och alldeles otillräckligt för de sjukas
sysselsättning med för dem passande och väl behöfliga jordarbeten, men
att denna för sinnessjukas vård väsentliga brist borde utan svårigheter
eller nämnvärda kostnader kunna afhjelpas på det af direktionen föreslagna
sätt. På dessa och öfriga utaf direktionen åberopade skäl hemstälde
medicinalstyrelsen om medgifvande, att från Vexjö hospitalsgård finge afsöndras,
för att med hospitalet förenas, det å nyssnämnda karta med egofigurerna
1—14 utmärkta område om tillhopa 5 hektar 25 ar 70 qvadratmeter,
att tillträdas om möjligt redan den 14 mars 1895.

Sedan domänstyrelsen erhållit befallning att, efter vederbörandes hörande,
afgifva utlåtande i ärendet, hade, fortsätter departementschefen,
yttrande infordrats från arrendatorn af Vexjö hospitalsgård. Denne hade
i sitt yttrande uppgifva, att bruttoinkomsten af det till afsöndring ifrågasatta
området årligen utgjorde 1,152 kronor 40 öre. Om härifrån afdroges
brukningskostnaden samt utgifter för artificiel gödning och utsäde,
tillhopa beräknadt till 150 kronor, återstode ett belopp af 1,002 kronor
40 öre, som skulle motsvara den hemmanet genom afsöndringen tillskyndade
minskning i afkastning och hvarmed den årliga arrendeafgiften följaktligen
enligt arrendatorns mening borde minskas.

T. f. domänintendenten i länet Hj. Ljungbeck hade upplyst, att efter
frånräkning af den areal åker och äng, som medicinalstyrelsens framställning
afsåge, skulle för arrendatorns bruk återstå omkring 9 hektar åker
och 13 hektar äng, hvaruti ej inberäknats den areal åker och äng, som
af torpare och lägenhetsinnehafvare brukades. Före hemmanets sista utarrendering
hade från arrendet och för hospitalets räkning undantagits
dels ett tunnland åker, belägen på ömse sidor om hospitalets kyrkogård,
för densammas utvidgning, dels omkring 1 V tunnland åker, belägen öster
om hospitalets trädgård, för att användas för vedupplag, och dels omkring
tre tunnland åker för trädgårdens utvidgande. Den för kyrkogårdens utvidgande
undantagna åker hade icke blifvit för detta ändamål använd,
emedan marken ansetts vara för sank och vattensjuk. Af den nu ifrågavarande
åkern vore en del äfven besvärad af vattenstånd från sjön, så
att densamma ej kunde torrläggas till behörigt djup, och ängsmarken utgjordes
hufvudsakligen af kärrmark, som tidtals stode under vatten. Mot
arrendatorns ersättningsanspråk anmärktes, att ersättningen för ängshöet
med 40 öre per lispund vore väl hög, likasom kostnaderna för brukning
m. m. syntes vara väl låga. Härtill komme äfven, att ersättningen för
höstbetet vore för högt beräknad. Medgifvas borde dock, att arrendatorn,

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

om jorden skulle fråntagas arrendet, icke kunde i någon större mån nedsätta
brukningskostnaden för den återstående delen af hemmanets åker
och äng; hvarjemte afseende äfven borde fästas vid det förhållande, att
arrendatorn skulle ansvara för och betala alla hemmanets utskylder, äfven
om nu ifrågavarande mark fråntoges arrendet. Skulle det nu ifrågavarande
jordområdet frångå arrendatorn, och den för utvidgning af kyrkogården
förut afsätta åkern ej kunna för ändamålet användas, kunde detta
område lämpligen utbytas mot ungefär lika areal af den åker, hvarom
nu vore fråga.

Slutligen hade t. f. domänintendenten föreslagit, att den ersättning,
som eventuelt borde tillkomma arrendatorn, måtte bestämmas af tre gode
män, dock med iakttagande, att ersättningen af gode männen ej finge bestämmas
till högre belopp, än arrendatorn begärt.

Hörd med anledning af t. f. domänintendentens yttrande, hade arrendatorn
förklarat, att han hade intet att erinra mot förslaget om utbyte af
den mark, som förut tagits i besittning af hospitalet för kyrkogårdens utvidgning,
mot annan motsvarande mark af den, som nu vore i fråga att
tilläggas hospitalet; att han, derest sådant utbyte genom vänlig öfverenskommelse
kunde träffas, vore villig nedsätta sina anspråk på årligt afdrag
å arrendet för den jord, han sålunda komme ,att afstå, till 900 kronor;
att, derest icke vänlig öfverenskommelse träffades i ersättningsfrågan,
arrendatorn för sin del öfverlemnade afgörandet åt en kompromiss af tre
personer, af hvilka han sjelf skulle utse en, hospitalsdirektionen en och
dessa två den tredje, och skulle vid deras beslut oklanderligt förblifva;
samt att den jord, som hospitalet sålunda kunde komma att taga i besittning,
skulle tillträdas först efter det 1895 års gröda blifvit inbergad.
Hospitalsdirektionen, som af Kongl. Majtts befallningshafvande blifvit satt
i tillfälle att vidare yttra sig i ärendet, hade uti afgifvet utlåtande anfört,
att direktionen för sin del icke hade något att erinra mot att de på ömse
sidor om kyrkogården till densammas utvidgning afsedda jordlotterna utbyttes
mot lika areal af den åkerjord, om hvars öfverlemnande till hospitalet
medicinalstyrelsen gjort framställning.

Beträffande det belopp, hvarmed den nuvarande arrendatorn ansett,
att den årliga arrendeafgiften borde nedsättas, för den händelse de ifrågasatta
jordområdena skulle afskiljas från arrendet, hade direktionen framhållit
att, såsom den af vice koinmissionslandtmätaren Gierup upprättade
beskrifning utvisade, det område, som skulle hemmanet frånhändas, utgjorde
4,083 hektar åker och 1,174 hektar äng. För detta jordområde hade
arrendatorn fordrat en årlig minskning i arrendeafgiften af kronor 1,002: 40.

Bill. till Riksd. Vrot. 1S!)5. 4 Sami. 1 Afd. 44 Höft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

För hela det arrenderade området erlades en årlig afgift af kr. 1,420: —

Då härifrån afräknades afgälden dels
för de i arrendekontraktet af den 27 juli 1885

upptagna lägenheter, tillsammans ....................... kr. 297: —

dels för de efter nämnda kontrakts upprättande
åt G. M. Zätterberg, med domänstyrelsens medgifvande,
upplåtna 9,1 kappland ........................... » 40: —

dels den fordrade ersättningen för afstående af
förenämnda 4,083 hektar åker och 1,174 hektar

äng ................................................................................. » 1,002: —

eller tillsammans ................................................................................ kr. 1,339: 40,

skulle sålunda arrendatorn för qvarblifvande jordområde,
hvilket, utom torp samt skogs- och hagmark, enligt t. f.
domänintendentens beräkning utgjorde 9 hektar åker och
13 hektar äng, hafva att erlägga en årlig afgift af .............. kr. 80: 60.

Men taxerade man värdet af sistnämnda 9 hektar åker och 13 hektar
äng efter samma beräkningsgrund, som arrendatorn följt, då han uppskattat
af kastningen af den jord, som skulle hemmanet fråntagas, skulle
arrendatorn af 9 hektar åker hafva en bruttoinkomst af kronor 2,160: —
och af 13 hektar äng en bruttoinkomst af kronor 1,560: — eller tillhopa
kronor 3,720: — och då brukningskostnaden, likaledes beräknad efter
arrendatorns beräkningsgrund, fråndrages med kronor 627: 88, en nettobehållning
af kronor 3,092: 12 och dessutom inkomsten af torplägenheterna
samt skogs- och hagmarken. Med anledning af det sålunda anförda
funne direktionen arrendatorns ersättningsanspråk orimliga och hemstälde,
att Ivongl. Maj:t täcktes föreskrifva sättet för bestämmande af den
ersättning, som för inistningen af den ifrågavarande jorden borde arrendatorn
tillkomma.

I utlåtande den 31 december 1894 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anfört:

På grund af arrendekontraktets bestämmelser mötte för den ifrågasatta
afsöndringen icke något hinder deraf, att den afsöndrade jorden för
närvarande vore utarrenderad. Då emellertid kontraktet ej innehölle någon
föreskrift om huru förfaras skulle för afgörande af frågan om förlustens
uppskattande och arrendeafgiftens minskande, syntes, derest icke godvillig
öfverenskommelse härutinnan träffades, denna fråga böra hänskjutas till
gode män, på sätt arrendatorn föreslagit, eller afgöras af domstol. Någon
godvillig öfverenskommelse kunde dock antagligen icke komma till stånd,
då arrendatorns ersättningsanspråk icke syntes stå i skäligt förhållande

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

till den förlust, han komme att lida genom att afstå den jord, som skulle
läggas till hospitalsområdet. Derest de af medicinalstyrelsen och hospitalsdirektionen
anförda skäl för afsöndringens snara verkställande borde anses
så tungt vägande, att icke dermed kunde anstå till utgången af nu
löpande arrendeperiod, hölle Kongl. Maj:ts befallningshafvande i hvarje
fall före, att det från sparsamhetssynpunkt sedt vore lämpligt, att hospitalet
toge jordområdena i besittning först sedan arrendatorn under år 1895
tillgodogjort sig derå växande gröda, för hvilken eljest ersättning uppenbarligen
måste arrendatorn tillerkännas.

Domänstyrelsen, som den 25 sistlidne januari afgifvit eget utlåtande
i ämnet, hade deruti meddelat, att indragna hospitalshemmanet % mantal
Vexjö hospitalsgård tillhörande jordbruk blifvit genom styrelsens kontrakt
den 27 juli 1885 utarrenderadt under tjugu års tid från den 14 mars
1886 mot ett årligt arrende af 1,420 kronor, med undantag bland annat
åt dels hvad till tomter och vägar af hospitalet då disponerades, dels af
120 qvadratref 63 qvadratstänger eller närmast 10 hektar 63 ar, som
med Kongl. Maj:ts tillstånd afsöndrats för hospitalets behof, samt att
arrendatorn i kontraktet tillförbundits att, der sådant för allmännyttigt
ändamål å kronans vägnar fordrades, afstå egendomen tillhörig mark
äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften,
motsvarande den förlust honom tillskyndades. Af detta stadgande,
som vore affåttadt i fullkomlig öfverensstämmelse med 26 punkten
i kongl. kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder
för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, följde, att frågan om beloppet
af den minskning i arrendeafgiften, som för markens afstående
kunde arrendatorn tillkomma, måste blifva föremål för tvist vid domstol,
derest icke öfverenskommelse med arrendatorn kunde träffas. För att
förekomma dylik tvists anhängiggörande syntes derför vara lämpligt, att,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med arrendatorns förslag, frågan om den
nedsättning i arrendet, honom borde för markens afstående medgifvas, afgjordes
i enlighet med lagen den 28 oktober 1887 af tre skiljemän, deraf
kronan genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsåge en, arrendatorn
eu och de sålunda valde tillkallade den tredje. Beträffande tiden för jordområdets
afstående instämde styrelsen i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
hemställan.

Sedan slutligen medicinalstyrelsen lemnats tillfälle att vidare yttra
sig i ärendet, hade denna embetsmyndighet i förnyadt, den 22 ofvanberörde
mars afgifvet utlåtande anfört följande.

Emedan hospitalets nuvarande väl belägna kyrkogård varit såsom

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

sådan använd, innan dess utvidgande med förutnämnda område, som då
ansetts dertill Renligt, beslutades, och enär den bredvid liggande marken
icke vore mindre lämplig och enligt medicinalstyrelsens åsigt genom utdikning
och någon dränering borde kunna blifva fullt tjenlig till kyrkogård,
kunde det ifrågasatta utbytet icke tillstyrkas. Med anledning af de
dryga utgifter, som föranleddes af begrafningar å närliggande stads- eller
landtkommun tillhöriga, kyrkogårdar för aflidne hospitalspatienter, hade
nya kyrkogårdar i behörig ordning under de senaste åren anordnats vid
Göteborgs och Kristinehamns hospital, och vore för närvarande ny kyrkogård
under anordning vid Lunds hospital och asyl. Af enahanda anledning
borde den vid Vexjö hospital befintliga, sedan äldre tider begagnade,
i hospitalets omedelbara närhet belägna kyrkogården bibehållas och utvidgas,
på sätt vore bestämdt och hvartill det derför afsedda området
borde vara fullt tjenlig^ sedan detsamma blifvit afdikadt och dräneradt.
Af dessa skäl måste styrelsen afstyrka det ifrågasatta egoutbytet.

Ehuru den .nuvarande arrendator^ anspråk på ersättning vore så
orimliga, att en vänlig öfverenskommelse för närvarande vore omöjlig,
kunde medicinalstyrelsen dock ej förorda ersättningens bestämmande genom
sådan kompromiss, som föreslagits, enär det syntes vara ovisst, om
densamma kunde komma till stånd, och ersättningen för öfrigt med säkerhet
kunde antagas äfven då blifva oskäligt uppdrifven. Behofvet af det
ifrågavarande jordområdet för de sjukas sysselsättande med jordarbeten
vore väl obestridligt, men dock icke så trängande, att nämnda jordområde
måste genast förvärfvas med orimliga uppoffringar till den nuvarande
arrendatorn, hvilken sannolikt skulle finna med sin fördel förenligt att
antaga en skälig ersättning, d. v. s. helt ringa del af det nu fordrade
beloppet för markens upplåtande, redan år 1895 eller 1896, derest han
erfore, att öfverlåtelsen eljest icke skulle komma till stånd under hans
arrendetid. För hospitalets förvaltning och åtskilliga dermed sammanhängande
frågor, såsom områdets inhägnande med skyddande staket, den
olämpligt belägna gamla portvaktsstugans förflyttning till en blifvande
uppfartsväg in. m., vore det emellertid af vigt, att beslut om förvärfvandet
för hospitalets räkning af nämnda jordområde snarast möjligt blefve fattadt,
oafsedt huruvida uppgörelse kunde komma till stånd med den nuvarande
arrendatorn på antagliga vilkor eller dermed måste anstå.

På de af medicinalstyrelsen anförda skäl och i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad samma styrelse i sitt sist omförmälda utlåtande hemstält,
har departementschefen tillstyrkt aflåtande till Riksdagen af den
framställning, som ofvan omförinälts.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Utskottet, som ej har något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i detta
ärende föreslagit, hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 april 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.