Statsutskottets Utlåtande N:o 66 (Utlåtande 1894:Su66 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

N:o 66.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 april 1894, kL 5 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition angående
öfverflyttning till allmänna indragning sstaten af åtskilliga
lärares aflöning samt rörande understöd åt extra ordinarie
lärare vid allmänna läroverken under förfall på grund
af sjukdom(2:a U. A.)

Med åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 9 nästlidne mars har Kongl. Maj:t i en samma
dag till Riksdagen aflaten proposition (n:o 57), som blifvit till statsutskottet
remitterad, föreslagit Riksdagen att medgifva:

dels att de lönebelopp, som skola utgå till de i berörda protokoll
omförmälde lärare, hvilka qvarstå på de jemlik! kong], brefvet den 16
december 1892 indragna läroverkens stat, måtte uppföras å allmänna indragningsstaten
under riksstatens nionde hufvudtitel;

dels att vid allmänt läroverk eller pedagogi anstäld extra ordinarie
lärare, som af vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under
hel läsetermin eller derutöfver med full tjenstgöring, men som af vederbörligen
styrkt sjukdom förhindrats att tjenstgöra, måtte, derest han före
detta förordnande tjenstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, erhålla understöd
för den tid, hvarunder han varit ur stånd att tjenstgöra, till beliih.
till Riksd. l\ot. 1804. 4 Sami. 1 Afd 46 Höft. (N:o 66.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

lopp motsvarande hälften af det arfvode, som på grund af ifrågavarande
förordnande eljest skulle tillkommit honom för samma tid, dock att dylikt
understöd icke skulle utgå för längre tid än ett läsår, äfven om förordnandet
för längre tid meddelats; äfvensom att för bestridande af härigenom föranledda
utgifter måtte till Kongl. Maj:ts förfogande ställas ett förslagsanslag
af 5,000 kronor årligen.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen till en
början anfört, att uti en af åtskillige lärare, såväl ordinarie som extra
ordinarie, vid rikets allmänna läroverk till Kongl. Maj:t ingifven petition
hemstälts, huruvida icke åt de extra ordinarie lärarne, hvilka genom Riksdagens
beslut fått sina löneförmåner icke obetydligt förbättrade, äfven
borde och kunde beredas en annan och mera betryggad samt för såväl
lärarecorpsen som staten mera värdig ställning än hittills, för hvilket ändamål
petitionärerna anhållit:

att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att i den vidsträcktaste
mån, som förhållandena det medgåfve, besätta de lärarebefattningar, som
nu uppehölles af extra ordinarie lärare, med ordinarie;

att vid befordringar till ordinarie lärareplatser måtte, i likhet med
hvad förhållandet vore på andra tjenstemannabanor, inrymmas större betydelse
åt tjenstgöringsmeriter;

att åt de extra ordinarie lärare, som det oaktadt fortfarande behöfdes,
måtte beredas en fastare och mera betryggad ställning, helst på det sätt,
att de erhölle sina förordnanden af kongl. ecklesiastikdepartementet; samt
att åt extra ordinarie lärare, som efter viss tids tjenstgöring af sjukdom
eller ålder urståndsattes att tjenstgöra, måtte beredas skäligt understöd.

Till förklaring af de nu rådande olyckliga förhållandena och till stöd
för sin framställning hade petitionärerna i hufvudsak anfört följande:

Enär det växande behofvet af lärarekrafter i allmänhet hos oss tillgodosetts
genom anställande af extra ordinarie lärare i stället för genom
ordinarie platsers upprättande, måste för närvarande omkring 130 lärareplatser,
hvilka år från år visat sig nödvändiga, upprätthållas af extra ordinarie
lärare, ehuru sådana endast borde användas såsom vikarier vid inträffande
ledigheter eller i de undantagsfall, då läroverk visade en så
hastig tillväxt, att denna kunde anses vara endast tillfällig. I följd häraf
hade vid somliga större läroverk, hvilka snabbt utvecklat sig, antalet
extra lärare biifvit oproportionerligt stort i jemförelse med antalet ordinarie
lärare. Så tjenstgjorde t. ex. under läsåret 1891 —1892

vid Göteborgs realläroverk 14 ordinarie och 12 extra lärare,
vid högre allmänna läroverket i Helsingborg 12 ordinarie och 9 extra
lärare,

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm 19 ordinarie och
12 extra lärare,

_ vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm 15 ordinarie
och 9 extra lärare o. s. v.

Genom berörda sätt att fylla behofvet af ökade lärarekrafter hade
utsigten till befordran för de extra ordinarie lärarne blifvit öfver höfvan
inskränkt, i det att derigenom dels årliga medeltalet af ledigförklarade
tjenster blefve mindre, dels antalet sökande större, än hvad under sundare
förhållanden skulle hafva varit fallet; och ju längre detta system tillämpades,
dess större blefve detta missförhållande.

Emellertid minskades utsigten till befordran för en stor del af de
obefordrade ytterligare genom gällande befordringslag. Denna uppstälde
nemligen såsom befordringsgrund i första rummet undervisningsskicklighet,
ådagalagd vid undervisningsprofvet för den sökta platsen, men fäste sig
vid tjensteålder och betyg öfver föregående tjenstgöring endast i sista hand
och bidroge derigenom till uppkomsten af en klass af gamla extra ordinarie
lärare, som nästan kunde sägas vara uteslutna från befordran. Att
detta verkligen vore förhållandet framginge redan genom en jemförelse
mellan två hvarandra så närbelägna tidpunkter som vårterminen 1889 och
vårterminen 1892. Det visade sig nemligen af tillgängliga uppgifter, att
under denna korta tid antalet extra ordinarie lärare i åldern 45—61 år
vuxit med 113 procent och i åldern 40—44 år med 10 procent, under
det att hela antalet blott ökats med 20 procent. Fördubblingen af antalet
i högsta åldersklassen berodde tydligen derpå, att en stor del af dem,
som 1889 tillhört näst högsta klassen, icke vunnit någon befordran, utan
ryckt upp i förstnämnda klass.

Dylika äldre extra ordinarie lärares ställning vore i synnerhet bedröflig:
deras förordnande kunde upphöra när som helst utan något deras
eget förvållande, och träffades de af sjukdom, äfven blott för en kortare
tid, förlorade de sin anställning och lemnades af staten alldeles utan existensmedel,
så att för dem intet annat återstode än att anlita den enskilda
eller allmänna barinhertigheten. Än värre blefve emellertid förhållandet,
då de till sist blefve af ålder ui’ståndsatta eller mindre lämpliga att vidare
tjenstgöra.

Till svårigheten att vinna ordinarie anställning komine nemligen en
genomgående osäkerhet under den extra ordinarie tjänstgöringen, beroende
dels derpå, att den extra ordinarie läraren icke finge behålla någon del
af sitt arfvode, derest han vore af sjukdom hindrad att tjenstgöra, dels
af Mättet för de extra ordinarie lärarnes anställning. De förordnades nemligen
på vederbörande rektors förslag af de olika stiftens eforer vanligen

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

på termin, mera sällan på läsår och komme derigenom i en beroende och
prekär ställning, som icke hade någon motsvarighet inom andra tjenstemannacorpser,
der extra ordinarie tjensteman användes. Detta anställningssätt,
på grund hvaraf till och med personer, som icke varit kompetenta
till ordinarie lärarebefattning, kunnat för längre tid få anställning vid
läroverken, innebure ganska ringa säkerhet för en extra lärare, som blefve
utan plats, att icke vid sökande af nytt förordnande blifva förbigången
af yngre, mindre meriterade medsökande; och äfven om ny anställning
af sådan extra lärare vunnes, så~blefve han ofta nödsakad att undervisa i
helt nya ämnen, hvilket vore till skada både för honom sjelf och ännu
mer för undervisningen.

Den undervisande och uppfostrande verksamhet, som en extra lärare
under trycket af en sådan ställning och med sådana framtidsutsigter kunde
utöfva, blefve också på ett betänkligt sätt förlamad och förryckt samt
medförde icke allt det gagn, den eljest kunnat. Om lärarecorpsen skulle på ett
någorlunda tillfredsställande sätt kunna motsvara de anspråk, hvilka så i
fråga om kunskaper och skicklighet som i socialt hänseende stäldes på
densamma, och framför allt om den skulle kunna inför lärjungar och målsmän
bevara den auktoritet och det oberoende, som ett rätt utöfvande af
lärarekallet kräfde, så vore det nödvändigt, att icke inom densamma skapades
ett lärareproletariat.

Enligt hvad departementschefen härefter meddelar, hade ofvan omförmälda
petition remitterats till den för utarbetande af förslag till stadga
för rikets allmänna läroverk den 6 juni 1890 af Kongl. Maj:t förordnade
kommitté, som dervid fått sig anbefaldt ej mindre att taga petitionen i
öfvervägande vid behandlingen af sådana med dess syfte sammanhängande
frågor, om hvilka koinmitterade fått uppdrag att afgifva yttrande och förslag,
än äfven att till Kongl. Maj:t afgifva det utlåtande i öfrigt, hvartill
petitionen kunde anses föranleda; och hade koinmitterade den 14 december
sistlidet år afgifvit yttrande i ämnet.

Af detta yttrande, som blifvit i statsrådsprotokollet på sid. 6—29
återgifvet, inhemtas, att kommitterade ansett sig höra föreslå och hemställa:

l:o) att kongl. cirkuläret den 12 juni 1882 angående ledigblifvande
läraretjenster vid treklassiga allmänna läroverk och pedagogier måtte så till
vida upphäfvas, att lediga eller ledigblifvande ämneslärarebefattningar vid
berörda läroverk finge i vanlig ordning tillsättas, dock att härvid föreskrefves,
att sålunda tillsatt lärare skulle vara skyldig underkasta sig den
förflyttning till annat läroverk och den förändrade tjenstgöring, som Kongl.
Maj:t kunde finna skäligt bestämma;

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

2:o) att den adjunktsbefattning vid högre allmänna läroverket i Falun,
som på grund af kongl. brefvet den 16 augusti 1878 uppehölles med
vikarie, måtte förses med ordinarie innehafvare;

3:o) att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att de lönebelopp,
som skulle utgå till lärare, hvilka qvarstode på de jemlikt kongl. brefvet
den 16 december 1892 indragna läroverkens stat, måtte uppföras å allmänna
indragningsstaten, och att i följd häraf samtlige af 1890 års Riksdag
beviljade nya lärarebefattningar måtte få oförtöfvadt tillsättas;

4:o) att gällande bestämmelser rörande lärareplatsers tillsättning måtte
ändras på sätt kommitterade hemstält i sitt den 24 nästlidne november
afgifna förslag till ändrade bestämmelser rörande undervisningsprof för
lärarebefattningar vid rikets allmänna läroverk jemte dermed i samband
stående frågor;

5:o) att Kongl. Maj:t täcktes till hvar och en af Riksdagarne 1895—
1897 göra framställning om upprättande af 4 nya lektors- och''16 nya
adjunktsbefattningar, med rätt för Kongl. Maj:t att efter sig företeende
omständigheter bestämma, vid hvilka läroverk de särskilda befattningarna
närmast skulle fästas;

6:o) att hvad i petitionen blifvit anfördt och yrkadt med afseende å
sättet för de extra ordinarie lärarnes anställning icke måtte till någon
Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda; samt

7:o) att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att extra ordinarie
lärare vid allmänt läroverk eller pedagogi, som af vederbörande eforalstyrelse
erhållit förordnande under hel läsetermin eller derutöfver med
full tjenstgöring, men som af vederbörligen styrkt sjukdom förhindrats
att sin tjenst bestrida, måtte, derest han före detta förordnande tjenstgjort
vid dylikt läroverk minst ett år, erhålla understöd, motsvarande hälften
af det arfvode, som på grund af ifrågavarande förordnande skulle tillkommit
honom, för den tid, hvarunder han varit ur stånd att tjenstgöra,
dock att dylikt understöd icke finge utgå för längre tid än ett läsår, äfven
om förordnandet för längre tid meddelats, äfvensom att för bestridande
af härigenom föranledda utgifter ett förslagsanslag af 5,000 kronor måtte
ställas till Kongl Maj:ts förfogande.

För egen del har departementschefen, med afseende å hvad kommitterade
under punkten l:o hemstält, yttrat, att han vore något tveksam,
huruvida icke ett upphäfvande, på sätt kommitterade föreslagit, af kongl.
cirkuläret den 12 juni 1882 angående ledigblifvande läraretjenster vid treklassiga
läroverk och pedagogier skulle — äfven om dervid föreskrefves,
ätt den, som vid dylika läroanstalter vunne ordinarie anställning, skulle
vara skyldig att underkasta sig förflyttning till annat läroverk och för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

ändrad tjenstgöring — komma att i viss mån lägga hinder i vägen för
en ändamålsenlig lösning af den på dagordningen stående frågan om de
treklassiga läroverkens och pedagogiernas ombildning, på grund hvaraf
departementschefen ansett sig böra framdeles efter närmare utredning göra
framställning i denna fråga.

Beträffande kommitteradés hemställan under mom. 2, att en vid allmänna
läroverket i Falun ledig adjunktsbefattning måtte förses med ordinarie
innehafvare, har departementschefen meddelat, att Kongl. Maj:t den
2 sistlidne februari beslutat, att nämnda lärarebefattning skulle åter besättas
med ordinarie innehafvare.

Hvad angår 3:dje punkten af kommitterades förslag, så hade kommitmiterade
med afseende härå anfört, hurusom 1890 års Riksdag medgifvit,
att i den mån tillgångar blefve disponibla genom tillämpning af bestämmelserna
om indragning af vissa läroverk, 32 nya ämneslärareplatser,
nemligen 8 lektors- och 24 adjunktsbefattningar, finge upprättas. Af dessa
hade enligt kongl. bref den 19 juni 1891 9 adjunktsbefattningar blifvit å
läroverkens stat uppförda och förklarade till ansökning lediga. När de
öfriga 15 adjunkts- och 8 lektorsbefattningarna kunde komma att tillsättas,
vore ännu obestämdt. I enlighet med Kongl. Maj:ts proposition och
nämnda Riksdags beslut; skulle nemligen de vid läroverkens indragning å
dessas stat qvarstående lärarne uppföras på indragningsstat med de löneförmåner,
som enligt gällande ordinarie stat dem tillkomme. Menades här
med indragningsstat en de allmänna läroverkens indragningsstat och icke
den allmänna indragningsstaten, skulle tydligen följden blifva, att de nya
befattningarna icke skulle få tillsättas, förr än medel till deras aflöning
blefve disponibla genom de å de indragna läroverkens stat qvarstående
lärarnes afgång genom döden, hvilket åter, då flere bland dessa vore medelålders
män, kunde draga ut till långt in på nästa århundrade. Emellertid
vore de läroverk, Indika dessa platser tilldelats, i stort behof af desamma:
och hänvisade kommitterade i detta afseende till en vid deras yttrande
fogad tabell öfver extra lärarnes antal höstterminerna 1882—1892.

Departementschefen har med afseende å ifrågavarande punkt af kommitteradés
hemställan erinrat, hurusom i anledning af och i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition till 1890 års Riksdag angående
ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken och
pedagogierna Riksdagen medgifvit, dels att åtskilliga treklassiga läroverk och
pedagogier skulle med de ordinarie ämneslärarnes afgång, dock senast den
1 juli 1893, indragas, samt att de vid dessa läroverks indragning å deras
stat qvarstående lärare skulle uppföras å indragningsstat med de löneförmåner,
som enligt gällande ordinarie stat dem tillkomme, dels ock att — i

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

den man tillgångar blefve disponibla genom nämnda läroverks indragning
vissa nya lärareplatser finge inrättas. I enlighet med detta Riksdagens
beslut hade Kongl. Maj:t förordnat den 22 maj 1891, att pedagogierna i
Kungsbacka, Borgholm, öregrund, Mariefred, Säter och Laholm skulle indraga,
och den 16 december 1892, att treklassiga allmänna läroverken i
Vernamo och Ronneby, tvåklassiga pedagogierna i Hjo, Hedemora, Grenna
och Kungelf samt enklassiga pedagogierna i Ulricehamn, Lindesberg, Falkenberg
och Mönsterås skulle från den 1 juli 1893 indragas. Genom särskilda
kongl. bref hade derefter, i öfverensstämmelse med bemälda Riksdags
beslut, medgifvits, att följande vid berörda läroverks indragning å deras stat
qvarstående lärare skulle uppföras å indragningsstat med nedannämnda
löneförmåner, som enligt gällande ordinarie stat tillkommit desse, nemligen: -

Rektorn vid Hjo pedagogi, J. F. Kylander ......

Läraren vid Mönsterås pedagogi, J. W. Goijer...................

Rektorn vid Ronneby lägre allmänna läroverk, O. Ingstad.....

Kollegan vid samma läroverk, C. A. Westerlund

Musikläraren vid samma läroverk, E. Svensson ...................

Rektorn vid Vernamo lägre allmänna läroverk, S. P. Nilsson
Musikläraren vid samma läroverk, D. S. Gasslander
Kollegan vid Grenna pedagogi, N. Brenner

Musikläraren vid samma pedagogi, A. Lagerström ..............

Kollegan vid Hedemora pedagogi, J. I. Wahlman.................

Musikläraren vid samma pedagogi, P. G. Tengman

Rektorn vid Kungelfs pedagogi, H. G. rundhult ..............

Läraren vid Falkenbergs pedagogi, G. Hedén...................

Musikläraren vid Kungsbacka pedagogi, L. P. Wahlin

Kr. 3,500

» 1,500

» 3,500

» 300

» 3,500

* 300

» 2,500

» 200

» 3,000

» 200

» 3,500

» 1,473

» 200

Summa Kr. 27,173.

Då icke uttryckligen blifvit utsagdt, vare sig i Riksdagens skrifvelse
eller i berörda kongl. bref, huruvida med indragningsstat här afsetts allmänna
indragningsstaten eller de allmänna läroverkens indragningsstat,
hade någon tvekan rådt med afseende härå, men enär Riksdagen vid beviljande
af de nya lärareplatserna förklarat, att dessa finge tillsättas blott
i den man tillgångar blefve disponibla genom ofvan omförmälda läroverks
indragning, hade Kongl. Maj:t i bref till statskontoret den 8 december
1893 förklarat, att ifrågavarande lönebelopp skulle utgå af anslagen till
de allmänna läroverken. På grund af denna uppfattning både” sedan
statskontoret vid särskilda tillfällen inkommit med uppgift å för ända -

Statsutskottets Vtlåtande N:o 66.

målet disponibla medel, genom Kongl. Maj:ts beslut den 19 juni 1891 och
den 2 februari innevarande år*) tillstånd gifvits till tillsättande af åtskilliga
af de nya lärareplatser, som beviljats af 1890 års Riksdag, under det att
andra måste förblifva obesatta, till dess medel till deras upprättande blefve
disponibla genom ofvan nämnde på indragningsstat uppförde lärares afgång.
Emellertid vore det, såsom af kommitterade äfven blifvit framhållet,
af synnerlig vigt såväl för de läroverk, hvilka dessa platser tilldelats,
som för de obefordrade lärarne, att sistberörda lärarebefattningar, nemligen
tre lektors- och fyra adjunktsbefattningar å en för samtliga under
direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk lydande gemensam
stat, eu lektorsbefattning vid hvardera af allmänna läroverken i Malmö
och Nyköping samt tre adjunktsbefattningar vid allmänna läroverket i
Karlstad, finge så snart som möjligt tillsättas.

Rörande kommitterades hemställan under mom. 4 angående sådan
ändring i gällande bestämmelser om lärareplatsers tillsättning, att tjenstetiden
skulle få en större betydelse, ämnade departementschefen yttra sig,
då han koinme att inför Kongl. Maj:t föredraga kommitterades den 24 november
1893 särskilt afgifna förslag i nämnda hänseende.

Departementschefen, som likaledes förmält sig vilja framdeles återkomma
till kommitterades hemställan under mom. 5 om upprättande af
än flera nya lärarebefattningar, hvilken hemställan icke för närvarande påkallade
någon Kongl. Maj:ts åtgärd, instämde i hvad kommitterade yttrat
med anledning af hvad som i petitionen blifvit anfördt och yrkadt med
afseende å sättet för de extra ordinarie lärarnes anställning samt hemstälde,
att detta yrkande icke måtte vinna afseende.

Beträffande slutligen det i sista punkten af kommitterades hemställan
framstälda förslaget att åt extra ordinarie lärare, som efter viss tids tjenstgöring
af sjukdom urståndsattes att tjenstgöra, bereda något understöd, hade
kommitterade yttrat, att det icke kunnde förnekas, att för extra ordinarie
lärare, hvilken af sjukdom hindrades att tjenstgöra, ställningen blefve bekymmersam,
och att billigheten syntes kräfva, att han icke lemnades helt
och hållet utan understöd. Kommitterade kunde icke angifva något exempel
på att extra ordinarie tjensteman erhölle sin aflöning eller någon del
deraf för tid, hvarunder de icke tjenstgjorde. Men såsom ett i viss mån
likartadt fall syntes kunna anföras den rätt, som af 1893 års Riksdag,

*) Enligt hvad utskottet inhemtat, förordnade Kongl. Maja den 2 sistlidne februari
om tillsättande af 41 utaf ifrågavarande lärarebefattningar, nemligen 3 adjunktsbefattningar
vid allmänna läroverken i Stockholm, 2 lektors- och 2 adjunktsbefattningar vid högre allmänna
läroverket i Helsingborg samt 1 lektors- och 3 adjunktsbefattningar vid högre realläroverket
i Göteborg.

Statsutskottets Utlåtcinde N:o 66.

med anledning af enskild motion, medgifvits åt teckningslärare, att vid tjenstledighet
på grund af sjukdom uppbära en del af det arfvode för åt dem
uppdragen extra ordinarie tjenstgöring, som skulle hafva till dem utgått,
derest de sjelfve bestridt densamma. Samma skäl, som förmått Riksdagen
att bevilja teckningslärarne ersättning för det arfvode för extra ordinarie
tjenstgöring, som de på grund af sjukdom måste afstå, syntes nemligen
kommitterade tala för att denna förmån äfven borde beviljas de extra
ordinarie lärarne, alldenstund deras tjenstgöring vid läroverken måste
anses upptaga hela deras tid och de utöfva sin verksamhet med samma
ansvar och sjelfständighet som de ordinarie lärarne.

Beträffande de närmare bestämmelser, som med afseende å dylik
ersättning eller understöd blifvit, på sätt här ofvan meddelats, af kommitterade
föreslagna, hade kommitterade yttrat att, då de extra ordinarie
lärare, som tjenstgjorde såsom vikarier för tjenstledige ordinarie lärare,
hvilka det ålåge att sjelfva bekosta vikariernas aflöning, eller såsom
extra lärare vid läroverk, vid hvilka undervisningen på kommunens bekostnad
utsträckts, förordnades af vederbörande eforalstyrelse, så att det
uteslutande berodde på denna, hvilka personer som anstäldes, syntes
äfven dessa extra ordinarie lärare vid sjukdomsfall böra erhålla stadgadt
understöd af statsmedel. Att understödet föreslagits skola utgå blott
under den tid förordnandet varade och högst under ett år, hade åter sin
grund deri, att den extra ordinarie läraren icke tillhörde läroverket
längre, än hans förordnande räckte, och att förordnanden af här ifrågavarande
slag i allmänhet gåfves på högst ett år i sänder. Hvad slutligen
understödets belopp anginge, hade kommitterade inskränkt sig till att föreslå,
att detsamma måtte bestämmas till hälften af det arfvode, som eljest
skulle hafva utgått. De ordinarie lärarne hade att vid tjenstledighet för
sjukdom afstå dels 1 4 af lönen, dels den del af det tillfälliga lönetillägget,
som belöpte sig på tiden för tjenstledigheten. Eu ordinarie adjunkt i
lägsta lönegraden afstode således vid tjenstledighet för sjukdom omkring
'' 5 af sin aflöning, och öfriga ordinarie lärare en mindre del deraf. Men
då de ordinarie lärarne i allmänhet hade familj, vore de extra ordinarie
lärarne i regeln ogifta, hvarför de vid sjukdomsfall borde kunna anses
hjelpta med ett mindre belopp.

För de bestämmelser, som i öfrigt föreslagits, syntes särskilda skäl icke
behöfva anföras.

Vid beräkningen af den kostnad, som understöd vid sjukdomsfall åt
extra ordinarie lärare skulle enligt angifna bestämmelser medföra, hade
kommitterade utgått från den förutsättning, att genom tillsättning af dels
redan beflntliga, dels af Riksdagen redan beviljade ordinarie lärareplatser,

juli. till Riksd. Prof. 1864. 4 Sami. 1 Afd. 46 Håft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

de extra ordinarie lärarnes antal kunde nedbringas till 240. Antoges vidare,
att årligen något öfver 8 procent eller 20 af dessa under i medeltal
10 läsveckor genom sjukdom hindrades att förrätta sin tjenst, skulle understöd
behöfva meddelas för 200 sjukveckor. Sannolikheten af detta antagande
kunde kommittera de icke ådagalägga genom någon statistisk utredning
af de extra ordinarie lärarnes sjukdoms förhållanden, då primäruppgifter
för en sådan statistik saknats; men vid undersökning af de
extra ordinarie lärarnes tjenstgöringstid under sista årtiondet hade kommitterade
fått det intrycket, att angifna antal sjukveckor snarare borde anses
för stort än för litet. De extra ordinarie lärarnes arfvoden vore för närvarande
bestämda till 1,500 kronor, 1,800 kronor eller 2,000 kronor för
läsår och kunde i medeltal upptagas till 1,800 kronor, som det stora flertalet
uppbure. Understödet under sjukdom skulle således utgå med i
medeltal 900 kronor för läsår eller 25 kronor för vecka, hvaraf åter följde,
att totalkostnaden skulle kunna anslås till omkring 5,000 kronor om året.

För egen del har departementschefen med afseende å nu ifrågavarande
förslag yttrat, att då de extra ordinarie lärares ställning, hvilka af sjukdom
hindrades att fullgöra dem meddeladt uppdrag, vore högeligen behjertansvärd,
kunde departementschefen ej annat än instämma i kommitterades
hemställan, att något understöd vid dylika fall måtte dem beredas.
Mot de närmare bestämmelser kommitterade för sådant understöds meddelande
föreslagit, hade departementschefen intet att anmärka.

Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, afser Kongl. Maj:ts framställning
om öfverflyttande på allmänna indragningsstaten af de till ofvannämnde
lärare vid indragna läroverk utgående lönebelopp i sjelfva verket
en åtgärd, hvarigenom samtliga de lärarebefattningar, hvilkas inrättande
1890 års Riksdag medgifvit, måtte kunna tillsättas. Att ett verkligt behof
häraf förefinnes, framgår deraf att, såsom utskottet inhemtat, för läsåret
1893—94 följande antal extra lärare anstälts vid de läroverk, hvilka de
ännu ej tillsatta lärarebefattningarna tilldelats, nemligen vid de allmänna
läroverken i Stockholm 49 samt vid högre allmänna läroverken i Nyköping
2, i Malmö 9 och i Karlstad 8. Vid sådant förhållande och då tillsättandet
af ifrågavarande 12 lärarebefattningar, hvilkas behöflighet redan
af 1890 års Riksdag blifvit erkänd, synes utskottet böra åtminstone i någon
mån bidraga att förbättra utsigterna till befordran för de extra ordinarie
lärarne, anser utskottet sig ega grundad anledning att tillstyrka bifall
till Kongl. Maj:ts förevarande förslag.

Hvad derefter angår förslaget att bereda något understöd åt vikarierande
eller extra lärare, som af sjukdom hindras att bestrida hononr med -

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

deladt förordnande, så anser utskottet, att ehuru, såsom äfven blifvit af
kommitterade framhållet, det icke torde förekomma exempel på att en
extra ordinarie tjensteman inom andra områden är berättigad att uppbära
något arfvode för tid, då han icke tjenstgör, de extra ordinarie lärarne
likväl med hänsyn dertill, att icke blott samma tjensteåligganden ofta
under en lång följd af år af dem skötas med samma ansvar som af de
ordinarie lärarne, utan äfven en ej obetydlig del af de läraretjenster, hvilka
uppehållas af extra ordinarie lärare, äro sådana, som, ehuru uppförda å
läroverkens ordinarie stat, dock till följd af särskilda omständigheter icke
fått med ordinarie innehafvare besättas, väl äro förtjenta af att kunna
påräkna ett dylikt understöd; och utskottet anser sig så mycket hellre
kunna förorda Kongl. Maj:ts förslag härom, som ett bifall dertill, med de
bestämmelser, hvilka i detta afseende föreslagits och emot hvilka utskottet
icke har något att erinra, ej torde för statsverket medföra synnerligen afsevärda
kostnader.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
föreslagit, medgifva:

a) att de lönebelopp, som skola utgå till de i statsrådsprotokollet
för den 9 mars 1894 omförmälde lärare,
hvilka qvarstå på de jemlikt kongl. brefvet den 16 december
1892 indragna läroverkens stat, må uppföras å
allmänna indragningsstaten under riksstatens nionde hufvudtitel; bj

att vid allmänt läroverk eller pedagogi anstäld
extra ordinarie lärare, som af vederbörande eforalstyrelse
erhållit förordnande under hel lästermin eller derutöfver
med full tjenstgöring, men som af vederbörligen styrkt
sjukdom förhindrats att tjenstgöra, må, derest han före
detta förordnande tjenstgjort vid dylikt läroverk minst
ett år, erhålla understöd för den tid, hvarunder han
varit ur stånd att tjenstgöra, till belopp motsvarande
hälften af det arfvode, som på grund af ifrågavarande
förordnande eljest skulle tillkommit honom för samma
tid, dock att dylikt understöd icke må utgå för längre
tid än ett läsår, äfven om förordnandet för längre tid
meddelats; äfvensom att för bestriande af härigenom för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

anledda utgifter må till Kongl. Maj:ts förfogande ställas
ett förslagsanslag af 5,000 kronor årligen.

Stockholm den 27 april 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

af herrar A. Persson, H. Andersson, P. Holm, O. Jonsson, L. Jönsson, P.
Pehrson, C. Persson, N. Petersson, J. E. Wikstén, A. P. Danielson, ÅT.
Hilsson och O. A. Ericsson, hvilka ansett, att utskottets yttrande om förslag
bort hafva följande lydelse:

»Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, afser Kongl. Maj:ts framställning
om öfverflyttande på allmänna indragningsstaten af de till ofvannämnde
lärare vid indragna läroverk utgående lönebelopp egentligen, att
samtliga de lärarebefattningar, hvilkas inrättande 1890 års Riksdag medgifvit,
måtte kunna tillsättas. Men att på detta sätt åstadkomma en ökning
af den nu befintliga ordinarie lärarepersonalen synes utskottet under förhandenvarande
omständigheter, och innan den sedan lång tid på dagordningen
stående läroverksfrågan fått sin lösning, vara ganska betänkligt. Det torde
nemligen vara ovedersägligt, att, derest i sammanhang med en lönereglering
för lärarne vid de allmänna läroverken terminsafgifter komma att
påläggas lärjungarne vid dessa läroverk, man har att emotse en ej oväsentlig
minskning i lärjungeantalet, i sammanhang hvarmed naturligen behofvet
af lärarekrafter äfven kommer att blifva mindre. Vid sådant förhållande
och då äfven andra reformer, som med afseende å de allmänna läroverken
ifrågasatts, torde kunna medföra en minskning i den erforderlig^ lärarepersonalen,
kan utskottet icke finna det tillrådligt, att Riksdagen nu skulle
gifva sitt bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Hvad vidare angår förslaget att bereda något understöd åt vikarierande
eller extra lärare, som af sjukdom hindras att bestrida honom meddeladt
förordnande, så har utskottet, da, såsom äfven af kommitterade blifvit
framhållet, det icke torde förekomma exempel på att en extra ordinarie

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

tjensteman inom andra områden är berättigad att uppbära något arfvode
för tid, han icke tjenstgör, och med hänsyn derjemte till de anspråk på
liknande förmåner, som ett bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning
utan tvifvel skulle kunna framkalla från statens öfriga till stort antal
uppgående extra ordinarie tjensteman, icke ansett sig böra tillstyrka bifall
till Kongl. Maj:ts förslag.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

a) att Kongl. Maj:ts framställning, att de lönebelopp,
som skola utgå till de i statsrådsprotokollet för den 9
mars 1894 omförmälde lärare, hvilka qvarstå på de jemlik!
kongl. brefvet den 16 december 1892 indragna läroverkens
stat, måtte uppföras å allmänna indragningsstaten
under riksstatens nionde hufvudtitel, icke må af
Riksdagen bifallas; samt

b) att Riksdagen ej heller må bifalla Kongl. Maj:ts
ifrågavarande förslag angående understöd åt extra ordinarie
lärare vid allmänna, läroverken under förfall på
grund af sjukdom och att följakligen det för sådant
ändamål af Kongl. Maj:t äskade anslag icke må af Riksdagen
beviljas.»

Bih. till Riksd. Prof. 18.94. 4 Sami.

I Afd. 46 Udft.