Statsutskottets Utlåtande N:o 65 (Utlåtande 1897:Su65 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

N:o 65.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1897, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
restaurering af det så kallade gamla kungshuset i Stockholm.

(2:dra U. A.)

I en den 4 december 1896 aflåten, till statsutskottets förberedande
behandling öfverlemnad proposition (n:o 2) har Kongl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att af
behållningen å fonden för anordnande af lokaler för statens embetsverk
i hufvudstaden finge disponeras ett belopp af 82,000 kronor till
restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar,
af det så kallade gamla kungshuset i Stockholm.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande.

Under erinran, hurusom den andel af det under riksstatens sjunde
hufvudtitel med 200,000 kronor uppförda reservationsanslaget till byggnader
och reparationer, som utan åsidosättande af kronans i landsorterna
befintliga byggnader lämpligen kunde tagas i anspråk för
underhållet af kronans hus i hufvudstaden, eller omkring 100,000 kronor
årligen, visat sig dittills ej lemna tillgång till andra arbeten än de

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

nödvändigaste invändiga, orsakade af förändringar inom embetsverk
eller af tidens kraf, hade öfverintendensembetet i skrifvelse den 24
september 1889 hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra
framställning om anvisande af medel till förbättringar utvändigt af omförmälda
hus, dertill enligt upprättadt kostnadsförslag skulle erfordras
ett belopp af sammanlagdt 205,350 kronor, med hvilket belopp hufvudsakligen
afsetts att försätta vissa uppräknade hus i sådant skick, att
de åtminstone ej framstode såsom i ögonen fallande vanprydliga i jemförelse
med enskilda verks eller personers angränsande egendomar,
äfvensom att låta det så kallade gamla kungshuset å Riddarholmen,
hvars historiska betydelse, form och läge mera än de öfriga husen
.gjorde det förtjent af uppmärksamhet, undergå en restaurering i arkitektoniskt
hänseende, derför enligt upprättade ritningar och kostnadsberäkningar
skulle af nyssnämnda kostnadssumma åtgå ett belopp af
73,000 kronor.

Då denna öfverintendentsembetets framställning den 11 januari
1890 anmäldes inför Kongl. Maj:t, hade dåvarande departementschefen,
som i öfrigt biträdt sagda framställning, anfört, att han beträffande
den ifrågasatta restaureringen af gamla kungshuset visserligen erkände
det tilltalande i tanken att åt denna byggnad gifva ett skick, som
motsvarade dess läge och historiska betydelse — och detta så mycket
mera, som, enligt hvad de af öfverintendentsembetet insända ritningar
utvisade, ett anslående resultat i detta afseende skulle kunna vinnas
för en jemförelsevis mindre betydande kostnad — men likväl ansåge
staten icke böra samtidigt belastas med kostnaden så väl för detta som
för de öfriga föreslagna arbetena, och vid sådant förhållande funne
förstnämnda arbete, såsom mindre oundgängligt, för det dåvarande
böra vika för de senare. I öfverensstämmelse med den af departementschefen
sålunda uttalade uppfattning hade Kongl. Maj:t af Riksdagen
äskat det af öfverintedentsembetet förordade anslagsbeloppet med afdrag
af den för restaurering af gamla kungshuset uppförda summan,
73,000 kronor, men med tillägg af 15,000 kronor för annat uppgifvet
byggnadsarbete, eller sammanlagdt 147,350 kronor. Denna Kongl.
Maj:ts framställning hade bifallits på det sätt, att Riksdagen för angifna
ändamål beviljat ett extra anslag af 100,000 kronor att utgå
under två år.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 25 oktober 1892 hade öfverintendentsembetet
derefter anmält, att af de kronans hus i hufvudstaden,
som enligt embetets berörda, år 1889 gjorda framställning vore
afsedda att för det då begärda extra anslaget till sitt yttre iståndsättas,

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

under de följande årens lopp för medel från dels det ordinarie reservationsanslaget
till byggnader och reparationer, dels det af Riksdagen
för omförmälda ändamål beviljade extra statsanslaget åtskilliga i större
eller mindre omfattning undergått en välbeliöflig restaurering, medan,
enligt hvad öfverintendentsembetetet inhemtat, vederbörande myndigheter
hade för afsigt att till Kongl. Maj:t ingå med framställningar om
beredande af särskilda anslag för vissa andra byggnaders mer eller
mindre fullständiga om- eller tillbyggnad, så att bland dem, som af
öfverintendentsembetet blifvit hos Kongl. Maj:t föreslagna att till sitt
yttre restaureras, endast återstode gamla kungshuset och ett annat hus,
om hvilket nu icke vore fråga.

öfverintendentsembetet hade vidare anfört, att de af embetet i
dess skrifvelse den 24 september 1889 åberopade förhållanden i fråga
om otillräckligheten af de för embetet till underhåll af kronans hus i
Stockholm tillgängliga medel fortfarande i oförminskad grad egde
giltighet och att sålunda det till embetets disposition stälda anslaget
till byggnader och reparationer, lika litet för framtiden som dittills,
skulle komma att lemna tillgång till utförande af reparationsarbeten af
den omfattande beskaffenhet, som sistberörda hus tarfvade. Å andra
sidan kunde embetet icke frånträda sin förut uttalade åsigt, att gamla
kungshuset med hänsyn till dess så väl historiska vigt som arkitektoniska
värde och särdeles framstående läge kräfde eu yttre restaurering,
värdig sagda företräden, och hade derför trott sig böra hos Kongl.
Maj:t förnya sin förut gjorda, men då endast med hänsyn dertill, att
samtidigt begärts ett icke obetydligt anslag till reparationsåtgärder, som
af Kongl. Maj:t pröfvats vara af oundgängligare art, icke understödda
framställning om beredande af medel till ifrågavarande byggnads restatirering
jemväl i arkitektoniskt hänseende.

På grund af hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört hade
embetet, med öfverlemnande af genom embetets försorg upprättade
nya ritningar med tillhörande beskrifningar och kostnadsförslag till
yttre restaurering af nämnda byggnad, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte
till Riksdagen aflåta proposition om anvisande af ett belopp af 73,000
kronor för restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse med de af embetet
uppgjorda ritnings- och kostnadsförslag, af det så kallade gamla
kungshuset. De af embetet insända ritningarna till restaurering af det
ifrågavarande huset skilde sig i vissa mindre betydande afseenden från
de förut uppgjorda, men den beräknade kostnadssumman vore densamma
enligt de båda förslagen.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 48 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

Öfverintendentsembetets berörda framställning hade anmälts inför
Kongl. Maj:t den 24 februari 1893. Föredragande departementschefen
hade dervid anfört, att den ifrågavarande byggnaden tvifvelsutan till
sitt yttre vore i det bristfälliga skick, att den högeligen tarfvade en
genomgripande reparation. Såsom af omförmälda framställning framginge,
innefattade emellertid den ifrågasatta åtgärden något mer än en
sådan reparation, nemligen en restaurering i arkitektoniskt hänseende.
Af öfverintendentsembetet meddelade uppgifter rörande de å anslaget
till byggnader och reparationer disponibla tillgångar ådagalade tillfyllest,
att det ické kunde blifva tal om att från detta anslag bereda medel
till den ifrågasatta restaureringen af sistnämnda byggnad. Departementschefen
hade derför anslutit sig till öfverintendentsembetets uppfattning
om önskvärdheten deraf, att restaureringen af gamla kungshuset möjliggjordes
genom anvisande för ändamålet af särskilda medel. Bristfälligheterna
å husets yttre vore så betydliga, att å deras botande i
hvarje fall måste inom den närmaste framtiden nedläggas icke ringa
kostnad. Då så vore, syntes det erbjudna tillfället icke böra försummas
att i sammanhang med dessa oundvikliga arbeten få den historiskt
betydelsefulla byggnaden för en jemförelsevis mindre betydande kostnad
försatt i ett skick, som åter framhäfde dess arkitektoniska värde
och komme att göra densamma till eu prydnad för hufvudstaden.

I fråga om sättet för beredande af tillgång af medel till reparationskostnaden
hade departementschefen, som förut samma dag tillstyrkt,
att den blifvande köpeskillingen för veterinärinstitutets förra
tomter måtte afsättas till en fond för anordnande af lokaler för statens
embetsverk i hufvudstaden, ansett det vara öfverensstämmande med det
åsyftade ändamålet med denna fond, att den erforderliga kostnaden för
restaurering af den ifrågavarande byggnaden, deruti svea hofrätt, kammarkollegium
och statskontoret vore inrymda, å nämnda fond anvisades.

Kongl. Maj:t, som i proposition nämnde den 24 februari 1893
föreslagit Riksdagen att medgifva, att inflytande köpeskillingar för veterinärinstitutets
förra tomter finge inlevereras till statskontoret för att
derstädes förvaltas och förräntas såsom en särskild »fond för anordnande
af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden», att af Kongl.
Maj:t, efter inhemtande i hvarje fall af Riksdagens medgifvande, för
sagda ändamål disponeras, hade i sammanhang dermed, i öfverensstämmelse
med den af departementschefen, på sätt nyss blifvit sagdt, uttalade
mening, föreslagit, att Riksdagen till utgående från nämnda fond,
i den mån medel derstädes blefve tillgängliga, måtte anvisa ett belopp
af 73,000 kronor till restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse med

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

uPP&j°rda ritningar och kostnadsförslag, af det så kallade gamla kungshuset.

I skrifvelse af den 2 maj sistnämnda år hade Riksdagen anmält,
att Riksdagen bifallit Kongl. Maj:ts nyssberörda förslag om afsättning
af köpeskillingarne för veterinärinstitutets förra tomter till en fond för
anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden, men att
Riksdagen deremot icke funnit sig böra biträda Kongl. Maj:ts hemställan
om att medel redan då måtte anvisas å den blifvande fonden för att
användas till restaurering af det så kallade gamla kungsbuset. Detta
Riksdagens afslag hade motiverats dermed, aft Riksdagen, utan att
ingå i pröfning af frågan om berörda byggnads restaurering, ansett
oegentligt, att utgifter anvisades från den föreslagna fonden, innan
medel hunnit inflyta till densamma, hvarjemte Riksdagen ansett det
icke böra förbises, att de dåvarande konjunkturerna för byggnadsföretag
i hufvudstaden gåfve anledning till det antagande, att den ifrågasatta
försäljningen icke under de närmaste åren kunde vinna någon större
utsträckning.

Då Riksdagens berörda beslut således icke innefattade ett definitivt
afslag på förslaget om gamla kungbusets restaurering, utan allenast
ett undanskjutande af frågan, till dess erforderliga medel influtit
i den fond, som enligt Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut skulle
bildas för anordnande af lokaler för embetsverk, både under den derefter
förflutna tiden några kostnader icke ansetts böra nedläggas på
afhjelpande t, ens i någon mån, af de i ögonen fallande bristfälligheter,
som det ifrågavarande huset till sitt yttre företedde. Sedan veterinärinstitutets
förra tomter numera samtliga blifvit försålda och köpeskillingarne
ingått till nyssberörda fond, hvilken vid 1895 års slut egt en
behållning af 921,286 kronor 74 öre, förefunnes ej längre det af Riksdagen
anförda hindret för afgörande af frågan om kungshusets restaurering,
med afseende hvarå och då sagda hus ej gerna längre kunde
lemnas i sitt nuvarande skick, som företedde bilden af ett begynnande
förfall, departementschefen ansett tiden vara inne att till förnyad behandling
företaga nyssnämnda fråga. 1 embetsskrifvelse af den 16
oktober 1896 hade departementschefen derför anmodat öfverintendentsembetet
att inkomma med yttrande, huruvida nu rådande prisförhållanden
i ett eller annat hänseende kunde påkalla ändring i de med embetets
förut omförmälda skrifvelse af den 25 oktober 1892 insända kostnadsförslag.

Till svar härå hade öfverintendentse mbetet i skrifvelse af den 10
påföljande november meddelat, att vid granskning, som inom embetet

12 Statsutskottets Utlåtande N;o 65.

verkstälts af de uti förenämnda kostnadsförslag ingående poster, befunnits,
att detta, på grund af den väsentliga stegring i pris både å
byggnadsmaterialier och å arbetsbiträden, som, sedan kostnadsförslag^,
i oktober månad 1892 upprättades, egt rum, under nu rådande prisförhållanden
tarfvade en förhöjning af i medeltal 12 V2 procent af de förut
upptagna beloppen samt att förslagets slutsumma sålunda skulle behöfva
ökas med i rundt tal 9,000 kronor, eller till 82,000 kronor; och hade
embetet dervid tillika framhållit, att, om äu anledning kunde finnas
att förmoda, att, innan det ifrågavarande arbetet komme till utförande,
nu gällande, af den för närvarande i hufvudstaden pågående lifliga
byggnadsverksamheten betingade höga pris kunde komma att något
nedgå, utsigterna för ett betydligare prisfall dock icke syntes embetet
så stora, att det kunde anses rådligt att vid anvisande af medel till
byggnadsföretaget i fråga till dessa utsigter taga hänsyn.

Med afseende å ifrågavarande byggnads historiska betydelse och
framstående läge finner utskottet önskvärdt, att en yttre restaurering
af densamma måtte komma till stånd. Den plan härför, som nu blifvit
framlagd, synes ock kunna i väsentliga delar godkännas, men utskottet
anser dock, att vissa förenklingar, särskildt beträffande taket med dess
prydnader, lämpligen borde deruti vidtagas. Härigenom skulle kostnaderna
för restaureringen kunna i någon mån nedbringas, och torde
med afseende härå det för ändamålet afsedda beloppet böra begränsas
till 73,000 kronor eller den summa, som enligt de ursprungliga, för
1893 års Riksdag framlagda beräkningarna ansetts erforderlig. Utskottet
hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att af
behållningen å fonden för anordnande af lokaler för
statens embetsverk i hufvudstaden må disponeras ett
belopp af 73,000 kronor till restaurering utvändigt, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar,
af det så kallade gamla kungshuset i Stockholm.

Stockholm den 4 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1897.