Statsutskottets Utlåtande N:o 65 (Utlåtande 1896:Su65 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

N:o 65.

Ank. till Rikad. kansli den 30 april 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
statsanslag för reparation af kapell i Muonionalusta
kapellag m. m.

(2:a U. A.)

Uti eu den. 13 sistlidne mars till Riksdagen aflåten, till förberedande
behandling af statsutskottet remitterad proposition (n:o 51) har Kongl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bifogadt protokoll öfver ecklesiastikärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1897 anvisa ett belopp af 6,500 kronor, att i mån af behof användas
till iståndsättande af kapellbyggnad i Muonionalusta och uppförande af
stängsel kring kyrkogården derstädes äfvensom till anskaffande af för
kyrkan erforderliga inventarier.

Till åberopade statsrådsprotokollet bar föredragande departementschefen
till en början erinrat, hurusom, på framställning af Kongl. Maj:t,
Rikets år 1857 församlade Ständer för bildande af en kapellförsamling
inom Pajala socken af Norrbottens län beviljat, bland annat, dels för en
gång 4,800 riksdaler till uppförande af en kapellbyggnad i Muonionalusta
och 4,000 riksdaler till inköp af hemmanet n:o 1 om Vio mantal i
Muonionalusta by till boställe åt den blifvande kapellpredikanten, dels
ock tills vidare årligen 600 riksdaler till lön åt samme predikant, hvarefter
kammarkollegium genom kongl. bref den 20 mars 1858 förständigats
att vidtaga de åtgärder, som med anledning häraf kunde vara erforderliga.

Bill. till Riksd. Prof. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 50 Htt/t. (N:o 65).

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

Med föranledande häraf hade — fortsätter departementschefen — boställe
inköpts och kapellbyggnad uppförts, hvarjemte åt kyrkoherden i Pajala
församling uppdragits att jemväl tjenstgöra såsom predikant i det nybildade
kapellaget. Egen kapellpredikant hade kapellaget erhållit först
den 1 juli 1892, och dess kyrka hade ej blifvit invigd förr än den 11
december sistnämnda år, då jemväl besigtning å kyrkan hållits af kontraktsprosten
P| O. Grape och kyrkoherden i Karesuando Isak Johansson.
Dervid hade anmärkts dels åtskilliga bristfälligheter å kyrkan, kvilka
tarfvade reparation, och dels frånvaron af en del nödiga inventarier. Då
domkapitlet i Hernösand på framställning af Grape förelagt Muonionalusta
kapellag att ofördröjligen afhjelpa de anmärkta missförhållandena, men
detta icke ansett sig kunna anskaffa nödiga medel härtill, hade kapelllaget
hos Pajala församling anhållit, att kostnaderna för kyrkans reparation
och dess förseende med erforderliga inventarier måtte debiteras å
den gemensamma kyrkokassan. Denna begäran hade af Pajala församling
å kyrkostämma afslagits på den grund, att denna församling icke tagit
någon del i kapellagets tillkomst. Sedan så väl Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län som kammarkollegium lemna! utan afseende
kapellagets besvär öfver berörda kyrkostämmobeslut, hade besvären fullföljts
hos Kongl. Maj:t, men, enär det ej kunde anses utredt, att Pajala
församling hade skyldighet att underhålla Mounionalusta kapell med hvad
dertill hörde, hade Kongl. Maj:t genom utslag den 20 december 1894
faststält det slut, hvari kammarkollegium och Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i målet stannat.

Eedan innan Kongl. Maj:ts berörda utslag meddelades, hade Muonionalusta
kapellag jemlikt beslut den 15 januari 1894 till Kongl. Maj:t
inkommit med en ansökan, deri kapellaget efter omnämnande af ofvan
anmärkta förhållanden vidare anfört hufvudsakligen följande: De vid besigtningen
den 11 december 1892 påyrkade reparationerna och till inköp
föreslagna inventarierna skulle efter låg beräkning draga en utgift å
2,500 kronor. Många då icke kända bristfälligheter hade sedermera
visat sig. Särskild! hade behofvet af värmeinrättning i kyrkan visat sig
vara synnerligen trängande. Härtill komme, att tillsättandet inom kapelllaget
af en examinerad, i svenska språket kunnig klockare vore hardt
när ett lifsvilkor, för att det svenska elementet vid gudstjensten icke
skulle i denna gränsort alldeles duka under vid sin hårda kamp mot finska
inflytanden. Kapellaget, som vore mycket fattigt, med en särdeles gles,
till största delen medellös befolkning, hvilken den 31 december 1893

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

utgjordes af 444 personer, deraf 183 barn under 15 år, egde emellertid
icke medel till afhjelpande af ofvan anmärkta behof. Kapellagets hela
fyrktal uppginge då till 1,100, hvaraf på predikanten komme 178. Inom
kapelläget funnes, utom predikanten, inga andra tjensteman än två kronojägare
och endast en handlande, hvilken drefve en obetydlig rörelse. Om
kommunikationer kunde man knappast tala i dessa obygder, der närmaste
punkten i svenska landsvägsnätet vore belägen 10 mil borta, och lifsförnödenheterna
dyra, hvartill komme, att missväxt inträffat de tre sista
åren, och att renar anstalt stor skada inom kapellaget. På grund häraf
anhölle kapellaget, att Kongl. Maj:t täcktes dels anvisa ej mindre erforderliga
medel till bestridande af de ifrågasatta reparationernas verkställande
och inventariernas inköpande än äfven 500 kronor till en
värmeugn i sjelfva kyrkan och 200 kronor till en mindre värmeugn i
sakristian samt 300 kronor såsom årligt anslag till klockaretj enstens
uppehållande af dertill kompetent person, dels ock meddela kapellaget
tillstånd att kostnadsfritt få taga för kyrkoreparationen erforderligt virke
från den inom kapellaget belägna kronopark.

Öfver denna ansökning hade yttranden afgifvits af länsmannen i
Paj ala distrikt, kyrkoherden i Paj ala församling, vederbörande kontraktsprost,
domkapitlet i Hernösand samt Kongl. Maj ris befallningshafvande;
och hade tillika kammarkollegium och statskontoret med öfverlemnande
af dessa yttranden i ärendet afgifvit gemensamt utlåtande, hvarefter infordradt
yttrande inkommit från domänstyrelsen.

Af dessa handlingar inhemtades hufvudsakligen följande.

Länsmannen hade, med vitsordande af de i ansökningen lemnade
uppgifterna förordat densamma i dess helhet.

Kyrkoherden hade, i betraktande deraf, att det för Muonionalusta
kapellag skulle blifva alltför betungande att bekosta de ifrågasatta reparationerna,
tillstyrkt beviljande åt kapellaget för en gång af 2,500 kronor
för nyssberörda ändamål äfvensom 500 kronor till värmeapparater i
kyrkan, helst, i händelse kapellaget ej blefvc förhjelpt till kyrkans försättande
i värdigt skick, de uppoffringar, staten förut haft för kapellagets
bildande, syntes kyrkoherden vara försprida. Kontraktsprosten ansåge den
gjorda kostnadsberäkningen för kyrkans iståndsättande och inventariers
anskaffande alltför lågt tilltagen, men anmärkte tillika, att det efter denna
låga beräkning skulle blifva nästan omöjligt för det lilla och fattiga
kapellaget att åstadkomma de erforderliga medlen, i synnerhet som det
snart blefve en nödvändighet för kapellaget att inrätta en folkskola. På

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

grund häraf och på de i ansökningen anförda skäl hade kontraktsprosten
hemstält om anvisande af 3,000 kronor för kyrkans reparation och för
inköp af inventarier och 700 kronor för anskaffande af en för kyrkan
och sakristian gemensam värmeugn. Deremot ansåge han statens mellankomst
för klockarens aflöning icke vara behöflig, enär, om folkskolelärareoch
klockaretjensterna sammansloges, klockarelönen icke behöfde blifva
så betungande, att för dess utgörande erfordrades bidrag af allmänna
medel. Domkapitlet hade funnit,'' att hvarken af kapellaget eller af
kontraktsprosten lemnats någon tillfredsställande utredning rörande kostnaderna
och att i kostnadsförslaget upptagits åtskilligt, som invåname
skola kunna åstadkomma af egna krafter. Men då de ifrågasatta större
reparationerna samt anskaffande af värmeugn och åtskilliga andra inventarier
syntes domkapitlet erfordras, och kapellaget ej kunde tillskjuta
erforderliga medel, samt då, enligt domkapitlets åsigt, Kongl. Maj:ts
befallningshafvande bäst kunde bestämma det för berörda ändamål oundgängligen
erforderliga beloppet, hemstälde domkapitlet, att statsbidrag
till det belopp, som kunde komma att af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslås, måtte beviljas Muonionalusta kapellag för reparation
och uppvärmning af församlingens kyrka och anskaffande af erforderliga
inventarier för densamma.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade till en början erinrat, hurusom
Kongl. Maj:ts befallningshafvande vid afgifvande af yttrande i anledning
af Muonionalusta kapellags hos Kongl. Maj:t anförda besvär i fråga
om Pajala församlings ofvanberörda kyrkostämm obeslut dels uttalat den
iippfattningen, att den del af Pajala socken, som under de senaste årtiondena,
äfven af myndigheter och embetsverk, benämnts Muonionalusta
kapellförsamling, i sjelfva verket icke vore någon kyrkligt kommunal
enhet för sig, enär, ehuruväl förslag upprättats om afskiljande af visst
område ifrån Pajala socken till ett kapellag under nyss angifna benämning,
något uttryckligt beslut om områdets utbrytande till en särskild
församling, Kongl. Maj:ts befallningshafvande veterligen, icke meddelats,
dels ock framhållit, hurusom goda grunder förelåge att låta frågan om
den tilltänkta kapellförsamlingens utbrytning ännu någon tid anstå, enär
densamma i anseende till ortens ända till ytterlighet torftiga vilkor icke
vore i stånd att bära de ekonomiska åligganden, som af en sådan utbrytning
blefve en följd. Med denna uppfattning och då uppförandet
af kyrkan i Muonionalusta, i afseende å hvars byggande, underhåll och
förseende med inventarier, så vidt Kongl. Maj:ts befallningshafvande

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

kunnat utreda, Pajala församling ej iklädt sig några förpligtelse!-, bekostats
af medel, livilka Riksdagen för ändamålet anslagit, samt då
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge de förhållanden fortfarande föreligga,
hvilka påkallat uppförandet af kyrka och anordnandet af särskild
själavård inom ifrågavarande aflägsna gränsort, der befolkningen derförinnan
varit van att i fråga om presterliga förrättningar vända sig till
grannlandets presterskap, funne Kongl. Maj:ts befallningshafvande det
tillkomma staten att iståndsätta kyrkan med hvad dertill hörde och
förse densamma med nödtorftiga inventarier, dervid enligt Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes åsigt någon medverkan dock skäligen borde kunna
påräknas från orten.

Till utrönande af de brister, som vidlådde kyrkan, äfvensom af
kostnaderna för dessas afhjelpande hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föranstaltat om sådan syn, som i kongl. brefvet den 22 mars 1759 omförmäles.
Af protokollet vid nämnda syn, hvilken förrättats af t. f.
domhafvanden i Torneå domsaga med biträde af byggnadskunnig person
jemte två handtverkare i närvaro af predikanten å platsen, framginge,
att kostnaderna för kyrkans iståndsättande samt förseende med klockor
och en del öfriga inventarier beräknats till 5,327 kronor 76 öre. Härtill
skulle enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beräkning komma 250
kronor för ett staket omkring kyrkogården, 700 kronor för anskaffande,
uppforsling och uppsättning af värmeugn samt kostnaderna för bårhus
äfvensom för armatur för belysning af kyrkan samt parament, hvadan
sammanlagda kostnaden för kyrkans iståndsättande och förseende med
nödtorftiga inventarier skulle lågt beräknadt belöpa sig till minst 7,000 kronor.

Vidare hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att, då antalet
skattebetalande hemmansegare och åbor inom Muonionalusta utgjorde
endast 33, hvilka måste anses befinna sig i synnerligen torftiga vilkor;
då i denna aflägsna landsända ej heller funnes industriella anläggningar
af något slag, som kunde deltaga i utgiftsbördorna; och då hemmantalet
utgjorde allenast 6 21/82 mantal, kapellbornas oförmåga att med egna hjelpmedel
iståndsätta kyrkan måste anses till fullo ådagalagd. Kongl. Maj:ts
befallningshafvande hade derför på det lifligaste tillstyrkt bifall till ansökningen
om understöd och, vidkommande det belopp, som i sådant
hänseende borde anslås, framhållit nödvändigheten af att hvad som
borde göras gjordes på en gång samt grundligt och omsorgsfullt. Pock
ansåge Kongl. Maj:ts befallningshafvande statsanslaget icke behöfva sättas
högre än till 6,500 kronor, enär billigtvis borde kunna fordras, att kapell -

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

hörna genom körslor och dagsverken eller eljest medhjelpte till och
ansvarade för, att de erforderliga arbetena blefve, med användande af ett
statsanslag utaf nyssnämnda storlek, fullständigt utförda. I följd häraf
ansåge Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig sakna anledning tillstyrka
ansökningen i hvad den afsåge erhållande af kostnadsfritt virke från
kronans skogar, likasom Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej heller, på
de af kontraktsprosten anförda skäl, funne sig böra förorda ansökningen
om ett årligt anslag af 300 kronor för uppehållande af en klockarebefattning.

Jemväl kammarkollegium och statskontoret hade funnit kapellbornas
oförmåga att sjelfva bekosta kyrkans iståndsättande vara ådagalagd
och ansåge, att, derest staten ej trädde emellan, fara vore för handen, att
kyrkan komme att alldeles förfalla, och följaktligen det intresse, staten
genom medels anslående till uppförande af kyrka och anordnande af särskild
själavård inom ifrågavarande aflägsna gränsort velat tillgodose, att
omintetgöras. Dessa myndigheter ansåge följaktligen, att staten ej nu
borde undandraga sig att lemna understöd till kyrkans iståndsättande och
förseende med erforderliga inventarier. Under anmärkning att embetsverken
ej tilltrodde sig att bedöma, huruvida det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagna understödet kunde, utan att blifva för ändamålet
otillräckligt, minskas med mera än värdet af det för de ifrågasatta förbättringarnas
verkställande erforderliga virke, hvilket enligt embetsverkens
förmenande borde kunna få kostnadsfritt efter anvisning af vederbörande
skogstjensteman tagas å den inom kapellaget belägna kronoparken, hade
bemälda embetsverk hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos Kiksdagen
göra framställning om anvisande på extra stat, för att i mån af behof
användas, af det belopp, som, med beräkning att utsyning från kronoparken
af nödigt virke finge ega rum, kunde anses erforderligt för kyrkans
iståndsättande och anskaffande af inventarier m. m. enligt det vid syneförrättningen
uppgjorda förslag med deri af Kongl. Maj ds befallningshafvande
föreslagna tillägg. Beträffande det begärda anslaget till aflöning
af en klockare hade embetsverken åberopat kontraktsprostens yttrande
och afstyrkt bifall till ansökningen i denna del.

Slutligen hade domänstyrelsen anfört, att, ehuru styrelsen ej med
bestämdhet kunde uppgifva, huruvida det till kyrkoreparationen erforderliga
virket kunde erhållas från det till kapellpredikantsboställe för statsmedel
inköpta hemmanet, hvars skog ej ännu blifvit, till ordnad hushållning indelad,
styrelsen likväl i betraktande af de stora skogstillgångar, som vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

afvittringen i Pajala socken ock Muonionalusta kapell tilldelats såväl de
särskilda hemmanen som kommunerna, lika med Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge sig sakna anledning tillstyrka kostnadsfri virkesafhemtning
från kronans skog.

För egen del har departementschefen funnit sig på skäl, som af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande och domänstyrelsen anförts, icke kunna
förorda den af Muonionalusta kapellag gjorda framställningen i hvad den
afsåge rätt för kapellaget att för den ifrågasatta kyrkoreparationen
kostnadsfritt taga virke från den inom kapellaget belägna kronopark,
likasom departementschefen, i likhet med åtskilliga af de i ämnet hörda
myndigheterna, ansåge kapellagets begäran om årligt anslag till klockaretjenstens
uppehållande icke böra till någon Kongl. Majds åtgärd föranleda.
Deremot har departementschefen, i anledning af kapellagets framställning
om bidrag till reparation af kapellagets kyrka och till anskaffande af
erforderliga kyrkoinventarier, på de af Kongl. Maj ds befallningshafvande
samt kammarkollegium och statskontoret framhållna skäl och med särskild
hänsyn till den af Kongl. Maj ds befallningshafvande föranstaltade utredning
hemstält om aflåtande till Riksdagen af den framställning, som ofvan
meddelats.

Med afseende af den af domänstyrelsen i detta ärende meddelade
upplysning, att vid afvittringen i Pajala socken och Muonionalusta kapelllag
stora skogar tilldelats såväl de särskilda hemmanen som kommunerna,
har utskottet visserligen hyst tvekan, huruvida statens mellankomst vore
behöflig för bestridande af de utgifter beträffande Muonionalusta kapell,
för hvilka anslag nu blifvit af Kongl. Maj:t äskadt. Men då icke närmare
blifvit utredt, hvad af dessa skogstillgångar belöper sig å kapellaget och
dertill hörande hemman, samt det synes angeläget att kapellet, i hvilket
enligt utskottets mening gudstjenst bör hållas på svenska språket i samma
mån som detta kan af befolkningen uppfattas, med det snaraste varder,
på sätt Kongl. Maj:t föreslaget, iståndsatt och försedt med nödiga inventarier
samt stängsel kring kyrkogården, har utskottet, som anser att för
framtiden kapellets underhåll bör bekostas af Muonionalusta kapellag,
funnit sig böra tillstyrka, att statsanslag för nu ifrågavarande ändamål
beviljas. Vid granskning af det till stöd för framställningen åberopade
kostnadsförslaget har utskottet emellertid funnit, att dels genom felräkning,
dels genom uppskattning af åtskilliga arbeten och materialier till alltför
högt belopp förslaget kommit att sluta å eu summa, som måste anses

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

öfverstiga de verkliga kostnaderna; och håller utskottet med anledning
häraf före, att anslaget kan begränsas till 6,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för år
1897 anvisar ett belopp af 6,000 kronor, att i mån af
behof användas till iståndsättande af kapellbyggnad i
Muonionalusta och uppförande af stängsel kring kyrkogården
derstädes äfvensom till anskalfande af för kyrkan
erforderliga inventarier.

Stockholm den 30 april 1896.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1896.