Statsutskottets Utlåtande N:o 65 (Utlåtande 1891:Su65 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

Nio 65,

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1891, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag till upprätthållande
af rikets neutralitet.

(l:a U. A.)

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 38) har herr
O. Alin hemstält, att Riksdagen måtte till Kong!. Maj:ts disposition
ställa en summa af 6,500,000 kronor att — om Kongl. Maj:t så pröfvade
lämpligt och nödigt, redan under innevarande år — användas till sådana
åtgärder, som, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den i herr statsrådet
och chefens för landtförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden af den 12 januari innevarande
år omnämnda utredning, af Kongl. Maj:t pröfvades oundgängligen nödvändiga
för att kunna upprätthålla rikets neutralitet i händelse af kri^
i dess närhet. ö

Till berörda statsrådsprotokoll hade, såsom motionären i sin motion
erinrat, departementschefen, i fråga om de extra anslagen till landtförsvaret,
anfört, huru som angeläget vore, att i främsta rummet de försvarsanstalter
_ tillgodosåges, hvilka, derest vårt land af eu eller annan
orsak skulle finna sig nödsakadt att med väpnad hand skydda sin neutralitet,
komme att för detta ändamål företrädesvis tagas i anspråk.

Som skäl derför hade departementschefen med styrka framhållit
den af historien bekräftade sanningen, att en s. k. neutralitetsförklarino- icke
kunde inskränkas'' till ett blott tillkännagifvande af det neutrala landet,
a it det hade för afsigt att ej inblanda sig i det krig, som hotade att
utbryta eller redan utbrutit, utan att denna förklaring måste, framför
allt om kriget fördes i närheten, åtföljas af verkliga rustningar, hvarigenom
nämnda land, sina folkrättsliga pligter likmätigt, satte sig i stånd

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 4 Smil. 1 Afd. 46 Höft. (N:o 65.) i

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

att, der så erfordrades, med våld hindra de krigförande magterna att,
för befordrande af sina syften, beträda dess område eller tillgodogöra
sig dess hjelpkällor.

Enligt den utredning, som på Kongl. Maj:ts uppdrag af särskildt
utsedde sakkunnige blifvit verkstäld, skulle, enligt departementschefens
uppgift, hvad Sverige vidkomme, vid dylika rustningar erfordras 9 å 10
millioner kronor endast för sådana behof — såsom försättande i försvarsgiltigt
skick af landets gränsfästningar, anskaffande af fästningsartillerimateriel
och upprättande af nya fasta försvarsanstalter in. m. dylikt —
som vore af beskaffenhet att kunna genom extra anslag tillgodoses. Beloppet,
yttrade departementschefen vidare, skulle må hända synas oväntadt
stort, men det kunde icke förnekas, att, frånsedt de ofta framhållna
bristerna i det lefvande försvarets organisation, äfven arméns materiel
och framför allt fästningarna och deras bestyckning icke befunne sig i
ett med motsvarande materiel i Europas öfriga länder jemförligt skick;
och det borde inses, att vid en eventuel mobilisering för neutralitetens
upprätthållande beskaffenheten af det döda försvaret måste komma att
erhålla en synnerligen stor betydelse.

Under liknande förhållanden i andra länder hade man, i känslan af
de stora faror, uppskof med fyllandet af bristerna i försvarsmaterielen
kunde framkalla, ej skytt att för densammas komplettering och förbättring
använda lånta medel. Då emellertid, enligt departementschefens
mening, ett dylikt tillvägagående icke borde hos oss ifrågasättas, och
nämnda behof sålunda måste fyllas med de jemförelsevis mindre anslag,
som i den årliga budgeten kunde för dem afmattas, så funne sig departementschefen
böra inskränka sig till att föreslå, att anslag denna gång
äskades endast till fullbordande och förbättring af de fasta försvarsanstalter,
som redan funnes till skydd för vissa särskildt hotade punkter i
vårt land.

I statsverkspropositionen, fortsätter motionären å sid. 2, äskades
anslagsbelopp, hvilka för båda försvarsdepartementens hufvudtitlar tillsammans
uppginge till ungefär 500,000 kronor af den ofvan angifna
summa af 9 k 10 millioner kronor, som, enligt verkstäld utredning, vore
oundgängligen erforderlig för att rikets neutralitet under ett eventuelt
krig skulle kunna upprätthållas. Om ifrån sistnämnda summa afdroges
de, enligt hvad ifrån tillförlitligt håll uppgifvits, deri inberäknade kostnaderna
för de mobiliserade truppernas utrustning med hvad som ännu
kunde felas i full utrustning med persedlar, fordon, hästar, äfvensom
kostnaderna för deras transport och underhåll till och med den dag de
inträffade å bestämmelseorten, eller tillsammans 3,000,000 kronor, så

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

återstode i rundt tal 6,500,000 kronor såsom nödiga för att fylla de
återstående af de behof, som enligt ofvan nämnda utredning oundgängligen
måste fyllas för att vårt försvar skulle vara försatt i det skick,
att en neutralitetsförklaring med sannolikhet kunde väntas blifva respekterad.

Anvisandet af ifrågavarande penningebelopp syntes motionären vid
innevarande riksdag så mycket mindre böra möta svårigheter, som erforderliga
medel, enligt hans mening, funnes tillgängliga i det öfverskott,
som beräknats uppstå å 1890 års statsreglering, till belopp af 7,094,000
kronor, hvilka, såsom af det statsverkspropositionen åtföljande utdrag
af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 12 januari innevarande
år framginge, enligt statsrådet och chefens för finansdepartementet åsigt
kunde utan olägenhet redan nu tagas i anspråk, derest omständigheterna
skulle dertill föranleda.

Då Riksdagen icke lärer underlåta att jemväl för år 1892 till Kongl.
Maj:ts disposition ställa de vanliga kreditivsummorna för användande
till rikets försvar, der så pröfvas nödigt, och några särskilda omständigheter,
så vidt utskottet har sig bekant, icke mellankommit, som må
föranleda till anvisande af extra anslag för försvarets stärkande, sedan
dess tillfälliga anslagsbehof för år 1892 blifvit af Riksdagen pröfvade,
samt dessutom utredning ej föreligger, huru den ifrågasatta anslagssumman
skall användas, vid hvilket förhållande tillförlitlig ledning saknas
ej allenast för bedömande af de antydda försvarsåtgärdernas behöflighet
och ändamålsenlighet, utan äfven för beräknandet af kostnaderna derför,
får utskottet hemställa,

att herr Alins ofvan oförmälda motion ej må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 maj 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

Reservationer:

af herrar grefve G. Sparre, V. N. Ekenman, grefve E. C. A. Piper,
F. Boström och H. R. Törnebladh mot den af utskottet använda motivering;

af herrar R. G. von Hedenberg, friherre B. A. Leijonhufvud och
K. Bohnstedt, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva
följande lydelse:

»Om än stärkandet af landets lefvande försvarskrafter i främsta rummet
är af nöden, torde dock derjemte förefinnas ett oafvisligt behof att
öka och förbättra det s. k. döda försvaret; och derom hafva vederbörande
militära myndigheters under de senare åren för Kongl. Maj:t anmälda
framställningar i förevarande ämne nogsamt vittnat. I detta hänseende
vill utskottet endast erinra om generalfälttygmästarens i statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 11 januari 1890 omförmälda skrifvelse
angående artilleriets anslagsbehof för år 1891, hvaraf inhemtas,
bland annat, att förrådens behållning under de 10 sista åren så nedgått,
att tillgången på ammunition af alla slag med ett värdebelopp af
700,000 kronor understege motsvarande tillgång år 1879, äfvensom om
marinförvaltningens framställning angående erforderlig anskaffning af
artillerimateriel för år 1892, hvaraf framgår, att till vapen, ammunition,
skjutförsök och bestyckning å sjöbefästningarna för nämnda år erfordrades
ett belopp af 805,900 kronor, hvilken anslagsbegäran emellertid icke
blifvit i sin helhet för Riksdagen framlagd. Till detta kommer den fullständiga
saknaden af fast försvar i Norrland.

Då nu, genom kamrarnes skiljaktiga beslut rörande Kongl. Maj:ts
framställningar om stärkande af landets lefvande försvarskrafter, frågan
härom för närvarande förfallit, har utskottet ansett angeläget vara, att
det döda försvaret tillgodoses i de rigtningar, här ofvan antydts.

Beträffande det belopp, som för sådant ändamål må kunna anvisas,
har utskottet förestält sig, att ungefärligen den andel af statens tillgångar,
som vid bifall till Kongl. Maj:ts nyssberörda framställningar skulle tagits
i anspråk för år 1892, nu i stället lämpligen skulle kunna för det
döda försvarets upphjelpade användas; och då således, såsom af utskottets
utlåtande n:o 53 närmare inhemtas, de af Kongl. Maj:t föreslagna åtgärderna
för det lefvande försvarets stärkande skulle betingat en kostnad
för år 1892 af dels, i och för utsträckningen af de värnpligtiges öfningstid,
sammanlagdt 1,260,938 kronor, dels, för ökande af Norrlands försvarskrafter,
tillsammans 485,362 kronor, och dels, för ytterligare lin -

Statsutskottets Utlåtande N:o 65. 5

dring i rustnings- och roteringsbesvären, 926,000 kronor, eller alltså
till hopa 2,672,000 kronor, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att
motionärens förslag på det sätt bifalles, att, för tillgodoseende af det
döda försvaret, till Kongl. Majrts disposition ställes ett extra anslag för
år 1892 af 2,500,000 kronor. S

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen, med anledning af herr Alins omförmälda
motion och till främjande af rikets förmåga
att upprätthålla sin neutralitet, må på extra stat för
år 1892 anvisa ett belopp af 2,500,000 kronor att af
Kongl. Maj:t användas till stärkande af landets fasta
försvar och anskaffning af för försvaret nödig utredning
på det sätt, Kongl. Magt, efter vederbörandes
hörande, pröfvar lämpligt.»

Bill. till Riksd Prat. 18.91. 4 Sami.

1 Afd. 46 Höft.