Statsutskottets Utlåtande N:o 63 (Utlåtande 1892:Su63 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

N:o 63.

Ank. till Eiksd. kansli den 3 maj 1892, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
af viss kronan tillhörig, i hufvudstaden belägen
mark, samt om beredande af nytt kasernetablissement för
lifgardet till häst in. m. (I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 4 februari innevarande år har Kongl. Maj:t i
en samma dag gifven till statsutskottet förberedande behandling öfverlemnad
proposition (n:o 31) föreslagit Riksdagen att besluta

att till Stockholms stad måtte, på de i en af stadsfullmägtige i
Stockholm afbiten, i statsrådsprotokollet intagen skrifvelse den 26 januari
1891 närmare angifna vilkor, få under eganderätt öfverlåtas all
den här i hufvudstaden belägna, kronan tillhöriga mark, som i skrifvelsen
till dylik upplåtelse ifrågasattes;

att samtliga de inom qvarteron L, O, N och M å en vid propositionen
bilagd karta belägna områden, som, efter det öfverenskommelse
i nyss omförmälda afseende blifvit med staden Stockholm träffad,
skulle komma att tillhöra kronan, måtte i den ordning, Kongl. Ma:jt
kunde pröfva lämpligt, få för kronans räkning föryttras, dock under
lull. till Rikti. mot. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 43 Haft. (Näs 63—61.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

vilkor, hvad anginge den sålunda föreslagna försäljningen, att densamma
ordnades så, att för de områden, som komme att föryttras,
måtte erhållas en köpeskilling, motsvarande ett medelpris af minst fem
kronor för hvarje qvadratfot;

att af de medel, som inflöte vid försäljning af såväl nyssnämnda
som de förut till gardesregementena upplåtna, vid 1885 års riksdag till
afyttring bestämda områden, måtte till beredande åt lifgardet till häst
af nytt kasernetablissement äfvensom till förflyttning af artilleriets ammunitionsförråd
och laboratorium användas ett belopp af 2,300,000
kronor; samt

att medel till såväl nyssnämnda byggnadsföretag som ock de gaturegleringsarbeten,
b vilka till följd af den ifrågasatta försäljningen af
ofvan angifna områden erfordrades, måtte få, efter Kongl. Maj:ts bepröfvande,
af statsverkets tillgångar förskjutas.

I sammanhang med detta ärende bar utskottet till behandling föreliaft
en af herr J. H. G. Fredholm inom Andra Kammaren väckt, jemväl
till utskottet remitterad motion (n:o 191), deri föreslagits, att, för
den händelse Riksdagen lemnade bifall till den i Kongl. Maj:ts proposition
n:r 31 gjorda framställning om försäljning af lifgardets till bäst
tomter, Riksdagen då jemväl måtte besluta om sättet och vilkoren för
sj elfva försäljningen.

Till förenämnda statsrådsprotokoll bar statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet till en början anfört, att redan vid föredragning
inför Kongl. Maj:t den 20 februari 1885 af frågan om beredande
af nya kasernetablissement för Svea och Andra lifgardet, hade
dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet fäst
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på det mindre tillfredsställande skick, i
hvilket jemväl lifgardets till bäst kasernetablissement befann sig. På
sätt departementschefen upplyst, skulle, enligt en utredning, som i
detta afseende lemnats af chefen för lifgardesbrigaden, de å detta
etablissement erforderliga utvidgnings- och reparationsarbetena, äfven
om desamma inskränktes till det allra nödvändigaste, fordra eu summa
af 186,000 kronor, och chefen för fortifikationen hade, såsom departementschefen
vidare yttrat, i sitt den 2 april 1884 i ämnet afgifna utlåtande
anmält, att, derest jemte nyssnämnda arbeten äfven en utvidgning
af kasernbyggnaden ansåges nödig, så att det för manskap stadgade
kasernutrymme skulle kunna, jemväl i det fall att en femte
sqvadron förlädes i etablissementet, inom detsamma beredas, kostuaderna
för kasernetablissementets iståndsättande skulle komma att uppgå
till 295,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N-.o 63.

Någon framställning’ om anslag för dessa reparations- och utvidgningsarbeten
hade emellertid ej aflåtits till Riksdagen. Förslag att genom
afyttrande af de åt fotgardesregementena upplåtna områden bereda
medel för uppförande åt dessa regementen af nya kasernetablissement
hade då redan bragts å bane, och ehuru något bestämdt förslag
till förflyttning äfven af lifgardets till häst kasernetablissement ej
förelåg, hade dock tydligt af departementschefens ofvannämnda anförande
framgått, att han fann den väckta frågan om förbättringar i
sist omförmälda regementes nuvarande etablissement likaledes böra
på nyssnämnda sätt lösas. Han hade visserligen icke ansett skäl då
föreligga att i sammanhang med den ifrågasatta afyttringen af fotgardesregementenas
förutvarande tomtområden föreslå försäljning af lifgardets
till häst tomt, men hade å andra sidan förmält, att som, derest
i^ssnämnda afyttring och den dermed i samband stående regleringen
af de lifgardets till häst kasernetablissement omgifvande tomterna
komme till stånd, den tid antagligen icke vore aflägsen, då en
förflyttning utaf äfven detta kasernetablissement med största fördel för
statsverket kunde ega rum, det icke syntes honom lämpligt att på det
nuvarande etablissementet nedlägga de i sådant afseende beräknade, ej
obetydliga summor.

Riksdagen hade — fortsätter departementschefen •— för sin del
gått ännu längre. I den skrifvelse, som Riksdagen den 20 maj 1885
aflät såsom svar å Kongl. Maj:ts proposition om beredande af nya
kasernetablissement åt de båda fotgardesregementena, hade nemligen,
bland annat, yttrats, att, då Riksdagen ansett sig böra medgifva den
föreslagna försäljningen af den till fotgardesregementena upplåtna mark,
det syntes med skäl kunna ifrågasättas, huru vida icke en förflyttning
af jemväl lifgardets till häst kasernetablissement lämpligen borde i
sammanhang dermed ega rum, att, enligt hvad Riksdagen inhemtat,
tjenlig plats för detta etablissement kunde beredas i närheten af och
öster om de för fotgardesregementena föreslagna nya kasernbyggnaderna,
att värdet å de till ifrågavarande kasernetablissement gränsande
tomter skulle, enligt hvad Riksdagen med visshet antoge, betydligt
höjas, derest äfven det dertill hörande området blefve upplåtet till
byggnads platser, samt slutligen att, då Riksdagen sålunda ansett, att
jemväl nämnda område afyttras, Riksdagen funnit sig böra i sammanhang
dermed framhålla, att upplåtandet af detta område till byggnadsplatser
möjligen torde föranleda en förändrad tomtindelning af jemväl
den då till försäljning föreslagna marken.

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

Med undantag af en mindre modifikation i nämnda tomtindelning
både, enligt livad departementschefen meddelat, Riksdagens berörda skrifvelse
hitintills ej föranledt någon egentlig påföjd. Vid densammas
föredragning den 19 juni 1885 hade Kongl. Maj:t väl uppdragit åt
chefen för fortifikationen att till Kongl. Maj:t inkomma med de för
den ifrågasatta förflyttningen af lifgardets till häst kasernetablissement
erforderliga förslag och kostnadsberäkningar; hvarjemte Kongl. Maj:t,
på hemställan af nämnda chef, genom bref den 12 februari 1886 meddelat
föreskrifter om platsen för och utrymmet i det nya kasernetablissementet
äfvensom förordnat, att kostnadsberäkningarne alternativt
skulle omfatta jemväl förflyttning af artilleriets ammunitions förrådsoch
laboratorii-byggnader; men då chefen för fortifikationen sedermera
den 31 oktober 1887 hemstält, att som med hänsigt till den ringa
efterfrågan, de redan till försäljning utbjudna gardeskaserntomterna då
ännu rönt, det syntes honom föga sannolikt, att något nytt kasemetablissement
för lifgardet till häst under den närmaste framtiden kunde komma
i fråga, Kongl. Maj:t måtte medgifva, att med fullbordandet af förslagen
till dylikt etablissement finge tillsvidare anstå, hade Kongl. Maj:t dertill
lemnat bifall.

Det skäl, som sålunda bestämt Kongl. Maj:t att för tillfället medgifva
uppskof med förarbetena för en slutlig lösning af lifgardets till
häst byggnadsfråga, hade enligt departementschefens mening emellertid
numera förlorat sin giltighet. Försäljningen af de forna gardestomterna
hade hufvudsakligen under åren 1889 och 1890 fått den omfattning,
att nära hälften af det område, som skulle afyttras, blifvit kronan
frånhända och då dertill komme, att, på sätt öfverste Ribbing, hvilken
hade försäljningen sig anförtrodd, uti skrifvelse den 13 januari 1891
framhållit, befintligheten af ett stort kasernetablissement i omedelbar
närhet af de tomter, som till försäljning utbjödes, måste i viss mån
verka hämmande på afyttringen af de återstående tomterna, hade departementschefen
ansett sig böra vidtaga åtgärder för nämnda byggnadsfrågas
återupptagande och af sådan anledning genom särskilda
embetsbref uppdragit åt vederbörande myndigheter att till Kong]. Maj:t
inkomma med de förslag och yttranden, som för frågans framläggande
för Riksdagen vore af nöden.

Med ledning af de sålunda inkomna utlåtandena har departementschefen
lemnat följande redogörelse för den ställning, i hvilken frågan
för närvarande befinner sig.

I fråga om förhållandena inom det nuvarande kasernetablissementet
hade sekundchefen vid regementet i skrifvelse den 22 oktober 1890

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

inkommit med ett af särskilda utlåtanden från regementsläkaren och
regementsveterinären åtföljdt, yttrande och framginge deraf, bland annat,
att logementen vore alltför trånga, så att, då lufttillgången i ett kasernrum
i allmänhet ansåges böra utgöra minst 500 å 600 kubikfot per
man, logementen i denna kasern lemnade tillgång på högst 400 kubikfot;
att bottenvåningens logement, såsom utan mellanliggande källare
hvilande direkte på den af berg bestående marken, måste röna ett för
den derstädes inqvarterade personalen synnerligt ohelsosamt inflytande
af det i bergsskrefvorua ständigt qvarstående grundvattnet; att då i
brist på utrymme tvättställ för manskapets behof måst i sjelfva logementen
anbringas, golfvet derstädes ständigt hölle sig fuktigt till men
för sundheten inom logementen; att logementens ventilering, såsom
skeende genom i fönstren insatta ventiler, lemnade mycket öfrigt att
önska; att etablissementet vore i saknad af uppvärmda korridorer för
manskapets uppställning, af till lektionsrum afsedda lokaler samt af
läs- och slöjdrum, putsrum, erforderliga verkstadslägenheter samt bostadsrum
för musikunderofficerarne; att ordentliga lokaler för sekundchefs-,
majors-, regementspastors-, regementsläkare- och regementsveterinär-expeditionema
ej heller funnes att tillgå; att arrestlokalerna
inom etablissementet vore alldeles otillräckliga, så att t. ex. för brott
häktade och för mindre förseelser disciplinärt afstraffande lifgardister
ofta måste förvaras i samma rum; att regementets stora och dyrbara
förråd, såsom förvaradt å en skulle öfver sqvadronsstallarne, vore i höggrad
utsatt för eldfara; att stallarne, synnerligen de för lif- samt 3:dje
och 4:de sqvadronens hästar afsedda, vore för trånga och lede af ofullständig
och oändamålsenlig ventilation, så att de mer eller mindre utbredda
sjukdomar i andningsverktygen, som tid efter annan angripit
regementets hästar, enligt regementsveterinärens åsigt hufvudsakligen
haft sin grund i stallarnes beskaffenhet; att, då numera boningshus
uppförts i omedelbart grannskap af etablissementet, det för närvarande
tillämpade, föråldrade systemet för stallspillningens bortförande måst
utbytas mot mera tidsenliga och ganska kostbara anordningar; att sjukhuset
med sina låga, illa ventilerade rum vore ytterst bristfälligt och i
saknad af de allra nödvändigaste beqvämligheter; att ridhusen likaledes
vore otillräckliga, samt slutligen att den mörka och alldeles för trånga
matinrättningen befunne sig i ytterst dåligt skick.

Chefen för fortifikationen, som med anledning af denna sekundchefens
skrifvelse genom embetsbref den 3 november 1890 anmodats
att jemväl afgifva yttrande rörande det skick, i hvilket etablissementet
befunne sig, och i sammanhang dermed tillika till behandling upptaga

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

frågan om möjligheten att, med hänsyn till kasernbyggnadernas beskaffenhet,
under någon längre tid låta desamma utan mera omfattande
reparationer för sitt ändamål användas, hade, hvad anginge byggnadernas
nuvarande skick, uti sitt den 31 december 1890 afgifna utlåtande
till alla delar instämt med sekundchefen, dervid särskildt framhållande
sjuklokalernas bristfällighet och det efter chefens för fortifikationen
åsigt ur både sanitär och byggnadsteknisk synpunkt ytterst
menliga förhållandet, att golfven i nedra våningens manskapslogement
hvilade direkte på det underliggande berget eller på en fyllning under
och mellan golfbjelkarne, som under årens lopp blifvit mättad med
fuktighet.

Hvad anginge frågan om kasernetablissementets fortsatta användande
för sitt ändamål hade samme chef, efter anstäld besigtning af
byggnaderna förklarat, att, derest ett sådant användande skulle ifrågasättas,
etablissementet måste, till förekommande af allvarsamma faror
för så väl manskapets som hästarnes sanitära tillstånd, underkastas
högst betydliga reparations- och förbättringsarbeten. Dessutom hade,
genom den beslutade och delvis redan verkstälda försäljningen af kringliggande
kronotomter samt uppförandet å dessa tomter af stora byggnader
äfvensom Storgatans betydliga sänkning etablissementet blifvit så
kringskuret, att detsamma äfven af detta skäl icke vidare lämpar sig
att bibehållas, helst det numera, såsom en särskild följd af Storgatans
sänkning, gått förlustig sin naturliga utfartsväg, och den deraf föranledda
anordningen att förlägga hufvudingången till etablissementets
ena horn medfört flera olägenheter. Slutligen tillkomme den betänkliga
omständigheten, att det oväntadt hastiga bebyggandet af de utmed
Storgatan midtför stallbyggnaderna belägna tomterna medfört en stor
eldfara för dessa endast med få och trånga utgångar försedda byggnader,
å h vilkas vindar stora massor hö och halm funnes upplagda och
som sålunda måste tillsammans med de deri förvarade hästarne äfven
vid en i sig alldeles ofarlig vådeld i motliggande boningshus komma
att utsättas för mycken risk. Under påpekande jemväl af det stora
och gynsamma inflytande, en förflyttning af lifgardets till häst kasernetablissement
måste komma att utöfva på försäljningen af de gardesregementena
förut tillhöriga tomter, hvilkas afyttring 1885 års Riksdag
medgifvit, men som ännu ej blifvit försålda, hade alltså chefen för
fortifikationen förmält sin åsigt vara, att behofvet af ett ändamålsenligare
kasernetablissement för lifgardct till häst lämpligen borde på
det sätt afhjelpas, att med försäljning af det område, på hvithet det
nuvarande kasernetablissementet vore förlagdt, ett nytt sådant uppfördes.

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

I fråga vidare om tomtindelningen af det till lifgardet till häst nu
upplåtna område, som vid en dylik lösning af nämnda byggnadsfråga
skulle blifva disponibelt att afyttras, hade chefen för fortifikationen på
anmodan den 4 juli 1890 afgifvit utlåtande. Med upplysning, att den
del af området, som synes böra till tomter indelas, hade en sammanlagd
ytvidd af 35,937,5 qvadratmeter (407,686 qvadratfot), hade bemälde
chef deri erinrat, att, då Linnégatans förlängning redan inginge i planen
för regleringen af fotgardesregementenas förutvarande kaserntomter,
de gator och platser, som i och för nu ifrågavarande tomtindelning
behöfde ordnas, endast vore Styrmansgatan, utvidgad till 18 meters
bredd, samt två med denna gata parallela nyupptagna gator emellan
Storgatan och Linnégatans förlängning, den ena 18 och den andra 24
meter bred, äfvensom en mindre trekant norr om nyssnämnda förlängning
vid Narvavägen; och hade han föreslagit att beträffande gatudelarnes
öfverlåtande till Stockholms stad öfverenskommelse träffas på
följande vilkor nemligen,

l:o) att kronan utan ersättning på staden öfverlåter eganderätten
till den erforderliga gatumarken samt åtager sig kostnaden för de nya
gatudelames fullständiga ordnande med afloppsledningar samt tuktad
sten i både kör- och gångbanor, de senare inom huggen kant- och
rännsten, endast med det undantag, att å Styrmansgatans vidgade del
någon afloppsledning icke må behöfva läggas; samt

2:o) att staden åtager sig dels att för all framtid underhålla och
belysa samtliga inom det ifrågavarande området utlagda ga tudelar och
dels att till faststäld profil reglera Styrmansgatans öfriga del mellan
Linné- och Storgatan senast samtidigt med att kronan reglerar den utvidgade
delen af nämnda gatusträcka.

Öfver denna framställning hade yttrande infordrats från stadsfullmägtige
i Stockholm. I sitt den 26 januari 1891 afgifna utlåtande
hade de till en början upplyst, att de områden, som enligt chefens för
fortifikationen förslag skulle till Stockholms stad utan ersättning upplåtas,
omfatta nedannämnda ytvidder:

a) det område som erfordras till Styrmansgatans utvidgning på
östra sidan till 18 meters bredd i sträckan emellan Storgatan och den
till igenläggning bestämda Gumshornsgatan, omkring qvadratmeter 845,
h) den nya 18 meter breda gata, som parallel
med Styrmansgatan och i rät fortsättning af GrefMagnigatan,
skulle framdragas till Linnégatan, omkring.
........................................................................................ » 1,980,

Transport qvadratmeter 2,825,

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

Transport qvadratmeter 2,825,

c) den nya 24 meter breda gata, som i samma
rigtning skulle upptagas i rät fortsättning af Torsten sonsgatan,

omkring........................................................ » 3,400,

samt

d) det trekantiga område, som norr om Torsten sonsgatans

förlängning skulle utläggas i den vinkel,
som bildas vid Linnégatans och Narvavägens korsning,
omkring....................................................................... » 490.

Summa omkring qvadratmeter 6,715.

Beträffande vilkoren för den ifrågasatta öfverlåtelsen, får utskottet

hänvisa till den redogörelse, som deröfver finnes i statsrådsprotokollet
(sid. 10—12) meddelad.

Hvad vidare anginge frågan om den köpeskilling, som vid försäljning
af lifgardets till häst nuvarande kasernområde kunde antagas komma
att inflyta, hade chefen för fortifikationen derom yttrat sig i sitt vid
öfverlemnande af förslag till nytt kasemetablissement den 31 december
1890 afgifna utlåtande. På sätt nämnde chef tillkännagifvit, skulle
försäljningssumman enligt en af stadsingeniören i Stockholm på anmodan
af honom uppgjord beräkning, komma att uppgå till 1,789,363
kronor 50 öre motsvarande eu summa af icke fullt 4 kronor 40 öre
för hvarje af de 407,686 qvadratfot, som de å området utlagda 47
byggnadstomteme tillsammans inuehölle. Chefen för fortifikationen
hade dock förmält, att han, vid jemförelse med det försäljningspris,
som i medeltal erhållits för de redan afyttrade tomterna af fotgardesregementenas
mark, funne detta uppskattningsvärde väl lågt, helst dervid
jemväl borde tagas i betraktande de nu till försäljning ifrågasatta
tomternas fördelaktiga läge vid redan ordnade gator och inom eu redan
bebygd stadsdel. På sätt han tillkännagifvit, hade han derför genom
andra sakkunnige män låtit anställa en förnyad granskning och värdering
af ifrågavarande byggnadstomter och hade denna värdering, vid
hvilken nyssnämnda försäljningspris tagits till ledning och som i öfrigt
utgått från förutsättningen, att de nya gatorna vore vid försäljningen
fullständigt ordnade och att byggnadsverksamheten här i hufvudstaden
för framtiden komme att fortgå i samma omfattning, som under senaste
årtionde, gifvit vid handen, att försäljningspriset kunde antagas komma
att uppgå till 1,933,916 kronor 25 öre. Chefen för fortifikationen hade
till och med förmält, att, äfven om för närvarande, då byggnadsverksamheten
syntes vara i aftagande, högre pris än nyssnämnda icke

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

skulle kunna för dessa tomter ernås, man dock, efter hans öfvertygelse,
kunde utan fara för missräkning- antaga, att vid den minst 4 till 5 år
aflägsna tidpunkt, då försäljningen antagligen kommer att ega rum och
då de närliggande nya stadsdelarne hunnit blifva ännu mera bebyggda
och ordnade, samma medelpris skall för dessa tomter erhållas som det
för de nu under försäljning varande tomterna bestämda eller 5 kronor
per qvadratfot, då hela försäljningen i rundt tal skulle inbringa 2,038,000
kronor. Det vore visserligen en sanning att de invid Strandvägen belägna,
nu försålda tomterna afyttrats för ett vida högre pris och att
några tomter med så förmånligt läge icke funnes bland hästgardestomterne,
men å andra sidan ingiuge bland de nu under försäljning
varande en stor mängd med vida sämre läge än någon af hästgardestomterna
och dessa måste betydligt nedsätta medelvärdet för tomterna
i deras helhet.

På sätt chefen för fortifikationen erinrat, kunde enligt departementschefens
mening nyssnämnda belopp emellertid icke oafkortadt betraktas
såsom byggnadskapital. Derifrån måste nemligen dragas dels kostnaden
för de erforderliga gatornas ordnande, hvilket arbete, enligt hvad
chefen för fortifikationen anmält, af stadsingeniören i Stockholm beräknats
komma att erfordra en summa af 112,000 kronor, och dels omkostnaderna
för tomtförsäljningens verkställande, hvilken, beräknad efter
de grunder, som tillämpats i fråga om försäljningen af fotgardestomterna,
kan antagas till 40,000 kronor. Med frånräknande af dessa båda
belopp eller tillsammans 152,000 kronor skulle alltså af den inflytande
försäljningssumman komma att återstå ett belopp af 1,886,000 kronor,
som vore att disponera i och för det nya etablissementets uppförande.

Beträffande platsen för och utrymmet i det nya kasernetablissementet
har Kongl. Maj:t meddelat bestämmelser genom brefvet den 12 februari
1886. Sedan nemligen chefen för fortifikationen den 19 juni 1885 erhållit
befallning att låta upprätta och till Kongl. Maj:t inkomma med
förslag till uppförande af nytt kasernetablissement för lifgardet till häst
å annan plats än dess nuvarande kasernområde, hade bemälde chef i
skrifvelse den 10 december samma år anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
lemna för förslagets upprättande erforderliga föreskrifter i nyssnämnda
båda afseenden. Han hade dervid föreslagit, livad anginge byggnadsplatsen,
att etablissementet skulle förläggas till bergsplatån öster om
artilleriets laboratorium nordvest om Källhagen, hvarjemte och enär,
Bill. till Bilsd. Brot. 1832. 4 Band. 1 Afd. 43 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N-.o 63.

derest berörda förslag vunne Kongl. Maj:ts bifall, artilleriets nuvarande
ammunition sförråds- och laboratoriibyggnader komme att allt för nära
gränsa intill två kasernetablissement, nemligen så väl det för lifgardet
till häst sålunda föreslagna som det för Andra lifgardet afsedda nya
etablissementet, lian tillika förklarat sig anse nödigt, att berörda byggnader
bortflyttades och förlädes å annan plats, hvartill den s. k. Starbäcks
ekbacke nordost om Starbäcksängen å Djurgården synts honom
mest lämplig.

Kongl. Maj:t, som gillat, hvad chefen för fortifikationen föreslagit
beträffande byggnadsplatsen, hade dervid tillika föreskrifvit, att vid
upprättandet af förslag till nytt kasernetablissement å ifrågavarande
plats skulle iakttagas, att åt etablissementet icke gåfves större utsträckning
åt öster än som nödvändigt erfordrades, hvarjemte Kongl. Maj:t
i öfrigt bestämt dels att kostnadsberäkningarna alternativt skulle omfatta
jemväl artilleriammunitionsförrådets och laboratoriets bortflyttning
och uppförande å den i närheten af svea artilleriregementes kasern
belägna så kallade Starbäcks ekbacke och dels att utrymmet i lifgardets
till häst nya byggnader skulle beräknas för fem ungefärligen lika
stora s q vad roner.

Det vore dessa föreskrifter, som legat till grund såväl för de under
åren 1886 och 1887 upprättade eskissritningar till det nya kasernetablissementet
som ock för de definitiva förslag, hvilka, efter det arbetet
för kasernfrågans lösning återupptagits, af chefen för fortifikationen
öfverlemnats.

I det första af dessa förslag, det som afgifvits den 31 december
1890, hade beräkningarne blifvit alternativt uppgjorda för två olika
byggnadsplatser. Enligt det ena alternativet, som utgått från förutsättningen
att åtminstone en del af de till artilleriets ammunitionsförråd
och laboratorium hörande byggnader genast skulle bortflyttas och att
kaserntomten, till undvikande af olägenheter vid den inre tjenstgöringen,
skulle erhålla formen af en regelbunden fyrkant, skulle etablissementet
förläggas så långt åt vester, som utan rubbning i artilleriets
kyrkogård vore möjligt, och skulle byggnaderna i detta fall komma
att upptaga omkring hälften af ammunitionsförrådets tomt och åt öster
begränsas af det djupa dike som bildade aflopp åt laboratoriikärret.
Enligt det andra alternativet, som uppgjorts under antagande, att
nämnda byggnader tills vidare skulle bibehållas å sina nuvarande tomter,
skulle deremot etablissementets vestra tomtlinie flyttas så långt åt
öster, att den icke afskure någon del af ammunitionsförrådets tomt,
och skulle såsom följd deraf etablissementet i öster komma att ej obe -

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

tydligt inskjuta på Ladugårdsgärdet å andra sidan det störa afloppsdike! För

egen del hade chefen för fortifikationen lemna! företräde åt
förstnämnda alternativ. Genom antagande af det sistnämnda kunde
man visserligen tills vidare undgå de kostnader, som för ammunitionsförrådets
förflyttning erfordrades, men denna förflyttning måste dock,
enligt hans mening, redan på grund af det eldfarliga förrådets närbelägenliet
till Andra gardets nya kasernetablissement förr eller senare
blifva eu nödvändighet, och grundläggningskostnaderna på förstnämnda
plats understege, enligt hvad chefen för fortifikationen anmälde, med
omkring 89,000 kronor dem, som å den sistnämnda med dess synnerligen
omkring det stora afloppsdike! mycket ogynsamma byggnadsgrund
skulle blifva af nöden.

Totalkostnaden för etablissementet enligt nu ifrågavarande förslag
hade af chefen för fortifikationen beräknats komma att utgöra 2,075,600
kronor, derest förstnämnda alternativ gillades, och 2,165,300 kronor i
händelse etablissementet förlädes å den sistnämnda platsen. Skilnaden
till förmån för det första alternativet motsvarade, på sätt chefen för
fortifikationen påpekat, i det allra närmaste det belopp, hvarmed grundläggningskostnaderna
i förra händelsen skulle komma att understiga
motsvarande kostnader för det senare alternativet.

Chefen för fortifikationen hade emellertid ansett, att genom vissa
inskränkningar i byggnad splanerna den sålunda beräknade kostnaden
skulle kunna i någon mån nedsättas. Så skulle genom förminskning
af kanslibyggnaden och kasernflyglarnes längd kunna besparas 33,600
kronor, genom ändring af trapphuskonstruktionen 15,400 kronor, genom
förminskning af stallarnes inre höjd 6,000 kronor, genom sänkning af
stallskullarne 42,000 kronor och genom ridhusets förkortning med två
volter 36,000 kronor eller sammanlagdt 133,000 kronor, så att hela
kostnaden enligt det billigare alternativet på detta sätt skulle komma
att nedgå till 1,942,600 kronor.

Mot de tre förstnämnda förändringarne i den ursprungliga byggnadsplanen
hade chefen för fortifikationen ej funnit någon betänklighet
af vigt förefinnas. Svårare stälde sig deremot, enligt hans åsigt, förhållandena
i fråga om do båda andra föreslagna inskränkningarna. Utrymmet
i så val skullarne som ridhuset vore, enligt hvad chefen för
fortifikationen anmält, i den ursprungliga byggnadsplanen bestämdt på
grund af särskild framställning af sekundchefen för lifgarde! till häst;
och liade bemälde chef dervid, med framhållande af nödvändigheten för
regementet att för öfningarnes ändamålsenliga ordnande erhålla tillgång

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

till 3 täckta ridbanor, tillika, hvad anginge utrymmet i skullarne, såsom
sin bestämda åsigt uttalat, att, derest detsamma gjordes mindre än som
ursprungligen afsetts, regementets årliga fourrageringskostnad skulle
blifva betydligt större än nu vore fallet. Det skulle nemligen under
sådana förhållanden blifva för regementet omöjligt att, på sätt som hitintills
egt rum, kunna på en gång mottaga hela eller åtminstone större
delen af den för hvarje år erforderliga qvantiteten hö och halm; och
erfarenheten hade gifvit vid handen, att såsom följd deraf inköpspriset
i dess helhet skulle komma att ställa sig dyrare. Sekundchefen hade
till bevis derför öfverlemnat en tablå, utvisande medelupphandlingspriset
å fourrage under sistförflutna 10 år vid lifgardet till häst och
Svea artilleriregemente, vid hvithet sistnämnda regemente skullutrymmet
vore så inskränkt, att endast den för en månad erforderliga fourrageqvantiteten
kunde på en gång mottagas; och framginge deraf, att efter
beräkning af de medelpris, Svea artilleriregemente under nämnda tidrymd
måst för sitt behof af hö och halm betala, kostnaden för den
qvantitet hö och halm, som under samma tid åtgått vid lifgardet till
häst, skulle uppgått till 121,755 kronor 56 öre mera än som i verkligheten
derför utgifvits. Chefen för fortifikationen hade under sådana
omständigheter förmält sig icke kunna förorda någon förminskning af
det föreslagna utrymmet vare sig i ridhuset eller stallande.

Departementschefen, som häruti varit ense med chefen för fortifikationen,
hade dock å andra sidan ansett den beräknade kostnaden
för det nya kasernetablissementet för hög; och då vidare artilleriförrådets
byggnader, på sätt chefen för fortifikationen påpekat, i hvarje
fall måste bortflyttas samt vid sådant förhållande väsentliga besparingar
syntes vara att emotse, derest man, med uppgifvande af fordringen på
regulier form för det nya etablissementets kaserngård beslöte sig för
att till byggnadsplats taga hela artilleriförrådets tomt i anspråk, hade
departementschefen anmodat chefen för fortifikationen att utarbeta nytt
förslag till kasernetablissement och dervid tillse, att alla sådana förändringar
och inskränkningar i det ursprungliga förslaget vidtoges, som
utan att förringa etablissementets militära användbarhet kunde verka
till nedsättning af kostnaderna; och skulle chefen för fortifikationen
vid det nya förslagets utarbetande vara berättigad utgå från den förutsättningen,
att en sådan anordning af etablissementets byggnader, som
hade till följd att kaserngården ej erhölle fullt regulier form, jemväl
kunde vinna Kongl. Maj:ts fastställelse.

I skrifvelsen den 2 sistlidne februari hade chefen för fortifikationen
inkommit med dylikt omarbetadt förslag, i hvilket, på samma gång ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

lymmel i ridhuset och stallskullarne bibehållits oförändradt, alla öfriga
inskränkningar i den ursprungliga byggnadsplanen, som befunnits möjliga,
blifvit vidtagna; och hade vidare i syfte att Ladugårdsgärdet måtte
i minsta möjliga mån inkräktas af byggnader och på det att etablissementets
östra gränslinie måtte komma att fullständigt falla inom det stora
från laboratoriekärret ledande afloppsdike!, etablissement^ förlagts något
mera åt vester, så att hela artilleriförrådets tomt tagits i anspråk och
etablissementet i vester kommit att gränsa till det åt Andra lifgardet
upplåtna parkområdet. Följden deraf hade blifvit, att etablissementet
fått en oregelbunden utstakning, men då denna oregelbundenhet knappast
blefve synlig från södra sidan, således hvarken från den förbi etablissementet
ledande väg eller från Djurgårdsbrunnsviken eller från den
motsatta Djurgårdsstranden, någon anmärkning ur estetisk synpunkt
icke borde kunna häremot göras. Slutligen hade likaledes såsom följd
af nuvarande utstakning, gårdsutrymmet på sätt och vis kommit att
sönderfalla i två delar, men äfven denna olägenhet ansåge chefen för
fortifikationen, med hänsigt särskild! till de båda gårdames öfverskådlighet,
icke vara af någon betydelse.

Den nedsättning i det första billigare alternativets slutsumma, som
af de ifrågasatta ändringarna i det ursprungliga förslaget blefve en följd,
hade af chefen för fortifikationen beräknats till 135,600 kronor eller
ungefär samma belopp, som till en början ansetts kunna vinnas endast
under förutsättning, att betydande, men i och för sig olämpliga inskränkningar
i stallskullarnes och ridhusets utrymme vidtogos. Etablissementet
skulle alltså, enligt nu ifrågavarande förslag, kunna uppföras
för 1,940,000 kronor och hade chefen för fortifikationen förmält, att
nedsättningen i pris skulle blifvit ännu större, derest icke vid närmare
undersökning två af byggnaderna befunnits tarfva en vida dyrbarare
grundläggning, än man med hänsigt till byggnadsplatsens belägenhet
haft skäl antaga.

Beträffande sättet för det sålunda erforderliga kostnadsbeloppets gäldande,
hade chefen för fortifikationen erinrat, att den summa, som beräknats
komma att inflyta vid försäljningen af lifgardets till häst nuvarande
kasernområde, uppginge till 1,886,000 kronor. Denna skulle
sålunda icke fullt förslå till betäckande af de numera till det minsta möjliga
nedsatta byggnadskostnaderna; och ansåge chefen för fortifikationen
bristen 54,000 kronor böra täckas från det belopp, i rundt tal 143,500
kronor, hvarmed, på sätt han anmält, den verkliga kostnaden för de
nu fullbordade fotgardeskasernerna understigit den beräknade, en utväg,
som chefen för fortifikationen förmält sig finna så mycket mera i sin

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

ordning, som ej mindre de medel, Indika för dessa kasernetablissements
uppförande varit att tillgå, utan äfven hela den behållning af nära
1,000,000 kronor, som genom den redan beslutade tomtförsäljningen
beräknas komma statsverket till godo, till betydlig del vunnits genom
försäljning af mark, som ursprungligen varit till lifgardet till häst upplåten.

Hvad till sist auginge kostnaden för förflyttningen af artilleriets ammunitionsförrådsbyggnader
och laboratorium hade generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet i derom afgifvet yttrande upplyst, att i det förslag,
som i detta afseende med anledning af förut omförmälda bref
den 12 februari 1886 upprättats, ifrågavarande kostnad beräknats till
511,733 kronor 71 öre. Deri hade emellertid icke ingått kostnaden
för framdragande af stadens vattenledning till det tilltänkta nya etablissementet.
Med tillägg af den derför erforderliga utgiften, som enligt
hvad generalfälttygmästaren anmält, beräknats till 11,000 kronor, skulle
alltså hela kostnaden för förflyttningen efter det ursprungliga förslaget
kommit att uppgå till 522,733 kronor 71 öre.

Generalfälttygmästaren hade dock låtit omarbeta hela förslaget; och
dervid utgått från den förutsättningen, att till de 3 byggnader, som vore
afsedda att inrymma reservbatterier och ammunitionskolonner med mera
dylikt, användes med korrugerad jernplåt täckt trästomme i stället för
sten, som från början varit meningen, hvarigenom en besparing skulle
vinnas af ............................................................................ kronor 130,313: 40.

Då vidare en af dessa byggnader äfvensom en
i förslaget upptagen vaktarestuga redan vore uppförda,
hvarförutom samtliga ritningar för hela det
nya etablissementet vore utarbetade och betalda,
skulle ytterligare från den ursprungligen beräknade
byggnadskostnaden afgå hvad som för dessa arbeten
erfordrats med..................................................... )) 45,800: —

eller tillsammans................................................................. kronor 176,113: 40,

såsom följd hvaraf kostnaden för etablissementet

skulle komma att utgöra ............................................... » 346,620: 31

eller om dertill lädes............... » 15,000: —

utgörande den förhöjning, som på grund af den
efter det ursprungliga förslagets upprättande inträdda
prisstegringen å tegel måste beräknas för
de byggnader, som ännu vore afsedda att uppföras

af nämnda ämne tillsammans ...................................... kronor 361,620: 31.

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

Departementschefen, som i hufvudsak delade de åsigter, som sålunda
uttalats af de i ärendet hörda myndigheter, har vidare anfört,
att, på sätt så väl Riksdagen som vederbörande embetsmyndigheter i
sina skrivelser i ämnet framhållit, med skäl kan antagas, att bortflyttandet
af lifgardets till häst nuvarande kasernetablissement skulle
gynsamt återverka på försäljningen af de kronans i närheten belägna
tomter, hvilkas afyttrande redan af statsmagterna beslutats, i hvilket
departementchefen särskildt betonat, hvad äfven utaf öfverste Ribbing
i hans skrifvelse den 30 januari 1891 påvisats, att. nemligen enligt all
erfarenhet byggnadsverksamheten i nya stadsdelar företrädesvis toge
till utgångspunkt redan bebyggda sådana. Så hade t. ex. fallet varit
vid bebyggandet af Storgatan, vid hvilkens östra ända hus vid hus
uppstått, i trots af det og3msamma inflytande, granskapet af lifgardets
till häst kasernetablissement måst hafva utöfvat, under det att tomterna
vid den breda och ljusa Narvavägen, som genom lifgardets till häst
kasernetablissement skildes från närliggande bebyggda qvarter, ännu
saknade köpare. Det kunde alltså med nästan fullständig visshet emotses,
att lifgardets till häst tomter, hvilka vore belägna i omedelbar
anslutning till bebyggda stadsdelar, skulle, sedan den för närvarande
något mer inskränkta enskilda byggnadsverksamheten på nytt tagit
fart, med lätthet låta afyttra sig och att såsom följd deraf äfven tomterna
vid Narvavägen och vid angränsande längre bort belägna gator
sedermera skulle utan svårighet finna köpare.

Härförutom måste emellertid, enligt hvad departementchefen vidare
anfört, äfven förhållandena inom det nuvarande kasernetablissementet
tagas i betraktande. Af den redogörelse, som af sekundchefen i detta
afseende lemnats, framginge, att detsamma icke utan omfattande reparationer
kunde försättas i tidsenligt skick, och det kunde åtminstone ifrågasättas,
om ej på grund af det stora belopp, hvartill dessa visat sig
uppgå, etablissementets ombyggnad bort, äfven utan samband med den
å bane bragta frågan om kasernområdets försäljning, såsom den ändamålsenligaste
åtgärden tillstyrkas.

Det förslag till indelning i tomter åt lifgardets till häst nuvarande
kasernområde, som af chefen för fortifikationen uppgjorts, samt de ifrågasatta
vilkoren för de blifvande gatornas öfvertagande af Stockholms
stad syntes ej heller gifva skäl till erinran. Förslaget till tomtindelning
vore upprättadt i nogrann anslutning till den för angränsande tomter
gällande regleringsplan och äfven nämnda vilkor kunde sägas vara i
fullkomlig öfverensstämmelse med dem, som år 1885 bestämts för
öfvertagandet af gatorna å det då till försäljning upplåtna området.

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

De särskilda bestämmelser för öfvertagandet, som stadsfullmägtige
i Stockholm ansett sig böra ifrågasätta utöfver dem, som af chefen för
fortifikationen föreslagits och som vore affattade med ledning af de år
1885 faststälda, hade nemligen, till uteslutande ändamål att rättsligen
ordna förhållanden, som faktiskt redan egde bestånd eller som blefve
en nödvändig följd af den föreslagna regleringsplanen.

Den blifvande försäljningssumman för kasernområdet ansåge departementchefen
sig likaledes kunna beräkna till det belopp, som af
den förutvarande chefen för fortifikationen antagits såsom det sannolika
och hvaremot äfven den nuvarande chefen för samma corps, icke ansett
sig hafva någon erinran att göra. Det kunde icke bestridas, att de
tomter, hvilkas försäljning nu vore i fråga, i sin helhet egde ett gynsammare
läge, än de, hvilkas afyttring år 1885 beslöts, äfven om af
de senare några funnits, som på grund af särskilda förhållanden erbjudit
synnerligen stor lockelse, och det kunde under sådana förhållanden väl
försvaras, att samma medelpris för samtliga tomterna beräknas. Försäljningspriset
för de tomter, hvilkas afyttring beslöts år 1885, hade
till och med hittills öfverstigit. nämnda pris, i det de betingat ett medelpris
af 6 kronor 14 öre per qvadratfot.

Äfven i fråga om platsen för den nya kasernen vore departementchefen
ense med chefen för fortifikationen. Genom att besluta sig för
den byggnadsplats, som nämnde chef i sitt första yttrande alternativt
föreslog, skulle visserligen kostnaderna för förflyttningen af artilleriets
ammunitionsbyggnader och laboratorium möjligen någon tid kunna undvikas;
men det måste härvid ihågkommas, att den stora fara, för hvilken
närheten af dessa med eldfarliga ämnen uppfylda byggnader utsatte de
nya dyrbara kasernetablissementen, i och för sig gör det nödvändigt
att vidtaga åtgärder för nämnda byggnaders förflyttning och att, frånsedt
nämnda omständighet, förhållandena inom det nuvarande artilleriförrådet
dessutom vore sådana, att en ombyggnad af detsamma vore
synnerligen önskvärd. Generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet
hade i en särskild promemoria närmare yttrat sig i dessa hänseenden
och deri erinrat, bland annat, att, jemte det i byggnaderna förvarades
eu massa explosiva ämnen, den tillverkning af ammunition, som derstädes
försigginge, dessutom är af synnerligen eldfarlig beskaffenhet;
att lokalernas anordning nödvändiggör, att i samma byggnad måste
förvaras så väl ammunitionsmaterialier som tygförrådet tillhöriga fordon
och effekter, så att i händelse af eldsolycka sistnämnda dyrbara statsegendom
med lätthet kunde gå förlorad; att de olika till förrådet hörande
lokalerna vore förlagda på en stor ytvidd och sinsemellan skilda genom

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

mellanliggande vägar och garnisonskyrkogården m. m. och att såsom
följd deraf dels det fåtaliga befälet svårligen kunde med tillbörlig noggrannhet
öfvervaka samtliga i förrådet pågående arbeten dels stora
kostnader måste för transport af materialier inom etablissementet uppkomma;
att detsammas aflägsenhet från jernvägsstation jemväl bidroge
till ökade kostnader för transporter, samt slutligen att lokalernas beskaffenhet
icke vore sådan, som i gällande bestämmelser för vård af
artilleriförråd föreskrifvits.

Hvad anginge kostnaden för lifgardets till häst nya kasernetablissement,
så ansåge departementschefen, att, efter den omarbetning, det ursprungliga
förslaget numera undergått, möjlighet att än ytterligare nedbringa
densamma icke vidare förefunnes. Då emellertid äfven den
summa 1,940,000 kronor, som sålunda skulle för etablissementet erfordras,
måhända kunde vid jemförelse med hvad som åtgått för de båda, för
större personal afsedda fotgardeskasernerna, synas väl stor, hade departementschefen
erinrat, dels att flera lokaler, synnerligast de för expeditioner
och dylikt afsedda, måste, oafsedt vederbörande truppförbands
styrka, till enahanda antal och nästan till samma storlek i hvarje kasern
förefinnas, dels att antalet underofficerare vore proportionsvis vida större
vid lifgardet till häst än vid de båda fotgardesregementena och att,
då de för dessa tjenstemäns inqvartering afsedda lokaler medtoge en
ej oväsentlig del af utgifterna för ett kasernetablissement, kostnaden,
beräknad per man, måste ställa sig högre för lifgardets till häst kasernetablissement
än för de båda fotgardesregementenas, samt slutligen,
hvad som naturligtvis mest måste inverka, att uppförandet af de stora
stallarne och ridhusen, som för lifgardet till häst i dess egenskap af
kavalleriregemente vore nödvändiga, icke kunde aflöpa utan högst betydliga
kostnader. Förglömmas måste ej heller, att det nya etablissementet
vore afsedt för 5 sqvadroner och att, derest såsom följd deraf
en af Kronprinsens husarregementes sqvadroner, på sätt flera gånger
ifrågasatts, förflyttas till lifgardet till häst, de på bristande utrymme
beroende olägenheterna vid käsernetablissementet i Malmö, hvilka i sin
mån förmått Kongl. Maj:t att till 1889 års Riksdag aflåta proposition
om detta etablissements ombyggnad, måste blifva i afsevärd grad förminskade.

Under förutsättning att Kongl. Maj:t gillade dessa åsigter, skulle
alltså erfordras för lifgardets till häst kasernetablissement 1,940,000
kronor och för förflyttning af artilleriets ammunitionsförråd och laboratorium
301,020 kronor 31 öre, hvilket senare belopp dock kunde afrundas
nedåt till 300,000 kronor, och, då de försäljningsmedel, som
Bill. till Riksd. Prof. 1832. 4 Sami. 1 Åfd. 43 Haft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

kunde beräknas inflyta vid afyttringen af lifgardets till häst nuvarande
kasernområde, icke syntes komma att förslå till täckande af dessa belopp,
tillsammans 2,300,000 kronor, den i öfrigt erforderliga summan
böra anvisas till utgående från den behållning, som vid slutlig försäljning
af de öfriga gardeskaserntomterna komme att uppstå. Som bekant
hade denna vid 1885 års riksdag beräknats till 973,825 kronor.
Då dertill lades de 143,500 kronor, hvarmed den verkliga kostnaden
för fotgardesregementenas kaserner understigit den beräknade, skulle
behållningen komma att utgöra 1,117,325 kronor och skulle alltså, äfven
om derå anvisades de 414,000 kronor, som utöfver den antagliga behållna
försäljningssumman för lifgardets till häst kasemområde erfordrades
för det nya etablissementet och förflyttningen af artilleriets
ammunitionsförrådsbyggnad och laboratorium, af sistnämnda försäljningsmedel
komma att återstå en summa af i rundt tal 700,000 kronor.

De erforderliga medel för så väl de i sammanhang med afyttringen
af lifgardets till häst kasernområde nödiga gatuläggningsarbetena som
ock de ifrågasatta byggnadsföretagen borde, i afvaktan på försäljningen
af nämnda område, under någon tid förskjutas; och slutligen har departementschefen
upplyst, att hela försäljningssumman för samtliga hitintills
afyttrade gardestomter med derå uppförda byggnader uppgått
till 2,601,763 kronor 78 öre och att deraf dels kontant och dels i
skuldebref till statskontoret inlevererats 2,463,424 kronor, under det
att återstoden reserverats eller användts till bestridande af kostnaderna
för gators ordnande, diverse byggnaders förflyttning, tomtstyckning
och försäljningsprovision med mera dylikt.

Såsom till åberopade statsrådsprotokoll jemväl erinrats, uttalade
1885 års Riksdag, vid det då lemnade bifallet till Kongl. Maj:ts förslag
om försäljning af viss kronan tillhörig, till gardesregementena upplåten
mark samt om uppförande af nya kaserner för fotgardesregementena,
den mening, att värdet å de till hästgardeskasernen gränsande tomter
med visshet kunde antagas komma att betydligt höjas, derest jemväl
denna kaserns område blefve upplåtet till byggnadsplats^-, samt att
saluvärdet för detta område borde fullt motsvara kostnaden för ett nytt
etablissements uppförande. Delande denna uppfattning, anser utskottet
Riksdagen nu böra fatta beslut om försäljning af det af hästgardet för
närvarande disponerade området och har i sammanhang härmed velat i

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

förbigående erinra om, att endast beslutet om hästgardeskasernens förflyttning
torde redan i och för sig föranleda höjning i försäljningspriset
för kronans angränsande tomter. Den hittills pågående försäljningen af
dessa kronans tomter bär öfver hufvud visat sig fördelaktig och försäljningens
utsträckning till nu ifrågavarande område måste följaktligen
kunna antagas komma att visa ett ekonomiskt gynsamt resultat.

Då utskottet sålunda, om än hästgardeskasernens nuvarande beskaffenhet
må kunna gifva anledning till berättigade anmärkningar, särskilt
hvad de osunda logementens olämplighet beträffar, funnit den
föreliggande frågan om denna kaserns förflyttning böra betraktas hufvudsakligen
ur ekonomisk synpunkt, i det att ej allenast denna förflyttning
medgifver en vinstgifvande tomtförsäljning, utan äfven till följd af
berörda försäljning ett nytt tidsenligt kasemetablissement bör kunna åstadkommas
utan särskilda kostnader från statens sida, har utskottet ansett, att
andra byggnadsfrågor icke böra med denna sammanblandas. På grund
häraf har utskottet icke trott det vara lämpligt att i detta sammanhang
taga under ompröfning, huruvida nya byggnader böra, på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit, uppföras för artilleriets ammunitionsförråd och laboratorium.
Då emellertid Kongl. Maj:ts förslag innebär, att det nya kasernetablissementet
skall delvis förläggas å den plats, som för närvarande
upptages af berörda förråds och laboratoriums byggnader och hvarigenom
dessa måste förflyttas till annan plats, hafva nämnda särskilda byggnadsfrågor,
som i öfrigt icke hafva någon gemenskap med hvarandra,
sålunda blifvit sammanbundna. Redan på grund häraf finner utskottet
anledning att motsätta sig etablissementets uppförande på den plats
Kongl. Maj:t föreslagit; men äfven andra skäl tala för dess förläggande
på annat ställe. Efter- hvad under de fortsatta undersökningarna af
marken vid berörda plats erfarits, erbjuder densamma delvis synnerligen
olämplig grund för de afsedda byggnaderna. Dess fördelaktiga
belägenhet torde deremot innebära grundad anledning till antagandet,
att den i en snar framtid torde, åtminstone hvad vissa delar beträffar,
blifva så värdefull, att dess upptagande för nu ifrågasatta ändamål bör
undvikas.

Under förevarande ärendes beredning hafva flera andra platser än
den nu ifrågasatta blifvit för det nya etablissementet föreslagna. Utskottet
tilltror sig emellertid icke kunna med visshet afgöra, hvilken af
de sålunda föreslagna platserna må vara för ändamålet tjcnligast, och
har derföre endast velat uttala den mening, att etablissementet synes
böra uppföras å kronans mark i omedelbar närhet intill Ladugårdsgärdet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

hvilket exercisfält äfven synes utan olägenhet kunna i någon ringa män
tagas i anspråk för ifrågavarande byggnader.

Beträffande kostnaden för den nya kasernen har utskottet ansett,
att denna, som af Kongl. Maj:t beräknats till 1,940,000 kronor, skulle
kunna något nedsättas. En sådan nedsättning har utskottet dock ej
tilltrott sig böra föreslå till högre belopp än 54,000 kronor, hvarigenom
byggnadskostnaden skulle komma att uppgå till högst 1,886,000 kronor,
eller den beräknade försäljningssumman för de nu af hästgardet disponerade
tomterna, hvilken summa utskottet, som, enligt hvad ofvan anförts,
icke funnit sig böra förorda anslag till nya byggnader för artilleriets
ammunitionsförråd och laboratorium, alltså ansett böra ställas
till Kongl. Maj:ts disposition för det nu afsedda byggnadsföretaget,
hvilket, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, bör utföras i den omfattning,
att det lemnar utrymme för fem sqvadroner.

Hvad slutligen beträffar det af herr Fredholm i ofvannämnda motion
framstälda förslag om närmare bestämmande af sättet och vilkoren för
ifrågavarande försäljning af hästgardesregementets nuvarande kasernområde,
har utskottet velat erinra, att de af motionären lemnade uppgifter
i så måtto äro vilseledande, att den försäljningsmannen tillkommande
provision enligt kongl. brefvet den 2 oktober 1888 är bestämd
till 4 procent endast å hvad som erhålles utöfver fem intill sex kronor
för qvadratfoten och således ej, såsom motionären anfört, vid sådant
försäljningspris för hela saluvärdet. Enligt utskottet meddelade uppgifter
har försäljningsmannen under de nära sju år, som uppdraget
fortgått, i provisionsprocent uppburit tillsammans 51,830 kronor 26 öre,
deraf 30,679 kronor 27 öre utgått till kontorshyra, kontorsbiträde,
annonser, ersättningar till juridiskt biträde och agenter m. m., så att
den behållna provisionen belöpt sig till 21,150 kronor 99 öre. Ehuru
denna provisions belopp icke synes gifva anledning till erinran, föreställer
sig utskottet dock, att vid den nu förestående utsträckta försäljningen
möjligen någon nedsättning i provisionen må kunna ega rum.
Vid sådant förhållande och då Kongl. Maj:t i allt fall icke lärer underlåta
att tillse, att i detta hänseende icke större ersättningar komma att
utgå än som skäligt är, bär utskottet ansett herr Fredholms motion
icke böra lända till någon Riksdagens åtgärd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet:

a) att Riksdagen, med anledning af Kongl. Majrts
ifrågavarande proposition må besluta,

att till Stockholms stad må, på de i en af städs*
fullmägtige i Stockholm till Kongl. Maj:t afbiten, i

Statsutskottets Utlåtande N:o 63.

statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för den
4 februari innevarande år intagen skrifvelse den 26
januari 1891 närmare angifna vilkor, få undereganderätt
öfverlåtas all den bär i hufvudstaden belägna,
kronan tillhöriga mark, som i skrifvelsen till dylik
upplåtelse ifrågasättes ;*

att samtliga de inom qvarteron L, O, N och M å
den vid samma statsrådsprotokoll fogade karta belägna
områden, som, efter det öfverenskommelse i nyss omförmälda
afseende blifvit med staden Stockholm träffad,
komma att tillhöra kronan, må, i den ordning Kongl. *
Maj:t kan pröfva lämpligt, få för kronans räkning
föryttras, dock under vilkor, hvad angår den sålunda
föreslagna försäljningen, att densamma ordnas så, att
för de områden, som komma att föryttras, må erhållas
en köpeskilling, motsvarande ett medelpris af minst
fem kronor för hvarje qvadratfot;

att af de medel, som inflyta vid försäljning af
nyssnämnda områden, må till beredande åt lifgardet
till häst af nytt kasernetablissement användas ett belopp
af 1,886,000 kronor; samt

att medel till såväl nyssnämnda byggnadsföretag
som ock de gaturegleringsarbeten, hvilka till följd af
den ifrågasatta försäljningen af ofvan angifna områden
erfordras, må få efter Kongl. Maj:ts bepröfvande
af statsverkets tillgångar förskjutas;

b) att Kongl. Maj:ts framställning i fråga om beredande
af medel för förflyttning af artilleriets ammunitionsförråd
och laboratorium icke må af Riksdagen
bifallas;

c) att herr Fredholms ofvannämnda motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 maj 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.