Statsutskottets Utlåtande N:o 62 (Utlåtande 1896:Su62 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

N:o 62.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
öfverlemnande till Stockholms stad af den s. k. Ryssqården
i samma stad.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af protokoll öfver finansärenden
för den 20 mars innevarande år har Kongl. Maj:t i en samma dag aflåten
proposition (N:o 47) föreslagit Riksdagen att medgifva,

att de inom flyglarne af stadshuset å Södermalm i Stockholm befintliga
fjorton magasin, som varit åt ryske undersåtar upplåtna måtte jemte
den mark, å hvilken magasinen vore uppförda, samt gården mellan magasinen
utan ersättning till Stockholms stad öfverlemnas att tillträdas den 1
nästkommande oktober, berörda tomtdelar dock endast med den rätt, hvarunder
staden innehade den donationsjord, till hvilken tomtdelarne hörde.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom Kongl. Maj:t i
en till 1874 års Riksdag aflåten proposition föreslagit, att Riksdagen måtte
för sin del medgifva, att de inom flyglarne af stadshuset å Södermalm i
Stockholm befintliga, till begagnande af ryske undersåtar förbehållna magasin,
benämnda Ryssgården, finge utan mellangift å någondera sidan utbytas
emot eu till »Sveriges Rikes köpmän» upplåten tomt i Moskwa, och att,
så framt utbytet komme till stånd, de återstälda magasinen finge till
Stockholms stad öfverlemnas emot den ersättning och på de vilkor, som
efter skedd utredning rörande såväl eganderätten till berörda magasin och
tomt som öfriga på frågan inverkande omständigheter kunde komma att af
Kongl. Maj:t fastställas. I anledning häraf hade Riksdagen den 11 maj
1874 afgifvit det svar, att Riksdagen icke hade något att erinra mot det

1(5

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

föreslagna utbytet, men att, då sådan utredning, som i propositionen ornförmäldes,
icke förelåge och Kongl. Maj:t i följd deraf icke framstält
förslag angående den ersättning och de vilkor, som skulle betingas, i händelse
magasinens öfverlåtande till staden komme att ega rum, Riksdagen
ansåge sig icke böra, för det dåvarande och innan dylik utredning försiggått,
i denna del af frågan fatta beslut.

Sedan på grund af Riksdagens sålunda lemnade medgifvande aftal
om utbytet af tomten i Moskwa mot ofvan nämnda magasin i stadshuset
i Stockholm afslutats genom deklarationer, utfärdade i Stockholm den 21
maj och i S:t Petersburg den 23 maj/4 juni 1874, samt utbytet den 1
oktober samma år egt rum, hade Stockholms stadsfullmäktige i eu till
Kongl. Maj:t stäld skrift af den 23 oktober 1894 anfört, bland annat, att
sedan det hinder blifvit undanröjdt, som dittills från ryska regeringens
sida legat i vägen för magasinens öfverlåtande till staden, hade genom
stadens vederbörande myndighets försorg åstadkommits sådan utredning,
som Riksdagen uppstält såsom vilkor för ett beslut i frågan; samt att af
denna utredning, som innehölles i ett af stadens ombudsman och stadsingeniören
den 30 januari 1894 undertecknad!, i aftryck berörda skrift
bilagdt tjenstememorial, hufvudsakligen framginge: att de ryska magasinen,
hvilka utgjordes af fjorton bodar i bottenvåningen af stadshusets flyglar,
blifvit jemte stadshusets återstående delar uppbyggda af Stockholms stad;
att ryske handlande för disposition af omförmälda magasin allt intill början
af detta århundrade erlagt hyra till Stockholms stad, men att från år 1811
och intill år 1874 de fjorton bodarne i stadshusflyglarne innehafts först af
ryske handlande och sedan af ryska konsulatet, utan att hyra derför betalts
till staden, hvilket synts hafva berott på bristande kännedom om ryssarnes
traktatmässiga handelsförmåner hos de stadens myndigheter, hvilka år 1811
haft att handlägga frågan; samt att såväl gården emellan ifrågavarande
magasin som äfven den mark, hvarå magasinen voro uppförda, måste, lika
med den öfriga grunden under stadshuset, anses med eganderätt tillhöra
Stockholms stad.

Med stöd häraf och då hvarken den omständighet, att genom 1874
års deklaration ryska regeringen till svenska staten afstått sin »egande
tomt» med magasin i Stockholm, eller det förhållande, att svenska statsverket
derefter uppburit hyresinkomsten af sagda magasin med omkring
tvåtusen kronor årligen, kunde vara egnade att förringa stadens rätt såsom
egare till magasinen och den mark, hvarå de vore byggda, hade stadsfullmägtige
anhållit, att, derest Kongl. Maj:t funne stadens eganderätt till
Ryssgården och de förra ryska magasinen vara ådagalagd, desamma måtte
utan ersättning varda öfverlåtna till stadens fria disposition.

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

I infordradt, den 12 november 1895 afgifvet utlåtande öfver ifrågavarande
ansökning hade kammarkollegium, med anmälan att kollegium icke
hade någon anmärkning att framställa vid den af stadsfullmägtige åberopade
utredning i ämnet, tillika i fråga om stadens åtkomst af den tomt,
hvarå stadshuset vore uppfördt, meddelat:

dels att konung Gustaf I i kongl. bref den 30 juli 1529 åt stadens
invånare stadfästat och förbättrat deras privilegier och friheter, hvilka i
brefvet uppräknades och omfattade gåfva af Asön med alla tillegor, som
af ålder under staden legat, jemte det båda malmarna skulle blifva under
stadens regemente och lydno;

dels att konung Sigismund i kongl. bref den 13 juli 1594 förordnat,
hurusom Södermalm skulle med tomtören och dagsverken förblifva under
Stockholms stad; stadens inbyggare hafva till mulbete på Södermalm all
den mark, som läge emellan Stockholm och Spetalen, desslikes Hammarby
med alla egor derunder; och hurusom Stadsgården på Södermalm skulle
lyda och ligga under staden, såsom af ålder varit, och förblifva fri och
obygd, på det rum måtte vara att brädda och bygga skepp derstädes, på
samma gång de byggningar, som der uppsatts emot stadens och borgerskapets
vilja, skulle bortrifvas;

dels ock att drottning Christina genom kongl. bref den 10 mars
1636 bekräftat och förbättrat stadens privilegier samt dervid uttryckligen
unnat staden Norr- och Södermalm med Asö, södersotröm med alla de
q varnar och fiskeverk, som deruti mellan staden och Asön vore byggda
eller derefter kunde byggas, äfvensom all den ränta och rättighet deraf
gånge eller med skäl gå kunde, såsom tull och rättighet af qvarnarne,
strömpenningar, dagsverken af Södermalmsboerne, tomtören, räntor af lanor
och andra fiskverk.

Kammarkollegium hade af hvad sålunda i ärendet förekommit funnit
framgå, såväl att den tomt, hvarå stadshuset stode, tillhörde Stockholms
stads donationsjord, som att staden på egen bekostnad uppfört stadshuset,
utan att något antydde, att staden afhändt sig eganderätten till de i husets
flyglar inrymda fjorton magasin, som varft åt ryske köpmän upplåtna,
samt under sådana förhållanden ansett sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts
bifall dertill, att nämnda tomt och magasin måtte utan ersättning till
Stockholms stad öfverlemnas, tomten dock endast med den rätt, hvarunder
staden innehade den donationsjord, till hvilken tomten hörde.

Efter remiss hade jemväl justitiekanslerseinbetet den 8 nästlidne
februari afgifvit utlåtande och deruti, med tillkännagifvande att embetet,
efter att hafva tagit del af de med den nådiga remissen öfverlemnade
handlingarne, till jemförelse med dem granskat en bland Stockholms stadsBih.
till Biksd. Prut. 1806. 4 Sami. 1 Afd. 48 Håft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

fullmägtiges handlingar befintlig samling aktstycken och kartor, som legat
till grund för ofvanberörda af stadsfullmägtige åberopade utredning, tillika
anfört, hurusom embetet i likhet med kammarkollegium funnit af lmndlingarne
framgå, att ifrågavarande fjorton bodar i bottenvåningen af stadshusets
flyglar, hvilka bodar blifvit benämnda de »ryska magasinen», vore
såväl som de öfriga delarne af stadshuset byggda och bekostade af Stockholms
stad, och förefunnes icke, så vidt justitiekanslersembetet kände,
någon omständighet, som berättigade till antagande, att staden afhändt sig
eganderätten till samma magasin. Beträffande den mark, å hvilken magasinen
vore uppförda, samt gården emellan magasinen ansåge embetet det
kunna antagas för visst, att eganderätt dertill i verkligheten icke varit
upplåten vare sig till de ryske handlande eller till den ryska regeringen;
och det förhållande att i 1874 års deklarationer begagnats sådana ordalag,
som antydde, att ryska regeringen icke velat erkänna en dylik uppfattning,
i det att ryska regeringen enligt deklarationerna förklarat sig afstå
»sin egande tomt med magasin i staden Stockholm», syntes embetet icke
kunna medföra förändring i den rätt till ifrågavarande tomtdelar, som eljest
kunde tillkomma Stockholms stad på grund af privilegier eller upplåtelser
af framfarne svenska regenter.

Derföre och med hänsyn till hvad i sistberörda fråga blifvit af
kammarkollegium meddeladt funne sig justitiekanslersembetet icke ega giltigt
skäl till erinran deremot, att omförmälda tomtdelar och magasin utan ersättning
öfverlemnades till Stockholms stad på sätt kammarkollegium hemstält,
att af staden tillträdas den fardag, som först infölle efter det beslut
i ämnet fattats, men, enligt embetets åsigt borde dervid göras förbehåll,
att rubbning ej skedde i de å kronans vägnar upprättade hyreskontrakt,
hvilka borde å staden öfverlåtas för tiden från tillträdet.

Slutligen hade öfverintendentsembetet i afgifvet yttrande erinrat,
hurusom Kongl. Maj:t dels den 80 juli 1874 förordnat, att ifrågavarande
magasinslägenheter, fjorton till antalet, skulle till vård och förvaltning för
kronans räkning af öfverintendentsembetet öfvertagas, dels ock den 11 september
samma år, jemte medgifvande att dåvarande hyresman finge till
viss angifven tid disponera af dem förhyrda magasin, bemyndigat embetet
att, i likhet med hvad rörande en del kronans före detta magasinsbyggnader
i landsoVten blifvit genom nådigt bref den 28 december 1872 stadgadt,
efter sig företeende omständigheter gå i författning om omförmälda lägenheters
fortfarande uthyrande för kronans räkning, hvarvid i afseende å
inflytande hyresmedel skulle förfaras på samma sätt, som med hyresmedlen
för andra dylika lägenheter egde rum. Tillika hade öfverintendentsembetet,
jemte meddelande att med stöd af berörda bemyndigande embetet seder -

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

mera till enskilde förhyrt magasinen i fråga samt att för närvarande samtliga
magasinen, med undantag af tre, vore uthyrda och de upprättade
hyreskontrakten stälda på tre månaders uppsägning, anfört, att, hvad anginge
Stockholms stadsfullmägtiges nu ifrågavarande framställning, embetet,
med afseende å hvad i ärendet förekommit, för sin del icke hade något
att mot densamma erinra.

Med åberopande af den sålunda i ärendet åstadkomna utredning hade
statsrådet och chefen för finansdepartementet hemstält om framställande till
Riksdagen af det förslag, som i förevarande proposition innefattas.

Mot hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande, till statsutskottets förberedande
behandling hänvisade proposition föreslagit har utskottet ej haft
något att erinra; hvadan utskottet, som föreställer sig, att genom det af
Kongl. Maj:t nu föreslagna medgifvandet rättsförhållandena i förevarande
afseende varda till alla delar fullständigt ordnade, hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 30 april 1896.

På statsutskottets vägnar:
CHR, LUNDEBERG.