Statsutskottets Utlåtande N:o 61 (Utlåtande 1897:Su61 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

N:o 61.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1897, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen,
angående pension å allmänna indragning sstaten åt e. o.
professorn G. Dillner.

(l:a U. A.)

Uti en till Riksdagen den 3 sistlidne april aflåten proposition (n:o 64) har
Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen bilagdt statsrådsprotokoll
öfver ett ecklesiastikärende för samma dag, föreslagit Riksdagen att å allmänna
indragningsstaten bevilja extra ordinarie professorn i matematik vid
universitetet i Upsala Göran Dillner en årlig pension af 3,500 kronor, att
utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han från sin tjenst afginge.

Enligt ofvanomförmälda statsrådsprotokoll hade e. o. professorn vid universitetet
i Upsala, filosofie doktorn Göran Dillner gjort ansökning om beredande
af rätt för honom att vid afskedstagandet komma i åtnjutande af pension
till belopp, motsvarande hans nuvarande lön, eller 3,500 kronor, hvilken
ansökning åtföljts af tjensteförteckning och prestbevis, utvisande, att Dillner,
som vore född den 26 april 1832, tjenstgjort såsom e. o. lärare vid läroverket
i Östersund läsåret 1858—1859 och utnämnts till adjunkt i lefvande
språk derstädes år 1859; att han kallats till docent i matematik vid univer
sitet i Upsala år 1861; samt att han år 1868 utnämnts till adjunkt i matematik
vid nämnda universitet, hvarest han, efter att vid åtskilliga tillfällen
hafva jemlikt förordnanden uppehållit den ordinarie professuren i matematik,
år 1877 utnämnts till sin nu innehafvande befattning såsom e. o. professor i
nämnda ämne.

Sedan kanslern för rikets universitet, efter erhållen remiss, infordrat
yttranden i ärendet från så väl det större akademiska konsistoriet i Upsala
som filosofiska fakulteten vid universitetet derstädes, hade dessa myndigheter,
med vitsordande, att e. o. professorn Dillner fullgjort sin tjenstgöring såsom
Bih. till Riksd. Frat. 1897. .4 Sami. 1 AJd. 45 Höft. (Ko 61J.

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

akademisk lärare på ett synnerligen förtjenstfullt sätt, tillstyrkt bifall till
ifrågavarande ansökning, dervid filosofiska fakulteten, bland annat, erinrat,
hurusom Dillner till följd af ofta påkommande sjukdom varit, särskilt under
de senaste åren, under långa tider urståndsatt att fullgöra sina tjensteåligganden,
hvarjemte fakulteten framhållit, att det vore rätt och billigt, att
e. o. professorer, hvilka ju hade väsentligen enahanda tjenstgöring som de
ordinarie professorerna, också, i likhet med dessa, bereddes tillfälle att efter
uppnådd pensionsålder utan allt för stora ekonomiska uppoffringar kunna afgå
från sina embeten, äfvensom att det vore af stor vigt, att lärare, hvilkas
krafter blifvit otillräckliga, lemnade rum för yngre och kraftfullare efterträdare
; och hade det större akademiska konsistoriet biträdt. filosofiska fakultetens
i ärendet gjorda uttalande.

Under åberopande af hvad de akademiska myndigheterna anfört hade
universitetskanslern, med öfverlemnande af dessas yttranden, på det lifligaste
tillstyrkt nådigt bifall till e. o. professorn Dillners berörda ansökning.

Jemväl från statskontoret hade i detta ärende infordrats utlåtande; och
hade statskontoret deruti anfört bland annat:

att enligt beslut vid 1873 års riksdag och kongl. brefvet den 6 juni
samma år universitetens professorer och adjunkter samt bibliotekarie och räntmästare
vore berättigade att, om de efter uppnådda 65 lefnadsår gjorde
ansökan om afsked, å allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande af
pension för professor, bibliotekarie och räntmästare af 4,500 kronor, samt
för adjunkt af 2,500 kronor, hvaremot de extra ordinarie professorerna, som
enligt 1877 års riksdagsbeslut och nådiga brefvet den 1 juni samma år borde
ersätta universitetsadjunkterna, hittills icke fått sig pensionsrätt tillerkänd;
samt att statskontoret redan i ett den 22 november 1888 afgifvet utlåtande
angående ordnande af pensionsförhållandena för lärare och tjensteman vid
rikets universitet och karolinska mediko-kirurgiska institutet framhållit behofvet
och billigheten deraf, att rätt till pension å allmänna indragningsstaten
tillerkändes jemväl de extra ordinarie professorerna.

Med afseende å de skäl, som åberopats för dessa akademiska lärares
pensionsrätt, och då e. o. professorn Dillner snart uppnådde 65 lefnadsår och
enligt ofvannämnda tjensteförteckning under en tid af mer än 38 år varit
anstäld såsom lärare dels vid statens läroverk i Östersund, dels sedan år
1861 vid universitetet i Upsala, samt Dillner, derest han ansett sig kunna
och böra mottaga den kallelse till ordinarie professuren i matematik, som,
enligt hvad i tjensteförteckningen angåfves, skulle hafva erbjudits honom år
1888, varit vid nu snart uppnådd pensionsålder berättigad till en pension af
4,500 kronor, hade statskontoret i sitt utlåtande vidare, med tillkännagifvande,
att Dillner i egenskap af e. o. professor uppbure lön 3,000 kronor, tjenst -

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

göringspenningar 1,000 kronor och ålderstillägg å lönen 500 kronor, beviljadt
genom kongl. bref vet den 22 december 1882, hemstält om proposition till
Riksdagen angående beviljande åt Dillner af en årlig pension å allmänna
indragningsstaten af 3,500 kronor, eller samma belopp, som af nästlidna års
Riksdag tillagts hvar och en af extra ordinarie professorerna C. Norrby och
J. M. Sundén.

Vid behandling år 1896 af frågor om beredande af pension å allmänna
indragningsstaten åt e. o. professorerna vid Upsala universitet C. J. Norrby
och J. M. Sundén till belopp af 3,500 kronor för dem hvardera yttrade
statsutskottet, bland annat, att i anledning af Kongl. Maj:ts derom aflåtna
proposition af 1877 års Riksdag beviljades medel för e. o. professorsbeställningar
vid universiteten; men att, i olikhet med hvad vid inrättande af nya
tjenster eljest plägat ega rum, Kongl. Maj:t dervid icke ifrågasatte, att
pensionsrätt skulle beredas nämnda tjensteinnehafvare; att en sådan pensionsrätt
alltså måste hafva ansetts obehöflig för dessa beställningar, hvilka torde
böra betraktas såsom öfvergångsplatser till de ordinarie professorsbefattningarna;
samt att vid sådant förhållande det icke kunde vara lämpligt, att en eller
annan innehafvare af e. o. professorsbefattning tillförsäkrades en rätt, som
icke ansetts böra tillkomma samtliga innehafvare af sådana befattningar.

Och tillstyrkte statsutskottet på grund deraf Riksdagen att ej bifalla
Kongl. Maj:ts berörda framställningar.

Om än Riksdagen vid gemensam omröstning beslöt bifalla Kongl.
Maj:ts berörda framställningar, finner utskottet dock anförda skäl äfven i
förevarande fall giltiga, helst som Dillner är e. o. professor i ett ämne,
hvari jemväl ordinarie professurer finnas vid universiteten inrättade, samt
Dillner icke begagnat sig af erbjudet tillfälle att öfvergå till sådan ordinarie,
med pensionsrätt förenad professur.

Utskottet hemställer derför,

att Kong]. Maj:ts förevarande framställning icke må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Reservation:

af herrar Chr. Lundeberg, friherre F. W. von Offer, H. Tamm,
A. G. L. Billing, N. Fosser, I. Wijk, K. Bohnstedt, I. Kerfstedt, grefve
Ph. Klingspor, E. Fränekel, F. E. Pettersson och friherre J. T. Gripenstedt,
hvilka yrkat att utskottet måtte hemställa, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning måtte af Riksdagen bifallas.

Herr G. D. R. Tornerhjélm har begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1897.