Statsutskottets Utlåtande N:o 61 (Utlåtande 1890:Su61 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

N:o 61.

Ant. till Riksd. kansli den 1 maj 1890, kl. 5 e. in.

Utlåtande, i anledning af Iiongl. May.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående ersättning åt byggmästaren
C. H. Hallström för lidna förluster å universitetsbyggnaden
i Upsala äfvensom en i ämnet väckt motion.

(l:a och 2:a U. A.)

Sedan Kongl. Maj:t i den till Riksdagen aflåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof föreslagit dels under åttonde
hufvudtiteln (punkten n:o 73), att Riksdagen rnåtte på extra stat bevilja
till ersättning åt byggmästaren Carl Henrik Hallström för lidna
förluster å universitetsbyggnaden i Upsala 50,000 kronor, dels ock under
nionde hufvudtiteln (punkten n:o 12), att byggmästaren Hallström måtte
å allmänna indragningsstaten från och med innevarande år under sin
återstående lifstid årligen åtnjuta ett belopp af 3,000 kronor,

samt herr A. V. Carlson uti en inom Andra Kammaren väckt motion
(n:o 187) för sin del hemstält, att Riksdagen måtte bevilja byggmästaren
Hallström såsom någon ersättning för hans högst betydliga
förluster vid uppförandet af Upsala universitets nya byggnad ett anslag
för en gång af 110,000 kronor,

har utskottet för Riksdagen anmält ej mindre i punktén 13:o af
sitt den 18 sistlidne februari afgifna utlåtande n:o 10, angående regleringen
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, att utskottet
Bill. till Riksd. Prof. 18,90. 4 Sami. 1 Afd. 42 Haft. 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

framdeles komme att i ett sammanhang yttra sig öfver Kongl. Maj:ts
båda omförmälda framställningar, än äfven i punkten 81:o af sitt den
28 nästlidne mars afgifna utlåtande n:o 9, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitel, att utskottet komme att
öfver nyssnämnda båda framställningar samt herr Carlsons ofvanberörda
motion framdeles afgifva särskildt utlåtande; och får utskottet härmed
sådant utlåtande afgifva.

Hvad då först angår Kongl. May.ts i ämnet gjorda framställningar,
så inhemtas af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 11 sistlidne januari, att byggmästaren
Hallström, hvilken enligt byggnadskontrakt af den 14 januari 1879 på
entreprenad uppfört det nya universitetshuset i Upsala, hos Kongl. Maj:t
anhållit, att ersättning, till fullo eller till någon del, måtte beredas
honom för den förlust, häri vid detta byggnadsföretags utförande lidit,
hvarvid Hallström i fråga om storleken af denna förlust meddelat, att
de belopp, som för nämnda byggnadsverk honom tillgodokommit, utgjort.
dels den i kontraktet bestämda summa, 650,000 kronor, dels godtgörelse
för åtskilliga ändrings- och öfverarbeten, 163,108 kronor 86 öre,
tillhopa 813,108 kronor 86 öre, under det att hans kostnader bestigit
sig till 1,423,569 kronor 18 öre, hvadan hans förlust uppgått till 610,460
kronor 32 öre.

De af Hallström såsom orsaker till denna betjMliga förlust angifna
omständigheter sammanfattades — meddelar departementschefen — i
följande punkter.

l:o) De till ledning vid entreprenadanbudets beräkning förefintliga
borrkartan och projektkontraktet angåfvo, att grunden till den ifrågavarande
byggnaden skulle läggas »minst 5 fot» under blifvande jordyta.
För säkerhetens skull beräknade Hallström den dock till 6 fot. Men hvad
han alls icke beräknade eller ens kunde ana var, att den grusbacke, på
hvilken byggnaden skulle uppföras, i flera rigtningar, synnerligast i
sydöstra delen af byggnadsplatsen, genomkorsades af gamla kolossala
grundmurar till den derstädes fordom befintliga erkebiskopsborgen. Dessa
grundmurar voro lagda af idel kullersten i kalkbruk och utgjorde nu
en under seklers lopp sammangyttrad massa, hård som jern, men på
samma gång seg som bly. Att spränga sig fram genom densamma var
omöjligt, enär i murbruket befintliga större och mindre öppningar omintetgjorde
sprängämnets sprängkraft; och vare sig man begagnade s. k.
korp, jernspett, kil eller slägga, kunde man blott med största svårighet
och högst betydande kostnader tum för tum lösgöra denna öfver all
beskrifning ogenomträngliga jord-, sten- och kalkbruksmassa. När här -

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

till k om, att de gamla grundmurarne och källrarne i allmänhet voro
mycket djupgående, blef följden den, att de nya grundmurarne måste
göras betydligt både bredare vid basen och djupare än som blifvit beräknadt.
Med visshet kunde Hallström derför säga, att grundläggningen
för universitetets nya hus till följd af dessa alldeles oförutsedda omständigheter
kostade mer än tre gånger den beräknade summan.

2:o) Vid entreprenadanbudets uppsättande funnos endast plan-, fasadoch
sektionsritningar; och detaljerna till de dekorativa partierna, hvartill
ritningar under arbetets fortgång lemnades, hade blifvit vida mer komplicerade
och rikhaltiga än å hufvudritningarna antydts.

3:o) Enligt den ursprungliga bestämmelsen skulle byggnadens jordvåning
beklädas med kalksten. Men detta material utbyttes mot granit,
och den mellangift, 10,000 kronor, Hallström dervid erhöll, var alldeles
för låg.

4:o) Entreprenadkontraktet föreskref, att byggnaden skulle beklädas
dels med kalksten och dels med fogstruket tegel. Kalkstenen visade sig
emellertid icke hållbar utan sprang sönder vid minsta ojemnhet i trycket
och måste ersättas med nya delar, hvilket vållade stor förlust.

5:o) Till byggnadens utvändiga beklädnad hade, mot beräkning, tegel
med stor kostnad måst inköpas och å jernväg fraktas från Danmark.

6:o) Under arbetets fortgång bestämdes, att vissa delar af byggnaden
skulle beklädas med kalksten i stället för tegel. Ehuru vid kostnadsförslagets
uppgörande angafs, att arbetet skulle blifva så enkelt som
möjligt, blefvo dock detaljerna vid utförandet rikare än förutsatt var.

7:o) Femtiosex kolonner vid fönsteromfattningarna i husets öfre
våning voro utförda af polerad röd granit i stället för kalksten.

8:o) Kupolen öfver aulan skulle enligt den ursprungliga bestämmelsen
uppbäras af 18 stycken jerntakstolar, men vid detaljritningarnas
upprättande ökades antalet till 25 stolar med bågform i stället för med
först afsedd rak form, samt med gröfre gods än de första ritningarna
angåfvo.

9:o) För åtskilliga orneringsarbeten hade kostnaderna ökats derigenom,
att ändringar förekommit och att vissa af dem måst utföras af
zink i stället för gips.

10:o) Enär liera lokaler togos i besittning för användande, innan
byggnaden i dess helhet var färdig, erfordrades före den slutliga besigtningen
ej obetydliga renovationer af målning m. m. Betydliga kostnader
hade ock vållats af de efterputsningar, som nödvändiggjorts deraf, att
gas- och vattenledningarna, hvilka ej inbegrepos i entreprenaden och af

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

annan person verkstälts, framdrogos först sedan all putsning af tak och
väggar var färdig.

ll:o) Den från början beräknade byggnadstiden hade fördubblats i
följd af det försvårade och förökade grundläggningsarbetet, svårigheten
att erhålla lämpligt fasadtegel, förändringen af den ursprungliga byggnadsplanen
samt den tidsutdrägt, som betingats af nödvändigheten att
uppgöra kostnadsförslag till förändringarna.

Dessa vore, yttrar departementschefen, i korthet de förhållanden,
hvilka enligt Hallströms åsigt vållat hans förlust å ifrågavarande byggnadsföretag.
Han förlitade sig emellertid deruppå, att Kongl. Maj:t måtte
behjerta den sorgliga och nödstälda belägenhet, hvaruti han, med eu
talrik familj, af hvilken 2 barn vore genom sjuklighet och andra genom
minderårighet oförmögna att sig försörja, efter ett helt lifs oförtruten
sträfvan genom berörda förlust kommit.

Bland de af Hallström till Kongl. Maj:t ingifna handlingar funnes
entreprenadkontraktet, instrument öfver den af utsedde besigtningsman
den 6 och 7 december 1886 verkstälda afsyningen å den färdiga byggnaden,
styrkta utdrag af Hallströms räkenskaper, vitsord, meddelade
beträffande eu mängd af Hallström under åren 1855—1886 utförda
offentliga och enskilda byggnadsverk samt ett utlåtande af fyra sakkunnige
män: stadsarkitekten i Stockholm L. Hedin, byggmästaren
L. M. Elfling, arkitekten hos medicinalstyrelsen A. Kumlien och verkställande
direktören vid aktiebolaget Ekmans mekaniska snickerifabrik,
arkitekten F. Lindskog.

•Ur afsyning sinstrumentet ansåge sig departementschefen böra anföra
de ord, hvarmed besigtningsmännen afslutade detsamma: »Efter att så lunda

hafva verkstält den oss anförtrodda besigtningen å den nu fullbordade
universitetsbyggnaden, hvarunder endast här ofvan omförmälda
smärre brister blifvit anmärkta, anse vi oss kunna till fullo vitsorda, att
universitetsbyggnaden blifvit af entreprenören till alla delar uppförd i
öfverensstämmelse med det mellan Upsala universitets större konsistorium
och entreprenören afslutade kontrakt samt i enlighet med oss förevisade
hufvud- och detaljritningar, med iakttagande af de under arbetets utförande
af vederbörande beslutade förändringar. Denna i ordets fullaste
bemärkelse monumentala byggnad har, så vidt vi under noggrant iakttagande
kunnat bedöma densamma, blifvit i hvarje dess minsta del på
ett särdeles omsorgsfullt, skickligt och om den noggrannaste kontroll vid
arbetets utförande vittnande sätt uppförd, och lemnar för ty densamma,
i afseende å hvad man hos en byggnad af denna beskaffenhet kan fordra
af soliditet i utförandet, enligt vår enstämmiga mening intet öfrigt att

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

önska». — Ofvannämnde fyra sakkunnige hade i sitt utlåtande vitsordat,
att en af anledningarna till byggnadsarbetets högt uppdrifna kostnad
tydligen läge uti den dyrbara grundläggningen, hvilken mött störa
svårigheter till följd af gamla i jorden förut befintliga fasta grund- och
källarmurar, hvilka med allra största svårighet måst sprängas och undanskaffas,
samt deruti, att de nya grundmurarne måst göras betydligt djupare,
än förslaget omfattat. Entreprenadanbudet hade för öfrigt, enligt
deras bestämda uppfattning, varit allt för lågt beräknadt, helst de, vid
ett af dem gjordt öfverslag, funnit, att ifrågavarande byggnad omöjligen
kunnat, på sätt den nu blifvit uppförd, utföras under ett belopp af
1,250,000 kronor, än mindre för den kontraherade summan.

Efter det departementschefen derefter meddelat, att kanslern för
universitetet i Upsala, som anbefalts att, efter vederbörandes hörande,
afgifva utlåtande i ärendet, inkommit med sådant och dervid öfverlemnat
särskilda yttranden af byggnadschefen, arkitekten H. T. Holmgren,
byggnadsämnen, akademiräntmästaren friherre H. Gyllenhaal samt det
större akademiska konsistoriet, har departementschefen ur dessa utlåtanden
anfört följande: ur arkitekten Holmgrens: att denne dels på grund
af ett af honom uppgjordt kostnadsförslag, hvilket belöpte sig till 794,000
kronor för de arbeten, entreprenaden omfattade, dels ock medelpriset
för samtliga åtta entreprenadanbud, omkring 771,000 kronor, funnit
Hallströms entreprenadanbud, 650,000 kronor, vara mycket lågt beräknadt
och den väsentliga orsaken till hans förlust, hvartill ock bidragit
en del försvårande omständigheter, som gjort arbetet dyrare, än från
början kunnat beräknas; att de gamla grundmurarne till det forna biskopshuset
visserligen icke varit vid entreprenadauktionen kända, men att
antagas kunnat, det en del gamla grundmurar skulle påträffas, i följd af
befintligheten dels af den gamla terrassmuren mot f. d. Rundelsgränden,
dels af en gammal källare och grundmurar under stallbyggnaden, hvilket
allt var i situationsplanen angifvet; att sex stycken gropar varit uppgräfda
på olika ställen inom byggnadsområdet, på det entreprenörerne
sjelfve närmare skulle kunna förvissa sig om byggnadsgrundens beskaffenhet;
att i en af dessa påträffats gammal stengrund vid 8 fots djup;
att entreprenadkontraktet föreskrefve endast minsta djupet under jordytan
för grundmurarnes botten; ur byggnadskomiténs ulåtande, deri jemväl
arkitekten Holmgrens och akademiräntmästarens utlåtande åberopades:
att byggnadskomitén, som icke kunde på grund af de utaf Hallström
meddelade sifferuppgifter och åberopade handlingar uttala någon bestämd
och grundad öfvertygelse om beloppet af den förlust, som Hallström
kunde hafva lidit på ifrågavarande byggnadsföretag, dock funnit

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

det fullkomligt antagligt, att han verkligen lidit förlust derå, och att
det ingalunda vore komitén okärt, om någon ersättning härför kunde
Hallström beredas; samt ur akut!emiräntmästarens yttrande: att i afseende
å de uppgifna stora förlusterna vid grundläggningsarbetet i följd af de
svårigheter, som de dervid upptäckta gamla grundmurarne medförde,
syntes böra anmärkas, att inom byggnadskomitén, genast under det detta
arbete pågick, väcktes fråga och framstäldes förslag till Hallström, att
han skulle lemna uppgift på de särskilda kostnader, som de gamla grundmurarne
vållade, men att Hallström icke ville eller sannolikt icke kunde
lemna en sådan uppgift, emedan han sjelf bortlemnat största delen af
grundläggningsarbetet på särskild entreprenad till annan person; att
Hallström visserligen uppgåfve, att grundläggningen under universitetshuset
kostade mer än tre gånger den beräknade summan, men att, då
Hallström hvarken vid denna eller någon annan afdelning af arbetet
särskildt redogjort för de för samma arbeten utgifna kostnader, det
vore alldeles omöjligt att bedöma beskaffenheten af Hallströms uppgift
om kostnaden för grundläggningen.

Det större akademiska konsistoriet och kanslern hade anmält, att de
icke hade något att tillägga till innehållet af byggnadskomiténs, akademiräntmästarens
och byggnadschefens yttranden.

Sedan dessa yttranden till ecklesiastikdepartementet inkommit, hade
emellertid Hallström inlemnat en skrifvelse, deri han, bland annat, anfört,
att hvad arkitekten Holmgren yttrade rörande grundläggningsarbetena
samt deras svårighet och dyrhet stode, ehuru äfven han måste erkänna,
att de blifvit dyrare än hvad som kunnat beräknas, i uppenbar strid
mot ett af kontrollerande arkitekten C. Ä. Kihlberg afgifvet yttrande,
intaget i ett vid Hallströms skrift fogadt transsumt af byggnadskomiténs
protokoll den 8 mars 1882; att hvad vidkomme akademiräntmästarens
förmenande, det Hallström hvarken, kunnat eller velat lemna uppgift på
de särskilda kostnader, som de gamla grundmurarne vållat, enär han
skulle hafva bortlemnat största delen af grundläggningsarbetet på särskild
entreprenad, så förhölle sig dermed så, att eu del af grundläggningsarbetet
(läggning af s. k. kallmur) öfverlemnades åt särskild person mot
ett visst pris pr kubikfot — icke viss summa för hela arbetet —, hvadan
alltså Hallströms utgifter ökades i samma mån, som arbetet i fråga måst
göras mera vidtomfattande; samt att alla schaktningsarbeten äfvensom
sprängning af gamla grunder och murning af öfriga grundmurar utförts
direkt genom Hallströms arbetare. — Arkitekten Kihlbergs ofvannämnda
yttrande vore i anmärkta delar af följande lydelse: »Vid grundläggningen
uppstodo flera svårigheter, hvilka på förhand icke voro beräknade. Så

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

t. ex. påträffades grundmurar från gamla erkebiskopspalatsets befästningsmurar,
som sträckte sig till nästan hela byggnadens längd och bestodo
af ett sorts konglomerat af gråsten, tegel och murbruk, som i anseende
till dess ålder egde .en sådan fasthet och styrka, att det förorsakade
mycket arbete och tidsutdrägt vid uppbrytningen, hvilken till största
delen måste ske medelst sprängning med dynamit eller krut. Utanför
dessa gamla murar hade antagligen varit löpgrafvar, som med tiden
blifvit igenfylda. För att erhålla fast botten till de nya grundmurarne
måste denna fyllning, som på åtskilliga ställen egde betydligt djup,
genomgräfvas, hvartill åtgick mycken tid, som ock massor af sten utöfver
hvad som fordrats, i fall grunden öfver allt varit sådan, som de
gjorda borrningarna visade».

Jemväl öfverintendentsembetet hade afgifvit infordradt utlåtande i
ärendet och dervid yttrat sig rörande samtliga af Hallström angifna orsaker
till hans förlust. Beträffande^, särskildt de gamla grundmur ames
borttagande hade embetet anfört: A den situationsplan, som åtföljde

hufvudritningarna, funnes sju brunnar utsatta, hvilka dock alla läge
utanför den egentliga byggnadsplatsen. Vid brunnen n:r 5 vore anmärkt
i undersökningsprotokollet, att »gammal stengrund möter», men denna
brunn vore på 180 fots afstånd från byggnaden, och hade således icke
kunnat lemna upplysning om de gamla grunder, som sedan mött vid
gräfning för de nya murarne. En före entreprenaden verkstäld jordborrning
på korta afstånd inom sjelfva byggnadsplatsen hade varit så
mycket behöfligare, som marken bestått af uppslammad jord, och rätt
dyrbara grundläggningsarbeten följaktligen kunde befaras. Entreprenadkontraktet
bestämde, att grundmurarne skulle hvila på säker och fast
botten minst 5 fot under jordytan, hvarefter funnes införd den stränga
föreskriften: »skulle den naturliga grunden ej anses vara tillräckligt säker
för byggnadens uppförande derå, skall den förstärkas med sådana medel,
som af kontrollanten anses tjenliga». Vid grundgräfningen hade till
följd häraf entreprenören måst verkställa gräfning och grundläggning
till betydligt större djup, än han beräknat — någon gång till och med
25 fot derutöfver; och derjemte hade gamla grundmurar till en sammanlagd
längd af 400 till 500 fot måst undanrödjas. Till detta hade entreprenören
emellertid ingalunda varit förpligtad, och han syntes derför
hafva varit i sin fulla rätt att begära ersättning för detta öfverarbete.
Det ville synas, att dessa gräfnings- och grundläggningsarbeten väsentligt
bidragit till Hallströms förluster.

Det af öfverintendentsembetet i ärendet afgifna utlåtande innehölle
slutligen följande: Ehuru entreprenören syntes hafva å ifrågavarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

byggnadsarbete lidit betydande förluster, derom ock sakkunniges åsigt
e] torde vara delad, kunde svårligen någon rätt till ersättning härför
tillkomma honom, då entreprenadkontraktet icke tillstadde ersättningar
utöfver kontraktssumman annorlunda än i den särskilda ordning,
dess 23:djé § stadgade. BillighetssMl för en dylik ersättning, åtminstone
hvad anginge någon del utaf sökandens uppgifna förlust, syntes likväl
förefinnas derutinnan, att byggnadsbeskrifningen, hvilken jemte ritningarna
legat till grund för entreprenaden vid dess utbjudande, varit, om ock
utförlig, dock i många stycken sväfvande och ofullständig beträffande
ej mindre omfattningen än beskaffenheten af vigtiga delar af arbetet.
Byggnaden hade också varit för våra förhållanden ganska ovanlig samt
utförts under inflytande å ena sidan af en arkitekt, som haft till uppgift
att i byggnadskonstens och universitetets intresse lägga sig vinning
om att söka åstadkomma det möjligast bästa resultat, samt å andra sidan
af en kontrollant, hvilken med stor yrkesskicklighet förenat synnerligt
nit vid arbetets öfvervakande så i hufvudsak som detaljer, allt omständigheter,
som väl varit till fromma för byggnaden, men dock vid ett
så omfattande och långvarigt arbete, som det ifrågavarande, der kontraktets
detaljbestämmelser hvarken varit eller kunnat vara med hänsyn
till entreprenörens intresse fullt betryggande, blifvit för honom i ekonomiskt
hänseende ogynsamma. Det vore äfven öfverintendentsembetets
åsigt, att, derest denna byggnad skulle med den erfarenhet, som numera
vunnits angående dels verkliga beskaffenheten af grunden, dels svårigheten
att anskaffa erforderlig kalkstensbeklädnad i felfria block, dels
ock den särskilda konstfärdighet, som varit af nöden för dekorativa detaljers
form in. m., å nyo till sin kostnad beräknas, denna kostnad skulle
hafva stält sig väsentligt högre än ursprungliga kostnadsförslag^,
ehuru detta med 150,000 kronor öfverstigit Hallströms anbud, dervid
öfverintendentsembetet ej toge i beräkning ersättningar, som af honom
uppburits för ändringar och öfverarbeten jemlikt särskilda aftal. — På
grund af hvad öfverintendentsembetet anfört och i betraktande af det
särdeles förtjenstfulla och om oegennytta vittnande sätt, hvarpå entreprenören
utfört den ifrågavarande byggnaden, dervid hufvudsakligen
endast syntes kunna läggas honom till last oförsigtighet vid ingående
af aftal samt oförmåga att bedöma arbeten af ifrågavarande slag, funne
sig öfverintendentsembetet böra tillstyrka afseende å Hallströms ansökning.

Slutligen hade Hallström inkommit med åtskilliga skrifter och handlingar,
ur hvilka departementschefen ansåge sig böra nämna, att enligt
en af Hallström uppgjord detaljerad uppgift rörande kostnaden för grund -

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

läggningsarbetet till universitetsbyggnaden den verkliga kostnaden utgjort
kronor 246,532: 69, och den ursprungligen beräknade kronor
64,519: 78, hvadan Hallströms förlust å grundläggningsarbetet skulle
hafva uppgått till ett belopp af 182,012 kronor 91 öre.

För egen del har departementschefen anfört, att nu ifrågavarande
byggnadsföretag otvifvelaktigt ådragit byggmästaren Hallström stora
uppoffringar och förluster, särskildt i följd af grundgräfnings- och grundläggningsarbetets
beskaffenhet. Hade de omständigheter, söm sedermera
vållade Hallström så betydande förluster, varit kända vid entreprenadauktionen,
vore det för visso att antaga, att det allmänna, icke den enskilde,
kommit att bära tungan af de derigenom ökade kostnaderna för
byggnadsföretaget. I den mån emellertid Hallström blifvit lidande derigenom,
att han vid kontraktets ingående icke med erforderlig noggrannhet
beräknat kostnader, hvilkas ungefärliga belopp kunde på förhand
bedömas, borde hans anspråk på ersättning icke kunna vinna afseende.
Annorlunda syntes deremot förhållandet vara med den förlust,
som tillskyndats honom genom det för byggnaden erforderliga grundläggningsarbetet.
Omfattningen af detta arbete kunde, enligt allt hvad
handlingarna föranledde, icke vid kontraktets afslutande förutses, och
enligt hvad öfverintendentsembetet uttalat hade detta arbete väsentligen
bidragit till Hallströms förlust. För hvad han i denna del fått
oförskyldt vidkännas syntes skäligen någon ersättning böra lemnas honom,
helst han, som förut innehaft en mer än vanligt välburgen ställning,
numera med en talrik familj befunne sig i nästan utblottadt tillstånd.
I likartadt fall hade ock förut ersättning af staten beviljats, i
det att Riksdagen år 1879, på Kongl. Maj:ts förslag, tillerkänt byggmästaren
A. G. Sällström ett anslag å 49,000 kronor för de till nämnda
belopp uppskattade förluster, som han, hufvudsakligen till följd af omständigheter,
liknande de nu förevarande, ådragit sig vid uppförandet af
Svea artilleriregementes kasernetablissement i Stockholm.

Den ersättning, som borde Hallström tillerkännas, syntes departementschefen
lämpligen kunna bestämmas dels i ett anslag för en gång,
dels i ett årligt understöd för Hallströms återstående lifstid.

Beträffande den i ämnet väckta motionen framgår af motionärens
motivering, att han af den anledning framstält sitt ifrågavarande förslag
till ändring i Kongl. Maj:ts proposition, att han ansett ovisst, huru vida
Riksdagen skulle befinnas villig att åt enskild man bevilja -pension,
helst vid en tidpunkt, då statens finansiella ställning vore sådan, att
det kunde synas vara mera skäl att anslå ett högre belopp för en gång
än en kanske under många år utgående mindre summa.

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 42 Håft.

‘1

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Vid pröfning af föreliggande fråga har utskottet, lika med öfverintendentseinbetet,
trott sig finna, att någon verklig rätt till ersättning
för de å ifrågavarande byggnadsföretag Hallström åsamkade förluster
icke kan anses honom tillkomma, men att ur billighetens synpunkt talande
skäl kunna andragas för att godtgörelse derför i någon mån må
honom beredas. Då utskottet under senaste riksdag till behandling
förehade frågor af ungefärligen likartad beskaffenhet med den nu förevarande,
nemligen dels angående ersättning åt ingeniören C. Jehander
för förlust vid ett byggnadsarbete i Karlskrona och dels rörande efterskänkande
af en del af det ersättningsbelopp, entreprenören J. Möllers
borgesman förpligtats utgifva för underlåtenhet att fullgöra vissa arbeten
på de nya fotgardeskasernetablissementen, uttalade utskottet
visserligen sina betänkligheter mot att staten skulle träda emellan för
att ersätta den förlust, som enskilda personer på grund af ett deras
åtagande till staten kunde hafva åsamkat sig, och utskottet vidblifver
fortfarande den åsigt, att en dylik statens mellankomst icke i regeln
bör ega rum; men i det nu föreliggande fallet synas utskottet särskilda
omständigheter förefinnas, hvilka torde berättiga till ett undantag.

En sådan omständighet har utskottet först och främst trott sig
finna deruti, att de undersökningar rörande grundens beskaffenhet,
hvilka föregingo byggnadsföretagets utbjudande på entreprenad och
hvilkas resultat i första hand utgjorde materialet för vederbörande spekulanters
beräkningar angående grundläggningskostnaden, icke synas
hafva blifvit utförda med den fullständighet samt i den omfattning,
att de kunde utgöra tillräcklig ledning för beräkningarna. Och, på
sätt af vederbörande myndigheter blifvit anmärkt, torde opåräknade
kostnader för grundläggningsarbetena väsentligen hafva bidragit till Hallströms
förluster.

En annan omständighet, som synes kunna åberopas till Hallströms
förmån, är den, att det ifrågavarande byggnadsföretaget varit af en så
storartad och monumental samt för våra förhållanden ovanlig beskaffenhet,
att dess öfvertagande på entreprenad äfven med omsorgsfullare
kostnadsberäkningar än dem, Hallström verkstält, skulle varit förenadt
med synnerlig risk. Jemväl en del af de förluster, Hallström lidit vid
uppförandet af sjelfva byggnaden, lärer derför kunna anses i någon
mån oförvållad.

Beträffande sättet för beredande af den ersättning, som utskottet
alltså anser böra komma Hallström till del, är utskottet så till vida af
motionärens mening, att utskottet anser ersättningen böra lemnas allenast
genom ett anslag för en gång och icke, på sätt Kongl. Maj:t före -

Statsutskottets Utlåtande N:o 61. 11

slagit,^ till en del under formen af ett årligt understöd för Hallströms
återstående lifstid, ty det synes utskottet vara mindre lämpligt, att dylikt
understöd eller pension tillerkännes en person af sådan anledning,
som den nu ifrågavarande. I afseende å storleken af det anslag, som
bör för ändamålet anvisas, anser utskottet sig icke hafva skäl att föreslå
ett högre belopp än det af Kongl. Maj:t i sådant hänseende äskade, eller
50,000 kronor.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning men med afslag å herr
Carlsons omförmälda motion, i hvad den skiljer sig
från samma framställning, må till ersättning åt bygg^
mästaren C. H. Hallström för lidna förluster å universitetsbyggnaden
i Upsala å extra stat för år 1891
bevilja ett anslag af 50,000 kronor, att å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppföras; och

b) att Kongl. Maj:ts förslag, att byggmästaren
C. H. Hallström må å allmänna indragningsstaten från
och med innevarande år under sin återstående lifstid
årligen åtnjuta ett belopp af 3,000 kronor, icke må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 maj 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid mom a): af herrar grefve G. Sparre, H. P. P. Tamm, L. Jönsson,
S. Nilsson, P. Pehrsson, A. Persson och J. Andersson.