Statsutskottets Utlåtande N:o 60 (Utlåtande 1893:Su60 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

N:0 60.

Ank. till Eiksd. kansli den 18 april 1893, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
öfverlåtelse till staden Visby af vissa kronan tillhöriga
tomter i nämnda stad.

(I. A.)

Med åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver civilärenden
för den 17 nästlidne mars, har Kongl. Maj:t uti en samma
dag till Riksdagen aflåten proposition (n:o 48) föreslagit Riksdagen att
medgifva,

dels att de kronan tillhöriga, med nås 58, 59 och 60 å en af
förste landtmätaren Magn. Isr. Lallerius år 1807 upprättad karta betecknade
tomter måtte med full eganderätt till staden Visby öfverlåtas
mot lösen, som bestämdes i den ordning förordningen den 14 april
1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
stadgade;

dels ock att den för nämnda tomter inflytande löseskilling måtte
användaB på enahanda sätt, som vore bestämdt i fråga om köpeBih.
till Biksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 45 Haft. (N:o 60). 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

8killingarna för de hemman och lägenheter, hvilkas försäljning egde
rum jemlikt kong], brefvet den 29 maj 1874.

Af förenämnda protokollsutdrag inhemtas, att stadsfullmägtige i
Visby uti en af Kong!. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län med
skrifvelse den 29 maj 1888 till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift anhållit,
att Kongl. Magt täcktes tillåta att nämnda stad, med afseende
å behofvet af nedan omförmälda gatureglering jemte vattenledning
samt bibehållande och utvidgande af stadens planteringar, finge mot
staden tillhörig mark, som efter affattning å karta på grund af landtmätare
och gode mäns uppskattning pröfvades utgöra fullgodt vederlag,
tillbyta sig följande kronan tillhöriga, å en af förste landtmätaren
Magn. Isr. Lallerius år 1807 upprättad karta med nedanstående nummer
betecknade tomter i nämnda stad, nemligen n:o 60, eller den så
kallade kalkugnstomten, tomterna n:ris 58 och 59, kallade slottsåkern,
samt tomten n:o 55, den sistnämnda hel och hållen eller till så stor
del, som kunde för kronans räkning undvaras, allt mot förpligtelse för
staden att vidkännas samtliga kostnader för egoutbytet.

Till stöd för berörda ansökning, hvarvid fogats kopia af ofvan
nämnda karta jemte dertill hörande beskrifning, hade af stadsfullmägtige
anförts:

beträffande kalkugnstomten, att denna tomt, hvars sydligaste del
sedan äldre tider varit utlagd till Kalkugnsgatan i dennas från Nya
vägen till hamnen ledande del, vore i och för gatureglering synnerligen
behöflig; att staden, som vore betänkt på att ordna den mellan hamnen
och kronans tomter i strandrotens första qvarter belägna s. k. blekhagebacken
medelst beqvämare uppgångsvägar och planteringar, ville från
den derstädes belägna men svåråtkomliga »piparhålskällan» leda vattenledningsrör
upp till kalkugnstomten och der anlägga en pumpinrättning,
hvilken anordning skulle blifva till gagn för de stadens invånare,
6om hade sina bostäder å nyssnämnda kronotomter, och sålunda bereda
dessa ett ökadt värde; att den del af ifrågavarande tomt, som icke behöfdes
för vattenledning eller gatureglering, skulle, sedan den af staden
blifvit planerad och försedd med planteringar, kunna blifva en sommartiden
af badgäster och resande mycket eftersökt plats, samt att kronan
af denna tomt icke njöte någon afkastning;

rörande slottsåkern, att detta område sedan nära trettio år tillbaka
varit utarrenderadt åt stadens planteringsgille, och att det af kammarkollegium
den 14 oktober 1882 för nämnda gille utfärdade kontrakt,
hvarigenom lägenheten på tjugo års tid från den 14 mars 1884 emot

Statsutskottets Utlåtande N:o 60. &

ärligt arrende af 50 kronor till gillet upplåtits, numera med domänstyrelsens
tillstånd fått af staden öfvertagas; att af slottsåkern, som
jemväl benämndes slottsparken, en mindre del åt öster nyligen utlagts
till gata, hvaremot återstoden genom planteringsgillets försorg ordnats
till en prydlig och besökt promenadplats, samt att, om staden förvärfvade
eganderätten till ifrågavarande område,_ och detta sålunda
kunde såsom park bibehållas, sådant skulle vara till gagn och trefnad
icke blott för staden och allmänheten utan äfven för det framför slottsparken
belägna landshöfdingeresidenset, som deremot skulle lida stort
men, derest området belamrades med byggnader; samt

vidkommande tomten n:o 55, att denna omkring kronomagasmet
belägna tomt, så långt tillbaka någon kunde minnas, varit en öppen
plats hvilket bestyrktes af den till Lallerii karta hörande beskrifning,
der tomten betecknades såsom torg omkring kronomagasinets tre sidor;
att norra delen af nämnda tomt, sådan den å samma karta blifvit auo-ifven,
utgjort och ännu utgjorde en gata, förmedlande trafiken mellan
slottsbacken och Nya vägen, hvarjemte å den vester om kronomagasmet
beläo-na del fört dels en väg, förmedlande trafiken emellan Magasinsgatan,
å ena, samt Sfi Hansgatan och Mellangatan, å andra sidan, dels
ock en gångstig från sistnämnda gator till Skeppargatan, begge ledande
till slottsparken och eu derstädes belägen pump för vattenupphemtmng;
att emellertid under sommaren 1887 större delen af nyssnämnda vester
om kronomagasinet belägna område, som genom planteringsgillets för
sorg försetts med planteringar och för sin vackra utsigt vant en orntyckt
hviloplats, blifvit genom de militära myndigheternas föisorg in
hägnad, så att den deröfver ledande trafiken, särskildt för hemtning af
vatten från pumpen i slottsparken, måst taga en afsevärd omtäg, samt
att staden för undvikande af denna olägenhet och för gatureglering
önskade komma i besittning af tomten i dess helhet eller af så stor del
deraf, som kronan kunde undvara, hvilket enligt stadsfullmägtiges åsigt
vore händelsen med den del öster och norr om kronomagasinet, som
för närvarande vore utlagd till gator, äfvensom af den vestligaste delen

af det inhägnade området. ,

Härjemte hade stadsfullmägtige uti särskild skrift, som åt fvongl.
Majfis befallningshafvande med skrifvelse jemväl af den 29 maj 1888
till Kongl. Majfi öfverlemnats, anhållit om Kongl. Majfis fastställelse
af sådan utaf fullmägtige, efter byggnadsnämndens i staden hörande,
vid sammanträde den 8 i samma månad antagen plan till reglering af
ifrågavarande område,

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

att en gata i Magasinsgatans rigtning upptoges öfver torget n:o 55
och tomten n:o 59 till en bredd af 40 fot;

att Kalkugnsgatan, der så ske kunde, utvidgades till 40 fots bredd
samt med bibehållande af nämnda bredd utdroges öfver tomten n:o 60-att Nya vägen utvidgades till en bredd af 40 fot;
att sydöstra hörnet af tomten n:o 55 afskures och lades till slottsbacken;
samt

att all öfrig obebyggd mark inom ifrågavarande område ordnades
till planteringar, allt på sätt funnes närmare angifvet å en bifogad, af
kornmissionslandtmätaren O. Warfvinge upprättad karta.

Till följd af erhållna remisser hade öfverintendentsembetet afgifvit
särskilda utlåtanden af den 3 juli 1888 och deri dels angående
den understälda regleringsplanen hemstält, att Kongl. Magt måtte meddela
fastställelse af samma plan, allenast med den jemkning att bredden
å de gator, hvilka föreslagits till 40 fot, blefve bestämd till 12
meter eller 40,4 fot, dels ock rörande det ifrågasatta egobytet anfört,
att embetet, så vidt på dess pröfning ankomme, icke funnit något att
erinra emot bifall till samma byte, bvilket syntes vara ett hufvudsakligt
vilkor för genomförande af regleringsplanen.

Uti infordradt utlåtande af den 14 augusti 1888 både arméförvaltningen,
som yttrat sig öfver det ifrågasatta egobytet allenast i hvad
det rörde tomten n:o 55, meddelat hurusom med anledning af den föreslagna
regleringen militärbefälet på Gotland uti särskilda förvaltningen
tillhandakomna skrivelser anmärkt, att, om denna reglering med deraf
följande egobyten vunne Kongl. Maj:ts godkännande, skötseln af den
mängd persedlar, afsedda för Gotlands nationalbeväring, som förvarades
uti det till förråd förvandlade kronomagasinet, blefve så godt som
omöjliggjord, alldenstund derför oundgängligen fordrades en inhägnad
plats omkring magasinet, hvarest persedlarne kunde uttagas för vädring,
piskning och annan rengöring, men genom bifall till nämnda reglering
den del af tomten n:o 55, hvilken såsom behöflig för nyssnämnda förråd
sgörom ål efter arméförvaltningens beslut blifvit inhägnad, skulle för
regleringsändamål blifva erforderlig och således icke vidare för nyssberörda
vigtiga förrådsbestyr vara disponibel.

För egen del hade arméförvaltningen, som inhemtat ytterligare
upplysningar från militärbefälet, instämt i den af militärbefälet dervid
uttalade uppfattning att, derest den nu inhägnade platsen vid kronomagasinet
skulle vare sig delvis eller i sin helhet utbytas, förrådsskötseln
derigenom omöjliggjordes, och kronomagasinet blefve för sitt nuvarande
ändamål obrukbart, samt ej heller kunde för andra militära

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

behof användas; och hade arméförvaltningen på grund häraf ansett
sig icke kunna tillstyrka bifall till stadsfullmägtiges förevarande framställning,
i hvad den anginge tomten n:o 55, med mindre än att jemväl
kronomagasinet af stadsfullmägtige inlöstes för en summa af 25,000
kronor eller kostnaden för uppförande af eu ny förrådsbyggnad för
Gotlands infauteriregemente; hvarjemte förvaltningen under nämnda
förutsättning förklarat sig icke hafva något att erinra mot bifall till den
i öfrigt gjorda framställningen.

Härefter hade domänstyrelsen inkommit med infordradt utlåtande
af den 30 december 1891 och deri anfört, att kronan sedan äldre tider
inom Visby stad egt jordområden, hvilka, derest de icke användts för
något kronans behof, disponerats dels till gator och torg och dels till
tomter, som af enskilde fått begagnas mot viss tomthyra; att en särskild
jordebok funnits öfver dessa till antalet ej obetydliga kronotomter,
men att, då denna vid 1802 års brand jemte åtskilliga andra kammarkollegii
handlingar gått förlorad, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Gotlands län genom kollega skrifvelse den 1 oktober 1806 anmodats
att låta upprätta ny jordebok öfver samtliga kronans tomter med iakttagande
dervid af hvad till förvarande af kronans rätt kunde pröfvas
nödigt; att, då detta ej låtit sig göra utan tomternas föregående uppmätning,
Lallerii ofvan omförmälda karta upprättats, hvarefter med
ledning af densamma ny jordebok öfver kronans tomter uppgjorts å
landskontoret den 9 juni i807 i närvaro af magistratens ombud; att
denna jordebok derpå utgjort föremål för kammarkollegii advokatfiskalskontors
granskning, dervid kontoret, enligt hvad dess den 14 juni 1815
afgifna memorial utvisade, ej haft att framställa någon anmärkning emot
de i jordeboken upptagna tomternas antal och utsträckning; att uti
denna jordebok funnes under nummer 53, 54 och 55 införda de å Lallerii
karta med nummer 58, 59 och 60 utmärkta tomterna med anteckning,
att dessa tomter, hvilka samtliga innehades af »kalkugnsintressenterna i
staden» påstodes »vara fri jordhyra genom kronokalkugnsköpet till skatte»,
hvarmed hänsyftades på ett om Visby kronokalkugn den 27 juni 1758
med enskild person afslutadt skatteköp; att, sedan advokatfiskalskontoret
hos kollegium hemstält, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
måtte affordras upplysning, på hvad grund kronokalkugnsintressenterna
innnehade och sig till nytta begagnade dessa tomter samt kollegium
till denna hemställan lemnat bifall, rättegång med föranledande derå!
uppstått mellan kronan och kalkugnsintressenterna; samt att denna
rättegång slutligen afgjorts genom Svea hofrätt^ dom den 8 juni 1847
på sådant sätt, att sjelfva kalkugnstomten, eller den i jordeboken med

6 Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

nummer 55 betecknade, förklarats hafva ingått uti nämnda skatteköp
och derigenom vara kronan afhänd, hvaremot beträffande de begge med
nummer 53 och 54 i jordeboken betecknade tomterna faststälts kämnersrättens
i Visby utslag, hvarigenom dessa tomter förklarats ej vara
under skatteköpet inbegripna utan eu kronans tillhörighet.

Vidare hade domänstyrelsen meddelat, att numera jemväl kalkugnstomten
vore kronans tillhörighet, sedan, enligt hvad äf kongl. brefvet
den 24 maj 1872 inhemtades, Riksdagen, i syfte att befria kronan från
den henne åliggande skyldigheten att åt dåvarande egare af Visby
gamla kronokalkugn anskaffa ett visst qvantum ved, medgifvit återinlösen
af samma kalkugn med tillhörande vedgård, lador och tomter,
samt köpekontrakt härom upprättats den 30 december sistnämnda år.

I fråga om dispositionen af omförmälda tre tomter hade domänstyrelsen
erinrat dels angående de med nummer 58 och 59 å Lallerii karta
betecknade tomter att, sedan genom kongl. bref den 13 oktober 1848
förordnats, att dessa tomter skulle i likhet med öfriga kronans lägenheter
under arrrende upplåtas, samt nämnda tomter utarrenderats från
den 14 mars 1854 till den 14 mars 1884 emot årligt arrende af 20 riksdaler
banko, de vid arrendeperiodens slut, med föranledande af innehållet
i kongl. brefvet den 29 maj 1874, blifvit ifrågasatta till försäljning,
men att, sedan vederbörande myndigheter framhållit, att dessa tomter
såsom belägna i närheten af det till utredningsförråd förvandlade kronomagasinet,
vid en blifvande omorganisation afj landtförsvaret kunde
blifva lämpliga platser för uppförande af hus och byggnader för kronans
räkning, genom kongl. brefvet den 19 maj 1882 föreskrifvits, att tomterna
borde genom kammarkollegii försorg utarrenderas i vanlig ordning
från den 14 mars 1884 till samma dag 1904 med i kontraktet intaget
vilkor att, derest under arrendeperioden lägenheterna för något kronans
behof erfordrades, arrendatorn skulle vara skyldig att desamma påföljande
midfasta efter derom erhållen underrättelse afträda utan rätt till
ersättning för den sålunda skedda inskränkningen i arrendetiden; samt
att i enlighet härmed den 14 oktober 1882 utfärdats kontrakt för Visby
städs planteringsgille om tomternas öfvertagande emot en årlig arrendeafgift
af 50 kronor, hvilket kontrakt sedermera enligt domänstyrelsens
resolution den 31 mars 1887 öfverlåtits å Visby stad, dels ock beträffande
den å Lallerii karta med nummer 60 betecknade kalkugnstomterr att,
sedan på framställning af Kongl. Majrts befallningshafvande förordnats,
att sjelfva tomten tills vidare skulle för kronans räkning bibehållas och
endast kalkugnen med tillhörigheter försäljas, samt tvenne auktioner
hållits och försök jemväl under hand gjorts för berörda försäljnings

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

verkställande, utan att antagliga anbud erhållits, genom kongl. bref
den 17 juni 1873 föreskrifvits, att kalkugnen med tillhörigheter tills
vidare skulle i dess befintliga skick bibehållas.

Hvad beträffade den å Lallerii karta med n:o 55 betecknade
tomten, hade domänstyrelsen upplyst, att densamma icke funnes i förutnämnda
jordebok upptagen samt att anledningen härtill vore att söka
deri att, enligt hvad af kartebeskrifningen inhemtades, hela dess område
vid tiden för kartans och jordebokens upprättande disponerats såsom torg,
på tre sidor omgifvande magasinsbyggnaden. Med tillkännagifvande,
att domänstyrelsen icke vore i tillfälle att kunna meddela på hvad
grund staden disponerade detta tomtområde, ansåge likväl styrelsen att,
då detsamma icke funnes i jordeboken såsom kronans tillhörighet upptaget,
samt staden allt jemt och ända till dess under år 1887 militärmyndigheterna
inhägnat en del af detsamma användt området till allmän
plats, staden borde lemnas i oförkränkt dispositionsrätt deraf, till dess
detsamma genom laga domstols beslut förklarats vara kronans tillhörighet,
samt att något medgifvande från kronans sida för staden att för uppgifna
ändamål disponera detta område icke påkallades.

Hvad åter anginge öfriga i stadsfullmägtiges framställning omförmälda
tomter, hade styrelsen icke något att erinra mot att desamma,
derest de ej länge pröfvades behöfliga för det i kongl. brefvet den 19
maj 1882 antydda militära ändamål från kronan alstodes till staden,
men kunde icke tillstyrka, att tomternas öfverlåtande åt staden skedde
medelst utbyte mot staden tillhörig jord, dels af den anledning, att
kronan inom och invid Visby stad redan nu innehade en mängd mindre
lägenheter, hvilkas ändamålsenliga förvaltning mött och allt jemt mötte
svårigheter, dels af skäl att det värde, som i och invid städer belägna
områden hade, icke bestämdes af jordmånens beskaffenhet utan af läget
och andra förhållanden, i följd hvaraf gradering af den art, som förekomme
vid egoutbyte, icke kunde, der fråga vore om stadstomter, tjena
såsom grund för värdeberäkningen. Domänstyrelsen hade derför, i händelse
Kongl. Maj:t täcktes fästa afseende å stadsfullmägtiges ansökning
i denna del, hemstält, att ansökningen endast på det sätt måtte bifallas,
att lösen för tomterna bestämdes på sätt och i den ordning, som i
nådiga förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof stadgades.

Slutligen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse
den 9 juni 1892 till Kongl. Maj:t öfverlemnat från stadsfullmägtige infordradt
yttrande i anledning af hvad arméförvaltningen och domänstyrelsen
i ärendet föreslagit och hemstält; och hade fullmägtige, hvad

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

först anginge den å Lalleri karta med n:o 55 betecknade tomten, anfört,
att, då det vore för staden af största vigt att få den ifrågasatta regleringsplanen
genomförd, för hvilket ändamål bland annat fordrades, att
den på de militära myndigheternas föranstaltande gjorda inhägnaden
af en del af denna tomt, åter borttoges, samt då staden, enligt hvad
domänstyrelsen utredt, rättvisligen borde lemnas- i oförkränkt dispositionsrätt
af tomtområdet, fullmägtige bestrede arméförvaltningens påstående
att, derest staden ville för regleringsplanens genomförande åtkomma
den nu inhägnade delen af området, staden då jemväl skulle
inlösa f. d. kronomagasinet med 25,000 kronor, hvilken summa flerdubbelt
öfverstege denna byggnads verkliga värde och vore så stor att,
derest kronans rätt till området vore oomtvistad, stadens tillgångar icke
skulle medgifva staden att för regleringen utgifva densamma, men att
staden emellertid ville, för att tillmötesgå kronans behof af utrymme
för förrådsbestyren, till kronan afstå dispositionsrätten till den del af
tomtområdet, som staden ansåg sig kunna undvara; anhållande fullmägtige,
att Kongl. Maj:t täcktes förklara hinder icke möta för bifall
till domänstyrelsens hemställan, i hvad den rörde det å Lallerii karta
med n:o 55 betecknade området.

Beträffande tomterna n:is 58, 59 och 60 å sistnämnda karta hade
stadsfullmägtige, med erinran att ofvan nämnda kongl. bref den 19 maj
1882 endast hade afseende å förstnämnda båda tomter, ansett att, då
de militära myndigheter, som yttrat sig öfver stadsfullmägtiges förevarande
framställning, icke haft något att invända mot afståendet af
dessa båda tomter till staden, bibehållande åt kronan af samma tomter
för militära ändamål, på sätt i nyss åberopade kongl. bref omförmäldes, icke
vidare vore af behofvet påkallad, samt med biträdande af de utaf domänstyrelsen
anförda skäl mot det ifrågasatta utbytet af kronans tomter
mot staden tillhörig mark, i öfverensstämmelse med styrelsens förslag,
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes medgifva, det nyss omförmälda tomter
n:is 58, 59 och 60 finge till Visby stad öfverlåtas mot lösen, som bestämdes
på sätt och i den ordning, som stadgades i kongl. förordningen
den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof.

Då den af stadsfullmägtige antagna regleringsplanen syntes lända
till fördel för staden Visby, hade departementschefen ansett, att den
borde vinna Kongl. Maj:ts godkännande allenast med den jemkning,
som af öfverintendentsembetet föreslagits. För planens fullständiga
genomförande erfordrades, att staden egde förfoga öfver förut omförmälda
med n:is 55, 58, 59 och 60 å Lallerii karta betecknade tomter.

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Af dessa vore de tre sistnämnda ostridigt tillhöriga kronan, men någon
omständighet syntes numera icke lägga hinder i vägen för, att dessa
tomter blefve mot ersättning å staden öfverlåtna med full eganderätt,
hvartill dock jemväl samtycke af Riksdagen erfordrades. Hvad deremot
anginge tomten n:o 55, så syntes någon giltig grund icke kunna åberopas
för att kronan skulle vara egare till samma tomt, hvadan departementschefen
ansåge, att några svårigheter icke borde uppställas från kronans
sida för staden att öfver denna tomt fritt förfoga i den mån Kongl.
Maj:t funne tomten behöfva tagas i anspråk för regleringsplanens
genomförande.

Hvad beträffade beloppet af ersättningen för de tre .tomterna 58,
59 och 60, så borde detta lämpligast bestämmas i den ordning, som
i expropriationsförfattningen vore stadgad, och inflytande löseskillingen
syntes höra användas på enahanda sätt, som vore föreskrifvet i afseende
å medel, hvilka inflöte genom försäljning af mindre kronoegendomar.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna proposition
blifvit öfverlemnad, har icke haft något att emot densamma erinra,
hvarför utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den IS april 1893.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami.

1 Afd. 45 Häft.