Statsutskottets Utlåtande N:o 60 (Utlåtande 1892:Su60 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

N:o 60.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1892 kl. 8 e. m.

Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående dispositionen
af Ottenby kungsladugård med underlydande.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver civilärenden
för den 10 mars innevarande år har Kongl. Maj:t i en samma
dag aflåten till statsutskottet remitterad proposition (n:o 50) föreslagit
Riksdagen medgifva att, derest Ottenby stuteri med hingstdepot nedlades,
Ottenby kungsladugård jemte den öfriga fasta egendom, som nu
för, stuteriet disponeras, måtte få utarrenderas och arrendet användas
till de ändamål, för hvilka det å riksstaten uppförda anslaget till hästafvelns
förbättrande vore afsedt.

Af berörda statsrådsprotokoll inhemtas, att stuteriöfverstyrelsen i
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8 sistlidne februari, i enlighet med
stuterikommissionens enhälligt uttalade åsigt, hemstält, att Ottenby
stuteri med hingstdepot måtte indragas och dithörande landtbeskällare Bih.

till Riksd. Prot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 40 Häft. (K:o 60). 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

område förses med hingstar från de öfriga depoterna enligt stuteriöfverstyrelsens
bestämmande; att Ottenby kungsgård måtte den 14 mars
1894 få öfverlemnas till domänstyrelsens förvaltning, men afkastningen
deraf fortfarande såsom hittills användas till hästafvelns befrämjande;
samt att den obehöfliga stuteri- och jordbruksmaterielen vid Ottenby
måtte få försäljas och derigenom inflytande medel äfvensom redan uppburen
brandskadeersättning för stuteriets nyligen nedbrunna stallbyggnad
användas till nödig och tidsenlig utvidgning och remontering afhingstdepoterna.

Jemte redogörelse öfver första inrättandet af Ottenby stuteri samt
angående de utlåtanden, som afgifvits af de tvenne särskilda åren 1868
och 1886 tillsatta komitéerna för afgifvande af förslag angående stuteriväsendets
ordnande, till hvilken redogörelse utskottet tillåter sig att
hänvisa, har statsrådet och chefen för civildepartementet till åberopade
statsrådsprotokoll anfört, att de tillgångar, som utom de till stuterioch
hingstdepotinrättningarna anvisade egendomar med hvad dertill
hörde för närvarande vore anslagna till hästafvelns förbättrande, utgjordes
af ett årligt kontant reservationsanslag af 108,550 kronor, hvaraf
dock 50,000 kronor vore uteslutande afsedda för premiering och således
endast 58,550 kronor kimde användas för nämnda inrättningars
behof. Medan den till Ottenby stuteri anslagna egendomen sköttes i
eget bruk för stuteriets räkning, vore deremot jordegendomen såväl
vid Flyinge som vid Strömsholm utarrenderad för depotens räkning.

Såväl vid Ottenby som vid hvardera af de båda hingstdepoterna
handhades förvaltningen under stuteriöfverstyrelsen af en chef. Dessutom
funnes vid enhvar af dessa inrättningar anstälde 1 beridare, 1
bokhållare, 1 stuteriveterinär eller hästläkare och 1 fodermarsk. Sammanlagda
aflöningsbeloppen för tjenstemännen utgjorde, med inräknande
af de mindre arfvoden, som vid hvarje af ifrågavarande inrättningar
utbetalades till läkare samt vid Strömsholm jemväl till en skollärare,

vid Ottenby .............................. 10,400 kronor

» Strömsholm........................ 11,150 »

» Flyinge .............................. 10,300 »

oberäknad! kofoder och ved.

Stallbetjeningen utgjordes vid Ottenby af 1 hofsmed, 1 stovaktare,
1 kusk, 14 stalldrängar, 6 stallgossar, 2 spanndrängar och 1 brandvakt.
Dessutom funnes derstädes för jordbruket anstäld följande betjening,
nemligen 1 skrifvare, 1 rättare, 1 fördräng, 1 slöjdare, 10

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

arbetsdrängar, 1 ladugårdspiga för halfva året, 2 stuteripigor, 1 deja
samt 11 torpare. Såväl stallbetjeningen som jordbrukspersonalen aflönades
enligt stater, som vore af Kong]. Maj:t fastställa, dels med
kontanta penningar dels och hufvudsakligen medelst naturaförmåner.

Till stöd för det nu väckta förslaget om nedläggande af stuteriet
vid Ottenby hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat,
stuteriöfverstyrelsen — med erinran, att, sedan vid en den 1 oktober
1891 vid Ottenby timad eldsvåda samtliga uteslutande för stuteriet afsedda
byggnader, nemligen stallar, ridhus och foderskullar, nedbrunnit,
de betänkligheter, hvilka tillförene emot ett dylikt förslag kunnat framställas
på den grund, att nämnda byggnader skulle blifva värdelösa,
numera förfallit — i främsta rummet åberopat hvad 1886 års stuterikomité
anfört, särskildt i fråga om det ekonomiska resultatet af detta
stuteri.

Medan 1868 års komité beräknade den årliga afkastningen af Ottenby
egendom till 23,648 kronor och att af statsanslaget allenast 1,576
kronor 93 öre om året skulle behöfva för detta stuteri tagas i anspråk
(hvarvid dock remonteringen, som ansågs böra bestridas medelst statsanslaget,
icke togs i beräkning), hade nemligen 1886 års komité påvisat,
att i verkligheten egendomens årliga afkastning i medeltal för
åren 1876 —1885 utgjort allenast 8,698 kronor 45 öre samt af statsanslaget
årligen i medeltal för samma år vid Ottenby åtgått 34,827
kronor 49 öre. Med detta anslag hade dock äfven remonteringen betalats,
hvarföre, om härifrån droges den årliga medelkostnaden för hästinköp,
3,438 kronor 18 öre, det statsbidrag, som behöfts för administration
och skötsel, i medeltal utgjort 31,389 kronor 31 öre eller nära
30,000 kronor mera än hvad 1868 års komité beräknat. Då under
nämnda tioårsperiod i årligt medeltal hästförsäljningen inbringat 18,617
kronor 30 öre, betäckningsafgifterna uppgått till 1,554 kronor 50 öre
samt utarrenderade beten inbragt 682 kronor 10 öre, med hvilket
sistnämnda belopp summan af egendomens afkastning alltså borde ökas,
så funne man, om ofvan meddelade siffror sammanstäldes, att under
ifrågavarande period 1876—1885 årligen följande belopp användts för
Ottenby stuteris och liingstdepots skötsel och administration:

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

jordbrukets afkastning

betesmedel.......................

försålda hästar................

betäckningsafgifter.......

af statsanslaget.............

kr. 8,698: 45

» 682: 10 kr.

.......................... »

.......................... y>

.......................... »

kronor

hvarifrån dock borde dragas kostnaden för den årliga remonteringen.
............................................................................................

då återstoden blefve

kronor

9,380: 55
18,617: 30
1,554: 50
34,827: 49
64,379: 84

3,438: 18
60,941: 66

Af de siffror komitén meddelat för stuteriet och hingstdepoten vid
Flyinge hade framgått, att jemväl derstädes det ekonomiska resultatet
blifvit synnerligen ogynsamt. Medan 1868 års komité för denna inrättning
beräknat ett statsanslag af 2,811 kronor 62 öre vara tillräckligt,
hade i verkligheten, oaktadt egendomens afkastning uppgått till högre
belopp än sistnämnda komité antagit, af statsanslaget ett belopp af
24,510 kronor årligen under ofvannämnda tioårsperiod tagits i anspråk,
och detta ehuru för den årliga remonteringen icke användts mer än
4,929 kronor 24 öre. Deremot hade enligt de af komitén meddelade
uppgifter, Strömsholms hingstdepot under samma period af statsanslaget
icke tagit i anspråk mer än 3,172 kronor 1 öre årligen, hvadan, då för
den årliga remonteringen derstädes användts 8,444 kronor 63 öre, afkastningen
af egendomen icke blott varit tillräcklig att underhålla hingstdepoten,
utan äfven lemnat ett öfverskott, såsom bidrag till depotens
remontering, af 5,272 kronor 62 öre årligen eller under nämnda tio år
af tillsammans 52,726 kronor.

Med ledning af dessa uppgifter hade komitén anstält en beräkning
af hvad hvarje från Ottenby stuteri till statens hingstdepoter uttagen
häst kostat statsverket. Då i ofvanstående uppgift å de medel, som användts
för stuteriet och hingstdepoten vid Ottenby, uteslötes inkomsten
för försålda hästar och betäckningsafgifterna, visade sig att statens årliga
kostnad för denna inrättning i medeltal under de tio åren 1876—
1885 utgjort

egendomens afkastning....................................... kr. 8,698: 45

betesmedlen ............................................................ » 682: 10 kr. 9,380: 55

kontant statsanslag.......................................................................... » 34,827: 49

Summa kronor 44,208: 04

Om härifrån droges dels 3,000 kronor, motsvarande den beräknade
årliga kostnaden för de 6 landtbeskällare, som vid Ottenby underhål -

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

lits, dels ock den årliga förlust, 225 kronor 25 öre, som uppstått på
landtbeskälleriet i följd deraf, att betäckningsafgifterna icke varit tillräckliga
att bestrida kostnaden för hingstarnes utförning, utgjorde återstoden,
eller 40,982 kronor 79 öre, det belopp, som stuteriet vid Ottenby
årligen kostat statsverket. Under de fem sista åren af perioden hade
af stuteriets uppfödning för statens räkning uttagits tillhopa 11 hingstar,
deraf till Strömsholm uttagits 9, och 10 ston, eller i medeltal för år
4,2 hästar (öfriga unghästar hade försålts och inkomsten derför användts
till betäckande af stuteriets utgifter), och för de till Strömsholm lemnade
hingstarna hade Ottenby stuteri godtgjorts med 1,000 kronor
per häst.

Om nu statens kostnad för Ottenby stuteri............... kr. 40,982: 79

med tillägg af den godtgörelse Strömsholm årligen lemna! » 1,800: —

summa kronor 42,782: 79

delades med 4,2, som utgjorde den årliga hästleveransen, så uppstode
en kostnad för hvarje häst af 10,186 kronor 38 öre. Det ekonomiska
resultatet af stuteriets verksamhet vore alltså, att stuteriet lemnat staten
under fyra af åren 1881 —1885 2 hingstar och 2 ston årligen samt det
femte året 3 hingstar och 2 ston, allt för en kostnad af 10,186 kronor
38 öre per djur.

I afseende härå kunde emellertid enligt komiténs mening den
invändning göras, att ett stuteris verksamhet icke finge bedömas och
beräknas på detta sätt, utan att hänsyn jemväl borde tagas till det inflytande,
stuteriet i öfrigt hade på landthästafveln såväl genom det
föredöme till ädel afvel, som genom stuteriet framhölles, som ock genom
de djur, hvilka derifrån öfverginge till och direkt gagnade privathästafveln.
Men härå ville komitén svara, att blott ett försvinnande
fåtal af de hästar, som såldes vid Ottenby, komme afveln till godo,
dels emedan inga hingstar, utan endast vallacker och ston såldes, dels
ock emedan nästan alla de bättre djuren inköptes till hofstallet, officershästar
eller remonter och sålunda i allmänhet ej blefve använda som
afvelsdjur; men äfven om det föredöme och det obetydliga bidrag till
landthästafveln, som stuteriet lemnade, borde särskildt värderas, och
äfven om härför beräknades exempelvis 40 procent af den årliga kostnaden,
och hvarje för staten bibehållen häst sålunda skulle komma att
kosta omkring 6,000 kronor, så vore denna summa enligt komiténs åsigt
för hög, enär utlandet och privatindustrien för samma pris kundo erbjuda
en bättre qvalitet än med den dåvarande materielen vid Ottenby
kundo frambringas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

I jemförelse med perioden 1876—1885 hade emellertid, enligt hvad
stuteriöfverstyrelsen meddelat, den derpå följande femårsperioden 1886
—1890 i ekonomiskt hänseende lemnat ett något gynsammare resultat;
och hade styrelsen till underlättande af en jemförelse härutinnan uppgjort
en statsrådsprotokollet bilagd tablå.

Ehuru all möjlig omtanke och sparsamhet iakttagits i fråga om
inrättningens skötsel och administration, hade dock, enligt hvad stuteriöfverstyrelsen
vidare yttrat, sålunda detta likväl icke medfört ett gynsammare
resultat, än att under sistberörda femårsperiod i medeltal den
årliga kostnaden för stuteriets skötsel och administration uppgått till
50,346 kronor 5 öre, stuteriet årligen kräft ett bidrag från statsanslaget
af 22,400 kronor och stuteriet (depotverksamheten oberäknad) medfört
en årlig kostnad för staten af 33,915 kronor 62 öre, samt hvarje häst,
som för statens räkning derifrån uttagits, kostat staten 7,690 kronor 75
öre, under det att, enligt hvad stuteriöfverstyrelsen på grund af de senaste
årens erfarenhet meddelar, den remontering af hingstdepoterna,
som åstadkommits genom inköp, kostat staten vida mindre belopp, på
samma gång den med hänsigt till qvaliteten i allmänhet öfverträffat
den, som kunnat erhållas från Ottenby. Sålunda hade under år 1886
från Hannover för tillhopa 4,664 kronor 56 öre inköpts 8 hingstföl, af
hvilka 3 ingått som beskällare och då i medeltal kostat 2,380 kronor
52 öre. År 1887 hade för en sammanlagd kostnad af 6,928 kronor 73
öre inköpts 14 hingstföl, af hvilka 6 insatts som beskällare och då i
medeltal kostat 1,850 kronor 79 öre. Af 11 föl, hvilka år 1888 inköpts
för tillhopa 6,082 kronor 70 öre, hade 5 ingått som beskällare till ett
medelpris af 2,418 kronor 34 öre. Under nämnda tre år hade sålunda
sammanlagdt inköpts 33 hingstföl, af hvilka 14 ingått som beskällare
med en medelkostnad af 2,167 kronor. Men äfven om hingstar af 2
eller 3 års ålder inköptes för att vid 4 års ålder ingå som beskällare,
blefve kostnaden för dylika inköp betydligt mindre än kostnaden för de
beskällare, som uppföddes vid Ottenby. Dylika under de senare åren
dels inom dels utom landet inköpta beskällare hade nemligen i medeltal
kostat omkring 3,000 kronor.

Stuteriöfverstyrelsen hade vidare till stöd för förslaget om Ottenby
stuteris nedläggande framhållit den stora vigten af landtbeskälleriet och
behofvet af ökade tillgångar för att tillgodose detsamma. Landtbeskälleriet
vore den kraftigaste häfstången för hästafvel^ höjande, och landtbeskällaredepoternas
materiel hade ett alltför stort och direkt inflytande
på hela landthästafveln för att den icke ständigt borde vara i såväl
qvalitativt som qvantitativt hänseende fullt tidsenlig, det vill säga re -

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

monteras med ett efter behofvet lämpadt antal beskälare af så god
beskaffenhet som med disponibla tillgångar vore möjligt att åstadkomma;
och redan sedan längre tid tillbaka vore landtbeskälleriets vigt
och betydelse för hästafveln allmänt erkänd i de stora kulturländerna.

Såsom bevis för att äfven inom Sverige landtbeskälleriets betydelse
för hästafveln insåges och af allmänheten med alltjemt stigande
intresse omfattades, hade stuteriöfverstyrelsen åberopat följande sifferuppgifter
rörande landtbeskällarnes vid Flyinge hingstdepot verksamhet
under nedannämda år, nemligen:

År.	Antal utplacerade beskällare.	Antal betäckta ston.	Antal betäckta ston i medeltal pr hingst.
1880 ...............................................................	24	944	39,8
1890 ...............................................................	85	1,980	66.20
1891...............................................................	42	2,517	69,3 9

Det resultat, som dessa siffror utmärkte, enligt öfverstyrelsens
mening, måste betraktas såsom synnerligen gynsamt, då i Preussen,
med dess vida bättre afvelsmateriel, antalet betäckta ston endast uppginge
till i medeltal 51 pr hingst.

I afseende å behofvet af ökade tillgångar för att tillgodose landtbeskälleriet
borde i främsta rummet framhållas kostnaderna för depoternas
utvidgning och remontering. Af de från olika delar utaf det till
Flyinge hingstdepot hörande landtbeskällareområde tid efter annan ingående
ansökningar om inrättandet af nya landtbeskällarestationer hade,
i anseende till det ringa antalet beskällare, endast en del kunnat bifallas,
men denna efterfrågan ådagalade mer än väl nödvändigheten af
att snarast möjligt öka depotens afvelsmateriel för att kunna i någon
mån tillgodose hästuppfödarens behof af beskällare. Detta behof vore
desto mer känbart i de skånska länen, sedan med sqvadronshingsthållningens
upphörande år 1889 de vid de skånska kavalleriregementena
dessförinnan befintliga 40 sqvadronshingstarna, hvilka i nämnda län till
någon del fylt allmänhetens kraf på sådana djur, indragits. Den under
de senare åren ofantligt ökade freqvensen till de från Flyinge hingstdepot
utstationerade hingstarne lemnade ett ojäfaktigt bevis på nödvändigheten
att utvidga nämnda depot genom uppbringande af dess afvelsmateriel
till det antal, som motsvarade efterfrågan. Utom de vid depoten

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

befintliga omkring 60 beskällarne skulle i anledning häraf och med
hänsigt jemväl dertill, att det område, som hittills försetts med landtbeskällare
från Ottenby, hädanefter skulle komma att tillgodoses med
landtbeskällare från Flyinge hingstdepot, ytterligare 20 stycken hingstar
kunna för det närvarande finna full användning inom det till depoten
hörande landtbeskällareområde, hvilket antal antagligen inom en icke
aflägsen framtid behöfde ytterligare ökas derhän, att vid Flyinge depot
komme att underhållas omkring 100 hingstar. Under förutsättning att
det vid Strömsholms hingstdepot enligt stat för närvarande bestämda
antal af omkring 80 beskälare under den närmaste tiden blefve tillräckligt
att tillgodose det till depoten hörande områdets behof af landtbeskällare,
skulle således sammanlagda antalet af depoternas beskälare
komma att uppgå till 180 stycken, och för remonteringen af detta antal
skulle, med beräkning af 10 procents årlig afgång, behöfva anskaffas
18 hästar om året. Denna remontering kunde nu fortfarande såsom
hittills verkställas genom inköp såväl af äldre hingstar som af föl, Indika
sistnämnda skulle uppfödas vid depoterna, till dess de kunde såsom
beskällare insättas. Kostnaden för hvarje beskälare skulle under sådana
förhållanden, såsom ofvan visats, komma att uppgå i förra fallet
till omkring 3,000 kronor och i senare fallet till omkring 2,167 kronor,
allt i medeltal per djur. Den ringa insats, hvarmed Ottenby stuteri
hittills bidragit till depoternas remontering, eller med 3 beskällare om
året, vore altför liten för att ega någon betydelse vid afgörandet af
frågan om sättet för denna remontering, ehuruväl detta antal, vid jemförelse
med de utländska stuteriernas remonteringsförmåga, ingalunda
kunde anses litet, utan tvärtom svårligen skulle, med nuvarande antal _
moderston, kunna ökas.

Lika oafvisligt som behofvet af ökadt antal beskällare vore krafvet
på materielens goda beskaffenhet, och stoegaren, som numera åtminstone
i de företrädesvis hästproducei’ande provinserna lärt sig inse fördelarne
af att kunna hafva tillgång till beskällare af synnerligen framstående
egenskaper, skydde för sådant ändamål ingalunda den kostnad,
som en förhöjd betäckningsafgift medförde, fullt förvissad, att denna
utgift blefve honom i rikt mått godtgjord genom den bättre fölafkomma
han kunde påräkna. Men för att kunna tillhandahålla beskällare af
sådan beskaffenhet och med hänsigt jemväl dertill att tillgången på
ädelt blod, hvilket erfordrades för såväl kavalleri- som lyxhästen, icke
måtte saknas, måste tid efter annan med ej ringa kostnad någon fullblodshingst
inköpas.

Af de utgifter, som vidare, om än indirekt, af landtbeskälleriet med

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

nödvändighet påkallades, och till hvilkas bestridande tillgångar borde
beredas, ansåge styrelsen sig böra framhålla kostnaderna för anskaffande
icke allenast af större antal stallbetjening i samma mån landtbeskällarestationerna
ökades, utan framför allt och oberoende af depoternas utvidgning
en stallbetjening med de qvalihkationer, som numera fordrades
af personer, som, anförtrodda statens dyrbara hingstar, utsändes till
stationerna, i hvithet hänseende den nuvarande personalen icke kunde
anses tillfredsställa de mest anspråkslösa fordringar. Anledningen härtill
vore utan tvifvel att söka i den omständighet, att deras aflöning
icke stode i något rimligt förhållande till de anspråk man måste ställa
på dem. Deras enligt gällande stater bestämda löner uppginge nemligen
knappast till de belopp, hvarmed den enskilde i dessa tider aflönade
en statdräng. Att den unga stalldrängen, så snart han inhemtat
nödig kännedom om hästens skötsel och vård, under sådana förhållanden,
vid första tillfälle som erbjöde sig, utbytte sin stalldrängssyssla
vid depoten mot en dylik med vida förmånligare aflöningsvilkor förenad
plats hos den enskilde, läge i öppen dag. Då nu såsom ett
oeftergifligt vilkor måste uppställas, att den på stationerna utgående
stallbetjeningen bestode af utvaldt, dugligt folk, fullt nyktra och pålitliga
samt väl instruerade och vande att handtera dessa djur, hvilka
sistnämnda egenskaper näppeligen förvärfvades under en kortare tjenstgöring,
framginge häraf betydelsen för landtbeskälleriet af att vid depoterna
ständigt funnes tillgång på så beskaffad stallbetjening, och det
enda medlet för att ernå detta mål och att kunna vid depoten qvarhålla
redan inlärde och för berörda ändamål fullt lämplige stalldrängar
vore en tidsenlig aflöningsförliöjning för nämnda betjening.

Slutligen ville stuteriöfverstyrelsen erinra om de ingalunda obetydliga
kostnader, som blefve en följd af landtbeskälleriets utvidgning,
i det att ej mindre nödiga bostäder åt det ökade antalet stallbetjening
än äfven ett ridhus för hästarnes rast måste vid Flyinge hingstdepot
uppföras.

Ehuru de sålunda antydda utgifterna för landtbeskälleriet kunde
synas stora, vore det likväl stuteriöfverstyrelsens fulla öfvertygelse att,
om Ottenby stuteri nedlades och stuteriöfverstyrelsen fortfarande såsom
hittills finge disponera de till hästafvelns befrämjande för närvarande
anvisade tillgångar, styrelsen skulle kunna, utan ytterligare tillskott,
med om händer hafvande medel icke allenast bestrida de sålunda för
landtbeskälleriets utvidgning nödiga utgifterna, utan äfven genom ett
väl ordnadt landtbeskälleri föra hela landets hästafvel framåt.

För egen del har departementschefen yttrat, att om man betänkte,

Bih. till Biksd. Prof. 1802. i Sand. 1 Afd. 40 Iläft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

att hingsten årligen bidroge till en mångfaldigt talrikare afkomma ån
stoet, läge det i öppen dag, att de medel, staten ansåge sig böra anslå
till hästafvelns förbättrande, i mycket vidsträcktare mån verkade till
åstadkommande af en förbättrad afvel, om de användes för inrättande
af ett väl ordnadt landtbeskälleri, än om de ansloges till underhållande
af ett stuteri, äfven om detta drefves i större skala och med bättre
afvelsmateriel än det nuvarande stuteriet vid Ottenby.

Härmed ville departementschefen ingalunda hafva förnekat gagnet
af ett väl ordnadt stuteriväsen med uppgift företrädesvis att förse hingstdepoterna
med beskällare af ädel ras och sålunda göra dessa depoter
för sin remontering mindre beroende af utlandet och af den enskilda
inhemska hästindustriens ställning. Tvärtom skulle otvifvelaktigt ett
dylikt stuteri kunna utöfva en mycket fördelaktig inverkan. Men enligt
beräkning af 1886 års komité skulle underhållet vid Ottenby af ett stuteri,
försedt med duglig hästmateriel och af den storlek, att det kunde
frambringa beskällare till icke allt för öfverdrifven kostnad, erfordra ett
kontant statsanslag af mer än 53,000 kronor om året och således i det
närmaste medtaga hela det nu för stuteri- och landtbeskällareväsendet
afsedda statsanslaget, hvarjemte för stuteriets uppsättning skulle erfordras
ett anslag för en gång af 200,000 kronor. Då emellertid en så
betydlig förhöjning af det anslag, som nu utginge för hästafvelns förbättrande,
icke syntes böra ifrågasättas, och frågan sålunda nu endast
vore huru de för hästafvelns förbättrande anvisade tillgångarna skulle
kunna på det fördelaktigaste sätt tillgodogöras, så borde dessa tillgångar
i främsta rummet användas för landtbeskälleriets behof; och att för
behörigt tillgodoseende af dessa behof kräfdes ytterligare medel, utöfver
dem som för närvarande dertill disponerades, vore ådagalagdt genom
hvad stuteriöfverstyrelsen i sin omförmälda skrifvelse i sådant afseende
anfört. Enda sättet att utan anslagsförhöjning bereda tillgång härför
vore emellertid indragning af det nu befintliga stuteriet vid Ottenby,
hvarigenom icke blott det betydliga belopp af statsanslaget till hästafvelns
förbättrande, som detta stuteri visat sig årligen taga i anspråk,
skulle blifva för landtbeskälleriet disponibelt, utan ock ett afsevärdtbelopp
skulle vinnas i följd af försäljning af stuteriets hästmateriel, i
den mån den icke kunde finna användning vid hingstdepoterna, äfvensom
af de vid Ottenby för jordbruket afsedda kreatur och inventarier
m. m. Förutom det nu antydda skälet emot att under nuvarande förhållanden
öfver hufvud hos oss underhålla ett stuteri, talade för indragning
af det nu befintliga stuteriet vid Ottenby dessutom dels att, på
sätt de utaf 1886 års komité och stuteriöfverstyrelsen meddelade upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

gifter gåfve vid handen, detta stuteri med sin nuvarande organisation
endast obetydligt förmådde bidraga till hingstdepoternas remontering
och att kostnaderna för dessa bidrag måste, äfven om värdet af stuteriets
hästleveranser till hingstdepoterna uppskattades till vida högre
belopp än det faststälda lösningspriset af 1,000 kronor per djur, anses
öfverdrifvet höga, dels ock att, på sätt särskildt 1886 års komité betonat,
afvelsmaterielen vid stuteriet icke vore af den beskaffenhet som
önskligt vore. Komitén, som sjelf granskat häststammen vid Ottenby
hade dervid kommit till det resultat, att bland de äldre hingstarne knappast
någon var qvalificerad att vara stambeskällare vid ett statsstuteri
för ädla hästar, att bland stona visserligen några få utmärkta djur funnes,
ehuru af dessa de flesta snart vore i följd af sin ålder kassabla,
hvaremot äfven ett icke ringa antal aldrig borde användas till moderston,
samt att bland de tvååriga hingstarne knappast någon gaf godt
hopp om sig att kunna ingå ens som landtbeskällare. Komiténs slutomdöme
vore derföre att, om ett stuteri borde bibehållas vid Ottenby,
detta borde erhålla nya stambeskällare och att en stor utgallring måste
göras bland moderstona. 1 dessa hänseenden hade visserligen åtskilliga
förändringar till det bättre vidtagits sedan år 1886, i mån som
tillgångaime dertill lemnat möjlighet, men ännu hade afvelsmaterielen i
dess helhet ej hunnit uppbringas till erforderlig duglighet.

Slutligen borde icke lemnas oanmärkt att genom Ottenby stuteris
indragning och depotverksamhetens koncentrering vid Flyinge och Strömsholm
en afsevärd besparing i administrationskostnader borde kunna göras.

Med hvad ofvan blifvit anfördt vore det enligt departementschefens
mening till fyllest ådagalagdt, att det för vår hästafvel vore till gagn,
om stuteriet vid Ottenby indroges och de derigenom disponibla tillgångarne
i stället komme landtbeskälleriet till godo, samt att, om stuteriet
skulle bibehållas, det kräfdes icke obetydliga utgifter för dess försättande
i sådant skick, att stuteriet skulle kunna medföra något väsentligt
gagn för landets hästafvel.

Frågan om indragning hade ock kommit i sådant skede, att den
just nu borde tagas i öfvervägande, emedan de för stuteriet afsedda
byggnaderna nyligen nedbrunnit och följaktligen, ifall stuteriet skulle
bibehållas, nya dylika byggnader måste uppföras. Sådant kunde icke
ske utan att särskildt bidrag af statsmedel dertill anvisades. Väl hade
stuteriet i brandskadeersättning för de nedbrunna byggnaderna uppburit
eu summa af 37,954 kronor 9 öre- Men, ehuru de nu nedbrunna byggnaderna
efter den brand, som år 1870 öfvergick Ottenby, kunnat uppföras
för ett belopp^ ungefär motsvarande den då uppburna brandskade -

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

ersättningen, kunde det med visshet antagas, att den brandskadeersättning,
som nu uppburits, icke skulle blifva tillräcklig att betäcka nybyggnadskostnaderna,
då dels arbetslöner och prisen å materialier stigit
sedan år 1870, dels ock å de nya byggnaderna taket, hvilket efter
1870 års brand gjordes af spån, nu borde göras af något mot eldfara
mera betryggande ämne.

Derest, i händelse stuteriet indroges, jordegendomen finge för stuteriöfverstyrelsens
räkning utarrenderas, skulle äfven de medel, som
sålunda blefve för nämnda styrelse tillgängliga kunna användas till landtbeskälleriets
uppdrifvande.

Den egendom, som af stuteriet disponerades, bestode af kungsladugården
Ottenby, 73U mantal, f. d. schäferiängarne Stohagen och Skogsgårdsängen,
lägenheten Ottenbylund samt kronohemmanen Prestorp, Va
mantal, och Prestorps utjord, Vs mantal. Arealen utgjordes af omkring
540 tunnland åker, 1,150 tunnland äng och 900 tunland betesmark, och
antalet boskapskreatur, som der underhölles, uppginge vid slutet af år
1891 till 128. Då år 1874 fråga förevarit om utarrendering af egendomen
med undantag af 85 tunnland åker, 34 tunland äng och 670
tunnland betesmark, som skulle bibehållas för stuteriets egen räkning,
hade stuteriöfverstyrelsen beräknat arrendet efter 18 kronor pr tunnland
åker, 10 och 8 kronor pr tunnland äng och 3 kronor pr tunnland betesmark
till 19,643 kronor att betalas med 8,000 centner hö å 1 krona
50 öre, 5,000 kubikfot hafre å 1 krona 50 öre, 4,800 centner halm,
motsvarande värdet af den stallgödsel och tångtägt, arrendatorn kunde
bekomma, samt återstoden i penningar. Af 1886 års komité beräknades
åter arrendet för hela egendomen till 18,500 kronor. Under de senaste
tre åren har afkastningen utgjort

Hafre'' sädesslag Rotfrukter. Hö. Halm.

Eg. Hl. Hl. Eg. Eg.

1889 ..................... 65,048 1,582 1,534 392,219 154,090

1890 ................... 68,206 1.898 1,984 530,307 268,308

1891 ..................... 85,788 1,358 1,134 434,903 199,190

Försäljningen dels af hästbesättningen vid Ottenby, i den mån den
icke lämpligen kunde användas vid Flyinge eller Strömsholm, dels ock
af egendomens kreatur och öfriga inventarier skulle äfven inbringa en
för utvidgningen och remonteringen af hingstdepoterna afsevärd summa.
Enligt räkenskaperna vore vid 1890 års slut boskapskreatur och inventarier
upptagna till 21,301 kronor 26 öre, och hästarne bokförda till
ett värde af 96,940 kronor 37 öre, hvilket sistnämnda belopp dock

Statsutskottds Utlåtande N:o 60.

syntes vida öfverstiga hvad som kunde anses utgöra deras verkliga
värde. Dessutom kunde om Ottenbys användande till stuteri och hingstdepot
upphörde ofvannämnda brandförsäkringssumma för de nedbrunna
byggnaderna, hvilka tillkommit för stuterimedel, disponeras vid hingstdepoterna,
under det att deremot brandförsäkringssumman för det uppbrunna
hö- och halmfodret med all säkerhet komme att tagas i anspråk
för betäckande af den närmaste tidens fourageringskostnad.

Af hvad i detta ärende förekommit framginge, enligt departementschefens
tanke, uppenbart, att det icke kunde vara med god hushållning
öfverenstämmande, att stuteriet eller hingsdepoten vid Ottenby fortfarande
bibehölles, hvilken fråga departementschefen längre fram ville
underställa Kongl. Maj:ts pröfning; men då, i händelse stuteriet indroges,
afkastningen af Ottenby icke syntes, utan Riksdagens samtycke,
kunna disponeras för hästafvelns förbättrande, hade departementschefen
hemstält om föreliggande propositions aflåtande till Riksdagen.

Af hvad i föreliggande ärende anförts synes utskottet uppenbart
lramgå, att stuteriet och hingstdepoten vid Ottenby böra så snart
ske kan, indragas; och derest en sådan indragning eger rum, anser
utskottet skäligt, att den förut till stuteriet vid Ottenby anslagna afkastningen
af Ottenby kungsgård med tillydande må, på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit, disponeras till hästafvelns förbättrande.

Utskottet hemställer alltså,

att Kong]. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 april 1892.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf Sparre.

Reservation

af herrar K. Bohnstedt, A. P. Sjögreen och A. P. Daniélson, som
yrkat, att utskottets yttrande och förslag uti förenämnda ämne måtte
erhålla följande lydelse:

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 40 Höjt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

»Af hvad i föreliggande ärende anförts synes utskottet uppenbart
framgå, att stuteriet och hingstdepoten vid Ottenby böra, så snart ske
kan, indragas. Men då Ottenby särdeles väl lämpar sig till uppfödningsort
för de unghingstar, hvilka skola uppköpas för att sedan remontera
statens hingstdepoter, anser utskottet, som i allo gillar förslaget om
utärrenderingen af Ottenby kungsgård med tillydande, att vid utarrenderingen
böra, efter af Kongl. Maj:t skedd utredning, undantagas de byggnader
och den betesmark, som äro nödvändiga för denna depot åt
unghästar.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt af Riksdagen bifallas, att Ottenby kungsladugård
med tillydande må utarrenderas, med undantag
af de beten och byggnader, som blifva nödvändiga
för en blifvande depot för unghästar, och att arrendet
användes för de ändamål, för hvilka det å riksstaten
uppförda anslaget till hästafvelns förbättrande är afsedt».

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Ak tiebolag, 1892.