Statsutskottets Utlåtande N:o 60 (Utlåtande 1890:Su66 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

N:o 66,

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1890, kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
ordnande af den allmänna och enskilda helso- och sjukvården
i riket äfvensom i ämnet väckta motioner.

(2:a U. A.)

Kongl. Maj:t har den 31 december 1889 till Riksdagen aflåtit en
så lydande proposition (n:o 8):

»Sedan Kongl. Maj:t den 6 november 1885 uppdragit åt en komité
att granska uppgjordt förslag till instruktion för provinsialläkare med
flere läkare äfvensom att utreda åtskilliga andra i samband dermed
stående frågor, har denna komité fullgjort det komitén lemnade uppdrag
och den 5 april 1887 till Kongl. Maj:t aflemnat bland annat följande
härvid fogade författningsförslag, nemligen förslag till

l:o) Instruktion för läkare, som äro för helso- och sjukvården
inom visst område anstälde, äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten
;

_ 2:o). Taxa på arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för
enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom
för tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion eller
myndighets uppdrag;

3:o) Lag angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad
eller lemna hyresersättning åt provinsialläkare;

4:o) Reglemente angående bostad eller hyresersättning åt provinsialläkare;
och

5:o) Andringar i helsovårdsstadgan.

Bih. till Bi/csd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 47 Raft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Öfver de af komitén uppgjorda förslag hafva derefter underdåniga
yttranden afgifvits ej mindre af öfverståthållareernbetet och Kongl.
Maj:ts samtlige befallningshafvande än äfven af kong], medicinalstyrelsen;
och får Kongl. Maj:t, under åberopande af innehållet af bilagda protokoll
öfver ecklesiastikärenden för denna dag, härmed föreslå Riksdagen:

att 24 förste provinsialläkare må anställas, en för hvarje län, med
station i länets residensstad och med åliggande tillika att vara provinsialläkare
i det kringliggande provinsialläkaredistriktet;

att för möjliggörandet af anställande af eu förste provinsialläkare
inom Norrbottens län en ny provinsialläkaretjenst må inrättas med
distrikt för innehafvaren af Neder-Luleå socken;

att följande grunder för ny lönereglering för provinsialläkarestaten
i riket, deri inberäknade jemväl förste provinsialläkare, må fastställas:

l:o) att provinsialläkare skall vara underkastad såväl den vidsträcktare
tjenstgöringss kylighet och jemkning i åligganden som ock
den reglering af tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrift^;

2:o) att med provinsialläkaretjenst icke må förenas annan tjenst
å rikets eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstebefattning, med
mindre medicinalstyrelsen finner densamma icke vara hinderlig för
tjenstgöringen såsom provinsialläkare;

3:o) att de med tjensten förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras
för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller begagnat
semester eller ock åtnjutit ledighet, utan att vikarie för honom
varit förordnad, men skola för den tid, under hvilken han eljest varit
från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

4:o) att provinsialläkare, som af sjukdom hindras att förrätta sin
tjenst, eget- uppbära hela lönen, hvaremot provinsialläkare, som undfår
ledighet för svag helsa» vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda
uppdrag, kan förpligta» att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,
till vikarien afstå så mycket af lönen, som för tjenstens
förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

5:o) att, der förhöjning af lönen efter viss tid fortsatt, väl vitsordad!
innehafvande af provinsialläkaretjenst anses böra medgifvas, tidpunkten
för törsta förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter utnämningen
till provinsialläkare, under vilkor att innehafvaren mer än
fyra femtedelar af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af
förordnande, annan statens tjenst, och för andra förhöjningen efter
ytterligare fem år på samma vilkor, med rätt för löntagaren att tillgodoräkna
sig den tid, under hvilken han åtnjutit semester, under
iakttagande, hvad såväl den ena som den andra förhöjningen angår,
deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade tjenståldern
blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som
före den nya statens utfärdande förflutit från det han till provinsialläkaretjenst
utnämndes;

6:o) att provinsialläkare skall, vid fylda 60 år och efter 25 års
tjenstgöring i statens tjenst, af hvilka 20 år såsom provinsialläkare,
vara förpligtad att med honom beviljad pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå; Kongl. Maj:t likväl obetaget att låta
med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och
kan finnas villig att i densamma qvarstå; och

7:o) att semester må, när sådant utan hinder för tjenstens behöriga
uppehållande kan ske, af medicinalstyrelsen, på derom gjord
framställning, beviljas ordinarie provinsialläkare efter tio års tjenstgöring
såsom sådan, under antingen en månad årligen eller två månader
hvart annat år, med skyldighet för provinsialläkare att tillhandahålla
eller bekosta fri bostad för vikarien;

att aflöningsförmånerna för provinsialläkarestaten må bestämmas
i enlighet med följande stat:

		Tjenstgörings-	Summa.
		penningar.
1 förste provinsialläkare		1,500	1,500
17 . d:o d:o		25,500	25,500
1 d:o d:o		1,000	1,000
5 d:o d:o		5,000	5,000
Kronor		33,000	33,000
1 provinsialläkare............	1,875	625	2,500	I Efter 10 år kan lönen
				(höjas med 500 kronor
				(och efter 15 år med yt-
137 d:o ..........	256,875	85,625	342,500	Jterligare 500 kronor.
Kronor	258,750	86,250	345,000

att de för närvarande med vissa provinsialläkaretjenster förenade
fixa tjenstgöringspenningar, tillhopa 17,300 kronor, må bibehållas till
dess om dem kan blifva annorlunda bestämdt;

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

att, då ålderstilläggens belopp icke kan en gång för alla till
siffran bestämmas, desamma må, likasom hittills det provinsialläkarne
efter tio års tjenstgöring redan tillkommande ålderstillägg, utgå af
hufvudtitelns allmänna förslagsanslag för ålderstillägg;

att, till tjenstgöringspenningar åt 24 förste provinsialläkare, till
aflöning vid en ny provinsialläkaretjenst med distrikt för innehafvaren
af Neder-Luleå socken, samt för beredande af löneförbättring åt samtlige
provinsialläkare i riket, det å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln
uppförda anslag till medicinalstyrelsen med dertill hörande stater,
för närvarande uppgående till 389,675 kronor, må höjas med 104,000
kronor, eller till 493,675 kronor;

att, till förste provinsialläkarnes rese- och traktamentskostnader,
till arfvoden åt 24 biträdande provinsialläkare samt till aflönande af
vikarier åt provinsialläkare under semester, det å ordinarie stat under
åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till farsoters och smittosamma
sjukdomars botande, för närvarande utgörande 100,000 kronor,
må, med titelns ändring till: Anslag till bestridande af kostnader för
allmän helso- och sjukvård, höjas med ett belopp af 45,000 kronor, eller
till 145,000 kronor;

att Riksdagen måtte godkänna den grund för statens bidrag till
aflönande af extra provinsialläkare, att distrikt, som utfäst sig att för
en tid af minst fem år lemna bidrag till aflöning af dylik läkare, må,
derest den ifrågakomna läkarebefattningen finnes nödig, dertill erhålla
bidrag af statsmedel till belopp, i allmänhet motsvarande det från orten
dertill utfästa bidrag i penningar, men med rätt för Kongl. Magt, att
med hänsyn till distriktets behof af statsunderstöd bestämma beloppet
af statsbidraget äfven i annat förhållande till det från orten utfästa
bidraget, dock att dylikt statsbidrag i intet fall må öfverstiga 1,500
kronor; samt

att Riksdagen måtte antaga följande förslag till

Lag

angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller lemna hyres ersättning

åt provinsialläkare.

§ i.

Hvarje provinsialläkaredistrikt åligger att anskaffa och underhålla

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

bostad åt provinsialläkaren eller, derest distriktet finner sådant för sig
lämpligare, till honom utgöra hyresersättning efter 750 kronor om året.

§ 2.

Kostnad för anskaffande och underhåll af bostad åt provinsialläkare
eller hyresersättning skall, i den mån bidrag dertill ej utgår af
landstingsmedel, bestridas af provinsialläkaredistriktets samtlige till
kommun inom distriktet skattskyldige medlemmar efter de grunder,
som gälla för kommunalutskylders utgörande.

§ 3.

Inom provinsialläkaredistrikt, deri stad ingår, fördelas den kostnad
för bostad eller den hyresersättning, som skall af distriktet gäldas,
mellan staden å ena sidan och landsbygden å den andra i förhållande
till den allmänna bevillning för fast egendom eller för inkomst af
kapital eller arbete, som från staden och från landsbygden utgår,
hvarefter den på landsbygden belöpande andel af samma kostnad eller
hyresersättning mellan de särskilda landskommunerna fördelas efter
fyrk talet.

§ 4.

År inom provinsialläkaredistrikt extra provinsialläkare anstäld,
må derigenom icke någon inskränkning ske i extra provinsialläkaredistriktets
skyldighet att deltaga i kostnaden för anskaffande och
underhåll af bostad eller i utgörandet af hyresersättning åt provinsialläkaren.

§ 5.

Närmare föreskrifter angående provinsialläkarebostads beskaffenhet
samt läkarens rättigheter och skyldigheter i afseende å sådan bostad,
äfvensom i fråga om handhafvandet. af ärenden angående bostad eller
hyresersättning åt provinsialläkare, meddelas af Kongl. Maj:t.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1891.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

I sammanhang härmed vill Kongl. Maj:t meddela Riksdagen:

att, om dessa förslag varda af Riksdagen bifallna, Kongl. Maj:t
kommer att framdeles, med upphäfvande eller ändring i erforderliga
delar af nu gällande bestämmelser i dessa ämnen, utfärda, att gälla
från och med det den nya löneregleringen för provinsialläkarne börjar
tillämpas:

dels instruktion för läkare, som äro för helso- och sjukvården
inom visst område anstälde, äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten
;

dels reglemente angående bostad eller hyresersättning åt provinsialläkare; båda

dessa författningar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
komiterades förslag med de smärre ändringar deri, som kunna finnas
nödiga;

dels ock taxa för arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare
för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran,
äfvensom för tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion
eller myndighets uppdrag, af den lydelse komiterades förslag utvisar,
med de ändringar deri, som i statsrådsprotokollet angifvits;

äfvensom att erforderlig ändring i 33 § af gällande lielsovårdsstadga,
för att bringa densamma i öfverensstämmelse med motsvarande
bestämmelser i instruktionen, kommer att af Kongl. Maj:t vidtagas;

samt att Kongl. Maj:t vill framdeles, sedan af inkommande ansökningar
om statsbidrag till aflönande af extra provinsialläkare sig
visat, i hvilken omfattning statens medverkan härutinnan må varda
tagen i anspråk, hos Riksdagen göra framställning om uppförande i
riksstaten af det anslag, som för ändamålet kan finnas erforderligt.»

Denna kongl. proposition har af båda kamrarne hänvisats till
statsutskottets förberedande behandling; hvarjemte till utskottet remitterats
följande i hithörande ämnen väckta motioner, deruti hemstälts:

l:o) af herr P. J. von Ehrenheim (motion n:o 52 inom Första Kammaren): att

Riksdagen måtte afslå Kongl. Maj:ts proposition om antagande
af lag angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller
lemna hyresersättning åt provinsialläkare; och besluta:

att provinsialläkare, som inginge på ny stat eller hädanefter utnämndes,
skulle, jemte de löneförmåner, som i öfrigt honom tillkomme,
erhålla hyresersättning af statsmedel efter 750 kronor om året; dock
att på Kongl. Maj:ts pröfning finge bero, om och i hvad mån sådan
ersättning skulle tillkomma provinsialläkare i distrikt, der bostad, tillkommen
på grund af donation, funnes;

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

att ett emot denna utgift svarande belopp måtte för 1891 å ordinarie
stat å 8:de hufvudtiteln uppföras; samt

att provinsialläkaredistrikt, som, då detta beslut trädde i kraft,
redan inrättat bostad åt provinsialläkaren, skulle vara berättigad! att
från den dag, då provinsialläkaren blefve berättigad till hyresersättning,
förfoga öfver bostaden med hvad dertill hörde;

2:o) af herr J. A. Lundström (motion n:o 42 inom Andra Kammaren):
att Riksdagen måtte bevilja ett årligt anslag af 3,000 kronor för
inrättande af ett extra provinsialläkaredistrikt, omfattande Norsjö och
Malå tingslag i Vesterbottens län, med namn och station: Norsjö;

3:o) af herr L. Persson i Heljebol (motion n:o 161 inom ''Andra
Kammaren):

att Riksdagen antingen måtte bevilja ett årligt anslag af 3,000
kronor för ett. nytt provinsialläkaredistrikt, omfattande Gillbergs härad,
med station i Gillberga socken af Vermlands län, eller att, om detta
ej kunde af Riksdagen bifallas, ett anslag såsom bidrag till distriktsläkarens
aflöning måtte utgå med 1,500 kronor;

4:o) af herrar Afl Boström i Bodbyn och J. A. Lundström (motion
n:o 204 inom Andra Kammaren):

att Riksdagen måtte besluta en ändring af § 4 i lagen angående
skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller lemna hyresersättning
åt provinsialläkare, derhän:

att kommun eller kommuner, hvilka på egen bekostnad anstälde
extra provinsial- eller distriktsläkare, måtte, så länge de dermed fortfore,
befrias från skyldighet att deltaga i kostnaden för anskaffande
och underhåll af bostad eller utgörandet af hyresersättning åt provinsialläkaredistriktet; 5:o)

af herr O. Melin, med hvilken herr J. Bratt m. fl. instämt,
(motion n:o 211 inom Andra Kammaren):

att Riksdagen måtte besluta, att, derest förslaget om förste provinsialläkare
och dermed sammanhängande ändringar i kongl. helsovårdsstadgan
i öfrig! komme att godkännas, ett tillägg dock måtte
göras, som förklarade, att tillämpning icke skulle ske på de städer,
hvilka för tillgodoseende af sina sanitära intressen anstalt särskild
stadsläkare, som i sådan egenskap uteslutande sysselsatte sig med stadens
lielsovårdsärenden;

6:o) af herr G. Sundberg från Haparanda (motion n:o 213 inom
Andra Kammaren):

att Riksdagen måtte bevilja anslag till enahanda belopp i lön
och tjenstgöringspenningar, som i anledning af den nådiga propositionen
angående ordnande af den allmänna och enskilda helso- och sjukvården

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

i riket kunde varda för provinsialläkarne bestämd, för ett nytt provinsialläkaredistrikt
inom Norrbottens län, omfattande Öfver-Torneå,
Hietaniemi och Korpilombolo kommuner, med station för läkaren i
Matarengi kyrkoby i Öfver-Torneå socken;

7:o) af herrar E. Olsson i Kyrkebol och N. Pehr sson i önnerud
(motion n:o 214 inom Andra Kammaren):

att Riksdagen måtte bevilja anslag till enahanda belopp i lön och
tjenstgöringspenningar, som i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
angående ordnande af den allmänna och enskilda helso- och
sjukvården i riket kunde varda för provinsialläkarne bestämd, för ett
nytt provinsialläkaredistrikt inom Vermlands län, omfattande Bogens
kapell samt norra delen af Gunnarskogs och nordvestra delen af Gräsmarks
församling med Lekvattnets kapell; samt

8:o) af herr J. Andersson i Baggböle (motion n:o 231 inom Andra
Kammaren):

att Riksdagen måtte för ett nytt provinsialläkaredistrikt inom
Vesterbottens län, omfattande norra Degerfors’ samt öfre delarne af
Vännäs’ och Säfvars kommuner, med station för läkaren i Degerfors’
kyrkoby, bevilja anslag till enahanda belopp i lön och tjenstgöriugspenningar,
som i anledning af den nådiga propositionen angående
ordnandet af den allmänna och enskilda helso- och sjukvården i riket
för provinsialläkarne kunde blifva bestämdt.

Anmälan om Vid behandlingen af den del af den kongl. propositionen, som

nandTtiU innehåller förslag till Lag angående skyldighet att anskaffa och undersammansatt
hålla bostad eller lemna hyresersättning åt provinsialläkare, äfvensom
utskotTaf för" herr von Ehrenheims samt herrar Boströms och Lundströms ofvanslaget
till lag omförmälda motioner angående afslag å eller ändring i berörda förslå^,
ang. bostad par utskottet ansett nödigt att, på sätt i § 47 riksdagsordningen sägs,
m m till öfverläggning sammanträda med lagutskottet ; och lärer det sålunda
sammansätta utskottet, jemlikt nyssnämnda grundlagsparagraf, komma
att i berörda frågor afgifva särskildt utlåtande, deruti det yttrande,
hvartill omständigheterna kunna föranleda, jemväl torde komma att
meddelas rörande det i propositionen omförmälda förslaget till Reglemente
angående bostad och hyresersättning åt provinsialläkare; hvilket
utskottet ansett sig här böra för Riksdagen

anmäla.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Beträffande innehållet i det uti propositionen åberopade statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 31 december 1889 tillåter sig
utskottet i allmänhet hänvisa till sjelfva protokollet, sådant detsamma
finnes propositionen bilagdt, och får här nedan ur samma protokoll på
vederbörliga ställen allenast anmärka de delar, å hvilka utskottet af
någon anledning ansett uppmärksamheten särskilt böra fästas.

Af de i propositionen omförmälda författningsförslagen äro förslaget
till instruktion för provinsialläkare m. fl., taxeförslaget och förslaget
till ändringar i helsovårdsstadgan såsom bilagor litt. »A», »B»
och »C» vidfogade detta utlåtande.

De motioner, öfver hvilka det tillkommer utskottet att här afgifva
yttrande, hafva af utskottet behandlats i sammanhang med de
delar af Kongl. Maj:ts förslag, hvilka de närmast beröra.

Hvad då först angår den särdeles vigtiga del af det föreliggande Förste proorganisationsförslaget,
som afser inrättande af 24 förste provinsialläkare- vins™n“kare
befattningar, så har utskottet af hvad till statsrådsprotokollet (sid. 51—56)
derom anförts fått den uppfattning, att, derest den ifrågasatta nya
institutionen komme till stånd, den sedan länge sväfvande frågan om
införande af förbättrade anordningar för den allmänna helso- och sjukvårdens
öfvervakande skulle erhålla en synnerligen lycklig lösning.

Genom anställande af dylika läkare, hvilka i första hand skulle hafva
till uppgift att utöfva inseendet öfver den allmänna helso- och sjukvården
inom de särskilda länen samt att med råd och biträde tillhandagå
Konungens befallningshafvande i dithörande ärenden, synas nemligen
de kraf i fråga om sundhetsväsendets utveckling, som i en senare
tid med allt större styrka stälts på staten, blifva i afsevärd mån
uppfylla, på samma gång anordningen, att förste provinsialläkaren tilllika
eger att bestrida provinsialläkaretjensten i det residensstaden närmast
angränsande provinsialläkaredistriktet, gör det för staten möjligt
att tillgodose dessa kraf utan att derigenom ådraga sig oskäliga kostnader.
. Garanti för att de olika åligganden, som skulle tillkomma förste
provinsialläkaren, i verkligheten kunde blifva uppfylda, synes jemväl
kunna med jemförelsevis obetydliga kostnader beredas genom anställande
af biträdande provinsialläkare med de skyldigheter, som afkomiterade
föreslagits.

Utskottet anser sig för den skull böra förorda antagandet af Kongl.

Maj:ts förslag om inrättande af förste provinsialläkare. Hvad närmare
beträffar kostnaderna för förslagets genomförande inhemtas af statsrådsprotokollet
(sid. 53—54), hurusom komiterade föreslagit, att förste
Bih. till Riksd. Prof. 1890. 4 Samt. 1 Afd. 47 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

provinsialläkarne skulle utöfver sina lönevilkor såsom provinsialläkare
endast erhålla tjenstgöringspenningar, i allmänhet till belopp af 1,500
kronor, men i sex län, nemligen Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands,
Gotlands, Blekinge och Hallands, till belopp af allenast 1,000 kronor,
samt att biträdande provinsialläkarne, hvilkas hufvudsakliga inkomst
komme att bero på enskild praktik, skulle, med åtnjutande af den nu
mera än förr skattade förmånen af tjenstårsberäkning vid befordran i
likhet med civile läkare i statens tjenst, af statsverket bekomma endast
ett mindre arfvode, som af komiterade beräknats, med afseende å
den större eller mindre utsigten till enskild praktik i de särskilda
residensstäderna, för 4 till 1,000 kronor, för 8 till 750 kronor och för
de öfrige 12 till 500 kronor om året.

Sammanlagda beloppet af förste provinsialläkarnes tjenstgöringspenningar
skulle således uppgå till 33,000 kronor samt af biträdande
provinsialläkarnes arfvoden till 16,000 kronor årligen, således tillhopa
till 49,000 kronor. Då härtill lägges den utgift, som skulle föranledas
af förste provinsialläkarnes tjensteresor, och som af komiterade beräknats
till 28,800 kronor om året, då hvarje förste provinsialläkare antagits
skola minst 2 månader årligen uppehålla sig på sådana resor, skulle
hela kostnaden för den af komiterade föreslagna nya anordningen belöpa
sig till 77,800 kronor om året.

Af Kongl. Majrts förslag till lönestat för provinsialläkarecorpsen
visar sig, att Kongl. Maj:t biträdt komiterades förslag angående förste
provinsialläkarnes aflöningsförmåner, och af hvad Kongl. Maj:t hemstält
i fråga om förhöjning, efter ändring af anslagstiteln, af förslagsanslaget
till farsoters och smittosamma sjukdomars botande, framgår, på sätt
nedan vidare kommer att utvecklas, att Kongl. Maj:t godkänt jemväl
komiterades förslag rörande biträdande provinsialläkarnes aflöning samt
komiterades beräkningar angående utgifterna för förste provinsialläkarnes
tjensteresor. Hvad af Kongl. Maj:t uti nu ifrågavarande hänseenden
sålunda föreslagits har icke gifvit anledning till någon utskottets
erinran.

Ifrågasatta

nya

provinsial läkare distrikt.

I komiterades uppdrag ingick, bland annat, att granska landets
nuvarande indelning i läkaredistrikt och deri föreslå de förbättringar,
som funnes lämpliga. I fråga härom upplyser departementschefen,
bland annat, (statsrådsprotokollet sid. 61—62) att då, enligt komiterades
åsigt, staten hade att tillgodose i främsta rummet den allmänna
helso- och sjukvårdens kraf, och då denna statens uppgift kunde anses
vara i väsentlig mån fyld genom anställande af förste provinsialläkare
och användande af provinsialläkarne till nu förefintligt antal, komité -

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

rade, med fullt erkännande af behofvet och önskvärdheten deraf, att
för bestridande af den enskilda sjukvården på landsbygden ökade krafter
måtte blifva för allmänheten tillgängliga, icke kunnat finna, att en
vidare utveckling af den hittills varande provinsialläkareinstitutionen
vore för statens ändamål nödvändig. Med denna uppfattning hade
komiterade ansett sig icke böra föreslå annan tillökning i de nuvarande
137 provinsialläkarnes antal, än att derutöfver en provinsialläkare måtte
anställas i Luleå, med kringliggande landsbygd såsom distrikt, för att
möjliggöra bildandet af en förste provinsialläkarebefattning jemväl för
Norrbottens län.

Komiterade hade likväl icke ansett, att staten skulle helt och
hållet undandraga sig att medverka till afhjelpande af det synnerligen
beaktansvärda behof af ökade läkarekrafter för den enskilda sjukvården,
som flerstädes på landsbygden förefunnes, men komiterade hade trott
det böra i hvarje särskilt fall bero på befolkningen i dessa orter att
taga initiativet i sådana frågor. Likasom komiterade ansett detta vara
ur principiel synpunkt rigtigast, hade komiterade äfven funnit det vara
förenadt med stora praktiska svårigheter för staten att anordna nya
läkaredistrikt i olika delar af landet, med läkare uteslutande eller till
största delen aflönade af statsmedel, utan att derigenom gifva anledning
till berättigad klagan från andra orter, hvarest behofvet af ökade
läkarekrafter gjort sig kanske i lika hög grad känbart.

För sättet, hvarpå enligt komiterades uppfattning den enskilda
sjukvårdens anspråk på statens ytterligare medverkan lämpligast skulle
kunna tillgodoses, får utskottet nedan vid behandlingen af Kongl.
Maj:ts förslag angående grunden för statens bidrag till aflönande af
extra provinsialläkare närmare redogöra. I detta sammanhang har
utskottet endast att framhålla, att medicinalstyrelsen, som förklarat sig
icke hafva något att i hufvudsak erinra mot komiterades ifrågavarande
förslag, dervid anmärkt, att, äfven om förslaget bifölles, staten icke
torde komma att frånsäga sig att, om behofvet så skulle kräfva, inrätta
nya provinsialläkaredistrikt, i hvilket afseende styrelsen ansåge,
att i de nordligaste och mest aflägsna delarna af riket ett eller annat
sådant distrikt nog ännu skulle kunna ifrågasättas, samt att departementschefen
yttrat (statsrådsprotokollet sid. 64), att han icke kunde
annat än erkänna grunden för komiterades förslag vara rigtig, att
nemligen, då dels genom anställande af 24 förste provinsialläkare,
dels genom de nuvarande 137 provinsialläkarne jemte den ifrågasatte
nye provinsialläkaren i Luleå vore tillräckligt sörjdt för statens egentliga
uppgifter, den allmänna helso- och sjukvården, de rättsmedicinska
förrättningarna och tillsynen öfver medicinalväsendet med hvad dertill

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Grunder för
den nya
löneregleringen.

hörde, icke några nya provinsialläkaredistrikt, utom, såsom medicinalstyrelsen
antydt, i särskilda undantagsfall, borde bildas och ett ytterligare
antal provinsialläkaretjenster med tillhörande pensioner inrättas,
men att bildandet af nytt läkaredistrikt borde grundas på ett från orten
utgånget, af vissa åtaganden åtföljt initiativ, hvarigenom ortens åstundan
efter ökad läkarehjelp ådagalades, samt att staten först efter en i
sammanhang med dylikt initiativ anstäld utredning i hvarje särskilt
fall borde pröfva det anmälda behofvet och derefter bestämma det
understöd, staten för inrättandet af det nya distriktet ville lemna.

Beträffande de förslag till inrättande af nya provinsialläkaredistrikt,
som nu föreligga till behandling, så har utskottet, då det tillstyrkt
införandet af förste provinsialläkare-institutionen, naturligen
icke något att erinra mot Kongl. Maj:ts förslag om bildande af en
ny provinsialläkaretjenst i Neder-Luleå socken för att möjliggöra anställandet
af en förste provinsialläkare inom Norrbottens län. Deremot
anser utskottet, lika med departementschefen, att i öfrigt icke
några nya provinsialläkaredistrikt, utom i särskilda undantagsfall, böra
bildas. Med denna uppfattning, och då behöfligheten af dylika undantag
uppenbarligen bör af Kongl. Maj:t i första hand pröfvas, kan utskottet
icke annat än afstyrka bifall till herrar Sundbergs, Olssons och
N. Pehrssons samt Anderssons ofvanomförmälda motioner, likasom till
herr L. Perssons motion, för så vidt samma motion afser anvisande af
medel till inrättande af ett nytt provinsialläkaredistrikt.

I fråga om de af Kongl. Maj:t för den nya löneregleringen föreslagna
grunder anser sig utskottet till en början böra erinra, att de i
punkten 6:o förekommande bestämmelser angående provinsialläkares
pensionering äro affattade i öfverensstämmelse med hvad för närvarande
i detta hänseende är gällande på grund af Riksdagens beslut i skrifvelse
den 13 maj 1884, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, med den afvikelse allenast, att provinsialläkare
nu skulle förpligtas att vid de uppnådda lefnads- och tjenståren
från befattningen afgå, derest han icke erhölle Kongl. Maj:ts tillstånd
att i tjensten qvarstå. Vidare får utskottet i anledning af bestämmelsen
i punkten 7:o angående provinsialläkares rätt till semester anmärka,
att, enligt hvad i statsrådsprotokollet (sid. 70—71) närmare
angifves, årliga kostnaden för vikariers aflöning under semestertiden,
efter nuvarande personalförhållanden och under förutsättning, att alla
till åtnjutande af semester berättigade provinsialläkare önskade deraf
komma i åtnjutande samt dertill erhölle medicinalstyrelsens medgifvande,
af departementschefen beräknats komma att uppgå till 15,300 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Samtliga de ifrågasatta vilkoren för den nya löneregleringen
synas utskottet vara af beskaffenhet att böra af Riksdagen bifallas. Dock
har utskottet af anledning, hvarför här nedan redogöres, ansett sig böra
föreslå en något förändrad lydelse af punkten 3:o. I denna punkt föreskrifves,
att de med provinsialläkaretjensten förenade tjenstgöringspenningar
få uppbäras för den tid tjenstens innehafvare verkligen tj en stgjort
eller begagnat semester, eller ock åtnjutit ledighet, utan att vikarie
för honom varit förordnad, men skola för den tid, under hvilken han
eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat.
De kursiverade orden hafva afseende på eu bestämmelse, som
förekommer i § 40 mom. 3 af det utaf komiterade upprättade förslaget
till instruktion för provinsialläkare m. fl., af innehåll att tjenstledighet
må af Konungens befallningshafvande kunna beviljas provinsialläkare
för högst en månad, derest ledigheten icke för statsverket medför utgift
för vikaries aflönande, samt att, om särskild vikarie under ledigheten
icke anses behöflig, Konungens befallningshafvande eger att uppdraga
förekommande tjensteförrättningar åt annan provinsialläkare inom länet.
En sådan anordning, hvarigenom invånarne i ett provinsialläkaredistrikt
under någon tid skulle kunna blifva i afsaknad af den möjlighet att
erhålla billig sjukvård, som komiterades förslag, särskild! genom taxebestämmelserna
och föreskriften angående regelbundet återkommande
mottagningar utom stationerna (instruktionsförslaget § 25), afser att bereda,
har likväl synts utskottet, med hänsyn till samme distriktsinvånares
berättigade intresse, mindre lämplig. Utskottet har i stället förestält
sig, att tjenstledighet icke borde medgifvas provinsialläkare, utan att
vikarie samtidigt för honom förordnades. Derest denna utskottets uppfattning
godkännes, lära emellertid orden heller ock åtnjutit ledighet, utan
att vikarie för honom varit förordnad» böra utgå ur ifrågavarande punkt 3:o.

För så vidt Kongl. Maj:ts förslag till ny lönestat för provinsialläkarecorpsen
afser förste provinsialläkarnes löneförmåner, har förslaget
redan af utskottet till bifall förordats. Hvad åter den del af förslaget
beträffar, som angår de öfriga provinsialläkarnes löneförmåner, inhemtas
af statsrådsprotokollet (sid. 67—70), att departementschefen vid
behandlingen af denna fråga anfört, hurusom komiterade icke ifrågasatt
någon hufvudsaklig förändring i omfånget af de förpligtelser beträffande
den enskilda sjukvården, som af provinsialläkarne fordrades, men deremot
ansett bestämmelser angående provinsialläkarnes ersättning för
sådan sjukvård vara önskvärda. Komiterade hade förklarat, att, sedan
de jemväl uppgjort förslag till taxa för provinsialläkare med flere läkare,
de, med särskild hänsyn till det inflytande, dessa taxebestämmelser

Lönestat.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

kunde utöfva på läkarnes inkomster, icke kunnat undgå finna, att en
förhöjning af de nuvarande aflöningsbeloppen för provinsialläkarne,
hvarom på senare tider, särskildt från provinsialläkarne sjelfve, framkommit
upprepade framställningar, icke längre kunde uppskjutas.
Otvifvelaktigt vore, yttrade komiterade, att provinsialläkarnes nuvarande
aflöningsförmåner vore otillräckliga, likasom äfven att sådan skiljaktighet
rådde i fråga om statens och kommunens bidrag till provinsialläkarnes
aflöning inom olika distrikt, att likformiga bestämmelser derutinnan
vore af billighet och rättvisa påkallade.

För närvarande åtnjöte en hvar af rikets 137 provinsialläkare en
årlig lön af 2,000 kronor, 60 hade efter tioårig tjenstgöring erhållit
ett ålderstillägg af 500 kronor, 22 åtnjöte fixa tjenstgöringspenningar
till olika belopp, tillhopa 17,300 kronor, och 40 hade fått sig tillagda
tillfälliga tjenstgöringspenningar till belopp en hvar af 500 kronor,
således tillhopa 20,000 kronor, allt årligen. Sammanlagda kostnaden
härför uppginge således för närvarande till 341,300 kronor.

Derjemte erhölle 75 provinsialläkare af sina distrikt fri bostad
och 3 provinsialläkare hyresbidrag till vexlande belopp, hvaremot de
öfriga 59 vore i saknad af sådan förmån.

För åstadkommande af den välbehöfliga tillökning i provinsialläkarnes
löneförmåner, som komiterade funnit icke kunna vidare undanskjutas,
i synnerhet om provinsialläkarnes ersättning för lemnad enskild
sjukvård skulle blifva bestämd genom taxa, hade komiterade,
under förutsättning att det af komiterade uppgjorda förslag till taxa
antoges, ansett, att den af staten utgående aflöning till provinsialläkarne
borde bestämmas i första lönegraden till 2,500 kronor, deraf
£•, eller 1,875 kronor, skulle utgöra lön och b, eller 625 kronor, tjenstgöringspenningar,
samt att provinsialläkare skulle efter tio års tjenstgöring
såsom ordinarie provinsialläkare vara berättigad till ett ålderstillägg
af 500 kronor och efter ytterligare fem års tjenstgöring till ett
andra ålderstillägg af likaledes 500 kronor.

Jemte dessa från staten utgående löneförmåner skulle samt-lige
provinsialläkare vara berättigade att åtnjuta fri bostad en hvar inom
sitt distrikt eller, der distriktet skulle finna sådant för sig förmånligare,
hyresersättning till belopp af 750 kronor, enligt den lag angående skyldighet
att bekosta och underhålla bostad åt provinsialläkaren eller i
stället tillhandahålla honom hyresersättning, hvartill förslag af komiterade
uppgjorts.

Mot det af komiténs flertal fattade beslut att föreslå den af staten
utgående aflöningen för provinsialläkare till allenast 2,500 kronor i
första lönegraden hade — upplyser departementschefen vidare — en

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

ledamot af komitén afgifvit reservation och föreslagit, att aflöningsförmånerna
för provinsialläkarestaten måtte bestämmas i första lönegraden
till 3,000 kronor, deraf f- eller 2,250 kronor skulle utgöra lön
och l eller 750 kronor skulle utgöra tjenstgöringspenningar. Flere af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade jemväl ansett den af komiterade
föreslagna aflöningen vara alldeles för låg och förklarat sig biträda
reservationen.

Medicinalstyrelsen hade i denna fråga anmärkt, att den af komiterade
föreslagna löneförbättringen med 500 kronor understege den af
styrelsen vid många tillfällen år efter år föreslagna regleringen af
provinsialläkarnes löner; hvarjemte styrelsen vidare anfört, att då man
toge i betraktande provinsialläkaredistriktens alltjemt fortgående delning,
hvarigenom med nödvändighet provinsialläkarnes inkomster af
såväl enskild sjukvård som af tjensteförrättningar i statens uppdrag
komme att minskas, samt då sjukvård åt medellöse enligt taxeförslaget
skulle ersättas med endast hälften af hvad taxan upptoge, och då
vidare läkarnes långvariga och kostsamma utbildningskurs, korta förvärfstid
och medellifslängd toges i öfvervägande, medicinalstyrelsen för
sm del funne sig icke kunna annat än fortfarande tillstyrka bifall till
det af styrelsen förut afgifna förslag till reglering och förbättrande af
provinsialläkarnes löneförhållanden, nemligen eu utgångslön af 3,000
kronor, som dock kunde fördelas uti 2,000 kronor lön och 1,000 kronor
tjenstgöringspenningar, samt två ålderstillägg af 500 kronor hvartdera,
att utgå det första efter 10, det andra efter 15 års väl vitsordad
tjenstgöring såsom ordinarie eller efter legitimation tillförordnad provinsialläkare,
hvarigenom provinsialläkarnes slutliga lön skulle uppgå
till 4,000 kronor, eller samma belopp, som redan vore dem beviljadt
såsom pension, och genom hvilken reglering deras kontanta aflöningsförmåner
skulle blifva i det närmaste lika med dem Finlands provinsialläkare
åtnjöte, nemligen 3,960 kronor i årlig lön.

Visserligen vore det — yttrar departementschefen för egen del
— önskvärd!, att utgångslönen för provinsialläkarne kunde bestämmas
till högre belopp än 2,500 kronor. Men med hänsyn dertill, att ersättning.
för lönens jemförelsevis låga belopp i viss mån skulle beredas
provinsialläkarne dels genom rätten till fri bostad eller 750 kronors
hyresersättning äfvensom till ett andra ålderstillägg, dels genom inrättandet
af de föreslagna 24 förste provinsialläkaretjensterna och den utsigt
till befordran till sådan befattning, som för en del provinsialläkare
skulle yppas, dels i viss mån genom den af komiterade ifrågasatta taxan,
hvarigenom en, om ock låg, ersättning skulle beredas provinsialläkarne
för alla göromål, äfven beträffande den s. k. fattigpraktiken, och dels

Fixa tjenstgöringspenningar.

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

slutligen genom rättigheten till semester, funne departementschefen sig,
under förutsättning att dessa förslag blefve genomförda, kunna förorda, att
utgångslönen för provinsialläkarne bestämdes till allenast 2,500 kronor,
deraf f eller 1,875 kronor utgörande lön och | eller 625 kronor tjenstgöringspenningar,
med två ålderstillägg efter 10 och 15 års tjenstgöring
såsom ordinarie provinsialläkare, så att slutlönen kommer att utgöra
3,500 kronor. Lämpligheten af att fördela aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar,
såsom komiterade föreslagit, äfvensom billigheten åt
att medgifva provinsialläkarne, utöfver det redan nu till dem utgående
ålderstillägg å 500 kronor, ett andra ålderstillägg å enahanda belopp
efter ytterligare 5 års tjenstgöring, läge i sa öppen dag, att departementschefen
ansåge sig icke behöfva upprepa de skäl, som för dessa
förslag blifvit af komiterade anförda.

Den förhöjning i provinsialläkarnes nuvarande aflöuingsbelopp, som
den föreslagna nya lönestatens antagande skulle medföra, synes utskottet
vara af rättvisa och billighet påkallad, under förutsättning att taxebestämmelser,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af komiterade
föreslagna, blifva för provinsialläkarne gällande. Då frågan om införandet
af dessa taxebestämmelser emellertid synes utskottet stå i det
allra närmaste sammanhang med ett godkännande af den nya lonestaten,
föreställer sig utskottet, att Riksdagen icke bör bifalla det framlagda
förslaget till lönestat, utan att på samma gång verklig garanti erhålles
icke allenast för att taxebestämmelser af den beskaffenhet, som af
Riksdagen godkännes, varda af Kongl. Maj:t utfärdade, utan ock för
att ändring i dessa bestämmelser icke af Kongl. Maj:t vidtages utan
Riksdagens hörande. Med denna uppfattning, och då de bestämmelser
i ämnet, som, enligt Kongl. Maj:ts i propositionen afgifna förklaring skulle
komma att blifva gällande, derest de Riksdagens godkännande understälda
förslagen blefve af Riksdagen bifallna, synas utskottet i vissa
delar böra blifva föremål för ändring, anser sig utskottet böra tillstyrka
Riksdagen att vid antagandet af den nya lonestaten fästa det vilkor,
att en taxa utfärdas af den lydelse, utskottet här nedan, efter granskning
af det framlagda taxeförslaget, kommer att närmare angifva.

Såsom ofvan blifvit angifvet, utgå för närvarande till 22 provinsialläkare
s. k. fixa tjenstgöringspenningar till ett sammanlagdt belopp
af 17,300 kronor. I fråga härom hafva komiterade i sitt afgifna betänkande
(allmänna motiveringen sid. 196) anfört följande:

Obestridligt vore, att vissa provinsialläkaredistrikt på grund af
fysiska och klimatiska orsaker, ringa folkantal och stor utsträckning
vore mer än andra besvärliga att sköta, på samma gång de vanligen

Statsutskottets Utlåtande tho 66. 17

gåfve lägre inkomster af den enskilda praktiken. Ett billigt afseende
härå läge ock till grund för de så kallade fixa tjenstgöringspenningarna,
hvilka tid efter annan till ett sammanlagdt ''belopp af 17,300 kronor
beviljats 22 särskilda provinsialläkaredistrikt, företrädesvis inom Norrbottens,
Vesterbottens och Jemtlands län. Dessa vid distrikten fästade,
på grund af särskilda för distriktet egendomliga förhållanden tillkomna
lönetillskott hade komiterade ansett ega fog och åtminstone icke böra
indragas förr än, efter vederböraudes hörande, utrönts, att distriktet
genom förändrade folkmängds- och kommunikationsförhållanden vunnit
likställighet med provinsialläkaredistrikten i allmänhet; och som komiterade
icke varit i tillfälle att anställa den för hvarje särskildt distrikt
i sådant hänseende nödiga utredning, hade förslag om indragning i
större eller mindre mån af ifrågavarande tjenstgöringspenningar icke
kunnat af komiterade framställas.

I sin till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse hafva komiterade emellertid
framhållit önskvärdheten af att Kongl. Mapt måtte tillse, huruvida,
efter nuvarande tjenstinnehafvarnes afgång och sedan erforderlig utredning
i hvarje särskildt fall egt rum, några besparingar skulle i nu
ifrågavarande hänseende lämpligen kunna vidtagas. För sin del har
Kongl. Maj:t, såsom af den kongl. propositionen framgår, ansett, att
omförmäla tjenstgöringspenningar borde bibehållas, till dess om dem
kunde blifva annorlunda bestämdt.

Ehuru utskottet icke kan annat än finna det i och för sig oegentligt,
att vid en lönereglering af sådan omfattning, som den förevarande,
afiöningsförmåner af ifrågavarande art förblifva oförändrade, måste
utskottet å andra sidan erkänna nödvändigheten af att vid vissa provinsialläkarebeställningar
löneförmånerna blifva något högre än vid de
öfriga. Då det emellertid vill synas utskottet, som om indragning eller
nedsättning af de nu utgående fixa tjenstgöringspenningarne i vissa
• fall lämpligen skulle kunna ega rum vid de nuvarande tjenstinnehafvarnes
afgång, samt det i alla händelser lärer vara angeläget, att den
af komiterade nödig ansedda utredningen i förevarande afseende kommer
till stånd, anser sig utskottet, som emellertid tillstyrker Riksdagen
att bifalla hvad Kongl. Maj:t nu föreslagit i fråga om de fixa tjenstgöringspenningarne,
böra hemställa, att Riksdagen, vid anmälan af sitt
beslut härom, må hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, om och i hvad mån indragning af eller nedsättning
till beloppet af de fixa tjenstgöringspenningarne må kunna ega rum
samt,, så fort ske kan, till Riksdagen inkomma med den framställning,
hvartill omständigheterna kunna föranleda.

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 4 Samt. 1 Afd. 47 Häft.

Älderstilläggens
utgående
af
liufvudtitelns
allmänna förslagsanslag

för ålderstillägg.

Förhöjning
af anslaget
till medicinalstyrelsen
med
dertill hörande
stater.

Förhöjning
af förslagsanslaget
till
farsoters och
smittosamma
sjukdomars
botande, med
titelns ändring.

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Hvad Kougl. Maj:t föreslagit derom, att, då åldertilläggens belopp
icke kunde eu gång för alla till siffran bestämmas, desamma matte
likasom hittills det provinsialläkarne efter tio års tjenstgöring redan
tillkommande ålderstilläg, fastställas att utgå af liufvudtitelns allmänna
förslagsanslag för ålderstillägg, har icke gifvit anledning till någon
utskottets erinran.

Enligt hvad ofvan vid behandlingen af förslaget om inrättande
af förste provinsialläkarebefattningarne blifvit nämudt, skulle sammanlagda
beloppet af de förste provinsialläkarne i sådan egenskap tillkommande
årliga tjenstgöriugspenningar uppgå till 33,000. kronor.
Aflöningen vid den ifrågasatta nya provinsialläkaretjensten i NederLuleå
socken skulle åter, på sätt den föreslagna lönestaten gifver vid
handen, utgöra 2,500 kronor, under det att den löneförbättring, som i
första lönegraden skulle komma de nuvarande 137 provinsialläkarne
till del, vid det förhållande att en hvar af dem i stället för den nu
utgående lönen, 2,000 kronor, skulle erhålla en aflöning af 2,500 kronor,
komme att belöpa sig till 68,500 kronor.

För beredande af medel till bestridande af ifrågavarande, till
sammanlagdt 104,000 kronor uppgående kostnader har Kong!. Maj:t
föreslagit, att det under åttonde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag
till medicinalstyrelsen med dertill hörande stater, nu 389,675 kronor,
måtte höjas med nyss angifva belopp, 104,000 kronor, eller till 493,675
kronor; och får utskottet, under erinran att den ökade kostnad, statsverket
skulle få vidkännas för beredande åt de nuvarande provinsialläkarne
af den omförmälda löneförbättringen i första lönegraden, i
sjelfva verket, då det under senare åren utgående extra ordinarie anslag
å 20,000 kronor årligen för beredande af tillfällig löneförbättring
åt provinsialläkare icke vidare skulle utgå, komme att. utgöra allenast
48,500 kronor, tillstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit.

Beträffande det under riksstatens åttonde lnifvudtitel uppförda
förslagsanslaget till farsoters och smittosamma sjukdomars botande
hafva komiterade, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen,
föreslagit åtskilliga förändringar. Sålunda hafva komiterade ansett
(statsrådsprotokollet sid. 76), att kostnaderna för förste provinsialläkarnes
resor och förrättningar, arfvodena åt de biträdande provinsialläkarne
samt kostnaderna för aflöning af provinsialläkarnes vikarier
under semestertiden lämpligen kunde utgå af ifrågavarande anslag efter
ändring af dess titel till »anslag för bestridande af kostnader för all -

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

män helso- och sjukvård». Den förhöjning i anslaget, som i följd häraf
kunde anses nödig, skulle emellertid enligt komiterades förslag till någon
del kunna undvikas genom besparingar å anslaget i två olika hänseenden.

•Först och främst kunde nemligen, enligt komiterades åsigt, den
förmån att på statens bekostnad erhålla fria läkemedel, som för närvarande
förefinnes för vissa fattiga sjuke och till hvars beredande medel
utgå från omförmälda anslag, utan olägenhet upphöra. 1 fråga
härom har af komiterade hufvudsakligen anförts (statsrådsprotokollet
sid. 73 — 76), att det allmänna stadgandet om denna förmån förekom me
ill § af kongl. instruktionen för provinsialläkare i riket den 13 juni
1822, hvari bestämdes, att af »medicinalfonden» skulle ersättas medikamentskostnader
för de fattige, lxvilka enligt församligens på allmän
sockenstämma afgifna intygande vore att anse såsom sådane, äfvensom
för de fattiga sjuke, hvilka enskildt anlitade provinsialläkaren och vore
försedda .med presterskapets intyg om deras fattigdom. Genom sundhetskollegii
cirkulär den 25 mars 1861 hade dock med stöd af den numera
upphäfda kongl. förordningen den 30 december 1857 angående hvad
till förekommande och hämmande af farsoter och smittosamma sjukdomar
iakttagas borde, blifvit till vederbörande läkares efterrättelse erinradt,
att kommunen endast vid yppad allmännare sjuklighet och farsoter äfvensom
• smittosamma sjukdomar egde att för läkemedel, som af provinsialläkaren
förordnades åt fattiga sjuke, hvilkas oförmåga att dem
betala vore å kommunalstämma behörigen intygad, åtnjuta ifrågavarande
rätt till godtgörelse. Derjemte hade påpekats att, enär tjeustehjonsstadgan
bjöde, att läkemedel för sjukt tjenstehjon borde af husbonde
bekostas, och fattigvårdsstadgau innehölle, att hvarje kommun skulle
lemna vård åt sina fattige, vore provinsialläkarens rättighet att lemna
fria läkemedel åt fattiga sjuke, som enskildt anlita honom, inskränkt,
utom vid farsoter och smittosamma sjukdomsfall, egentligen till de fall,
då nödstälda personer, hvilka icke tillhörde någondera af förenämnda
kategorier, anlitade hans hjelp. Genom särskilda kongl. bref, hvilka
dock numera vore upphäfda, hade fria medikamenter på medicinalfondens
bekostnad varit äfven under vanliga sjukdomsförhållanden medgifna
åt fattiga och medellösa patienter å Öster- och Vester-Rekarnes
lasarett i Eskilstuna samt åt fattiga sjuke i Uddevalla och i Karlskrona.

I enlighet med förenämnda cirkulär och den praxis, som vid
granskningen i medicinalstyrelsen af inkomna läkningar å fria läkemedel
utbildat sig, betalades af statsmedel numera i allmänhet endast

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

de läkemedel, som af provinsialläkare föreskrefves för fattiga sjuke,
hvilka icke åtnjöte fattigunderstöd eller vore i enskild tjenst anstälda.

Då nu fattigvårdssamhälle enligt gällande fattigvårdslagstiftning
vore pligtigt att ansvara för sina fattiges sjukvård och således äfven
för de läkemedel, som dertill erfordrades, samt komiterade sökt, enligt
deras förslag till taxa för läkare, bereda kommun möjlighet att för
sina fattiga och mindre bemedlade medlemmar erhålla läkarevård mot
ersättning till endast halfva beloppet af hvad komiterade ansett såsom
i allmänhet skälig ersättning för läkarens hjelp, funne komiterade kommunerna
på landsbygden icke böra tillerkännas rätt att på statens bekostnad
åtnjuta fria läkemedel för sina sjuka fattigunderstödstagare,
utan att, i öfverensstämmelse med den praxis, som efter hvad nyss
blifvit, berördt gjort sig gällande, denna rättighet borde för dem likasom
för de stadskommuner, hvilka förut åtnjutit enahanda rätt, upphöra.
Likaledes ansåge komiterade skäl saknas för ett fortfarande
bibehållande af rätten för mindre bemedlade, som icke åtnjöte fattigunderstöd,
att bekomma fria läkemedel på statens bekostnad. En sådan
från statens sida utöfvad välgörenhet måste, såsom ock visat sig vara
förhållandet, utfalla synnerligen ojemn!. Denna hjelp för vissa mindre
bemedlade, hvilken möjligen kunde vara på sin plats vid smittosamma
sjukdomar och farsoter, lemnades dock nu, efter hvad räkningarna utvisade,
hufvudsakligen dels i kroniska sjukdomar och dels vid sådana
fall, der läkemedel vore af jemförelsevis mindre betydelse. Äfven med
erkännande af önskvärdheten att i ömmande fall fria läkemedel skulle
kunna, på grund af presterskapets intyg om behofvet, beredas andra
mindre bemedlade sjuke än fattigunderstödstagare, syntes dock, som
om denna angelägenhet lämpligare borde tillhöra kommunens än statens
omsorg. Någon synnerlig tunga för kommunen att lemna denna
hjelp skulle enligt komiterades åsigt icke heller uppkomma, om kommunen,
med användande af den utväg komiterade i sådant afseende
sökt bereda, läte sig angeläget vara att efter läkarens anvisning hemtaga
större förråd af lake- och desinfektionsmedel, deraf mindre bemedlade
kunde med ringa kostnad för kommunen fritt erhålla hvad
läkaren af sådana medel för dem föreskrefve.

Bibehölles åter rättigheten att å medicinalfonden förskrifva medikamenter
till fattiga sjuke och komme, såsom troligt vore, denna rättighet
att, sedan uppmärksamheten derå blifvit fäst, af provinsialläkare i
riket mera allmänt tagas i användande, skulle, såsom det redan visat
sig dels i Karlskrona, der denna utgift under ett år stigit till nära 27
procent af hela det till fria läkemedel disponerade anslagsbeloppet, och
dels i ett och annat provinsialläkaredistrikt, som bekommit ända till

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

13 procent deraf, utgifterna härför inom kort uppbringas till ett belopp,
som hvarken vore rimligt eller stode tillsammans med de öfriga vigtiga
ändamål, för hvilka ifrågavarande anslag vore afsedt.

Den besparing å berörda anslag, som skulle uppstå genom upphörandet
af statens åtagande att bekosta läkemedel åt särskilda kommuners
fattighjon eller mindre bemedlade medlemmar har af komiterade
antagits uppgå till omkring 15,000 kronor om året.

Den andra, enligt komiterades åsigt, möjliga besparingen å anslaget
skulle beredas genom vissa förändrade föreskrifter rörande bestridandet
af kostnaderna för de s. k. epidemiresorna.

Under framhållande, huru utgifterna för läkares resor vid inträffade
farsoter eller smittosamma sjukdomar vore i ett betänkligt stigande och
från år 1876 till 1885 ökats från 30,873 kronor till 61,519 kronor
äfvensom att anslaget i vissa fall missbrukades derigenom, att läkarne
anmodades företaga dylika resor på statens bekostnad äfven i fall, der
det endast gälde enskild sjukvårds tillgodoseende, hafva komiterade
nemligen (statsrådsprotokollet sid. 71—72), för vinnande af rättelse
härutinnan och för åstadkommande af besparing å anslaget, föreslagit,
dels att resor på statens bekostnad skulle inskränkas till fall af de i
kong!, förordningen angående åtgärder mot införande och utbredning
af smittosamma sjukdomar bland rikets invånare af den 19 mars 1875
§ 20 omförmälda sjukdomarna kolera, smittkoppor, tyfus, tyfoidfeber,
skarlakansfeber, difteri och rödsot, och dels att, så länge någon af
dessa sjukdomar inom en kommun uppträdde endast i spridda fall,
utan att sjukdomen kunde anses hafva öfvergått till farsot, kostnaderna
för läkarens resor skulle bestridas till hälften af staten och till hälften
af vederbörande kommun. Kallelse att företaga ifrågavarande resor
skulle utfärdas icke af presterskapet utan endast af kommunalnämndens
ordförande, enär eu del af utgifterna skulle drabba kommunen. Sedan
sjukdomen öfvergått till farsot, ifall så inträffade, skulle staten deremot
ensam bekosta resorna, hvartill förordnande då skulle, på framställning
af kommunalnämnden och på grund af bifogadt yttrande af provinsialläkaren,
meddelas af länsstyrelsen.

För tre af de såsom farligast ansedda bland ofvannämnda sjukdomar,
nemligen kolera, tyfus och smittkoppor, skulle likväl läkaren,
då han erhållit kännedom, att fall deraf inom distriktet inträffat, ega
att på statens bekostnad företaga tjensteresa på eget initiativ utan förordnande
eller kallelse.

Komiterades förslag uti nu ifrågavarande hänseende finnes närmare
formuleradt i § 27 af det upprättade förslaget till instruktion för provinsialläkare
m. fl. Den minskning i anslaget till farsoters och smitto -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6 .

samma sjukdomars botande, som genom ett bifall till komiterades förslag
skulle uppkomma, har af komiterade beräknats till minst 15,000 kronor
om året.

Enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, har departementschefen
icke käft något att erinra vare sig mot komiterades hemställan,
att kostnaderna för förste provinsialläkarnes tjensteresor samt
de biträdande provinsialläkarnes och provinsialläkarevikariernes aflöning
skulle, efter anslagstitelns ändring, bestridas från ifrågavarande
anslag, eller mot komiterades förslag om upphörande af rätten till fria
läkemedel. Beträffande åter de förslag, komiterade fram stält i fråga
om de s. k. epidemiresorna, har departementschefen anfört (statsrådsprotokollet
sid. 72), att de fleste af Kongl. Maj:ts . befallningshafvande,
mot dessa förslag, med undantag af det, som afsåge att gifva
provinsialläkare rätt att vid inträffande fall af kolera, tyfus och smittkoppor
på eget initiativ företaga tjensteresor, gjort mycket allvarsamma
invändningar, under framhållande dels deraf, att det vore att befara,
att kommunalnämndsordförande, som icke hade tjenstemannaansvar,
skulle, för att bespara sin kommun utgifter, i det längsta dröja
med läkares tillkallande, hvarigenom tillfället att i god tid isolera de
första sjukdomsfallen och bekämpa sjukdomens utbredning mången
gång skulle gå förloradt och möjligen staten, i stället för den paiäknade
besparingen, ådragas vida större utgifter, ifall sjukdomen öfverginge
till farsot, dels af den tidsutdrägt och de omvägar, som skulle
vållas genom förskriften att, innan länsstyrelsen kunde meddela provinsialläkaren
förordnande att företaga tjensteresa för utbruten farsot,
anmälan af kommunalnämnd, åtföljd af läkarens utlåtande, som bestyrkte
närvaron af en farsot, måste afvaktas, dels ock af de svårigheter,
som i synnerhet inom aflägsna kommuner i de nordliga länen,
der afstånden till kommunalnämndens ordförande vore störa och postgången
långsam, skulle vållas, ifall icke presterskapet vidare skulle få
meddela provinsialläkaren kallelse att företaga tjensteresa till ställe inom
församling af distriktet, der smittosam sjukdom yppats, hvarför. framhållits
önskvärdheten af att dylika kallelser borde få utfärdas jemväl
af presterskap och ledamot af nämnden.

Medicinalstyrelsen hade i detta hänseende anfört, att styrelsen,
som väl insåge det välmenande och berättigade i försöket att minska
de stigande utgifterna för ifrågavarande tjensteresor, men som dock i
första rummet ansåge sig skyldig att betrakta frågan ur den. allmänna
helso- och sjukvårdens synpunkt, måste på de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anförda grunder jemväl afstyrka bifall till detta nya
förslag, såvidt detsamma afsåge, att kommunen skulle till hälften del -

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

taga i kostnaden för dessa resor, enär styrelsen befarade, att i många
fall det så ytterst vigtiga omhändertagandet af de första sjukdomsfallen
skulle fördröjas eller uteblifva genom detta stadgande och den
smittosamma sjukdomen derigenom få tillfälle att utbreda sig och öfvergå
till farsot, till följd hvaraf, förutom allt lidande för de enskilde, äfven
statens omkostnader skulle, långt ifrån att minskas, mången gång
tvärtom betydligt ökas.

Deremot ansåge styrelsen goda skäl föreligga för stadgandet, att
ifrågavarande tjensteresor på statens bekostnad måtte inskränkas till de
sju uppräknade sjukdomarna, likasom för ett medgifvande, att läkaren
måtte utan särskildt förordnande eller kallelse lå företaga tjensteresa för
bekämpandet af de tre farligaste bland dem, kolera, tyfus och smittkoppor.

Äfvenledes ansåge styrelsen det nu gällande stadgandet böra bibehållas,
hvarigenom rättighet medgåfves jemväl för vederbörande presterskap
att, om utbrott af smittosam sjukdom tidigare komme till dess
än till kommunalnämndsordförandens kunskap, tillkalla läkaren, äfvensom
för Kongl. Maj:ts befallningshafvande att på anmälan af kommunal-
och helsovårdsnämnds ordförande, presterskap eller vederbörande
läkare utfärda förordnande för denne att företaga tjensteresa, hvilket i
synnerhet vore af vigt, då förnyade besök inom samma kommun under
gängse farsot vore erforderliga, helst dylika upprepade resor i regeln
borde företagas endast på länsstyrelses förordnande, hvarigenom det
öfverklagade missbruket af resorna äfven skulle till stor del kunna
förekom mas.

Då numera på landsbygden funnes flera ställen med större hopad
befolkning, för hvilka helsovårdsstadgan i hvad den afsåge stad vore
i tillämpliga delar gällande och hvarest särskild hälsovårdsnämnd funnes
tillsatt, borde dennas ordförande erhålla samma rätt att tillkalla vederbörande
läkare, som tillkomme ordförande i kommunalnämnd.

Med afseende å hvad sålunda andragits mot komiterades förslag
i förevarande del, ansåge departementschefen detsamma böra bifallas
endast i den män och på det sätt medicinalstyrelsen tillstyrkt.

För sin del är utskottet åt samma mening som departementschefen
beträffande de förslag, komiterade framstäf rörande det ifrågavarande
anslaget. Endast hvad frågan om ändrade bestämmelser med
afseende å de s. k. epidemiresorna beträffar, har utskottet hyst någon
tvekan att biträda departemeutschefens uppfattning, enär hvad komiterade
föreslagit. till förebyggande af missbruk i fråga om anslagets
anlitande till dylika resor samt till åstadkommande i sammanhang dermed
af besparing å anslaget synts utskottet förtjent af uppmärksam -

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

het, men då faran för missbruk af den art, som nu lärer förekomma,
i allt fall till väsentlig del, jemväl enligt medicinalstyrelsens af departementschefen
omfattade förslag, synes vara undanröjd dels derigenom,
att de sjukdomar, vid hvilka dylika resor Unge företagas, inskränkts till sju
uppgifna, dels ock genom den utan anmärkning lemnade bestämmelsen
i inom. 3 § 27 af instruktionsförslaget, att provinsialläkare, då dylik
resa ifrågasättes, eger skyldighet att ingå i pröfning af den anmälda
sjukdomens beskaffenhet och, derest han finner densamma vara af sådan
art, att resa icke bör företagas, derom underrätta vederbörande, har
utskottet låtit sina betänkligheter i detta afseende falla.

Då, enligt hvad ofvan å särskilda ställen blifvit omförmäldt, årliga
kostnaderna beräknats för förste provinsialläkarnes resor och för -

rättningar till ....................................................................kronor 28,800: —

för aflöning af de biträdande provinsialläkarne till „ 16,000: —

för aflöning af provinsialläkarnes vikarier under

semestertiden till ...............................................................,, 15,300:

summa kronor 60,100: —

medan åter den besparing, som skulle uppstå genom
npphörandet af statens åtagande att bekosta läke -

medel åt vissa fattiga sjuke, antagits skola årligen

uppgå till omkring.............................................................. „ 15,000: —

komme följaktligen det belopp, hvarmed det ifrågavarande
anslaget för ofvan omförmälda ändamål

borde höjas, att utgöra ..................................................... „ 45,100: —

eller i rundt tal 45,000 kronor.

Enär meranämnda anslag, för närvarande faststäldt till 100,000
kronor, under de senare åren icke till fullo tagits i anspråk för dermed
afsedda ändamål, i det att deraf utgått år 1886 94,730 kronor 59 öre,
år 1887 95,662 kronor 4 öre och år 1888 86,983 kronor 88 öre, samt
antagligt vore, att icke alla till semesters åtnjutande berättigade provinsialläkare
komme att begagna sig af denna förmån, har Kongl.
Maj:t jemväl ansett en förhöjning af 45,000 kronor vara tillräcklig för
att samtliga med anslaget afsedda ändamål skulle kunna tillgodoses,
hvarför Kongl. Magt föreslagit Riksdagen att höja anslaget med nyssnämnda
belopp, 45,000 kronor, till 145,000 kronor; och har utskottet
icke något att erinra mot Kongl. Maj:ts förslag i denna del.

Extra pro- Af hvad utskottet vid behandlingen af frågan om inrättande af

vinsialläkare. nya provinsialläkaredistrikt anfört framgår, att komiterade ansett, det

Gstatens bi-T staten borde medverka till afhjelpande af det behof af ökade läkare drag

till deras krafter för den enskilda sjukvården, som på landsbygden flerstädes
aflönande. J

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

förefinnes, ehuru komiterade trott det böra i hvarje särskildt fall bero
på befolkningen i dessa orter att taga initiativet i dylika frågor. Af
statsrådsprotokollet (sid. 62—63) inhemtas vidare, att komiterade förestalt
sig, att det lämpligaste sättet för en dylik statens medverkan
vore införandet af den ordning, att då hos Kong!. Maj:t framställning
gjordes om erhållande åt statsunderstöd till aflöning för en inom orten
anstäld läkare — för hvilken komiterade föreslagit benämningen extra
provinsialläkare — ett lika belopp, som af det tillärnade extra provinsialläkaredistriktet
utfästs såsom bidrag till läkarens aflöning, skulle,
derest den ifrågasatta befattningen ansåges nödig, utgå af statsmedel,
dock icke utöfver 1,500 kronor. Skulle i vissa glest befolkade delar
af landet befolkningens fattigdom eller andra särskilda omständigheter
gifva anledning till statsbidragets bestämmande antingen i annat förhållande
till distriktets bidrag eller till högre belopp än nu vore sagdt,
borde ärendet underställas Kongl. Maj:ts och Riksdagens pröfning. I
det bidrag till läkarens aflöning, som sålunda utfästs af distriktet,
skulle ej inräknas förmånen af fri bostad, der sådan komme att af läkaren
åtnjutas.

Extra provinsialläkarebefattning skulle ock kunna inrättas, der
kommun utan anspråk på statsbidrag till aflöning af läkare, som af
kommunen anstäldes, ville bereda denne såsom extra provinsialläkare
rätt till tjenstårsberäkning och Kongl. Maj:t, på derom gjord ansökan,
medgåfve sådan rätt och gillade framstäldt förslag om station och
tjenstgöringsområde samt om sättet för styrelses utseende och läkarens
antagande.

Dessa extra provinsialläkare skulle, antingen staten bidroge till
deras aflöning eller icke, vara pligtige att, såsom vederlag för den
tjenstårsberäkning de åtnjöte, på vederbörligt förordnande inom sitt
distrikt verkställa epidemiresor, rättsmedicinska undersökningar, och
andra tjensteförrättningar mot enahanda ersättning, som tillkommer provinsialläkare,
hvarjemte de skulle ställa sig till efterrättelse den för
provinsialläkare utfärdade instruktion och, om de åtnjöte statsbidrag till
sin aflöning, jemväl den för provinsialläkare faststäida taxa.

De nuvarande distriktsläkarne skulle, när de bibehölles för en ort
eller eu industriel anläggning, hvilken vore i stånd att fortfarande
såsom hittills ensam bära kostnaden för läkarens aflöning, jemväl benämnas
extra provinsialläkare och ställas lika med nyssberörde, af
staten icke aflönade extra provinsialläkare. Önskade distriktet komma
i åtnjutande af statsbidrag, egde det att derom göra ansökning i enahanda
ordning, som för nybildadt extra provinsialläkaredistrikt i sådant
Bill. till liiksd. Prof. 1890. 4 Sand. 1 Afd. 47 Käft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

hänseende vore stadgad. Äfvenledes skulle, derest tjensten stått obesatt
öfver ett år, rätt till tjenstårsberäkning å nyo sökas, på sätt om
extra provinsialläkaredistrikt i allmänhet blifvit af komiterade föreslaget.

Förhållandet mellan extra provinsialläkaredistrikt och det provinsialläkaredistrikt,
hvarinom detsamma vore beläget, skulle förblifva lika
med nuvarande förhållandet mellan distriksläkaredistrikt och det provinsialläkaredistrikt,
hvaraf det utgjorde en del.

Med fästadt afseende å antalet af framställningar om statsbidragtill
extra provinsialläkares aflönande, hvilka kunde under den närmaste
framtiden förväntas, ansåge komiterade, att för detta ändamål borde
till Kongl. Maj:ts disposition ställas ett anslag, som till en början kunde
bestämmas till ett belopp af 50,000 kronor.

Departementschefen har, på sätt jemväl ofvan blifvit erinradt,
funnit den grund, från hvilken komiterade vid framläggandet af sitt
förslag i denna del utgått, vara rigtig. Deremot har departementschefen
icke ansett sig kunna tillstyrka genomförandet af förslaget i
hela den utsträckning, komiterade afsett. Departementschefen bär
nemligen (statsrådsprotokollet sid. 65) mot de föreslagna bestämmelserna
i fråga om vilkoren och sättet för statsbidragets utgående anmärkt,
att ingen hänsyn, utom hvad beträffade de undantagsfall, då framställning
till Riksdagen borde ske, tagits till distriktets större eller
mindre förmåga att lemna bidrag till läkarens aflöning, eller med andra
ord till det större eller mindre behof af statsunderstöd, som i följd af
befolkningens mer eller mindre gynsamma ekonomiska ställning måste
på skilda orter i olika mån förefinnas. Såsom vilkor för statsbidragets
beviljande skulle erfordras endast, att den ifrågavarande läkarebefattningen
funnes för orten behöflig. Då nu behofvet af en läkares anställande
å eu viss ort, när afseende ej fästes vid befolkningens olika förmåga
att aflöna läkaren, väl måste anses i främsta rummet ådagalagdt i
de fall, der man redan funnit sig föranlåten att, utan något statsbidrag,
anställa och aflöna särskilda läkare, skulle till en början alla eller
nästan alla nuvarande distriktsläkaredistrikt, utan afseende å deras
större eller mindre behof af statsunderstöd, utan vidare blifva berättigade
att åtnjuta statsbidrag till lika belopp, som af distriktet komme
att lemnas. Vidare skulle i hvarje fall, då eu egare af en industriel
anläggning eller af en större bruks- eller landtegendom, der ett större
antal arbetare eller underlydande vore samladt och behof af särskild
läkares anställande sålunda förefunnes, ega rätt att på staten öfverflytta
halfva tungan af läkarens aflönande, utan att detta från ekonomisk
synpunkt vore af behof påkalladt. Deremot skulle å andra orter,
der lika stort behof af särskilda läkares anställande förefunnes, men

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

der befolkningen alldeles icke, eller endast i ringa män, förmådde bidraga
till läkarens aflöning, statsbidrag icke, utom i särskilda undantagsfall,
kunna erhållas utöfver det ringa belopp, hvarmed distriktet
möjligen kunde bidraga. Ett sådant sakernas ordnande syntes departementschefen
icke vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande.

Dessutom skulle, enligt departementschefens åsigt, genomförande af
en dylik anordning medföra ökade kostnader för statsverket, sannolikt
vida öfverstigande det af komiterade förslagsvis beräknade beloppet 50,000
kronor; och har departementschefen på sid. 65—66 i statsrådsprotokollet
redogjort för de skäl, som föranledde honom till detta antagande.

Såsom af den kongl. propositionen framgår, har Kongl. Maj:t jemväl,
i öfverensstämmelse med den uppfattning, departemeutschefen sålunda
gjort gällande, föreslagit Riksdagen att godkänna den grund för
statens bidrag till aflöpande af extra provinsialläkare, att distrikt, som
utfäst sig att för en tid af minst fem år lemna bidrag till aflöning af
dylik läkare, måtte, derest den ifrågakomma läkarebefattningen funnes
nödig, dertill erhålla bidrag af statsmedel till belopp, i allmänhet motsvarande
det från orten dertill utfästa bidrag i penningar, men med
rätt för Kong]. Maj:t att med hänsyn till distriktets behof af statsunderstöd
bestämma beloppet af statsbidraget äfven i annat förhållande
till det från orten utfästa bidraget, dock att dylikt statsbidrag i intet
fall finge öfverstiga 1,500 kronor. För så vidt genom eu dylik bestämmelse
tillfälle skulle beredas Kongl. Maj:t att med afseende å ett distrikts
större förmåga att aflöna läkare fastställa statsbidraget att utgå
till lägre belopp än det från orten utfästa bidraget, har bestämmelsen
förefallit utskottet ändamålsenlig. Deremot har det synts utskottet
kunna med skäl ifrågasättas, huruvida åt Kongl. Maj:t bör öfverlemnas
att, utan Riksdagens hörande, bestämma statsbidraget till högre belopp
än det från orten tillskjutna, äfven om bidraget begränsas inom den
föreslagna maximisumman 1,500 kronor; och har utskottet af sådan
anledning ansett sig böra föreslå en förändrad lydelse af den ifrågavarande
bestämmelsen, i syfte att få Kong], Maj:ts befogenhet i detta
afseende inskränkt. Då utskottet, som delar departementschefens i
statsrådsprotokollet (sid. 66) uttalade åsigt, att såsom vilkor för statens
mellankomst bör uppställas icke blott att anställande af en särskild läkare
(extra provinsialläkare) anses i ett visst fall behöfligt, utan äfven
att ett verkligt behof af statsbidrag till läkarens aflönande förefinnes,
samt utskottet för sin del anser, att detta senare vilkor bör uttryckligen
anmärkas vid fastställandet af grunden för statens bidrag, har
utskottet jemväl uti den ifrågavarande bestämmelsen infört föreskrift

Statsutskottets Utlåtande N:o G6.

derom, att för statsbidrags erhållande äfven erfordras, att sådant bidrag
anses nödigt med hänsyn till distriktets ekonomiska resurser.

Af skäl, Indika närmare utvecklas på sid. 67 i statsrådsprotokollet,
har Kongl. Maj:t icke ansett sig böra för närvarande af Riksdagen
begära medel till beredande af statsbidrag till aflönande af extra provinsialläkare,
utan har Kongl. Maj:t meddelat Riksdagen, att Kongl.
Maj:t ville framdeles, sedan af inkommande ansökningar om dylika
statsbidrag sig visat, i hvilken omfattning statens medverkan härutinnan
kunde varda tagen i anspråk, hos Riksdagen göra framställning
om uppförande i riksstaten af det anslag, som för ändamålet kunde
finnas erforderligt. Vid sådant förhållande lärer Riksdagen sakna all
anledning att, på sätt ett bifall till herr Lundströms motion (n:o 42)
samt till herr L. Perssons motion, för så vidt denna afser anvisande
af statsbidrag till aflönande af läkaren inom Gillberga distrikt, skulle
innebära, nu bevilja medel att utgå såsom bidrag till läkares aflönande
inom enstaka extra provinsialläkaredistrikt. Bemälda motionärers ifrågavarande
framställningar torde derföre böra af Riksdagen lemnas utan
afseende.

Instruktion
för provinsialläkare

in. fl.

I deri kongl. propositionen har, bland annat, meddelats Riksdagen,
att, om de i propositionen omförmälda förslag, hvilka understälts Riksdagens
godkännande, blefve af Riksdagen bifallna, Kongl. Maj:t körnare
att framdeles, med upphäfvande eller ändring i erforderliga delar af
nu gällande bestämmelser i ämnet, utfärda, att gälla från och med
det den nya löneregleringen för provinsialläkare började tillämpas, eu
Instruktion för läkare, som äro för lielso- och sjukvården inom visst område
anstälde, äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten, affattad i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med komiterades bilagda förslag med
de smärre ändringar deri, som kunde finnas nödiga. Ehuru således
Riksdagens yttrande icke af Kong]. Maj:t begärts öfver de i omförmälda
instruktionsförslag upptagna bestämmelser, har utskottet likväl
för att kunna erhålla eu rigtig uppfattning af det föreliggande regleringsförslaget
i dess helhet funnit nödigt att ingå i en generel granskning
af ifrågavarande bestämmelser, dervid utskottet tillika trott sig
böra taga i öfvervägande lämpligheten af de ändringar i samma bestämmelser,
hvilka departementschefen uti statsrådsprotokollet antydt
vara erforderliga. För så vidt de erinringar, hvartill utskottet under
denna pröfning funnit anledning, synts utskottet vara af beskaffenhet
att kunna inverka på bedömandet af de särskilda förslag, hvilka Kongl.
Maj:t i propositionen förelagt Riksdagen till godkännande, har utskottet
ofvan vid behandlingen af de särskilda förslagen framstält dessa

Statsuskottets Utlåtande N:o 66.

erinringar. De få öfriga erinringar, hvilka synts utskottet nödiga, får
utskottet här nedan omförmäla.

I § 8 af instruktionsförslaget föreskrifves, att förste provinsialläkare
skall inom länet egna tillsyn åt de af kommuner, föreningar
eller enskilda personer upprättade sjukvårdsinrättningar och andra anstalter,
såsom lasarett och kurhus, sjukhus, sjukstugor, sjukhem, vårdoch
kuranstalter för sinnessjuke och idioter samt uppfostringsanstalter
för blinde och döfstumme; åt de vid brunns-, bad- och andra dylika kuranstalter
för helso- och sjukvården vidtagna anordningar; samt åt fattighus,
fattiggårdar, arbetshus, stads- och häradshäkten, skolor, barnhem, barnkrubbor,
räddningshem, bostäder för ett större antal arbetare m. m.;
samt att han, när han finner besigtning å stället nödig, eger att upptaga
sådan förrättning i den resplan, honom åligger årligen upprätta.
Af skäl, hvarför i statsrådsprotokollet (sid. 60—61) närmare redogöres,
har departementschefen ansett det icke böra åläggas förste provinsialläkaren
att inspektera inom länet befintliga lasarett och kurhus. Mot
denna departementschefens uppfattning har utskottet icke något att
erinra, . men för sin del anser utskottet, att förste provinsialläkarens
inspektionsskyldighet bör än ytterligare inskränkas. Efter utskottets
förmenande förefinnes nemligen icke anledning utsträcka hans inspektion
till andra inrättningar än sådana, som med medicinalväsendet stå i
egentligt sammanhang. Utskottet föreställer sig derför, att hvad uti
ifrågavarande paragraf stadgats om förste provinsialläkares skyldighet
att egna tillsyn åt samt besigtiga fattighus, fattiggårdar, arbetshus,
stads- och häradshäkten, skolor, barnhem, barnkrubbor, räddningshem
bostäder för ett större antal arbetare in. m., lämpligen kunde ur paragrafen
utgå.

§ 25 af instruktionsförslaget innehåller bestämmelser i syfte att
få till stånd regelbundet återkommande mottagningar inom aflägset belägna
delar af ett provinsialläkaredistrikt för meddelande af läkarevård.
Med anledning af dessa bestämmelser har utskottet ansett sig böra
framhålla, att enligt utskottets förmenande införandet såsom regel af
dylika mottagningar är en af de mest tilltalande sidorna i det nu föreliggande
förslaget, för så vidt detsamma afser ordnandet af den enskilda
sjukvården. På den tillämpning, ifrågavarande bestämmelse i
praktiken erhåller, synes utskottet i väsentlig mån komma att bero,
huruvida det hufvudsakliga syftet med förslaget i denna del, eller åstadkommandet
af en för allmänheten lättare åtkomlig och billigare sjukvård,
skall kunna anses uppnådd genom förslagets antagande; och utskottet
har derför velat uttala önskvärdheten af att vederbörande låta
sig angeläget vara att i så stor utsträckning, omständigheterna

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Taxan.

möjligen kunna medgifva, anordna sådana mottagningar, hvarom nu
är fråga.

Vid granskningen af den del af instruktionsförslaget, som innehåller
föreskrifter angående stads- och stadsdistriktsläkare (§§ 45—53),
har utskottet till behandling förehaft jemväl herr Melins förslag att »Riksdagen
måtte besluta, att, derest förslaget om förste provinsialläkare och
dermed sammanhängande ändringar i kongl. helsovårdsstadgan i öfrigt
godkännes, ett tillägg dock måtte göras, som förklarar, att tillämpning
icke skall ske på de städer, hvilka för tillgodoseende af sina sanitära
intressen anstalt särskild stadsläkare, som i sådan egenskap uteslutande
sysselsätter sig med stadens helsovårdsärenden.»

Då de enda städer, hvilka för närvarande hafva anstälde sådan
särskild stadsläkare, som i motionen afses, äro Stockholm och Göteborg,
tillåter sig utskottet att med anledning af motionen meddela, det medicinalstyrelsen
i dess öfver komiterades förslag afgifna utlåtande anfört,
att såväl öfverståthållareembetet i Stockholm som Kong], Maj:ts
befallningshafvande i Göteborg uttalat sig emot att hvad för förste
provinsialläkare i vissa afseenden föreskrifvits skulle ega tillämplighet
på dessa städer; att, hvad Stockholm beträffade, komiterade redan föreslagit,
att undantag skulle eg a rum; samt att medicinalstyrelsen för
sin del icke hade något att invända deremot, att äfven för Göteborg
sådant undantag gjordes, om nemligen förste stadsläkaren derstädes
tillförbundes att för staden fullgöra alla de åligganden, som eljest skulle
enligt förslaget tillkomma förste provinsialläkaren.

I öfverensstämmelse med den af medicinalstyrelsen sålunda uttalade
uppfattning anser utskottet betänkligheter icke böra möta att
medgifva undantag från förste provinsilläkareinstitutionens tillämpning
å stad, som anställer sådan särskild stadsläkare, som i motionen
afses, under förutsättning att garanti lemnas för att förste
provinsialläkarens tjensteåligganden, hvad staden beträffar, blifva af
stadsläkaren vederbörligen uppfylda utan utgift för statsverket. Men
då den ifrågavarande instruktionen likasom ändringarne i helsovårdsstadgan
skulle komma att af Kongl. Maj:t på administrativ väg meddelas,
samt i öfrigt torde vara lämpligast, att Kongl. Maj:t i hvarje
särskildt fall, uppå gjord ansökning, pröfvar lämpligheten af att ett
dylikt undantag medgifves, finner utskottet den väckta motionen icke
böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

I den kongl. propositionen har vidare tillkännagifvits, att, derest
de Riksdagens godkännande understälda förslagen blefve af Riksdagen
bifallna, Kongl. Maj:t komme att utfärda, att gälla från och med det
den nya löneregleringen för provinsialläkarne började tillämpas, jemväl

Statsutskottets Utlåtande N:o 66. 31

e? , tor arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild

sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjensteJ
afrättning a,r, verkställa enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag
af. den lydelse, som komiterades förslag dertill utvisade, med de ändringar,
som i statsrådsprotokollet angifvits. Vid behandlingen här
olvan af forslaget till lönestat har utskottet emellertid på anförda skäl
uttalat den åsigt, att Riksdagen borde vid antagandet af den nya lönestaten
fästa det vilkor, att en taxa af Kong!. Maj:t utfärdades af den
lydelse, utskottet efter granskning af det framlagda förslaget komme
att angifva, och får utskottet nu öfvergå till att göra de erinringar
mot berörda förslag, hvartill anledning synes utskottet förefmnas.

Hvad da först angår de ändringar i det af komiterade utarbetade
lorslaget, hvilka, enligt hvad i propositionen antydes, af Kongl. Maj:t

ansetts nödiga, så har departementschefen, efter att på sid. 76_78 i

statsrådsprotokollet hafva redogjort för de skäl, som gjorde fastställani''ija
jfebestammelBer angående provinsialläkares ersättande för enskild
sjukvård önskvärd!, på sid. 78-79 mot nedannämnda paragrafer
i förslaget framstält följande anmärkningar.

Vid § 6 hade af utlåtandet från en utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande
visat.sig, att missuppfattning egt rum beträffande beräknandet
åt ersättningen för tid, Överskjutande 10 timmar. Ordalagen i
namn da paragraf kunde föranleda den uppfattningen, att ersättningen
skulle utgå med 3 kronor för hvarje börjad timme utöfver de 10 första
t immar ne. Då . komiterades mening tydligen varit, att ersättningen
skulle utgöra icke 3 utan 1 krona för hvarje sådan Överskjutande
timme, , kunde genom uteslutande af ordet »ytterligare» erforderlig tydlikhet
i detta afseende åstadkommas.

• Vidare hade vid denna paragraf anmärkts, att det syntes obilligt,
a„ . 1 e *a > da. ersättning för sjukbesök skulle bestämmas efter tid,
sådan ersättning icke .finge beräknas för den tid, som åtginge för läkarens
besök hos den sjuke. Då emellertid beräkning af ersättning äfven
tor denna tid stundom skulle kunna leda till stora oegentligheter och
framkalla missnöje .och tvist, ansåge sig departementschefen böra i enighet
med af medicinalstyrelsen derom gjord framställning föreslå, att
ersättning måtte få beräknas, icke för denna tid, men väl för den tid,
under, hvilken läkaren utan eget förvållande onödigtvis uppehölles hos
den sjuke, efter det nödiga föreskrifter blifvit Jemnade för dennes behandling,
äfvensom, att vid längre resor, t. ex. öfver fyra mil, läkaren
uttryckligen
kunde hafva nödgats vidkännas för nattlogis.

I affattningen af § 11 borde vidtagas den förändring, att uttrycket

Statsutskottets Utlåtande N;o 66,

»fattige ocli mindre bemedlade», såsom alltför obestämdt och lätt
ledande till missbruk och oegentlighet^’, utbyttes mot endast ordet
»fattige», samt att uttrycket »behörigt intyg», hvarmed enligt komiterades
motivering afsåges »åt kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg»,
för tydlighets skull ersattes med sistnämnda uttryck.

Då, såsom förut nämnts, komiterades förslag i fråga om utgörandet
af kostnaden för de s. k. epidemiresorna icke borde godkännas,
torde såsom en följd deraf senare momentet i 16 § af komiterades
förslag böra utgå.

Mot innehållet i öfrigt af det utaf komiterade uppgjorda taxeförslaget
har departementschefen icke hatt någon erinran att framställa.

Vidkommande de af departementschefen föreslagna ändringarne i
§ 6 har utskottet icke något att erinra vare sig mot uteslutande af
ordet »ytterligare» eller mot införande af bestämmelse derom, att läkaren
vid resor öfver 4 mil skall vara berättigad åtnjuta ersättning för
de utgifter för nattlogis, han kan få vidkännas. Deremot synes det
utskottet, med hänsyn till den formulering, komiterade gifvit. åt stadgandena
angående bestämmandet af den tid, som skall anses hafva åtgått
för färden, icke vara erforderligt, att föreskrift meddelas derom,
att läkaren eger erhålla ersättning för den tid, under hvilken han utan
eget förvållande onödigtvis uppehälles hos den sjuke.

Beträffande de ifrågasatta ändringarna i § 11 kan naturligen icke
något vara att invända mot att uttrycket »behörigt intyg» utbytes
mot uttrycket »af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg», men
för sin del anser utskottet orden »mindre bemedlade» böra qvarstå.
Derigenom sättes nemligen en kommun i tillfälle att för ett till hälften
nedsatt arfvodesbelopp bereda sjukvård jemväl åt sådana dess medlemmar,
hvilka befinna sig i särdeles torftiga omständigheter, ehuru de
icke äro i åtnjutande af fattigunderstöd; och då arfvodesbeloppet i allt
fall skall af kommunen gäldas, synes anledning icke vara att befara,
att bestämmelsen skall gifva anledning till missbruk, hvarigenom läkarens
rätt kan komma att trädas för nära. Snarare torde en dylik bestämmelse
lända läkaren till verklig fördel, enär han, derest icke nedsättningen
komme att gälla äfven sådana personer, som äro att anse
såsom mindre bemedlade, antagligen, hvad dylika personer beträffar,
skulle hädanefter som hittills nödgas afstå från hvarje ersättningsanspråk.

Då utskottet, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, anslutit sig till
departementschefens uppfattning rörande sättet för utgörande af kostnaden
för de s. k. epidemiresorna, bör naturligen jemväl enligt utskottets åsigt
senare momentet i § 16 utgå.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Vid den granskning, utskottet i öfrigt företagit af komiterades
taxeförslag, har utskottet icke funnit skäl förekomma till andra anmärkningar
än att dels uti § 6 synes böra, i sammanhang med införandet
af den ofvanomförmälda bestämmelsen, att ersättning för utgift
för nattlogis bör vid längre resor tillkomma läkaren, jemväl meddelas
föreskrift derom, att vid bestämmandet af den tid, som åtgått för
färden, icke får inberäknas den tid, som tagits i anspråk för dylikt
nattlogis, dels och att den tid, som i § 10 bestämts för s. k. nattresor,
eller mellan kl. 10 eftermiddagen och kl. 7 förmiddagen, lämpligen
synes utskottet böra ändras derhän, att densamma anses infalla mellan
kl. 11 eftermiddagen och kl. 8 förmiddagen.

Med de nu af utskottet angifna ändringarne har utskottet ansett
komiterades taxeförslag böra af Riksdagen godkännas såsom vilkor
för den nya lönest.atens antagande, och har utskottet, på sätt härvid
fogade bilaga litt. D utvisar, uti ett särskildt författningsförslag formulerat
de taxebestämmelser, som enligt utskottets åsigt sålunda böra fastställas.

Då den ändring i § 33 helsovårdsstadgan, som Kongl. Maj:t, enligt
hvad i propositionen meddelats Riksdagen, är sinnad att vidtaga,
endast afser att bringa stadgan i öfverensstämmelse med motsvarande
bestämmelser i instruktionen, lärer Kongl. Maj:ts meddelande i denna
del icke böra föranleda till något utskottets vidare yttrande.

Den förhöjning i anslag för medicinalväsendets behof, som skulle
föranledas af en reglering af provinsialläkarnes löneförmåner i enlighet
med de af Kongl. Maj:t föreslagna och af utskottet för dess del förordade
bestämmelser, framgår af följande öfversigt, dervid det ifrågasatta
andra ålderstillägget, såsom afsedt att, likasom det första, utgå
af allmänna förslagsanslaget under åttonde hufvudtiteln för ålderstillägg,
icke tagits i beräkning.

Ändring i
helsovårdsstadgan.

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 47 Käft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Nuvarande aflöning.	Kronor.	Blifvande aflöning.	\| Kronor.
137 provinsialläkare åt-		138 provinsialläkare i år-
njuta hvardera i årlig		lig lön 1,875 kr. .........	258,750
lön 2,000 kronor eller		och i årliga tjenstgörings-
tillsammans .................	274,000	penningar 625 kr.......	86,250
22 provinsialläkare åtnju-		Fixa tjenstgöringspennin-
ta fixa tjenstgörings-		gar tills vidare ..........	17,300
penningar, tillhopa...... 40 provinsialläkare åtnju-	17,300
ta tillfälliga tjenstgö-
ringspenningar till sam-manlagdt belopp af ...	20,000
Summa kronor	311,300	Summa kronor	362,300 i
Förhöjningen blifver så-
ledes................................	51,000

Då till förestående föreslagna förhöjning i proviusialläkarnes aflöning
................................................................................... kronor 51,000: —

lägges kostnaden för vikariers aflönande under
provinsialläkare beviljad semester, beräknad till

högst .............................................................................. 7> 15,300: —-

samt kostnaden för förste provinsialläkareinstitutionen.
................................................................................ » 77,800: —

blifver den förböjning i nuvarande anslag för medicinalväsendets
behof, som skulle föranledas genom

de af utskottet förordade förslags antagande...... kronor 144,100: —

eller i rundt tal.............................................................. » 144,000: —

hvarifrån dock skulle afgå den beräknade minskningen
å anslaget till farsoters och smittosamma

sjukdomars botande ................................................... .. » 15,000: —

då verkliga förhöjningen blifver ................................ kronor 129,000: —

Denna förhöjning utvisas jemväl af följande sammanställning:

A. I fråga om provinsialläkarnes aflöning föreslås:
att densamma skulle i första
lönegraden i stället för 2,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

kronor utgöra 2,500 kronor,
deraf | eller 1,875 kronor lön
och l eller 625 kronor tjenstgöringspenningar,
således för
137 provinsialläkare en förhöjning
af ............................... kronor 68,500: —-

att till aflöning vid en ny provinsialläkaretjenst
med distrikt
för innehafvaren af NederLuleå
socken skulle anslås... )> 2,500: —

samt

att semester skulle medgifvas
provinsialläkare under en
månad hvarje eller två månader
hvart annat år, dock
först efter 10 års tjenstgöring.

För aflönande af vikarier åt
de till sådan semester berättigade
provinsialläkare skulle
efter nuvarande förhållanden

erfordras ...................................	»	15,300: —	kronor	86,300: —
B. För anställande af 24
förste provinsialläkare skulle erfordras
i tjenstgöringspenningar ......... till arfvoden åt 24 biträdande	kronor	33,000: --
provinsialläkare ...................... samt till förste provinsialläkarnes rese- och traktamentskostna-	»	16,000: —
der...........................................	»	28,800: —		77,800: —
		Summa	kronor	164,100: —
eller i rundt tal ...........................			»	164,000: —

Derifrån skulle dock afgå
dels de under senare åren utgående
på extra stat upptagna
tillfälliga tjenstgöringspenningar
till provinsialläkare ... kronor 20,000: —
dels de från anslaget till farsoters
och smittosamma sjuk Transport

kronor 20,000: — kronor 164,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Transport kronor 20,000: —
domars botande nu bestridda
utgifter till medikamenter för
fattiga och mindre bemedlade
sjuke............................................ » 15,000: —

Verkliga tillökningen af nu utgående
anslag för medicinalväsendets
behof blifver alltså.
.....................................................................................

kronor 164,000: —

kronor 35,000: —

kronor 129,000: —

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet
hemställa:

l:o) att Riksdagen, för anställande af 24 förste
provinsialläkare, en för hvarje län, med station i länets
residensstad och med åliggande tillika att vara provinsialläkare
i det kringliggande provinsialläkaredistriktet,
för inrättandet af en ny provinsialläkaretjenst
med distrikt för innehafvaren af Neder-Luleå
socken samt för beredande af löneförbättring åt samtliga
provinsialläkare i riket, må — under vilkor att
taxa för arfvode åt vissa i civil tjenst anstälda läkare
för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild
begäran, äfvensom för tjenstförrättningar, verkstälda
enligt gällande instruktion eller myndighets
uppdrag, af den lydelse, det vid detta utlåtande såsom
bilaga litt, D fogade förslag utvisar, varder af
Kongl. Maj:t utfärdad, att gälla från och med det
den nya löneregleringen börjar tillämpas —• för provinsialläkarestaten
fastställa följande aflöningsstat:

	Lön.	Tjenst- görings- pennin- gar.	Summa.! i
1 förste provinsialläkare ...		1,500	1,500
17 d:o d:o		25,500	25,500j
1 d:o d:o		1,000	1,000!
5 d:o d:o		5,000	5,000[
Kronor		33,000	33,000
1 provinsialläkare ............	1,875	625	2,500: 1 Efter lOår kan lönen
			i hlöjas med 500 kr.
			''(och efter 15 år Died
137 d:o ...........	256,875	85,625	342,500 j ytterligare 500 kr.
Kronor	258,750	86,250	345,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

med bestämmande tillika af följande vilkor för åtnjutande
af de i staten omförmäida aflöningsförmåner:

1:°) att provinsialläkare skall vara underkastad
såväl den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och
jemkning i åligganden som ock den reglering af
tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;

2:o) att med provinsialläkaretjenst icke må förenas
annan tjenst å rikets eller Riksdagens stat, ej
heller annan tjenstbefattning, med mindre medicinalstyrelse^
finner densamma icke vara hinderlig för
tjenstgöringen såsom provinsialläkare;

3:o) att de med tjensten förenade tjenstgöringspeuningar
få uppbäras för den tid, tjenstens innehafvare
verkligen tjenstgjort eller begagnat semester,
men skola för den tid, under hvilken han eljest varit
från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten
förrättat;

4:o) att provinsialläkare, som af sjukdom hindras
att förrätta sin tjenst, eger uppbära hela lönen, hvaremot
provinsialläkare, som undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda
uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten,
utöfver sina tjenstgöringspenningar, till vikarien afstå
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

5:o) att, der förhöjning af lönen efter viss tid
fortsatt, väl vitsordadt innehafvande af provinsialläkaretjenst
anses böra medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda tio år efter utnämningen
till provinsialläkare, under vilkor att innehafvaren
mer än fyra femtedelar af denna tid sjelf
bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan
statens tjenst, och för andra förhöjningen efter ytterligare
fem år på samma vilkor, med rätt för löntagaren
att tillgodoräkna sig den tid, under hvilken han
åtnjutit semester, under iakttagande, hvad såväl den
ena som den andra förhöjningen angår, deraf att den
högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade
tjenstaldern blifvit uppnådd; börande löntagaren
dervid tillgodoräknas den tid, som före den nya

Statsutskottets Utlåtande No 66.

statens utfärdande förflutit från det han till provinsialläkaretjenst
utnämndes;

6:o) att provinsialläkare skall, vid fylda 60 år
och efter 25 års tjenstgöring i statens tjenst, af hvilka
20 år såsom provinsialläkare, vara förpligtad att med
honom beviljad pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå; Kong]. Maj:t likväl obetaget att
låta med afskedet anstå, derest och så länge den
pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig att i densamma qvarstå; och

7:o) att semester må, när sådant utan hinder för
tjenstens behöriga uppehållande kan ske, af medicinalstyrelsen,
på derom gjord framställning, beviljas ordinarie
provinsialläkare efter tio års tjenstgöring såsom
sådan, under antingen en månad årligen eller två
månader hvart annat år, med skyldighet för provinsialläkare
att tillhandahålla eller bekosta fri bostad
för vikarien;

2:0) a] att de för närvarande med vissa provinsialläkaretjenster
förenade fixa tjenstgöringspenningar,
tillhopa 17,300 kronor må bibehållas, till dess om
dem kan blifva annorlunda bestämdt;

b) att Riksdagen, vid anmälan af sitt beslut i
mom. a) må hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och i hvad
mån indragning eller nedsättning till beloppet af de
fixa tjenstgöringspenningarne må kunna ega rum,
samt, så fort ske kan, till Riksdagen inkomma med
den framställning, hvartill omständigheterna kunna
föranleda;

3:0) att ålderstilläggen må fastställas att utgå
af hufvudtitelns allmänna förslagsanslag för ålderstillägg; 4:o)

att, till tjenstgöringspenningar åt 24 förste
provinsialläkare, till aflöning vid eu ny provinsialläkäretjenst
med distrikt för innehafvare!! af Ned.erLuleå
socken, samt för beredande af löneförbättring
åt samtlige provinsialläkare i riket, det å ordinarie

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

stat under åttonde hufvudtiteln uppförda anslag till
medicinalstyrelsen med dertill hörande stater, för närvarande
uppgående till 389,675 kronor, må höjas med
104,000 kronor, eller till 493,675 kronor;

5:o) att till förste provinsialläkarnes rese- och
traktamentskostnader, till arfvoden åt 24 biträdande
provinsialläkare samt till aflönande af vikarier åt
provinsialläkare under semester, det å ordinarie stat
under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag
till farsoters och smittosamma sjukdomars botande,
för närvarande utgörande 100,000 kronor, må, med
titelns ändring till: Anslag till bestridande af kost nader

för allmän helso- och sjukvård, höjas med ett
belopp af 45,000 kronor, eller till 145,000 kronor;

6:0) att Riksdagen må godkänna den grund för
statens bidrag till aflönande af extra provinsialläkare,
att distrikt, som utläst sig att för en tid af minst
fem år lemna bidrag till aflöning af dylik läkare, må,
derest den ifrågakomna läkarebefattningen finnes nödig,
och bidrag af statsmedel anses erforderligt, erhålla
sådant bidrag till belopp, i allmänhet motsvarande
det från orten dertill utfästa bidrag i penningar, men
i intet fall öfverstigande 1,500 kronor; dock med rätt
för Kongl. Maj:t att med hänsyn till distriktets mindre
behof af statsunderstöd bestämma statsbidraget äfven
till lägre belopp än det från orten utfästa bidraget;

7:o) att herr Sundbergs ofvannämnda motion
icke må af Riksdagen bifallas;

8:o) att herrar Olssons och N. Pehrssons motion
icke må vinna Riksdagens bifall;

9;o) att icke heller herr Anderssons motion
må af Riksdagen bifallas;

IG:o) att herr L. Perssons motion må af Riksdagen
lemnas utan afseende;

ll.''0) att jemväl herr Lundströms motion må af
Riksdagen lemnas utan afseende; samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

I2:o) att herr Melins motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 maj 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer

vid punkten l:o:

af herrar N. Petersson, A. P. Danielson och A. Johansson, hvilka
ansett, att Kongl. Maj:ts förslag om anställande af 24 förste provinsialläkare
icke bort af utskottet tillstyrkas; samt

af herrar P. Pehrsson, N. Petersson, A. P. Danielson, J. Anderson
och A. Johansson, hvilka yrkat, att § 4 i förslaget till taxa för arfvode
åt visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård och för intyg,
meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjenstförrättning ar, verkstälda
enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag måtte erhålla följande
lydelse:

»öfverstiger vid sjukbesök våglängden till den sjuke från läkarens
bostad eller annat ställe inom distriktet, derifrån resan anträdes, två
kilometer, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en
half mil, med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare
1 krona för hvarje Överskjutande börjad half mil intill fyra mil
och derefter med 1 krona för hvarje Överskjutande börjad mil af våglängden
till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskild! arfvode för
återfärden.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Bil. Lätt. A.

Komiténs förslag

till

Instruktion

för läkare, som äro för helso- och sjukvården inom visst område
anstälde, äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten.

Förste provinsialläkare.

§ 1.

!• I hvarje län skall finnas en i länets residensstad stationerad
förste provinsialläkare, hvilken tillika innehar tjenst såsom provinsialläkare
inom honom anvisadt tjenstgöringsdistrikt. Honom åligger i
egenskap af förste provinsialläkare:

att, på sätt denna instruktion närmare bestämmer, inom länet
utöfva tillsyn öfver den allmänna helso- och sjukvården;

att verkställa de inspektioner, undersökningar och andra tjenstförrättningar,
som enligt denna instruktion på honom ankomma eller
hvilkas utförande af myndighet åt honom uppdrages;

att. med råd och anvisningar rörande allmänna helso- och sjukvården
tillhandagå Konungens befallningshafvande och menigheter inom
länet;

att med uppmärksamhet följa den vid det civila medicinalväsendet
inom länet anstälda personalens tjenstverksamhet; samt
Bill. till Bihsd. Frot 1800. 4 Sami. 1 Afd. 47 Häft.

Tjenste äligganden allmänhet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Biträdande

provinsial läkare.

Tillsättning
och tillträde
af tjensten.

att insamla och. bearbeta statistiska uppgifter rörande länets allmänna
helso- och sjukvård och med ledning af dessa uppgifter söka
utröna orsakerna till allmännare förekommande sjukdomar.

2. Finner förste provinsialläkare sig af hvad honom i sådan
egenskap åligger hindrad att, jemlikt instruktionen för provinsialläkare,
inom sitt provinsialläkaredistrikt meddela enskild sjukvård eller verkställa
tjenstresor, hvarom han af ordförande i kommunalnämnd anmodas,
vare han fri från skyldighet i dessa hänseenden.

§ 2.

1. Såsom biträde åt förste provinsialläkare skall af medicinalstyrelsen
förordnas en legitimerad läkare, likaledes med station i länets
residensstad, samt med åliggande:

att, då förste provinsialläkaren finner sig hindrad inom provinsialläkaredistriktet
meddela enskild sjukvård och på anmodan af ordförande
i kommunalnämnd verkställa tjenstresor; samt

att, vid förfall för förste provinsialläkaren, dels upprätta och till
medicinalstyrelsen insända de i § 10 mom. 4 omförmälda sammandrag
af uppgifter angående sjukdomsfall af smittosam art, dels ock, enligt
förordnande, verkställa särskilda, provinsialläkare tillkommande tjenstförrättningar; och

har biträdande provinsialläkare att dervid ställa sig till efterrättelse
hvad i nu nämnda hänseenden finnes för förste provinsialläkare
och provinsialläkare i denna instruktion föreskrifvet,

2. År förordnande för biträdande provinsialläkare gifvet tills
vidare och vill han derifrån varda fri, göre han derom anmälan minst
två månader före den tid, då han önskar entledigas från förordnandet.

§ 3-

1. Förste provinsialläkarebefattning tillsättes i den ordning, som
för tillsättning af provinsialläkaretjenst finnes i § 19 bestämd; börande,
vid upprättande af förslag till förste provinsialläkarebefattning, gälla i
främsta rummet aflagda kunskapsprof eller eljest ådagalad skicklighet
och dernäst tjenstårens antal samt arten af föregående tjenstgöring
och det sätt, hvarpå densamma bestridts. Bland de sökande eger
medicinalstyrelsen förorda den, som anses till tjensten bäst egnad.

2. I fråga om tjenstens tillträdande gäller hvad derom för provinsialläkare
är i § 20 stadgadt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

§ 4.

Förste provinsialläkare har att i frågor angående allmän helso- Förhållande
och sjukvård till medicinalstyrelsen afgifva infordrade förslag och ut- naistyrelsen.
låtanden, och, om anledning dertill förekommer, sjelfmant göra framställning;
att fullgöra hvad i öfrigt af medicinalstyrelsen åt honom i
tjensten uppdrages; samt att till medicinalstyrelsen afgifva rapporter,
anmälningar och berättelser i enlighet med hvad i denna instruktion
föreskrifves.

§ 5.

1. Förste provinsialläkare skall i rådgifvande egenskap biträda
Konungens befallningshafvande vid handläggning af länets helsovårds- gens befallangelägenheter
och i sådant afseende dels på anmodan afgifva yttrande nings i

mål och ärenden, som angå sundhetsförhållandena inom länet, och iai”an edels
bringa till denna myndighets kännedom sanitära missförhållanden,
hvarom han erhållit vetskap, samt föreslå sättet för deras afhjelpande;
och åligger det i öfrigt förste provinsialläkare att öfvervaka iakttagandet
af hvad i afseende å helsovården af Konungens befallningshafvande
föreskrifves samt att utan dröjsmål verkställa de förrättningar, hvartill
förordnande af samma myndighet meddelats honom. Har Konungens
befallningshafvande utan särskildt förordnande uppdragit åt förste
provinsialläkare viss undersökning eller förrättning, skall han upptaga
densamma i den reseplan, hvilken, enligt hvad i § 14 sägs, bör af
honom årligen upprättas.

2. Vill förste provinsialläkare för tjenstresa inom länet lemna
sitt hemvist utöfver tre dagar, skall han, der resan ej är föranledd af
meddeladt förordnande eller godkänd reseplan, före afresan hos Konungens
befallningshafvande anmäla, hvarest han under tiden må kunna
träftas, och, om resan beräknas kräfva längre tid än en vecka, afvakta
Konungens befallningshafvandes medgifvande till resans företagande.

§ 6.

1. Förste provinsialläkare tillkommer att utöfva inseende öfver Förhållande
de vid civila medicinalväsendet inom länet anstälde läkares äfvensom tdimedicmailäns-
och distriktsveterinärers tjenstverksamhet; att årligen inspektera inom länet.
de till provinsial-, extra provinsial-, stads- och lasarettsläkare- samt
länsveterinärstjenster hörande arkiv och granska deröfver upprättade

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

inventarieförteckningar; att tillse att de, som inom länet enskildt utöfva
läkare- eller veterinärkonsten, behörigen iakttaga hvad enligt gällande
instruktioner och författningar dem åligger, samt att jemväl, då sådant
lämpligen kan ske, egna tillsyn åt den verksamhet, som utöfvas af den
öfriga medicinalpersonalen inom länet, såsom apoteksföreståndare och
deras medhjelpare, tandläkare, fältskärer, vaccinatörer och barnmorskor;
skolande förste provinsialläkare, der han finner anledning till anmärkning,
söka åstadkomma rättelse, och, om så erfordras, anmäla förhållandet
hos medicinalstyrelsen.

2. Vid inspektion af arkiv, hvarom ofvan förmäles, må förste
provinsialläkare bestämma, hvilka af de inkomna och mer än tio år i
arkivet förvarade handlingarna kunna såsom värdelösa derifrån skiljas
och förstöras.

3. Från läkare inom länet, som äro anstälde i civil tjenst, eger
förste provinsialläkare infordra de utlåtanden, rapporter och uppgifter,
som äro behöfliga för hans embetsutöfning.

4. Den i gällande författning föreskrifna pröfning för erhållande
af rättighet till fältskärsyrkets utöfning skall på anmälan af ämnessven,
som har sitt hemvist inom länet, anställas af förste provinsialläkare
och en af honom tillkallad fältskärsmästare i närvaro af stadsläkare
eller annan läkare och en magistratsperson.

5. Förste provinsialläkare skall föra förteckning ej mindre öfver
enskildt praktiserande läkare och veterinärer än äfven öfver apotekare,
apoteksföreståndare och deras medhjelpare, tandläkare, fältskärer, vaccinatörer
och barnmorskor inom länet.

§ 7.

1 erhållande
till helsovårds-
och
kommunalnämnder.

1. Förste provinsialläkare eger äska sammanträde med helsovårdseller
kommunalnämnd för behandling af ärende angående allmän helsoeller
sjukvård; och skall sådant sammanträde skyndsamt ega rum och
förste provinsialläkaren i god tid erhålla underrättelse om tiden och
stället för detsamma. Har viss tid för sammanträdet blifvit af förste
provinsialläkaren föreslagen, bör sammanträdet hållas å denna tid eller,
om hinder derför möter, å närmast följande för sammanträde lediga,
efter öfverenskommelse med förste provinsialläkaren bestämda dag.

2. Finner förste provinsialläkare, på grund af skedd anmälan
eller eljest, att helsovårds- eller kommunalnämnd underlåter fullgöra
sina åligganden i afseende å allmänna helso- och sjukvården, och kan
rättelse icke af honom åstadkommas, eger han att hos Konungens befallningshafvande
anmäla förhållandet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

3. Anlitas förste provinsialläkare af menighet för undersökning
eller för afgifvande af utlåtande och förslag rörande allmän helso- eller
sjukvård, eger han med vederbörande helsovårds- eller kommunalnämnd
öfverenskomma om förrättningens utförande. Kan ej sådan öfverenskommelse
trälfas, må menigheten göra framställning i ärendet hos
Konungens befallningshafvande, som eger att, om med hänsyn till allmän
. helsovård så pröfvas skäligt, uppdraga förrättningen åt förste
provinsialläkaren för upptagande i den årliga reseplanen eller, derest
Konungens befallningshafvande finner med förrättningens utförande
icke kunna så länge anstå, förordna honom att utan dröjsmål verkställa
densamma.

§ 8.

Förste provinsialläkare skall inom länet egna tillsyn åt de åt kom- Tillsyn öfver
muner, föreningar eller enskilda personer upprättade sjukvårdsinrätt- omändra
ningar och andra anstalter, såsom lasarett och kurhus, sjukhus, sjuk- anstalter.
stugor, sjukhem, vård- och kuranstalter för sinnessjuke och idioter samt
uppfostringsanstalter för blinde och döfstumme; åt de vid brunns-, badoch
andra dylika kuranstalter för helso- och sjukvården vidtagna anordningar;
samt åt fattighus, fattiggårdar, arbetshus, stads- osh häradshäkten,
skolor, barnhem, barnkrubbor, räddningshem, bostäder för ett
större antal arbetare m. m.; och eger han, när han finner besigtning
å stället nödig, upptaga sådan förrättning i den reseplan, honom åligger
årligen upprätta.

§ 9.

1. Förste provinsialläkare skall med oaflåtlig uppmärksamhet Åtgärder för
vaka öfver iakttagandet af de för allmänna helso- och sjukvården med- allm(™^els°-delade stadganden och jemväl i öfrigt egna tillsyn åt sundhetsförhållan dena

i allmänhet, synnerligen i städer, köpingar, uthamnar, fiskelägen
eller å andra ställen med större sammanträngd befolkning äfvensom vid
industriella anläggningar med större arbetsstyrka; börande han vinnlägga
sig om att utröna de orsaker, som nedsätta befolkningens lifskraft,
oöh söka motarbeta för helsan skadliga vanor och fördomar.

2. Då missväxt, otjenligt bergningsväder, vattuflöden eller andra
ogynsamma omständigheter inom länet inträffa, hvaraf farsot eller allmännare
sjuklighet kan befaras uppkomma, skall förste provinsialläkaren
hos Konungens befallningshafvande, för kungörande inom länet, anmäla
hvad han anser böra iakttagas till bevarande af befolkningens helsa.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

3. För att vinna noggrann kännedom om förhållandena angående
den allmänna helso- och sjukvården inom länet bör förste provinsialläkare,
då tjenstresa af honom företages, söka att inom de kommuner,
som ligga i hans väg eller utan resans oskäliga förlängande kunna af
honom besökas, sammanträffa och samråda med ordförande i helsovårds-
och kommunalnämnder, läkare, presterskap eller andra personer,
som må kunna lemna tillförlitliga upplysningar i nämnda hänseende.

§ io.

Åtgärder för 1. Är smittosam sjukdom gängse inom länet, skall förste provinsialallm“fir$uh
läkare, med ledning af de till honom inkomna rapporter och uppgifter
om sjukdomsfall af smittosam art, söka, der sådant finnes nödigt, inhemta
närmare upplysning om de åtgärder, som vidtagits till förekommande
af smittans utbredning. Har. vidtagande af sådana åtgärder
uraktlåtits eller förekommer eljest dertill anledning, har förste provinsialläkaren
att skriftligen meddela nödiga råd och anvisningar samt,
der så erfordras, hos Konungens befallningshafvande göra anmälan
om förhållandet och hemställa om förordnade för sig eller ortens provinsialläkare
att verkställa undersökning och anordna lämpliga åtgärder.

2. Kommer förste provinsialläkare under tjenstresa i närheten
af ort, der svårare farsot utbrutit, eller der farsot vunnit större utbredning
eller varaktighet, eller der han befarar att sådan sjukdom
icke rätteligen bekämpas, eger förste provinsialläkare, ändå att förordnande
dertill icke meddelats honom, på statens bekostnad utan uppskof
besöka orten för att i samråd med vederbörande läkare och kommunalmyndighet
tillse, att de åtgärder vidtagas, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.

3. Efter tagen kännedom af inkomna rapporter angående tjenstförrättningar
skall förste provinsialläkare utan dröjsmål öfverlemna
samma rapporter med dervid fogade räkningar och andra handlingar
till Konungens befallningshafvande.

4. Förste provinsialläkare åligger att i början och medlet af
hvarje månad upprätta och till medicinalstyrelsen insända sammandrag
af de till honom från vederbörande läkare inkomna uppgifter om sjukdomsfall
af smittosam art.

§ 1L

Apotek. En gång årligen skall förste provinsialläkare i derför föreskrifven

ordning visitera hvarje apoteksinrättning inom länet, der ej sådan

Statsutskottets Utlåtande N:o 66. 7

visitation författningsenligt skall af annan verkställas; egande förste
provinsialläkare, kalla provinsial-, extra provinsial- eller stadsläkare i
orten att vid visitationen biträda efter livad för dem utfärdad instruktion
närmare bestämmer.

§ 12.

Förste provinsialläkare skall med uppmärksamhet följa skydds- SIcyddsjcoppkoppympningen
inom länet och medverka till dess behöriga handhaf- ympmngen•
vande; och. har han att öfver de till honom inkomna, på grund af
vaccinationsjournalerna uppgjorda summariska förteckningar, enligt formulär,
upprätta och, på sätt i § 16 sägs, till medicinalstyrelsen insända
sammandrag med de anmärkningar, hvartill fog må förefinnas.

§ 13.

1. Vid utöfvandet af tillsynen öfver barnmorskeväsendet inom Barnmorskelänet
eget förste provinsialläkare att, då han finner anledning dertill väsendet
vara för handen, anställa pröfning af barnmorskas kunskaper i den ord ning

gällande reglemente för barnmorskor bestämmer och, om hon dervid
befinnes okunnig i yrket, anmäla förhållandet hos medicinalstyrelsen.

2. Förste provinsialläkare eger att, på anmälan af provinsial-,
extra provinsial- eller stadsläkare att barnmorska gjort sig skyldig till
stor försumlighet eller svårare förseelse, till förhör ''inför sig kalla barnmorskan
samt, efter omständigheterna, meddela henne tillrättavisning
eller om förhållandet göra anmälan hos medicinalstyrelsen. Kan förseelsen
anses hafva förorsakat moder eller barn svårare sjukdom eller
död, skall sådant jemväl hos Konungens befallningshafvande anmälas.

3. Till förste, provinsialläkare inkommen berättelse om verkstäld
insti.umentalförlossning skall af honom, efter skedd granskning, till
medicinalstyrelsen insändas.

§ 14-

1. De genom denna instruktion förste provinsialläkare ålagda Ärliga resor
inspektioner och apoteksvisitationer äfvensom de tjenstresor, hvilka er- enhgxa™se''
fordras för verkställande af dels de förrättningar, som af medicinalstyrelsen
anbefalts eller af Konungens''befallningshafvande utan särskilt
förordnande åt honom uppdraga, och dels de undersökningar i
öfrig!, hvilka förste provinsialläkaren på grund af meddelanden från
läkare inom länet eller eljest vunna upplysningar anser behöfliga, böra

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Till tjenstarkivet
hörande
böcker
och handlingar.

Årsberättelse.

så ordnas, att, till undvikande af tidspillan och onödig kostnad, särskilda
förrättningsställen kunna, i den mån deras inbördes läge sådant
medgifver, under eu resetur besökas.

2. I enlighet härmed har förste provinsialläkare att upprätta och
inom april månads utgång till medicinalstyrelsen för granskning och
godkännande insända förslag till reseplan för året; skolande i denna
reseplan, så vidt ske kan, angifvas den tid, som å hvarje förrättningsställe
äfvensom för resan mellan de särskilda förrättningsställena beräknas
komma att åtgå.

3. Efter fullbordad resa skall förste provinsialläkare till Konungens
befallningshafvande aflemna till medicinalstyrelsen stäld rapport öfver
hvad under resan hufvudsakligen förekommit äfvensom reseräkning och
protokoll öfver verkstälda apoteksvisitationer, livilka handlingar derefter
af Konungens befallningshafvande insändas till medicinalstyrelsen.

4. Förste provinsialläkare må icke under resa, som i denna §
omförmäles, eller under tjenstresor, hvilka på grund af förordnande af
honom verkställas, mot ersättning meddela enskild sjukvård utom det
honom anförtrodda provinsialläkaredistrikt.

§ 15.

1. Af förste provinsialläkare skola föras:

diarium öfver inkommande handlingar efter stadgadt formulär samt

konceptbok öfver utlåtanden, tjenstrapporter, berättelser, till myndigheter
afgifna intyg och andra till hans tjenstverksamhet hörande expeditioner.

2. Det åligger förste provinsialläkare att förteckna alla till honom
i tjensten ankommande cirkulär och författningar, hvilka jemte ofvannämnda
diarium och konceptbok äfvensom den i § 6 mom. 5 omförmälda
förteckning samt från myndigheter inkomna skrivelser skola af förste provinsialläkare
behörigen förvaras och vårdas såsom ett till tjensten hörande
arkiv samt vid afgång från tjensten till efterträdaren öfverlemnas.

§ 16-

1. Inom april månads utgång hvarje år skall förste provinsialläkare
till medicinalstyrelsen afgifva berättelse, enligt af medicinalstyrelsen
faststäldt formulär, om sin verksamhet under det förflutna
året; och skola vid denna berättelse fogas såväl de från länets i civil
tjenst anstälde läkare inkomna årsberättelser samt årsberättelse för
förste provinsialläkarens eget provinsialläkaredistrikt som ock från helso -

Statsutskottets Utlåtande N:o 66. 9

vårdsnämnder inkomna årsberättelser äfvensom sammandrag af de på
grund af vaccinationsjournalerna upprättade, till honom inkomna summariska
förteckningar.

-förste provinsialläkare skall åt sin till medicinalstyrelsen stälda
årsberättelse, så fort ske kan, gifva Konungens befallningshafvande
och länets landsting del medelst afskrifter af densamma.

§ 17-

1. Åtnjuter förste provinsialläkare semester såsom provinsialläkare,
vare han under samma tid, under förutsättning att hinder icke
möter för befattningens behöriga uppehållande under ledigheten, berättigad
till semester såsom förste provinsialläkare.

2. I fråga om annan tjenstledighet gäller för förste provinsialläkare
hvad för provinsialläkare i sådant hänseende är i § 40 stadgadt,
dock att under beviljad ledighet vikarie för förste provinsialläkre alltid
bör vara förordnad.

3. Önskar förste provinsialläkare att på grund af framskriden
ålder eller försvagad helsa eller af annan anledning varda fri från sin
befattning såsom förste provinsialläkare, men vill fortfarande bestrida
sin piovinsialläkaretjenst, ma han derom hos Kong]. Maj:t göra ansökning,
och eger, derest ansökningen bifalles, medicinalstyrelsen förordna
annan legitimerad läkare att uppehålla förste provinsialläkare-befattningen.

II.

Provinsialläkare.

§ 18.

Provinsialläkare åligger att inom det honom anvisade tjenstgörmgsdistnkt
utöfva närmaste inseendet öfver den allmänna iielso o.

ch sjukvården, verkställa rättsmedicinska undersökningar och andra
tjensteförrättningar samt mot ersättning efter faststäld taxa, der ej
annorlunda öfverenkommes, meddela enskild sjukvård och utfärda
tjenstmtyg; varande provinsialläkare pligtig att'' efter förordnande af
Bill. till Riksd. Prof. 1890. å Sami. 1 Åfd. 47 /luft. 2

Tjenstledighet
och afgång
från befattningen.

Tjenståligganden
i allmänhet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Tillsättning.

Tjenstens tillträdande.

Tjenstgöringsdistrikt
och
station.

medicinalstyrelsen eller Konungens befallningshafvande verkställa extra
tjensteförrättning jemväl inom annan del af länet.

§ 19-

1. Provinsialläkare utnämnes af Kongl. Maj:t på förslag af medicinalstyrelsen.

2. Ledighet af provinsialläkaretjenst kungöres af medicinalstyrelsen
i post- och inrikes tidningar; och ega kompetente sökande
att inom trettio dagar från den, då kungörelse varit första gången i
tidningarna införd, till medicinalstyrelsen ingifva eller med allmänna
posten insända sina ansökningar jemte kunskapsbetyg och behörigen
styrkta meritförteckningar. Medicinalstyrelsen uppför på förslaget efter
tjenståldern tre bland de sökande, der så många anmält sig, och tilldelar
sitt förord åt den bland de sökande, som med afseende på
aflagda kunskapsprof eller eljest ådagalagd skicklighet äfvensom föregående
tjenstgöring och lämplighet för tjensten anses böra vid tillsättningen
komma i åtanke; hvarefter samtliga handlingar till Kongl.
Maj:t öfverlemnas.

3. Provinsialläkaretjenst, som i brist på kompetente sökande icke
kunnat tillsättas, kungöres hvarje år under maj månad å nyo till ansökning
ledig, der ej särskild anledning förekommer till sådant kungörande
å annan tid af året.

§ 20.

Utnämnd provinsialläkare tillträder tjenst och lön med månaden
näst efter den, då utnämningen skedde. Innehar han redan vid utnämnandet
sådan tjenst, qvarstår han i densamma, till dess han tillträder
den nya tjensten. Så snart utnämnd provinsialläkare in träd t i
tjenstgöring,'' skall han ofördröjligen derom hos Konungens befallningshafvande
och medicinalstyrelsen göra anmälan.

§ 21.

1. Provinsialläkaredistrikt omfattar det område, som derför af
Kongl. Maj:t blifvit bestämdt eller kan komma att bestämmas.

2. Inom provinsialläkaredistrikt belägen stad, der stadsläkaretjenst
är inrättad, anses, äfven om tjensten är ledig, icke tillhöra
distriktet, derest icke Kongl. Maj:t annorlunda bestämmer. Stad, der
stadsläkaretjenst icke är inrättad, räknas deremot till det provinsialläkaredistrikt,
inom livilket han är belägen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

3. År för någon del af provinsialläkaredistrikt extra provinsialläkare
anstäld, besörjer denne derstädes de provinsialläkaren tillkommande
göromål. Dock åligger det provinsialläkaren att, då extra provinsialläkaretjenst
är ledig eller eljest vid förefallande behof, bestrida
helso- och sjukvård äfven inom denna del af provinsialläkaredistriktet;
skolande provinsialläkaren genom Konungens befallningshafvande underrättas
om extra provinsialläkares tillträde till och afgång från tjensten.

4. Provinsialläkare skall hafva sin bostad å den af Kongl. Maj:t
för distriktet bestämda station. Vid provinsialläkares frånvaro från
sitt hemvist skall han hafva fogat anstalt derom, att i hans bostad
underrättelse må kunna erhållas om så väl stället, dit han rest, som
tiden, då han kan antagas återkomma.

§ 22.

1. År till följd af svårare eller mera utbredd farsot inom distriktet
provinsialläkare i behof af biträde i sjukvården, skall han hos Konungens
befallningshafvande göra hemställan om åtgärd för extra läkares
förordnande.

2. Till biträde i provinsialläkares göromål må Konungens befallningshafvande
för särskild förrättning förordna inom orten boende,
vid indelta armén anstäld bataljonsläkare, då denne icke är till militärtjenstgöring
beordrad.

§ 23.

1. Proviusialläkare vare pligtig att ställa sig de af Konungens
befallningshafvande och medicinalstyrelsen honom meddelade förordnanden
och gifna ålägganden till noggrann efterrättelse; äfvensom att,
derest förste provinsialläkaren från honom infordrar utlåtande, rapport
eller uppgift i tjensten, dermed skyndsamt inkomma; och vare det provinsialläkare
obetaget att till förste provinsialläkaren, Konungens befallningshafvande
eller medicinalstyrelsen ingå med de framställningar
och förslag i helso- eller sjukvårdsärende rörande distriktet, hvartill
fog må förefinnas.

2. Rapport, utlåtande eller annan handling, som genom Konungens
befallningshafvande blifvit infordrad från proviusialläkare, skall
denne till Konungens befallningshafvande insända för att genom samma
myndighets försorg till vederbörande befordras.

3. Har uppgift, rapport eller annan handling, som enligt gällande
föreskrift skall till provinsialläkare insändas, icke i behörig tid inkommit,
eger provinsialläkare hos Konungens befallningshafvande begära
handräckning för bekommandet af handlingen.

Biträde i
tjensten.

Förhållande
till ö/verordnade
myndigheter.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Förhållande
till helsovårds-
och
kommunalnämnder.

Mottagningar
utom stationen.

§ 24.

1. Provinsialläkare, som bar sin station inom samhälle å landsbygden,
för hvilket helsovårdsstadgan i hvad den rörer stad är i tillämpliga
delar gällande, skall vara ledamot af helsovårdsnämnden på stället.

2. Finner provinsialläkare sammanträde med helsovårds- eller
kommunalnämnd, hvaraf han ej är ledamot, vara för behandling af
ärende angående allmän helso- och sjukvård af behof påkalladt, eger
han derom hos nämnden göra framställning; och skall sådant sammanträde
skyndsamt ega ram och provinsialläkaren i god tid erhålla underrättelse
''om tiden och stället för detsamma. Vill han för inställelse
vid sådant sammanträde eller vid sammanträde, hvartill han af kommunalnämnd
blifvit kallad, åtnjuta ersättning af allmänna medel, skall han
anmäla ärendet till Konungens befallningshafvandes pröfning för erhållande
af dess förordnande att öfvervara sammanträdet.

§ 25.

Provinsialläkare skall söka träffa öfverenskommelse med aflägse
belägna kommuner inom distriktet om anordnande på lämpliga ställen
af regelbundet återkommande mottagningar för meddelande af läkarevård.
Önskar kommun anordnande af dylika mottagningar, men har
öfverenskommelse med provinsialläkaren derom icke kunnat bringas till
stånd, må kommunen före den 1 oktober göra framställning i ämnet
hos Konungens befallningshafvande, som, efter det vederbörande blifvit
hörde, före årets utgång till medicinalstyrelsen insänder samtliga under
året från länet inkomna sådana framställningar med dertill hörande
handlingar jemte eget utlåtande. Vid framställning, hvarom nu är
närnndt, skall, såvida afseende derå må kunna fästas, vara fogadt vederbörande
kommuns eller kommuners i behörig ordning gjorda åtagande
att besörja eller bekosta läkarens fortskaffning till och från mottagningsstället
och att kostnadsfritt tillhandahålla honom lämplig och under
kall årstid eller väderlek uppvärmd mottagningslokal, hvarjemte tillika
bör uppgifvas om och i sådant fall hvilka ytterligare förmåner af
kommun erbjudas läkaren för hans inställelse. Medicinalstyrelsen eger
derefter afgöra, om sådan mottagning, som i denna paragraf afses,
skall ega ram eller icke, och må medicinalstyrelsen jemväl, på derom
af vederbörande kommun eller provinsialläkare genom Konungens befallningshafvande
gjord framställning, bestämma, huruvida påbjuden
mottagning skall såsom icke vidare motsvarande sitt ändamål upphöra.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

§ 26.

1- Provinsialläkare skall gifva noga akt på de förhållanden, hvilka
kunna inverka på befolkningens helsa, och vid alla lämpliga tillfällen
härutinnan meddela upplysningar och råd.

2. För sådant ändamål bör provinsialläkare bereda sig kännedom
om distriktets naturbeskaffenhet; befolkningens lefnadssätt, vanor och
fördomar; beskaffenheten af bostäder, vatten, som till dryck eller matlagning
användes, födoämnen och njutningsmedel; barnens vård och fysiska
uppfostran m. m.;samt om deraf härflytande helsofiendtliga förhållanden.

3. För främjande af hvad till allmän sundhet hörer skall provinsialläkare
söka medverkan af Konungens befallningshafvande och förste
provinsialläkaren samt kommunalmyndighet och presterskap i distriktet.

4. Provinsialläkare har att egna tillsyn åt efterlefnaden af de för
allmänna helso- och sjukvården meddelade stadganden och föreskrifter;
och bör han, der försumlighet i sådant afseende eller eljest sanitära missförhållanden
af honom iakttagas, efter sakens beskaffenhet söka bereda
rättelse derutinnan eller ock anmäla förhållandet hos förste provinsialläkaren.

5. Under sina tjensteresor inom distriktet bör provinsialläkare, när
iid och omständigheter medgifva, undersöka sundhetsförhållandena i de
anstalter och lägenheter, som omförmälas i § 8, samt dervid fästa
vederbörandes uppmärkaainhet å de för helsotillståndet skadliga missförhållanden,
som af honom iakttagas.

6. Har provinsialläkare under en tid af ett år icke genom tjensteresa
eller annorledes kommit i tillfälle att besöka viss del af distriktet, och
anser han undersökning med hänsyn till den allmänna helsovården vara
derstädes nödig, eger han anmäla förhållandet hos Konunges befallningshafvande,
som, efter förste provinsialläkarens hörande och derest omständigheterna
dertill föranleda, förordnar om sådan undersökning.

§ 27.

1. Uppkommer inom provinsialläkaredistrikt allmännare sjuklighet
eller utbryter derstädes farsot eller smittosam sjukdom, har provinsialläkaren
att ställa sig till noggrann efterrättelse hvad honom i sådant
afseende enligt särskilda författningar angående allmänna helso- och
sjukvården åligger.

2. Varder provinsialläkare vid inträffadt eller misstänkt fall af
sådan smittosam sjukdom, som omförmäles i § 20 mom. 1 af kong!,
förordningen angående åtgärder mot införande och utbredning af

Åtgärder för
allmän helsovård.

Åtgärder för
allmän sjukvård.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

smittosamma sjukdomar bland rikets invånare den 19 mars 1875, af vederbörande
kommunalnämnds ordförande skriftligen anmodad att besöka
orten, och har tillika upplysning lemnats om sjukdomens beskaffenhet
samt den insjuknades namn, ålder och bostad, skall provinsialläkaren,
derest han finner sådan smittosam sjukdom, som nu afses, antagligen
vara för handen, så fort ske kan besöka orten samt meddela, jemte
föreskrifter om den eller de sjukes vård, anvisning om de åtgärder,
livilka böra vidtagas till förekommande af sjukdomens utbredning.
Kostnad för sådan resa, som nu är sagd, bestrides af staten och vederbörande
kommun till hälften hvardera.

3. Finner provinsialläkaren sjukdomen icke vara af den beskaffenhet,
att resa bör efter bestämmelserna i näst föregående moment företagas,
skall han derom skriftligen underrätta kommunalnämnden och, der sjukdomen
är af smittosam art, tillika meddela nödiga råd och anvisningar.

4. Antager smittosam sjukdom sådan utbredning, att densamma
kan anses hafva öfvergått till farsot, skall provinsialläkare, på anmodan
af ordförande i kommunalnämnd, som vill hos Konungens befallningshafvande
anhålla om förordnande för provinsialläkaren att ensamt på
statens bekostnad besöka orten, i ärendet till nämnden afgifva yttrande
att biläggas dess hemställan hos Konungens befallningshafvande.

5. Har provinsialläkare erhållit kännedom derom, att sjukdomsfall
af kolera, smittkoppor eller fläckfeber inom distriktet inträffat, eger
han att på statens bekostnad till stället företaga resa jemväl utan särskild
kallelse af ordförande i kommunalnämnd eller förordnande af Konungens
befallningshafvande.

6. Sedan tjensteresa enligt mom. 2, 4 och 5 eller sådan resa för
smittosam sjukdom, hvartill Konungens befallningshafvande utan föregående
hemställan af kommunalnämnd meddelat förordnande, verkstälts,
skall provinsialläkare ofördröjligen till förste provinsialläkaren insända
sin till medicinalstyrelsen stälda rapport derom, med angifvande af tid
och ort för resan, sjukdomens art och de omständigheter, under hvilka
den uppträder, antalet insjuknade inom hvarje hushåll, förefunna sanitära
missförhållanden samt i afseende derå vidtagna åtgärder; och bör vid
rapporten fogas reseräkning äfvensom ordförandens i kommunalnämnden
skriftliga anmodan eller Konungens befallningshafvandes förordnande,
om resan deraf varit föranledd.

7. Provinsialläkare skall, då farsot eller smittosam sjukdom inom
distriktet är gängse, söka inhemta upplysning om sjukdomens fortgång
och antalet insjuknade och döde. Finner provinsialläkaren dervid ytterligare
tjenstebesök på stället erforderligt, skall han anmäla sådant hos
Konungens befallningshafvande; och bör vid svårare farsot provinsial -

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

läkaren utöfver de uppgifter om sjukdomsfall, som det enligt § 59
punkten 5 åligger honom att afgifva, hvar eller hvarannan vecka till
förste provinsialläkaren insända särskild rapport, angående sjukdomsförhållandet.

§ 28.

1. Har, efter Konungens befallningshafvandes förordnande, pro- Åtgärder mot
vinsialläkare besigtigat personer, misstänkta för venerisk sjukdom, skall vene^fu *
han till kommunalnämndens ordförande skriftligen uppgifva, till namn

och vistelseort, de af sjukdomen angripna, hvilka icke inom viss, af
läkaren utsatt kort tid tillförlitligen styrkt, att de betjena sig af ändamålsenlig
sjukvård; börande provinsialläkaren tillika förständiga kommunalnämnden
att dels draga försorg derom att de sålunda antecknade
varda skyndsamt intagna till vård å kurhus eller kurhusafdelning vid
länets lasarett, och dels, då sådant skett, derom underrätta provinsialläkaren.
Vägrar någon för sjukdomen skäligen misstänkt person att
låta besigtiga sig, anmäles sådant hos Konungens befallningshafvande
för den åtgärd, som af omständigheterna påkallas.

2. Till förekommande af venerisk sjukdoms spridning bör provinsialläkare
i allmänhet vid anträffadt sjukdomsfall söka utröna, huru
smittan tillkommit, samt på lämpligt sätt verka för den sjukes intagande
till vård å sjukhus; hvarjemte provinsialläkaren, der den sjuke undandrager
sig behandling eller icke följer dervid gifna föreskrifter, och
synnerlig fara för smittans utbredning förefinnes, bör om förhållandet
underrätta helsovårds- eller kommunalnämnden.

§ 29.

1. Provinsialläkare skall söka förmå kommunalnämnd i socken, i förr&^^s
som är belägen aflägse från apotek eller medikamentsförråd, eller der inféktionsmesmittosam
sjukdom utbrutit eller allmännare sjuklighet är gängse, att äel å landsanskaffa
och mot inköpspris, der ej betalningen till större eller mindre hygden m'' m''
del af kommunen efterskänkes, tillhandahålla kommunens medlemmar
nödiga läke- och desinfektionsmedel, deribland dock icke må ingå sådana,
som i gällande farmakopéer och medicinaltaxor äro betecknade med giftmärke;
och skall provinsialläkaren för medlens inköp å apotek, på begäran
af kommunalnämnden, meddela reqvisition å desamma jemte skriftlig
anvisning huru medlen böra användas samt, såvidt möjligt, tillse ej
mindre att andra medel icke i sådant förråd förvaras eller derifrån utlemnas,
än de som äro tjenliga för de med förrådet afsedda ändamål,

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Apotek.

Skyddskopp ympningen.

än ock att medlen varda genom kunnig sjuksköterska eller annan pålitlig
person utdelade.

2. Provinsialläkare skall, der så finnes behöflig!, söka främja
aftal mellan apotekare och kommunalnämnd om expedition af läkemedel
medelst s. k. medikamentslåda eller på annat lämpligt sätt.

3. Vid reqvisition, hvarom i mom. 1 sägs, äfvensom vid föreskrifvande
i allmänhet af läkemedel, särskildt sådana som skola af
kommun eller mindre bemedlade betalas, bör provinsialläkare, synnerligen
i fråga om valet af läkemedel, formen för tillredningen och sättet
för utlemnande! deraf, iakkttaga all den sparsamhet, som är förenlig
med ändamålets vinnande.

§ 30.

1. Provinsialläkare tillhör att hafva närmaste uppsigt öfver de
inom distriktet befintliga apoteksinrättningar samt för detta ändamål
genom besök på stället öfvertyga sig om apotekets ordentliga skötsel
och egna uppmärksamhet åt beskaffenheten och taxeringen af utlemnade
läkemedel.

2. Vid den årliga visitation, som af förste provinsialläkare å
apoteksinrättning hålles, skall provinsialläkare på kallelse af förste
provinsialläkaren biträda. Har vid sådan visitation apotekaren förelagts
att inom viss utsatt tid hafva rättat, befunna felaktigheter, skall provinsialläkaren
tillse, att detta föreläggande behörigen fullgöres, och,
om han derom af förste provinsialläkaren anmodas, efter den föresätta
tidens utgång till denne anmäla hvad af apotekaren blifvit i anmärkta
hänseendet åtgjordt.

3. Inom distriktet bosatt apoteksföreståndares frånfälle, iråkade
obestånd eller annat förfall för apotekets behöriga skötande skall provinsialläkare
hos medicinalstyrelsen och förste provinsialläkaren anmäla,
så snart han derom erhållit kännedom.

4. Får provinsialläkare vetskap om bedrifven olaga försäljning af
läkemedel eller om qvacksalfveri, som idkats till allmänhetens men eller
hvaraf uppkommit skadliga följder för enskildes helsotillstånd, skall han
derom göra anmälan hos Konungens befallningshafvande.

§ 31.

1. Provinsialläkare åligger att utöfva noggrann tillsyn öfver
skyddskoppympniugen inom distriktet samt meddela undervisning i
ympningens verkställande åt dem, som kunna vara i fråga att till
vaccinatörer antagas.

Stats>äskottets Utlåtande N:o 66. 17

2. Sedan vaccinationsjournalerna för distriktet g''enom Konungens
befallningshafvandes försorg kommit provinsialläkare till hända, tillkommer
det honom: att granska desamma och tillse, att de äro behörigen
affattade och styrkta; att, om journal befinnes i ofullständigt skick, förelägga-
den försumlige att ofördröjligen fullgöra hvad i förevarande
hänseende uraktlåtits och, der rättelse ej sker inom utsatt tid, anmäla
förhållandet hos Konungens befallningshafvande för dess åtgärd; att,
efter verkstäld granskning, öfver journalerna upprätta en summarisk
förteckning med uppgifter enligt faststäldt formulär, hvilken förteckning
jemte journalerna bifogas den årsberättelse, som enligt § 39 skall
till förste provinsialläkaren insändas.

3. Finner provinsialläkare skyddskoppympningen i någon kommun
vara försummad eller derom gifna föreskrifter eljest åsidosatta, skall
lian söka deri åstadkomma rättelse eller, der så erfordras, anmäla förhållandet
hos Konungens befallningshafvande för vidtagande af nödiga
åtgärder.

4.. Vid yppad farsot af smittkoppor skall provinsialläkare tillse,
att vaccination och revaccination företagas, och i sådant afseende söka
helsovårds- och kommunalnämds medverkan.

§ 32.

1. Öfver barnmorskor inom distriktet utöfvar provinsialläkare
närmaste tillsyn i enlighet med hvad i särskilt reglemente finnes föreskrifvet;
och skall han, då barnmorska etter sin bosättning inom
distriktet hos honom anmäler sig, derom göra anteckning å barnmorskebrefvet
och införa henne å förteckningen öfver distriktets barnmorskor.

2. Vid öfvervakandet af. det sätt, hvarpå barnmorska fullgör
sina skyldigheter, skall provinsialläkare, då barnmorska beträdes med
mindre förseelse, meddela henne tillrättavisning och erinran om hennes
åligganden, men, i händelse hon gjort sig skyldig till stor försumlighet
eller svårare förseelse, derom göra anmälan hos förste provinsialläkaren.

3. Får provinsialläkare kännedom derom att af barnmorska vårdad
qvinna blifvit angripen af barnsängsfeber, skall han erinra barnmorskan
om hennes skyldighet att under minst en veckas tid efter sjukdomsfallet
afhålla sig från all praktik och att jemväl i öfrigt noga iakttaga
de till förekommande af barnsängsfebers spridning för barnmorska föreskrifna
försigtighetsmått. Har provinsialläkare anledning misstänka, att
barnmorska genom uraktlåtet iakttagande af dessa försigtighetsmått
spridt smitta till annan barnsängsqvinna, eger han att för viss tid, högst

Bih. till JRiksd. Prof.. 1890. 4 Sami. 1 Afä. 47 Höft. 3

Barnmorske■
väsendet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Tillsyn öfver
sinnessjuke
och öfver
utackorderade
barn.

Biträde vid
inskrifning srevision
angående
värnpligtige.

fjorton dagar, förbjuda barnmorskan att utöfva yrket och om hennes
försumlighet göra anmälan hos förste provinsialläkaren.

4. Af barnmorska till provinsialläkare insänd berättelse om verkstäld
instrumentalförlossning skall af honom utan dröjsmål granskas
och, sedan föreskrifna upplysningar inkommit, till förste provinsialläkaren
insändas, åtföljd af provinsialläkarens utlåtande, hvari äfven
böra omnämnas de åtgärder, hvilka han med anledning af berättelsen
må hafva vidtagit.

5. Vid afgifvande af det i gällande reglemente för barnmorskor
omförmälda intyg, huruvida den, som ämnar söka inträde såsom lärling
vid statens läroanstalter för undervisning i barnmorskekonsten, är frisk,
har stadig helsa och är fri från kroppslyten, skall provinsialläkare,
efter tagen kännedom om qvinnans kunskapsbetyg, söka utröna hennes
fattningsgåfva samt på grund af den föregångna undersökningen och
pröfningen äfvensom med ledning jemväl af öfriga för ansökningen
nödiga intyg, angifva huruvida hon synes vara lämplig, mindre lämplig
eller synnerligen lämplig till barnmorska.

6. Provinsialläkare bör söka medverka dertill, att behörigen
examinerade barnmorskor af kommunerna antagas samt att oexamineradt
förlossningsbiträde icke anlitas, der barnmorska är att tillgå. Finner
provinsialläkare, att oexamineradt förlossningbiträde genom okunnighet
eller vårdslöshet vid förlossningen vållat modrens eller barnets död,
bör han sådant hos Konungens befallningshafvande anmäla för anställande
af åtal.

§ 33.

1. I enlighet med gifna föreskrifter har provinsialläkare att tillse,
huruvida behörig vård egnas inom distriktet befintlige sinnessjuke,
hvilka icke äro intagne å offentlig eller med Kong!. Maj:ts tillstånd
inrättad enskild anstalt för sådane sjuke.

2. Äfvenledes bör provinsialläkare under tjenstresor inom distriktet
söka inhemta upplysningar om det sätt, hvarpå utackorderade barn, i
synnerhet späda sådana, vårdas, och, när tid och omständigheter det
medgifva, deråt egna tillsyn.

§ 34.

Provinsialläkare är skyldig att efter förordnande biträda den
revision, som har att pröfva frågor angående värnpligtiges inskrifning
till vapenkonst.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

§ 35.

1. Provinsialläkare tillkommer att på förordnande af Konungens
befallningshafvande, domare eller i stad, som tillhör distriktet, polismyndighet
utföra rättsmedicinsk undersökning af död menniskas kropp
i enlighet med gällande bestämmelser angående hvad vid sådan undersökning
bör iakttagas. Det utlåtande, som på grund af undersökningen
skall af provinsialläkaren eller, i händelse af laga förfall för honom, af
annan dertill förordnad läkare afgifvas, bör vara så affattadt att vid
hvarje deri förekommande slutledning hänvisas till de i obduktionsprotokollet
eller i protokollet öfver rättskemisk eller annan undersökning,
derest sådan egt rum, anförda omständigheter, hvarpå slutledningen
stödjer sig. Protokoll jemte utlåtande eller behörigen styrkta afskrifter af
desamma skola till den myndighet, som förordnat om undersökningen,
af provinsialläkaren öfverlemnas inom en vecka efter förrättningens afsilande
eller, om undersökning af rättskemisten egt rum, inom samma
tid efter det dennes protokoll kommit provinsialläkaren tillhanda. Behörigen
styrkt afskrift af handlingarna skall derjemte ofördröjligen af
provinsialläkaren genom Konungens befallningshafvande insändas till
medicinalstyrelsen.

2. Likaledes skall provinsialläkare utau dröjsmål å lefvande person
verkställa undersökning, hvartill han af Konungens befallningshafvande,
domare eller i stad, som tillhör distriktet, polismyndighet förordnas.
Sådan förrättning må utföras utan vittnen, sedan nödig bevisning förebragts
för bestyrkande af personens identitet. De vid undersökningen
gjorda iakttagelser, hvilkas affattande i särskildt protokoll icke erfordras,
skola efter förda minnesanteckningar intagas i utlåtande, som derefter
öfverlemnas till den myndighet, som förordnat om undersökningen..
Derjemte skall afskrift af utlåtandet, jemte förordnandet och räkning å
ersättning för förrättningen, ofördröjligen insändas till Konungens befallningshafvande
för att till medicinalstyrelsen befordras.

3. Utlåtande eller intyg, som på grund af rättsmedicinsk undersökning
till myndighet afgifves, skall af provinsialläkare bestyrkas med
orden: »hvilket härmed på heder och samvete intygas»; och bör afskrifts
enlighet med hufvudskriften af provinsialläkare styrkas med
orden: »å tjenstens vägnar».

§ 36.

Utlåtande, intyg eller upplysningar, hvilka provinsialläkare af
medicinalstyrelsen, Konungens befallningshafvande, förste provinsialläka -

JRättsmedicinska
undersökningar.

Utlåtande
och intyg til
myndigheter.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

InUjf) till enskilda
personer.

Till tjenstearkivet
hörande
böcker
och handlingar.

ren, domare eller i stad, som tillhör distriktet, polismyndighet anmodas
lemna, skall han, sedan de i sammanhang dermed föreskrifna besigtningar
eller eljest nödiga undersökningar blifvit utförda, skyndsamt afgifva
så fullständigt och i så bestämda ordalag affattade, som låter sig
göra, samt med angifvande af de grunder, hvarpå uttalade åsigter stödjas;
och bör provinsialläkare för sådant ändamål ega tillgång till alla
de ransaknings- eller andra handlingar, hvilka kunna tjena till upplysning
i ärendet.

§ 37.

Intyg, som på enskild persons begäran af provinsialläkare utfärdas,
skall grunda sig på föregången undersökning samt med angifvande af
dess ändamål, vara i så bestämda och tydliga ordalag affattadt, att
läkarens åsigt med visshet kan af intyget inhemtas. Deri bör ock vara
intagen uppgift om tiden och stället för undersökningen, och skall intyget,
om det är afsedt att åberopas inför domstol eller annan offentlig
myndighet, vara bestyrkt på sätt i § 35 sägs.

§ 38.

1. Af provinsialläkare skola föras:

diarium öfver inkommande handlingar efter stadgadt formulär;

konceptbok öfver tjenstrapporter, utlåtanden, berättelser, obduktionsprotokoll,
till myndigheter afgifna intyg och andra till hans tjenstverksamhet
hörande expeditioner; samt

journal öfver den sjukvård, som af honom utöfvas.

2. Till provinsialläkare i tjensten ankommande cirkulär och författningar
skola af honom förtecknas och, jemte ofvan nämnda diarium
och konceptbok äfvensom de från kommunalnämnder och presterskap
årligen inkommande uppgifter, barnmorskornas dagböcker och från
myndigheter inkomna skrifvelse!-, såsom ett till tjensten hörande arkiv
behörigen förvaras. Af inkomna handlingar, som mer än tio år i arkivet
förvarats, må dock sådana förstöras, som af förste provinsialläkaren
vid inspektion af arkivet dertill bestämmas.

3. Arkivet skall i enlighet med deröfver upprättad inventarieförteckning
vid provinsialläkares afgång från tjensten öfverlemnas till
efterträdaren, som har att, efter det lian inträdt i tjenstutöfning, ofördröjligen
till förste provinsialläkaren insända en afskrift af inventarieförteckningen.
Till efterträdarens ledning vid affattande! af årsberättelsen

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

skall jemväl till honom aflemnas utdrag af journalen för den tid, hvaröfver
berättelse ännu icke blifvit- uppsatt.

§ 39-

1. Inom mars månads utgång hvarje år skall provinsialläkare till
förste provinsialläkaren insända till medicinalstyrelsen stäld berättelse
för det sistförfluten året rörande helso- och sjukdomsförhållandena inom
distriktet, verkstälda tjenstförrättningar in. m., i enlighet med det för
sådan berättelse faststälda formulär.

2. Till grund för denna berättelse skola läggas:

a) provinsialläkares diarium, konceptbok och sjukjournal för den
tid, som är i fråga;

b) de skriftliga uppgifter, Indika skola inom januari månads utgång
aflemnas till provinsialläkaren af kommunalnämnder inom distriktet;

c) de från presterskapet till Konungens befallningshafvande före
januari månads utgång inkomna och derefter till provinsialläkaren öfveriemnade
vaccinationsjournaler; samt

d) de förteckningar å sinnessjuke och idioter, hvilka presterskapet
har att före utgången af januari månad årligen öfversända till provinsialläkaren.

3. Möter hinder för provinsialläkare att vid föreskrifven tid aflemna
sin årsberättelse, skall han inom samma tid derom göra anmälan
hos förste provinsialläkaren med uppgift om orsaken till dröjsmålet och
tiden, då aflemnandet antagligen kan ske.

§ 40.

1. Provinsialläkare må utan särskildt tillstånd begifva sig utom
sitt, distrikt på högst ett dygn i sänder, dock att sådan tjenstledighet
icke får åtnjutas för längre tid än sammanlagdt femton dygn om året.

2. Provinsialläkare, som tjenstgjort tio år såsom sådan, eger efter
derom hos medicinalstyrelsen gjord framställning att, när medicinalstyrelsen
pröfvar sådant kunna ske utan hinder för tjenstens behöriga
uppehållande, åtnjuta semester antingen årligen en månad eller hvartannat
år två månader med skyldighet för provinsialläkaren att till hända
hålla eller bekosta bostad under tiden åt vikarien.

3. Annan tjenstledighet må af Konungens befallningshafvande
beviljas provinsialläkare för högst en månad, derest ledigheten icke för
statsverket medför utgift till vikaries aflönande. Anses särskild vikarie
under ledigheten icke behöflig, uppdrager Konungens befallningshafvande

Årsberättelse.

Tjenstledig het.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Tillkomst af
extra provinsialläkare-''

tjenst och tillsättning
deraf
m. m.

förekommande tjenstförrättningar åt annan provinsialläkare inom länet.
Finnes åter vikarie i anseende till distriktets behof af läkarevård icke
kunna undvaras, eger Konungens befallningshafvande att, på förslag
af provinsialläkaren, till vikarie förordna en legitimerad läkare och
derom underrätta medicinalstyrelsen.

4. År legitimerad läkare för förordnande icke att tillgå, eller
skulle tjenstledighet under tid, som i mom. 3 är nämnd, föranleda utgift
för statsverket, eller är provinsialläkare i behof af längre ledighet,
skall ansökning om ledighet ingifvas till Konungens befallningshafvande
för att af denna myndighet, jemte eget yttrande, öfversändas till medicinalstyrelsen,
som, då ledigheten icke afser längre tid än sex månader,
eger bevilja densamma men i annat fall öfverlemnar ansökningen, jemte
eget utlåtande, till Kongl. Maj:t.

5. Vid tjenstledighet, som af Kongl. Maj:t eller medicinalstyrelsen
beviljas, äfvensom när Konungens befallningshafvande vid ledighet
af tjensten eller eljest anmäler behof af vikarie, eger medicinalstyrelsen
förordna om tjenstens bestridande under ledigheten.

III.

Extra provinsialläkare.

§ 41.

1. Uppstår å landet fråga att för sjukvården inom en eller flera
kommuner få anstäld extra provinsialläkare med rätt att vid befordran
räkna tjenstår lika med civile läkare i statens tjenst, och önskas bidrag
af staten till dylik läkares aflöning, ankommer det på länets landsting,
derest bidrag till aflöningen äfven af landstinget beviljas, men eljest på
vederbörande kommun eller kommuner, att i ärendet till Kongl. Maj:t göra
underdånig framställning; börande denna åtföljas af dels förslag rörande
station och tjenstgöringsområde för läkaren, dels ock vederbörande kommuns
eller kommuners laga kraft egande beslut att med visst belopp
bidraga till läkarens aflöning under minst fem år. Varder statsbidrag
till ifrågavarande ändamål beviljadt, har landstinget att för hvarje af staten

Statsutskottets Utlåtande N:o 66. 23

sålunda understödd extra provinsialläkaretjenst inom länet utse en styrelse
af i orten boende män för handhafvande af ärenden angående
tjensten.

2. På anmälan af den i näst föregående mom. omförmälda styrelse
eger medicinalstyrelsen att om tjenst ens tillsättande för tid, som af styrelsen
föreslagits, utfärda kungörelse i enlighet med hvad i § 19 inom. 2
tinnes stadgadt. Sedan ansökningstiden tilländagå^., skola de inkomna
ansökningshandlingarna af medicinalstyrelsen, med bifogande af dess
yttrande om de sökandes kompetens, öfverlemnas till förenämnda af landstinget
utsedda styrelse, som har att, med förordande af en bland de sökande,
återställa handlingarna, hvarefter medicinalstyrelsen till tjenst.ens
bestridande under den i kungörelsen utsatta tid förordnar den, som på
grund af det gifna förordet äfvensom skicklighet och förtjenst anses
böra komma i åtanke.

3. Entledigande från extra provincialläkaretjenst, hvarom i ofvanstående
inom. förmäles, meddelas af medicinalstyrelsen.

4. Vill kommun utan anspråk på statsbidrag till aflönande af den
läkare, som af kommun för sjukvården anställa, bereda denne, såsom
extra provinsialläkare, rätt till tjenstårsberäkning, som i mom. 1 sägs,
må kommun derom göra underdånig ansökning med förslag rörande
station och tjenstgöringsområde samt sättet för styrelses utseende och
läkarens antagande äfvensom uppgift om utfästa löneförmåner; och vill
Kongl. Maj: t derefter i ärendet vidare besluta.

5. År, då denna instruktion träder i kraft, för sjukvården inom
en eller flera kommuner eller en del af kommun inrättad distriktsläkaretjenst
med rätt till tjenstårsberäkning, gäller i fråga om innehafvare
af sådan tjenst hvad i denna instruktion om extra provinsialläkare sägs.
Blifver tjensten ledig under längre tid än ett år, upphör rätten till tjenstårsberäkning
för samma tjenst, och skola för återvinnande af sådan rätt
äfvensom för tjenstens tillsättning tillämpas de i mom. 1 och 2 eller
mom. 4 gifna bestämmelser.

§ 42.

Extra provinsialläkare åligger att inom det honom anvisade tjenst- Åligganden.
göringsområde besörja de provinsialläkaren tillkommande göromål och
dervid ställa sig till efterrättelse hvad i denna instruktion tinnes för
provinsialläkare föreskrifvet; dock att skyldighet att mot ersättning efter
fäststäld taxa, der ej annorlunda öfverenskommes, bestrida enskild sjukvård
gäller endast för sådan extra provinsialläkare, till hvilkens aflönande
staten bidrager. För tjenstförrättning, som jemlikt § 27 eller i

Statsutskottets Utlåtande jV/o 66.

Tjenst ledighet.

Anmälan om
tillträde till
och åtgång
från tennsten
äfvensom om
viss tjenstledighet.

Tjenst&rshc rakning.

öfrigt på grund af myndighets förordnande af extra provinsialläkare
utföres, eger denne åtnjuta ersättning lika med provinsialläkare.

§ 43.

Extra provinsialläkare, till hvars aflöning staten bidrager, må beviljas
tjenstledighet af den af landstinget utsedda styrelse, åliggande dervid
extra provinsialläkaren, att, såvida styrelsen ej annorlunda bestämt,
till tjenstens uppehållande under ledigheten föreslå en legitimerad läkare,
med hvilken extra provinsialläkaren i sådant afseende träffat öfverenskommelse.
Afser tjenstledighet ej längre tid än en månad, må styrelsen
förordna den föreslagne vikarien, men vid ledighet för längre tid, äfvensom
då legitimerad läkare icke är att tillgå, skola framställning och förslag
angående förordnandet af styrelsen göras hos medicinalstyrelsen.
Beviljad tjenstledighet må icke i något fall medföra utgift för statsverket.

§ 44.

Extra provinsialläkares tillträde till och afgång från tjensten skall
af den utsedda styrelsen utan dröjsmål anmälas hos medicinalstyrelsen
och Konungens befallningshafvande; och skall anmälan på enahanda
sätt göras, då extra provinsialläkare erhåller ledighet från tjensten utöfver
en vecka.

IV.

Stads- och stadsdistriktsläkare.

§ 45.

1. Rätt att vid befordran räkna tjenstår lika med civile läkare
i statens tjenst tillkommer, utan särskilt tillstånd, i hvarje stad allenast
en af staden antagen och aflönad läkare.

2. Önskar stad bereda rätt till sådan tjenstårsberäkning jemväl
åt en andre stadsläkare eller derutöfver åt en eller flere stadsdistriktsläkare,
ankommer på stadsfullmägtige att derom göra ansökning hos
Ivongl. Maj:t, som efter pröfning af vidden af de göromål, hvilka skola
tillkomma läkaren, vill i ärendet besluta.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

§ 46.

1. Statsläkaretjenst kungöres af magistraten med ansökningstid
af trettio dagar från den, då kungörelsen varit första gången i postoch
inrikes tidningar införd. Efter ansökningstidens utgång insänder
magistraten inkomna ansökningar till medicinalstyrelsen, för inhemtande
af dess utlåtande om de sökandes kompetens, och öfverlemnar efter
handlingarnas återbekommande desamma jemte infordradt yttrande från
helsovårdsnämnden ocli eget utlåtande till stadsfullmägtige. Desse ega
derefter att bland de kompetente sökande till stadsläkare utse en, för
hvilken magistraten, sedan valet vunnit laga kraft, utfärdar fullmagt
eller förordnande.

2. Stadsdistriktsläkare utses i nyss nämnda ordning likaledes af
stadsfullmägtige. Har i stad förvaltningen af den allmänna sjukvården
uppdragits åt helsovårdsnämnden, kunna stadsfullmägtige jemväl åt
nämnden öfverlåta antagandet af stadsdistriktsläkare.

3. Då utsedd stads- eller stadsdistriktsläkare sin tjenst tillträder
eller derifrån afgår, skall magistraten derom göra anmälan hos medicinalstyrelsen
och Konungens befallningshafvande samt tillika, der flere
stadsläkare finnas, hos nämnda myndigheter vid tillträdet till sådan tjenst
tillkännagifva, hvilken af läkarne åligger verkställa rättsmedicinska
undersökningar.

4. Afsked eller entledigande från stadsläkaretjenst meddelas af
magistraten.

6 47.

Tillsättning
och afsked.

Hemsökes stad af så svår eller utbredd farsot, att der anstälde Biträde i fäläkare
behöfva biträde i läkarevården, eger magistraten att om extra nZer^M
läkares förordnande på statens bekostnad göra framställning hos Konungens
befallningshafvande, som, med bifogande af eget yttrande, anmäler
förhållandet hos medicinalstyrelsen.

§ 48.

1. Stadsläkare tillkommer att egna sorgfällig uppmärksamhet åt Åligganden.
den allmänna helso- och sjukvården inom staden och dess område, att
derstädes efter förordnande verkställa rättsmedicinska besigtningar och
undersökningar samt att åt stadens invånare lemna läkarevård; och har
stadsläkaren att i utöfning af sin befattning ställa sig till efterrättelse
ej mindre gällande författningar angående allmänna helso- och sjukvården
än äfven för stadens läkare i vederbörlig ordning utfärdad särskild
instruktion samt i tillämpliga delar de för provinsialläkares tjenstutöfning
gifna stadganden.

Bih. till Rilcsd. Prat. 1890. 4 Sami 1 Afd. 47 Haft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

2. I öfverensstämmelse härmed åligger stadsläkare:

l:o att såsom ledamot af stadens helsovårdsnämnd hos densamma
anmäla sanitära missförhållanden inom staden och föreslå åtgärder deremot;
att på anmodan af nämnden afgifva utlåtande i sanitära frågor och
deltaga i beslutade besigtningar; att vid hotande eller utbruten farsot
föreslå de med anledning deraf erforderliga åtgärder och vid deras utförande
biträda och dem öfvervaka; att taga kännedom om de till nämnden
inkomna anmälningar om fall af smittosam sjukdom och deröfver
den 1 och 16 i hvarje månad upprätta sammandrag och ofördröjligen
insända detsamma till förste provinsialläkaren; samt att biträda vid affattande!
af den berättelse om helsotillståndet i staden under sist förflutna
året, som det åligger nämnden att inom februari månads utgång
hvarje år till förste provinsialläkaren afgifva;

2:o att i stad, der vaccindepot icke finnes inrättad, ansvara för
skyddskoppympningens behöriga handhafvande och, der biträde af vaccinatör
erfordras, efter anmälan hos magistraten antaga sådan för att
under stadsläkares inseende biträda vid ympningen; att öfver vaccinationsjournalerna
upprätta eu summarisk förteckning, hvilken jemte journalerna
bifogas den årsberättelse, som skall af honom till förste provinsialläkaren
afgifvas; samt att i öfrigt fullgöra hvad enligt författningarna
angående skyddskoppympningen åligger stadsläkare;

3:o att utöfva närmaste tillsyn öfver de inom staden praktiserande
barnmorskor och, då de hos honom anmäla sin bosättning i staden,
derom å barnmorskebrefvet gorå anteckning samt att vid öfvervakandet
af det sätt, hvarpå barnmorska fullgör sina skyldigheter, iakttaga hvad
i sådant afseende för provinsialläkare blifvit föreskrifvet;

4:o att hafva närmaste uppsigt öfver de i staden befintliga apotek,
för detta ändamål tid efter annan besöka dem, egna uppmärksamhet åt
derifrån utlemnade läkemedels beskaffenhet och taxering samt, på kallelse
af förste provinsialläkaren, biträda vid de apoteksvisitationer, som
af denne verkställas, äfvensom i fråga om tillsyn å afhjelpandet af
anmärkta felaktigheter iakttaga hvad i § 30 mom. 2 blifvit för provinsialläkare
föreskrifvet; börande stadsläkare, der till hans vetskap kommer,
att i staden bedrifves sådan försäljning af läkemedel eller qvacksalveri,
hvarom i § 30 mom. 4 sägs, derom göra anmälan hos magistraten;

5:o att hafva inseende öfver de i staden befintlig^ tandläkare och
fältskärer samt, då de för sitt yrkes utöfvande bosatt sig inom staden
eller derstädes sig uppehålla, mottaga deras anmälningar derom och
taga kännedom om deras tillståndsbref, äfvensom att jemlikt särskilda
föreskrifter närvara vid förhör med lärling i yrket;

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

6:o att, på förordnande af Konungens befallningshafvande, rådstufvurätt
eller polismyndighet, inom staden och dess område verkställa
besigtning å lefvande person eller undersökning af död menniskas kropp,
dervid stadsläkare har att ställa sig till efterrättelse hvad för provinsialläkare
angående dylika förrättningar är föreskrifvet; och eger stadsläkare
att för dessa förrättningar åtnjuta ersättning af statsmedel lika med
provinsialläkare i de fall, der förrättningen påkallats i rättsligt ändamål.
Har besigtning å personer, misstänkta för venerisk smitta, af stadsläkare
förrättats, skall han tillse, att de med sådan sjukdom behäftade
varda befordrade till nödig vård, der de icke sjelfva förskaffa sig sådan;

7:o att beträffande medikamentsräkningar, Indika skola med stadens
medel betalas och för granskning insändas till medicinalstyrelsen,
attestera deras öfverensstämmelse med utfärdade recept;

8:o att i afseende på den enskilda sjukvården ställa sig utfärdad
särskild instruktion till efterrättelse;

9:o att på begäran lemna biträde åt presterskapet till dödsorsakernas
bestämmande för anteckning i dödboken samt hålla hand deröfver att
dödbevis varda hos helsovårdsnämnden behörigen förvarade; samt

10:o att, i likhet med hvad för provinsialläkare i § 38 stadgas, föra
diarium, konceptbok och sjukjournal samt förvara arkivhandlingar och
enligt inventarieförteckning öfverlemna desamma jemte utdrag af sjukjournalen
till efterträdaren; skolande rapport, utlåtande eller annan
handling, som genom magistraten blifvit infordrad från stadsläkaren, af
denne insändas till magistraten för att till vederbörande befordras.

§ 49.

Förslag till särskild instruktion för stadsläkare skall, der sådan
instruktion saknas eller innehåller bestämmelse, stridande mot hvad i
denna instruktion finnes om stadsläkare stadgadt, af stadsfullmägtige
efter helsovärdsnämndens hörande upprättas, hvarefter magistraten har
att med bifogande af dess utlåtande underställa förslaget medicinalstyrelsens
pröfning och godkännande. Finnas i staden två stadsläkare
anstälde, böra i instruktionen bestämmas såväl fördelningen mellan dem
af de allmänna förrättningarna som ock omfånget af den läkarevård,
som det åligger hvar och en af dem eller endera att inom staden meddela.
Likaledes skall i dylik instruktion fördelning af läkarevården
ske mellan stadsdistriktsläkare, om sådane finnas, samt föreskrift meddelas
om deras tjenstförhållande till förste stadsläkaren. Särskild! böra
i instruktionen stadgas vilkoren för åtnjutande af läkarevård eller
medikamenter på stadens bekostnad.

Särskild instruktion■■ -

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Årsberättelse

Tjenst ledighet.

§ so.

1. Inom februari månads utgång hvarje år skall stadsläkare till
förste provinsialläkaren afgifva berättelse för det sist förflutna året rörande
helso- och sjukdomsförhållandena inom staden, verkstälda förrättningar
m. in., i enlighet med det för sådan berättelse faststälda formulär.

2. Denna berättelse bör grundas på stadsläkarens diarium, konceptbok
och sjukjournal, de anmälningar om fall af smittosam sjukdom, som
till helsovårdsnämnden inkommit, samt från presterskapet inkomna
vaccinationsjournaler och förteckningar å sinnessjuke och idioter.

3. Finnas i stad flere läkare anstälde, tillkommer det förste stadsläkaren
att, med ledning af de särskilda årsberättelser, hvilka det skall
åligga andre stadsläkaren äfvensom stadsdistriktläkare att före januari
månads utgång aflemna till förste stadsläkaren, sammanfatta årsberättelsen
angående helso- och sjukdomsförhållanden inom staden och vid
insändandet till förste provinsialläkaren af samma berättelse bifoga förenämnda
särskilda årsberättelser.

4. Möter hinder för stadsläkare att inom föreskrifven tid insända
sin årsberättelse till förste provinsialläkaren, skall han inom
samma tid hos denne derom göra anmälan med uppgift om dröjsmålet
och om tiden, då aflemnandet antagligen kan ske.

§ 51.

1. Tjenstledighet för tid inom en vecka kan af magistratens ordförande
meddelas stadsläkare, då denne med annan legitimerad läkare
aftalat om göromålens bestridande under tiden. Längre tjenstledighet
må af magistraten efter helsovårdsnämndens hörande beviljas, åliggande
dervid stadsläkaren, såvida ej i särskild instruktion finnes annorlunda
bestämdt, att till tjenstens uppehållande under ledigheten föreslå en
legitimerad läkare, med hvilken stadsläkaren i sådant afseende träffat
öfverenskommelse; och må, derest ledigheten ej afser längre tid än en
månad, magistraten förordna den föreslagne vikarien att under tiden
bestrida tjensten, men skall i annat fall magistraten hos medicinalstyrelsen
göra framställning och förslag angående förordnandet.

2. Om stadsläkares tjenstledighet utöfver en vecka och förordnande
af annan läkare under ledigheten skall underrättelse af magistraten
meddelas såväl Konungens befallningshafvande som helsovårdsnämnden.

3. Angående ledighet för stadsdistriktsläkare må föreskrift meddelas

Statsutskottets Utlåtande N:o 66. 29

i den särskilda instruktion, som för sådan läkare bör af stadsfullmägtige
utfärdas på sätt i § 49 närmare bestämmes.

§ 52.

I stad, der stadsfullmägtige ej finnas, har allmänna rådstugan att
fullgöra hvad enligt denna instruktion eljest tillkommer stadsfullmägtige.

§ 53.

I fråga om tillsättning af stads- och stadsdistriktsläkare i Stockholm
samt deras tjenstledighet gäller hvad derom särskild! finnes stadgadt.

Militär-, hospitals- m. fl. läkare.

§ 54.

Vid armén och flottan anstälde läkare äfvensom hospitals-, fängelse-,
jernvägs-, lasaretts- samt bad- och brunnsläkare hafva att iakttaga hvad
i gällande författningar och för dem utfärdade särskilda instruktioner
finnes föreskrifvet.

VI.

Allmänna bestämmelser.

§ 55.

Behörighet att utöfva läkarekonsten och från apotek förskrifva
jemväl häftigt verkande eller giftiga läkemedel tillkommer endast den,
som inom riket aflagt medicinsk licentiatexamen eller, utan att hafva
aflagt sådan examen, antingen af Kongl. Maj:t erhållit särskild tillåtelse
att inom riket utöfva läkarekonsten eller blifvit af Kongl. Maj:t utnämnd

Bestämmelse
för vissa
städer.

Undantag för
Stockholm.

Militär-,
hospitalsm.
fl. läkare

Behörighet
att utöfva
läkarekonsten.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Förhållande
till medicinalstyrelsen.

Behörighet
till befordran
och tjenstårsberäkning.

Behörighet
att verkställa
rättsmedicinsk
undersökning
af
död menniskas
kropp,

till läkaretjenst eller ock af medicinalstyrelsen förordnats att tjenstgöra
såsom vikarie eller extra läkare vid armén, flottan eller den civila
sjukvården; dock gäller för sålunda förordnad vikarie eller extra läkare
hans behörighet endast för den tid, det för honom utfärdade förordnande
bestämmer.

§ 56.

Hvarje innehafvare af läkaretjenst eller befattning, äfvensom alla
de, hvilka eljest utöfva läkarekonsten, äro beträffande utöfningen deraf
stälde under medicinalstyrelsens inseende och pligtige att efterkomma
hvad styrelsen i kraft af gällande författningar och instruktioner föreskrifver
dem; derifrån likväl undantagne lärare vid de medicinska läroverken
samt de vid serafimerlasarettet i Stockholm anstälde läkare i
hvad en hvar af dem i sådan egenskap åligger.

§ 57.

1. Endast legitimerade läkare kunna på underdånigt förslag till
läkaretjenst uppföras eller af myndigheter, kommuner eller enskilde
antagas till läkaretjenst, med hvars innehafvande tjenstårsberäkning
är förenad.

2. Innehafvare af de i nästföregående moment omförmälda läkaretjenster,
äfvensom de vid sjukvårdsinrättningar och medicinska läroverk
vederbörligen anstälde och hos medicinalstyrelsen anmälde underläkare
och amanuenser, med hvilkas befattningar förmån af tjenstårsberäkning är
förenad, samt de af medicinalstyrelsen förordnade biträdande provinsialläkare,
vikarier och extra läkare, hvilka äro medicine licentiater eller
efter aflagd medicinsk kandidatexamen fullgjort den för licentiatexamen
föreskrift^ tjenstgöring vid universitet, eg a åtnjuta tjenstårsberäkning
för den tid, de tjensten eller befattningen innehaft eller förestått.

3. Beträffande tjenstårsberäkning för docenter inom medicinska
fakulteterna vid universiteten och vid karolinska medikokirurgiska
institutet gäller hvad derom särskilt är föreskrifvet.

§ 58.

I fråga om behörighet att verkställa rättsmedicinsk undersökning
af död menniskas kropp samt om hvad iakttagas bör vid meddelande
af intyg för sinnessjuks intagande å hospital eller asyl och af tillstånd
till liks balsamering gäller hvad derom särskildt är stadgadt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

§ 59.

. Hvarje läkare, antingen han är i tjenst anstäld eller enskildt meddelar
läkarevård, åligger:

l:o . att åt sjuk, som af honom vårdas, meddela de råd och, så
vidt möjligt är, egna den behandling, som den sjukes tillstånd fordrar
och som med vetenskap och bepröfvad erfarenhet öfverensstämmer;

2:o att vid hvarje under hans behandling kommande fall af kolera,
smittkoppor, fläckfeber (tyfus), nervfeber (tyfoidfeber), skarlakansfeber,
elakartad halssjukdom (difteri), rödsot (dysenteri) eller barnsängsfeber
föieskrifva och, så vidt ske kan, anordna tjenliga åtgärder mot
smittans spridande, samt, der gällande författning sådant föreskrifver,
hos helsovårdsnämnd gorå skriftlig anmälan om inträffädt sjukdomsfall
eller till ordförande i kommunalnämnd lemna skriftlig underrättelse
om förhållandet jemte anvisning om de åtgärder, hvilka böra vidtagas
till förekommande af sjukdomens utbredning;

3:o att vid läkemedels föreskrifvande iakttaga hvad angående receptets
innehåll och form tinnes särskildt stadgadt;

4:o att, när någon aflidit, hvilken läkaren vårdat närmast före
dödsfallet, ofördröjligen och kostnadsfritt meddela ett efter stadgadt
formulär affattadt intyg öfver dödsorsaken;

5:o att till vederbörande förste provinsialläkare den 1 och 16 i
hvarje månad insända uppgift, enligt formulär, å de fall af de i § 20
mom. 1 af kongl. förordningen 19 mars 1875 omförmälda smittosamma
sjukdomar, hvilka å landet eller i stad, der stadsläkare ej finnes, under
näst föregående halfva månad kommit under hans behandling;

6:o att till medicinalstyrelsen skyndsamt inkomma med de upplysningar,
förklaringar eller underrättelser, medicinalstyrelsen kan i
särskilda fall finna anledning begära;''

7:o att vid afgifvande af infordrade upplysningar och förklaringar,
äfvensom vid utfärdande af intyg, afsedt att företes inför domstol eller
annan offentlig myndighet, iakttaga hvad i §§ 36 och 37 eller i särskild
författning är i sådant afseende föreskrifvet; samt

8:o att, då läkarens boningsort icke är bestämd genom hans
tjenst, hos medicinalstyrelsen och förste privinsialläkaren i länet anmäla
den ort, der han bosätter sig eller dit han flyttar.

Statsutskottets Utlåtande N;o 66.

§ 60.

Läkares tyst- Ej må läkare yppa hvad honom i denna hans egenskap blifyit i

låtenhet. förtroende meddeladt, ej heller i oträngdt mål uppenbara hvad han angående
sjukdom eller dess uppkomst sjelf funnit; dock att genom
denna läkarens pligt någon inskränkning icke får ega rum i hans skyldighet
att verkställa förrättning och afgifva utlåtande eller intyg samt
dervid förfara enligt gällande författningar och instruktioner.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Bilaga Litt. B.

Komiténs fö r s I a g

till

Taxa

på arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård
och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för
tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion
eller myndighets uppdrag.

A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg:

§ 1.

Förste provinsialläkare, provinsial-, extra provinsial- eller biträdande
provinsialläkare, eller vikarie för sådan läkare eger att för enskild
sjukvård, som inom distriktet lemnas, äfvensom för intyg, som på enskild
begäran meddelas, erhålla arfvode och i särskilda fäll reseersättning
enligt här nedan gifna bestämmelser, der ej annorlunda öfverenskommes.

§ 2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad eller annorstädes, utgår arfvo det

för rådfrågningen, vare sig recept af läkaren meddelas eller icke,
med 1 krona. För förnyelse af recept utan särskild rådfrågning utgör
arfvodet 50 öre. ö

2. Det i mom. 1 bestämda arfvode för rådfrågning utgår icke vid
sjukbesök, hvarom här nedan stadgas; och må sådant arfvode ej heller
beräknas, derest vid sjukbesök läkaren rådfrågas af någon, som hör till
samma hushåll som den sjuke.

Bill. till Riksd. Frot 1890. 4 Sami. 1 Afd. 47 Raft. 5

Allmän bestämmelse.

Arfvode för
rådfrågning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

3 §•

Arfvode för 1. För hvarje besök, som af läkaren på anmodan göres hos sjuk på

sjukbesök afstånd ej öfverstigande två kilometer från läkarens bostad eller från annat
ställe inom distriktet, der han uppehåller sig, utgår arfvode med 3 kronor.

2. öfverstiger i fall, Som i mom. 1 omförmäles, afståndet från
läkarens bostad en kilometer och finnes farbar väg till den sjuke, skall
läkaren med tjenlig skjuts befordras till och från sjukbesöket. Sker ej
hemtning i sådant fall, vare läkaren berättigad till godtgörelse för utgift,
som han haft för sin fortskaffning till och från stället.

§ 4.

öfverstiger vid sjukbesök våglängden till den sjuke från läkarens
Sjukbesök “pä bostad eller annat ställe inom distriktet, derifrån resan anträdes, två
afstånd Ut- kilometer, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en half
Öfvelteferil0'' med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare
2 kronor för hvarje Överskjutande börjad half mil intill fyra mil och
derefter med 2 kronor för hvarje Överskjutande börjad mil af våglängden
till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskildt arfvode för återfärden.

§ 5.

Befordran 1. Till och från sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilo meter

skall läkaren befordras med tjenlig skjuts, och må dertill anafstånd
ut- våndas äfven åkdon efter en häst, såvida åkdonet kan efter ortens sed
jmwS? såsom beqvämligt anses. Vill läkaren i stället för den hemtandes
åkdon begagna eget lättare enbetsåkdon, vare han dertill berättigad.

2. Varder läkaren i fall, som i mom. 1 sägs, ej hemtad, bär han
att sjelf ombesörja sin befordran till och från stället med rätt att derför
uppbära ersättning efter skjuts med en häst jemte åkdonslega efter
30 öre för milen.

§ 6.

Ersättning 1. Begagnar läkaren, der han ej med skjuts befordras, för resa vid

f°beräknadsjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer, eller för del af sådan
efter tid. resa, jernväg eller ångfartyg, eller måste vid besök på sådant afstånd
vägen eller någon del deraf tillryggaläggas på båt, till häst eller till fots,
skall arfvodet för besöket beräknas efter den tid, som för färden åtgår,

Statsutskottets Utlåtande N:o 66,

sålunda att arfvodet utgår med 2 kronor för hvarje börjad timme, intill
tio timmar, och för längre tid med ytterligare 1 krona för hvarje börjad
timme, dock att arfvodet för sådan resa icke i något fall må understiga
5 kronor; skolande denna beräkningsgrund tillämpas, jemväl om skjuts
jemte något af nu nämnda fortskaffningssätt användes. Vid bestämmandet
af den tid, som för färden åtgått, inberäknas äfven den tid läkaren
måst under färden afvakta jernväg^- eller ångfartygslägenhet, egande
dock den betalningsskyldige att, der han vill undgå kostnaden för väntetid
under hemfärden, sjelf ombesörja läkarens fortskaffning till hans
hem. Deremot inberäknas icke den tid, som åtgår för läkarens besök
hos den sjuke.

2. Vid resa, hvarom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren
utom arfvode äfven reseersättning för färd på jernväg efter afgift för
plats i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter afgift för
enkel hyttplats eller, när hytt ej förekommer, eu salongsplats; börande,
derest läkaren måste sjelf ombesörja färd med båt, häst eller skjuts,
honom ersättas stadgad eller, der taxa icke finnes, betingad lega. Har
läkaren under färden haft utgift för transport af reseffekter, skall sådan
utgift honom godtgöras.

§ 7.

1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter
besöket med afvikande från eller fortsättning af vägen besöka annan
sjuk, skall för hvarje sådant ytterligare sjukbesök arfvode, efter de i
§ 3 mom. 1 och § 4 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad
efter våglängden från den nya vägens början till den sjukes bostad;
och vare den, som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig att
vid afvägen, eller der den nya vägen''börjar, hemta läkaren samt ombesörja
hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens
arfvode, enligt hvad i § 6 sägs, för något eller några af besöken beräknas
efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen; skolande
arfvodet mellan de betalningsskyldige fördelas efter den tid, som åtgått
för färden till och från hvarje särskild! sjukbesök, och svare hvar för
den hemtningsskyldighet eller reseersättning, som efter ofvan stadgade
grunder på honom belöper.

§ 8.

För läkarens biträde vid barnförlossning skall, utöfver förut stadgade
arfvode och reseersättning, der sådan ifrågakommer, betalas ytter -

Ersättniny
för flera sjukbesök
under
en resetur.

Särskildt arfvode
för barnförlossning,

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Sårskildt arfvode
för besigtning
å lefvande
person.

Förhöjdt arfvode
för läkarevård
under
viss tid.

Läkarevård,
som af kommun
för vissa
fattiga eller
mindre bemedlade
betalas.

Enskildes betalningeskyldighet
enligt
denna taxa.

ligare arfvode från och med 5 kronor till och med 25 kronor efter förrättningens
mer eller mindre svåra beskaffenhet och den tid, som dertill
åtgått, samt den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arfvodet.

§ 9-

För besigtning å lefvande person med deröfver utfärdad attest
njute läkaren i arfvode 3 kronor, der ej besigtningen afser utrönande af
sinnesbeskaffenhet, i hvilket fall arfvodet utgår med 10 kronor. Har vid
besigtning, som nu är sagd, resa erfordrats, åtnjute läkaren dessutom
arfvode och reseersättning såsom för sjukbesök är stadgadt.

§ io.

1. Anlitas läkaren under tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 7 f. m.
eller faller resa för sjukbesök eller del af resan inom samma tid, utgår
arfvodet för rådfrågning med 50 procent förhöjning och för sjukbesök
med förhöjning af 1 krona för hvarje börjad timme, som under ofvan
angifna tid för besök eller resa åtgått.

2. Förhöjning, som nu är sagd, eger dock icke rum, då fråga
är om biträde vid barnförlossning.

§ 11.

1. Har kommun åtagit sig att betala läkarevård för vissa fattiga
eller mindre bemedlade medlemmar af kommunen och företes inför
läkaren derom utfärdadt intyg, utgår arfvodet för all sådan läkarevård
med endast hälften af här ofvan stadgade arfvodesbelopp.

2. Varder läkaren till sådant sjukbesök, som i mom. 1 afses, ej
hemtad, må resa på kommunens bekostnad af läkaren företagas, endast
så vida medgifvande dertill af kommunalmyndigheten lemnats.

3. För liqvids erhållande i fall, hvarom i denna paragraf sägs,
eger läkaren att, med bifogande af lemnade intyg, qvartalsvis till kommunalmyndigheten
ingifva räkning å läkaren tillkommande arfvode och
reseersättning.

§ 12.

Arfvode och reseersättning enligt denna taxa, hvilka skola af enskild
person gäldas, åligger det den sjuke eller den, som för dennes vård och

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

underhåll ansvarar, eller den, som eljest för annan person anlitat läkaren,
att vid anfordran erlägga.

§ 13.

Tredskas den betalningsskyldige att erlägga arfvode eller rese- Handräekersättning
enligt denna taxa, njute läkaren för utbekommande deraf taUingensuthandräckning
hos öfverexekutor, der läkaren styrker, att räkning å bekommande.
beloppet blifvit minst fjorton dagar före ansökningens ingifvande till
öfverexekutor tillstäld den betalningsskyldige.

B. För tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion eller

myndighets uppdrag.

§ 14.

För tjensteförrättning, som, för allmän helso- eller sjukvård, af de Ersättning
i § 1 om förmälda läkare på grund af gällande instruktion eller myn- f°ättiZgifindighets
uppdrag utföres å ställe på längre afstånd från läkarens bostad mänhet.
än två kilometer, utgår ersättning efter den klass i gällande resereglemente,
som är för provinsialläkare bestämd, men för tjensteförrättning,
utförd på afstånd ej öfverstigande två kilometer från hans bostad, utgår,
der ej för vissa tjensteförrättningar särskildt arfvode, enligt hvad
i § 15 sägs, är bestämdt, ersättning med 5 kronor i dagtraktamente,
utan rätt för läkaren att beräkna reseersättning.

§ 15.

1; För nedannämnda tjensteförrättningar tillkommer läkaren, jemte Ersättning
ersättning enligt gällande resereglemente, der sådan jemlikt 8 14 ifråga- Jör vJssa
kommer, arfvode med följande belopp: Ö

För rättsmedicinsk undersökning af död menniskas kropp, med

protokoll och utlåtande i två utskrifter .................................... 20 kronor;

för undersökning till upptäckande af arseniksyrlighet i fast form,

jemte protokoll i tva utskrifter..................................................... 5 kronor*

för undersökning af lefvande person till utrönande af hans sinnesbeskaffenhet,
jemte utlåtande i två utskrifter........................... 10 kronor;

samt för annan undersökning eller besigtning å lefvande person
eller personer, jemte utlåtande i två utskrifter........................ 5 kronor;

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

beroende likväl dessa arfvodens åtnjutande på de till förrättningen
börande handlingars godkännande vid den granskning, de i medicinalstyrelsen
äro underkastade.

2. För den i § 3 af kongl. förordningen angående åtgärder mot
införande och utbredning af smittosamma sjukdomar bland rikets invånare
den 19 mars 1875 föreskrifna undersökning utgår arfvode enligt
bestämmelsen i § 16 mom. 1 af samma förordning.

§ 16-

Betalnings- 1. För tjensteförrättning, hvarom i §§ 14 och 15 sägs, utgår,

tjensteförrätt- med de t undantag som här nedan i mom. 2 omförmäles, ersättning af
ningar. statsmedel, der ej annorlunda är i särskild författning bestämdt.

2. Har läkaren, enligt § 33 i helsovårdsstadgan för riket, af
ordförande i kommunalnämnd anmodats att besöka orten, skall ersättningen
för läkarens resa bestridas af staten och vederbörande kommun,
till hälften af hvardera, i den ordning, som finnes särskildt föreskrifven.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Bilaga Litt. C.

Komiténs förslag

till

ändringar i Kong!. Maj:ts nådiga heisovärdsstadga för riket.

§ 1.

1. Närmaste------helsovårdsnämnd.

2. Denna nämnd — —--— lämplig person.

3. De valde — — —--— — innehafva.

4. Den som — — — — — — i helsovårdsnämnden.

5. Den som------ — — —- godkännes.

6. Förste provinsialläkaren i länet eger, äfven om han icke är
ledamot af nämnden, vara tillstädes vid nämndens sammanträden samt i
öfverläggningarna men ej i besluten deltaga; skolande sammanträde med
nämnden skyndsamt eg a rum, då det af förste provinsialläkaren äskas,
och denne i god tid erhålla underrättelse om tiden och stället för detsamma.
Har viss tid för sammanträdet blifvit af förste provinsialläkaren
föreslagen, skall sammanträdet hållas å denna tid eller, om hinder
derför möter, å närmast följande för sammanträdet lediga, efter öfverenskommelse
med förste provinsialläkaren bestämda dag.

7. I fall behof — — — — —--— besluten.

§ 11.

Helsovårdsnämnden har att årligen inom februari månads utgång
till förste provinsialläkaren aflemna en till medicinalstyrelsen stäld berättelse
om----förvaras.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

§ 26.

Hvad — — — derstädes. Har provinsial- eller extra provinsialläkare
sin station inom samhälle, hvarom nu är sagdt, skall han vara
ledamot af helsovårdsnämnden på stället.

§ 27.

1. Närmaste---ega vederbörande förste provinsial-, provinsial och

extra provinsialläkare, oafsedt att de icke äro ledamöter af nämnden,
vara — — då det af någon af bemälde läkare äskas — — sammanträdet.
Har viss tid för sammanträdet blifvit af förste provinsialläkaren
föreslagen, gälle hvad i § 1 mom. 6 för sådant fall stadgas
om helsovårdsnämnd jemväl om kommunalnämnd.

2. Kommunalnämnder — — — — — — befogenhet.

3. För erhållande — — — — — — — stadgadt.

4. Till ledning för de berättelser, som årligen skola af provinsialoc-h
extra provinsialläkare till förste provinsialläkaren aflemnas, åligger

det---till provinsialläkaren eller, der särskild extra provinsialläkare

finnes, till denne — — — åtgjordt.

§ 33.

1. På landet skall, då flere personer i samma hus eller by hastigt
insjukna eller aflida eller eljest sådant sjukdomsfall yppas, som gifver
anledning antaga att kolera, smittkoppor, fläckfeber (tyfus), nervfeber
(tyfoidfeber), skarlakansfeber, elakartad halssjukdom (difteri) eller rödsot
(dysenteri) är under utbrott, kommunalnämndens ordförande genast,
sedan han fått kunskap härom, skriftligen anmoda vederbörande provinsial-
eller extra provinsialläkare att besöka orten, skolande vid sådan
anmodan tillika, med ledning af de utaf medicinalstyrelsen om
nämnda sjukdomar meddelade anvisningar, lemnas upplysning om sjukdomens
beskaffenhet äfvensom ock uppgifvas den eller de sjukes namn,
ålder och bostad.

2. Får presterskapet tidigare kunskap om sådana sjukdomsfall,
hvarom nu är nämndt, bör presterskapet skyndsamt meddela kommunalnämndens
ordförande underrättelse härom, jemte så fullständig uppgift
om sjukdomens beskaffenhet och den eller de insjuknade, som för läkarens
tillkallande, enligt hvad ofvan sägs, erfordras. Enahanda underrättelse
och upplysning skola till kommunalnämndens ordförande

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

ofördröjligen lemnas jemväl af hvarje husfader, i hvars hem sjukdom
af ifrågavarande beskaffenhet utbrutit, börande dervid tillika tillkännagifvas,
om läkare blifvit tillkallad eller icke.

3. Antager smittosam sjukdom sådan utbredning, att densamma
kan anses hafva öfvergått till farsot, och synes den ej kunna hämmas
utan förnyade besök af läkaren, må kommunalnämnden hos Konungens
befallningshafvande hemställa om förordnande för provinsial- eller extra
provinsialläkare att på statens bekostnad besöka orten för meddelande
af anvisning om de åtgärder, Indika med anledning af sjukdomen böra
vidtagas. Dylik hemställan skall vara åtföljd af vederbörande provinsiuleller
extra provinsialläkares genom kommunalnämndens ordförande inhemtade
yttrande i ärendet.

4. I stad — — -------Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

m. till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 47 Raft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Allmän bestämmelse.

Arfvode för
rådfrågning■

Bilaga Litt D.

Förslag

till

Taxa

på arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård
och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för
tjenstförrättningar, verkstälda enligt gällande instruk
tion eller myndighets uppdrag.

A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg.

§ h

Förste provinsialläkare, provinsial-, extra provinsial- eller biträdande
provinsialläkare, eller vikarie för sådan läkare eger att för enskild
sjukvård, som inom distriktet lemnas, äfvensom för intyg, som på enskild
begäran meddelas, erhålla arfvode och i särskilda fall reseersättning
enligt här nedan gifna bestämmelser, der ej annorlunda öfverenskommes.

§ 2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad eller annorstädes, utgår arfvodet
för rådfrågningen, vare sig recept af läkaren meddelas eller icke,
med 1 krona. För förnyelse af recept utan särskild rådfrågning utgör
arfvodet 50 öre.

2. Det i mom. 1 bestämda arfvode för rådfrågning utgår icke
vid sjukbesök, hvarom här nedan stadgas; och må sådant arfvode ej
heller beräknas, derest vid sjukbesök läkaren rådfrågas af någon, som
hör till samma hushåll som den sjuka.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

§ s.

1. För hvarje besök som af läkaren på anmodan göres hos sjuk
på afstånd ej öfverstigande två kilometer från läkarens bostad eller från
annat ställe inom distriktet, der han uppehåller sig, utgår arfvodet med
3 kronor.

2. Öfverstiger i fall, som i mom. 1 omförmäles, afståndet från
läkarens bostad en kilometer och finnes farbar väg till den sjuke, skall
läkaren med tjenlig skjuts befordras till och från sjukbesöket. Sker ej
hemtning i sådant fall, vare läkaren berättigad till godtgörelse för utgift,
som han haft för sin fortskaffning till och från stället.

§ 4.

Öfverstiger vid sjukbesök våglängden till den sjuke från läkarens
bostad eller annat ställe inom distriktet, derifrånVesan anträdes, två kilometer,
utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en half mil,
med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare 2
kronor för hvarje -Överskjutande börjad half mil intill fyra mil och
derefter med 2 kronor för hvarje Överskjutande börjad mil af våglängden
till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskilda arfvode för återfärden.

§ 5.

1. Till och från sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer
skall läkaren befordras med tjenlig skjuts, och må dertill användas
äfven åkdon efter en häst, såvida åkdonet kan efter ortens sed såsom
beqvämligt anses. Vill läkaren i stället för den hemtandes åkdon begagna
eget lättare enbetsåkdon, vare han dertill berättigad.

2. Varder läkaren i fall, som i mom. 1 sägs, ej hemtad, har han
att sjelf ombesörja sin befordran till och från stället med rätt att derför
uppbära ersättning efter skjuts med en häst jemte åkdonslega ef30
öre för milen.

§ 6.

1. Begagnar läkaren, der han ej med skjuts befordras, för resa
vid sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer, eller för del af
sådan resa, jernväg eller ångfartyg, eller måste vid besök på sådant

Arfvode för
sjukbesök
inom två
kilometer.

Arfvode för
sjukbesök på
afstånd utöfver
två
kilometer.

Befordran
till och från
sjukbesök på
afstånd utöfver
två kilometer.

Ersättning
för sjukbesök,
beräknad efter
tid,

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Ersättning
för flera sjukbesök
under
en resetur.

afstånd vägen eller någon del deraf tillryggalägga på båt, till häst
eller till fots, skall arfvodet. för besöket beräknas efter den tid, som för
färden åtgår, sålunda att, arfvodet utgår med 2 kronor för hvarje börjad
timme, intill tio timmar, och för längre tid med 1 krona för hvarje
börjad timme, dock att arfvodet för sådan resa icke i något fall må
understiga 5 kronor; skolande denna beräkningsgrund tillämpas, jemväl
om skjuts jemte något af nu nämnda fortskaffningssätt användes. Vid
bestämmandet af den tid, som för färden åtgått, inberäknas äfven den
tid läkaren måst under färden afvakta jernvägs- eller ångfartygslägenhet,
egande dock den betalningsskyldige att, der han vill undgå kostnaden
för väntetid under hemfärden, sjelf ombesörja läkarens fortskaffning
till hans hem. Deremot inberäknas icke den tid, som åtgår för
läkarens besök hos den sjuke eller för nattlogis, som i mom. 2 sägs.

2. Vid resa, hvarom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren
utom arfvode äfven reseersättning för färd på jernväg efter afgift
för plats i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter afgift
för enkel hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats;
börande, derest läkaren måste sjelf ombesörja färd med båt, häst eller
skjuts, honom ersättas stadgad eller, der taxa icke finnes, betingad
lega. Har läkaren haft utgift för transport af reseffekter, eller, vid
sjukbesök på afstånd öfverstigande 4 mil, för nattlogis, skall sådan utgift
honom godtgöras.

§ 7.

1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter
besöket med afvikande från eller fortsättning af vägen besöka annan
sjuk, skall för hvarje sådant ytterligare sjukbesök arfvode, efter de i
§ 3 mom. 1 och § 4 stagade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad
efter väglängden från den nya vägens början till den sjukes bostad;
och vare den, som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig
att vid afvägen, eller der den nya vägen börjar, hemta läkaren samt ombesörja
hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens
arfvode, enligt hvad i § 6 sägs, för något eller några af besöken
beräknas efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen;
skolande arfvodet mellan de betalningsskyldige fördelas efter den tid,
som åtgått för färden till och från hvarje särskildt sjukbesök, och svare
hvar för den hemtningsskyldighet eller reseersättning, som efter ofvan
stadgade grunder på honom belöper.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

§ 8.

För läkarens biträde vid barnförlossning skall, utöfver förut stadgade
arfvode och reseersättning, der sådan ifrågakommer, betalas ytterligare
arfvode från och med 5 kronor till och med 25 kronor efter
förrättningens mer eller mindre svåra beskaffenhet och den tid, som
dertill åtgått, samt den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arfvodet.

§ 9.

För besigtning å lefvande person med deröfver utfärdad attest
njute läkaren i arfvode 3 kronor, der ej besigtningen afser utrönande
af sinnesbeskaffenhet, i hvithet fall arfvodet utgår med 10 kronor. Har
vid besigtning, som nu är sagd, resa erfordrats, åtnjute läkaren dessutom
arfvode och reseersättning såsom för sjukbesök är stadgadt.

§ io.

1. Anlitas läkaren under tiden mellan kl. 11 e. m. och kl. 8 f. m.
eller faller resa för sjukbesök eller del af resan inom samma tid, utgår
arfvodet för rådfrågning med 50 procent förhöjning och för sjukbesök
med förhöjning af 1 krona för hvarje börjad timme, som under ofvan
angifna tid för besök eller resa åtgått.

2. . Förhöjning, som nu är sagd, eger dock icke rum, då fråga
är om biträde vid barnförlossning.

§ 11.

1. blår kommun åtagit sig att betala läkarevård för vissa fattiga
eller mindre bemedlade medlemmar af kommunen och företes inför
läkaren derom af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg, utgår
arfvodet för all sådan läkarevård med endast hälften af här ofvan stadgade
arfvodesbelopp.

2. Varder läkaren till sådant sjukbesök, som i mom. 1 afses, ej
hemtad, må resa på kommunens bekostnad af läkaren företagas, endast
så vida medgifvande dertill af kommunalmyndigheten lemnats.

Särskildt
arfvode för
barnförlossning.

Särskildt
arfvode för
besigtning å
lefvande
person.

Förhöjdt
arfvode för
läkarevård
under
viss tid.

Läkarevård,
som af kommun
för vissa
fattiga eller
mindre bemedlade

betalas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Enskildes
betalningsskyldighet

enligt denna
taxa.

Handräckning
för betalningens

utbekommande.

Ersättning
för tjenstförrättning
i
allmänhet.

Ersättning
för vissa
tjenstförrätt■
ningar.

§ 12.

Arfvode och reseersättning enligt denna taxa, hvilka skola af enskild
person gäldas, åligger det den sjuke eller den, som för dennes
vård och underhåll ansvarar, eller den, som eljest för annan person
anlitat läkaren, att vid anfordran erlägga.

§ 13-

Tredskas den betalningsskyldige att erlägga arfvode eller reseersättning
enligt denna taxa, njute läkaren för utbekommande deraf
handräckning hos öfverexekutor, der läkaren styrker, att läkning å
beloppet blifvit minst fjorton dagar före ansökningens ingifvande till
öfverexekutor tillstäld den betalningsskyldige.

B. För tjenstförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion
eller myndighets uppdrag.

§ 14-

För tjenstförrättning, som, för allmän helso- eller sjukvård, af de
i S 1 omförmälde läkare på grund af gällande instruktion eller myndighets
uppdrag utföres å ställe på längre afstånd från läkarens hosta
än två kilometer, utgår ersättning efter den klass i gällande resereglemente,
som är för provinsialläkare bestämd, men för tjenstförrättning,
utförd på afstånd ej öfverstigande två kilometer från hans bostad,
utgår, der ej ^för vissa tjenstförrättningar särskild! arfvode, enligt hvad
i § 15 sägs, är bestämdt, ersättning med 5 kronor i dagtraktamente,
utan rätt för läkaren att beräkna reseersättning.

§ 15-

1. För nedannämnda tjenstförrättningar tillkommer läkaren, jemte
ersättning enligt gällande resereglemente, der sådan jemlikt. § 14 ifrågakommer,
arfvode med följande belopp: _

för rättsmedicinsk undersökning { af död menniskas kropp, med

protokoll och utlåtande i två utskrifter ...........................:......... 20 kronor;

för undersökning till upptäckande af arseniksyrlighet i fast lönn,
jemte protokoll i två utskrifter................................................... 5 kronor;

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

för undersökning af lefvande person till utrönande af hans sinnesbeskaffenhet,
jemte utlåtande i två utskrifter......................... 10 kronor;

samt för annan undersökning eller besigtning å lefvande person

eller personer, jemte utlåtande i två utskrifter...................... 5 kronor;

beroende likväl dessa arfvodens åtnjutande på de till förrättningen
hörande handlingars godkännande vid den granskning, de i medicinalstyrelsen
äro underkastade.

§ 16-

För tjenstförrättning, hvarom i §§ 14 och 15 sägs, utgår ersättning
af statsmedel, der ej annorlunda är i särskild författning bestämdt.

Betalningsskyldighet
för
tjenstförrätlningar.