Statsutskottets Utlåtande N:o 6 b (Utlåtande 1893:Su6b su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 6 b.

N:o 6 b.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1893, kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition med förändrad
stat för flottans sjömanscorps.

(lista U. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden den 24 februari 1893 har Kongl. Maj:t i en samma
dag till Riksdagen aflåten proposition (n:o 43) föreslagit, att Riksdagen
måtte godkänna förändrad stat för flottans på det i samma protokoll
omförmälda sätt omorganiserade sjömanscorps, sådan denna stat funnes
protokollet bifogad, att tillämpas i den mån, de föreslagna förändringarna
i corpsens organisation läte sig genomföras.

Såsom af ofvannämnda statsrådsprotokoll inhemtas, har departementschefen
vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t till en början erinrat,
hurusom i sammanhang med framläggandet vid nästlidet års urtima
riksdag af förslag till sådan ändring i värnpligtslagen, att öfningstiden
för de värnpligtige skulle utsträckas till 66 dagar för år 1893 och derefter
till 90 dagar, blefvo i sammanhang dermed de för sjöbeväringens
sålunda förlängda vapenöfningar erforderliga anslagstillökningar beräknade
under den förutsättningen, att öfningarna skulle eg a rum dels i
land under befäl från armén, men med medel från flottans anslag, under
36 dagar af de 66 och 60 dagar af de 90 öfningsdagarne, dels ock
ombord å fartyg under befäl från flottan under återstående 30 dagar;
och anförde dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet såsom skäl
härför, att en sådan anordning af sjöbeväringens vapenöfningar, i händelse
af en utsträckning i öfningstiden, vore under dåvarande förhållanden
den enda lämpliga och äfven den enda möjliga, så framt icke såväl
kostnaden skulle mångdubblas som sjömanscorpsens utbildning eftersättas.

Statsutskottets Utlåtande N:o G b.

Urtima Riksdagen hade godkänt det framlagda förslaget till förlängning
af de värnpligtiges öfningstid samt beviljat det under ofvanberörda
förutsättning beräknade anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar.
Sedan emellertid ifrågasatt blifvit, huruvida icke den flottan
tillhörande beväring borde öfvas vid flottan under hela sin vapenöfningstid,
hade chefen för sjöförsvarsdepartementet i skrifvelse den 5 december
nästlidet år anmodat marinförvaltningen att i samråd med chefen
för flottans stab verkställa utredning och meddela utlåtande, huruvida
och på hvad sätt det vore möjligt att med flottans befäl, underbefäl
och stammanskap öfva de enligt värnpligtslagen för flottans bemanning
afsedda värnpligtige under hela den tid, de enligt den af Riksdagen
antagna förändrade värnpligtslagen vore pligtige att undergå vapenöfning,
äfvensom låta verkställa så vidt möjligt noggranna och fullständiga
beräkningar öfver de kostnader, en sådan anordning skulle
komma att medföra, samt föreslå de åtgärder, som deraf i öfrigt kunde
föranledas; hvarjemte, då den fullständiga utredningen af förenämnda
fråga kunde komma att kräfva någon längre tids arbete, marinförvaltningen
anmodats att så skyndsamt ske kunde inkomma med upplysning,
huruvida förvaltningen ansåge den ifrågasatta anordningen kunna vidtagas
utan sådan rubbning i den nuvarande organisationen af flottans
personal eller tillökning af dess materiel, att framställning till Riksdagen
i det ena eller andra hänseendet deraf påkallades.

Marinförvaltningen hade, efter samråd med chefen för flottans
stab, uti ett den 3 februari 1893 afgifvet betänkande och förslag i
frågan först uttalat den uppfattning, att, för att de till flottans bemanning
afsedda värnpligtiges öfningar skulle kunna blifva ändamålsenliga
och den för dessa öfningar numera bestämda tid af 90 dagar på fördelaktigt
sätt tillgodogjord sjövapnet, öfningarna borde under hela
öfningstiden ske under ledning af flottans befäl och underbefäl samt
öfningstiden delas mellan förberedande militära öfningar vid stationerna
och öfningar om bord å flottans fartyg, de senare tillsammans med
specialutbildade af stammanskapet. Genom tjenstgöring under vapenöfningstiden
såsom fyllnadsmanskap i fartygsbesättningarna borde nemligen
de värnplige bättre än genom hvarje annan öfning kunna beredas
för den tjenst, hvartill de vore afsedda under krigstid; hvarjemte det
vore antagligt, att sådan årligen återkommande tjenstgöring å våra
örlogsfartyg åt ett stort antal af landets sjöfartsidkande befolkning, och
don större kännedom om flottans manskaps ställning och förhållanden
om bord, som derigenom spriddes inom denna befolkning, skulle verka
gynsamt för stammens rekrytering med dugligt manskap.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6 b.

Men då öfningar. för flottans värnpligtige på angifvet sätt icke
kunde med nuvarande tillgång på för ändamålet tjenlig fartygsmateriel
anordnas jemsides med öfning af hela den nuvarande sjömanscorpsen,
och då någon ökning af fartygsmaterielen särskild! för dessa öfningar
icke ansages böra ifrågasättas och icke heller skulle verksamt bidraga
till målets vinnande, enär nuvarande antalet af flottans befäl och underbefäl
skulle blifva otillräckligt för ett ändamålsenligt samordnande af
öfningarna för beväringen och stammanskapet med detta senares nuvarande
organisation, hade marinförvaltningen sökt utreda, om de förändrade
förhållandena kunde berättiga till en förminskning af stammanskapets
antal och huruvida det icke derigenom skulle blifva möjligt
att anordna ändamålsenliga öfningar för de värnpligtige, utan att stammanskapets
utbildning deraf menligt stördes.

Efter verkstad beräkning af flottans manskapsbehof vid mobilisering
hade marinförvaltningen funnit, att flottans stam borde lemna
en tillgång af 2,616 specialutbildade och 316 icke specialutbildade, eller
tillsammans en styrka af 2,932 man, hvartill dock måste läggas minst
fem procent för tillfälliga vakanser och sjuke, hvadan marinförvaltningen
ansett, att sjömanscorpsens numerär lämpligen kunde begränsas
till 3,100 man samt att, då denna numerär nu — fästningsartillerikompanierna
oberäknade — uppginge till 3,600 man, en minskning i denna
styrka med 500 man således borde kunna ega rum. För att likväl
bättre än med sjömanscorpsens nuvarande organisation tillgodose beliofvet
af specialutbildadt manskap, i synnerhet af de båda högsta tjenstbarhetsklasserna,
hade marinförvaltningen ansett nödigt, att tillgången
på denna för tjensten ombord så vigtiga personal betryggades genom
en ökning af antalet fast anstäldt manskap, hvilken ökning beräknats
till 500 man, med hvilket antal, utöfver här ofvan nämnda 500 man,
den värfvade stammen alltså skulle minskas, och sjömanscorpsen således
— fästningsartillerikompanierna deri icke inberäknade — komma att
utgöras af:

fast anstäldt manskap
värfvadt manskap.........

1,600

1,500

tillsammans 3,100

i stället för att den nu utgöres af:

fast anstäldt manskap
värfvadt manskap........

1,100

2,500

tillsammans 3,600.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6 b.

Härvid hade marinförvaltningen erinrat, att genom en sådan omorganisation
af sjömanscorpsen tillgången af stammanskap vid mobilisering
icke blefve minskad med hela det antal af 500, hvarmed sjömanscorpsens
numerär skulle komma att understiga numerären enligt
nuvarande organisation, enär den föreslagna minskningen af värfvade
stammen till mer än hälften folie på det antal af denna stam, som
vore permitteradt, af hvilket högst SO procent beräknats inställa sig,
men det antal af 500 man, hvarmed nuvarande fasta stammen skulle
ökas, blefve ständigt att tillgå, hvadan verkliga minskningen i tillgång
af stammanskap vid mobilisering kunde beräknas till omkring 200 man.

Såsom skäl för manskapets anställning och utbildning, .på sätt
marinförvaltningen uti sitt afgifna förslag till omorganisering af flottans
sjömanscorps hemstält, hade marinförvaltningen (statsrådsprotokollet
sid. 19—21) bland annat anfört, att, med hänsyn till såväl denna utbildningstid
som öfningarnas lämpliga ordnande och kasernutrymmet
vid stationerna, de 1,500 man, som skulle ersätta nuvarande värfvade
stammen, borde fördelas på 6 årsklasser med 250 man i hvarje årsklass
och med en tjenstetid af 6 år, hvaraf manskapet, enligt hvad ofvan
sagts, skulle vara tjenstgörande för sin utbildning 2 år 4 månader
och permitteradt under den återstående tjenstetiden 3 år 8 månader
med skyldighet att efter kallelse inställa sig till tjenstgöring.

I enlighet med dessa grunder hade marinförvaltningen uppgjort
förslag till sjömanscorpsens omorganisation jemte kostnadsberäkning
för denna corps, hvilken beräkning, bifogad statsrådsprotokollet (bil.
A), visade en minskning i kostnaden för sjömanscorpsen af 10,963
kronor 99 öre, hvaraf belöpte på anslaget till aflöning för flottans
corpser och stater 8,991 kronor 62 öre. Marinförvaltningen hade dock
härvid erinrat, att besparingen å aflöningsanslaget icke med någon
säkerhet kunde beräknas uppgå till sistnämnda belopp, enär i följd af
bristande tillgång på det knappa öfningsanslaget sjömanscorpsens manskap
möjligen icke kunde i medeltal för år erhålla öfning ombord
under 90 dagar, för hvilken tid vid kostnadsberäkningen dagaflöning
antagits utgå af öfningsanslaget, samt att vid sådant förhållande dagaflöning
för längre tid än som beräknats komme att bestridas af aflöningsanslaget.

Genom omorganisering af sjömanscorpsen och ändring af nu
gällande föreskrifter för manskaps vid denna corps anställning, tjenstgöring
och utbildning på sålunda angifvet sätt skulle, enligt marinförvaltningens
åsigt, utan att stammens öfning och utbildning derigenom

Statsutskottets Utlåtande N:o 6 b.

menligt stördes, ändamålsenliga öfningar äfven för de för flottans beman
ning afsedda värnpligtige kunna under ledning af flottans eget befäl
hela den tid, som enligt värnpligtslagen vore för dessa öfningar
bestämd, anordnas under förutsättning, att hela den beväringsstyrka,
som kunde förväntas årligen inställa sig till vapenöfning, icke väsentligt
öfverstege 950 man vid Karlskrona station och 400 man vid Stockholms
station.

Kostnaden för sjöbeväringens vapenöfvande på här föreslaget sätt
hade marinförvaltningen beräknat för en styrka af 1,350 man till 303,271
kronor, hvartill komme kostnaden för den ytterligare beklädnad, som
för sjötjenstgöringen erfordrades, hvilken kostnad beräknats för 1,500
man till 75,660 kronor.

Marinförvaltningen hade på grund af hvad sålunda anförts, hemstält:

dels att en omorganisation af sjömanscorpsen i enlighet med det
afgifna förslaget måtte vidtagas, hvarom framställning borde göras till
Riksdagen;

dels ock att, derest beväringsöfningarna ansåges böra ordnas
enligt den framlagda planen, ej mindre den förhöjning i anslaget för
sjöbeväringens vapenöfningar m. m., som erfordrades för bestridande
af de ökade kostnaderna för dessa öfningar, än ock medel för anskaffande
af den af öfningarna föranledda tillökningen i beväringens
beklädnad måtte beredas.

Departementchefen ansåge i likhet med marinförvaltningen och
chefen för flottans stab att, så framt sjövapnet skulle kunna i behofvets
stund påräkna något verkligt gagn utaf de för flottans bemanning
afsedda värnpligtige, dessa måste under hela den föreskrifna vapenöfningstiden
öfvas vid flottan och under dess befäl; och då detta, efter
hvad utredt blifvit, icke utan väsentlig tillökning af flottans såväl befälsocb
underbefälspersonal som materiel skulle låta sig göra med sjömanscorpsens
nuvarande organisation oförändrad, men deremot kunde verkställas
med sådana förändringar i denna organisation, som marinförvaltningen
föreslagit, ansåge departementschefen dessa böra snarast
möjligt genomföras. Den minskning i stammens numerär, hvilken
härigenom skulle uppkomma med nominielt 500, men faktiskt blott
omkring 200 man, och hvilken minskning icke komme att medföra
någon nedsättning i antalet specialutbildadt manskap af de båda högsta
tjenstbarhetsklasserna, syntes väl motvägas dels af den förstärkning af
500 man, som den ständigt tjenstgörande delen af stammen erhölle,
dels af den fullständigare öfning, som i följd af förändringen kunde
beredas de värnpligtige, hvilka på sådant sätt blefve i tillfälle att delvis

Statsutskottets Utlåtande N:o 6 b.

ersätta behofvet af icke specialutbildadt stammanskap; och genom den
till sex år förkortade anställningstiden för såväl den del af stammen,
som för sin utbildning skulle tjenstgöra under viss del af nämnda tid,
som äfven för det ständigt tjenstgörande manskapet, komme, oaktadt
stammens minskade numerär, antalet f. d. stamanstälde att blifva större
än med den nuvarande organisationen och sålunda vid mobilisering
tillgången på öfvadt manskap ökad.

Beträffande den af marinförvaltningen ifrågasatta ökningen i
kostnaderna för sjöbeväringens vapenöfningar och anslag till ytterligare
beklädnad för denna beväring har departementchefen af skäl, som återfinnas
i statsrådsprotokollet (sid. 23 och 24), funnit desamma för närvarande
icke vara af behofvet påkallade.

Med anledning af Kongl. Majrts förevarande framställning får
utskottet till en början erinra, att, innan öfvergångstiden för den år
1887 beslutade förändrade organisationen af flottans sjömanscorps tilländagått,
beslut icke lämpligen torde böra fattas om ytterligare förändring
af densamma. Skulle emellertid en omorganisation af corpseu
efter öfvergångstidens slut befinnas erforderlig, borde, enligt utskottets
mening, antagningstiden ytterligare förkortas samt större hänsyn, än
hvad i föreliggande förslag blifvit gjordt, tagas till den manskapstillgång,
som den allmänna värnpligten tillför flottan. Då nu genom 1892
års urtima Riksdags beslut värnpligtsinstitutionen blifvit väsentligen
förbättrad, synes jemväl af denna anledning vara påkalladt att, för inhemtande
af resultaten häraf, uppskjuta hvarje förändring i sjömanscorpsens
organisation; och håller utskottet före, att berörda resultat
sannolikt komma att gifva skäl till ytterligare minskning af corpsens
värfvade stam, hvarigenom kostnaderna för corpsen kunde nedbringas.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Kongl. Majrts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 april 1893.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS PERSSON.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6 b.

Reservationer:

af herrar V. N. Ekenman, R. G. von Hedenberg, H. P. P. Tamm,
friherre F. W. von Otter, K. Bohnstedt, G. D. R. Tornerhjelm, C. E.
Casparsson, E. Fränekel, friherre J. T. Gripenstedt, friherre C. G. A.
Klingspor och F. E. Pettersson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och
hemställan bort hafva följande lydelse:

»Den förbättring af värnpligtsinstitutionen, som af 1892 års urtima
Riksdag beslutats, synes utskottet påkalla en förändring af flottans sjömanscorps’
organisation. Denna förändring synes visserligen böra gå i
den rigtning, Kongl. Maj:ts förevarande förslag innebär, dock torde antagningstiden
böra ytterligare förkortas och större hänsyn tagas till den
manskapstillgång, som den allmänna värnpligten tillför flottan. Då emellertid
Kongl. Maj:ts förslag, enligt utskottets uppfattning, kan anses såsom
en nödvändig öfvergång till den organisation af corpsen, som utskottet
funnit önsklig, har utskottet ansett hinder icke böra möta att
för närvarande bifalla berörda förslag, under förutsättning att Kongl.
Maj:t, så snart förhållandena sådant medgifva, må för Riksdagen framlägga
förslag gående än vidare i den rigtning, utskottet här ofvan angifvit.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas»;

af friherre A. R. von Krepiner, som yrkat att utskottet skulle
hemställa om bifall till Kongl. Maj:ts förslag i ämnet.

Det skulle här antecknas, att herrar C. Bundet er g, A. G. Svedelius
och F. A. Boström icke deltagit i förestående ärendes behandling inom
utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1893.