Statsutskottets Utlåtande N;o 5f> (Utlåtande 1894:Su56 su)

Statsutskottets Utlåtande N;o 5f>,

N:o 56.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1894, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
dels ändrade bestämmelser rörande lönetur sb er åkning för
vissa lärare, dels inrättandet af en kommission för bedömande
af undervisningsprof för lärarebefattningar.

(2:a U. A.)

I en den 9 nästlidne mars till Riksdagen aflåten proposition (n:o 56)
har Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen bifogadt protokoll
öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

dels att medgifva, att bestämmelsen beträffande godkändt undervisningsprof
såsom vilkor för lönetursberäkning såsom adjunkt vid allmänt
läroverk måtte upphöra att gälla samt att denna ändring måtte
vinna tillämpning från och med början af nästa kalenderår;

dels att till inrättande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i
berörda protokoll angifna grunder af en kommission i hufvudstaden, inför
hvilken samtliga undervisningsprof för lärarebefattningar vid de allmänna
läroverken skulle afläggas, bevilja ett årligt reservationsanslag af 12,000
kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen till en
början erinrat, hurusom han vid föredragning inför Kongl. Maj:t den
10 februari 1893 af förslag till lag om stiftsstyrelse yttrat bland annat,
att antagandet af berörda lagförslag måste föranleda en ny anordning
af de nuvarande profven för erhållande af anställning vid de allmänna

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

läroverken samt att lian i detta afseende närmast tänkt sig en förändring,
sådan som förordats i motiven till förslag till stadga för
rikets allmänna läroverk, afgifvet den 13 januari 1891. I enlighet
dermed skulle alla undervisningsprof afläggas inför en för ändamålet
tillsatt kommission i hufvudstaden, hvilken kommission skulle bestå af
dels fasta, dels tillfälliga ledamöter. Ett godkändt undervisningsprof
skulle gälla öfver hela riket och icke behöfva förnyas för befattning af
samma slag och i samma ämnen; vidare skulle dessa prof kunna afläggas
icke blott under läseterminorna utan äfven under ferierna, något,
som i hufvudstaden lätt läte sig göra, då man der genom särskild
öfverenskommelse utan svårighet skulle kunna erhålla behöflig! antal
lärjungar.

I denna sin åsigt angående undervisningsprofven för lärarebefattningar
hade departementschefen ytterligare stärkts genom det uttalande
i frågan, som med anledning af en vid 1893 års riksdag väckt motion
i fråga om skolkonsistoriernas sammansättning m. m. afgifvits af Andra
Kammarens första tillfälliga utskott i dess utlåtande n:o 6, och för
hvilket uttalande redogörelse lemnats till statsrådsprotokollet.

Efter hemställan af departementschefen hade, enligt hvad vidare
af statsrådsprotokollet inhemtas, Kongl. Maj:t den 19 maj 1893 uppdragit
åt den för utarbetande af förslag till stadga för rikets allmänna läroverk
af Kongl. Maj:t. den 6 juni 1890 förordnade komité att, bland
annat, afgifva förslag till de närmare bestämmelser och de ändringar i
gällande föreskrifter, som befunnes nödiga, derest samtliga undervisningsprof
för lärarebefattningar vid rikets allmänna läroverk skulle afläggas
i hufvudstaden; och hade bemälda komité efter fullgjordt uppdrag
den 24 sistlidne november inlemna! »förslag till ändrade bestämmelser
rörande undervisningsprof för lärarebefattningar vid rikets allmänna läroverk
jemte dermed i samband stående frågor».

Departementschefen har derefter å sid. 4—18 lemnat en redogörelse
för vissa delar af komiterades förslag, ur hvilken redogörelse
utskottet, med hänvisande i öfrig! till sjelfva statsrådsprotokollet, får
anföra följande.

Hvad först angår förslaget att godkändt undervisningsprof ej vidare
skulle utgöra ett vilkor för lönetursberäkning såsom adjunkt, så
hade komiterade med afseende å berörda vilkor, som blifvit stadgadt
genom kongl. kungörelsen den 29 maj 1874 och cirkuläret den 1 juni
1877 angående rätt till lönetursberäkning vid befordran till tjenst vid
allmänna läroverken för vissa lärare, hufvudsakligen anfört (sid. 6— 9),
att sedan genom kongl. kungörelsen den 12 september 1890 den rätt

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

till lönetursberäkning blifvit upphäfd, som enligt kongl. cirkuläret den
11 december 1863 medgifvits vissa extra ordinarie lärare vid elementarläroverken,
kunde lönetur icke beräknas hvarken för tjenstgöring vid
enskildt läroverk eller för extra ordinarie tjenstgöring vid allmänt läroverk,
utan att vederbörligt undervisningsprof aflagts. Tydligen hade
denna fordran faststälts, emedan man velat, att den, som skulle ega
rätt till lönetur, skulle såväl i teoretiskt som i praktiskt hänseende
hafva samma kompetens som ordinarie lärare och således borde hafva
fullgjort allt, som erfordrades för att vinna ordinarie anställning. Då,
enligt de nya bestämmelserna med afseende å beskaffenheten af de akademiska
examina, som medförde behörighet till lärarebefattningar vid
de allmänna läroverken, för adjunktsbefattning fordrades att hafva erhållit
betyg i minst fyra skolämnen, samt att betyg i ämne, hvarmed
ett annat i undervisningen vore nära förbundet, skulle vara åtföljdt af
betyg äfven i detta, såsom betyg i botanik af betyg i zoologi och
tvärtom, så kunde härigenom den teoretiska kompetensen för adjunktsbefattningar
anses tryggad. Detta gälde emellertid icke med afseende
å lektorsbefattningar; ty då för behörighet till sådana befattningar
kräfdes, utöfver hvad som fordrades för adjunktsbefattning, att hafva
aflagt filosofie licentiatexamen i minst två ämnen samt disputationsprof
i ett skolämne, så kunde derigenom icke teoretisk kompetens för undervisning
i de högre klasserna anses vara ådagalagd för mer än ett ämne,
det, hvari disputationsprof aflagts. De i licentiatexamen ingående ämnena
kunde nemligen alla vara sådana, som icke förekomme i skolan,
utan att behörigheten till sökande af lektorsbefattning derigenom upphäfdes
och utan att högre betyg i skolämnena i kandidatexamen derför
erfordrades. Det kunde derför lätt hända, att en, som på grund
af sina akademiska examina egde behörighet till lektorsbefattning, icke
genast efter genomgången profårskurs hade tillräckliga kunskaper för
att i tre ämnen meddela undervisning på det högsta skolstadiet.

Hvad åter den praktiska kompetensen anginge, ådagalades den,
utom genom undervisningsprof, vid genomgående af profår. Vid meddelande
af betyg öfver afslutad profårskurs gjordes ingen skilnad mellan
dem, som afsett att derigenom förbereda sig för adjunkts- och lektorsbefattningar,
utan bedömdes alla i det hela taget efter samma norm.
Då emellertid de flesta af dem, som genomginge profår, blott hade
adjunktskompetens, och då dessa tydligen icke kunde bedömas såsom
lektorsaspiranter, om än åtskilliga bland dem sedermera förvärfvade
lektorskompetens, så kom me enligt sakens natur den för alla gemensamma
normen snarare att afse adjunkts- än lektorskompetens. Ett i

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

alla afseende!! godt profårsbetyg kunde derför anses ådagalägga praktisk
kompetens för adjunkts- ehuru icke för lektorsbefattning.

På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts, hade komiterade
hemstält, att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen sådan ändring i
bestämmelserna i ofvanberörda kungörelse den 29 maj 1874 och cirkuläret
den 1 juni 1877 angående lönetursberäkning för vissa lärare, att
den, som genom akademiska examina och genomgången profårskurs
vunnit behörighet till adjunktsbefattning, måtte för sådan tjenstgöring,
som i samma kungörelse och cirkulär sades, erhålla rätt till lönetursboräkning
såsom adjunkt från och med året näst efter det, hvarunder
berörda behörighet vunnits.

Af de myndigheter — samtliga domkapitel äfvensom direktionerna
öfver Stockholms stads undervisningsverk och nya elementarskolan
i Stockholm — hvilka yttrat sig öfver komiterades förslag,
hade icke gjorts någon anmärkning mot hvad komiterade sålunda
hemstält. Flere af bemälda myndigheter hade derjemte yrkat, att äfven
lönetursberäkning såsom lektor skulle utan undervisningsprof medgifvas
dem, som i öfrigt fullgjort hvad som i ofvannämnda kungörelse och.
cirkulär fordras för åtnjutandet af berörda förmån, under förmenande
att dessas kompetens till lektorsbefattning genom akademiska examina,
disputation och genomgången profårskurs äfvensom genom det förhållande,
att undervisning på det högsta skolstadiet blifvit åt dem uppdragen,
vore tillräckligt styrkt.

För egen del har departementschefen instämt i komiterades
förslag, att lönetursberäkning såsom adjunkt skulle utan afläggande af
undervisningsprof tillkomma dem, som i öfrigt vore dertill behörige;
men då lönetursberäkning för den förflutna tiden ej gerna kunde medgifvas
dem, som icke fullgjort de vilkor, som under densamma varit
för denna förmån stadgade, syntes det böra foreskrifvas, att lönetursberäkning
enligt den nj^a bestämmelsen först med nästa kalenderår
finge taga sin början. Att åter, såsom åtskilliga myndigheter yrkat,
äfven medgifva lönetursberäkning såsom lektor utan aflagdt undervisningsprof
för lektorsbefattning kunde departementschefen deremot
icke tillstyrka, då tillräckliga skäl för ett dylikt medgifvande icke syntes
hafva blifvit gifna.

Hvad derefter beträffar frågan om inrättande af en kommission
för bedömande af undervisningsprof för lärarebefattningar, hade komiterade
sökt beräkna sannolika antalet af de undervisningsprof, som
årligen skulle komma att för sökta lärarebefattningar eller af andra

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

anledningar afläggas, äfvensom undersökt huru lång tid under sista
decenniet i medeltal förflutit från det en lärarebefattning blifvit ledig,
till dess densamma blifvit tillsatt, och särskilt från fataliotidens utgång,
till dess utnämning af vederbörande konsistorium eller direktion
egt rum.

Att vid beräkningen af sannolika antalet prof, som årligen komme
att afläggas inför en central myndighet eller kommission, utgå från
antalet prof, som under de senare åren aflagts inför vederbörande
konsistorier och skoldirektioner, kunde enligt komiterades åsigt näppeligen
gifva ett pålitligt resultat. Dels skulle nemligen profvens afläggande
på samma ställe och inför samma myndighet tydligen medföra,
att ett sålunda aflagdt prof skulle ega giltighet öfver hela riket, hvarigenom
profvens hittills varande antal borde ej så litet minskas; och
dels skulle till minskande af profvens antal äfven bidraga, om, såsom
komiterade också föreslagit, fasta ämnesgrupper bestämdes för lediga
lärarebefattningar, då det derigenom borde blifva möjligt för en profvande
att på en gång aflägga prof för alla de befattningar, till hvilka
han i följd af sina studier hade utsigt att ifrågakomma. Komiterade
hade derför utgått från antalet af de obefordrade lärare, som för närvarande
egde kompetens till lärarebefattningar, samt från antalet lärarebefattningar,
som kunde antagas årligen blifva lediga till ansökning.
Af de undersökningar, som komiterade med afseende härå anstält,
framginge, att antalet kompetente aspiranter till ämneslärarebefattningar
kunde för vårterminen 1893 anslås till vid pass 270 samt att under
nuvarande förhållanden årliga medeltalet af de för obefordrade till täfling
öppna lärarebefattningarna kunde anslås till 33, deraf 13 lektors- och
20 adjunktsbefattningar. Under förutsättning af att den nya anordningen
af undervisningsprofven skulle träda i verket redan under innevarande
år samt att, såsom komiterade föreslagit, vid befordran till
ordinarie tjenst större vigt än hittills komme att läggas på föregående
tjenstgöring, vore antagligt att ytterst få af dem, som efter vårterminen
1893 vunnit kompetens till lärarebefattning, skulle under första året
af profkommissionens verksamhet aflägga prof såsom sökande till dylik
befattning. Något flere af dessa komme utan tvifvel att aflägga dylikt
prof under andra verksamhetsåret och ganska många under det tredje.

Årliga antalet prof, som skulle komma att afläggas inför kommissionen,
både komiterade beräknat på följande sätt. Af de under
vårterminen 1893 befintlige 270 obefordrade lärarne kunde 30 å 40
antagas redan hafva aflagt erforderliga prof inför konsistorium i det
stift, inom hvilket de sökte befattning, och af de återstående skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

högst hälften eller 120 komma att — såsom sökande af 13 lektorsoch
20 adjunktsbefattningar med i medeltal 3 sökande till hvar och
en af de förra samt 4 sökande till hvar och en af de senare — aflägga
undervisningsprof under kommissionens första verksamhetsår. La*des
härtill 10 prof åt redan anstälde lärare, skulle de fullständiga profvens
antal under detta år komma att uppgå till 130. Under det följande
året kunde de fullständiga profvens antal anslås till 110, nemligen 80
af de återstående från vårterminen 1893, 20 af sådana, som derefter
vunnit kompetens, samt 10 af redan anstälde lärare eller af sådana,
som redan förut aflagt prof. Tredje verksamhetsåret borde antalet
fullständiga prof komma att nedgå till 70 å 80, nemligen 30 af de återstående
från vårterminen 1893, 30 å 40 af sådana, som derefter vunnit
kompetens, och 10 af redan anstälde lärare eller af sådana, som förut
aflagt prof. Under de följande åren kunde de fullständiga profvens
antal beräknas till 60. Det årliga tillskottet af kompetente aspiranter
till lärarebefattningar kunde nemligen icke öfverstiga 50, då flere icke
finge genomgå profår; och mer än 10 omprof hvarje år skulle antagligen
icke förekomma. Utom de fullständiga profven vore emellertTd
ett icke obetydligt antal fyllnadsprof att vänta, företrädesvis i ett ämne;
och kunde dessa beräknas till halfva antalet af de fullständiga profven’.
Sedan normala förhållanden inträdt, skulle således inför profkommissiouen
komma att afläggas fullständiga och fyllnadsprof för sökt lärarebefattning
till ett antal, motsvarande ungefär 70 fullständiga prof.
Under förutsättning att profven för lönetursberäkning såsom adjunkt
skulle försvinna, skulle emellertid sistnämnda antal komma att ökas
med de för vinnande af lönetursberäkning såsom lektor erforderliga
prof, hvilka enligt komiterades beräkning icke skulle komma att
öfverstiga 5 om året.

Vidare hade komiterade beräknat den tid, som under det sista
decenniet i medeltal förflutit från det att eu lärareplats blifvit ledig,
till dess ansökningstiden för densamma utgått, samt från fatalietidens
slut till tiden för platsens tillsättning af vederbörande konsistorium
eller direktion; och hade af denna beräkning framgått, att under decenniet
yB 1882—30/4 1892 liden mellan befattnings ledigblifvande och
fatalietidens utgång för lektorsbefattningar i medeltal utgjort 3 månader
23 dagar och för adjunkts- och kollegabefattningar 3 månader 18
dagar, under det att tiden, som förflutit från fataliedagen, till dess befattningen
blifvit af vederbörande konsistorium eller direktion tillsatt,
i medeltal utgjort 6 månader 6 dagar för lektorsbefattningar samt för
Bill. till liiksd. /''rot. 1864. 4 Sami. 1 Afd. 37 Haft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

adjunkts- och kollegabefattningar 5 månader 15 dagar. Den tid, som
åtgått för befattningarnas tillsättning, både emellertid icke så litet
ökats under de sista åren; sålunda hade den för år 1891—92 i medeltal
utgjort för lektorsbefattningar 7 månader 16 dagar och för adjunktsoch
kollegabefattningar 6 månader 11 dagar samt för år 1892—93 för
lektorat 7 månader 4 dagar och för adjunkturer och kollegat 7 månader
3 dagar.

Då profven enligt komiterades förslag skulle förläggas till skolferierna,
bvilket vore nödvändigt till följd af det stora antal prof, som
skulle afläggas på samma ställe, läge den anmärkningen nära till bands,
att tillsättningen af lärarebefattningar derigenom skulle betydligt försenas.
Med afseende härå hade komiterade sökt beräkna den tid,
som enligt den nya ordningen skulle i medeltal åtgå för lärarebefattnings
tillsättande, och dervid utgått från de bestämmelser, som skulle
komma att gälla med afseende å tiden för undervisningsprofvén samt
anmälningarna till desamma äfvensom beträffande läraresysslors tillsättning.
I dessa hänseenden hade komiterade ansett sig böra föreslå:
att sökande skulle vid ansökningen foga betyg öfver vederbörligt
undervisningsprof, men att, i fall sökande icke aflagt dylikt prof, hans
ansökning det oaktadt finge upptagas, derest han i densamma eller
eljest inom trettio dagar efter ansökningstidens slut för konsistorium
tiilkännagåfve sin afsigt att genom undervisningsprof fullfölja ansökningen
samt derefter till konsistorium inlemnade betyg öfver berörda
prof före den 15 september, om ansökningstiden för den sökta sysslan
utgått mellan den 15 december och den 14 juni, eller före den 15
februari, om ansökningstiden utgått mellan den 15 juni och den 14
december; att sökande, som redan aflagt vederbörligt undervisningsprof
i de till befattningen hörande ämnen, men önskade nytt sådant undergå,
skulle beredas tillfälle dertill samt rätt att få betyget öfver detta prof
taget i betraktande vid befattningens tillsättning, derest han på sätt
och inom tid, som ofvan nämnts, gjorde anmälan om denna sin önskan
samt insände betyg öfver det nya profvet; att för sökande till lektorsbefattning,
för hvilken ansökningstiden utgått mellan den 15 november
och den 14 december, tiden för inlemnande af betyg öfver disputationsprof
finge utsträckas till den 15 mars; att anmälan till undervisningsprof
under sommarperioden — mellan den 15 juni och den 1 september
— skulle ske* före den 15 maj eller i vissa fall före den 1 juli,
under det att anmälan till prof under vinterperioden — mellan den 8
och den 22 januari — skulle ega rum före den 15 december eller i
vissa fall före den 1 januari; samt att konsistorium skulle, sedan den

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

tid tilländagå^, inom hvilken sökande egde att tillkännagifva huruvida
han hade för afsigt att aflägga prof för den sökta sysslan, pröfva de
inkomna ansökningshandlingarna och, derest ingen behörig sökande
förklarat sig vilja aflägga dylikt prof, företaga tillsättningen af den ledige
befattningen, men, derest behörig sökande anmält sig vilja sådant prof
undergå, uppskjuta tillsättningen, till dess den tid lupit till ända, inom
hvilken betyg öfver aflagda undervisnings- eller disputationsprof borde
vara hos konsistorium inlemnade.

Med denna anordning skulle således tiden för en befattnings tillsättning
från ansökningstidens slut komma att vexla mellan 1 och 9
månader, om man lemnade utom räkningen den tid, som vederbörande
skolstyrelse behöfde för fattande af sitt beslut och som i medeltal
kunde antagas uppgå till en vecka. Om samtlige sökande, som beslöte
sig för att fullfölja ansökningen, redan vid ansökningstidens slut aflagt
vederbörligt undervisningsprof för den sökta sysslan och afstode från
sin rätt att undergå nytt prof för densamma, skulle tillsättuingstiden
tydligen kunna inskränkas till en månad. Och i samma mån som de
nya bestämmelserna hunnit göra sin verkan, kunde detta förhållande
antagas blifva det vanliga, hvarigenom tillsättningstiden, till stor fromma
för lärarecorpsen och särskildt de nyutnämnde, skulle betydligt förkortas.
Men äfven om man antoge, att undervisningsprof skulle afläggas för
alla lärarebefattningar, som under ett år tillsattes, så skulle, under
förutsättning att fatalietiderna vore likformigt fördelade öfver året, tillsättningstiden
i medeltal för adjunkts- och kollegabefattningar blott
uppgå till 53/4 månad och för lektorsbefattningar till 55/fi månad, tiden
för den utnämnande mjmdighetens fattande af beslut härvid i medeltal
beräknad till 1/i månad. Denna tid vore visserligen beträffande adjunktsbefattningar
1/i månad längre än tillsättningstiden i medeltal under
decenniet 1882 — 1892, men beträffande lektorsbefattningar lika mycket
kortare. Jemförde man åter densamma med tillsättningstiden under de
två sista åren, så visade den sig för båda slagen befattningar blifva
med mer än 1 månad förkortad.

Man behöfde således icke befara, att genom den ifrågavarande anordningen
tillsättningen af lärareplatser skulle fördröjas; tvärtom vunnes
derigenom den beaktansvärda fördelen, att det berodde på de tillträdande
lärarne sjelfva alt i väsentlig mån påskynda den.

Med afseende å organisationen af ifrågavarande kommission hade
komiterade yttrat, att den borde vara så sammansatt, att den innebure
den största möjliga garanti för att alla prof bedömdes efter samma
måttstock och med fullständig sakkunskap. För detta ändamål hade

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

komiterade ansett nödigt, att kommissionen bestode af två slags
medlemmar, nemligen dels sådana, som deltoge i bedömandet af alla
prof och af hvarje profs alla delar, dels sådana, som blott deltoge i
bedömandet af prof i ett visst eller i vissa bestämda ämnen. De förra,
hvilka komiterade för korthets skull ville kalla fasta eller ständiga
medlemmar, skulle det företrädesvis tillkomma att sörja för likformigheten
i de särskilda profvens bedömande samt att tillse, huruvida de
allmänna pedagogiska, didaktiska och metodiska reglerna vid dem blifvit
iakttagna. Och hade dessa ansetts böra utgöra flertalet inom kommissionen
vid profs bedömande. De senare åter skulle representera den
speciella sakkunskapen, och då samma person i allmänhet icke kunde
anses ega speciel sakkunskap i mer än ett eller ett fåtal ämnen, skulle
dessa förordnas såsom specielt sakkunnige medlemmar för ett visst
eller vissa bestämda ämnen och således blott deltaga i bedömandet af
prof i detta eller dessa ämnen. Med anledning häraf benämndes dessa
tillfälliga eller specielt sakkunniga medlemmar.

Då enligt hittills gällande bestämmelser undervisningsprof skulle
afläggas inför konsistorierna och dessas medlemsantal vexlade mellan
5 (i Lund) och 10 (i Göteborg), hade antalet af dem, som deltagit i
bedömandet af de särskilda profven, varit mycket olika; men då konsistorium
för att vara beslutmessigt, ifall olika meningar inom detsamma
gjorde sig gällande, borde räkna minst 5 ledamöter, kunde detta antal
anses såsom det minsta, som hittills tjenstgjort vid undervisningsprofven.
Detta antal borde också vara fullt tillräckligt, helst om samtliga medlemmar
blifvit enkom valda för berörda ändamål, hvilket, såsom bekant,
icke varit fallet med konsistoriales. Komiterade föresloge derför,
att kommissionen vid profs bedömande borde räkna 5 ledamöter, deraf
3 ständiga och 2 specielt sakkunniga, hvarvid dock vore att märka,
att de sakkunnige kunde vexla för hvart och ett i profvet ingående
ämne. Så skulle t. ex. ett prof i matematik, naturalhistoria och modersmålet
i allmänhet komma att bedömas, utom af de tre ständiga ledamöterna,
af två sakkunniga i matematik och två andra sakkunniga i
naturalhistoria samt af ytterligare två andra i modersmålet, under det
att ett prof t. ex. i matematik, fysik och kemi kunde komma att bedömas,
utom af de tre ständiga medlemmarne, af två sakkunniga i
matematik och fysik och af två andra sakkunniga i kemi eller af en
sakkunnig i matematik och fysik, en i matematik och kemi och en i
fysik och kemi eller möjligen af två, som vore sakkunniga i alla tre
ämnena.

Då det ofvan blifvit sagdt, att de ständiga medlemmarne skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

deltaga i bedömandet af alla prof, vore det icke så att förstå, att de
stäudige ledamöterna skulle oupphörligt vara desamma. Detta läte sig
nemligen icke genomföra. Dels kunde de åt sjukdom eller annat laga
förfall hindras att tjenstgöra, dels skulle knappast någon vilja åtaga
sig ett så magtpåliggande och tröttande uppdrag för hela sommaren
och större delen af vinterferierna. Emellertid borde kontinuiteten icke
lida något svårare afbräck derigenom, att en af de ständiga ledamöterna
ombyttes hvar tredje eller fjerde vecka. Icke större betydelse för likformigheten
i bedömandet skulle det hafva, om de tillfälliga ledamöterna
i de särskilda ämnena vore olika vid olika tillfällen. Också komme
det antagligen att visa sig nödvändigt att låta dessa oftare vexla, då
det med den mindre tjenstgöring och deraf följande mindre aflöning,
som tilikomme dessa, skulle blifva svårt att för en längre tid i sänder
binda dem vid hufvudstaden.

Då sålunda de ständiga ledamöterna skulle få en längre och mer
oafbruten verksamhet inom kommissionen och, såsom utgörande flertalet
inom densamma, komma att utöfva ett större och mer genomgripande
inflytande på karakteren af dess verksamhet, borde dessa ledamöter
förordnas af Kongl. Maj:t på viss tid t. ex. 3 år, under det att de tillfälliga
ledamöterna kunde, äfven de för viss tid, förordnas af chefen
för kongl. ecklesiastikdepartementet.

Sedan normala förhållanden inträdt, borde ett antal af sex till
åtta ständiga medlemmar samt fyra till sex speciel sakkunniga för
hvarje ämne befinnas tillräckligt.

Bland de ständiga ledamöterna skulle en vara särskild! förordnad
såsom ordförande och en såsom vice ordförande. Ordföranden, hvilken
det i främsta rummet skulle åligga att anordna och leda profven, skulle
dervid biträdas dels af en sekreterare, som hade att föra diarium och
protokoll, att utskrifva expeditioner och räkenskaper m. ra., dels af eu
ständig ledamot, som skulle bestrida detaljgöromålen vid profvens anordnande.
Ordföranden och nyss bemälde ständige ledamot borde i
följd af de åligganden, som skulle tillkomma dem och för hvilka närmare
redogöres på sid. 14 i statsrådsprotokollet, vara bosatta i hufvudstaden,
under det att kommissionens öfriga medlemmar kunde väljas
såväl från landsorten som från hufvudstaden, och ansåge komiterade
lämpligast, att dessa företrädesvis utsåges bland de ordinarie lärarne vid
rikets allmänna läroverk, samt att vid adjunkteprof en af de specielt
sakkunnige vore en, som längre tid undervisat på adjunktsstadiet.

För åvägabringandet af de skriftliga arbeten, som af de profvande
skulle rättas, skulle antingen lärjungar från vederbörliga klasser inkallas

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

för att öfver meddelade uppgifter utföra sådaua eller ock de skriftliga
arbeten, som under en eller ett par terminer utförts af lärjungarne i
afsedda klasser, infordras från några allmänna läroverk. Dessa skripta
skulle derpå genomgås af sakkunniga personer, hvilka hade att bland
dem utvälja och låta afskrifva de för ändamålet lämpliga. De sålunda
erhållna skripta skulle mångfaldigas genom hektografi eller på annat
sätt, på det att såväl kommissionens medlemmar som de tillstädesvarande
lärjungarne kunde hafva hvar sitt exemplar, då rättelserna af de profvande
genomginges. Uppgifter för de muntliga profven borde föreslås
af de sakkunnige i hvarje ämne samt pröfvas och antagas af kommissionen,
hvarefter de skulle numreras och utdelas i nummerföljd eller
genom lottning.

Undervisningsprof för lektorsbefattning skulle hållas med lärjungar,
som under föregående termin tillhört endera af sjunde klassens afdelningar,
och prof för adjunktsbefattning med lärjungar, som under föregående
termin tillhört femte klassen, utom vid prof i ämnen, som först
i femte eller sjette klassen inträda i undervisningen, vid hvilka lärjungar
ur sjette klassen skulle användas.

De tillkallade lärjungarnes antal skulle icke vara allt för ringa,
då tillfälle borde lemnas den profvande att ådagalägga sin förmåga
såväl att lämpa sin undervisning efter olika individer som att sysselsätta
och hålla uppmärksam en hel klass. Ett antal af tio lärjungar
borde emellertid för sagda ändamål vara tillräckligt, hvarför komiterade
föresloge att så många lärjungar i allmänhet skulle vid hvarje
prof vara tillstädes.

Utan tvifvel kornme de lärjungar, som assisterade vid undervisniugsprofven,
att få sina kunskaper utvidgade på åtskilliga punkter
samt korrigerade och befästade på andra, men då den undervisning,
som härvid komme dem till del, icke kunde blifva sammanhängande
eller ordnad, vore antagligt att flertalet af lärjungar och deras målsmän
komme att anse, att det besvär och den tidspillan, som närvaron vid
profven föranledde, icke uppvägdes af det gagn för lärjungens kunskaper,
som deraf skördades. För erhållande af ett tillräckligt antal lärjungar
vore derför erforderligt, att någon ersättning medgåfves lärjungarne
för inställelsen. Denna ersättning behöfde dock ej blifva synnerligen
stor, utan kunde inskränkas till 1 kr. 50 öre för fullständigt prof åt
lärjunge ur femte klassen samt till 2 kr. å 2 kr. 50 öre åt lärjunge
ur högre klass. Rektorerna vid de allmänna läroverken i hufvudstaden
skulle anmodas att mottaga anmälningar af de lärjungar från veder -

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

börliga klasser, som önskade assistera vid profven, samt att lemna
förord åt dem, de funne för ändamålet lämpliga, hvarefter kommissionens
ordförande och den ständige ledamot, som förordnats till hans
biträde, skulle antaga det behöfliga antalet samt fördela dem till tjenstgöring
under vissa veckor eller vissa veckodagar.

Med afseende å sjelfva undervisningsprofvens anordnande hade
komiterade vidare rörande den profvandes förberedelse till prof anfört,
att han dervid borde ega begagna alla de hjelpmedel, han sjelf ville
medföra; och borde genom kommissionens försorg honom tillhandahållas
vanliga handböcker och lexika samt de läroböcker, som användes vid
stockholmsläroverken, äfvensom kartor och öfrig erforderlig undervisningsmateriel.
Äfven vid rättandet af de skriftliga arbetena kunde
samma bestämmelser med afseende å hjelpmedel gälla, då den profvande
sålunda så mycket som möjligt sattes i samma läge som vid
rättandet af dylika arbeten i eget hem. Tydligt vore emellertid, att
kommisionen för sagda ändamål måste disponera en lämplig samling
af böcker, kartor och öfrig undervisningsmateriel. Billigast kunde detta
åvägabringas genom öfverensskommelse med något af de högre allmänna
läroverken i hufvudstaden. Emellertid måste en viss summa
årligen härtill anslås.

Hvad slutligen beträffade kostnaderna för genomförandet af den
föreslagna nya anordningen af undervisniugsprofven, hade komiterade
ansett, att den ersättning, som skulle tillkomma kommissionens medlemmar,
borde utgå i form af arfvoden, dels fasta arfvoden åt ordföranden
och den ständige medlem, som förordnades till hans biträde,
för de särskilda göromål, som ålåge dem, dels arfvoden, som efter
antalet af de prof, i hvilkas bedömande hvarje ledamot deltagit, borde
bestämmas sålunda, att 5 kronor beräknades för åhörande och bedömande
af prof i hvarje ämne, då ledamot på samma dag deltagit i
bedömande af prof i två eller flere ämnen, under det att för åhörande och
bedömande af prof i ett enda ämne under en dag beräknades 10 kronor.
Skulle emellertid det sålunda beräknade arfvodet för ledamot från
landsorten blifva mindre än det belopp, som skulle till honom utgå,
derest ersättning för honom beräknades enligt tredje klassen af gällande
resereglemente, borde hans arfvode bestämmas enligt denna beräkningsgrund.

I öfverensstämmelse med hvad komiterade sålunda yttrat, hade
de uppgjort följande

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Kostnadsberäkning:

Till ordföranden årligt arfvode ......................................

„ en ständig ledamot „ ,, ......................................

,, sekreteraren „ „ ......................................

„ arfvoden enligt angifven beräkning åt kommissionens

ledamöter................................................................................

„ ersättning åt lärjungarne ....................................................

„ anskaffande och mångfaldigande af erforderliga skriftliga
arbeten .....................................................................

„ böcker, skrifmaterialier, värme, upplysning, uppassning
och extra utgifter ..............................................................

Kr.

750

1,000

500

7,500

1,200

450

G00

Summa kr. 12,000.

Såsom ofvan antydts, skulle denna kostnadsberäkning gälla blott
under förutsättning, att de undervisningsprof, kommissionen årligen
hade att bedöma, icke öfverstege 65 fullständiga och 30 fyllnadsprof
eller det antal prof, som beräknats skola förekomma, sedan normala
förhållanden iuträdt. Ett större antal prof skulle kommissionen med
en arbetstid af 10 veckor under sommaren och 2 veckor under vinterferierna
icke kunna medhinna, derest den arbetade på blott en afdelning.
Under de två eller tre första åren af kommissionens verksamhet,
då ett vida större antal prof måste antagas förekomma, måste derför
kommissionen under eu stor del af tiden arbeta på två afdelningar,
hvardera med det antal ledamöter, som ofvan föreslagits. I följd häraf
måste åter kostnaderna i det närmaste fördubblas, åtminstone under
de två första åren.

De kostnader, inrättandet af eu central profkommission skulle
medföra, syntes sålunda, särskilt under de första åren, blifva temligen
betydliga. Men toge man i betraktande hvad dermed vunnes, kunde
de enligt komiterades förmenande icke anses afskräckande. Vinsten
skulle nemligen blifva mångfaldig. Konsistoriernas ledamöter, som af
öfriga göromål vore mycket upptagna, skulle befrias från ett ganska
drygt arbete. De lärare vid stiftsstädernas läroverk, som, ehuru icke
konsistoriemedlemmar, ofta anlitades såsom bisittare vid undervisningsprofven,
skulle icke vidare af denna anledning hindras i sin tjenstgöring.
Lärjungarne vid stiftsstädernas läroverk, som nu oupphörligt
stördes i sin läsning, dels derigenom att de måste närvara vid profven,
dels emedan de lärare, af hvilka de skulle undervisas, vore upptagna
såsom bisittare vid desamma, skulle lättare medhinna sina kurser.

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Undervisningen äfven vid öfriga läroverk skulle blifva jemnare, då
tjenstledighet för profs afläggande ej längre behöfde meddelas de
lärare vid desamma, som vore under ansökning till lärarebefattning.
De obefordrade lärarne skulle befrias från betydliga kostnader, då de å
ena sidan icke behöfde betala vikarie-ersättning under den tid, de för
profs afläggande vore hindrade att tjenstgöra, och å andra sidan kunde
på en gång undergå alla ifrågakommande prof i stället för att, såsom
nu ofta sker, aflägga ett flertal prof och inför den ena myndigheten
efter den andra. Och slutligen skulle lärareplatserna kunna snabbare
tillsättas, då profven vore på förhand aflagda.

Enligt hvad departementschefen härefter meddelar, hade bland
de myndigheter, som yttrat sig öfver detta komiterades förslag,
meningarna varit något delade, i det domkapitlen i Upsala, Lund, Skara,
Strengnäs, Vexiö, Göteborg, Hernösand och Visby samt nya elementarskolans
lärarekollegium, hvars yttrande direktionen för samma läroverk
infordrat, tillstyrkt hvad komiterade föreslagit, åtskilliga dock med
vissa förbehåll och vilkor, under det att domkapitlen i Linköping,
Vesterås, Kalmar och Karlstad samt nya elementarskolans direktion
afgifvit afstyrkande utlåtanden. Till dessa sistnämnda syntes äfven i
hufvudsak böra räknas direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk.

På sid. 19—25 har departementschefen underkastat åtskilliga af
de framstälda anmärkningarne en närmare granskning; och får utskottet
med afseende härå hänvisa till sjelfva statsrådsprotokollet.

För egen del har departementschefen förmält sig icke hafva några
väsentliga anmärkningar att göra vare sig mot komiterades förslag
till den ifrågasatta komissionens organisation och sättet för dess verksamhet
eller mot deras kostnadsberäkning; och då departementschefen
icke heller funnit, att sådana blifvit af de hörda myndigheterna anförda,
hade han ansett sig böra tillstyrka Kongl. Maj:t att af Riksdagen
begära ett årligt anslag af 12,000 kronor för inrättandet af en dylik
kommission i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af komiterade
afgifna förslaget. De kostnader, som under de första åren af komissionens
verksamhet skulle blifva erforderliga utöfver nämnda belopp,
syntes utan olägenhet kunna gäldas af reservationerna å anslagen till
de allmänna läroverken, som dertill lemnade tillgång. Men då i följd
af sakens natur kostnaderna kunde blifva olika under olika år, och
mindre kostnader under det ena året nästan med nödvändighet föranBih.
till Riksd. Prut. ISO4. 4 Sami. 1 Afd. 37 Höft. ö

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

ledde större kostnader under det följande, så syntes det begärda anslaget
böra uppföras såsom reservationsanslag.

Utskottet vill ej förneka, att olägenheterna vid den nuvarande
anordningen för lärareprofs afläggande äro sådana, att man allvarligen
bör taga i öfvervägande, huru de skulle kunna undanrödjas eller åtminstone
förminskas. Mot den utväg, som innefattas i Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, hyser dock utskottet stora betänkligheter.
Det synes nemligen utskottet vara i hög grad att befara, att med den
organisation, som föreslagits för den ifrågasatta profkommissionen,
dennas arbetssätt skulle blifva synnerligen tungt, äfvensom att densamma
skulle komma att omedelbart eller medelbart medföra olägenheter,
hvilka, ehuru af något annan natur, dock skulle vara jemförliga
med de brister i den nu gällande ordningen, som man genom kommissionens
inrättande velat afhjelpa. Dertill kommer, att den skulle ådraga statsverket
en afsevärd utgift, äfven om denna skulle kunna inskränkas till hvad
som nu föreslagits, något hvarom emellertid utskottet icke är öfvertygadt,
särskilt med tanken derpå, att troligen långt flera s. k. omprof,
än som beräknats, skulle komma att afläggas.

Då utskottet på grund af hvad sålunda anförts ansett sig ej
kunna tillstyrka Kongl. Maj:ts framställning i hvad den afser inrättandet
af eu kommission för bedömande af undervisningsprof för lärarebefattningar,
så har utskottet icke kunnat undgå att taga under ompröfning,
huruledes på annan väg olägenheterna af den nu gällande ordningen
härför skulle kunna afhjelpas. Det har då förekommit utskottet, som
om på goda grunder kunde ifrågasättas, huruvida ett verkligt behof
af de förnyade lärareprofven förefinnes. ’ För så vidt utskottet har sig
bekant, saknas i de allra flesta andra länder dylika prof, och på andra
embetsmannabanor i vårt land kräfvas ej någrå förnyade prof af dem,
som en gång fullgjort vilkoren för anställning inom en viss gren af
embetsverksamhet. Då härtill kommer, att de blifvande lärarnes pedagogiska
anlag blifvit pröfvade och bedömda vid den ett år räckande
profårskursen, hvarjemte deras större eller mindre duglighet såsom
lärare vitsordas af dem, hvilka såsom deras närmaste förmän följt deras
lärareverksamhet, och då såväl i fråga om profårskursens anordnande
som beträffande rektorernas åliggande att utfärda tjenstgöringsbetyg
ändamålsenliga anordningar torde kunna vidtagas för att bereda större

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

säkerhet, än som för närvarande är fallet, för dugliga lärares anställning
vid läroverken, så synes häri ligga tillräcklig grund för en väsentlig
inskränkning i nu gällande skyldighet att aflägga lärareprof.
Deremot synes rättighet att genom förnyadt prof ådagalägga framsteg
i lärareskicklighet icke böra förvägras dem, som vilja deraf sig begagna.

Af hvad utskottet här ofvan yttrat angående önskvärdheten af
en inskränkning i skyldigheten att aflägga undervisningsprof torde
framgå, att utskottet icke har något att erinra mot förslaget, att godkändt
undervisningsprof icke vidare skall utgöra vilkor för rätt att
räkna lönetur såsom adjunkt.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet:

a) att Riksdagen må medgifva, att bestämmelsen
beträffande godkändt undervisningsprof såsom vilkor
för lönetursberäkning såsom adjunkt vid allmänt läroverk
må upphöra att gälla samt att denna ändring
må vinna tillämpning från och med början af nästa
kalenderår;

b) att Kongl. Maj:ts förslag om beviljande af
ett årligt reservationsanslag af 12,000 kronor för
inrättande af en kommission i hufvudstaden, inför
hvilken samtliga undervisningsprof för lärarebefattningar
vid de allmänna lärovei''ken skulle afläggas,
icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 april 1894.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Reservation

af herrar R. G. von Hedenberg och II. R. Törncbladh mot vissa
delar af utskottets motivering.