Statsutskottets Utlåtande N:o 5 (Utlåtande 1898:Su5 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

N:o 5.

Ank. till Eiksd. kansli den 11 mars 1898, kl. 4 e. in.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens
fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret.

(l:a U.'' A.)

Ordinarie anslag.

Årmeförvaltningen.

l:o. I propositionen angående statsverkets tillstånd och. behof den
15 januari 1898 har Kongl. Maj:t i punkten l:o under fjerde hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att, under förutsättning af bifall till hvad
Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen under punkterna 4:o, 5:o c, 6:o,
7:o, 8:o och ll:o af denna hufvudtitel föreslagit, dels, med godkännande
af de i statsrådsprotokollet för den 14 januari 1898 angifna grunder
för förändrad organisation af arméns centrala styrelse samt de för
artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen, intendenturstyrelsen och arméns
sjukvårdsstyrelse upprättade, vid statsrådsprotokollet fogade nya stater
äfvensom de för åtnjutande af i dessa stater upptagna aflöningsförmåner
i statsrådsprotokollet angifna vilkor, i riksstaten för år 1899 å fjerde
hufvudtiteln uppföra följande nya anslag till nedannämnda belopp,
nemligen:

Bih. till liiksd. Frat. 1898. 4 Sami. 1 Åfd. 5 Saft. (N:o 5.J

Angående
uteslutning
ur riksstaten
af detta anslag
ock uppförande
i dess
ställe af nya
anslag.

[i-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5-

till artilleristyrelsen .......................................................... kronor 20,300: —

» fortifikationsstyrelsen................................................ » 16,800: —

» intendenturstyrelsen.................................................... » 89,000: —

» arméns sjukvårdsstyrelse ......................................... » 17,670: —

dels ock, vid bifall härtill, ur riksstaten för samma år utesluta anslaget
till arméförvaltningen, kronor 147,265.

Enligt hvad statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
till ofvanberörda statsrådsprotokoll erinrat, hade under de senaste åren
i Riksdagens revisorers berättelser, i samband med granskningen af
arméförvaltningens räkenskaper, förekommit uttalanden af innehåll, att
svenska arméns centrala förvaltning borde omorganiseras i syfte att
åvägabringa större enkelhet, reda och öfverskådlighet i fråga om hushållningen
med och redovisningen af de till landtförsvaret anslagna
medel. En liknande åsigt hade äfven framstälts i den skrifvelse, som
ledamöterna af Riksdagens Första Kammare, kammarherren m. m. grefve
N. G. A. Sparre och bruksegaren m. m. Chr. Lundeberg samt ledamöterna
af Riksdagens Andra Kammare, hemmansegaren A. P. Danielson
i Dyestad och riksbanksfullmägtigen O. Jonsson i Hof afläto den 28
oktober 1895 efter fullgjordt uppdrag att afgifva yttrande öfver ett
förslag till förändrad uppställning af riksstatens fjerde hufvudtitel. I
denna skrifvelse, hvilken, i hvad den afsåg en förändrad uppställning
af nämnda hufvudtitel, anmäldes inför Kongl. Maj:t den 13 januari 1896,
hade äfven det sätt, hvarpå till densamma hörande statsanslag redovisades,
blifvit föremål för uttalande, i sammanhang hvarmed äfven med
några ord berördes den rigtning, i hvilken förändrade bestämmelser i
afseende å räkenskapsväsendet inom arméförvaltningen syntes böra gå.
Dervid yttrade de fyra granskningsmännen, att de trott sig finna, att
förvaltningen af de under riksstatens fjerde hufvudtitel hörande medel
borde, jemte dithörande räkenskaps-, redovisnings-, och revisionsväsende,
förläggas å endast ett departement i arméförvaltningen, till hvilket sålunda
alla slags redogörelser för dylika medel skulle ingå och hvilket
i följd häraf också egde att för denna redovisning utfärda de nödiga
föreskrifterna.

Då förslag i dylikt syfte äfven blifvit framstäldt af de genom
kongl. brefvet den 7 april 1893 förordnade komiterade för utarbetande
af förslag till sådana ändringar i de rörande arméns förvaltning gällande
reglementen och stadganden, som påkallades af intendenturcorpsens förändrade
organisation och förändringarna i öfrigt uti härorganisationen,
hade statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementen på derom
gjord framställning den 7 februari 1896 erhållit bemyndigande att till -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

kalla vissa personer för att inom departementet uppgöra förslag till
omorganisation af arméförvaltningen i syfte att till det civila departementet
förlägga hela den embetsverket åliggande kassavården, bokföringen,
anordningsväsendet och revisionen samt alla ärenden inom verket
af juridisk eller civil-administrativ art, såsom besvärsmål och dylikt.

Under det arbete, som sålunda tagit sin början inom landtförsvarsdepartementet,
hade man emellertid kommit till den uppfattning, att
frågan om arméförvaltningens omorganisation i sjelfva verket syntes
hafva en vida större räckvidd, än som gifvits åt densamma genom
nyssnämnda beslut. Det syntes sålunda angeläget att taga hela det
militära förvaltningssystemet i skärskådande för att se till, huruvida
det icke, med hänsyn såväl till en god fredsförvaltning som ock till
dennas öfverensstämmelse med fältförhållandenas kraf, skulle vara ändamålsenligt
att äfven i andra afseenden än den ofvan berörda omdana
svenska arméns förvaltning. Genom beslut den 25 september 1896 hade
också Kongl. Maj:t — enär det förberedande arbetet i ärendet gifvit
vid handen, att förändring af arméförvaltningens organisation torde
kunna ifrågasättas i vidsträcktare omfattning, än som till en början
varit afsedd, samt det vid sådant förhållande vore af vigt att inom
landtförsvarsdepartementet ega tillgång till detaljerade upplysningar inom
arméns olika förvaltningsgrenar — funnit godt bemyndiga statsrådet
och chefen för nämnda departement att tillkalla jemväl andra sakkunniga
personer för att inom departementet biträda vid utarbetande af
förslag till den omorganisation af nämnda embetsverk, som departementschefen
efter pröfning af samtliga på frågan inverkande förhållanden
kunde finna erforderlig.

Innan detta arbete var bragt till afslutning, hade Riksdagens år
1896 församlade revisorer uttalat den öfvertygelse, att enkelhet, reda
och öfverskådlighet i afseende å bokföringen inom arméförvaltningen
samt effektiv kontroll beträffande redovisningen kunde vinnas endast
genom en omfattande reform af hela den militära förvaltningen, i syfte
att, så långt det läte sig verkställas, decentralisera densamma. Härigenom
skulle, enligt revisorernas mening, tillika det högst vigtiga
hufvudändamålet med all militärförvaltning ernås, nemligen att fredsförvaltningen
bragtes i nära öfverensstämmelse med de förhållanden, som
inträda vid och efter härens försättande på krigsfot.

Resultatet af ifrågavarande inom landtförsvarsdepartementet utförda
arbete förelåge nu i:

a) Förslag till ny organisation af arméns förvaltning; och

b) Förslag till ny hufvudbok för arméförvaltningen jemte räken -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5-

skapsformulär; hvarjemte utarbetats en redogörelse för hufvuddragen af
den centrala förvaltningens vid svenska armén historiska utveckling.

Hvad anginge det upprättade förslaget till ny hufvudbok för arméförvaltningen
jemte räkenskapsformulär, vore detta ärende ännu icke i
det skick, att detsamma kunde inför Kongl. Maj:t anmälas.

Departementschefen anförde vidare: De hufvudsakliga förändringar,
som enligt förslaget borde vidtagas i fråga om svenska arméns förvaltning,
kunde hänföras till två särskilda grupper, allt eftersom de vore
af natur antingen att kunna afgöras af Kongl. Maj:t allena eller att
äfven kräfva Riksdagens medverkan och bifall.

De förslag till ändringar i arméns förvaltning, som ansåges kunna
afgöras på grund af Kongl. Maj:ts administrativa befogenhet, utgjordes af:

a) Decentralisation af vissa anslag under riksstatens fjerde hufvudtitel,
d. v. s. anslagens fördelande på förvaltningarna vid arméfördelningar,
regementen, corpser och anstalter, i syfte dels att vidga arméfördelningschefernas
(fördelningsintendenturernas) förvaltningsmyndighet,
dels att främja sjelfhushållningen vid de lägre truppförbanden;

b) Förändring af arméns kassa- och räkenskap sväsende i syfte att den
kredit, som nu är i landtränterierna öppnad för truppförvaltningsmyndigheterna,
skulle upphöra, samt att i stället bestyret med de erforderliga
penningmedlens tillhandahållande till nämnda myndigheter öfverflyttas
från Kongl. Maj:ts befallningshafvande till riksbanken eller i
ort, der riksbankskontor ej finnes, till annan bankinrättning. Af denna
förändring borde följa, att alla de utgifter, som nämnda befallningshafvande
sjelfva eller genom underlydande tjenstemän göra för militära
ändamål, snarast möjligt borde ersättas af de militära förvaltningsmyndigheterna.
På så sätt skulle den nu räkenskaperna invecklande
bokföringen mellan ifrågavarande myndigheter och landtränterierna försvinna,
redovisningsväsendet kunna göras öfverskådligare och kassakontrollen
underlättas.

Dessutom skulle redovisningsväsendet påskyndas derigenom, att de
för förvaltningstjenstens utöfvande erforderliga förskotten skulle beräknas
och reqvireras månadsvis, i sammanhang hvarmed månatliga redovisningar
skulle, till åstadkommande af bättre och mera snabbt verkande
kontroll, införas, hvarjemte gjorts gällande behofvet och ändamålsenligheten
af att utbildning till intendenturtjensteman borde föreskrifvas såsom
vilkor för befordran till revisorstjenst inom armén och dess centrala
styrelser.

Till de organisationsändringar, för hvilkas lösning Riksdagens medverkan
erfordrades, vore att räkna:

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

a) För delning sintendentur ernas förseende med revisionstjenstemän i syfte
att till desamma förlägga revisionen af truppförvaltningsmyndigheternas
räkenskaper, dock med beslutanderätten (domsrätten) i anmärkningsmål
bibehållen vid central förvaltningsmyndighet;

b) Omorganisation af arméförvaltningen till tre särskilda styrelser
genom artilleri- och fortifikationsdepartementens utbrytning och ombildning
till artilleri- och fortifikationsstyrelser samt de nuvarande intendents-
och civila departementens sammanslagning till en gemensam
styrelse, intendenturstyrelsen, och i sammanhang dermed sjukvårdsbyråns
utbrytning från intendentsdepartementet och ställande under
ö fv er fält 1 äkar en under namn af öfverfältläkarens stab; samt

c) Omorganisation och utvidgning af intendenturcorpsen, hvilken åtgärd
af flera skäl funnits oundgängligen nödig.

Genomförandet af de sålunda ifrågasatta organisationsändringarna
skulle kräfva nya stater för de nya embetsverken och för intendenturcorpsen
äfvensom smärre ändringar i vissa andra stater, hvarom här
nedan närmare redogörelse skulle lemnas.

Sedan statsrådet härefter redogjort för den väsentliga innebörden
af de öfver förslaget afgifna underdåniga yttranden — en redogörelse,
till hvilken utskottet för undvikande af vidlyftighet får hänvisa — anförde
statsrådet i fråga om den militära förvaltningsreformen i dess
helhet hufvudsakligen följande.

Toge man i öfvervägande de uppgifter, som tillkomme en armés
fredsförvaltning, och de fordringar, som densamma borde uppfylla,
skulle man kunna säga, att vid dess ordnande de bestämmande eller
ledande synpunkterna borde vara:

1) att fredsförvaltningen skall möjliggöra arméns hastiga och ordnade
mobilisering dels i så måtto, att armén är försedd med vid krigstillfälle
erforderlig utrustning och materiel och att utrustningspersedlarna
och materielen äro ändamålsenligt fördelade, dels i det afseendet,
att fredsförvaltningen kan utan svårighet öfvergå till fältförhållanden,
för hvilket ändamål arméns förvaltningsmyndigheter i fred och krig
böra ega med hvarandra motsvarighet i fråga om organisation, sammansättning,
tjensteförhållanden m. m.; samt

2) att fredsförvaltningen utmärkes af planmessighet och sparsamhet,
i samband dermed att truppernas underhåll och välbefinnande varda
på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda.

Arméns förseende med erforderliga utrustning sper sedlar och materiel
vore till väsentlig del en anslagsfråga, hvars lösning, sedan behofven
i detta afseende blifvit framlagda och för desammas fyllande erforder -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

liga medel äskade, läge i den penningbeviljande statsmagtens hand.
Men utrustningens fulltalighet och framför allt dess fältdu gli gliet vore
naturligen äfven beroende af den omtanke, det förutseende och den
planmessighet, som arméns fredsförvaltningsmyndigheter förmådde utveckla
för att åvägabringa möjligast ändamålsenliga användning af de
till förfogande stål da medlen. Möjligheten af att nämnda egenskaper
skulle i allt rikare mått kunna utvecklas läge dock till hufvudsaklig
del uti organisationen af ifrågavarande myndigheter.

Om således, hvad anginge den vid mobil iseringstillfälle erforderliga
utrustningen och materielen, sjelfva organisationen af arméns förvaltningsväsende
hade ett mycket betydelsefullt inflytande, spelade densamma
ur öfriga ofvan angifna synpunkter, d. v. s. med hänsyn till
öfverensstämmelsen mellan förvaltningsförhållandena på freds- och krigsfot
samt det omtänksamma och sparsamma handhafvandet af de egentliga
fredsanslag en, en ännu större roll.

Uti nu senast berörda afseenden hade inom svenska arméns förvaltning
förefunnits en väsentlig brist, så länge de befälhafvare eller
chefer, hvilka inom fältarmén skulle ställas i spetsen för dennas högsta
enheter, arméfördelningarna, voro undandragna så godt som all uppsigt
och myndighet öfver förvaltningen vid underlydande regementen och
corpser. Ett synnerligen vigtigt steg till afhjelpande af nu berörda
brist hade emellertid tagits vid 1892 års urtima Riksdag, som behjertade
nödvändigheten af öfverensstämmelse mellan arméns freds- och krigsindelning
och fördenskull biföll förslaget att upprätta af de tre hufvudvapenslagen
bestående arméfördelningar, men som derjemte, genom att
i förening med beslutet om intendenturcorpsens nya organisation anvisa
aflöning åt fördelningsintendenter jemte biträden, gillade en af
hufvudgrunderna för propositionen om den förbättrade härordningen,
nemligen att arméfördelningarna borde göras till enheter äfven uti administrativt
afseende samt arméfördelningscheferna jemväl i fred beklädas
med administrativ myndighet med åtföljande ansvar.

Det låge emellertid ett godt stycke väg mellan fattandet af ett
vigtigt principielt beslut på den militära förvaltningens område och
samma besluts omsättande i praktiska förvaltningsföreskrifter och förvaltningsformer.
Ogörligt hade det varit att, omedelbart efter 1892 års
förbättrade härordning, med ens öfvergå till en helt och hållet ny förvaltningsordning,
men det hade dock varit angeläget att uti de nya
förhållandena snarast möjligt införa arméfördelningscheferna samt förbereda
dem och fördelningsintendenterna för den vidgade förvaltningsmyndighet,
som de för framtiden definitivt skulle komma att utöfva.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

I sådant syfte hade Kongl. Maj:t utfärdat författningarna af den 3
februari 1893 och den 18 januari 1895 angående fördelningsintendenturernas
myndighet och verksamhet i förvaltningsangelägenheter med
hvad mera dertill hörer, men dessa författningar hade icke utgifvit sig
för annat än att vara provisoriska. Emellertid och om än, såsom arméförvaltningen
i sitt utlåtande öfver förslaget till ny organisation af
arméns förvaltning syntes hafva velat särskildt framhålla, fördelningsintendenturerna
icke visat sig i alla afseenden motsvara de fordringar,
som ofvanberörda förvaltningsbestämmelser stält på deras verksamhet,
hade dock arméfördelningscheferna under och genom dessa bestämmelsers
tillämpning vunnit en ganska god öfversigt öfver förvaltningsärendenas
gång och beskaffenhet, på samma gång de, till följd af åliggandet
att uttala sig vid underlydandes framställningar i dylika ärenden,
satts i tillfälle att, vida bättre än tillförene varit möjligt, förvärfva sig
inblick uti arméns administration i dess helhet. Att fördelningsintendenturerna
nu, i ojemförligt högre grad än för 3—4 år sedan, vore
skickade att öfvertaga och tillämpa den ökade förvaltniugsbefogenhet,
som med rätta synes böra tillkomma dem, skulle, efter departementschefens
åsigt, ingen på allvar kunna eller vilja bestrida.

Sedan emellertid 1892 års förbättrade härordning, hvad den rent
militära organisationen auginge, nu blifvit genomförd; då från flera håll
uttalats önskningsmål om ändringar i arméns räkenskaps- och redovisningsväsende
i syfte att åvägabringa större reda och öfverskådlighet
i. detsamma ; och då under det för sådant ändamål företagna arbetet
man kommit till den uppfattning, att förändringar äfven , på andra af
arméns förvaltningsområden vore af behofvet påkallade, ansåge departementschefen
tidpunkten vara inne att fortgå på den redan inslagna
vägen samt sålunda vidtaga åtgärder för att utvidga armé/fördelningschefemas
{för delning sintendentur er nas) förvaltningsmyndighet och, så långt
det vore ändamålsenligt samt i förening med betryggande kontroll,
yttermera tillämpa grundsatsen om sjelf hushållning vid de lägre truppförhanden.

De åsigter rörande dessa och dermed i samband stående angelägenheter,
hvilka funnit sitt uttryck i förslaget till ny organisation af
arméns förvaltning, syntes departementschefen i allt väsentligt kunna
godkännas, enär förslaget just afsåge ett fullföljande af den utveckling
af arméns förvaltningsväsende, som redan blifvit inledd, nemligen att,
så långt ett ändamålsenligt tillgodogörande af beviljade anslag och
dessas natur det medgåfve, utrusta arméfördelningscheferna med den
förvaltningsmyndighet, som de vore afsedda att utöfva i krig, äfvensom

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att, i sparsamhetens och den goda hushållningens intresse, på truppförvaltningarna
uppdela dem vidkommande anslag och göra nämnda
förvaltningar ansvariga för de sålunda till förfogande stälda penningmedlens
rätta och sakförståndiga användning. Anslagen borde dock,
såsom förslaget också uttryckligen angåfve, icke helt och hållet på dylikt
sätt fördelas, utan vissa belopp — allt efter de föremål, för hvilka anslagen
äro anvisade, beräknade per man eller häst och tjenstgöringsdag
eller annorledes — ställas till truppförvaltningarnas förfogande samt
en tillräcklig reserv behållas hos den öfverordnade förvaltningsmyndigheten
eller centralmyndigheten för att kunna träda emellan, der så skulle
visa sig erforderligt, afhjelpa oförutsedda behof med mera dylikt, eller
t. ex. för att vidtaga åtgärder till utbildningens främjande (anslag till
fälttjenstöfningar), till förbättrande af utrustningen vid mobiliseringstillfälle
och dylikt. De besparingar, som truppförvaltning å ett sålunda
anvisadt belopp gjorde under ett år, borde samma trupp förvaltning få
använda under ett följande inom den förvaltningsgren, för hvars tillgodoseende
det i riksstaten uppförda reservationsanslaget anvisats. En
så beskaffad hushållning hvilade på en sund grundsats, hvars rigtighet
erfarenheten bekräftat. Det vore för öfrigt uppenbart, att den förvaltning,
som finge använda gjorda besparingar, hade intresse af att göra
besparingar, men att den förvaltning åter, som såge sig beröfvad gjorda
besparingar, i regeln icke komme att besjälas af sådant intresse.

Det vore också endast genom decentralisation af förvaltningsbefogenhet
och förvaltningstjenst, som mellanmyndigheter och ortsmyndigheter
(förvaltningarna vid arméfördelningar och regementen) kunde
göras verkligen intresserade för sin uppgift i förevarande afseende och
som de uppfostrades för fyllande af de kraf, som mobiliserings- och fältförhållandena
framstälde. I sjelfhushållningsgrundsatsens tillämpning
läge just en kraftig eggelse till omtanke och sparsamhet. Men å andra
sidan vore det också endast genom decentralisation och sjelfhushållning
inom området för arméns förvaltning, som de öfverordnade förvaltningsmyndigheterna,
i främsta rummet de centrala, genom att befrias från
handläggningen af en mängd tidsödande detaljgöromål kunde mera
ostördt och i vida högre grad än under andra förhållanden egna sig åt
öfvervakandet af arméns hushållning i dess helhet, åt arbetet på dennas
förbättrande samt åt de uppgifter, som stode i samband med eller vore
vilkoret för den hastiga och ordnade mobiliseringen af stridskrafterna.

Förutom de skäl, som sålunda anförts för ett fortgående i den här
ofvan angifna rigtning för att åvägabringa öfverensstämmelse mellan
förvaltningsförhållandena på freds- och på fältfot äfvensom en i öfrigt

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ändamålsenligt ordnad fredsförvaltning, vore det en annan omständighet,
som härvid äfven borde tagas i betraktande. Svenska hären hade
nemligen undergått rätt väsentliga ändringar, sedan dess centrala förvaltningsmyndighet,
arméförvaltningen, omorganiserades år 1881. Sedan
nyssnämnda tidpunkt hade de värnpligtiges utbildning tredubblats och
ett nytt inskrilningsväsende jemte tillhörande inskrifningsmyndigheter
ordnats, de norrländska infantericorpserna hade utvuxit till regementen,
de forna s. k. beväringstrupperna hade försetts med stammanskap, antalet
fältartilleriregementen hade ökats från tre till sex, samt trängtrupper,
fyra bataljoner, helt och hållet nybildats m. m. Härigenom
hade förvaltningsbestyren i väsentlig mån ökats; och då nu fråga vore
att omdana arméns förvaltning, kunde man svårligen i främsta rummet
göra sig till målsman för det sträfvandet att förse den centrala förvaltningsmyndigheten
med arbetskrafter i förhållandevis stort antal samt
sålunda inslå på en centraliserande rigtning, innan man sökt gå den
motsatta vägen för att på området för arméns förvaltning i ökad utsträckning
tillämpa arbetsfördelningens lag.

De grunder för förvaltningstjänstens ordnande, som sålunda i nu
berörda hänseenden uttalats i förslaget, syntes departementschefen vara
väl förtjenta af att beaktas och bringas till användning i den mån, som
arbetet med utfärdandet af nya eller ändrade föreskrifter för arméns
särskilda förvaltningsgrenar fortskrede, och allt eftersom ifrågavarande
grunder efter omsorgsfull pröfning funnes böra i hvarje särskildt fall
tillämpas.

Organisationsförslaget afsåge vidare, att i samband dermed, att
arméfördelningschefernas förvaltningsmyndighet i allmänhet utsträckes,
förlägga den första revisionen af de lägre truppförbandens medels- och
persedelredogörelser — dock med domsrätten i anmärknings- och besvärsmål
bibehållen vid central myndighet — till fördelningsintendenturerna,
så vidt nemligen denna revision ej kräfde särskilda tekniska kunskaper.
Denna del af förslaget utgjorde, såsom ock de afgifna utlåtandena gåfve
vid handen, en af dess hufvudpunkter.

De civila embetsverken, arméförvaltningen, kammarrätten och statskontoret,
hade afstyrkt den föreslagna anordningen, hufvudsakligen
emedan revisorer, anstälda vid fördelningsintendenturerna, enligt deras
åsigt, hvarken skulle kunna besitta den kännedom af författningar och
den skicklighet i tolkning af desamma eller få den sjelfständiga ställning,
som de nuvarande revisorerna i arméförvaltningen, samt emedan
revisionsarbetet skulle komma att lida af brist på likformighet och bokBih.
till Jlifad. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

föringen af arméns räkenskaper skulle blifva fördröjd genom desammas
försenade insändande till centralstyrelsen.

Departementschefen ansåge det visserligen ej kunna förnekas, att
författningskunskapen måste vara större inom en central revision, der
dén enskilde revisorn kunde få hjelp och understöd af förmän och
kamrater inom författaingsområden, som af honom äro mindre kända,
så att detta skäl till förslagets afstyrkande i ifrågavarande del skulle
vara tungt vägande, såvida revisionen såsom hittills skulle inskränkas
till siffrorna, verifikationerna och utgifternas författningsenlighet; men
såsom förslaget angåfve, borde revisionen vara så organiserad, att den
förmådde tränga djupare in i räkenskaperna och äfven anmärka sådana
utgifter, söm ej öfverensstämma med god hushållning och sparsamhet.
Första vilkoret härför vore ovilkorligen, att de reviderande tjenstemännen
stäldes trupperna så nära som möjligt och således numera, sedan fördelningsintendenturer
inrättats, fördelades på dessa. Härigenom finge
äfven arméfördelningschefen och fördelningsintendenten tillfälle till vidgad
öfverblick öfver förvaltningen vid underlydande trupper och anstalter och
borde således i verksammare mån än hittills kunna fylla en af sina
vigtigaste uppgifter i fredstid, tillvaratagandet af statskassans intressen.
Den anmärkta bristen på likformighet i revisionsarbetet å de olika arméfördelningsrevisionerna
syntes kunna förekommas genom direktiv från
centralstyrelserna och hade dessutom mindre betydelse, enär ju alla
räkenskaper skulle undergå förnyad granskning inom kammarrätten.
Räkenskaperna torde komma att undergå en mera omfattande och
resultatrikare granskning, om revisorerna i den lägre instansen ej såsom
hittills arbetade under enahanda förhållanden som den i högre instansen,
utan förrättade sin tjenst från delvis ändra synpunkter.

Den fruktan för osjelfständighet hos fördelningsrevisorerna, som
embetsverken förmält - sig hysa, ansåge departementschefen näppeligen
vara berättigad, enär afsedt vore, att dessa tjenstemän skulle med fullmagt
tillsättas af intendenturstyrelsen, å hvilkens stat de äfven blifvit
upptagna, och att uti behörig författning eller instruktion omgärda deras
ställning med sådana bestämmelser, att de vid utöfvandet af sin uppgift
och skötandet af sitt kall skulle erhålla en fullt betryggad sjelfständighet.
Hvad beträffade den försening af bokföringsarbetet vid centralmyndigheten,
som enligt embetsverkens åsigt skulle blifva en följd af
revisionens förläggning till fördelningsintendenturerna, uppvägdes den
af att revisionsarbetet genom dess decentralisering och månatliga redovisningars
införande påskyndades.

Under det att de civila embetsverken således framstält sina be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

tänkligheter mot att förlägga den nuvarande revisionen i arméförvaltningen
till fördelningsintenden turerna, hade en del militära myndigheter
velat uppdraga åt fördelningsintendenturen ej endast revisionsarbetet,
utan äfven domsrätt i anmärknings- och besvärsmål såsom en följdrigtig
konseqvens af revisionsarbetets decentralisering.

Om ock mycket funnes, som talade härför, och icke minst föredömet från
en del andra länder, särskild!- Tyskland, ansåge departementschefen dock
de motiv, som anfördes i förslaget för domsrättons bibehållande vid de
centrala styrelserna, vara så vägande, att han icke funne skäl tillstyrka,
att förslaget i detta hänseende frånginges.

I enlighet med organisationsförslaget syntes det departementschefen
böra tagas i öfvervägande, huruvida icke arméns räkenskaper i regel
skulle kunna afgifvas månadsvis. Derigenom skulle otvifvelaktigt kontrollen
öfver medelsanvändningen underlättas och äfven en snabb handläggning
af revisionsgöromålen befordras, hvartill komme den omständigheten,
att de räkenskapspligtiga myndigheterna måste arbeta raskt
undan, en fördel, som icke torde kunna skattas nog högt på det militära
området.

Departementschefen anförde härefter vidare:

Det föreliggande organisationsförslaget innebure, att den nuvarande
arméförvaltningen skulle omorganiseras till tre eller, om man så ville,
fyra särskilda embetsverk, benämnda artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen,
intendentur styr elsen samt öfverfältläkarens stab.

Den förstnämnda styrelsen, artilleristyrelsen, skulle öfvertaga den
förvaltande myndighet, som hittills ut-öfvats af arméförvaltningens artilleridepartementet
samt dessutom handlägga de mål, som nu tillhöra
generalfälttygmästarens expeditions verksamhetsområde. Styrelsen skulle
utgöras af generalfälttygmästaren såsom chef samt fälttygmästare]! och
chefen för artilleristaben såsom ledamöter och chefer för hvar sin af
de två byråer, deri styrelsen skulle fördelas, nemligen förvaltningsbyrån
och tekniska byrån. På förvaltningsbyrån skulle tjenstgöra, förutom
chefen samt kommenderade officerare och underofficerare, följande ordinarie
civila tjenstemän, nemligen:

1 sekreterare, tillika kamrerare,

1 registrator,

1 bokhållare, tillika redogörare, samt

1 revisor,

Personalen å tekniska byrån skulle uteslutande utgöras af officerare
och underofficerare.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Styrelsen skulle derjemte ega antaga extra ordinarie tjensteman,
tillfälliga biträden och vaktbetjente, äfvensom vid behof mot ersättningrådfråga
juridiskt bildade personer.

Uti alla till styrelsens handläggning hörande mål skulle generalfälttygmästaren
på vederbörande byråchefs föredragning vara allena beslutande.
Vid föredragning af vissa angifna mål skulle protokoll föras
och dervid iakttagas, att byråchef, som i ett dylikt ärendes handläggning
deltagit, men ej kunnat instämma i beslutet, skulle låta till protokollet
anteckna sin afvikande mening.

Kostnaden för den sålunda föreslagna styrelsen skulle enligt bifogadt
förslag till stat uppgå till 20,300 kronor.

Fortifikationsstyrehen skulle handlägga alla de ärenden, som nu tillhöra
arméförvaltningens fortifikationsdepartement samt byggnadsafdelningen
vid fortifikationsstabens hufvudstation, på sätt förslaget närmare
utmärkte. Styrelsen skulle utgöras af chefen för fortifikationen såsom
chef för styrelsen samt öfversten och en annan regementsofficer vid
fortifikationen såsom ledamöter och chefer för hvar sin af de två byråer,
förvaltnings- och tekniska byrån, hvari styrelsen skulle indelas. På
förvaltningsbyrån skulle tjenstgöra, förutom byråchefen samt kommenderade
officerare och underofficerare, följande ordinarie civila tjenstmän,
nemligen:

1 sekreterare, tillika kamrerare,

1 registrator, tillika redogörare, samt

1 revisor, tillika bokhållare.

Personalen å tekniska byrån skulle deremot uteslutande bestå af
officerare och underofficerare vid fortifikationen.

Styrelsen skulle ega antaga juridiskt biträde, extra tjenstemän och
vaktmästare.

T fråga om ärendenas fördelning mellan byråerna, de ordinarie civila
tjenstemännens åligganden samt ärendenas handläggning inom styrelsen
innehölle förslaget bestämmelser, motsvarande dem, departementschefen
omförmält beträffande artilleristyrelsen.

Årliga kostnaden för fortifikationsstyrelsen skulle enligt upprättadt
förslag till stat uppgå till 16,800 kronor.

Intendenturstyrelsen skulle öfvertaga den förvaltande myndighet, som
för närvarande utöfvas af arméförvaltningens intendents- och civila departement,
med undantag dock af de ärenden, som nu handläggas å
intendentsdepartementets sjukvårclsbyrå, hvarjemte intendenturstyrelsen
dessutom skulle öfvertaga de åligganden, som nu tillkomma intendenturcorpsens
hufvudstation, allt på sätt i förslaget finnes närmare angifvet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Intendentur styr elsen skulle lyda under generalintendenten såsom chef samt
arbeta på tre byråer, en militärbyrå och två civilbyråer. Såsom chef å
militärbyrån skulle tjenstgöra den i sammanhang med den i förslaget
ifrågasatta utvidgningen af intendenturcorpsen föreslagne öfverfältintendenten
(med öfverstes rang och lön) och såsom chefer å civilbyråerna
ett krigsråd å hvardera byrån. Styrelsen skulle således utgöras af generalintendenten
såsom chef och de tre byråcheferna såsom ledamöter.
Till militärbyråns handläggning skulle höra alla ärenden, som anginge
arméns beklädnad och utredning, naturaförplägnad, öfningar m. m.
äfvensom alla de ärenden, som nu handläggas inom intendenturcorpsens
hufvudstation å dess båda afdelningar, mobiliserings- och statistiska afdelningen.
Derför borde militärbyrån delas på tre afdelningar, hvardera
under en fältintendent eller intendent såsom chef med eget ansvar
för afdelningens arbeten, nemligen en underhålls-, en mobiliserings- och
en statistisk afdelning; och skulle för öfrigt å byrån tjenstgöra erforderlig
personal ur intendenturcorpsen.

På l:a civilbyrån skulle handläggas alla mål, som anginge arméns
rekrytering och aflöning, inqvarterings-, rese- och traktamentsersättningar,
indelningsverket, disposition af anslag och fonder, kongl. remisser,
som af generalintendenten ej tilldelades annan byrå, arkivet m. m.

Förutom det krigsråd, som skulle vara chef för denna byrå, skulle
dess personal utgöras af en sekreterare, en registrator Samt extra ordinarie
tjenstemän.

Till 2:a civilbyrån skulle höra alla ärenden angående kassa- och
räkenskapsväsendet, pensioneringen från Vadstena krigsmanshuskassa
och invalidhusfonden, besvärs- och anmärkningsmål m. m. äfvensom
den revision, som inom intendenturstyrelsen skulle ifrågakomma.

Personalen å denna byrå skulle utgöras af, förutom krigsrådet, en
kamrerare, två bokhållare, deraf den ene tillika redogörare, en revisor,
som till sitt biträde skulle hafva en examinerad intendentsaspirant,
samt extra ordinarie tjenstemän. Dessutom skulle styrelsen ega antaga
juridiskt biträde samt vaktmästare.

I fråga om de ordinarie- civila tjenstemännens åligganden innehåller
förslaget närmare bestämmelser.

I alla mål skulle generalintendenten på vederbörande byråchefs
föredragning allena besluta; och gäller i fråga om protokolls förande
och reservationsrätt detsamma, som vid artilleristyrelsen blifvit omförmäldt.

Enligt bifogadt förslag till stat skulle kostnaden för den sålunda
föreslagna intendenturstyrelsen uppgå till 75,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o

Beträffande staterna för dessa tre, styrelser erinrades i förslaget, att
de särskilda tjenstemännens aflöningsförmåner i staterna upptagits enligt
de grunder, som fastslagits vid senaste lönereglering för arméförvaltningen;
att anslagen till juridiskt biträde, amanuenser, vikariatsersättningar,
renskrifningskostnader m. m. i gällande stat för arméförvaltningen
voro upptagna till sammanlagdt 28,000 kronor, hvarjemte
till förstärkning af revisionspersonalen vid intendentsdepartementet från
anslaget till extra utgifter alltsedan år 1888 årligen utgått 3,200 kronor,
äfvensom att de besparingar, som under året uppstått å arméförvaltningens
stat genom vakanser m. m., enligt nådigt medgifvande fått till
ifrågavarande ändamål användas, så att vid arméförvaltningen omkring
35,000 kronor årligen dertill utbetalats; att deremot i de nu uppgjorda
staterna motsvarande anslag ansetts kunna inskränkas till 16,000 kronor,
emedan de från dessa medel hittills aflönade diariiförande amanuenserna
i förslaget utbytts mot ordinarie registratorer såsom i öfriga förvaltande
embetsverk, hvarjemte ansetts, att inga amanuenser skulle erfordras
för revisionsarbetet och att vikariatsersättningarna skulle komma att
uppgå till mindre belopp än hittills till följd af tjenstemännens mindre
antal samt slutligen göromålens minskning måste medföra minskning
i renskrifningskostnaden; att till skrifmaterialier, expenser, ved, belysning
m. m. å de tre föreslagna staterna upptagits sammanlagdt 16,500
kronor, under • det att i arméförvaltningens nuvarande stat 12,555 kr.
60 öre och å intendenturcorpsens stat för dess hufvudstation 800 kronor
eller sålunda tillhopa endast 13,355 kr. 60 öre voro anvisade för detta
ändamål; samt att orsaken till den föreslagna förhöjningen vore den,
att ifrågavarande anslag år efter år visat sig alldeles otillräckligt.

Såsom redan förut blifvit nämndt, i frågasattes, i förslaget, att de ärenden
rörande arméns sjukvårds- och veterinärmateriel, hvilka för närvarande
handlades å sjuk vårdsby rån inom arméförvaltningens intendentsdepartement,
för framtiden icke skulle handläggas inom intendenturstyrelsen,
utan af öfverfältläkaren med biträde af en under honom stäld
stab. Såsom skäl härför hade anförts hufvudsakligen, att dessa ärenden
härigenom skulle komma att afgöras af sakkunnig myndighet samt att
ledningen af arméns sjukvårdsväsende, såväl hvad personal och hästar
som materiel beträffade, skulle blifva så enhetlig, som den för närvarande
kunde blifva i vårt land, der militärläkarne. samtidigt voro
civila läkare, hvilket nödvändiggjorde, att de flesta personella frågor
rörande militärläkarne afgjordes, icke af öfverfältläkaren ensam, utan
af hela medicinalstyrelsen, om ock på öfverfältläkarens föredragning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Derför och då öfverfältläkaren inom medicinalstyrelsen föredroge äfven
flottans sjukvårdsväsende rörande ärenden, hvilka endast med svårighet
kunde läggas under en till landtförsvaret hörande institution,, borde öfverfältläkaren
enligt förslaget fortfarande vara ledamot af medicinalstyrelsen,
inom hvilken han ock borde föredraga sådana militärveterinära mål, som
ej kunde afgöras af honom personligen; men hade i förslaget pa samma
gång ifrågasatts, att han borde befrias från föredragning af åtskilliga
icke militära ärenden, som nu voro honom anförtrodda, äfvensom från
att deltaga i en del andra göromål inom medicinalstyrelsen.

Vid den föreslagna öfver/ältläkarens stab skulle alltså enligt förslaget
handläggas alla sådana mål angående arméns sjukvårds- och veterinärväsende,
som ej borde handläggas af medicinalstyrelsen, och af öfverfältläkaren
skulle alla medel, anslagna till sjukvårds- och veterinärmateriel
vid armén, disponeras. Förslaget uttalade väl, att göromålen
inom denna stab måste antagas blifva mera omfattande än göromålen i
den nuvarande sjukvårdsbyrån, hvilken endast sysselsätter sig med
materielen, men förslaget antoge dock, att den för staten föreslagna
personalen skulle blifva fullt tillräcklig.

Enligt förslaget skulle staben utgöras al:

2 läkare, en som stabschef och en som adjutant,

1 veterinär,

1 sjukvårdsintendent och

1 underofficer från Svea trängbataljons sjukvårdskompani.

För den läkare, som skulle göra tjenst som stabschef, hade i förslaget
upptagits regementsläkares grad och löneinkomster. Adjutanten
skulle, liksom nuvarande assistenten å sjukvårdsbyrån, vara bataljonsläkare
och veterinären fortfarande som hittills beordras från garnisonsregemente
i Stockholm mot åtnjutande af årligt arfvode. Sjukvårdsintendent
skulle beordras ur intendenturcorpsen. Enär adjutanten borde
kunna vara registrator samt intendenten sköta kassan och räkenskaperna,
syntes någon civilpersonal för dessa angelägenheter ej vara erforderlig.

På dessa grunder hade i förslaget upprättats stat för öfverfältläkarens
stab, slutande å ett belopp af tillhopa 10,145 kronor.

Beträffande denna stat påpekade departementschefen, att enligt densamma
för öfverfältläkaren, hvilken fortfarande skulle vara ledamot i
medicinalstyrelsen och sålunda uppbära sina å dess stat upptagna löne.
förmäner, föreslagits ett arfvode af 2,000 kronor med anledning af de
ökade göromål och det ansvar, som enligt förslaget skulle läggas på
honom; att stabs-(byrå-)chefens aflöningsförmåner, som för närvarande utginge
med 4,760 kronor jemte inqvarteringsersättning, i förslaget upptagits

16 Statsutskottets Utlåtande N:o ~>.

med allenast 4,260 kronor jemte inqvarteringsersättning; att assistentläkarens
(adjutantens) löneförmåner, som för närvarande utginge såsom l:e
bataljonsläkares med tillhopa 2,895 kronor, i förslaget, i likhet med förhållandet
vid armén i öfrig!, nedsatts till bataljonsläkares, eller således
till 1,630 kronor, med anledning hvaraf i förslaget särskildt framhållits,
att detta skett under förutsättning, att anslaget till ökad aflöning för de
till tjensteåldern äldste batalj onsläkarne skulle förhöjas med skilnaden,
eller 1,265 kronor; att arfvode åt veterinären, i likhet med hvad nu
vore förhållartdet, uppförts med 800 kronor; samt att till extra biträden,
renskrifning, skrifmaterialer m. m. uppförts ett belopp af 1,000
kronor 60 öre.

Att, såsom förslaget ifrågasatt, omorganisera arméns centrala förvaltningsmyndighet,
arméförvaltningen, till fyra särskilda styrelser,
syntes departementschefen icke böra möta hinder. Arméförvaltningen
hade förklarat sig godkänna ett sammanförande af artilleri- och fortifikationsärendena
till särskilda artilleri- och fortifikationsöfverstyrelser,
om ock arméförvaltningen i afseende å antalet tjenstemän m. m. i de
föreslagna styrelserna uttalat betänkligheter. Och i afseende på sjukvårdsbyråns
utbrytning ur arméförvaltningen och ställande under öfverfältläkarens
ledning hade några betänkligheter icke yttrats, utan tvärtom
den sålunda föreslagna åtgärden tillstyrkts af de myndigheter, som
derom utlåtit sig.

Det vore egentligen i fråga om de nuvarande intendents- och civila
departementens sammanslagning till en intendenturstyrelse under generalintendenten
såsom chef, som betänkligheter uttalats. Departementschefen
ansåge dock, att de skäl för en dylik åtgärd, som i förslaget
anförts, vore öfvertygande och att en sådan sammanslagning vore af
behofvet oafvisligen påkallad. Önskvärdheten deraf, att intendenturgöromålen
i högsta instans, under Konungen, erhölle en enhetlig ledning,
kunde icke bestridas. Detta vore också ett af skälen för den uti
organisationsförslaget gjorda framställningen om förening af arméförvaltningens
intendents- och civila departement till en intendenturstyrelse.
Det arbete för ombildning af arméns förvaltning, hvars resultat nu förelåge,
ledde också sitt ursprung, åtminstone till väsentlig del, från det
önskningsmål, för hvilket, bland andra, de förutnämnda, af Kongl,
Maj:t tillkallade personer för att granska det år 1895 uppgjorda förslaget
till ny uppställning af riksstatens fjerde hufvudtitel gjorde sig till
målsmän, nemligen att förvaltningen af de under denna hufvudtitel

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

hörande medel, jemte dithörande räkenskaps-, redovisnings- och revisionsväsende
skulle förläggas å endast ett departement i arméförvaltningen.

Man skulle ju härvid kunna ifrågasätta, att detta departement blefve
det civila. Men om man slagit in på en sådan organisation, hade i
allt fall ett intendentsdepartement eller en intendenturstyrelse varit af
nöden, och att döma af de fordringar på arbetskrafter, som arméförvaltningen
i sitt underdåniga utlåtande den 10 sistlidne november uppstält,
skulle staten för det civila departementet hafva måst ökas i ganska
väsentlig mån, under det att anslaget till intendentsdepartementet svårligen
skulle kunnat undergå någon mera afsevärd minskning. En
organisation af denna beskaffenhet hade således medfört drygare kostnader
än en enhetlig ordnad intendenturförvaltning, hvarförutom den
varit, förenad med den dualism, som nu, i fråga om handhafvandet af
de egentliga intendenturärendena, rådde inom det centrala förvaltningsverket.

Det gåfves visserligen en annan utväg, nemligen att låta intendentsdepartementet
uppgå i det civila departementet. En sådan sammanslagning
skulle väl svårligen kunna betecknas såsom ändamålsenlig,
enär dels mferaderatoförvaltningen vore den mest omfattande af arméns
förvaltningsgrenar och med hvarje år vunne ökad betydelse, och dels
en dylik anordning måste medföra ett fullständigt särskiljande mellan
sjelfva förvaltningen och intendenturcorpsens hufvud station och dermed
följande dualism och stridigheter i intendenturangelägenheter.

Såsom ett mycket vigtigt skäl för det civila departementets bibehållande
liade anförts den omständigheten, att enligt det af 1888 års
förvaltningskomité utarbetade förslaget till fälträkenskapsreglemente
skulle vid mobilisering å arméförvaltningens civila departement bildas
ett generalkrigskommissariat såsom öfverstyrelse för landtförsvarets
kassa- och räkenskapsväseude, med uppgift att omhänderhafva förvaltningen
af de för krigföringen afsedda medel m. m. Härvid kunde dock
erinras, att förslaget till nämnda liksom till öfriga fältförvaltningsreglementen
affattats med hänsyn till arméförvaltningens nuvarande organisation.
Det behöfde för öfrigt knappast påpekas, att en dylik öfverstyrelse
kunde med lika stor, om ej med större fördel, än å arméförvaltningens
civila departement, bildas inom en i fred enhetlig ordnad intendenturstyrelse.

I fråga om föreningen af arméförvaltningens intendents- och civila
departement till en intendenturstyrelse hade i öfrigt uttalats farhåga
för att generalintendentens embetsbefattning under sådana förhållanden
Bih. till Riksd. Peot. 1898. 4 Sand. 1 Afd. 5 Häft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

skulle blifva alltför betungande. Det kunde visserligen icke bestridas,
att de generalintendenten åliggande göromålen skulle blifva af omfattande
och magtpåliggande art, men å andra sidan borde det ej förbises,
att i ntend entur styrelsens verksamhet skulle komma att i afsevärd mån
lättas dels genom den föreslagna decentraliseringen af intendenturangelägenheterna,
dels genom att ordna sjukvårdsförvaltningen, den nuvarande
sjukvårdsbyrån deri inbegripen, såsom en sjelfständig tjenstegren
under öfverfältläkaren.

En oundgänglig förutsättning för intendents- och civila departementens
sammanslagning till en intendenturstyrelse under generalintendenten
såsom chef vore emellertid den, att generalintendentens embetsåligganden
såsom chef för intendenturcorpsen så mycket som möjligt
lindras. Detta mål hade förslaget sökt vinna derigenom, att de ärenden,
som för närvarande tillhörde intendenturcorpsens hufvudstation,
framdeles skulle handläggas inom intendenturstyrelsens militärbyrå,
hvilken byrå på grund häraf skulle organiseras på tre underafdelningar
med sins emellan mycket olikartade göromål och erhålla en synnerligen
omfattande verksamhet, hvadan chefskapet för densamma måste blifva
synnerligen magtpåliggande; och hade förslaget till en dylik organisation
af militärbyrån framstälts endast under den förutsättning, att byråchefsbefattningen
komme att utöfvas af en person med sådana qvalifikationer,
som måste förutsättas hos en öfverfältintendent, d. v. s.
under förutsättning att öfverfältintendentsbeställningen blefve inrättad
och tillsatt.

Det syntes departemenschefen emellertid kunna sättas i fråga, huruvida
verkligen ett dylikt sammanförande inom en och samma byrå
af förvaltningsärenden, å den ena, samt mobiliserings och statistiska
ärenden, å den andra sidan, kunde vara fördelaktigt och om icke det,
ytterst afsedda ändamålet, lindring af generalintendentens befattningsåsom
chef för intendenturcorpsen, skulle kunna på ett lämpligare sätt
vinnas, om intendenturcorpsens hufvudstation fortfarande såsom hittills
liölles skild från intendenturstyrelsen, men stäldes under en sådan ledning,
nemligen af en öfverfältintendent, att generalintendentens tid icke
i allt för hög grad behöfdes tagas i anspråk för behandlingen af der
förekommande ärenden. En sådan anordning skulle otvifvelaktigt bättre
än den i förslaget ifrågasatta motsvara den dubbelställning, som generalintendenten
redan nu innehade och äfven enligt förslaget skulle komma
att intaga, eller såsom på samma gång chef för en förvaltande myndighet
och ansvarig för utbildningen af intendenturpersonalen och för
härens • mobilisering, i hvad utredning och underhåll anginge. Inten -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

dentureorpsens hufvudstation borde derför icke införlifvas med intendenturstyrelsens
militärbyrå, utan fortfarande såsom hittills förblifva
stäld utanför densamma under chefskap af generalintendenten såsom
chef för intendenturcorpsen. Men skulle i sådant fall någon lättnad
för generalintendenten i denna hans egenskap kunna beredas, då måste
det närmaste och omedelbara chefskapet öfver intendenturcorpsen och
hufvud stati o nen, naturligtvis dock alltid med högsta chefskapet förbehållet
generalintendenten, öfverflyttas på annan person; den föreslagna
öfverfältintendentsbefattningen måste inrättas och i sammanhang dermed
gällande instruktion för intendenturcorpsen ändras i den rigtning, att
generalintendentens embetsåligganden i afseende å densamma i möjligaste
man minskas. Å andra sidan vore uppenbart, att vid en sådan
organisation militärbyrån i den föreslagna intendenturstyrelsen icke skulle
behöfva organiseras på tre afdelningar, utan allenast på en afdelning
under en fältintendent såsom chef och föredragande.

På de skäl nu anförts, ansåge departementschefen, att förslaget
till omorganisation af arméns centrala förvaltningsmyndighet, arméförvaltningen,
borde vara grundadt derpå, att nämnda verk, i sammanhang
med sjukvårdsbyråns utbrytning och ställande under öfverfältläkarens
ledning, omorganiserades till tre särskilda styrelser, artilleri-, fortifikations-
och intendenturstyrelserna.

Beträffande först de föreslagna artilleri- och fortijikationsstyrelserna,
hade chefen för fortifikationen uttalat betänkligheter i afseende å de
föreslagna sekreterarnes i artilleri- och fortifikationsstyrelserna ställning,
i det han ansett det svårt att få dugande civila tjenstemän anstälda i
dessa styrelser, så länge högsta graden vore sekreterare. Helst hade
han derför sett, att för den främste civila tjenstemannen bibehållits
byråchefs rang och aflöning, isynnerhet som enligt hans åsigt den tillämnade
sekreteraren vid fortifikationsstyrelsen borde i vissa ärenden
vara föredragande och bestrida byråchefs göromål, enär inom styrelsen
skulle komma att föredragas en hel del ärenden af juridisk natur och
sådana, som anginge förvaltningen af fast egendom, i hvilka ärenden
det vore i högsta grad olämpligt, att en militär byråchef skulle vara
föredragande, men han hade dock inskränkt sig till att betona nödvändigheten
af, att de rent civila administrativa målen tillädes sekreteraren,
som följaktligen härutinnan komme att förrätta byråchefs göromål och
för den skull borde i staten erhålla en med arten af tjenstegöromålen
öfverensstämmande benämning af byråchefsassistent, och sekreterare
samt på grund af tillökningen i göromål antingen förhöjning i lön och
tjenstgöringspenningar eller ett särskildt arfvode, hvilket vore så myc -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ket mera befogadt, som han finge en särdeles magtpåliggande, ansvarsfull
och arbetsam befattning utan all utsigt eller åtminstone med synnerlig
ringa sådan till framtida befordran.

Arméförvaltningen, som biträdt denna af chefen för fortifikationen
uttalade åsigt, ansåge denna anordning för de rent civila målens afgörande,
som ansetts oundgängligen behöflig å förvaltningsbyrån i fortifikationsstyrelsen,
med nödvändighet kräfvas å motsvarande byrå i artilleristyrelsen,
samt föresloge såsom godtgörelse för sekreterarne arfvoden,
som ansetts icke skäligen kunna sättas lägre än till 1,000 kronor
om året.

Ehuru det ej vore omöjligt för en militär byråchef, som vid sin
sida hade ett juridiskt ombud för de juridiska och en sekreterare, tilllika
kamrerare, för de kamerala ärendena, att föredraga de rent civila
målen, isynnerhet som det stode honom fritt att vid svårare fall låta
nyssnämnda personer närvara vid föredragningarna, funnes intet hinder
uti den föreslagna organisationen att så ordna tjenstgöringen inom
ifrågavarande styrelser, som chefen för fortifikationen och arméförvaltningen
funnit lämpligt. Men dermed följde ej nödvändigtvis, att sekreterarne
skulle aflönas högre än motsvarande tjenster inom den föreslagna
intendenturstyrelsen och andra embetsverk. Sekreterarne vid
artilleridepartementet och särskildt fortifikationsdepartementet inom den
nuvarande arméförvaltningen vore ej så tungt belastade med arbete som
vid de båda andra departementen, ehuru de äfven förrättade kamreraretjenst;
och med den anordning af göromålen inom de föreslagna styrelserna,
som i förslaget förutsattes, nemligen att skrifvelser i åtskilliga
mindre vigtiga ärenden skulle uppsättas af adjutanter å förvaltningsbyråerna,
skulle naturligtvis sekreterarnes arbete minskas och de få
tillräcklig tid öfver för föredragning af de rent civila målen, om sådant
ansåges lämpligt. Detta gälde isynnerhet den mindre styrelsen, fortifikationsstyrelsen.
Då arbetets omfattning således ej blefve större för
ifrågavarande sekreterare än för sekreteraren å intendenturstyrelsen,
och ansvaret som föredragande ej ansetts påkalla något arfvodestillägg
åt kamreraren å det nuvarande civila departementet inom arméförvaltningen,
hvilken enligt gällande instruktion skulle föredraga och äfven
föredroge en del ärenden, borde något arfvode för ifrågavarande båda
sekreterare ej ifrågasättas, ehuru deras utsigt till högre befordran ej
vore så stor som önskligt. I detta senare hänseende vore de dock ej
sämre lottade än åtskilliga likstälde i andra verk, såsom hofrätterna,
medicinalstyrelsen och landtmäteristyrelsen.

Chefen för fortifikationen hade vidare erinrat, att, i olikhet med

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

förhållandet i den föreslagna artilleristyrelsen, bokhållaregöromålen enligt
den föreslagna staten för fortifikationsstyrelsen blifvit lagda på revisorn,
hvilket af flera skäl vore mindre lämpligt. Han ansåge, att i stället
bokhållare och redogörarebefattningarna, som ytterst nära berörde hvarandra,
borde vara förenade samt revisors- och registratorsbefattningarna
uppehållas af samma person.

Emot denna förändring hade departementschefen intet att erinra
och hade låtit iakttaga densamma i det föreliggande förslaget till stat
för fortifikationsstyrelsen.

Chefen för fortifikationen hade framhållit vigten och nödvändigheten
af ett fullt dugligt juridiskt biträde, isynnerhet som den nuvarande sekreteraren
på fortifikationens stat enligt förslaget vore afsedd att indragas,
och hade han ansett, att arfvodet till ett dylikt biträde ej rimligtvis
kunde bestämmas till lägre belopp än 2,000 å 2,500 kronor,
samt föresloge, utgående härifrån, att i staten för fortifikationsstyrelsen
anslagen till juridiskt biträde, amanuens, vikariatsersättning, tillfälligt
biträde och renskrifningskostnad samt till skrifmaterialier, expenser m. nr.,
å respektive 4,000 kronor och 1,500 kronor, hvilka enligt hans åsigt
borde sammanslås till ett anslag, höjas med 1,000 kronor, d. v. s. bestämmas
till 6,500 kronor.

Som den nuvarande ombudsmannen hos arméförvaltningen uppbure
ett årligt arfvode af endast 2,000 kronor, och de flesta skrifvelser, som
uppsattes af sekreteraren vid fortifikationen, hvilkens befattning vore
föreslagen till indragning, vore af sådan beskaffenhet, som auditörerna
vid regementena förr uppsatte, men numera vid dessa vore anförtrodda
åt regementsqvartermästare och adjutanter, samt, om undantagsvis
under tider af stor byggnadsverksamhet med åtföljande kontraktuppgörelser,
jordinköp o. s. v. det juridiska ombudets tid behöfde strängt
anlitas, han lämpligen syntes böra godtgöras härför med tillfälligt arfvode
från byggnadsanslagen, vore dock 1,500 kronor ett fullt tillräckligt
ordinarie årligt arfvode för det juridiska biträdet, hvadan någon förhöjning
uti ifrågavarande anslag å fortifikationsstyrelsens stat ej borde
ske, utan desamma upptagas till 5,500 kronor, sedan de hopslagits i
enlighet med framställningen.

Arméförvaltningen inskränkte sig ej endast till att instämma med
chefen för fortifikationen uti sistberörda framställning, utan föresloge
äfven en höjning af enahanda anslag å artilleristyrelsens stat med 500
kronor eller till 6,500 kronor, på det att denna styrelse måtte kunna
gifva 500 kronor i årligt arfvode åt ett juridiskt biträde. Men som de
i förslaget till stat för artilleristyrelsen upptagna anslagen vore så be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

räknade, att ett dyligt arfvode utan olägenhet kunde utgå, borde någon
förhöjning i desamma ej heller ega rum, utan de, sammanförda till ett
anslag, bestämmas till 6,000 kronor.

Hvad beträffade chefens för fortifikationen, af arméförvaltningen
understödda förslag om uppförande å fortifikationsstyrelsens stat af 3 å 4
arfvoden om 600 kronor för tekniskt utbildade kaptener eller löjtnanter
vid fortifikationen, som tjenstgjorde i styrelsen, hade denna fråga, huru
beaktansvärd den än vore, ej sammanhang med organiserandet af en
fortifikationsstyrelse, enär dylika arfvoden borde återfinnas på fortifikationens
stat, med anledning hvaraf frågan härom ej för närvarande
syntes departementschefen böra till någon åtgärd föranleda.

Beträffande den föreslagna intendentur styr elsen hade arméförvaltningen
anfört, att den nuvarande civila personalen i arméförvaltningen
varit för fåtalig alltsedan år 1881, d. v. s. efter senaste lönereglering,
och att detta missförhållande under de senaste åren stegrats, på grund
af att arméns truppförband och formationer ökats, samt funnit det
uppenbart, att den nya organisationen med dess förminskade civila
personal från början af sin tillvaro skulle komma att lida af samma
olägenheter. Förvaltningen kunde nemligen ej finna, att någon afsevärd
minskning af göromålen skulle vara att vinna genom den föreslagna
decentralisationen.

Denna arméförvaltningens uppfattning kunde möjligen till en del
vara beroende på, att i förslaget endast antydningsvis påpekades, att
en hel del göromål, som för närvarande handlades på intendentsdepartementets
civilb}rrå, vore afsedda att öfverflyttas till militärbyrån i intendenturstyrelsen.
Äfvenså frånsåge armé förvaltningen den minskning
i göromål, som måste uppstå genom intendents- och civila departementenas
sammanslagning till ett verk, å hvilket all bokföring skulle vara
koncentrerad, nemligen att bokslutskamrerarens arbete med sammanföring
af de nuvarande fyra boksluten till ett, den fyrdubbla räkenskapsföreningen
och åtföljande skriftvexling med regementen och corpser,
omföringarna af utgiftsposter mellan departementena o. s. v. skulle
försvinna eller ersättas med betydligt enklare och mindre arbete kräfvande
åtgärder. Vidare skulle den civila personalens göromål komma
att minskas derigenom, att en stor del af de mål, som folie på militärbyrån,
skulle expedieras genom adjutanter utan att handläggas af annan
civil tjensteman än registratorn. Och äfven åtskilligt arbete å civilbyråerna
skulle i händelse af behof utföras af de intendent.saspiranter,
som vore afsedda att tjenstgöra vid intendentursstyrelsen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Derjemte borde påpekas, att sjukvårdsbyrån skulle utbrytas ur intendentursstyrelsen.

Äfven om de af arméförvaltningen med misstroende mottagna förslagen
till decentralisation ej vore i större omfattning genomförbara
och revisionens förläggande till fördelningarna ej skulle medföra någon
nämnvärd minskning uti byråchefernas och kanslipersonalens göromål,
skulle dock således göromålen för de civila tjenstemännen blifva i afsevärd
grad minskade och en reduktion af tjenstemännens antal vara
genomförbar, om ock icke så långt som den i förslaget framlagda
staten angåfve.

Den personal i nuvarande arméförvaltningen, som visat sig otillräcklig
vore egentligen endast revisionspersonalen, hvilken, åtminstone
under senare år, ej medhunnit att revidera alla redogörelser, som inkommit.
Det vore visserligen sant, att revisionsarbetet ej blefve mindre
genom revisionspersonalens förflyttning till fördelningarna, utan snarare
mera tidsödande, emedan hvarje revisor vid en arméfördelning måste
revidera alla slags räkenskaper, under det att vid en central revision de
olika räkenskaperna fördelades mellan revisorerna efter sitt innehåll.
Detta förhållande vore i förslaget också beaktadt i det att, i stället för
2 revisorer å intendentsdepartementet och 2 revisorer å civila departementet,
i förslaget vore upptagna 6 revisorer vid fördelningarna och 1
revisor i intendenturstyrelsen, och som dessa revisorers biträden skulle
enligt förslaget anställas ej mindre än 10 examinerade intendentsaspiranter,
åt hvilka revision af räkenskaper lika väl kunde uppdragas,
som åt de civila amanuenser, hvilka för närvarande utförde åtskillig
revision i arméförvaltningen. Någon berättigad anmärkning öfver revisionspersonalens
antal i det framlagda förslaget borde således ej kunna
framställas, men det oaktadt yrkade arméförvaltningen på anställande
af ytterligare två revisorer i intendenturstyrelsen. För att visa behofvet
af dessa två revisorer, lemnade förvaltningen en redogörelse för
alla de räkenskaper, som enligt dess uppfattning måste granskas uti
intendentursstyrelsen, men en del af desamma vore af sådan beskaffenhet,
att de mycket väl kunde granskas vid fördelningarna och de
öfriga till största delen af så ringa omfattning, att förvaltningens förslag
ej vore till fullo motiveradt, isynnerhet som den rullföring af arméns
pensionstagare af manskapsklassen, pensionerade svärdsmän och svärdsmedaljörer,
uppsättning af förslag till pensionsbref m. m. som förvaltningen
ansåge böra utföras af en revisor, lämpligen syntes böra uppdragas
åt någon extra tjensteman eller ännu hellre åt en pensionerad
officer.

Staisutsicottets Utlåtande N:o 5.

I detta sammanhang påpekade departementschefen, att, på sätt
militärbefälhafvaren å Gotland yrkat, revisionen af räkenskaperna från
de Gotländska truppförbanden borde, för vinnande af full sjelfständighet
för den Gotländska förvaltningen, ega rum inom intendenturstyrelsen,
enär det icke borde ifrågasättas att anställa en särskild revisor
för Gottlands fåtaliga trupper.

Armé förvaltningen ansåge vidare, att revisionens förflyttning till
fördelningarna ej skulle komma att förminska skriftvexlingen inom intendenturstyrelsen,
utan att den tvärtom skulle komma att framkalla en
omfattande dylik för vinnande å den ena och meddelande å den andra
sidan af upplysningar och utredningar angående spörsmål, som under
pågående räkenskapsrevision vid fördelningarna måste framkomma,
äfvensom för öfversändande från intendenturstyrelsen af nödiga afskrifter
och transsumter af sådana verifikationshandlingar, som fördelningsrevisorerna
komme att behöfva för att kunna svara på af kammarrätten
infordrade förklaringar.

För att sköta denna skriftvexling och leda såväl det å intendenturstyrelsen
förekommande ansenliga revisionsarbetet som öfriga revisorers
verksamhet, så att nödig kontinuitet måtte kunna vinnas i revisionsarbetet,
borde enligt arméförvaltningens åsigt en tredje civilbyrå,
benämnd revisionsbyrån, upprättas i intendenturstyrelsen. På denna
byrå skulle, förutom nyss omnämnda tre revisorer, tjenstgöra 1 krigsråd
och 1 kamrerare. Detta förslag om upprättandet af en tredje
krigsrådsbefatttning i intendenturstyrelsen förklarades af arméförvaltningens
uppfattning om omöjligheten att decentralisera och förenkla
arbetet i centralverket, men måste förfalla, om den åsigt angående förminskning
af de civila embetsmännens blifvande åligganden, som förut
lemnats, vore rigtig. Och dermed förfölle äfven frågan om en tredje
civilbyrå, hvadan revisionspersonalen borde, såsom föreslagits, ingå i 2:dra
civilbyrån och dennas chef vara föredragande i revisionsärenden.

Behofvet af den af arméförvaltningen föreslagna kamreraren kunde
deremot ej bestridas. Det krigsråd, som skulle blifva chef för 2:dra
civilbyrån, kunde nemligen ej få tillfälle att egna nödig uppmärksamhet
åt revisionsarbetets gång i dess detaljer, utan det vore nödvändigt
för vinnande af den kontinuitet i revisionsarbetet, hvilkens behöflighet
arméförvaltningen med rätta framhölle, att öfvervakandet af revisionsarbetet,
utredningen af anmärknings- och besvärsmål och skriftvexlingen
med fördelningsrevisorerna anförtroddes åt en särskild tjensteman
af högre grad än revisorerna, hvartill komme, att det kamerala
arbetet uti intendenturstyrelsen antagligen blefve så omfattande, att det

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ej vore möjligt för en kamrerare att utföra detsamma, utan att denne
måste befrias från en del arbete, som i stället syntes böra tilldelas en
annan tjensteman, hvilken lämpligen borde blifva en kamrerare. Arméförvaltningen
påpekade nemligen, att det arbete, som enligt förslaget
skulle utföras af en kamrerare, i arméförvaltningen nu utfördes af tre
kamrerare, en å intendentsdepartementet, en å civila departementet,
hvilken dock äfven hade föredragningsskyldigliet i departementet, samt
bokslutskamreraren. Visserligen skulle den sistnämndes arbete till stor
del försvinna genom bokföringens sammanförande på ett ställe, och
äfven de båda andra kamrerarnes arbete i någon mån minskas genom
departementens sammanslagning till en styrelse, men det arbete, som
återstode, blefve dock så omfattande, att det öfvcrstege en persons
krafter, och det vore äfven af denna orsak nödvändigt att upptaga i
staten ytterligare en kamrerare, hvilken dock, såsom ofvan föreslagits,
äfven skulle öfvervaka och leda revisionsarbetet.

Kanslipersonalen skulle enligt förslaget bestå af endast en sekreterare,
hvaremot arméförvaltningen ansåge nödvändigt, att denna erhölle
till sitt biträde två notarier. Den motsvarande personalen vore för närvarande
2 sekreterare, en på hvartdera af intendents- och civila departementen,
och någon tillökning af detta antal kanslitjenstemän borde ej
ifrågasättas, enär, enligt hvad förut visats, göromålen korame att minskas;
men de nuvarande båda sekreterarne, isynnerhet sekreteraren å
intendentsdepartementet, hade dock så stor arbetsbörda, att förslaget
gått för långt, då det upptagit endast en sekreterare utan att ställa
någon person vid hans sida. Då härtill komme, att i allmänhet personer,
som längre tid sysselsatt sig med revision, bokhålleri eller diariiföring,
ej vore lämpliga att befordras till sekreterarebefattning, hvilken
kräfde en helt annan utbildning, och att det derför i intendenturstyrelsen,
liksom i åtskilliga andra centrala embetsverk, borde finnas någon
tjensteman i lägsta graden, som vid semester eller förfall för sekreteraren
fullgjorde hans åligganden och för öfrigt utbildas för denna ansvarsfulla
plats, borde en notarietjenst med 1. gradens lön och tjenstgöringspenningar
upptagas i staten.

Arméförvaltningen ansåge vidare, att den föreslagna indragningen
af krigskassörsbefattningen ej kunde verkställas, emedan enligt dess åsigt
de två i förslaget upptagna bokhållarne skulle få ett synnerligen betydligt
arbete, så att det ej kunde ifrågasättas, att den ene af dessa skulle
fullgöra de åligganden, som nu tillkomme krigskassören och den honom
biträdande amanuensen, hvilkas göromål ej skulle så förminskas, som
föreslagits, utan medgåfve endast, att krigskassörens löneförmåner måtte
Bill. till Biksd. Prot. 1898. 4 Samt. 1 Afd, 5 Haft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

kunna nedsättas till lägsta lönegradens såsom en följd af artilleri- och
fortifikationsstyrelsernas utbrytning.

Huruvida krigskassörens åligganden kunde öfvertagas af den ene
bokhållaren, berodde i första rummet på, hvilken omfattning dessa göromål
efter förvaltningens omorganisation komme att få. Intet hinder
funnes att låta redogörare vid truppförband och anstalter verkställa en
hel del af de utbetalningar, som för närvarande skedde i arméförvaltningens
kassa, att i allmänhet verkställa utbetalningar från nämnda
kassa medelst assignationer å riksbanken, att låta verkställa uttagningar
och insättningar i denna bank medelst vaktmästare äfvensom att
för intendenturstyrelsens redogörare införa kassadagar såsom för arméns
öfriga redogörare.

Om dylika åtgärder vidtoges för att nedbringa kassörens göromål,
som för öfrigt genom artilleri- och fortifikationsstyrelsernas afsöndring
äfven enligt arméförvaltningens erkännande blifva förminskade, blefve
dessa ej så omfattande, att det kunde ifrågasättas att aflöna en särskild
person till deras skötande, utan borde de anförtros åt någon
annan tjensteman inom verket, och vore en af bokhållarne härtill lämpligast,
emedan registratorn, som i de flesta andra embetsverk tillika
vore redogörare, knappast kunde medhinna desamma och hade mindre
hjelp af biträdande amanuens.

Till juridiskt biträde, amanuenser, vikariatsersättning, tillfälligt biträde
och renskrifningskostnad vore i det upprättade förslaget till stat
för intendenturstyrelsen upptagna 8,000 kronor och till skrifmaterialier,
expenser, ved, ljus m. m. 13,000 kronor. Mot sistnämnda anslag, hvilket
skulle bekosta dylika utgifter för alla tre styrelserna, hade arméförvaltningen
ingen anmärkning att göra, men det förstnämnda funne
embetsverket alldeles otillräckligt. Amanuenser med arfvode ansåges
behöfliga till ett antal af 8, hvilkas aflöning efter 1,200 kronor om året
skulle uppgå till 9,600 kronor, vikariatsersättningarna skulle med den personal,
som af arméförvaltningen föreslagits, inberäknadt fördelningsrevisorerna,
kräfva en kostnad af 2,800 kronor och för utbetalande af
flitpenningar till extra ordinarie tjenstemän, af ersättningar åt tillfälliga
biträden samt för bestridande af renskrifningskostnader skulle erfordras
7,600 kronor samt således hela anslaget förhöjas från 8,000 till 20,000
kronor.

Denna beräkning vore dock för hög liksom den i förslaget angifna
för låg. Flera amanuenser med arfvode än 4 vore ej behöfliga, men
detta antal vore åter af behof vet påkalladt, nemligen två å l:sta civilbyrån,
en för kansligöromål och en som biträde åt registratorn, samt två på

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

2:dra civilbyrån såsom biträden och ställföreträdare för bokhållarne och
revisorn. Kostnaden för amanuenser efter 1,200 kronor per år komme
således att uppgå till 4,800 kronor; såsom årligt arfvode åt ett juridiskt
biträde behöfdes minst 1,000 kronor, såsom vikariatsersättningar 2,200
kronor och till ersättning åt tillfälliga biträden samt renskrifningskostnader
7,000 kronor, så att hela anslaget ej kunde sättas lägre än till

15.000 kronor. Anslaget till skrifmaterialier, expenser, ved, ljus m. m.
kunde deremot nedsättas med 1,000 kronor eller från 13,000 kronor till

12.000 kronor med anledning af att intendenturcorpsens hufvudstation
ej, såsom i förslaget antagits, borde sammanslås med intendenturstyrelsen
utan fortfarande såsom för närvarande vara fristående med eget
expensanslag, upptaget å intendenturcorpsens stat med 800 kronor. De
båda anslagen borde dessutom sammanslås till ett såsom vid de båda
andra styrelserna och anslaget sålunda upptagas till 27,000 kronor.

Hvad anginge den föreslagna styrelsen för arméns sjukvårds- och
veterinärväsende, öfverfältläkarens stab, hade i förslaget ifrågasatts, att
öfver fält! åkaren borde befrias från föredragning inom medicinalstyrelsen
af åtskilliga icke militära ärenden, som nu vore honom anförtrodda,
äfvensom från att deltaga i handläggningen af en del andra göromål
inom medicinalstyrelsen. I detta afseende hade arméförvaltningen erinrat,
att enligt gällande instruktion för medicinalstyrelsen det ålåge öfverfältläkaren
att handlägga, förutom militära helso- och sjukvårdsärenden,
dels ärenden, som anginge tandläkare och fältskärer, dels ock så kallade
allmänna ärenden, d. v. s. sådana ärenden af skilda slag, som icke berörde
annan ledamots i medicinalstyrelsen föredragning, hvarjemte den
nuvarande öfverfältläkaren fått sig ålagdt att handlägga rättsmedicinska
utlåtanden och protokoll öfver rättsmedicinska undersökningar, så vidt
dessa protokoll och undersökningar icke afsåge en persons sinnesbeskaffenhet.
Erinras borde ock, att öfverfältläkaren, förutom den honom
åliggande föredragningsskyldighet, såsom ledamot i det kollegiala verket,
medicinalstyrelsen, vore skyldig deltaga i handläggningen af alla öfriga
i styrelsen förekommande ärenden, hvilket naturligtvis i hög grad måste
upptaga hans tid.

Arméförvaltningen hade vidare påpekat, att genom sjukvårdsbyråns
utbrytning ur arméförvaltningen och ställande under öfverfältläkaren
skulle af honom komma att afgöras och behandlas icke blott alla
ärenden rörande anskaffning, vård och redovisning af arméns sjukvårdsmateriel,
utan äfven dels frågor rörande uppförande af för arméns sjukvård
afsedda byggnader eller förändring af redan befintliga dylika, dels
andra byggnadsärenden i den mån för deras handläggning hygienisk

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

fackkunskap vore af nöden, samt vidare frågor rörande ändringar i
gällande portions- och rationsstater. Det tillkomme vidare för närvarande
sjukvårdsbyrån att utarbeta förslag till mobiliseringsplaner för
sjukvårdspersonalen vid samtliga fältformationer äfvensom till föreskrifter
och instruktioner för sjukvårdspersonalens öfningar och skolor, samt
att upprätta på öfver fältläkarens handläggning beroende öfversigter,
tabeller, rapporter och rullor m. m., som afsåge den militära helsooch
sjukvården. Sjukvårdsbyrån ålåge det äfven att följa det militära
sjukvårdsväsendets utveckling i främmande länder och förskaffa sig
noggrann kännedom om hvad i in- och utlandet tilldroge sig i de delar,
som afsåge den militära helso- och sjukvården, samt vidare att handlägga
alla ärenden rörande veterinärmateriel och att medverka vid behandling
af frågor rörande skoning, störtade hästar m. m. dylikt, som
afsåge arméns veterinärvård.

I betraktande af omfånget af de göromål, öfverfältläkaren sålunda
skulle komma att handlägga, och då härtill komme, att åtskilliga af de
ärenden, som för närvarande handlades i medicinalstyrelsen, såsom alla
kommandoärenden, tillsynen öfver den militär-medicinska undervisningen,
det militär-medicinska rapportväsendet och samtliga militära veterinärärenden,
kunde såsom öfverfältläkaren föreslagit, öfverflyttas till
handläggning vid öfverfältläkarens stab, samt öfverfältläkaren, fortfarande
såsom hittills, skulle vara chef för fältläkarecorpsens och fältveterinärcorpsens
reserver, vore det uppenbart, att, såsom arméförvaltningen
också erinrat, de göromål, som öfverfältläkaren skulle komma
att handlägga, blefve af den omfattning och den art, att de fullt ut
kräfde sin man, hvadan det också vore nödvändigt, att öfverfältläkaren
befriades från att inom medicinalstyrelsen föredraga eller deltaga i
handläggningen af andra mål än dem, som anginge armén eller flottan.
Huruvida detta läte sig göra utan att, på sätt medicinalstyrelsen hemstält,
ökade arbetskrafter stäldes till medicinalstyrelsens förfogande,
vore departementschefen icke i tillfälle att bedöma, utan berodde de
åtgärder, som i sådant fall påkallas, på chefens för ecklesiastikdepartementet
föredragning; men då öfverfältläkaren för framtiden skulle
komma att syssla uteslutande med militära ärenden och allenast vid
handläggningningen af dylika ärenden inom medicinalstyrelsen såsom
adjungerad ledamot deltaga i dess arbeten, syntes mindre lämpligt, att
hans aflöningsförmåner, såsom nu, vore uppförda å åttonde hufvudtiteln,
utan borde de uppföras å fjerde hufvudtiteln. I sådant afseende
hade arméförvaltningen föreslagit, att för öfverfältläkaren borde bestämmas
samma aflöningsförmåner, som för öfverste vid garnisoneradt trupp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

förband, eller lön 6,000 kronor, dagaflöning å 5 kronor 1,825 kronor
samt inqvarteringsersättning 1,125 kronor, eller tillhopa 8,950 kronor,
och hade departementschefen häremot intet att erinra.

Vidkommande benämningen å den föreslagna styrelsen för arméns
sjukvård, hade i flera af de afgifna utlåtandena erinrats, att benämningen
öfverfältläkarens stab ej vore lämplig utan borde utbytas mot sjukvårdsstyrelsen
eller den militära sjukvårdsstyrelsen. I betraktande deraf att
flottans sjukvårdsärenden icke skulle handläggas vid den föreslagna
staben, vore benämningen arméns sjukvårdsstyrelse den lämpligaste.

En annan anmärkning, som äfven torde vara beaktansvärd, gälde
stabschefens eller byråchefens i styrelsen grad och löneinkomster, hvilka
i förslaget vore upptagna såsom regementsläkares. Såväl öfverfältläkaren
som arméförvaltningen hade nemligen framhållit, att stabschefen
(byråchefen) skulle vid förfall för öfverfältläkaren i hans ställe
afgöra förekommande ärenden och att såväl derför, som emedan till en
dylik befattning borde sökas en militärläkare, som uteslutande egnade
sina krafter åt ifrågavarande, säkerligen mycket fordrande befattning,
och en fullt kompetent sådan möjligen icke stode att finna mot den
föreslagna graden och lönen, han borde hafva åtminstone samma grad
som fördelningsläkarne. Hvad löneförmånerna anginge, hvilka för närvarande
för byråchefen å arméförvaltningens sjukvårdsbyrå utginge med
regementsläkares lön (2,800 kr.) och dagaflöning (1,460 kr.), fördelningsläkares
arfvode (500 kr.) samt öfverstelöjtnants inqvartering (825
kr.) eller sammanlagdt 5,585 kronor, men i förslaget vore upptagna
med regementsläkares lön (2,800 kr.) och dagaflöning (1,460 kr.) och
majors inqvarteringsersättning (600 kr.) eller med sammanlagdt 4,860
kronor, hade öfverfältläkaren föreslagit, att den till nuvarande chefen
för sjukvårdsbyrån utgående aflöningen skulle bibehållas för stabs-(byrå-)
chefen, och arméförvaltningen, att den borde höjas till lön 4,000 kronor,
dagaflöning 1,460 kronor och inqvarteringsersättning 825 kronor, d. v. s.
sammanlagdt 6,285 kronor eller hvad som tillkomme en öfverstelöjtnant
vid värfvade armén. Nekas kunde ej, att det rigtigaste vore att
gifva öfverstelöjtnants löneförmåner åt stabs-(byrå-)chefen, men möjligen
kunde härmed anstå, tills särskilda löner ansloges åt de andra fördelningsläkarne,
och stabs-(byrå-)chefen således tills vidare endast uppbära
hvad öfverfältläkaren föreslagit.

Både arméförvaltningen och öfverfältläkaren föresloge vidare, att
arfvodet till den regementsveterinär, som vore afsedd att föredraga
veterinärärenden, höjdes från 800 till 1,200 kronor på grund af de
ökade göromål, som han skulle få i den nya staben (styrelsen) i för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

hållande till dem, som ålåge honom i den nuvarande sjukvårdsbyrån,
och vore denna framställning grundad likasom behofvet af vaktmästare.
Dennes lön bör dock ej sättas till 600 kronor, såsom arméförvaltningen
föreslagit, utan borde han i aflöningsväg göras fullt likställd med vaktmästarne
i de andra styrelserna, d. v. s. få 500 kronor i lön och 300
kronor i tjenstgöringspenningar äfvensom rätt till ålderstillägg.

I enlighet med ofvan uttalade åsigter hade departementschefen
låtit upprätta förslag till stater för artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen,
intendenturstyrelsen och arméens sjukvårdsstyrelse, slutande å respektive
20,300, 16,800, 89,000 och 17,670 kronor, hvilka stater förelagts
Riksdagen och hade i dessa stater iakttagits den rätt till ålderstillägg
för vaktmästare, hvarom Kongl. Maj:t den 17 nästlidne december
på föredragning af chefen för finansdepartementet beslutat till Riksdagen
aflåta framställning.

Beträffande de vilkor, hvarunder de i dessa stater upptagna aflöningsförmåner
skulle få åtnjutas, borde föreskrifvas, att för embetseller
tjensteman vid nuvarande arméförvaltningen, hvilken blefve till
befattning af motsvarande grad vid någon af de nya styrelserna öfverflyttad,
fortfarande skulle i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som
funnes meddelade i nådiga kungörelsen den 28 maj 1880 angående
vilkoren för åtnjutande af de från 1881 års början faststälda nya aflöningsförmåner
för arméförvaltningen, samt att embets- och tjensteman,
som framdeles vunne anställning i någon af nämnda styrelser, skulle,
förutom berörda vilkor, jemväl vara underkastad de ändrade bestämmelser
i fråga om pensionsrätt, som framdeles kunde varda meddelade.

Härefter har departementschefen öfvergått till en redogörelse för
de förändringar i åtskilliga andra anslag än anslaget till arméförvaltningen,
hvilka orsakades af den föreslagna nya organisationen. I detta
afseende vore i främsta rummet att märka anslaget till intendenturcorpsen.

I sammanhang med den föreslagna omorganisationen af arméns
förvaltning i öfrigt, hade äfven en förändrad organisation af intendenturcorpsen
föreslagits, och hade såsom skäl härför i förslaget anförts
följande.

Ehuru, yttrades det i förslaget, intendenturcorpsens organisation
endast så till vida direkt berördes af frågan om arméförvaltningens omorganisation,
att behof framträdde af en chef för militärbyrån i den
föreslagna intendenturstyrelsen och af ökadt antal underintendenter eller

Statsutskottets Utlåtande N;o 5.

examinerade intendentsaspiranter såsom biträden åt revisorerna, hade
frågan om nämnda corps’ reorganisation, hvad beträffade personalen
med officers rang, nn ansetts böra tagas i öfvervägande af det skäl,
att den föreslagna decentralisationen af förvaltningsgöromålen otvifvelaktigt
stälde ökade fordringar på innehafvarne af de under alla förhållanden
för härens stridsberedskap och välbefinnande samt statens ekonomi
så magtpåliggande intendenturbeställningarna.

Under de år, som förflutit sedan intendenturcorpsens bildande,
hade det för öfrigt redan visat sig, att organisationen ej förmått locka
tillräckligt antal officerare att lemna sin militära bana och öfvergå till
den mera arbete kräfvande och ansvarsfullare intendenturvägen, och att
det till och med vore omöjligt att erhålla något nämnvärdt antal underintendenter,
äfven om anspråken å desamma sattes så lågt som möjligt.
En nyss från krigsskolan utexaminerad underlöjtnant hade nemligen
ej den vare sig militära eller allmänna erfarenhet, att han vore
lämplig att omedelbart öfvergå till intendenturtjensten, och endast i
sällsynta undantagsfall torde en sådan ung man, som helt nyss valt
den rent militära banan, vara hågad att öfvergifva densamma. För en
något äldre subalternofficer kunde det deremot i allmänhet ej vara
lockande att ingå på en ny bana, som under åtskilliga år, d. v. s.
under aspiranttiden, erbjöde honom lägre och, så länge han vore andre
intendent, föga bättre inkomster än dem, han redan hade såsom officer,
och på hvilken han nådde den ekonomiskt vigtiga positionen af äldre
kapten (intendent af 1. klassen) ej tidigare, utan senare än om han
qvarstannade på den rent militära banan. Dessa omständigheter motvägdes
visserligen deraf, att intendenturtjenstemannens pensionsålder
inträdde senare än officerens, men detta vore en fördel, som å ena
sidan ej af alla betraktades som sådan, och af hvilken å andra sidan
individen komme i åtnjutande först vid så långt framskriden ålder, att
den ytterst sällan hade inflytande på hans beslut i afseende på valet
af lefnadsbana.

Att rekrytera intendenturcorpsen med reservunderlöjtnanter eller
med civila ynglingar utan annan kunskap än maturitetsexamen och utan
kännedom om förhållandena vid armén, såsom delvis måst ske, medförde
den olägenheten, att dessa personer i allmänhet saknade förutsättningarna
för att blifva goda intendenter.

Intendenturcorpsens organisation af 1892 hade således, enligt
hvad erfarenheten gifvit vid handen, icke visat sig betrygga eller ens
möjliggöra en god rekrytering af intendenturcorpsen, hvilken dock
vore absolut nödvändig, för att ej arméns förvaltning skulle blifva

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

bristfällig, ehvad den högre förvaltningen omorganiserades eller icke,
ty tjenstemännens duglighet vore af vida större betydelse än sjelfva
organisationen af förvaltningen. En annan brist vid den nuvarande
organisationen af intendentureorpsen vore, att de fast anstälda tjenstemännens
antal vore för litet, i det att enligt 1896 års svenska
arméns rulla regementsintendentsbefattningarna vid 7 af arméns regementen
och corpser upprätthölles af intendenter utan fast anställning,
intendentsaspiranter eller tillfälligtvis under vissa truppförbands uppsättning
af intendenter, som samtidigt tjenstgjorde vid annat truppförband,
och detta ehuru intendenternas antal vid tidpunkten för rullans
tryckning redan vore enligt plan (om chefen för arméförvaltningens
intendentsdepartements militärbyrå och fästningsintendenten å Karlsborg,
hvilka båda qvarstodo på gammal stat, medräknades), och ehuru ingen
intendent vore placerad till tjenstgöring såsom biträde vid fördelningsintendentur.

Detta vore otvifvelaktigt ett missförhållande, emedan åtskilliga
vigtiga förvaltningsärenden redan vore så decentraliserade, att det för
fullgörande af en regementsintendents ansvarsfulla och mångsidiga
åligganden kräfdes en erfarenhet, praktisk duglighet och författningskunskap,
som man ej kunde finna hos en nyss examinerad intendentsaspirant,
hvilken, innan han utsändes att som regementsintendent sjelfständigt
handlägga förvaltningsärenden, borde hafva under äldre kamraters
ledning tjenstgjort vare sig vid centralmyndighet eller vid fördelningsintendentur
och helst vid bådadera. Bristen på arbetskrafter
gjorde sig äfven gällande vid intendenturcorpsens hufvudstation och
fördelningsintendenturerna, der de vigtiga arbetena för mobiliseringens
förberedande och det statistiska materialets bearbetande ej under dessa
år fortskridit så, som önskligt varit.

Som bekant hade ifrågavarande organisation af intendentureorpsen
kommit till stånd vid 1892 års urtima riksdag genom inskränkningar
i den af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagda organisationsplanen,
hvilken varit utarbetad med ledning af ett förslag från den s. k. fältförvaltningskomitén
af år 1888; och ansåge förslaget att, sedan erfarenheten
nu tydligt ådagalagt, att dessa inskränkningar visat sig framkalla
svåra olägenheter, en förnyad framställning borde göras angående intendenturcorpsen,
hvilande i hufvudsak på samma grunder som propositionen
till 1892 års urtima Riksdag.

Att nu ifrågasätta samma antal fältintendenter, som Kongl. Maj:t
föreslagit 1892 (11 i st. f. beviljade 9), ansåges ej vara lämpligt, huru
välbehöflig en dylik ökning än kunde vara, men deremot syntes, om

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

den föreslagna omorganisationen af arméförvaltningen komme till stånd,
öfverfältintendentsbefattningen (med öfverstes rang och lön) vara behöflig
ej endast för corpsen, för att göra avancementsförhållandena inom
denna så likstälda dem vid arméns regementen och corpser som möjligt,
och för att gifva chefens för intendenturcorpsen närmaste man och
ställföreträdare en ställning, som vore högre än fältintendenternas, utan
äfven emedan chefen för militärbyrån, hvilkens arbeten genom den
ifrågasatta sammanslagningen af denna byrå och intendenturcorpsens
hufvudstation blefve mera omfattande än för närvarande, vore afsedd
att få en annan och högre ställning än den nuvarande, i det att han
skulle få rättighet att i generalintendentens namn afgöra en del frågor
af mindre vigt och derför äfven som byråchef i styrelsen borde hafva
en ställning, som höjde honom öfver de vid arméfördelningarna anstälda
fördelningsintendenterna.

Att tillvaron af intendenturbeställningar med endast löjtnants lön
och rang i sin mån bidragit till att försvåra och försämra rekryteringen
af intendenturcorpsen hade ofvan visats. Då nu härtill komme, att en
regementsintendents ställning vid regementet ej heller vore väl förenlig
med löjtnantsgraden, hade det ansetts lämpligt, att de nu befintliga
andre intendents-platserna uppflyttades till intendentsgraden.

Intendenterna med kaptens lön och rang skulle enligt Kongl. Maj:ts
proposition 1892 vara 58 (39 af 1. klass och 19 af 2. klass) till antalet,
men vore enligt nu gällande stat 46 (30 af 1. klass och 16 af 2. klass).
Om nu till dessa 46 platser lades de nuvarande 8 andre intendentsbeställningarna
och 6 nya intendentsplatser, hvilket vore den minsta
tillökning, som kunde sättas i fråga, enär i annat fall alla de truppförband
och anstalter m. m., som hade verkligt behof af fast anstälda
intendenter, icke kunde dermed förses, skulle intendentsplatsernas antal
blifva 60 st., d. v. s. samma antal som föreslogs 1892 + de 2 inbesparade
fältintendentsbefattningarna. Hvad fördelningen af dessa intendentsbeställningar
mellan 1. och 2. löneklasserna beträffar, hade det
ansetts lämpligt, att 40 räknades till 1. klassen och 20 till 2. klassen,
hvarigenom således bibehölles ungefär samma proportion, som af Kongl.
Maj:t ifrågasatts vid 1892 års urtima riksdag och som i nuvarande
stat förefunnes.

Hvad vidare de nuvarande underintendenterna beträffade, för hvilkas
aflöning 30,000 kronor vore anslagna att utgå i form af 18 arfvoden
om 1,630 kronor, d. v. s. en löjtnants af 2. klassen vid garnisonerade
armén löneförmåner, oberäknadt inqvarterings- och servisersättning, vore
denna aflöning så liten, att det för närvarande torde vara nästan omöjBih.
till Piksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Saft. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ligt att till behöfligt antal erhålla dylika intendenturtjenstemän, åtminstone
såsom önskligt vore från officerscorpserna. Ett sätt att utan statsverkets
betungande med nya utgifter få dylika extra tjensteman af god
kompetens och till det ökade antal, som erfordrades, om föreliggande
förslag till förvaltningens omorganisation vunne framgång, vore att låta
officerare, som aflagt intendentsexamen, med bibehållande af sina löneinkomster
vid vederbörande regemente och corps tjenstgöra vid intendenturen
mot dagtraktamente af 3 kronor om dagen, således per år
räknadt 1,095 kronor i stället för det nuvarande arvodet 1,630 kronor,
hvilket dock ej finge åtnjutas utan att afstå löneinkomsterna vid regementet
eller corpsen. Med de 30,000 kronor, som nu vore anslagna
till 18 underintendenter, skulle på detta sätt omkring 28 examinerade
intendentsaspiranter kunna erhållas för tjenstgöring vid förvaltningen.

Om man sammanfattade de sålunda gjorda förslagen till ändringar
uti intendenturcorpsens organisation, skulle den komma att bestå af:

1 generalintendent,

1 öfverfältintendent,

4 fältintendenter af 1. graden,

5 d:o af 2. d:o,

40 intendenter af 1. klassen,

20 d:o af 2. d:o.

28 intendentsaspiranter,

53 förvaltare och
36 vaktmästare,

i st. f. den nuvarande personalen:

1 generalintendent,

4 fältintendenter af 1. graden,

5 d:o af 2. d:o

30 intendenter af 1. klassen,

16 d:o af 2. d:o

8 andre intendenter,

18 underintendenter,

53 förvaltare och
36 vaktmästare.

En fråga af vigt för intendenturcorpsen, som vid en omorganisation
af densamma måste tagas under förnyad pröfning, vore vidare
inqvarterings- och servisersättningen. Enligt 1892 års urtima Riksdags
beslut skulle inqvarterings- och servisersättning af statsmedel tillkomma
generalintendenten, 1 fältintendent af 1. graden och 1 af 2. graden
samt 12 intendenter, af hvilka personer 6 skulle tjenstgöra vid inten -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

denturcorpsens hufvudstation och. arméförvaltningens intendentsdepartement,
samt 9 vara intendenter vid sådana garnisonerade truppförband,
till hvilka vederbörande städer ej vore skyldiga att utbetala inqvarterings-
och ser vis ersättning. Men härigenom hade 3 intendenturtjenstemän,
som voro afsedde för tjenstgöring vid intendenturcorpsens
hufvudstation och arméförvaltningens intendentsdepartement, 2 vid intendenturförrådet
i Stockholm äfvensom 2 vid de garnisonerade truppförbanden
tjenstgörande (nemligen vid Svea ingeniörbataljon och Gotlands
artillericorps) ej kommit i åtnjutande af en aflöningsförmån, som
deras under samma förhållanden tjenstgörande kamrater egde, hvarjemte
den nu föreslagne öfverfältintendenten borde tillerkännas inqvarteringsoch
servisersättning. Vidare åtnjöte de fältintendenter, som tjenstgjorde
i fördelningsintendenturerna, i motsats till de under samma förhållanden
tjenstgörande stabscheferna från generalstaben, ej någon inqvarteringsoch
servisersättning.

Ett annat förbiseende, som egt rum vid uppgörandet af nu gällande
stat för intendenturcorpsen, vore, att för de intendenter och förvaltare,
hvilka antagits erhålla inqvartering in natura, ej beräknats servisersättning
såsom för dem, hvilka åtnjöte inqvarteringsersättning i
kontant, en olikhet som ej ansåges kunna motiveras. Till sist framhölles
äfven, att före 1892 hade förrådsförvaltarne vid icke garnisonerade
armén genom stat af den 14 februari 1890 varit tillförsäkrade
rätt till »fri bostad eller, der sådan ej kan beredas, hyresersättning
med 150 kronor årligen», hvilken bestämmelse ej influtit uti staten för
intendenturcorpsen, ehuru något skäl för upphäfvandet af densamma ej
kunde anföras, då nödvändigheten för dessa tjenstemän att bo på eller
i närheten af vederbörande mötesplats qvarstode oförändrad. Enär
samma skyldighet ålåge äfven vaktmästarne vid icke garnisonerade
armén, borde liknande föreskrifter utfärdas för dessa, ehuru ännu ingen
olägenhet uppstått af bristen i detta hänseende vid den nu gällande
staten.

Alla dessa o egentligheter i nuvarande föreskrifter för inqvarteringsoch
servisersättnings samt hyresersättnings utgående till intendenturcorpsens
personal borde naturligtvis afhjelpas vid en förestående omorganisation
af intendenturcorpsen. Om i en blifvande stat för densamma,
såsom i den nu gällande, alla de befattningar, hvilkas innehafvare
skulle hafva rätt till inqvarterings- och servis- eller endast
servisersättning i kontant, komme att uppräknas, skulle efter en tid
nya oegentligheter uppstå och ny framställning till Riksdagen blifva
nödvändig, enär förmånen af inqvartering in natura vexlade efter till -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

gång på lämpliga bostadslägenheter att upplåta till intendenturpersonalen.
Med anledning häraf hade i uppgjordt förslag till stat för intendenturcorpsen
såsom anmärkning inryckts allmänna bestämmelser för
åtnjutande såväl af inqvarterings- och servisersättning vid garnisonerade
armén som af hyresersättning vid icke garnisonerade armén.

I hvad sålunda anförts ville departementschefen på det lifligaste
instämma. Att rekryteringen af intendenturcorpsen, oaktadt gjorda ansträngningar,
icke utfallit fullt nöjaktigt, vore en känd sak, och skälen
dertill hade i förslaget uttömmande anförts. Att ett dylikt missförhållande
blefve afhjelpt vore under alla förhållanden önskligt, men det
blefve oundgängligt, om den ifrågasatta decentralisationen af arméns
förvaltning skulle kunna genomföras, ty, såsom förslaget ganska rigtigt
anmärkte, »tjenstemäunens duglighet är af vida större betydelse än
sj elfva organisationen af förvaltningen».

I fråga om detaljerna af den föreslagna organisationen hade departementschefen
i hufvudsak intet att anmärka. Beträffande behofvet af
öfverfältintendentsbefattningen hade departementschefen förut yttrat sig,
och vidkommande det föreslagna antalet fältintendenter samt intendenter
af 1. och 2. klass hade han intet att erinra, i synnerhet som han till
fullo gillade uppflyttningen af andre intendenterna till intendenter af 2.
klass, ej endast på de nu anförda skälen, utan äfven emedan han ansåge
mindre lämpligt att anförtro kassavård åt personer med så liten
aflöning, som en andre intendent hade enligt den nuvarande staten.
Likaledes biträdde departementschefen förslaget i fråga om lämpligheten
att utbyta de nuvarande underintendentsbeställningarna mot examinerade
intendentsaspiranter med arfvoden. I detta hänseende hade visserligen
t. f. chefen för generalstaben samt cheferna för tredje och sjette arméfördelningarna
uttalat betänkligheter, men departementschefen ansåge
att, om än olägenheter vore förenade men en dylik anordning såväl
under fredstid som vid mobilisering, så medförde den å andra sidan
beaktansvärda fördelar. Hvad först minskningen af subalternofficerare
vid regementena under vapenöfningstiderna beträffade, vore det å ena
sidan ej nödvändigt, att hela det antal examinerade intendentsaspiranter,
som skulle anställas vid intendenturstyrelsen och arméfördelningsintendenturerna,
tjenstgjorde vid nämnda förvaltningsmyndigheter hela året
om, utan en del, möjligen hälften och minst tredjedelen, borde kunna
deltaga i vederbörande regementes vapenöfningar, och å andra sidan
uppvägdes denna olägenhet af fördelar för såväl intendenturcorpsen
som arméns officerare. Svårigheterna att väl rekrytera intendentur -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

corpsen hade redan framträdt, ehuru endast en tredjedel af de i nuvarande
stat upptagna 18 underintendentsplatserna vore besatta, men
dessa svårigheter komme att blifva ännu större, om den, som tänkte
egna sig åt intendenturbanan, hade 17 personer före sig, innan han
kunde nå en betryggad ekonomisk ställning, d. v. s. intendentsgraden.
Och om de, som aflagt intendentsexamen och ville fortsätta på intendenturbanan,
skulle ingå i intendenturcorpsen, anlägga uniform som
underintendenter samt lemna sina löner på respektive regementen, betraktades
de af förmän, kamrater och sig sjelfva som aspiranter till
intendentsplatserna, af hvilka de, i fall de skötte sig oförvitligt, borde
komma i åtnjutande i tur och ordning, allt efter som platseima blefve
vakanta, under det att samma personer, om de fortfarande helt och
hållet tillhörde sina regementen, bure dessas uniform och vid intendenturcorpsen
endast erhölle sysselsättning och dagtraktamente, alldeles
såsom t. ex. de vid generalstabens topografiska afdelning kommenderade
officerarne, sjelfva ej betraktade intendenturbanan som sin lefnadsbana,
utan åter lemnade denna, om annan förmånligare, lämpligare eller för
framtida militär befordran värdefullare kommendering erbjöde sig. Den
ändring uti de yngsta intendenturtjenstemännens af officers rangställning,
som föreslagits, borde derför vara af stort värde för intendenturcorpsens
rekrytering, på samma gång som deras plats utanför intendenturcorpsen,
i fullständigt samband med regementet samt dermed följande
frihet att återgå till tjenstgöring vid detsamma när som helst
utan att behöfva afvakta uppståendet af en vakans, med all säkerhet
komme att locka åtskilliga subalternofficerare att mot den föreslagna
ersättningen egna några af sina subaltern år åt förvaltningstj ensten,
hvilket otvifvelaktigt skulle vara till fördel för såväl regementet som
individerna.

Anmärkningarna mot förslaget om underintendenternas borttagande
gälde dock icke endast fredsförhållandena, utan i främsta rummet den
minskning i officerstillgången, som skulle uppstå vid mobilisering genom
officerares på stat tjenstgöring vid intendenturcorpsen. Häremot
kunde dock framhållas, att med tjenstgöring vid intendenturcorpsen i
fredstid ej med nödvändighet följde anställning vid intendenturen i händelse
af mobilisering, lika litet som aspiranterna vid generalstaben i
mobiliseringsplanerna i allmänhet kunde räknas som en tillgång för
generalstaben vid mobilisering. Antalet vid mobilisering behöfliga intendenturtjenstemän
hvarken ökades eller minskades dessutom genom
införande af intendentsaspiranter såsom biträden åt revisorerna, ty revisionsarbetet
komme säkerligen att i viss mån hvila under kriget för

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att med ökad fart återupptagas efter fredens afslutande. Af t. f. chefens
för generalstaben yttrande framginge ock, att erdigt nu faststälda mobiliserjngsplaner
ej flera än 15 examinerade aspiranter skulle komma
att för intendenturcorpsen tagas i anspråk vid mobilisering, och af dessa
15 skulle möjligen en del kunna i en framtid ersättas af reservintendenter.
De återstående intendentsaspiranterna skulle således vid mobilisering
återgå till sina regementen.

Af hvad sålunda anförts ansåge statsrådet framgå, dels att under
fredstid så stora fördelar vore förenade med användande i intendenturtjenst
af officerare, som aflönades vid regementena, att dessa fördelar
fullt uppvägde olägenheten af något minskadt antal subalternofficerare
under fredsöfningarne, dels att vid mobilisering olägenheterna ej
vore så stora, som de framstälts särskildt af t. f. chefen för generalstaben;
och syntes dessa olägenheter bäst afhjelpas genom en förbättring
af reservofficersinstitutionen.

Om departementschefen således vore ense med förslaget i fråga
om lämpligheten att använda det till underintendenter anvisade beloppet
till arfvoden åt examinerade intendentsaspiranter, ansåge han å andra
sidan, att det i förslaget för sådant ändamål afsedda beloppet, 30,000
kronor, kunde minskas till 25,000 kronor, enär för detta belopp omkring
23 examinerade aspiranter skulle kunna erhållas, och detta antal,
på sätt en upprättad placeringslista utvisade, skulle blifva någorlunda
tillräckligt.

I fråga om hvad i förslaget anförts beträffande inqvarterings- och
servisersättning m. m. åt intendenturcorpsens personal, hade departementschefen
intet att erinra, utan tillstyrkte hvad i detta hänseende
föreslagits.

I nu gällande stat för intendenturcorpsen funnes under »diverse
utgifter» uppförda dels till bibliotek, expenser m. m. för intendentureorpsens
hufvudstation 800 kronor och dels till dylika utgifter för fördelningsintendenturerna
1,200 kronor. Dessa anslag vore i ett vid
organisationsförslaget fogadt förslag till stat för intendenturcorpsen
uteslutna, det förstnämnda emedan hufvudstationen var afsedd att införlifvas
med intendenturstyrelsen och expensanslaget för hufvudstationen
derför sammanförts med intendenturstyrelsens expensanslag, och det
senare emedan det öfverförts till generalitetsstaten. I sistnämnda afseende
vore intet att erinra; men då, såsom ofvan anförts, hufvudstationen
enligt departementschefens mening ej borde införlifvas med intendenturstyrelsen,
borde ej heller det till expenser m. m. för hufvudstationen

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

nu anslagna beloppet, 800 kronor, upptagas å intendenturstyrelsens stat,
utan qvarstå å intendenturcorpsens.

I enlighet med de sålunda uttalade åsigterna hade departementschefen
låtit upprätta förslag till stat för intendenturcorpsen, slutande å
392,893 kronor 90 öre, hvilken finnes bifogad propositionen.

För vinnande af öfversigt i fråga om den sålunda ifrågasatta förändrade
organisationen af intendenturcorpsen hade utarbetats en jemförelse
mellan intendenturcorpsens organisation enligt Kongl. Maj:ts
proposition 1892, den af Riksdagen samma år beviljade och den nu
föreslagna, hvilken jemförelse återfinnes i bil. n:o 7 till statsverkspropositionen
angående denna hufvudtitel.

Af den ifrågavarande omorganisationen af arméns förvaltning berördes
vidare följande 4 anslag, nemligen anslagen till generalitetsstaten,
till artilleristaben, till aflöning och rekrytering samt till ökad aflöning
för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

Beträffande det förstnämnda af dessa anslag, anslaget till generalitetsstaten,
vore nyss nämndt, att ett å intendenturcorpsens nuvarande stat
upptaget belopp å 1,200 kronor till bibliotek och expenser m. m. för
fördelnings intendentur ernå, å 200 kronor för hvarje, borde öfverflyttas
till generalitetsstaten. Men äfven en annan fråga, den nemligen, om
beredande af expeditionslokaler, der sådana ej kunde beredas i kronans
hus, för fördelnings expeditionerna och den vid desamma anstälda talrika
stabs- och intendenturpersonalen, hade synts böra nu komma under
öfvervägande. Behofvet af anslag för dylika lokaler samt för ved, belysning,
städning, inventarier, skrifmaterialier m. m. framträdde redan
då fördelningsintendenturerna upprättades, och i någon mån, men ingalunda
tillfredsställande, hade detsamma afhjelpts genom det nyssnämnda,
å intendenturcorpsens stat upptagna anslaget å 1,200 kronor till bibliotek,
expenser m. m. för fördelningsintendenturerna, ty härigenom löstes
icke frågan om lokal m. m. för stabs- och intendenturpersonalen. Då
nu ytterligare en revisor med minst ett biträde skulle anställas vid
hvarje fördelning, och det icke lede något tvifvel, att det för arbetets
ostörda gång inom fördelningsexpeditionerna vore oafvisligen nödvändigt,
att de vid desamma anstälda tjenstemännen hade gemensamma arbetslokaler,
samt tillhandahållande af dylika lokaler, derest sådana icke
kunde beredas i kronans hus, icke syntes kunna, utan att ersättning
derför lemnades, åläggas arméfördelningscheferna, helst dessa lokaler

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

måste blifva ganska stora, då ju personalen skulle komma att bestå af
1 stabschef, 1 adjutant, 2 ordonnansofficerare, 1 fältintendent med biträde,
1 revisor med minst 1 biträde samt tidtals 1 fördelningsläkare
och 1 fortifikationsofficer, hade departementschefen ansett denna fråga
icke längre kunna uppskjutas, utan anslag till hyra af härför erforderlig
lokal samt för eldning, städning och belysning af samma lokal i de
fall, der sådan ej kunde beredas i kronans hus, böra anvisas; och hade
i sådant afseende ett belopp af 6,800 kronor ansetts tillräckligt.

Med anledning af hvad sålunda anförts, har upprättats förslag till
ny stat för generalitetsstaten, deri uppförts tillhopa 8,000 kronor till
hyra, eldning, belysning och städning af lokaler, skrifmaterialier och
expenser m. m. vid fördelningsexpeditionerna. Detta förslag till stat
är såsom bil. n:o 8 bifogad propositionen.

I detta sammanhang ville departementschefen erinra derom, att
den föreslagna omorganisationen af det centrala embetsverket, särskildt
genom revisionens förläggande till fördelningsintendenturerna, skulle
komma att medföra en sådan minskning af personalen vid centralmyndigheterna,
att den våning i ett till arméförvaltningens embetslokal angränsande
hus, hvilken för närvarande förhyrdes för en kostnad af
5,000 kronor om året, antagligen komme att blifva obehöflig, eller att
åtminstone fullt så stor lokal ej komme att erfordras, i följd hvaraf
såväl nämnda hyresbelopp, hvartill Kongl. Maj:t anvisat medel från
mötespassevolansfonden, eller åtminstone större delen deraf, som ock
de till utgifter för eldning, städning, belysning m. m. af samma lokal
anvisade medel, 2,100 kronor om året, komme att besparas statsverket.

Hvad anginge anslaget till artilleristaben, berördes detta anslag i
så måtto af den ifrågavarande omorganisationen af arméförvaltningen,
att den å arméförvaltningens nuvarande stat å artilleridepartementet
uppförde byråchefsassistenten och hans arfvode 1,000 kronor borde
öfverflyttas till artilleristaben. Då å denna stat dessutom för närvarande
funnes upptagen en vaktmästare med arfvode af 600 kronor, men
något skäl icke syntes förefinnas, hvarför denne vaktmästare, icke skulle
göras likstäld med vaktmästarne vid de centrala embetsverken och hafva
pensionsrätt liksom dessa, hade i det förslag till ny stat för artilleristaben,
som upprättats, hans löneförmåner upptagits lika med deras, eller
sålunda med lön 500 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor jemte
rätt till ålderstillägg. Förslag till ny stat för artilleristaben är såsom
bil. n:r 9 bifogad Kongl. Maj:ts proposition.

Hvad anginge anslaget till aflöning och rekrytering, berördes detta
i så måtto af omorganisationen, att en förändring syntes böra ega rum

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

i gällande stat för fortifikationen. Å denna stat funnes nemligen upptagna
dels en sekreterare, hvilken tillika är auditör vid Svea ingeniörbataljon,
med årlig lön af 3,000 kronor jemte två ålderstillägg å 500
kronor efter femte och tionde tjenståret, samt en kassör och redogörare
med årlig lön af 2,000 kronor jemte ålderstillägg å 500 kronor
efter femte tjenståret. Dessa tjenstebefattningar borde nemligen, om
förslaget till ny organisation af arméns förvaltning godkändes, såsom
öfverflödiga indragas. Visserligen vore de nuvarande innehafvarne af
dessa befattningar, likasom arméns personal i öfrig!, skyldige att under -kasta sig den förändring i tjenstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner,
som en omorganisation af landtförsvaret kunde göra erforderlig,
men det syntes dock icke böra ifrågasättas, att en omorganisation af
arméns förvaltning, som egentligen ej berörde fortifikationen, skulle anses
såsom en sådan omorganisation af landtförsvaret, att ifrågavarande,
å fortifikationens stat upptagna tjensteman skulle vara skyldige att låta
öfverflytta sig till de nya styrelserna och underkasta sig en tjenstgöring
af större omfattning och delvis helt annan art, än den som hittills
ålegat dem. Ifrågavarande tjenstemän syntes derför böra bibehållas
såsom öfvertalige, tills de uppnådde föreskrifven pensionsålder eller af
annan anledning lemnade sina befattningar. Då emellertid sekreteraretjensten
vid fortifikationen, med hvilken auditörsbefattningen vid Svea
ingeniörbataljon vore förenad, sålunda skulle indragas, borde i stället
å fortifikationens stat uppföras arfvode till en auditör med 500 kronor,
hvarvid dock naturligtvis borde erinras, att denne auditör icke skulle
tillsättas förr än sekreteraren vid fortifikationen afgått. från nämnda
beställning.

I nu berördt syfte borde gällande stat för fortifikationen så ändras,
att de i nämnda stat för en sekreterare, tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon,
samt för en kassör och redogörare upptagna löneförmåner,
tillhopa 5,000 kronor jemte ålderstillägg, uteslötes samt i stället i
nämnda stat uppfördes arfvode för en auditör vid Svea ingeniörbataljon
med 500 kronor; och skulle vid bifall härtill anslaget till aflöning och
rekrytering kunna minskas med 4,500 kronor.

På hvad sätt i så fall aflöning åt de nuvarande innehafvarne af
ifrågavarande båda beställningar skulle kunna beredas, komme departementschefen
att längre fram omförmäla.

Beträffande anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste
bataljonsläkarne, vore i det föregående redan omnämndt, att i arméförvaltningens
nuvarande stat finnes uppförd aflöning till en assistentläkare
å sjukvård sbyrån med 1. bataljonsläkares lön och dagaflöning,
Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Raft. 6

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

tillhopa 2,895 kronor, men att, för vinnande af öfverensstämmelse i
detta hänseende med förhållandena vid armén i öfrigt, der 1. bataljonsläkare
ej vidare förekomme, utan bataljonsläkarne vore fördelade i två
löneklasser med högre och lägre aflöning, aflöning till assistentläkaren
å den föreslagna sjukvårdsstyrelsen upptagits med allenast 1,630 kronor,
samt att med anledning häraf nu ifrågavarande anslag borde förhöjas
med skilnaden eller 1,265 kronor.

Förutom de sålunda nämnda anslagen komme äfven anslagen till
ålder stillägg och till inqvartering skostnader att beröras af de nu ifrågasatta
omorganisationsåtgärderna.

Hvad det förstnämnda af dessa anslag anginge, skulle visserligen
en mindre ökning af utgifter under detta anslag uppstå, men denna
ökning vore ej så betydande, att en förhöjning af anslaget allenast af
denna orsak syntes behöfva ifrågasättas.

Inqvarteringskostnaderna blefve deremot, såsom de approximativa
beräkningarna i bil. n:o 10 till statsrådsprotokollet utvisade, så mycket
större, att det för ifrågavarande ändamål i riksstaten anvisade anslaget
borde ökas med, i rundt tal, 7,350 kronor.

Hvad anginge öfverflyttningen af den nuvarande personalen i arméförvaltningen
till de föreslagna nya styrelserna, vore en sådan öfverflyttning
väsentligen underlättad genom kongl. kungörelsen den 28 maj 1880,
angående vilkoren för åtnjutande af de från 1881 års början faststälda
nya aflöningsförmånerna för arméförvaltningen, i hvilken kungörelse
föreskrefves, att embets- och tjensteman vid arméförvaltningen skulle
vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af förvaltningen eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kunde varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid verkets
ställning inom statsförvaltningen så förändrades, att detsamma ej längre
kunde såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med
bibehållande af den tjenstegrad och aflöning han innehade, efter den
nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål.

Hvad då först vidkomme chefen för arméförvaltningens civila
departement, generalkrigskommissarien, funnes ingen motsvarande tjenst

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

i någon af de föreslagna nya styrelserna, utan blefve det nödvändigt
att lian, derest den föreslagna nya organisationen bifölles, öfver flyttades
å indragningsstat.

Högsta gradens tjenster eller krigsrådsbefattniugarna vore enligt
den nuvarande organisationen af arméförvaltningen 3, under det att
endast 2 dylika befattningar funnes upptagna i staterna för de nya styrelserna;
men som en af ifrågavarande befattningar, enligt Kongl.
Maj:ts beslut, i afvaktan på den ifrågasatta omorganisationen uppehölles
på förordnande, kunde indragning af en krigsrådstjenst ske utan
svårighet.

2. gradens tjenst innehades för närvarande af 8 personer, nemligen
4 sekreterare, 3 kamrerare och 1 krigskassor, af h vilka dock
två af samma skäl, som nyss anfördes, hade tjensten endast på förordnande,
nemligen 1 kamrerare och krigskassören, och således vore
skyldige att återgå till de tjenster, som de innehade på stat. Motsvarande
tjenster vid de föreslagna styrelserna skulle blifva endast 5,
nemligen 3 sekreterare och 2 kamrerare, hvadan det till en början
komme att finnas 1 öfvertalig tjensteman af 2. graden, såvida organisationen
komme att träda i kraft från och med år 1899; men då en af
innehafvarne af de ifrågavarande befattningarna vore född år 1835,
kunde detta förhållande blifva af endast kort varaktighet.

Lägsta gradens tjenster skulle deremot blifva talrikare än för närvarande,
nemligen 16 (9 revisorer, 3 registratorer, 3 bokhållare och
1 notarie) i stället för 9 (4 revisorer, 3 revisorer och bokhållare och 2
bokhållare), så att det ej en gång blefve nödvändigt att förflytta någon
af de nuvarande innehafvarne af denna gradens tjenst till revisorstjenst
vid arméfördelning.

Genom sjukvårdsbyråns utbrytning från intendentsdepartementet
och bildandet af den nya sjukvårdsstyrelsen skulle icke ske någon sådan
förändring i afseende å personalen, att någon tjensteman blefve öfvertalig.

De ordinarie vaktmästarnes i arméförvaltningen antal vore nu 6 och
skulle enligt den organisation af de nya styrelserna, som föreslagits,
blifva lika många.

Det skulle således, om förslaget till förändrad organisation af arméns
förvaltning godkändes, förutom generalkrigskommissarien, finnas
allenast en tjensteman i arméförvaltningen, för hvilken motsvarande
tjenst ej kunde beredas i någon af de nya styrelserna. Dessutom skulle
en sekreterare och auditör samt en kassör och redogörare vid fortifikationen
blifva öfvertaliga. För dessa tjensteman måste alltså aflöning

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

på annat sätt beredas. I riks staten funnes under benämningen »ersättning
åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisations upptaget ett
»förslagsanslag, högst», afsedt, såsom anslagets benämning också utvisade,
att bestrida vissa före 1892 års omorganisation i vederbörande
stater upptagna aflöningsförmåner, hvilka ej i nu gällande stater återfunnes,
utan skulle utgå allenast så länge, som de personer, hvilka då
varit innehafvare af vissa befattningar, komme att i dessa befattningar
qvarstå. Det synes derför lämpligt, att de löner, tjenstgöringspenningar
och ålderstillägg, som måste utbetalas till de tjenstemän, hvilka,
enligt hvad ofvan anförts, skulle komma att blifva öfvertaliga vid den
ifrågasatta omorganisationen af arméns förvaltning, uppfördes att utgå
från detta anslag. Dessa tjenstemän voro:

sekreteraren vid arméförvalt-ningen L. R. Lindbohm .
sekreteraren vid fortifikatio-nen G. O. Lindbom .........

kassören vid fortifikationen
H. F. W. Geete..................

Födelseår.

1835

1848

1847

Lön.

3,000: —

2,500: —

2,000: —

Tjenstgörings-

penningar.

1,500: —

Ålderstillägg.

1,000: —

500: —

summa

kronor

7,500: —

1,500: —

2,500: —,

hvarvid anmärktes, att för sekreteraren, vid fortifikationen G. O. Lindbom,
oaktadt hans lön å fortifikationens stat utgjorde 3,000 kronor,
såsom lön här ofvan upptagits allenast 2,500 kronor af det skäl, att,
^enligt hvad förut ifrågasatts, å fortifikationens stat skulle uppföras arfvode
för en auditör med 500 kronor, hvarigenom alltså detta belopp
blefve tillgängligt för bidrag till aflönande af nämnde sekreterare, som
jemväl vore auditör vid Svea ingeniörbataljon. Gillades denna åsigt,
skulle alltså anslaget till »ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns
omorganisation» behöfva förhöjas med tillhopa 11,500 kronor, hvartill
departementschefen ville återkomma vid om förmälande här nedan af
nämnda anslag.

Den sammanlagda ökade årliga kostnaden för de nu ifrågasatta
organisationsförändringarna erhölles genom att från summan af följande
föreslagna anslag, nemligen till:

Statsutskottets Utlåtande N:o 5

artilleristyrelsen .................................................

fortifikationsstyrelsen ...............................

intendentur styreis en..........................................

arméns sjukvårdsstyrelse ................................

generalitetsstaten ...............................................

aidilleristaben ....................................................

intendenturcorpsen ............................................

auditörsarfvode vid Svea ingeniörbataljon
ökning’ i anslaget till ökad aflöning fö
tjenståren äldste bataljonsläkarne ........

	kronor	20,300	—
	»	16,800	—
	)>	89,000	—
	»	17,670	—
	»	132,660	—
	»	13,400	—
	»	392,894	—
		500	—
de till
	»	1,265	—
r .........	»	7,350	—
Summa	kronor	691,839	1

frånräkna summan af nedanstående nu utgående anslag,
nemligen till:

arméförvaltningen ................................

generalitetsstaten .....................................

artilleristaben ............................................

sekreterare samt kassör och redogörare

vid fortifikationen..............................

intendenturcorpsen ....................................

kronor 147,265
» 124,660

» 12,200

5,000:

356,179: — 645,304:

hvarigenom erhölles en skilnad af

kronor 46,535: —,

hvilken siffra således angåfve ökningen i utgifter, sedan den nya organisationen
blifvit genomförd. Till en början komme dock ökningen att
vara något större, emedan, såsom förut nämnts, tre öfvertaliga tjenstemäns
aflöningsförmåner måste med 11,500 kronor uppföras å anslaget
till ersättning åt vissa löntagare till följd af arméns omorganisation, en
summa, som dock redan i januari 1900, då en af dessa tjensteman
nådde pensionsåldern, skidle minskas till 6,000 kronor.

För öfrigt vore att märka, det en del omkostnader, som för närvarande
bestredes från anslaget till extra utgifter och från förenade
mötespassevolansfonden, skulle försvinna, nemligen till extra revisionspersonal
i arméförvaltningen samt till hyra, ved, ljus, städning och vaktmästare
i intendentsdepartementets våning vid nedre Munkbron, hvarigenom
de medel, som för närvarande användes härtill, sammanlagdt,
uppgående till 10,300 kronor, komme att blifva disponibla till bestridande
af andra nödvändiga statsutgifter. Den allra största delen af den
ökade kostnaden folie för öfrigt på intendent-urcorpsens omorganisation

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

som, inberäknad inqvarterings- ocb servisersättningen, ensam kräfde
en ökad utgift af 44,704 kronor ocb hvilken vore af behofvet påkallad
oberoende af den centrala förvaltningens reformering.

En annan stor utgiftspost under de äskade anslagen vore äfven
uppförandet å 4. hufvudtitelns stat af öfverfältläkarens aflöning, 8,950
kronor, deri inberäknad inqvarterings- och servisersättning, hvilken aflöning
hittills bestridts från 8. hufvudtiteln, och som för öfrigt till stor
del motsvarades af den besparing å 6,637 kronor, som, enligt hvad
längre fram skulle visas, kunde erhållas genom en omorganisation af
garnisonssjukhuset i Stockholm.

I samband med den nu framlagda kostnadsberäkningen borde
emellertid erinras derom, att ytterligare en kostnad, ehuru af öfvergående
art, komme att blifva med den föreslagna omorganisationen
förenad. På sätt i organisationsförslaget anmärktes, måste nemligen
under det första halfåret, räknadt från och med den 1 januari det år,
då de nya styrelserna skulle börja sin verksamhet, extra revisionspersonal
anställas vid dessa styrelser för att biträda vid granskningen
af det näst föregående årets räkenskaper, som skulle till dem direkt
insändas. Huru stor denna extra revisionspersonal behöfde vara, kunde
ej nu afgöras, men i hvarje fall borde den deraf föranledda kostnaden
ej blifva större, än att den kunde af tillgängliga medel bestridas.

Kongl. Majrts nu föreliggande förslag innebär, enligt utskottets
uppfattning, ett fullföljande af den på grund af 1892 års urtima Riksdags
beslut inledda utvecklingen af arméns förvaltningsväsende, i hvad
detta förslag afser utvidgande af arméfördelningschefernas förvaltningsmyndighet
samt tillämpande af principen om sjelfhushållning vid de
lägre truppförbanden.

Sjelfhushållning vid truppförbanden, i den mån sådant kan ske,
anser utskottet vara ett kraftigt medel till främjande af en sparsam
och ändamålsenlig användning af de till landtförsvarets behof anvisade
medlen, och vill utskottet dervid endast framhålla, att vid fördelningen
å truppförbanden af dertill afsedda anslag under fjerde hufvudtiteln,
det effektiva antalet man eller hästar samt det verkliga antalet tjenstgöringsdagar
under året, enligt hvad utskottet inliemtat, är afsedt att
läggas till grund för dervid förekommande beräkning.

Med ökad sjelfhushållning vid trupperna torde också uppkomma
behof af en revision, som på nära håll kan följa förvaltningen af de
till truppförbandens förfogande stälda medlen, och de betänkligheter,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

som från åtskilliga håll uttalats emot förslaget om förflyttning till
arméfördelningarna af den nu inom arméförvaltningen försiggående
första revisionen af arméns räkenskaper, kan utskottet icke dela. Ifrågasättas
kan visserligen, om icke jemväl domsrätten i anmärkningsmål
borde öfverflyttas från centralmyndigheten till arméfördelningscheferna
— och det synes som om kongl. förordningen angående behandlingen
af extra ordinarie afskrifningsfrågor och anmärkningsmål den 11 december
1830, § 8, skulle gifva anledning dertill — men utskottet har dock
ej velat hemställa om någon ändring af Kongl. Maj:ts förslag i denna
del, helst en dylik öfverflyttning, om den framdeles visar sig vara
önskvärd, lärer kunna ske i administrativ väg.

Den af vissa embetsmyndigheter uttalade farhågan, att fördelningsrevisorerna
skulle komma i osjelfständig ställning gent emot arméfördelningscheferna,
kan utskottet visserligen icke frånkänna en viss befogenhet,
och utskottet har derför velat framhålla nödvändigheten deraf
att, såsom ock, enligt hvad departementschefen meddelat, lärer vara
afsedt, deras ställning blifver i behörig författning eller instruktion
omgärdad med sådana bestämmelser, att de vid utöfvandet af sin tjenst
kunna känna sig fullkomligt sjelfständiga.

Mot förslaget att omorganisera arméförvaltningen till fyra särskilda
styrelser har utskottet hyst vissa betänkligheter, då det synts utskottet
som om detta särskiljande snarare skulle vara egnadt att försvaga
sammanhållningen mellan de olika grenarne af arméns förvaltning än
att afhjelpa den ofta öfverklagade bristen på samarbetande enhet dem
emellan. Om än bibehållandet af det centrala embetsverket, med vissa
förändringar i dess organisation — främst bland dem hela kassa- och
räkenskapsväsendets sammanförande på en byrå — möjligen kunnat
vara ändamålsenligare, anser sig utskottet, då samma mål, som man
derigenom vill uppnå, äfven bör kunna vinnas genom de instruktioner,
som lära komma att utfärdas för de särskilda styrelserna, likväl böra
biträda det föreliggande förslaget, helst detsamma i andra hänseenden
innebär väsentliga förbättringar af den nuvarande organisationen.

Beträffande detaljerna i de fyra styrelsernas organisation, har
utskottet ansett, att några smärre ändringar i förslaget böra vidtagas.
Hvad först angår de i staterna upptagna vaktmästarne, så enär
Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition (n:o 8) om förbättrade
lönevilkor för vissa vaktmästare icke af Riksdagen bifallits, har utskottet
i det förslag till stater för de särskilda styrelserna, som utskottet låtit
uppgöra (Bil. 1—4), upptagit vaktmästarnes ålderstillägg på sätt de nu utgå.

Vidare har utskottet i fråga om artilleristyrelsens sammansättning

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ansett, att revisors- och registratorsbéfattningarna utan svårighet borde
kunna, såsom för fortifikationsstyrelsen är föreslaget, bestridas af en
och samma person. Visserligen lära de till artilleri styrelsen inkommande
målens antal icke obetydligt öfverstiga dem, hvilka ingå till
fortifikationsstyrelsen, men å andra sidan torde revisorsgöromålen å
artilleristyrelsen blifva föga betungande. Dessutom lärer intet hinder
förefinnas derför att under den ordinarie revisorns och registratorns
öfverinseende och på hans ansvar uppdraga diariiföringen till en
amanuens, helst i den nuvarande arméförvaltningen alla registratorsgöromål
handhafvas af amanuens under eget ansvar. Utskottet har på
grund häraf i sitt förslag till stat för artilleristyrelsen — i stället för
af Kongl. Maj:t föreslagna 1 registratorsbefattning och 1 revisorsbefattning,
hvardera med lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar
1,200 kronor samt ålderstillägg — uppfört allenast »1 revisor, tillika
registrator», med enahanda löneförmåner och rätt till ålderstillägg.

Till arméförvaltningens juridiska biträde utgår enligt nu gällande
stat ett arfvode af 2,000 kronor om året, och enligt utskottets förmenande
bör samma ersättning vara tillräcklig för det juridiska biträde,
som för de föreslagna styrelserna kan erfordras. Då, enligt hvad
departementschefen anfört, ersättning till detta biträde beräknats i
artilleristyrelsens stat till 500 kronor, i fortifikationsstyrelsens stat till
1,500 kronor samt i intendenturstyrelsens stat till 1,000 kronor, eller
tillhopa 3,000 kronor, har utskottet ansett nedsättning kunna ega rum
i de till juridiskt biträde, amanuenser, vikariatsersättning m. m. å de
två sistnämnda styrelsernas stater uppförda belopp med 500 kronor å
hvardera staten.

I Kongl. Majrts förslag till stat för arméns sjukvårdsstyrelse har
det till 1 assistent, regementsveterinär, utgående arfvode — nu 800
kronor — upptagits till 1,200 kronor, hvilken förhöjning betingats deraf,
att assistenten ansetts skola i den nya sjukvårdsstyrelsen få ökade göromål.
Då emellertid denna ökning i göromål skulle föranledas allenast
deraf, att det militära veterinärväsendet, enligt Kongl. Maj:t,s förslag,
skulle från medicinalstyrelsen öfverflyttas till arméns sjukvårdsbyrå,
men det af Kong], Maj:t frainstälda förslag om de civila veterinärärendenas
öfverflyttning från medicinalstyrelsen till landtbruksstyrelsen
enligt kamrarnes vid behandling af riksstatens sjette hufvudtitel fattade
sammanstämmande beslut afslagits, samt båda kamrarne dervid gillat
utskottets i utlåtandet angående berörda hufvudtitel uttalade mening
derom, att det civila och militära veterinärväsendet icke borde skiljas
från hvarandra, i enlighet hvarmed det militära veterinärväsendet fort -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

farande komme att stå under medicinalstyrelsens förvaltning, har utskottet
i sitt förslag till stat för arméns sjukvårdsstyrelse upptagit förenämnda
arfvode med samma belopp som i nu gällande stat för intendentsdepartementets
sjukvårdsbyrå eller med 800 kronor.

I öfrigt har utskottet icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts
förslag och hemställer derför,

att Riksdagen må,

a) med godkännande af de i statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 14 januari 1898 angifna
grunder för förändrad organisation af arméns
centrala styrelse samt de för artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen,
intendenturstyrelsen och arméns sjukvårdsstyrelse
upprättade nya stater (bil. n:is 1—4),
äfvensom de för åtnjutande af i dessa stater upptagna
aflöningsförmåner i statsrådsprotokollet angifna
vilkor, i riksstaten för år 1899 å fjerde hufvudtiteln
uppföra följande nya anslag till nedannämnda belopp,

nemligen:

till artilleristyrelsen ...................... kronor 17,300: —

» fortifikationsstyrelsen .................. » 16,300: —

j> intendenturstyrelsen................... » 88,500: —

» arméns sjukvårdsstyrelse............ » 17,270: —;

samt

b) vid bifall härtill ur riksstaten för samma år
utesluta anslaget till arméförvaltningen 147,265 kronor.

Generalitetsstaten.

2:o. Under punkt 2:o i statsverkspropositionen angående fjerde hufvud- Angående
titeln har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, med godkännande af
den vid statsrådsprotokollet fogade nya stat för generalitetsstaten, [2.]
öka anslaget till generalitetsstaten, nu kronor 124,660, med 8,000
kronor till kronor 132,660.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom
han under näst föregående punkt utförligt yttrat sig i fråga om den
förändring i anslaget till generalitetsstaten, som enligt hans mening
borde ega rum. Till hvad der anförts vore ej annat att tillägga, än
att den förhöjning i anslaget till generalitetsstaten, som sålunda förordats,
syntes böra vidtagas, äfven om den förändrade organisationen
Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Käft. 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

af arméns förvaltning icke skulle vinna bifall, hvarvid dock borde
erinras derom, att det nuvarande anslaget till intendenturcorpsen i viss
mån berördes af den förändring i anslaget till generalitetsstaten, som
nu ifrågasattes.

Utskottet, som emot förevarande framställning ej funnit något att
erinra, får på de af departementschefen anförda skäl hemställa,

att Riksdagen må, med godkännande af bifogade
nya stat för generalitetsstaten (bil. n:o 6), öka anslaget
till generalitetsstaten, nu 124,660 kronor med 8,000
kronor till 132,660 kronor.

Generalstaben.

Angående 3:o. Kongl Maj:t har föreslagit Riksdagen att, under förutsättning

generalstaben. af bifa11 fil1 bvad urider punkten 6:o föresloges, medgifva, att från krigs[3.
] arkivariebeställningen vid generalstaben måtte frånskiljas alla till den

med samma beställning förenade redogörarebefattningen hörande göromål
och att dessa göromål måtte öfvertagas af tjensteman vid intendenturcorpsen,
samt att Kongl. Maj:t måtte på det sätt ändra gällande
stat för generalstaben, att det i denna stat för en amanuens uppförda
arfvode, 1,800 kronor, uteslötes och i stället i staten uppfördes arfvoden
till en bibliotekarie med 1,000 och till en aktuarie med 800
kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen härom anfört
följande.

I skrifvelse den 6 december 1895 hade t. f. chefen för generalstaben
framstält förslag till ombildning vid dåvarande krigksarkivariens
afgång af de å generalstabens stat uppförda krigsarkivarie- och amanuensbeställningarna.
Hans berörda förslag hade varit grundadt derpå, att
då med krigsarkivariebeställningen enligt gällande bestämmelser vore
förenadt åliggandet att vara redogörare vid såväl generalstaben som
rikets. allmänna kartverk, men det vore omöjligt för en person att
nöjaktigt fullgöra alla de sins emellan så olikartade göromål, som sålunda
ålåge krigsarkivarie!!, och då göromålens gång inom generalstaben
kräfde, att der funnes anstälda dels en bibliotekarie för vården
af biblioteket med dess samlingar och dels en aktuarie för vården
och handhafvandet af kommunikationsafdelningens vidlyftiga samling

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

af uppgifter, ritningar och planer, så borde vid krigsarkivariens afgång
krigsarkivarie- och amanuensbeställningarna vid generalstaben omskapas
till fyra särskilda beställningar, nemligen en krigsarkivarie-, en bibliotekarie-,
en aktuarie- och en redogörarebeställning, af hvilka beställningar
de tre förstnämnda borde tillsättas på förordnande och aflönas
med arfvoden på generalstabens stat, men redogörarebeställningen bestridas
af en intendent från intendenturcorpsen.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad t. f. chefen för generalstaben
sålunda hemstält, hade Kongl. Maj:t föreslagit sistlidet års
Riksdag att medgifva, dels att vid dåvarande krigsarkivariens afgång
måtte få indragas de å generalstabens stat för en krigsarkivarie uppförda
löneförmåner, 4,000 kronor jemte två ålderstillägg, samt det för
en amanuens der uppförda arfvode, 1,800 kronor, men deremot å
samma stat uppföras arfvoden, till en krigsarkivarie 2,500 kronor, till
en bibliotekarie 1,000 kronor och till en aktuarie 800 kronor, dels ock
att, för tillgodoseende af behofvet af redogörare vid generalstaben, å
intendenturcorpsens stat måtte uppföras aflöning för ytterligare en
intendent af andra klassen med angifvet belopp.

Denna proposition hade icke vunnit Riksdagens bifall till följd
deraf, att kamrarne vid behandlingen deraf stannat i skiljaktiga beslut.

Med erinran härom hade t. f. chefen för generalstaben i skrifvelse
den 28 juni 1897 ånyo upptagit frågan och dervid framhållit, att det
å ena sidan vore oundgängligen nödvändigt att från krigsarkivariebefattningen
frånskilja redogöraregöromålem men att det å andra sidan,
med hänsyn till hvad inom Riksdagen vid ärendets föregående handläggning
förekommit, icke syntes böra ifrågasättas någon förändring i
afseende å krigsarkivariens nuvarande löne- och pensions förhållanden.
Häraf blefve emellertid en följd, att vid laga förfall för krigsarkivarien
icke någon del af hans löneförmåner skulle kunna användas till vikaries
aflönande, hvarför det blefve nödvändigt antingen att bibehålla den
nuvarande amanuensen med hans nuvarande arfvode, 1,800 kronor, och
dubbla tjenstgöringsslcyldighet dels inom krigsarkivet och dels i biblioteket,
eller ock att dela denna amanuensbefattning i två befattningar,
en bibliotekariebefattning med arfvode af 1,000 kronor och en för
krigsarkivet afsedd amanuensbefattning med arfvode af 800 kronor.
Af dessa båda alternativ ansåge t. f. chefen för generalstaben, att det
senare obetingadt egde företräde. Hvad aktuariebefattningen vidkomme,
hade någon erinran mot denna befattnings behöflighet eller mot det
för densamma föreslagna arfvodet, 800 kronor, icke inom Riksdagen
förekommit. Hvad redogöraren beträffade, ansåge t. f. chefen för

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

generalstaben visserligen det lämpligaste vara, att denne tjensteman,
som skulle handhafva både generalstabens och allmänna kartverkets
betydliga anslag, vore tjensteman vid intendenturcorpsen; men då,
med hänsyn till hvad i detta afseende inom Riksdagen förekommit,
det icke skäligen borde ifrågasättas att för allenast detta ändamåls
vinnande öka intendenturcorpsens personal, ansåge sig t. f. chefen för
generalstaben böra föreslå inrättandet vid generalstaben af en redogörarebefattning
med årligt arfvode, hvars belopp syntes böra bestämmas
till 2,500 kronor, att efter 5 och 10 års tjenstgöring förhöjas med
500 kronor hvardera gången.

På grund häraf hade han hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att från krigsarkivariebeställningen vid generalstaben
måtte frånskiljas alla till redogörarebefattningen hörande åligganden; att
nuvarande amanuensbeställningen måtte omskapas till två beställningar,
nemligen en bibliotekariebeställning med arfvode af 1,000 kronor och
en arkiv-amanuensbeställning med arfvode af 800 kronor; samt att på
generalstabens stat måtte uppföras två nya beställningar, nemligen en
aktuariebeställning med arfvode af 800 kronor och en redogörarebeställning
med arfvode af 2,500 kronor, hvilket arfvode efter 5 och 10 års
tjenst skulle förhöjas med 500 kronor hvardera gången.

Öfver detta förslag hade arméförvaltningen å civila departementet
afgifvit underdånigt utlåtande och dervid förklarat sig icke hafva annat
att erinra mot förslaget, än att, då det syntes lämpligast, att intendenturcorpsen
öfvertoge skyldigheten att tillgodose behofvet af redogörare
vid generalstaben, samt, i händelse ett i annan ordning väckt förslag
om ökning af intendenturcorpsens personal och anslag blefve genomfördt,
intendenturcorpsens personal syntes blifva tillräcklig för bestridande
af äfven denna redogörarebefattning, hvad t. f. chefen för genalstaben
föreslagit i fråga om uppförande å generalstabens stat af
arfvode åt en särskild redogörare syntes kunna förfalla.

Äfven generalintendenten hade, så vidt ärendet anginge.intendenturcorpsen,
afgifvit underdånigt utlåtande öfver förslaget och dervid anfört,
att något tvifvel icke kunde råda derom, att de bestyr, som skulle
tillhöra den ifrågasatta redogörarebefattningen, skulle kunna väl tillgodoses
på det sätt, som t. f. chefen för generalstaben föreslagit, men
att emellertid befattningen, likasom öfriga dylika befattningar vid armén,
syntes böra bestridas af tjensteman vid intendenturcorpsen, hvarvid
dock borde erinras, att enär hvarken vid intendenturcorpsens nuvarande
organisation eller i det förslag till corpsens förändrade organisation,
som för närvarande förelåge, beräknats någon tjensteman, afsedd

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att bestrida redogörarebefattningen vid generalstaben, det vore nödvändigt
att, för den händelse de göromål som- tillkomme redogöraren vid
generalstaben, skulle bestridas af tjensteman vid intendenturcorpsen, å
intendenturcorpsens stat uppfördes särskilda aflöningsförmåner för en
sådan tjensteman (en intendent af andra klassen).

För egen del har departementschefen anfört, att han icke kunde
i allo biträda t. f. chefens för generalstaben förevarande förslag. Väl
vore han ense med honom i fråga om nödvändigheten att från den
nuvarande krigsarkivariebefattningen vid generalstaben frånskilja alla
de åligganden, som tillkomme honom såsom redogörare, äfvensom i
fråga om behofvet af de föreslagna bibliotekarie- och aktuariebefattningarna;
och åberopade han i dessa hänseenden hvad han, då frågan
nästlidet år inför Kongl. Maj:t anmäldes, derom anförde. Deremot
kunde han icke tillstyrka t. f. chefens för generalstaben förslag om inrättande
vid generalstaben af en arkiv-amanuensbeställning eller om
uppförande å generalstabens stat af arfvode åt en redogörare. I det
förslag till ombildning af generalstabens civilmilitära personal, som
t. f. chefen för generalstaben framstälde i sin förut omförmälda skrifvelse
den 6 december 1895, hade någon arkiv-amanuensbeställning icke
varit upptagen, och det skäl, som t. f. chefen för generalstaben nu anfört
för behofvet af en dylik beställning, syntes icke öfvertygande.
Detta skäl skulle nemligen vara, att, vid förfall för krigsarkivarien,
någon del af hans aflöningsförmåner icke skulle kunna användas till
aflönande af vikarie och att det derför vore nödvändigt att vid hans
sida sätta en amanuens, som vid dylikt förfall kunde uppehålla krigsarkivariebefattningen.
Detta syntes dock icke vara nödvändigt, enär det
icke borde möta något hinder att af generalstabens besparingar eller,
om så skulle erfordras, af andra medel bereda godtgörelse åt den person,
som vid påkommande förfall för krigsarkivarien erhölle förordnande
att uppehålla hans befattning.

Hvad anginge redogörarebefattningen, vidhölle departementschefen
den mening, han nästlidet år uttalade, nemligen att denna befattning
lämpligast borde uppehållas af tjensteman vid intendenturcorpsen. Att,
såsom då ifrågasattes, för detta ändamål inrätta en ny intendentsbeställning
af andra klassen vid intendenturcorpsen, ansåge han sig dock nu
icke böra obetingadt vidhålla. Skulle nemligen det förslag till omorganisation
och utvidgning af intendenturcorpsen, som i det föregående omförmälts
och hvarom här nedan under punkt 6:o förslag komme att framläggas,
vinna bifall, borde något hinder icke möta att med den sålunda
betydligt tillökade personalen vid intendenturcorpsen uppehålla äfven

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
ökning af
detta anslag.

[4-]

ifrågavarande redogörarebeställning. Skulle deremot nämnda förslag
icke godkännas, blefve det nödvändigt, antingen att, på sätt departementschefen
förra året tillstyrkte och äfven nu förordade, intendenturcorpsen
för uppehållande af ifrågavarande redogörarebeställning tillökades
med en intendentsbeställning af andra klassen och således aflöningsförmåner
för en dylik beställning uppfördes å intendenturcorpsens
stat, eller ock, om detta icke godkändes, att å generalstabens stat uppfördes
aflöningsförmåner åt en redogörare, hvilka förmåner lämpligen
kunde bestämmas till 2,500 kronor om året.

Utskottet, som i hufvudsak tillstyrker bifall till den förändring i
intendenturcorpsens organisation, som af Kongl. Maj:t i punkten 6:o
under denna hufvudtitel föreslagit, samt icke har något att erinra mot
hvad i förevarande punkt blifvit ifrågasatt hemställer,

att Riksdagen måtte, under förutsättning af bifall
till hvad utskottet här nedan under punkt 6:o föreslår,
medgifva, att från krigsarkivariebeställningen vid generalstaben
må frånskiljas alla till den med samma
beställning förenade redogörarebefattningen hörande
göromål, och att dessa göromål må öfvertagas af
tjensteman vid intendenturcorpsen, samt att Kongl.
Maj:t må på det sätt ändra gällande stat för generalstaben,
att det i denna stat för en amanuens uppförda
arfvode, 1,800 kronor, uteslutes och i stället i staten
uppföras arfvoden till en bibliotekarie med 1,000 kronor
och till en aktuarie med 800 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till generalstaben i riksstaten uppföras
med oförändradt belopp.

Artilleristaben.

4:o. I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t under fjerde hufvudtiteln
i punkt 4:o föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad under punkt
l:o föreslagits, med godkännande af den vid statsrådsprotokollet fogade
nya stat för artilleristaben, öka anslaget till artilleristaben, nu kronor
12,200, med 1,200 kronor till kronor 13,400.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Till stöd för denna framställning har departementschefen åberopat
hvad han derom i sammanhang med förslaget till ny organisation af
arméns förvaltning under punkt l:o anfört och som här ofvan linnes
återgifvet.

Utskottet har emot ifrågavarande framställning ej funnit skäl till
annan erinran, än att det i den föreslagna staten under anmärkning 2
intagna stadgande, att vaktmästarens lön skulle efter tio års tjenst
höjas med ett andra ålderstillägg å 100 kronor, torde böra utgå, enär
Kongl. Maj:ts särskilda proposition om medgifvande af dylik förmån åt
en del andra vid embetsverken i hufvudstaden anstälda vaktmästare
icke vunnit Riksdagens godkännande.

Utskottet hemställer,

att, vid bifall till hvad utskottet under punkt l:o
härofvan hemstält, Riksdagen må, med godkännande
af bifogade förslag till stat för artilleristaben (bil.
n:o 7), öka anslaget till artilleristaben, nu 12,200 kronor,
med 1,200 kronor till 13,400 kronor.

Aflöning och rekrytering.

5:o. I punkten 5:o under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen:

a) att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag
till stat för Gotlands trupper, medgifva, att Gotlands infanteriregemente
och artillericorps måtte omorganiseras på sätt nämnda stat
utvisade, äfvensom att under öfvergångstiden å staten uppkommande
besparingar finge användas till bekostande af erforderlig nyuppsättning
af munderingspersedlar och anskaffning af stamhästar samt till uppförande
för artillericorpsen af stall och ridhus;

b) att medgifva, att Kongl. Maj:t måtte på det sätt ändra gällande
stater för Första Svea och Vendes artilleriregementen samt Gotlands,
Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser, att lönen på stat för de vid
dessa regementen och corpser anstälda rustkammarsmeder, gevärshandtverkare
och stockmakare skulle från och med år 1899 utgå med 700
kronor;

Angående
ökning af
detta anslag.

[5.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

c) att, vid bifall till livad under l:o föreslagits, medgifva, att
Ivongl. Maj:t måtte på det sätt ändra gällande stat för fortifikationen,
att de i samma stat för en sekreterare, tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon,
samt för en kassör och redogörare upptagna löneförmåner,
tillhopa 5,000 kronor jemte ålderstillägg, uteslötes och i stället i nämnda
stat uppfördes arfvode åt en auditör vid Svea ingeniörbataljon med
500 kronor;

d) att, vid bifall till hvad under a), b) och c) föreslagits, öka anslaget
till aflöning och rekrytering, nu kronor 8,495,500, med kronor
39,370 till kronor 8,534,870.

Angående framställningar under a) här ofvan har departementschefen
till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom t. f. chefen för
generalstaben i skrifvelse den 30 november 1896 uttalat sig för nödvändigheten
bland annat af en förändrad organisation af truppförbanden
å Gotland i syfte att dels tillgodose mobiliseringsbehofvet af stamanstäld
och f. d. stamanstäld personal och dels möjliggöra fredsöfningarnas
ändamålsenliga bedrifvande, och hade t. f. chefen för generalstaben
i sådant afseende anfört följande.

Vid den organisation af trupperna på Gotland, som genomfördes
år 1886, hade infanteri- och artillerivapnen åtskilts. Infanteriet hade
organiserats såsom ett regemente på i fredstid 2 bataljoner med en
officerscorps, afsedd att i krigstid lemna befälhafvare äfven för reservoch
depotafdelningar samt landstormskompanier, med en fast underofficerscorps
samt med en stamtrupp af 140 man underbefäl och 40
menige. Artilleriet hade organiserats såsom en särskild corps på i
fredstid 2 liniebatterier å 6 kanoner och 1 fästningskompani, med en
ytterst svag befälskader samt en stamtrupp af 25 man underbefäl och
75 menige, men utan stamhästar.

Genom den förbättrade härordningen af år 1892 hade värnpligtsbestämmelserna
för Gotland ändrats derhän, att öfningstiden, som dittills
varit fördelad på 3 år, hvarigenom det varit möjligt att under
regementsmötet inkalla 3 beväringsklasser, fördelades på 2 år, hvarjemte
de å Visby sjömanshus inskrifne värnpligtige tilldelades flottan.
Följderna häraf hade visat sig deruti, att genom borttagandet af den
tredje beväringsklassen från fredsöfningarna den vid regementsmötet
närvarande styrkan, oaktadt både första och andra beväringsklasserna
deltoge uti ifrågavarande möte, vore så ringa, att icke ens en bataljon

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

kunde vid infanteriet nöjaktigt sammansättas och. öfvas och om regementsutbildning
således icke kunde varda tal. Dertill komme, att den
år 1886 beslutade organisationen visat sig i så måtto förfelad, att vid
infanteriet de 40 menige icke kunde räcka till att rekrytera de 140
korpralerna, bland hvilka afgången vore ganska stor, till följd hvaraf
äfven största delen af de menige utgjordes af rekryter och allt för
många af korpralsbeställningarna vore vakanta; att, till följd af artillerikaderns
ringa styrka, infanteri officerare måst beordras upprätthålla tjensten
vid artilleriet; att artilleristamtruppen vore för liten för att mobiliseringsbehofvet
af stamanstälda och f. d. stamanstälda skulle kunna
tillgodoses; samt att, till följd af bristen på stam hästar, artillericorpsens
utbildning blefve underhaltig.

Då sålunda Gotlands försvarsorganisation hvarken qvantitativt eller
qvalitativt förmådde motsvara de fordringar, den vore afsedd att fylla,
vare sig med hänsyn till möjligheten af fredsöfningarnas ändamålsenliga
anordnande och bedrifvande eller med hänsyn till möbiliseringsbehofvet,
vore det nödvändigt tillse, genom hvilka medel försvaret inom denna
vår för såväl neutralitetsbrott som fiendtlig ockupation i händelse af
krig mest utsatta provins skulle kunna nödtorftigt upphjelpas.

De åtgärder, genom hvilka de största olägenheterna kunde afhjelpas,
hade synts t. f. chefen för generalstaben vara, bland annat:

att, då i hvarje fall linietrupper icke kunde uppställas på Gotland
till nämnvärdt större antal, än hittills beräknats, öns försvar måste,
i motsats till å fastlandet, grundas på landstormens uppträdande med
de fåtaliga linietrupperna såsom stöd, hvadan landstormens användande
så mycket som möjligt redan i fredstid borde förberedas;

att, enär försvaret af Gotland måste utföras med i hufvudsak lösligt
organiserade och svagt utbildade infanteritruppförband, det vore af
så mycket större vigt och betydelse, att artilleriet erhölle en så fullständig
organisation och nöjaktig utbildning som möjligt och i dessa
afseenden i det närmaste likstäldes med artilleriet på fastlandet, hvarvid
den derför erforderliga ökningen af officersbeställningarna borde,
för att minska kostnaderna, kunna i någon mån ske genom att dylika
beställningar öfverfördes från infanteriet till artilleriet;

att infanteriet, i sammanhang med öfverföring af en del officersbeställningar,
förseddes med ökad stamtrupp till sådan styrka, att tillgången
på stamanstälda och f. d. stamanstälda infanterister måtte
kunna beräknas vid mobilisering fylla det afsedda behofvet vid de
truppförband af infanteriet, hvilka enligt organisationen skulle uppsättas,
och derjemte afgifva någon mindre del till stam åt landstormsBih.
titt Riksd. Rent. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Käft. 8

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

kompanierna, äfvensom att de menige stamanstäldas antal blefve något
så när proportionerligt till antalet underbefäl, så att afgången bland
detta kunde tillbörligen fyllas med examinerade menige, ocli att fredsöfningarna
måtte kunna med erforderlig styrka bedrifvas; samt

att, i sammanhang med ofvan nämnda förändringar uti infanteriets
och artilleriets organisation, sådana rättelser uti de för de båda vapnen
hittills gällande stater vidtoges, hvilka erfarenheten visat vara önskvärda.
Härjemte hade t. f. chefen för generalstaben i detta sammanhang
jemväl uttalat sig angående nödvändigheten af, att det fasta försvaret
å Gotland ordnades.

Utgående från dessa förutsättningar, hade t. f. chefen för generalstaben
ansett, att de erforderliga organisationsförändringarna skulle i
hufvudsak blifva följande.

Den förut antydda omöjligheten att med den nu befintliga stamtruppen
hålla underbefälsgraderna vid Gotlands infanteriregemente fylda,
tillika med nödvändigheten att för truppförbandens utbildning under de
årliga regementsmötena förfoga öfver ett så pass stort antal menige,
att" de truppförband, som skulle öfvas, verkligen måtte kunna uppsättas
med ett minimum af styrka, hvilket ej med den nuvarande stamstyrkan
läte sig göra, fordrade dels en ökning af stamtruppen, dels en
sådan reglering af förhållandet mellan antalet underbefäl af manskapet
och antalet menige, att det förra inskränktes till nätt och jemt det af
mobiliseringsplanerna betingade behofvet vid infanteriet och de trängafdelningar,
hvilka på Gotland äfven måste uppsättas af infanteriet,
under det återstoden af den ökade stamtruppen utgjorde en så mycket
större tillgång på stamutbildadt manskap i ledet och tillika vore en
reserv för fyllandet af befintliga luckor bland underbefälet och skulle
möjliggöra en tilldelning af något stammanskap till uppbådade landstormsafdelningar.
Enligt beräkningar, gjorda med hänsyn till behofvet
af stamtrupp såväl vid mobilisering som vid de årliga regementsmötena,
borde den nuvarande manskapsstyrkan, spelet oberäknad!,, ökas från
180 till 400 man, eller med 220 man.

Vidare blefve det nödvändigt, särskildt med hänsyn till Gotlands
försvarskrafters, från hären å fastlandet fristående mobilisering, att öka
antalet af vissa beställningar, så att mobiliseringsbehofvet för infanteritruppförbanden
skulle kunna fyllas, hvartill komme, att sjukvårdsbeställningsmän
måste beräknas äfven för landstormsafdelningarna, hvilka,
såsom ofvan vore nämndt, för Gotlands försvar skulle hafva en vida
större betydelse än på fastlandet. Af nu antydda skäl borde antalet
såsom sjukvårdssoldater utbildade menige ökas från 8 till 16 såsom

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

vid ett infanteriregemente å fastlandet. Vidare borde spelet, för fyllandet
af mobiliseringsbehofvet vid linie-, depot- och trängafdelningarna,
ökas med 7, hvilka lämpligen torde kunna tilldelas den lägre trumslagare(hornblåsare-)aflöningen,
i samband hvarmed anslaget till musiken, liksom
vid infanteriregementena å fastlandet, borde ökas från 1,000 till 2,000
kronor, hvilken ökning vore så mycket mer af behofvet påkallad, som,
i olikhet med vid indelta armén, inga anslag i form af indragna rotar
här funnes. Äfven en regemetsväbel-beställning ansåges böra, i likhet
med vid infanteriregementena å fastlandet, tillkomma, helst behofvet af
en sådan redan under fredsöfningarna vore oafvisligt, hvadan ock årligen
en underofficer beordrats förrätta tjensten. En ökning af den å
stat anstälda militära läkarepersonalen vore äfven af behofvet påkallad.
För närvarande funnos endast 1 regements- och 1 bataljonsläkare å
stat, båda med tjenstgöringsskyldighet äfven vid artillericorpsen, och
den förre derjemte med skyldighet att besörja sjukvården vid sjukhuset
i Visby. Af det vid mobilisering erforderliga antalet läkare kunde på
sin höjd ett par påräknas af de å ön bofasta civila läkarne, hvadan
en ökning redan af denna omständighet vore motiverad. Härtill komme,
att behofvet af ytterligare en läkare gjorde sig gällande äfven i fredstid,
enär öfningarna samtidigt försigginge på tre ställen: Visborgs slätt,
Visby och Martebo skjutfält (eller vid Fårösund). En extra läkare hade
derför under mötestiden årligen måst sändas till Gotland.

Den vida större betydelse, som landstormen hade på Gotland än
på fastlandet, fordrade, att så mycket som möjligt i fredstid gjordes
för att förbereda densammas användande vid krigstillfällen. Härtill
hörde, dels att inom de särskilda kompaniområdena upprättades mindre
förrådsbodar till förvar af för landstormen erforderliga gevär och ammunition
samt de oeftergifligaste utrustningspersedlarna, såsom fälttecken,
hufvudbonader, bröd- och ammunitionspåsar, äfvensom några
arbetsredskap, hvilka förrådsbodar kräfde ett penningbelopp till ersättning
åt tillsyningsmännen, dels att, i den mån medel kunde beredas,
frivilliga skjut- eller andra öfningar borde, der så läte sig göra, anordnas
med landstormsmännen. För ofvan nämnda landstormsändamål
borde i regementets stat uppföras under rubrik »Lan d sto rm en» ett belopp
af 3,000 kronor, och borde kostnaderna för uppförandet af förutnämnda
förrådsbodar, hvilkas antal, då utom en inom hvarje kompaniområde
äfven en å Fårösund och en å Vamlingbolandet torde böra finnas, uppginge
till 10, kunna bestridas med besparingar å staten under tiden
för öfvergången till den nya organisationen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Å andra sidan borde det, under förutsättning af infanteristamtruppens
föreslagna ökning och den förut såsom nödvändig antydda ökningen
af såväl befäl som stamtrupp vid artillericorpsen, varda möjligt
att åstadkomma en kostnadsminskning genom indragning af en del
befälsbeställningar vid infanteriregementet. Visserligen kunde det vid
första påseendet synas mindre välbetänkt att i något afseende minska
tillgången på befäl, men dervid borde bemärkas, att frågan här gälde
att med så liten, kostnadsökning som möjligt gifva den för Gotlands
försvar ytterst vigtiga artillericorpsen den bästa möjliga organisation.
De befälsbeställningar, hvilka under angifna förutsättning och med
behörigt afseende fästadt vid linie-, depot-, träng- och landstormsafdelningarnas
mobiliseringsbehof, syntes kunna indragas vid infanteriregementet,
vore 5 kaptener af 2. klass, 2 löjtnanter af 1. klass, 3 löjtnanter
af 2. klass (bland hvilka en i militärbefälhafvarens stab tjenstgörande
regementsadjutant skulle ersättas med en subalternofficer vid
artillericorpsen), 2 underlöjtnanter, 16 korpraler och 4 vicekorpraler.

Beträffande Gotlands artillericorps hade t. f. chefen för generalstaben
anfört, att den undantagsställning med hänsyn till såväl befäls- och
stampersonalens styrka som befälets aflöningsförmåner m. m., hvilken
nämnda corps för närvarande intoge i förhållande till artilleriet å fastlandet,
icke kunde motiveras, då kompetensvilkoren för befordran vore
desamma och artillericorpsen, af förut antydda skäl, obestridligen måste
vara i fullt ut lika tjenstdugligt skick, hvarför krigsförberedelsen måste
af befälet här kräfva samma slags och lika intensiv tjenstgöring som
vid artilleriet på fastlandet.

En naturlig följd af dessa förhållanden vore derför:
att löneförmånerna inom de särskilda lönegraderna och för de särskilda
befattningarna bringades till öfverensstämmelse med motsvarande
förmåner vid fastlandsartilleriet;

att antalet beställningar inom de olika lönegraderna reglerades med
hänsyn dels dertill, att förhållandet mellan olika grader icke blefve allt
för mycket ogynsammare för befordran än vid fastlandsregementena,
och dels dertill, att mobiliseringsbehofvet måtte kunna fyllas utan tillgripande
af ett så stort antal befordringar från lägre grader, att erforderliga
förgångsmän af menige stamanstälda icke komme att finnas;

att stamstyrkan ökades så mycket, att dels afgången bland underbefäl
och beställningsmän måtte kunna ersättas med examinerade menige,
och dels mobiliseringsbehofvet af stamanstälda och f. d. stamanstälda
måtte vara i någon mån tillgodosedt;

att stamhästar tilldelades artillericorpsen, hvarmed följde tillsättan -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

det af en veterinär på stat samt uppförande af arfvoden till stallmästare
och hofslagaresoldater; samt

att i öfrigt beloppen af en del särskilda anslag beräknades efter
samma proportion till styrkan som vid det öfriga artilleriet.

Med hänsyn till såväl mobiliserings- som fredstjenstgöringsbehofvet
borde corpsens befälspersonal utgöras af 1 chef (öfverstelöjtnant eller
major) — hvilken, i likhet med regementsofficerarne vid fältartilleriet,
borde förses med två tjenstehästar — 3 batteri-(kompani-) chefer och
1 tygförråd sofficer (3 kaptener af 1. och 1 kapten af 2. klassen), 7
löjtnanter af 1. klassen, 4 underlöjtnanter, 1 bataljonsveterinär, 3 styckjunkare,
8 sergeanter af 1. klassen, 1 stabstrumpetare, 11 förste
konstaplar och 15 andre konstaplar; och borde, i likhet med på fastlandet,
dagaflöning för officerare och underofficerare beräknas för hela
året. Tygstaten borde enligt enahanda grunder utgöras af 1 förrådsförvaltare,
1 handtverksmästare och 1 rustkammarsmed.

Något skäl, hvarför icke vid Gotlands artillericorps skulle finnas
lika många kaptenslöner af 1. klassen som antalet batterier och kompanier,
då så vore förhållandet vid fastlandsregementena, borde icke
rimligen kunna anföras. Dessutom vore en särskild förrådsofficer på
Gotland nödvändig i betraktande af den jemförelsevis stora depot af
tyg-, ammunitions- och gevärspersedlar, som med hänsyn till öns isolerade
läge der måste äfven i fred finnas, hvarför en kaptensbeställning
af 2. klassen fortfarande syntes böra bibehållas. Hvad ökningen
af subalternofficersgraderna vidkomme, så föranleddes den dels af mobiliceringsbehofvet
för artillericorpsen, dels deraf, att, då militärbefälliafvaren
skulle inspektera artillericorpsen till personal, hästar och materiel
m. m., det syntes lämpligt utbyta den i hans stab enligt gällande
stat tjenstgörande infanteriadjutanten mot en artilleriadjutant, på det
att han måtte ega tillgång till en tekniskt bildad officers biträde, och
dels deraf, att tjenstgöringen vid artillericorpsen, trots dess nuvarande
ringa stamstyrka, icke hittills kunnat uppehållas, utan tidtals infanteriofficer
måst beordras att tjenstgöra vid artilleriet. Förhållandet 7 till
4 mellan antalet löjtnanter och underlöjtnanter vore dock fortfarande
något mindre gynsamt för avancementet än vid det öfriga artilleriet.

Antalet underofficerare vore beräknadt för fredsbehofvet, hvaremot
bristen enligt mobiliseringsbehofvet borde fyllas genom befordran från
lägre grad.

Behofvet af stabstrumpetare utgjorde vid mobilisering två, af hvilka
en ansåges böra finnas på stat och den andre tillsättas genom befordran
vid mobilisering.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Af konstaplarne vore enligt nu gällande stat 5 förste, 8 andre och
12 vicekonstaplar. Sistnämnda grad och titel vore i hög grad olämplig
såsom endast för Gotland förekommande och såsom medförande,
oaktadt samma kompetensvilkor, lägre tjensterang än andra konstaplars,
hvilket vid numera icke sällan förekommande tjenstgöring med det
öfriga artilleriet förefölle vicekonstaplarne synnerligen förhatligt, i synnerhet
som de, till följd af befälets vid artilleri corps en ringa antal,
oftast finge bestrida så vigtiga befattningar som t. ex. en kanonbefälliafvares
(vid det öfriga artilleriet en sergeants- eller förste konstapelsbefattning).
Dessutom hade det visat sig svårt, för att icke säga
omöjligt, att med nuvarande låga aflöning för denna grad hålla densamma
fulltalig, i synnerhet som utsigten till vidare befordran vore
dålig, då af corpsens samtliga konstaplar endast 1 -> utgjordes af förste
konstaplar, under det att vid det öfriga artilleriet förste konstaplarne
utgjorde hälften af hela antalet. Af dessa skäl och med hänsyn till
fredsbehofvet ansåges kon stapelsantalet böra bestämmas till 26, af hvilka
11 förste konstaplar, nemligen 4 vid hvarje batteri och 3 vid fästningskompaniet,
och de öfriga 15 andre konstaplar. Bristen enligt mobiliseringsbehofvet,
hvilken komme att ökas med bristen i sergeantsgraden,
måste fyllas genom befordran från lägre grad.

Såväl till följd af sistnämnda förhållande som med hänsyn dels
till behofvet af beställningsmän och öfriga stamanstälda vid mobilisering,
dels till angelägenheten att åvägabringa en sådan proportion mellan
totalstyrkan och antalet underbefäl och beställningsmän, att afgången
bland de senare kunde med någon grad af sannolikhet fyllas, måste
artillericorpsens stamstyrka ökas; och hade gjorda beräkningar gifvit
vid handen, att den minsta styrka, till hvilken den nuvarande stammen,
100 man, måste uppbringas, för att nu nämnda mål skulle vinnas, vore
140 man.

Förutom de ofvan nämnda 11 förste konstaplarne och 15 andre
konstaplarne, syntes det vara nödvändigt, derest fredstjenstgöringen
skulle behörigen kunna upprätthållas och mobiliseringsbehofvet af beställningsmän
fyllas af stamanstälda och f. d. stamanstälda, att i den
föreslagna stamstyrkan, 140 man, inginge 4 sjukvårdssoldater, 2 liofslagaresoldater,
3 handtverkssoldater och 5 trumpetare. Sjukvårdssoldaterna
behöfde sålunda ökas med 2, hofslagaresoldaterna skulle tillkomma,
de nuvarande 3 batterihandtverkarne utbytas, i likhet med hvad
redan skett vid det öfriga artilleriet, mot lika många handtverkssoldater,
och trumpetarne ökas med 3. Beträffande de sistnämnda, hvilkas föreslagna
antal äfven betingades af gällande exercisreglemente, torde af

Statsutskottets Utlåtande N:o

besparingsskäl den olikheten mot förhållandena vid fastlandsregementena
fortfarande kunna bibehållas, att inga batteritrumpetare af sergeants
grad tillsattes, men deremot de 5 afdelningstrumpetarne, jemte aflöningsförmåner
i likhet med afdelningstrumpetare vid fastlandsregementena,
äfven tilldelades såsom hittills 80 öres dagaflöning. Till musikinstruments
anskaffning och underhåll borde anslås 400 kronor, utgörande
hälften af motsvarande anslag vid ett artilleriregemente å fastlandet.

Dagaflöning för samtliga officerare och underofficerare samt stabstrumpetaren
och afdelningstrumpetarne borde af förut angifna skäl i
corpsens stat upptagas för 365 dagar, beklädnadsersättning för samtliga
underofficerare och stabstrumpetaren till samma belopp som vid
det öfriga artilleriet samt lönetillägg å 12 kronor för alla sergeanter i
likhet med förhållandet vid det öfriga artilleriet.

I likhet med vid det öfriga artilleriet borde batteri- (kompani-)
chefsarfvodet höjas från 400 till 600 kronor; ett arfvode för stallmästaren
borde tillkomma och kunde lämpligen bestämmas till hälften af ett dylikt
arfvode vid ett artilleriregemente å fastlandet, eller till 400 kronor;
informationsofficerens arfvode borde sättas lika högt som vid det öfriga
artilleriet och sålunda höjas från 450 till 500 kronor; regementsadjutanten
borde, liksom vid artilleriet å fastlandet, tilldelas ett arfvode
af 400 kronor, så mycket mer berättigadt, som adjutanten här förrättade
samma tjenst som en regemetsqvartermästare, och de båda informationsunderofficerarnes
arfvoden borde höjas till 100 kronor hvardera.

Manskapets löner, konstaplarnes och beställningsmännens arfvoden,
hand tve rkssoldaternas kommenderingstilläggsamtrekryteringskostnaderna
syntes böra i allo uppföras i staten enligt samma grunder, som gälde
vid det öfriga artilleriet; likaså de »särskilda anslagen», hvarvid Vaxholms
artillericorps torde kunna tjena till förebild med den skilnad,
att något anslag till bibliotek icke vore erforderligt, då militärbiblioteket
i Visby kunde för artilleriets behof.anlitas, hvaremot, såsom hittills,
ett anslag af 150 kronor till sjukvård åt manskapet vid stamtruppen
å länslasarettet i Visby syntes böra i staten uppföras.

För nävarande funnes vid artillericorpsen inga stamhästar. Antalet
legda hästar bestämdes åligen genom generalorder, och för år 1896
hade detta antal varit bestämdt till högst 30 vid rekryt- och konstapelskolorna,
högst 50 under regementsöfningarna samt högst 106
under marsch- och skjutöfningarna, allt under förutsättning, att dertill
anvisade belopp, tillsammans 6,000 kronor, icke öfverskredes. Dessutom
hade under åren 1895 och 1896 ytterligare anvisats 400 kronor
till legning af hästar för artillericorpsens deltagande i gemensamma

Statsutskottets Utlåtande N:o

fälttjenstöfningar med infanteriregementet. Medan batterierna på fastlandet
disponerade 80 hästar under regementsöfningarna, hade sålunda
hästantalet per batteri å Gotland, utom under marsch- och skjutöfningar,
utgjort endast 25, och hade kostnaden härför under år 1896 utgjort
ofvan nämnda 6,400 kronor jemte 2,442 kronor 65 öre för furragering,
skoning m. m., eller tillsammans 8,842 kronor 65 öre. Genom anskaffning
af stamhästar skulle undervisningen högst väsentligt underlättas,
utbildningen i rekryt- och konstapel skolorna göras mer fältmessig, kommendering
för genomgående af ridkurs på fastlandet icke behöfva förekomma
och förflyttningar af materielen mellan förråden kunna verkställas
utan särskild kostnad. Anskaffades 20 stamhästar och legdes
10 hästar under 40 dagar (rekryt- och konstapelskolans sommaröfningar)
samt 50 hästar under 22 dagar för beväringsrekryternas samöfning
med stammen, hvilket sistnämnda antal borde under 8 dagars
marsch- och skjutöfningar samt fälttjenst ytterligare ökas med 60
hästar, blefve den årliga kostnaden för hästar vid corpsen:

för remontering och skoning af samt medikament åt 20 stamhästar,

å 80 kronor per häst ....................................................... kr. 1,600: —

» utfodring af 20 stamhästar å 1 krona per häst om

dagen .................................................................................... » 7,300: —

» legning samt utfodring af 10 hästar under 40 dagar

å 4 kronor per häst om dagen..................................... .» 1,600: —

» legning samt utfodring af 50 hästar under 22 dagar,

å 4 kronor per häst om dagen............ ........................ » 4,400: —

» legning samt utfordring af 60 hästar under 8 dagar,

å 4 kronor per häst om dagen.................................... » 1,920: —

Summa kronor 16,820: —

Kostnaderna för första hästuppsättningen samt för åstadkommande
af stall och ridhus syntes kunna bestridas med besparingar å staten
under tiden för öfvergången till den nya organisationen.

Gent emot ofvan angifna ökningar svarade följande indragningar
och anslagsminskningar å artillericorpsens nuvarande stat, nemligen:
1 löjtnantsbeställing af 2. klassen och 3 sergeantsbeställningar af 2.
klassen samt''4 subaltern officers-, 12 vicekonstapels-och 3 batterihandtverkarearfvoden,
hvarjemte å tygstaten skulle indragas 1 tygofficers-,
1 tygförvaltare- och 2 gevärshandtverkarelöner, hvartill komme, att de
särskilda anslag, som berörde undervisningsväsendet, skulle minskas
med 100 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

De kostnader, som föranleddes af den förslagna hästlegningen, betingade
ingen ökning af anslaget.

I öfverensstämmelse med de grunder, lian sålunda angifvit, hade
t. f. chefen för generalstaben låtit utarbeta förslag till nya stater för
Gotlands infanteriregemente och artillericorps samt verkställa beräkning
af de ökade kostnader, som den föreslagna organisationens genomförande
skulle medföra; och utvisade denna beräkning, att den ökade
årliga kostnaden skulle uppgå till 77,524 kronor 80 öre.

Öfver detta förslag hade, enligt hvad departementschefen vidare
anförde, arméförvaltningen å artilleri-, intendents- och civila departementen
afgifvit utlåtande samt dervid anfört hufvudsakligen, att det
hade synts arméförvaltningen, som om nuvarande två stater för truppförbanden
å Gotland borde sammanföras till en stat för Gotlands försvar
skr after, hvilken, i betraktande af innehållet, lämpligen borde fördelas
i följande fyra grupper, nemligen:

I. Militärbefälhafvare med stab och civil personal;

II. Infanteriregementet;

III. Artillericorpsen; samt

IV. Särskilda anslag.

I t. f. chefens för generalstaben förslag hade förutsatts, att chefen
för artillericorpsen, såsom hittills, skulle, i egenskap af tygmästare, vara
chef för tygstaten på Gotland. Denna anordning borde betraktas såsom
en nödfallsåtgärd, som medförde väsentliga olägenheter, men hvilken
man för närvarande nödgats, detta oaktadt, tillgripa på grund af den
knappa tillgången på året om tjenstgörande officerare. Inom det öfriga
artilleriet egde ett motsvarande förhållande rum endast å Karlsborg
och i Landskrona. A sistnämnda ort vore emellertid anordningen
af tillfällig natur och afsedd att inom kort upphöra; å Karlsborg berodde
den helt och hållet på det ytterst ringa antalet officerare vid
den der förlagda artillericorpsen. Arméförvaltningen ansåge derför, att
en af kaptenerna vid Gotlands artillericorps borde, på samma sätt som vid
artilleriregementena på fastlandet (utom Första Svea artilleriregemente)
och Vaxholms artillericorps, påräknas såsom tygmästare i stället för
tygförrådsofficer, och torde i sådant fäll för honom böra tillkomma ett
arfvode, hvilket lämpligen syntes kunna bestämmas till samma belopp
som vid Vaxholms artillericorps eller hälften af hvad vid de nybildade
regementena å fastlandet utginge, eller således 300 kronor.

Bill. till Ritad. Prål. 18H8. 4 Snut!. 1 Afd. i) Haft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

I t. f. chefens för generalstaben förslag vore vidare tygstaten upptagen
till 1 förrådsförvaltare, 1 handtverksmästare och en rustkammarsmed.
Behofvet af ordinarie arbetskrafter vid tygverkstäderna vore
emellertid icke i erforderlig grad tillgodosedt med endast en handtverkmästare.
I förhållande till artilleriregementena å fastlandet, hvilka
alla (utom Första Svea) hade 6 handtverksmästare, borde Gotlands
artillericorps hafva 2 sådana, på det att materielens iståndssättande
efter öfningar måtte kunna ske i rätt tid och dess underhåll icke genom
användande af extra arbetare i allt för stor utsträckning blifva mer
än nödigt kostsam. Med anledning häraf borde å Gotlands artillericorps’
tygstat tillkomma ytterligare en handtverksmästare och således
för honom uppföras lön med 700 kronor och kommunionspenningar
med 5 öre. Den kostnadsökning, som genom dessa af arméförvaltningen
föreslagna förändringar skulle uppkomma, tillhopa 1,000 kronor 5 öre,
kunde emellertid, enligt arméförvaltningens åsigt, uppvägas genom en
nedsättning med lika belopp i de till militärbefälhafvarnes disposition
afsätta expensmedlen, hvilket i hvarje fall, och då numera inga möteskostnader
eller utgifter för sjukvård från dessa expensmedel bestredes,
läte sig göra, derest kostnaderna för resor komme att ersättas från
samma anslag, hvarifrån liknande förflyttningsutgifter utginge vid det
öfriga icke garnisonerade infanteriet samt vid fördelningsstabernas inspektionsresor.

Vidare hade arméförvaltningen erinrat, att, enligt vissa angifna kongl.
bref, militärbefälhafvaren, regementsqvartermästaren, den i militärbefälhafvarens
stab tjenstgörande regementsadjutanten samt regementsläkaren
egde åtnjuta den för tjenstgöring mellan vapenöfningarna uppförda
dagaflöningen enligt bestämmelserna i kongl. cirkuläret den 26 november
1875 för den vid dåvarande värfvade armén utgående dagaflöning, och
således under vissa förhållanden, såsom kortare sjukdom m. m., behålla
dagaflöning vid ledighet från tjenstgöring, men att å andra sidan
det vore enligt organisationsgrunderna för infanteriregementet uppenbart,
att officer, som inkallades till tjenstgöring för någon af förbemälda
funktionärer, egde rätt att derunder åtnjuta dagaflöning. Härtill saknades
dock anvisade medel vid sådana tillfällen, då ordinarie innehafvaren
författningsenligt icke vore skyldig afstå sin dagaflöning. För att fylla
denna lucka hade arméförvaltningen föreslagit ett tillägg till staten,
upptaget i anmärkning 2 i det förslag till stat, som bifogades arméförvaltningens
utlåtande; och hade förvaltningen härvid erinrat, att, då
t. f. chefens för generalstaben förslag å ena sidan innehölle, att den
hos militärbefälhafvaren tjenstgörande adjutanten skulle vara en ar -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

tilleriofficer, och å den andra för alla artilleriofficerare uppfört dagaflöning
för hela året, vikarien för sagde adjutant icke behöft i omförmälda
anmärkning omnämnas.

Med iakttagande af de anmärkningar, arméförvaltningen sålunda
framstält, hade förvaltningen uppgjort och vid sitt utlåtande fogat förslag
till stat för Gotlands försvarskrafter, slutande å ett belopp af 304,779
kronor 75 öre.

Arméförvaltningen hade emellertid vidare anmärkt, att i t. f. chefens
för generalstaben förslag särskilda anslag icke beräknats för första
uppsättningen vare sig af stamhästar eller af munderingspersedlar, men
att. de årsanslag, som vore anvisade för arméns remontering och munderingsunderhåll,
icke lemnade öfverskott till bestridande af utgifter för
nyuppsättningar i sådan vidd, som här måste blifva fallet, samt att arméförvaltningen
för ty ansåge, att, derest ej särskilda anslag för dessa
ändamål komme att äskas, tiden för den fullständiga uppsättningen i
öfverensstämmelse med förslaget borde så framflyttas, att alla med
uppsättningen förenade utgifter skulle kunna af behållningar å årsanslagen
bekostas, hvarför också borde begäras rätt att för sådant ändamål
få under uppsättningstiden disponera alla å de för Gotlands försvarskrafter
anslagna medelstillgångar uppkommande besparingar. I
sammanhang härmed anmälde arméförvaltningen, att, enligt verkstäld
approximativ beräkning, de motsedda uppsättningskostnaderna kunde
beräknas komma att uppgå till ungefär följande belopp, nemligen:

för munderingspersedlar:

vid Gotlands infanteriregemente för endast en omgång beklädnads- med

flera persedlar ...................................................................... kr. 26,400: —

vid Gotlands artillericorps för persedlar enligt gällande

munderingsplan .................................................................... » 12,200: —

Summa kronor 38,600: —

för uppsättning af 20 nummerhästar:

efter 900 kronor per häst, deri inberäknade alla kostnader
för hästarnas inköp och transport m. m............. kr. 18,000: —

således tillsammans omkring kronor 56,600: —

För egen del liar departementschefen anfört, att han ansåge sig
böra understödja t. f. chefens för generalstaben ifrågavarande förslag,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

dock med iakttagande dervid af de af arméfärvaltningen gjorda erinringar.

Beträffande omorganisationen af infanteriregementet ville departementschefen,
till hvad t. f. chefen för generalstaben framhållit såsom
skäl för ökning af den stamanstälda manskapspersonalen från nuvarande
180 till 400 man, tillägga, att denna ökning vore för erhållande
af en lämplig proportion vid inträffande mobilisering mellan å ena sidan
den stam- och f. d. stamanstälda personalen och å andra sidan öfrig
beväring i hög grad af behofvet påkallad. Vesternorrlands regemente,
som kunde anses bland infanteriregementena å fastlandet med hänsyn
till organisationen af stampersonalen närmast vara att jemföra med
Gotlands infanteriregemente, hade en stamstyrka af 476 man och vore
afsedt att vid mobilisering kunna uppställa 3 linie- och 1 depotbataljon,
under det att Gotlands infanteriregemente skulle uppställa 2 linie- och
1 reserv-(depot-)bataljon. Då på Gotland en del stam- (f. d. stam-)-personal måste afses för att ingå i uppbådade landstormsafdelningar
äfvensom för behöfliga trängafdelningar, skulle en stamstyrka i fred af
400 man gifva ungefär samma resultat i här nämnda afseende som
Vesternorrlands regementes stampersonal.

Äfven instämde departementschefen i förslaget, så vidt det afsåge
tillsättande af ökadt antal af vissa beställningsmän, spel och en bataljonsläkare
samt uppförande af ett särskildt anslag, afsedt för att i
fredstid vidtaga åtgärder för höjande af landstormens krigsduglighet
och krigsberedskap.

Den af t. f. chefen för generalstaben föreslagna indragningen af
vissa beställningar vid infanteriregementet, afseende dels att åstadkomma
en besparing vid ifrågasatt ökning, af ofiScersantalet vid artillericorpsen
och dels att reglera underbefälsbeställningarna i förhållande
till de menige stamanstälda vid infanteriregementet derhän, att antalet
af de menige blefve tillräckligt att rekrytera korpralsgraderna, ansåge
departementschefen sig, på de anförda skälen, böra biträda.

Beträffande förslaget till omorganisation af artillericorpsen, tillstyrkte
departementschefen:

att corpschefen, i likhet med regementsofficerarne vid fältartilleriet
å fastlandet, måtte förses med 2 tjenstehästar; att med hänsyn till såväl
mobiliserings- som fredstjenstgöringsbehofvet corpsens befälspersonal
måtte organiseras på i förslaget angifvet sätt, hvarvid han dock biträdde
arméförvaltningens hemställan, att tygmästarebefattningen, mot lämpligt
arfvode, skulle lemnas åt en af corpsens kaptener, i stället för att, såsom
af t. f. chefen för generalstaben föreslagits, fortfarande inne -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

hafvas af chefen för artillericorpsen, samt att å tygstaten måtte upptagas
2 i stället för 1 handtverkmästare; att manskapsstyrkan, deri
inräknade behöfliga beställningsmän, måtte höjas från nuvarande 100
till 140 man; att antalet underbefäl af manskapet af olika grader samt
spel och beställningsmän bestämdes i öfverensstämmelse med förslaget;
att den i förslaget upptagna dagaflöning, beklädnadsersättning samt lönetillägg
och arfvoden för de olika befattningarna godkändes; samt att
stamhästar anskaffades och underhölles till angifvet antal och för angifven
kostnad; hvarjemte de i förslaget ifrågasatta indragningar och
anslagsminskningar tillstyrktes.

Angående uppställning af staten, anslöte departementschefen sig till
den åsigt, som arméförvaltningen i berörda hänseende uttalat.

Som emellertid den af t. f. chefen för generalstaben föreslagna
staten och beräkningen af de ökade årliga kostnaderna upprättats under
förutsättning, att de värnpligtiges vapenöfningar skulle komma att fördelas
på 3 år, med 66 dagar under första och 12 dagar under hvartdera
af de två följande åren, i stället för såsom nu på 2 år med 68
dagar under första och 22 dagar under andra året, hade departementschefen
låtit utarbeta behöflig förändring i förslaget till stat och beräkningen
af de ökade kostnaderna, under förutsättning, att öfningstidens
fördelning icke komme att undergå någon förändring; och hade arméförvaltningen
å artilleri-, intendents- och civila departementen i frågan
å nyo hörts samt uti utlåtande den 1 sistlidne december uttalat, att
intet vore mot den sålunda föreslagna staten och de beräknade årliga
kostnaderna att erinra, hvarjemte förvaltningen i fråga om den anslagsökning,
som af den sålunda ifrågasatta omorganisationen skulle påkallas,
upplyst, att förhöjning skulle erfordras i följande anslag och

med nedannämnda belopp, nemligen i anslagen:

till aflöning och rekrytering med .................................... kronor 40,870: —

» remontering och skoning med ................................... » 1,600: —

det icke garnisonerade infanteriets och det indelta

kavalleriets vapenöfningar med.............................. » 9,492: —

» arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt

artilleriets öfningar och materiel med................. » 5,145: —

» mathållning vid garnisonerade armén med............ » 6,212: —

» fourragering vid garnisonerade armén med............ )> 7,300: —

» arméns munderingsutrustning med .......................... » 7,907: —

» arméns kasernutredning m. m. med....................... » 502: •—

samt till diverse intendenturbehof med ........................ » 400: —

eller tillhopa med kronor 79,428—,

Statsutskottets Utlåtande K:o .5.

hvaremot öfriga anslag, å livilka ökade utgifter komme att genom
organisationen föranledas, icke enligt arméförvaltningens åsigt behöfde
förhöjas.

I enlighet med de sålunda uttalade åsigterna hade departementschefen
låtit upprätta förslag till stat för Gotlands trupper (se bil. 11
till Kongl. Maj:ts proposition), slutande å ett belopp af 304,881 kronor
35 öre; och ansåge han sig dervid böra påpeka, att han af skäl, som
här nedan komme att anföras, upptagit aflöningen till en rustkammarsmed
med 700 i stället för, såsom i arméförvaltningens förslag till
stat, 600 kronor; och borde, derest detta godkändes, anslaget till aflöning
och rekrytering förhöjas med 40,970 kronor i stället för, såsom
arméförvaltningen ansett, 40,870 kronor.

Då det emellertid syntes lämpligt, att, såsom arméförvaltningen
framhållit, under öfvergångstiden på samtliga titlar uppkommande besparingar
måtte få användas till bekostande af erforderlig nyuppsättning
af munderingspersedlar och anskaffning af stamhästar samt, jemlikt
t. f. chefens för generalstaben hemställan, äfven för nyb}7ggnad af stall
och ridhus, äfvensom att den nya staten, i hvad den rörde tillsättning
af nyinrättade platser vid artillerieorpsen, tillämpades först i den mån
motsvarande beställningar vid infanteriregementet, som vore afsedda
att indragas, blifvit lediga genom innehafvarens afgång, borde, enligt
hans åsigt, framställning hos Riksdagen göras om rätt att på nu ifrågasatt
sätt använda under öfvergångstiden uppkommande besparingar,
äfvensom att få tillämpa staten, i den mån Kongl. Maj:t funne lämpligt;
och hade i sistnämnda afseende i statens öfverskrift införts, att densamma
skulle tillämpas i den mån Kongl. Maj:t funne skäligt derom
förordna.

Behofvet. af en förändrad organisation af Gotlands försvarskrafter
har synts utskottet vara till fullo ådagalagdt, och har utskottet ej funnit
skäl till några principiella anmärkningar mot det sätt, hvarpå, enligt
Kongl. Maj:ts förslag, omorganisationen skulle ske. Utskottet har
emellertid i vissa hänseenden ansett sig böra föreslå ändringar, afseende
dels besparing, dels förtydliganden.

En besparing har utskottet ansett kunna göras genom nedsättning
af antalet volontärer vid infanteriregementet från de föreslagna 280
till 240. Härigenom skulle manskapsstyrkan vid nämnda regemente,
spelet oberäknadt, blifva 360 i stället för 400 enligt förslaget. Ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

skottet har härvid fäst sig vid, att manskapsstyrkan vid hvardera af
Hallands och Blekinge bataljoner är 180 man, i öfverensstämmelse
hvarmed för Gotlands infanteriregemente, om två bataljoner, en manskapsstyrka
af dubbla storleken mot ofvan nämnda bataljoners bör vara
tillräcklig. Utskottet har visserligen ej lemnat obeaktadt, att en del af
manskapsstyrkan å Gotland är afsedd att afdelas till trängtjenstgöring,
men håller före, att behofvet af stammanskap äfven för trängafdelningar
borde kunna tillgodoses med den något reducerade manskapsstyrka,
som utskottet föreslår, derest genom lämpliga anordningar rekryteringen
äfven för framtiden kunde hållas inom ön, och alltså så stor styrka
som möjligt af före detta stamanstälda kunde i händelse af mobilisering
vara att påräkna inom öns utskrifningsområde.

I följd af den sålunda af utskottet föreslagna inskränkningen i
volontärernas vid infanteriregementet antal, skulle anslaget till aflöning
och rekrytering icke behöfva höjas så mycket, som Kongl. Maj:t föreslagit,
utan nedsättning i den föreslagna summan kunna eg a rum med
ett belopp, utgörande 40 gånger den i staten upptagna aflöning för
dylik volontär, 150 kronor, eller, sammanräknadt, med 6,000 kronor.

Hvad beträffar rustkammarsmedens lön, som i staten föreslagits
till 700 kronor, så har utskottet, som i mom. b) här nedan tillstyrker
höjning till nämnda belopp af dylika beställningsmäns aflöning vid vissa
andra truppförband, ej i denna del haft något att erinra mot den nu
förevarande framställningen.

Anslaget till aflöning och rekrytering skulle således i anledning af
omorganisationen af Gotlands trupper, sådan densamma af utskottet
föreslås, behöfva höjas med 34,970 kronor i stället för af Kongl. Maj:t
äskade 40,970 kronor.

Äfven beträffande åtskilliga andra anslag skulle i följd af inskränkningen
i volontärernas antal de föreslagna förhöjningarna kunna något
reduceras, och får utskottet i sådant afseende hänvisa till bifogade, från
arméförvaltningen införskaffade tabell (bil. n:o 8). Utskottet får dervid
anmärka, att Kongl. Maj:t icke föreslagit någon höjning i anslaget
till arméns intendentur- och sjukvårdsträng, utan, enligt hvad
statsrådsprotokollet utvisar, ansett de blifvande ökade utgifterna å detta
anslag kunna med anslagets nuvarande belopp bestridas, hvadan den i
tabellen upptagna reduktionen i utgifterna från detta anslag ej föranleder
något särskild! beslut. — Den sammanlagda kostnadsminskningen
å öfriga anslag, som i tabellen upptagas, utgör 2,861 kronor
46 öre.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Kostnaderna för omorganisationen i dess helhet skulle sålunda,
enligt utskottets förslag, blifva 70,666 kronor 54 öre i stället för enligt
Kong!. Maj:ts proposition 79,528 kronor.

Utskottet har derjemte vid granskning af den föreslagna staten
funnit sig böra göra den ändring, att de derstädes efter orden: »1 militärbefälhafvare»,
intagna orden: »tillika öfverste och chef för infanteriregementet»,
uteslutits, så att raden kommit att lyda allenast: »1 militärbefälhafvare,
lön: 6,000». I stället har uti början af staten för Gotlands
infanteriregemente, Staben, insatts orden: »1 öfverste, uppbär lön som
militärbefälhafvare».

Vidare har utskottet, med anledning af arméförvaltningens erinran,
att numera inga möteskostnader eller utgifter för sjukvård från expensmedlen
bestridas samt att kostnaderna för resor jemväl böra ersättas
från annat anslag, samt enär, enligt hvad statsrådsprotokollet upplyser,
beloppet af expensanslaget i staten blifvit efter dessa förhållanden afpassadt,
ansett, att ifrågavarande expensanslag bör i staten uppföras
allenast under följande titel: »Till hyra för militärbefälets embetsrum,
utgifter för militärbiblioteket, skrifmaterialier, ved, ljus m. m. 2,496: 65».

Slutligen har utskottet, på grund af hvad statsrådsprotokollet derom
innehåller, ansett, att ett medgifvande bör uttryckligen lemnas Kongl.
Maj:t att jemväl för uppförande af 10 förrådsbodar för landstormens
behof använda de under öfvergångstiden å staten uppkommande besparingar.

Utskottet, som i det härvid såsom bil. n:o 9 fogade förslag till
stat för Gotlands trupper iakttagit de ändringsförslag, som utskottet
ofvan omförmält, hemställer,

a) att Riksdagen må, med godkännande af bifogade
förslag till stat för Gotlands trupper (bil. n:o 9)
medgifva, att Gotlands infanteriregemente och artillericorps
må omorganiseras på sätt nämnda stat utvisar,
äfvensom att under öfvergångstiden å staten uppkommande
besparingar må användas till bekostande af
erforderlig nyuppsättning af munderingspersedlar och
anskaffning af stamhästar samt till uppförande af förrådsbodar
för landstormens äfvensom stall och ridhus
för artill ericorpsens behof.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående framställningen under b) här ofvan har departementschefen
anfört följande:

En annan fråga, som berörde nu förevarande anslag, vore den af
generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet i hans skrifvelse den
16 sistlidne november gjorda framställningen om förbättrade löneförmåner
åt de vid artilleriet anstälde rustkammarsmeder, gevärshandtverkare
och stockmakare. Generalfälttygmästaren hade i sådant afseende
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition derom,
att lönen på stat för de vid artilleritruppförband anstälde rustkammarsmeder,
gevärshandtverkare och stockmakare, hvilken lön nu utginge
med 600 kronor, måtte från och med år 1899 höjas med 100 kronor till
700 kronor. Till stöd härför hade han anfört, att samtlige med lön
på stat vid artilleritruppförband anstälda dylika personer hos honom
gjort framställning om vidtagande af åtgärder för vinnande af förhöjning
i deras aflöning, hvarvid de såsom skäl anfört, att de tillhörde
samma rangklass som de vid artilleritruppförbanden anstälde handtverksmästarne,
hvilka i aflöning åtnjöte 700 kronor; att minst lika stor
yrkesskicklighet erfordrades för att kunna antagas till och utöfva befattningen
såsom rustkammarsmed, gevärshandtverkare eller stockmakare
som den, som erfordrades för handtverksmästarebeställning; att det under
nuvarande höga pris på lifsmedel och andra för de nödvändigaste behofven
erforderliga förnödenheter vore för dem särdeles svårt att försörja
sina familjer; samt att genom höjning af lönen den fördelen
dessutom skulle dem beredas, att vid uppnådd pensionsålder, då de
svårligen kunde med arbete bidraga till sitt uppehälle, de skulle erhålla en
välbehöflig ökning i den till dem nu utgående knappa pensionen. Med
förmälan tillika, att vederbörande tygmästare vitsordat det behjertansvärda
uti den sålunda gjorda framställningen, hade generalfälttygmästaren
i fråga om antalet af de personer, som af den ifrågasatta löneförbättringen
skulle beröras, upplyst, att å Första Svea artilleriregementes
stat funnos uppförda 8 rustkammarsmeder och 3 stockmakare, å Vendes
artilleriregementes stat 5 rustkammarsmeder och 2 stockmakare,
å Gotlands artillericorps’ stat 2 gevärshandtverkare, å Vaxholms artillericorps’
stat 2 rustkammarsmeder samt å Karlsborgs artillericorps’
stat 6 rustkammarsmeder och 3 stockmakare, eller således tillhopa 31
personer.

Arméförvaltningen å civila departementet hade i häröfver afgifvet
utlåtande förmält sig icke hafva något att erinra mot den ifrågavarande
löneförbättringen, hvilken skulle kräfva en förhöjning i anslaget till
aflöning och rekrytering med tillhopa 3,100 kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afä. 5 Haft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Då generalfälttygmästarens ifrågavarande framställning syntes departementschefen
vara grundad på rättvisa och billighet, ansåge han
sig böra understödja densamma och ville endast erinra, att i det
förslag till stat för Gotlands trupper, som nyss understälts Kongl.
Maj:ts pröfning, några gevärshandtverkare icke förekomme, men deremot
en rustkammarsmed, för hvilken uppförts en lön af 700 kronor.
Derest detta förslag vunne godkännande, skulle alltså, och enär vid artilleriets
truppförband gevärshandtverkare förekomme endast vid Gotlands
artillericorps, det kunna förefalla, som vore det onödigt att hos
Riksdagen göra framställning om löneförbättring åt omförmälda gevärshandtverkare.
Emellertid vore det ju tänkbart, att ifrågavarande båda
gevärshandtverkare icke med 1899 års ingång afginge från innehafvande
beställningar, och i sådan händelse vore det nödvändigt att hos Riksdagen
göra framställning äfven i fråga om gevärshandtverkarne.

Ehuruväl utskottet ej kan i allo gilla de skäl, som sålunda anförts
för den föreslagna löneförhöjningen, så, enär, enligt hvad utskottet inhemtat,
ifrågavarande tjensteinnehafvare äro i tjenstgöring året om och
i allmänhet tio timmar om dagen samt enär för dem torde erfordras
en ej obetydlig yrkesskicklighet, har utskottet ansett sig böra förorda
ifrågavarande framställning och hemställer derför,

b) att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t
må på så sätt ändra gällande stater för Första Svea
och Vendes artilleriregementen samt Gotlands, Vaxholms
och Karlsborgs artillericorpser, att lönen på
stat för de vid dessa regementen och corpser anstälde
rustkammarsmeder, gevärshandtverkare och stockmakare
må från och med år 1899 utgå med 700 kronor.

Angående den ökning af anslaget till aflöning och rekrytering,
som vid bifall till hvad utskottet sålunda hemstält, skulle erfordras,
kommer utskottet här nedan under d) att afgifva yttrande.

Angående framställningen under c) här ofvan har departementschefen
hänvisat till den utredning, som derom af honom lemnats under
punkt l:o i statsrådsprotokollet, hvilken utredning finnes under punkt
l:o här ofvan intagen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Utskottet, som i hufvudsak tillstyrkt bifall till hvad Kongl. Maj:t
i punkten l:o under denna hufvudtitel föreslagit, hemställer,

c) att, vid bifall till hvad under punkt l:o föreslagits,
Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t må på det
sätt ändra gällande stat för fortifikationen, att de i
samma stat för en sekreterare, tillika auditör vid Svea
ingeniörbataljon, samt för en kassör och redogörare
upptagna löneförmåner, tillhopa 5,000 kronor jemte
ålderstillägg, uteslutas samt i stället i nämnda stat
uppföres arfvode åt en auditör vid Svea ingeniörbataljon
med 500 kronor.

Beträffande den ökning af utgifter under anslaget till aflöning och
rekrytering, som skulle föranledas af bifall till hvad departementschefen
under a), b) och c) föreslagit, erinrade departemenschefen, att anslaget,
vid bifall till hans hemställan under a), skulle behöfva förhöjas med
tillhopa 40,970 kronor. Ett bifall till hans hemställan under b) skulle,
då löneförbättring af 100 kronor för hvar och en af 31 personer der
blifvit föreslagen, föranleda en ökning i anslaget af 3,100 kronor. Men
härvid vore att erinra, att de två gevärshandtverkarne vid Gotlands
artillericorps skulle, om den föreslagna nya staten för Gotlands trupper
godkändes, försvinna och ersättas med en rustkammarsmed, för hvilken
lön af 700 kronor vore i den nya staten föreslagen, hvadan således
nu ifrågavarande anslag i sådant fall endast skulle behöfva förhöjas
med 2,900 kronor. Vunne deremot denna stat icke godkännande, borde
anslaget förhöjas med 3,100 kronor. Och slutligen skulle anslaget
till aflöning och rekrytering, derest hvad departementschefen under c)
här ofvan hemstält, vunne godkännande, kunna minskas med 4,500 kronor.
Anslaget skulle alltså å ena sidan behöfva ökas med (40,970 + 2,900)
43,870 kronor och å den andra kunna minskas med 4,500 kronor.

Vid bifall till det förslag, som utskottet under a) här ofvan framstält,
kommer, enligt der lemnad utredning, anslaget till aflöning och
rekrytering att i följd af omorganisationen af Gotlands trupper behöfva
höjas med 34,970 kronor.

Vid bifall till den under a) upptagna staten samt till utskottets
hemställan under b) här ofvan behöfver samma anslag höjas med 2,900
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
ökning af
detta anslag.

[6],

Vid bifall till utskottets hemställan under c) här ofvan kan deremot
anslaget minskas med 4,500 kronor.

Vinna utskottets hemställanden under a) b) och c) här ofvan Riksdagens
bifall, behöfver alltså ifrågavarande anslag höjas med 33,370
kronor.

Utskottet hemställer,

d) att, vid bifall till hvad under a), b) och c)
föreslagits, Riksdagen må öka anslaget till aflöning
och rekrytering, nu 8,495,500 kronor, med 33,370 kronor
till 8,528,870 kronor.

Intendenturcorpsen.

6:o. I punkt 6:o under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, med godkännande af den vid statsrådsprotokollet
fogade nya stat för intendenturcorpsen, öka anslaget till intendenturcorpsen,
nu kronor 356,179, med kronor 36,715, till kronor 392,894

Beträffande denna framställning har departementschefen hänvisat
till den utredning derom, som af honom under punkt l:o i statsrådsprotokollet
lemnats, samt vidare erinrat, att en förändrad organisation af
intendenturcorpsen vore af behofvet påkallad, äfven om den föreslagna
nya organisationen af arméns förvaltning ej skulle vinna bifall.

Utskottet, som i likhet med departementschefen funnit förändring i
organisationen af intendenturcorpsen i viss mån behöflig’, anser det nu derom
föreliggande förslaget böra i hufvudsak af Riksdagen godkännas. Det
är endast i två punkter, som utskottet haft anmärkningar att framställa
deremot, nemligen angående det föreslagna inrättandet af en öfverfältintendentsbefattning
samt beträffande förslaget, att officerare vid
armén, hvilka fortfarande vore tjenstgöringsskyldige vid sina regementen,
skulle användas i intendenturtjenst.

Hvad öfverfältintendentsbefattningen angår, håller utskottet före, att
behofvet af en chef för intendenturcorpsens hufvudstation, hvilken

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

person tillika skulle närmast under generalintendenten utöfva chefsskapet
öfver intendenturcorpsen, skulle kunna tillgodoses genom inrättandet af
ytterligare en fältintendentsbefattning af 1. graden, för hvilken emellertid
torde böra bestämmas samma aflöning, som utgår för liknande chefsbefattningar
vid armén eller lön 5,000 kronor samt- dagaflöning 1,460
kronor. Utskottet har derför i sitt förslag till stat för intendenturcorpsen
upptagit — i stället för 1 öfverfältintendent — ytterligare 1
fältintendent af 1. graden, tillika chef för intendenturcorpsens hufvudstation,
med nyssnämnda aflönings förmåner.

Beträffande förslaget, att i intendentur tjenst använda officerare vid
armén, har utskottet funnit de af t. f. chefen för generalstaben
samt cheferna för tredje och sjette arméfördelningarne deremot uttalade
betänkligheter, för hvilka departementschefen i sitt anförande
till statsrådsprotokollet vid punkt l:o redogjort, i viss mån befogade.
Af denna anledning, samt enär utskottet jemväl anser det vara
olämpligt, att — såsom förslaget i denna del skulle föranleda — de
vid fördelningsrevisionerna biträdande intendentsaspiranterna skulle
vara subalternofficerare, har utskottet — som äfven ifrågasätter, huruvida
icke intendenturcorpsen kunde i viss mån rekryteras jemväl med
underofficerare, hvaraf ett antal redan nu lär finnas vid intendenturcorpsen
anstäldt — ansett sig böra föreslå, att det må tillkomma Kongl.
Maj:t att afgöra, hvilka böra vara att för dermed afsedd tjenstgöring
föredraga, antingen examinerade intendentsaspiranter eller underintendenter.
Utskottet har derför i sitt förslag till stat för intendenturcorpsen
uppfört, under titeln arfvoden, »examinerade intendentsaspiranter
eller underintendenter)), det af Kongl. Maj:t äskade belopp 25,000
kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, med godkännande af bifogade
förslag till ny stat för intendenturcorpsen (bil. n:o 5),
öka anslaget till intendenturcorpsen, nu 356,179 kronor,
med 35,350 kronor till 391,529 kronor.

Ökad aflöning för de til! tjensteåldern äldste bataijonsläkarne.

7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad under
punkt l:o föreslagits, öka anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern

Angående
ökning af
detta anslag.

[7-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
ökning af
detta anslag.

[8.]

äldste bataljonsläkarne, nu kronor 41,911, med kronor 1,265, till kronoi
43,176.

Med hänvisning till den utredning i frågan, som under punkt l:o
här ofvan lemnats, får utskottet hemställa,

att, vid bifall till hvad underpunkt l:o föreslagits,
Riksdagen må öka anslaget till ökad aflöning för de
till tjenståldern äldste bataljonsläkarne, nu 41,911
kronor, med 1,265 kronor till 43,176 kronor.

Inqvarteringskostnader.

8:o. I punkt 8:o under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, vid bifall till hvad under punkterna l:o och 6:o föreslagits,
öka anslaget till inqvarteringskostnader, nu kronor 165,970,
med kronor 7,350 till kronor 173,320.

Departementschefen har hänvisat till den utredning, han under punkt
l:o lemnat beträffande de ökade utgifter för bestridande af inqvarteringsoch
servisersättning, som skulle uppkomma, derest den ifrågasatta omorganisationen
af arméns centrala förvaltningsmyndigheter och af intendenturcorpsen
vunne godkännande, samt till den vid statsverkspropositionen
fogade approximativa tablå.

Uti Kongl. Majds framställning under punkt l:o har utskottet ej
föreslagit någon ändring, som inverkar på Kongl. Majds förslag beträffande
detta anslag.

Utskottet, som under punkt 6:o här ofvan föreslagit, att en ytterligare
befattning såsom fältintendent afl. graden måtte inrättas i stället
för den af Kongl. Majd föreslagne öfver fältintendenten, har, enär fältintendent
af 1. graden åtnjuter inqvarterings- och servisersättning allenast
med 825 kronor, under det att Kongl. Majd för öfverfältiutendenten
föreslagit 1,125 kronor, ansett sig på grund häraf böra uti den äskade

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

förhöjningen af ifrågavarande anslag föreslå en nedsättning med 300
kronor.

Då utskottet ej i öfrigt funnit skäl till erinran emot framställningen
i fråga, hemställer utskottet,

att, vid bifall till hvad här ofvan under punkterna
l:o och 6:o föreslagits, Riksdagen må öka anslaget
till inqvarteringskostnader, nu 165,970 kronor,
med 7,050 kronor till 173,020 kronor.

Ålderstillägg.

9:o. I punkt 9:o under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen dels att medgifva, att ett ålderstillägg af 300 kronor finge
från fjerde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg utgå till tygskrifvare
med lön på stat vid Första Svea, Första Göta och Vendes artilleriregementen
samt Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser efter fem
års väl vitsordad tjenstgöring i befattningen; och dels att öka anslaget
till ålderstillägg, nu kronor 9,500, med 30,500 till kronor 40,000.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat derom, att
i skrifvelse den 25 februari 1897 generalfälttygmästare!! och chefen
för artilleriet anmält, att tygskrifvarne vid Stockholms, Göteborgs,
Kristianstads, Vaxholms och Karlsborgs tygstationer hos honom gjort
framställning om beredande för dem af ålderstillägg efter fem tjenstår,
såsom skäl hvarför de framhållit, bland annat, att tygskrifvarnes löneförmåner,
till följd af högre pris å lifsförnödenheter, numera vore för
dem och deras familjer otillräckliga, hvadan löneförbättring vore behöflig,
samt att icke alla tygskrifvare kunde påräkna att vinna befordran
till förrådsförvaltare, utan åtskilliga måste hela sin tjenstetid åtnöjas
med den nuvarande knappa aflöningen; och hade generalfälttygmästaren
för egen del i ärendet anfört följande.

För ett rätt bedömande af frågan syntes det vara rigtigast att,
utgående från den tygskrifvare tillkommande tjensterangen, jemföra
deras löneförmåner och utsigter tiil befordran med motsvarande förhållanden
för öfriga, till samma rangklass hörande personer vid armén
och flottan, d. v. s. personer af fanjunkares (styckjunkares) rangklass.

Angående
ökning af
detta anslag.

[9.]

Statsutskottets Utlåtande N-.o 5.

Af en jemförelse med afseende å löneförmånerna funne man, att under
det för personal af fanjunkares rangklass vid armén ocli flottan aflöningsförmånerna
uppginge till 1,500 å 1,890 kronor (inqvartering och
servis ej inberäknade), så utgjorde motsvarande belopp för tygskrifvarne
endast 1,000 kronor, samt att tygskrifvarne, som läge i ständig tjenstgöring,
både lägre aflöning än sergeanter vid värfvad trupp och vissa
andra till sergeants rangklass börande personer vid armén och flottan.
Beträffande befordringsförbållandena vore det å ena sidan visserligen
sant, att en tygskrifvare, som vunne befordran till förrådsförvaltare,
erbölle officers rang, hvaremot för en styckjunkare (fanjunkare) befordran
till högre rang eller löneinkomst inom truppförbandet icke
ifrågakomme, men å andra sidan motvägdes nämnda fördel till fullo
deraf, att vid tillsättande af förrådsförvaltareplatser en dylik beställning
icke ovilkorligen skulle ske inom corpsen, d. v. s. i detta fall tygstaten,
utan förklarades tjensten ledig till ansökan af hvem som helst. En
tygskrifvare, som eljest på grund af ålder och oförvitlig tjensteutöfning
bort befordras till förrådsförvaltare, kunde alltså varda tillbakasatt för
personer, exempelvis äldre underofficerare inom armén, hvilka aldrig
tjenstgjort vid tygstaten. Af denna anledning kunde icke alla tygskrifvare
påräkna att vinna befordran.

Det borde sålunda icke kunna bestridas, att tygskrifvarne vore, i
jemförelse med tjenstemän af samma rangklass, synnerligen illa lottade
med afseende å såväl aflönings- som befordringsförhållanden. En förbättrad
aflöning för tygskrifvarne syntes derför vara fullt berättigad
och af behofvet påkallad ej allenast ur synpunkten af denna personals
på grund af ökade lefnadsomkostnader bekymmersamma ekonomiska
ställning, utan äfven på det att dugliga och fullt pålitliga personer
måtte till tygskrifvarebefattningarna fortfarande kunna erhållas, hvilket
vore så mycket angelägnare, som vid inträffande förfall för förrådsförvaltare
annan utväg för tjenstens upprätthållande vanligen ej funnes
än att till dess bestridande förordna någon vid vederbörande förråd
anstäld tygskrifvare, hvilken alltså finge i uppdrag att handhafva ej
blott medelsuppbörden, utan äfven den betydande persedeluppbörden.

På grund af hvad sålunda anförts, och med tillkännagifvande, att
alla de tygmästare, som i ärendet yttrat sig, vitsordat det bekjertansvärda
i tygskrifvarnes framställning, hade generalfälttygmästare!! hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition derom,
att ett ålderstillägg af 300 kronor skulle efter femte tjenståret utgå
till tygskrifvare med lön på stat vid Första Svea, Första Göta och

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Vendes artilleriregementen samt Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser.

Arméförvaltningen å civila departementet hade, enligt hvad departementschefen
vidare erinrat, i häröfver afgifvet underdånigt utlåtande
förklarat sig finna frågan synnerligen behjertansvärd. Ehuru
förslagsanslaget till ålderstillägg årligen öfverskridits, syntes en förhöjning
af detta anslag icke nödvändigt behöfva äskas, derest framställning
till Riksdagen i det af generalfälttygmästaren föreslagna syfte
gjordes; ty under antagande, att vid pass halfva antalet af de vid
ifrågavarande truppförband änstälde tio tygskrifvarne i regel komme
att tillgodonjuta ålderstillägg, skulle den ökade utgift, hvilken blefve
en följd af ålderstilläggets beviljande, komma att hålla sig vid omkring
1,500 kronor.

För egen del har departementschefen anfört, att han ansåge sig
böra understödja generalfälttygmästarens ifrågavarande framställning.
Det vore nemligen enligt departementschefens åsigt otvifvelaktigt, att
tygskrifvarnes löneförmåner vore synnerligen knappt tillmätta och behöfde
förhöjas. Genom bifall till hvad generalfälttygmästaren föreslagit
skulle en förhöjning i deras aflöning från 1,000 till 1,300 kronor
beredas dem efter fem års oförvitlig tjenstgöring, en förhöjning, som
ingalunda borde kunna anses oskälig.

Den ökade utgift för statsverket, som härigenom skulle uppkomma,
kunde i medeltal uppskattas till 1,500 kronor om året, med hvilket
belopp anslaget till ålderstillägg alltså, vid bifall till framställningen,
skulle behöfva förhöjas.

Emellertid ansåge departementschefen detta anslag äfven af annan
anledning tarfva förhöjning. Dels skulle nemligen, vid bifall till hvad
under l:o här ofvan föreslagits, anslaget, enligt verkstälda beräkningar,
behöfva förhöjas med omkring 1,000 kronor, dels vore en mindre
ökning af utgifterna under anslaget att emotse, derest det förslag
om ålderstillägg åt vaktmästare, hvarom Kongl. Maj:t beslutat till Riksdagen
aflåta nådig proposition, vunne Riksdagens bifall, och dels hade det
nuvarande anslaget till ålderstillägg under fjerde hufvudtiteln under en följd
af år visat sig otillräckligt och årligen måst öfverskridas. Utgifterna
under detta anslag hade nemligen under åren 1894—1896 i medeltal uppgått
till något öfver 38,700 kronor, medan anslaget i riksstaten för samma
år varit allenast 7,000 kronor. Anslaget i fråga vore visserligen i
innevarande års riksstat upptaget till 9,500 kronor, men uppenbart vore,
att jemväl detta belopp komme att visa sig alldeles otillräckligt. Departementschefen
ansåge derför och med hänsyn till hvad här ofvan anförts,
Bih. Ull Rihsd. Prot. 18D8. 4 Samt. 1 Afd. 5 Haft. 11

82 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att anslaget till ålderstillägg i nästkommande års riksstat borde höjas
till 40,000 kronor.

Utskottet, som af de anförda skälen för beredande af ålderstillägg
åt tygskrifvarne ej kunnat öfvertygas, finner sig ej kunna förorda bifall
till Kongl. Mapts derom gjorda framställning, helst utskottet funnit, att
vid de under senare år nyuppsatta artilleriregementen, hvarest dock lika
mycket arbete torde af tygstaten kräfvas som vid de i framställningen
här ofvan afsedda artilleri truppformationer, några tygskrifvare ej ansetts
erforderliga. Utskottet har derför ansett det kunna ifrågasättas, huruvida
tygskrifvaretjensterna äro behöfliga vid de här omförmälda äldre
truppförbanden eller om de icke snarare borde indragas, och har utskottet
vid sådant förhållande funnit sig böra afstyrka framställningen
om ålderstillägg till dem.

Men då det visat sig, att anslaget till ålderstillägg, äfven under
nuvarande förhållanden, är otillräckligt och årligen måst med betydliga
belopp öfverskridas, har utskottet funnit en höjning af anslaget behöflig.
Riksdagens år 1897 församlade revisorer hafva också påvisat den
stora disproportionen mellan anslagsbeloppet och de utgifter, som böra
dermed bestridas, hvadan dess reglering till 9,500 kronor icke syntes
revisorerna motsvara de kraf, som stäldes på detsamma. Utskottet har
emellertid ansett denna höjning icke behöfva ske till så högt belopp,
som Kongl. Maj:t förslagit, helst, då utskottet afstyrker ålderstillägg åt
tygskrifvarne, samt Riksdagen icke ansett sig böra bifalla Kongl. Maj:ts
särskilda proposition om ålderstillägg åt vissa vaktmästare. Utskottet
har derför funnit sig böra föreslå sådan höjning i anslaget till ålderstillägg,
att detsamma må iipptagas till 30,000 kronor.

Utskottet hemställer,

dels att Kongl. Maj:ts framställning om ett ålderstillägg
af 300 kronor åt tygskrifvare med lön på
stat vid Första Svea, Första Göta och Vendes artilleriregementen
samt Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser
icke må af Riksdagen bifallas,

dels att Riksdagen må öka förslagsanslaget till
ålderstillägg, nu 9,500 kronor, med 20,500 kronor till
30,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:n n.

Reservbefälet.

10:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva:

att till reservofficer och reservintendent, som hädanefter antoges,
finge från anslaget till reservbefälet utgå dels ekiperingshjelp, 500
kronor, att utbetalas vid första utnämningen, dels ock under tjenstgöring
lön och dagaflöning för tjenstgöringstiden med samma belopp,
som fast anstälda officerare af motsvarande grader ega åtnjuta;

att till de reservofficerare och reservintendenter, som efter år 1892
antagits, finge från och med innevarande år från samma anslag under
tjenstgöring utgå lön och dagaflöning enligt nyssnämnda beräkningsgrund;
samt

att de reservofficerare och reservintendenter, som hädanefter antoges,
måtte, derest de fullgjorde den tjänstgöringsskyldighet, som nu
vore eller framdeles kunde varda för reservofficer eller reservintendent
stadgad, efter uppnådda femtiofem års ålder under sin återstående lifstid
åtnjuta en årlig pension till belopp af trehundra kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i denna fråga anfört
följande.

T. f. chefen för generalstaben hade i skrifvelse den 5 sistlidne
november anfört, att bland de förbättringar af härordningen, som afsetts
genom den till 1892 års urtima Riksdag aflåtna proposition och
Riksdagens på grund deraf fattade beslut, reservofficersinstitutionen
otvifvelaktigt intoge ett af de vigtigaste rummen. Dåvarande t. f.
chefen för generalstaben hade i det förslag till förbättrad härordning,
som legat till grund för propositionen, så tydligt ådagalagt nödvändigheten
af en vid sidan af den fasta befälskadern befintlig tillfyllestgörande
reservbefälsinrättning, att ytterligare bevis härför icke borde vara af
nöden. Den grund, på hvilken den då föreslagna och äfven antagna
reservbefälsinrättningen hvilade, vore, likasom förut, frivilligheten; men
den skilde sig från den förut befintliga reservbefälsinstitutionen hufvudsakligen
deruti, att, hvad reservofficerarne beträffade, dessa bereddes en
ny ekonomisk förmån, nemligen en lifränta från 55 års lefnadsålder, en
förmån, som antagits skola förmå unge män i samma samhällsställning
som de fast anstälde officerarne, men med andra verksamhetsområden
för sitt egentliga lefnadskall än det militära, att vid sidan häraf egna
någon tid äfven åt inhemtande och vidmagthållande af så mycken

Angående
anslaget till
reservbefälet.

[10.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

militärisk kunskap och färdighet, att de i krigstid kunde någorlunda
tillfredsställande fullgöra den med längre officersplatser förbundna tjenst
och sålunda i någon mån fylla den stora brist på officerare, som, i
likhet med förhållandet inom andra länders arméer, måste uppstå vid
härens försättande på krigsfot. Beträffande reservunderbefälet hade deremot
icke samma åtgärd vidtagits, hufvusakligen på den grund, att underofficersbefattningarna
kräfde företrädesvis en under längre tid förvärvad
tjenstevana, som icke skulle stå dem till buds, hvilka efter kort tids
militärisk utbildning valde sitt egentliga lefnadskall inom andra verksamhetsområden
än det militära, samt emedan behofvet af reservunderbefäl
i manskapsklassen inom vår armé fyldes af de beväringen
tillhörande f. d. stamanstälde, hvilka innehaft underbefälsanställning
eller uppfylt de för sådan anställning föreskrifna vilkor.

Med ledning af då gällande mobiliseringsplaner och med behörig
hänsyn såväl till den fasta officerskaderns enligt det antagna förslaget
blifvande styrka, som ock till den deraf följande ökningen af antalet
officerare i armén, pensionerade officerare i regementens och corpsers
reserver och krigstjenstskyldige f. d. officerare hade beräknats, med iakttagande
af den naturliga afgången, att årligen 60 officersvolontärer,
efter genomgången underofficersutbildning, behöfde eftersträfva reservofficersförordnande
för att, om mogenhetsexamen allt framgent komme
att afläggas vid en lefnadsålder af i medeltal 20 år, behofvet af reservofficerare
och reservintendenter vid den mobiliserade hären skulle varda
fyldt. Beräkningarna hade gifvit vid handen att, under de gjorda antagandena,
den 1. årsklassen reservofficerare (vid 22 års medelålder) borde
uppgå till 56 och att inom beväringsåldern borde finnas tillsammans
omkring 482. Derigenom skulle det stora antal underofficerare (nära
V3 af hela underofficersantalet), som eljest måste göra officerstjenst,
återbördas till underofficerstjenstgöring, hvarjemte beräknats, att omkring
150 reservofficerare i åldern 32—40 år borde finnas tillgängliga
för landstormens behof eller ock för fyllande af uppstående officersafgång
eller för nvformationer, derest de äfven under landstormsåldern
förblefve fästade vid reserven. De nu gällande mobiliseringsplanerna,
uti hvilka behörig hänsyn tagits till de af särskilda komiterade för
utarbetande af förslag till fältförvaltningsreglementen framstälda grunder
för etapp- och fältförvaltningstjensternas ordnande, kräfde emellertid
för den mobiliserade hären ett ännu större officersbehof, hvadan det
till och med kunde ifrågasättas, huruvida icke antalet reservofficerare,
56 i 1. årsklassen, borde ökas. Då likväl vid mobilisering de vid krigs -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5. 85

skolan befintliga eleverna med den utbildning, som numera komme
dem till del, torde vara något mera skickade än underofficerare på stat
att förrätta officerstjenst och alltså kunde tillfälligt konstitueras till
officerare, samt då det syntes antagligt, derest årligen de beräknade
56 reservofficerarne verkligen tillfördes armén, att större delen af de
i landstormsåldern varande, under förutsättning af skälig ekonomisk
godtgörelse under den för befordran stadgade tjenstgöringen, fortfarande
skulle stanna vid reserven, liade t. f. chefen för generalstaben
ansett den hufvudsakligaste vigten för närvarande ligga uppå att tillse,
det den år 1892 beräknade första årskontingenten reservofficerare verkligen
uppnåddes, emedan i motsatt fall icke ens den mobiliserade härens
behof blefve tillgodosedt. Anskaffning af hjelpligen använbart befäl för
nyformationer och landstorm vore ett med våra värnpligtiges korta utbildningstid
så svårlöst problem, att det fordrade alldeles särskilda mått
och steg och kunde under nuvarande förhållanden knappast sammanblandas
med åtgärder för tillgodoseendet af den mobiliserade härens
officersbehof.

Frågan vore då, huruvida erfarenheten efter år 1892 bekräftat förhoppningen,
att 56 reservofficerare årligen skulle tillföras armén. Svaret
på denna fråga utfölle dess värre afgjordt nekande, ty sedan nämnda
år hade endast 32 reservunderlöjtnanter tillkommit, hvarvid dessutom
borde märkas, att af dem 2 tillhörde kavalleriet och 6 ingeniörtrupperna,
hvilka båda vapenslag icke varit upptagna bland dem, för hvilka i 1892
års förslag det angifna behofvet beräknats. Frånräknades dessa 8, återstode
24 eller i medeltal endast 6, i stället för 56, årligen. Sökte man
efter orsaken till detta förfelade resultat, kunde man icke undgå att
dermed jemföra det gynsamma förhållandet vid flottan, der det i plan
förutsatta årliga reservofficersbehofvet hittills blifvit fyldt. Utan tvifvel
komme det alltid att varda lättare att rekrytera reservofficerare för flottan
än för armén, emedan de förre, som ju valt sjötjensten till sitt lefnadsyrke,
just under dess utöfvande borde känna fördelarne af att, förutom
vanlig daning för detta yrke, hafva erhållit ytterligare utbildning inom
sitt lands krigsmarin och fortfarande tillhöra denna, under det att den,
som blott ytligt kände beskaffenheten af reservofficersutbildningen vid
armén, helt naturligt icke hade lika lätt att inse den visserligen fördelaktiga,
men mindre tydligt framträdande inverkan på utöfvandet, af
åtskilliga civila yrken, som denna utbildning dock i sjelfva verket medförde.
Så mycket naturligare borde det då vara, att de ekonomiska
förmåner, hvilka erbjödes reservofficerare vid armén, sattes snarare

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

högre och icke, såsom nu vore fallet, betydligt lägre än dem, som
erbjödes reservofficerare vid flottan.

Jemfördes dessa förmåner, funne man, att en reservofficer vid
flottan erhölle:

l:o) såväl under den förutgående ett-åriga utbildningstiden såsom
aspirant, som ock under repetionskurserna — tillsammans 4 månader
— dagaflöning med 3 kronor, beklädnadshjelp med 20 kronor i månaden
samt naturaunderhåll eller ersättning derför i likhet med. manskapet
vid sjöm ans corps en;

2:o) vid annan tjenstgöring rese- och traktamentsersättning mellan
hemvist och vederbörlig station samt aflöning lika med de fasta officerarne
af motsvarande grad vid flottan, d. v. s. icke blott dagaflöning
utan ock så stor del af den fasta lönen, som svarade mot tjenstgöringstiden;
samt

3:o) en lifränta från 55 års lefnadsålder, ursprungligen beräknad
till 300 kronor, men numera, till följd af den låga räntefoten, uppgående
icke ens till 200 kronor.

Vid armén deremot erhölle reservofficern:

l:o) under sin förutgående utbildningstid, såsom aspirant, utgörande
i det närmaste 18 månader, fördelade på 3 år, 150 kronor om året —
derest han, såsom åtminstone vid indelta infanteriet i allmänhet vore
fallet, antagits till volontär i nummer — samt slitningsersättning, ersättning
för småpersedlar, dagaflöning och naturaunderhåll eller ersättning
derför i likhet med manskap (i rundt tal under hela utbildningstiden
omkring 650 kronor jemte portion);

2:o) under repetionsöfningarna — tillsammas 6 å 9 månader —
endast dagaflöning å 2 kronor; samt

3:o) en till 250 kronor beräknad lifränta efter 55 års lefnadsålder.

En reservofficer vid flottan hade alltså, när han utnämndes till
reservunderlöjtnant, uppburit för 1 års aspiranttjenstgöring 1,335 kronor,
jemte naturaunderhåll, eller ersättning derför, under det att en reservofficer
vid armén vid motsvarande tillfälle uppburit för sammanlagd t
112 års aspiranttjenstgöring omkring 650 kronor, jemte naturaunderhåll
eller ersättning derför. Etter utnämningen erhölle reservunderlöjtnanten
vid flottan för tillsammans 4 månaders tjenstgöring 440 kronor och
portionsersättning samt efter 55 års lefnadsålder en lifränta, som dock
för närvarande beräknades uppgå till endast 187 kronor 50 öre, under
det att en reservunderlöjtnant vid armén erhölle för 6 å 9 månaders
tjenstgöring 360, respektive 540, kronor och efter 55 års lefnadsålder
en lifränta, som för närvarande beräknades uppgå till 250 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ville en utnämnd reservlöjtnant fortsätta militär tjenstgöring, erhölle
han vid flottan rese- och traktamentsersättning mellan sitt hemvist och
vederbörlig station samt lön per månad och dagaflöning efter samma
grunder som fast anstäld officer, men vid armén endast 2 kronors
dagaflöning.

Det borde alltså, efter hvad t. f. chefen för generalstaben vidare
anfört, ligga i öppen dag, huru vanlottad reservofficeren vid armén vore
vid sidan af sin kamrat vid flottan. Och då dertill lades den obestridliga
olägenheten för den förre att, på den bana han valt till sitt egentliga
lefnadskall, hafva lemnat sina jemnåriga kamrater, hvilka icke
tillika utbildat sig för militäryrket, minst ett års försprång, kunde det
knappast väcka förvåning, att så få unge män ville ingå såsom reservofficerare
vid armén, och att således reservofficersinrättningen för närvarande
på intet sätt mägtat motsvara sitt ändamål. Så länge denna
institution måste byggas på frivillighetens grund, vore det derför nödvändigt
att erbjuda ekonomiska förmåner så afpassade, att de, som
vore hågade att ingå vid armén såsom reservofficerare, icke måtte derifrån
afskräckas på den grund, att de, jemte den oundvikliga tidsförlusten
inom deras egentliga lefnadsbanor, måste göra känbara ekonomiska
uppoffringar för det militära biyrket.

Hvad då först anginge lifräntan eller pensionen efter 55 års lefnadsålder,
syntes det t. f. chefen för generalstaben uppenbart, alt den
icke blott borde uppbringas till ett belopp, som kunde för personer i
den samhällsställning, hvarom här vore fråga, innebära en verklig lockelse,
utan derjemte vara till sin storlek mera bestämd än hvad som
enligt erfarenheten inom flottan för närvarande vore fallet. Kongl.
Maj:t hade ock, hvad flottan beträffade, åt denna fråga egnat uppmärksamhet
och uti till 1897 års Riksdag aflåten proposition föreslagit
sådan höjning i anslaget till reservofficersinstitutitionen vid flottan, att
den ursprungligen beräknade lifräntan, 300 kronor, borde kunna uppnås.
Då emellertid Riksdagen vid sitt afslag å propositionen antydt,
att en utredning beträffande ett annat sätt, än det hittills antagna, för
åvägabringandet af pension åt reservofficerare borde göras och äfven
omfatta motsvarande förhållanden vid armén, hade t. f. chefen för
generalstaben ansett sig nu icke böra ingå på denna fråga i vidare
mån, än genom att hemställa, att uti den proposition, som efter en
dylik utredning till äfventyrs kunde varda aflåten, samma pensions- eller
lifräntebelopp borde föreslås för arméns som för flottans reservofficerare.

Hvad åter öfriga ekonomiska förmåner vidkomme, hade t. f. chefen
för generalstaben ansett, att af det föregående framginge nödvändig -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

heten af deras höjande. Två kronors dagaflöning såsom enda ersättning
för en tjenstgöring, som utan öfverdrift kunde beräknas medföra
en dagskostnad af i medeltal minst 5 kronor, nemligen 3 kronor för
vivre och 2 kronor för andra utgifter, såsom resor, slitning af kläder
m. m., kunde på intet vis innebära någon lockelse för en ung man att
på denna tjenstgöring uppoffra sin tid, helst han derjemte nödgades
offra ett rätt betydligt belopp på sin officersekipering. Enligt samvetsgranna
beräkningar framginge, att kostnaden för officersekiperingen vid
indelta infanteriet kunde sättas till 450 å 500 kronor. Beräknades
medelkostnaden per dag under tjenstgöring till 5 kronor, gjorde detta
för 90 dagar 450 kronor. Afdroges från sistnämnda belopp dagaflöningen
för en subalternofficer, 180 kronor, återstode 270 kronor, hvilka
alltså reservofficern af egna medel måste tillsätta. Nu kunde häremot
invändas, att under motsvarande tid en del af detta belopp borde hafva
åtgått, hvar reservofficeren än befunnit sig. Beräknades denna del
exempelvis till 120 kronor, återstode dock alltid 150 kronor, eller 50
kronor i månaden, såsom den tillökning i utgifter, som militärtjenstgöringen
tillskyndat honom. Att denna summa vore lågt tilltagen,
måste medgifvas af hvar och en med erfarenhet om de utgifter, som
den svenske officeren nödgades ikläda sig, då han under vapenöfningarna,
utom vanligt vivre, äfven måste skaffa sig sjelf tillfälligt tak
öfver hufvudet och möbler samt utan ersättning förflytta sig och sitt
bohag för 3 månader till och från de ofta nog icke en gång vid jernväg
belägna mötesplatserna. Skulle emellertid de ekonomiska förmånerna
fylla sitt ändamål, d. v. s. håfva unga mäns betänkligheter mot
att låta utbilda sig till och sedan qvarstå såsom reservofficerare så
länge, att det ofvan omnämnda mobiliseringsbehofvet af dessa officerare
kunde varda fyldt, vore det ej no g, att de med tjenstgöringen förbundna
kostnaderna nätt och jemnt ersattes, utan reservofficern borde
lika väl som en hvar annan tjensteman kunna motse någon ökning i
inkomster i mån af tjenstetidens utsträckning. Det syntes derför billigt
och rättvist att, utgående från den ofvan lågt beräknade kostnaden
för officersekipering och för tjenstgöring, hvilka belopp ansåges böra
tillerkännas reservunderlöjtnanter, låta aflöningsförmånerna för de olika
reservofficersgraderna växa i samma proportion som för de fasta löjtnants-
och kaptensbeställningarna af 2:a klassen.

Reservofficerarne borde alltså, enligt t. f. chefens för generalstaben
åsigt åtnjuta följande förmåner:

a) ekiperingshjelp, 500 kronor;

b) månadslön under tjenstgöring, motsvarande den fast anstälde

Statsutskottets Utlåtande N:o

officerens lön, d. v. s. 50 kronor för reservunderlöjtnant, 75 kronor för
reservlöjtnant och eventuelt 150 kronor för reservkapten; samt

c) dagaflöning under tjenstgöring i likhet med fast anstälde officerare
af motsvarande grader.

I fråga om de kostnader, som, vid bifall till hvad han sålunda föreslagit,
skulle för statsverket uppkomma, hade t. f. chefen för generalstaben
funnit, att dessa kostnader skulle i framtiden, sedan institutionen
blifvit fullt genomförd, komma att uppgå till 109,975 kronor årligen
och att alltså det nuvarande förslagsanslaget till reservbefälet, 53,516
kronor, skulle behöfva förhöjas med 56,459 kronor. Till detta resultat
hade hon kommit på grund af en verkstäld beräkning, hvilken återfunnes
i bil. n:o 12 vid statsrådsprotokollet och till hvilken utskottet
tillåter sig hänvisa.

T. f. chefen för generalstaben hade på grund af hvad han sålunda
anfört hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition
om höjning af det nu till reservbefälet utgående förslagsanslaget till
högst i 09,9 75 kronor.

Arméförvaltningen å civila departementet hade i öfver ifrågavarande
framställning afgifvet utlåtande förklarat sig icke hafva något att deremot
erinra, dock med tillkännagifvande att, enär det lyckats arméförvaltningen
att för de till lifränta åt reservofficerare författningsenligt
utgående belopp i allmänhet bereda hittills inträdda reservoficerare en
lifränta af 285 kronor i stället för den beräknade å 250 kronor, någon
åtgärd med afseende å lifräntan icke syntes vara, åtminstone för närvarande,
erforderlig.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen för egen del anfört,
att han funne t. f. chefens för generalstaben förevarande framstälning
synnerligen beaktansvärd. Reservofficersinstitutionen vid armén
hade ingalunda utvecklat sig så, som man vid antagandet af den förbättrade
härordningen förutsatt. I stället för i medeltal 56 reservofficerare
om året hade man erhållit 6. Anledningarna härtill kunde måhända
vara äfven andra än de angifna, men otvifvelaktigt vore, att en
af de förnämsta vore den, att allt för ringa ekonomiska fördelar vore
med reservofficersbefattning förenad. Den betydelse, reservofficersinstitutionen
hade framför allt vid härens ställande på krigsfot, vore emellertid
så stor, att departementschefen ansåge sig icke kunna taga på sitt
ansvar att, sedan bristerna i reservofficersinstitutionen numera till fullo
visat sig, längre uppskjuta med vidtagande af åtgärder till dessa bristers
afhjelpande. Det komme nemligen att dröja en följd af år, innan
B ib. till Rilcsd. Prat. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 12

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

reservofficersinstitutionen, äfven om det beräknade antalet, 56 reservofficerare
om året, erhölles, kunde nå den utveckling, som 1892 beräknats
såsom oundgängligen nödvändig, och hvarje års uppskof medförde
således ett undanskjutande af den tidpunkt, då härens ställande
på krigsfot kunde försiggå så som önskligt vore.

En af de förnämsta anledningarna till det ogynsamma resultat,
som den år 1892 antagna reservofficersinstitutionen hittills ernått, vore
otvitvelaktigt att söka i de allt för ringa ekonomiska fördelar, som för
närvarande vore förenade med befattningen som reservofficer. Iivilka
dessa fördelar äro hade t. f. chefen för generalstaben i sin skrifvelse
utförligt angifvit och hade departementschefen dertill intet att tillägga.
Att dessa fördelar — frånsedt lifräntan — icke kunde anses tillfredsställande,
framginge uppenbart af den utredning, som derom i det föregående
lemnats. En förbättring af dessa förmåner vore derför, om
reservofficersinstitutionen vid armén skulle kunna vinna någon afsevärd
utveckling, oundgängligen nödvändig. I detta afseende syntes hvad
t. f. chefen för generalstaben föreslagit vara antagligt. De förmåner,
han ifrågasatt, vore ekiperingshjelp samt, under tjenstgöring
månadslön och dagaflöning. Dagafiöning under tjenstgöring åtnjöte
reservofficer och reservintendent äfven enligt nu gällande bestämmelser,
och i fråga om beloppet af denna aflöning vore ej någon förändring
ifrågasatt. Att tillerkänna en till reservunderlöjtnant (reservintendent)
utnämd person ekiperingshjelp med 500 kronor, skulle otvifvelaktigt i ej
ringa mån vara till fromma för reservofficersinstitutionen, ty de vore
säkerligen många, som, derest icke svårigheten att bekosta den för
reservofficer erforderliga ekiperingen förefunnes, skulle vara benägna
att egna sig åt denna befattning vid sidan af sin egentliga sysselsättning.
Men i än högre grad skulle helt visst den ifrågasatta månadslönen
härtill bidraga. Ty genom denna jemte dagaflöning skulle godtgörelse
erhållas åtminstone för de med reservofficers- (reservintendents-)tjensten
förenade utgifter, och utan sådan godtgörelse skulle det troligen icke
låta sig göra att erhålla reservofficerare till något nämnvärdt antal.

I fråga om de kostnader, som af ett bifall till hvad sålunda tillstyrkts
skulle föranledas, framginge af bil. n:o 12 till statsrådsprotokollet,
att, sedan institutionen blifvit fullt genomförd, dessa kostnader
skulle uppgå till följande årliga mcramibelopp, nemligen:

för ekiperingshjelp............................. kronor 28,000: —

» månadslöner.................................. » 27,337: 50

» dagaflöning .................................... » 13,589: —

eller således tillhopa

kronor 68,926: 50.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Härvid vore dock att märka, att äfven om, kvilket icke vore visst,
man skulle under de närmaste åren kunna erhålla 56 reservunderlöjtnanter
om året, det dock måste komma att dröja åtskilliga år, innan
det i bilagan beräknade antalet 386 reservunderlöjtnanter blefve fyldt,
och ännu längre tid innan antalet 100 reservlöjtnanter uppnåddes. Med
säkerhet komme alltså kostnaderna att under de första åren ställa sig
betydligt lägre än det ofvan angifna beloppet, och med all visshet
skulle de kunna hållas inom det för närvarande till reservbefälet i
riksstaten anslagna beloppet, 53,516 kronor. Af detta belopp vore
visserligen den allra största delen, nemligen 41,048 kronor, afsedd till
beredande af lifränta åt reservofficerarne och allenast återstoden till
aflöning; men derest, såsom departementschefen ämnade ifrågasätta,
beredande af lifränta åt reservofficerarne skulle upphöra och statsverket
i stället sjelft, öfvertaga pensioneringen af reservbefälet, skulle hela
det för närvarande i riksstaten till reservbefälet anslagna beloppet
kunna blifva disponibelt för reservofficerares aflöning, och således nytt
anslag för detta ändamål icke behöfva äskas.

Departementschefen ansåge vidare, att de efter år 1892 utnämnde
reservofficerarne (reservintendenterna) borde för framtiden åtnjuta samma
lön och dagaflöning, som komme att tillerkännas deras blifvande
kamrater.

Beträffande den lifränta, som reservofficer (reservintendent) vid armén
vore berättigad att åtnjuta och för hvars beredande medel funnes
i riksstaten anvisade, vore närmare bestämmelser af Kong], Maj:t meddelade
i förordning den 17 juni 1893. Af denna förordning, som innehölle
bestämmelser angående vilkoren för lifräntans åtnjutande m. m.,
framginge derjemte, att lifräntans belopp icke vore fixeradt, men att
deremot det belopp, som skulle för beredande af lifränta i vederbörande
försäkringsanstalt insättas,- vore i viss mån fixt och beroende allenast
af den blifvande lifräntetagarens ålder, då insättningen egde rum. På
sätt arméförvaltningen anmält, hade för det sålunda bestämda beloppet
i allmänhet kunnat åt lifräntetagare beredas en lifränta af 285 kronor.
Då detta belopp kunde anses någorlunda tillfredsställande, skulle anledning
saknats att i afseende å den för arméns reservofficerare nu
stadgade förmånen af lifränta ifrågasätta någon förändring, om icke
motsvarande förhållanden vid flottan vore synnerligen otillfredsställande.
Kongl. Maj:t hade till nästlidet års Riksdag aflåtit proposition med förslag
till förändrade bestämmelser i afseende å beredande af lifränta åt reservbefälet
vid flottan, hvilken proposition dock icke vunnit Riksdagens godkännande,
hufvudsakligen emedan Riksdagen satte i fråga, huruvida det

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

icke skulle vara både enklare och billigare, om statsverket sj eif t öfvertoge
pensioneringen af reservbefälet, och pensionerna, till belopp af
högst 300 kronor, finge utgå direkt från nionde hufvudtiteln, i hvilket
afseende Riksdagen ansett utredning böra ega rum och att denna utredning
borde omfatta jemväl motsvarande förhållanden inom armén.
Med anledning häraf hade departementschefen låtit genom professoren
vid generalstaben P. G. Rosén verkställa en dylik utredning, så vidt
armén anginge.

Hvad professor Rosén i sådant afseende anfördt tinnes i statsrådsprotokollet
(sid. 101 —105) utförligt framstäldt, och tillåter sig utskottet, för
undvikande af vidlyftighet, att hänvisa dertill och här endast omförmäla,
att professor Rosén såsom slutomdöme yttrat, att det enklaste sättet för
pensioneringen enligt hans åsigt vore att lemna densamma åt framtiden
och låta pensionsbeloppen utgå direkt från anslag under riksstatens
nionde hufvudtitel. Antoge man, har professor Rosén fortsatt, att reservbefälets
personal till antalet utvecklades i full öfverensstämmelse
med af honom gjord förutsättning, skulle för en befälsstyrka af 56 22-åringar vid pensionsåldern efter 33 års förlopp återstå vid första pensionsåret
21 lefvande, åt hvilka ett pensionsbelopp af 6,300 kronor
skulle utbetalas, om pensionen bestämdes till 300 kronor. Det följande
året blefve pensionärernas antal 41, pensionsbeloppet 12,300 kronor
o. s. v., tills pensioneringen efter omkring 30 års förlopp komme till
sin fullständiga utveckling, då summan af alla pensionsbeloppen blefve
omkring 115,200 kronor, som årligen skulle utgå till 384 pensionärer.
Från närvarande stund skulle emellertid minst 60 år förflyta, tills pensionssumman
blefve konstant eller nådde sitt maximibelopp.

Departementschefen har förklarat sig anse, att af den sålunda verkstälda
utredningen framginge, att det enklaste och på samma gång för
statsverket billigaste sättet för beredande af lifränta (pension) åt reservofficerare
och reservinteudenter vid armén vore, att staten sjelf öfvertoge
pensioneringen. Om pensionens belopp bestämdes till 300 kronor
och de för åtnjutande af lifränta nu stadgade vilkor i afseende å ålder
m. m. oförändrade finge tillämpas i afseende å rätten att åtnjuta pension,
skulle efter 33 års förlopp pensioner komma att utbetalas med högst
6,300 kronor, hvarefter detta belopp så småningom skulle stiga, tills
det efter ytterligare omkring 30 års förlopp komme att nå sitt maximum
115,200 kronor, ett belopp som ju ej kunde anses afskräckande. Departementschefen
ansåge sig derför böra tillstyrka, att det nu stadgade
sättet för beredande af lifränta åt reservofficerare och reservintendenter
icke måtte tillämpas i afseende å de reservofficerare och reservinten -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

denter, som hädanefter antoges, utan desse i stället tillförsäkras rätt
att, under förutsättning att de fullgjorde den tjenstgöringsskyldighet
m. m., som nu vore eller framdeles kunde varda för dem stadgad, vid
fylda 55 år under sin återstående lifstid komma i åtnjutande af pension
från statsverket till belopp af 300 kronor årligen. I afseende å de
reservofficerare och reservintendenter, för hvilka inbetalning för beredande
af lifränta redan skett, skulle naturligtvis någon pension icke
förekomma, dock att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke i en
framtid fyllnad i lifräntan till 300 kronor borde beredas dem af statsmedel,
en angelägenhet som emellertid syntes då böra i hvarje särskildt
fall afgöras.

Godkändes hvad sålunda tillstyrkts, skulle det nu i riksstaten för
beredande af lifränta åt reservofificerare och reservintendenter beräknade
och under förslagsanslaget till reservbefälet anvisade beloppet, 41,048
kronor, kunna ur riksstaten utgå. Departementschefen ansåge emellertid,
att anslaget till reservbefälet borde lemnas oförändradt. I fall nemligen
ökade aflöningsförmåner samt ekiperingshjelp tillerkändes reservofficerare
och reservintendenter, komme naturligtvis, i den mån antalet reservofficerare
och reservintendeuter ökades, jemväl utgifterna för aflöning
m. m. åt dem att ökas, och vid sådant förhållande skulle det under
anslaget till reservbefälet till aflöning beräknade beloppet, 12,468 kronor,
snart nog blifva otillräckligt och anslaget behöfva förhöjas. Lemnades
deremot anslagets nuvarande belopp, 53,516 kronor, oförändradt, komme
det säkerligen att dröja åtskilliga år, innan detsamma behöfde förhöjas,
och då departementschefen icke ansåge sig böra ifrågasätta någon
förändring af anslagets natur af »förslagsanslag, högst», skulle anslaget
å ena sidan icke kunna öfverskridas och å den andra alla de besparingar,
som derå uppstode, komma statsverket till godo.

Anslaget till reservbefälet borde sålunda enligt departementschefens
åsigt i riksstaten för år 1899 uppföras med oförändrad natur och till
oförändradt belopp, men dess ändamål blifva i viss mån förändradt,
nemligen att bestrida ekiperingshjelp, månadslön och dagaflöning åt
reservofficerare och reservintendenter.

Ehuru utskottet icke är öfvertygadt, att de af Kongl. Maj:t föreslagna
åtgärderna komma att visa sig tillfyllestgörande för åvägabringande
af önskvärd utveckling af reservofficersinstitutionen vid armén,
finner utskottet sig likväl böra tillstyrka Kongl. Maj:ts i berörda syfte

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
minskning af
detta anslag.
[11-]

gjorda framställning, helst, derest afsedd fördel icke heller dermed
skulle vinnas, de anslagna medlen icke komme att utgifvas, utan
blefve för statsverket besparade. Men utskottet vill tillika såsom sin
åsigt uttala, att, om institutionen öfver hufvud skall kunna vinna åsyftad
utveckling, de vilkor och fördelar, som med anställning vid densamma
äro förenade, måste göras mera kända.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande, i punkt 10:o under
fjerde hufvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda
framställningar må af Riksdagen bifallas.

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

ll:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad
under punkt l:o föreslagits, öka anslaget till ersättning åt vissa löntagare
i följd af arméns omorganisation, nu kronor 53,500, med kronor
5,000 till kronor 58,500.

Härom innehåller statsrådsprotokollet följande.

Detta anslag, hvilket uti riksstaten för innevarande år är upptaget
till 53,500 kronor, skulle i följd af inträffad afgång bland de embetsoch
tjenstemän, för hvilka anslaget är afsedt., kunna minskas med 6,500
kronor till 47,000 kronor.

Departementschefen hade emellertid under punkt l:o uttalat, att, under
förutsättning af bifall till hvad der föreslagits beträffande förändrad
organisation af arméns förvaltning, tre namngifna tjenstemän skulle
blifva öfvertaliga, hvadan medel till bestridande af löner, tjenstgöringspenningar
och ålderstillägg till desse tjenstemän icke komme att å
vederbörande stater finnas anvisade, och derför ifrågasatt, att medel
för detta ändamål skulle med 11,500 kronor anvisas att utgå från nu
förevarande anslag.

På grund häraf borde anslaget i fråga ökas med (11,500-—6,500)
5,000 kronor.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande från landtförsvarsdepartementet
har sekreteraren i arméförvaltningen Hjalmar Eklundh
den 20 februari detta år afiidit. Då genom den af utskottet under

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

punkt l:o liärofvan tillstyrkta omorganisationen af arméns förvaltningen
sekreterare i arméförvaltningen skulle blifva öfvertalig, och ersättning
jemlikt Kongl. Majds framställning måst honom beredas från nu ifrågavarande
anslag, har genom sekreteraren Eklundhs frånfälle detta förhållande
ändrats derhän, att sådan ersättning icke behöfver utgå.

I enlighet härmed har det till ersättning åt sekreteraren L. R.
Lindböhm afsedda belopp, 5,500 kronor, ansetts böra från det äskade
anslaget uteslutas.

För de två öfriga i följd af den tillstyrkta omorganisationen af
arméns förvaltning öfvertaliga tjenstemännen skulle detta anslag behöfva
förhöjas med 6,000 kronor. Men då, enligt hvad departementschefen
upplyst, samma anslag på grund af inträffad afgång bland de embetsoch
tjenstemän, för hvilka anslaget vore afsedt, skulle kunna minskas
med 6,500 kronor, följer deraf, att efter nu inträdda förhållanden anslaget
bör, i stället för att ökas med 5,000 kronor, kunna minskas med
500 kronor.

Utskottet hemställer,

att, vid bifall till hvad under punkt l:o föreslagits,
Riksdagen må minska anslaget till ersättning åt vissa
löntagare i följd af arméns omorganisation, nu 53,500
kronor, med 500 kronor till 53,000 kronor.

Remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns hästar.

12:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, och
då utskottet beträffande den under punkt 5 a) i statsverkspropositionen
föreslagna förändrade organisationen af Gotlands trupper icke hemstält
om sådan ändring, som på nu förevarande äskade anslagshöjning inverkar,
hemställer utskottet,

att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,
Riksdagen må öka anslaget till remontering
och skoning m. m. för garnisonerade arméns hästar,
nu 170,670 kronor, med 1,600 kronor till 172,270
kronor.

Angående
ökning af
detta anslag.
[12.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

Angående 13:o. I punkt 13:o under statsverkspropositionens fjerde hufvud a°fkdetta

titel har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att öka anslaget till skjutansiag.
skolan för infanteriet och kavalleriet, nu kronor 31,000, med kronor
[13.] 12,500 till kronor 43,500.

Departementschefen har till stöd för denna framställning anfört
följande.

För att vid denna skola kunna emottaga så många elever, att alla
underlöjtnanter vid infanteriet skulle kunna genomgå densamma, innan
de vunne befordran till löjtnantsgraden, och samtidigt plats finnas för
en del subalternofficerare vid kavalleriet, hade Kongl. Maj:t aflåtit proposition
till 1883 års Riksdag om förhöjning af ifrågavarande anslag
från 18,000 kronor till 31,000 kronor. Denna framställning hade äfven
vunnit Riksdagens bifall. Kostnaden hade då kunnat inskränkas till
detta belopp, dels emedan det endast varit fråga om att utbilda de
unga, nyligen från krigsskolan utgångna officerarne till goda skyttar
och instruktörer i skjutning, och dels enär Kongl. Maj:t ansett, att
eleverna under kursen vid skjutskolan ej behöfde erhålla större ersättning
än dagaflöning på den grund, att dylik kurs då varit ett kompetensvilkor
för erhållande af befordran till löjtnantsbeställning på stat vid
infanteriet och således hört till den utbildning, som kräfdes af infanteriofficerare,
liksom ridskolan af kavalleriofficerare och artilleri- och ingeniörhögskolan
af artilleri- och fortifikations-officerare.

Under den tid, som förflutit, sedan anslaget till skjutskolan för infanteriet
och kavalleriet sålunda höjdes, hade visserligen den enskilda
skjutskickligheten och framför allt befälets förmåga att meddela undervisning
i skjutning i ej ringa grad gått framåt tack vare skjutskolans
verksamhet, förbättrad undervisning i detta hänseende vid volontärskolan
å Karlsborg och krigsskolan samt ökadt tillfälle till öfning härutinnan
under de förlängda beväringsöfningarna, så att det ej längre
vore nödvändigt, att den unge infanteriofficeren genomginge en särskild
utbildningskurs vid skjutskolan, hvarför Kongl. Maj:t äfven upphäft
nyssnämnda föreskrift, att dylik kurs skulle vara ett vilkor för
befordran öfver underlöjtnantsgraden vid infanteriet, men å andra sidan
stäldes numera större fordringar på befälet, än att kunna skjuta och
meddela denna färdighet åt andra, i det att man kräfde af befälet och

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

särskildt af officerarne, att de skulle kunna leda truppernas eldgifning
och utbilda densamma i eldstrid; ty huru skickliga skyttar soldaterna
i ledet än vore. kunde intet nu för tiden uträttas med en trupp, som
ej blifvit särskildt skolad i eldstrid och ej fördes af officerare, som
ej endast till fullo kände gevärets skjutegenskaper, utan äfven förstode
att så föra truppen under eldstrid, att den, utan att sjelf lida större
förluster än nödvändigt vore, kunde med sin eld tillfoga fienden så stor
manspillan som möjligt och samtidigt spara ammunitionen, så att dylik
ej måtte saknas i det afgörande ögonblicket.

Ju mera vapentekniken gått framåt, ju mera snabb- och långskjutande
gevären blifvit, desto större betydelse hade eldledningen fått, och
då nu vår armé komme att beväpnas med repetergevär, måste sådana
åtgärder vidtagas, att officerarne, i synnerhet de äldre, kompanicheferna
och regementsofficerarne, besutte erforderliga kunskaper uti denna vigtiga
del af tjensten, och som följd häraf en omorganisation af skjutskolan
ega rum.

Kongl. Maj:t hade ock den 22 sistlidne oktober gifvit en kommission
i uppdrag att afgifva förslag till de ändringar i infanteriskjutskolans
organisation, som betingades dels af de ökade fordringarna på
skjututbildningen vid infanteriet och kavalleriet, dels deraf att nämnda
skolas genomgående ej längre utgjorde kompetensvilkor för befordran
till löjtnant vid infanteriet.

Kommissionen hade ansett, att vid skolan borde anordnas 2 kurser,
en för äldre subalternofficerare och en för regementsofficerare. Till
den förra kursen skulle beordras högst 50 officerare i en tjensteålder
af 12—15 år, således i en ålder, vid hvilken de, på samma gång som
de ännu vore mottagliga för undervisning i personlig skjutfärdighet,
snart kunde vänta befordran till kaptensgraden, så att de vid skjutskolan
vunna kunskaperna och färdigheterna sedermera kunde i betydlig
grad komma till nytta för kompani-(sqvadrons-)chefen. Vid den senare
kursen, som skulle ega rum under den förra kursens sista veckor,
skulle enligt kommissionens förslag högst 10 regementsofficerare närvara,
på det att äfven dessa högre ledare af öfningarna i skjutning och
eldstrid vid regementena skulle blifva utbildade för denna sin uppgift.
Den förra kursen skulle räcka i 70 dagar, den senare i högst 20 dagar.

Då skolans uppgift hädanefter skulle blifva ej endast att utbilda
skyttar och instruktörer i skjutning, utan framför allt att lära arméns
officerare af infanteriet och kavalleriet att föra trupp under eldgifning
och utbilda densamma för eldstriden, måste trupp såsom undervisningsmateriel
kommenderas till skjutskolan, och hade kommissionen derför
Bih. titt Rihsd. Prot. 1898. 4 Samt. I Afd. 5 Käft. 13

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

föreslagit, att trupp af en fältstark plutons styrka skulle bildas genom
kommendering från arméns samtliga infanteriregementen och corpser
af 60 volontärkorpraler (vice korpraler), som egde utsigt till underofficersbefordran
och för hvilkas framtida tjenstgöring en dylik kommendering
måste vara i bög grad gagnelig. Denna trupp skulle stå Under
särskildt kommenderad! befäl, på det att skolan icke måtte betungas
med tillsynen öfver truppen eller med sådan utbildning af densamma,
som läge vid sidan af skolans bufvudändamål. Om än undervisningen
under större delen af skolan nödtorfteligen kunde bedrifvas med så
liten styrka som en pluton, ansåges dock denna under sista veckan af
skolan böra utsvälla till minst ett fältstarkt kompanis styrka för att
öfningarna då skulle kunna få något större omfattning. Nödvändigheten
häraf framträdde särskildt deraf, att motsvarande kurser vid utländska
skjutskolor hade under hela kursen ett kompani till förfogande
såsom utbildningsmateriel.

I likhet med förhållandena under de senaste åren, då gardestrupp
kortare tid beordrats till skolan, hade kommissionen föreslagit, att de
två plutoner, som behöfdes för att, jemte nyssnämnda pluton, bilda ett
kompani, skulle erhållas från gardesregementena, liksom äfven behöflig!
handräckningsmanskap under hela skolkursen.

Kommissionen hade vidare ansett, att skolan borde göras till en
fast och i viss mån ständigt verkande institution, d. v. s. att chef och
förste lärare borde erhålla en flerårig anställning vid skolan och vara
dess målsmän. Derigenom skulle nemligen en bättre undervisning än
hittills kunna lemnas, mera kontinuitet och stadga än förr i skolans
verksamhet ernås, samt krigsstyrelsen under årets hela lopp ega tillgång
till lämplig personal för utredning af skjutfrågor, bearbetning af
rapporter och anställande af försök inom de grenar, som berörde skolans
verksamhet. Chefens och lärarnes verksamhet såsom krigsstyrelsens
sakkunniga biträden hade kommissionen tänkt sig ordnad sålunda,
att chefen och någon eller några af lärarne årligen å bestämd tid efter
skolans slut, förslagsvis under en månad, skulle sammanträda för att
bearbeta från truppförbanden inkomna rapporter och utreda frågor,
som stode i samband med deras verksamhet, men att de äfven dessutom
vid förefallande behof skulle stå till förfogande för att utföra försök
eller för att göra skriftliga utredningar, som berörde deras fack.
På grund af denna ökade tjenstgöringsskyldighet för chef och lärare
hade kommissionen ansett, att de borde erhålla, förutom dagtraktamente
under tjenstgöringen, arfvoden för sina befattningar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Hvad elevernas aflöning beträffade, hade kommissionen föreslagit,
att dessa, för hvilka kursen, såsom förut nämnts, ej längre vore ett
kompetensvilkor för befordran till löjtnantsbeställning på stat, skulle
erhålla samma ersättning som vid öfriga militära kommenderingar med
trupp utom regementets stånd, eller dagtraktamente efter lägre beräkningen,
i stället för den nu utgående dagaflöningen.

De årliga kostnaderna för en enligt dessa grunder organiserad
skola hade kommissionen beräknat sålunda:

arfvoden åt chef, lärare, redogörare, vaktmästare och oldtfru.............................................................................	kronor	4,600: —
dagtraktamenten åt chef, adjutant, lärare, repetitörer, elever, läkare, gevärshandtverkare och skrif-biträde under skolan ..............................................	»	16,150	80
dagtraktamenten åt chef och lärare efter skolans slut .................................................................................	»	800	_
reseersättningar till och från skolan ............................	S)	6,630	34
kostnad för volontärplutonen...........................................	»	8,579
d:o för gardestruppen ..........................................	»	400	—
d:o för handräckning och hästskötare ................	))	889	96
d:o för skolans förflyttning till Marma under sista veckan ...........................................................	»	1,267	32
d:o för skjutfält ...........................................................	)>	3,500	—
hyror till bostadsinnehafvare ..........................................	X>	2,000	—
kostnad för inventarier......................................................	J>	3,000	—
d:o för materialier......................................................	t>	1,500	—
diverse utgifter...................................................................	»	2,682	58
Summa	kronor	52,000	1

hvartill skulle komma kostnaden för ökad ammunitionsförbrukning samt
en kostnad för en gång af 19,000 kronor för inredning af kasern åt
volontärplutonen och ordnande af ett lämpligt öfningsfält.

öfver detta förslag hade arméförvaltningen å artilleridepartementet
den 23 nästlidne december afgifvit underdånigt utlåtande
samt dervid, i hufvudsak förordande förslaget, påpekat, att kostnaderna
för ammunition vid skjutskolan, som år 1897 uppgått till omkring 10,000
kronor, enligt hvad kommissionen antagit, skulle komma att ökas med
ungefär lika mycket, om den föreslagna organisationen blefve genomförd,
samt att, då arméförvaltningen fortfarande borde kostnadsfritt
för skjutskolan tillhandahålla densamma erforderlig ammunition, anslaget

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

till »arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar
och materiel» borde ökas med nämnda summa eller 10,000 kronor.

Det förslag till nj organisation af skjutskolan för infanteriet och
kavalleriet, för hvilket sålunda i hufvudsak redogjorts, ville departementschefen
på det varmaste tillstyrka, emedan han ansåge detta förslag vara
egnadt att i väsentlig grad höja utbildningen inom armén i en af de
vigtigaste tjenstegrenarne. Att föreslå höjning af det nuvarande anslaget
till ifrågavarande skola, 31,000 kronor, med hela det belopp,
hvartill kommissionen kommit, eller 21,000 kronor, vore dock ej nödvändigt,
enär kostnaderna för den volontärpluton, som skulle till skolan
beordras, borde bestridas från anslagen till det icke garnisonerade infanteriets
och det indelta kavalleriets samt till de värnpligtiges vapenöfningar
med hälften från hvartdera anslaget, då ju ändamålet med volontärernas
kommendering till skjutskolan vore ej endast att bereda skjutskolans
elever erforderlig undervisningsmateriel, utan lika mycket att
utbilda volontärerna till skjutinstruktörer. Då dessa kostnader skulle
uppgå till omkring 8,500 kronor, behöfde alltså anslaget till skjutskolan
icke höjas med mera än 12,500 kronor.

Den utgift för en gång, som omorganisationen af skjutskolan skulle
kräfva och som skulle uppgå till 19,000 kronor, borde kunna bestridas
af för handen varande besparingar å hufvudtiteln, utan att särskilda
medel dertill behöfde af Riksdagen äskas.

Deremot funne departementschefen anslaget till »arméns vapen,
ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel»
böra, i enlighet med hvad arméförvaltningen hemstält, förhöjas ej mindre
med de 10,000 kronor, som den ökade ammunitionsförbrukningen vid
skjutskolan skulle komma att kosta, utan ock med ytterligare 18,000
kronor till betäckande af de kostnader, som skulle uppstå till följd af
en del nya skjutöfningar vid regementena, som kommissionen ansett sig
böra föreslå och arméförvaltningen tillstyrkt. Kommissionen hade nemligen
föreslagit, att, på det befälet måtte bibehålla och utveckla den
skjutskicklighet, som bibringats detsamma under dess utbildning, samt
enär det icke vore möjligt eller lämpligt att öka officerarnes och underofficerarnes
skjutöfningar under vapenöfningstiden utöfver de nu föreskrifna,
då ju deras tid derunder vore till fullo upptagen af andra öfningar,
hvarje officer och underfficer vid infanteriet och kavalleriet årligen
skulle få sig tilldelade 60 skarpa patroner till fria skjutöfningar
mellan vapenöfningstiderna. Vidare hade kommissionen framhållit vigten

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

101

af att trupperna inspekterades i skjutning liksom i andra öfningar och
att för detta ändamål minst 500 skarpa patroner per bataljon ansloges.

ökningen på grund häraf i ammunitionsförbrukningen vid armén
hade arméförvaltningen beräknat till 200,000 skarpa patroner om året
och på denna grund begärt en ökning i anslaget till »arméns vapen
m. m.» af 18,000 kronor. Hela ökningen på detta anslag med anledning
af krafvet på förbättrad skjututbildning inom armén skulle alltså
blifva 28,000 kronor, och anhölle departementschefen, som till fullo
gillade kommissionens förslag och ej både någon anmärkning mot
arméförvaltningens beräkning, att få återkomma härtill vid behandlingen
här nedan under punkt 17:o af nyssnämnda anslag.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning angående förändrad anordning
af skjutskolan å Rosersberg och i sammanhang dermed om höjning
af anslaget till nämnda skola har synts utskottet böra tillstyrkas. Emellertid
har utskottet ej kunnat biträda Kongl. Maj:ts förslag, att, förutom
arfvode, dagtraktamente, af Kongl. Maj:t upptaget till sammanlagdt 800
kronor, skulle medgifvas skolans chef och lärare för den befattning, de
efter skolans slut skulle såsom sakkunniga biträden åt krigsstyrelsen utöfva
vid bearbetning af rapporter, afgifvande af utlåtanden m. m.;
och då skolan är afsedd att vara samlad i blott 70 dagar, samt
chef och lärare dessutom skulle sammanträda i en eller, enligt hvad
för utskottet tillgängligt förslag till ny stat för skjutskolan upptager,
högst två månader, samt nämnda personer alltså skulle i skolans ärenden
vara sysselsatta betydligt kortare tid om året, än hvad fallet är vid
andra militärskolor, har utskottet funnit nedsättning i de uti den upprättade
nya staten upptagna arfvodena för chefen och de tre förste
lärarne, nemligen för den förre 1,000 kronor och för en hvar af de
senare 500 kronor, jemväl böra ega rum till respektive 600 och 300
kronor. Då utskottet ej funnit skäl till erinran mot de i staten för
öfriga personer upptagna arfvoden, skulle således, enligt utskottets mening,
utgiften för arfvoden kunna nedbringas med sammanlagdt 1,000
kronor till 3,600 kronor. Inalles skulle sänkningen sålunda utgöra 1,800
kronor.

Utskottet, som i öfrigt ej funnit sig böra mot framställningen göra
någon erinran samt här nedan under punkt 17:o kommer att yttra sig an -

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
anslaget till
krigsskolan.

[14.]

gående hvad departementschefen anfört om behofvet af ökadt anslag till
ammunition, hemställer,

att Riksdagen må öka anslaget till skjutskolan
för infanteriet och kavalleriet, nu 31,000 kronor, med
10,700 kronor till 41,700 kronor.

Krigsskolan.

14:o. I punkt 14:o under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till stat för krigsskolan, öka anslaget till krigsskolan,
nu kronor 76,729, med kronor 3,971, till kronor 80,700.

Angående denna framställning innehåller statsrådsprotokollet hufvudsakligen
följande:

Riksdagen hade i skrifvelse den 18 sistlidne maj anhållit, att Kongl.
Maj:t täcktes förelägga Riksdagen förslag till ny stat för krigsskolan
å Karlberg, enär den för skolan gällande staten icke längre kunde anses
lämpa sig för de förhållanden, som derstädes på senare tider inträdt.
Sedan Kongl. Maj:t med anledning häraf anbefalt Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen, i egenskap af inspektör för militärläroverken, att inkomma
med dylikt förslag, hade Hans Kongl. Höghet med skrifvelse den 21
sistlidne oktober öfverlemnat ett af chefen för krigsskolan upprättadt
förslag till ny stat för skolan, och hade Hans Kongl. Höghet dervid
förklarat sig på de skäl, chefen för krigsskolan anfört, tillstyrka det
af honom upprättade förslaget.

Chefen för krigsskolan hade i fråga om de hufvudgrunder, enligt
hvilka han upprättat sitt förslag, till en början anfört, att han uti förslaget
tagit behörig hänsyn till det, hvari krigsskolan såväl i afseende
på organisation som undervisningssätt skilde sig från de högre militärläroverken,
krigshögskolan samt artilleri- och ingeniörhögskolan, utan
att han dock dervid underskattat betj^delsen af att söka åstadkomma
likhet i motsvarande delar mellan ifrågavarande läroverks lönestater.
Redan krigsskolans organisation såsom ett kaserneradt truppförband
nödvändiggjorde i och för sig en befälskategori (kompanibefälet) och
tjensteåligganden, hvilka icke egde någon motsvarighet vid de båda
högskolorna. Han hade derför icke heller ansett sig kunna utgå från

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

103

samma grunder för den nya statens löneformer som dem, hvilka syntes
vara tillämpade vid dessa högskolor. De i den nu gällande staten
upptagna aflöningsformerna hade han trott sig böra bibehålla för chefen,
slottspastorn och läkaren, aflöningen för chefen dock Överflyttad helt
och hållet på skolans stat. För öfriga befattningar, hvilka dels möjligen
kunde vara eller borde blifva af mera tillfällig natur, hade han ansett
aflöningen böra utgå i form af dagtraktamente samt ett större eller
mindre arfvode, såsom varande tidsenligare och mera i öfverensstämmelse
med den form, i hvilken aflöningen utginge för andra dem liknande
tjensteuppdrag inom armén.

Redan länge hade behofvet af förstärkta lärarekrafter vid skolan
gjort sig känbart och man hade hittills förskaffat sig dessa krafter
dels genom att taga kompaniofficerarne mera i anspråk såsom biträdande
lärare eller instruktörer vid de taktiska tillämpningsöfningarna (såsom
krigsspel, taktiska skrifningar och fältöfningar) och dels genom att anlita
lärarekrafter utanför skolan, som mot tillfällig, ofta ringa, stundom
ingen ersättning biträdt vid undervisningen. Då erfarenheten emellertid
visat, att, i mån af ökade öfningar inom armén, allt större och större
svårigheter mött att utom skolans egen personal erhålla dessa erforderliga
lärarekrafter, att behofvet häraf för det ena eller andra ämnet
med tiden vexlat, samt att de, med nu tillämpade tjenstgöringsförliållanden,
icke skulle kunna anskaffas utan allt för stora kostnader, hade
chefen för krigsskolan ansett det lämpligt och nödvändigt, att skolans
lärare af krigsundervisningskommissionen förordnades med hufvuduppgift
att undervisa i ett visst ämne med dertill hörande tillämpningsöfningar,
men derjemte med skyldighet att deltaga i det öfriga utbildningsarbetet,
der chefen, för undervisningens främjande, så funne nödigt,
samt att för ty i staten endast uppfördes ett visst antal lärareaflöningar,
utan att der i allmänhet faststäldes, för hvilka ämnen de olika aflöningarna
vore afsedda. Liknande undervisningsskyldighet ansåge han
nödigt att äfven kompanibefälet tillförbundes, och på denna utsträckta
undervisningsskyldighet för lärare och kompanibefäl vore det, som han
grundat aflöningsbeloppens storlek uti den föreslagna nya staten.
Genom denna anordning skulle också tjenstgöringen rättvisare kunna
fördelas i förhållande till den derför utgående ersättningen; man skulle
vinna fördelen att för elevernas utbildning få använda lärarekrafter,
af hvilka man finge vänta, att de med sin kännedom om skolans förhållanden
och dess elever skulle utöfva ett större och bättre inflytande
än tillfälliga, skolan utomstående, och denna befäls och lärares mångsidiga
användning skulle såväl hos dem sjelfva som hos elever och i

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

allmänhet skärpa åsigten om nödvändigheten att vid den allmänna officersbildningen
förvärfva och sedan vidmagthålla en allsidig militärisk
utbildning.

Beträffande de särskilda befattningarna vid skolan och först chefsbeställningen,
hade han erinrat, att chefen under en längre följd af år
åtnjutit sin egentliga aflöning å generalstabens stat, men att då, i anseende
till det i hög grad ökade arbetet inom generalstaben, särskildt
till följd af 1892 års förbättrade härordning, det från början sparsamt
tillmätta antalet platser inom denna stab visat sig vara allt mer och
mer otillräckligt, generalstaben torde ega fullt berättigade anspråk på
att kunna helt förfoga öfver den personal, som funnes upptagen å dess
lönestat. Då emellertid det arbete, som krigsskolan kräfde af sin chef,
upptoge hans tid fullständigt, utom möjligen delvis under uppehållet i
och för vapenöfningarna, och således generalstaben icke annat än helt
undantagsvis kunde draga direkt fördel af hans arbete, kunde det med
mycket fog anses, som om krigsskolan nu till en del lefde på generalstabens
bekostnad. Då det nu icke heller ansåges böra ifrågasättas, att
chefen för krigsskolan under sin chefstid vid skolan skulle tillhöra
något visst truppförband, enär stora olägenheter måste vara förenade
med en sådan anordning, syntes det vara lämpligast, att i den nya
staten för krigsskolan uppföra chefen med generalstabsöfverstelöjtnants
aflöningsförmåner samt ett årligt arfvode, som i öfverensstämmelse med
det till chefen för artilleri- och ingeniörhögskolan utgående borde bebestämmas
till 1,500 kronor.

Beträffande adjutanten vid krigsskolan, så vore han, i likhet med
hvad som tillämpades vid artilleri- och ingeniörhögskolan, tillika bibliotekarie.
Båda dessa hans befattningar kräfde dock mera arbete än motsvarande
befattningar vid nämnda skola och ännu större blefve skilnaden
i detta hänseende mellan skolans adjutant och de två repetitörerna
vid krigshögskolan, hvilka egentligen vore att anse som adjutanter.
Förutom nämnda befattningar hade adjutanten vid krigsskolan derjemte
rätt stor uppbördsmannaskyldighet och dermed förenadt ansvar och arbete.
I den mån, som elevantalet vid krigsskolan ökats och arbetet
mera rigtats på individens utbildning, i samma mån hade också adjutantens
tjensteåligganden väsentligt ökats. Det vore alltså endast en gärd
af rättvisa och billighet, att ersättningen derför något höjdes, hvarför
också föresloges, att den skulle utgå med dagtraktamente i 365 dagar
å 3 kronor samt 200 kronors arfvode som uppbördsman, eller tillsamman
1,295 kronor.

Slottspastorn, som tillika vore kyrkoherde i Solna, hade nu ett

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

105

årligt arfvode från krigsskolan af 1,000 kronor, men hade chefen på
anförda skäl ansett, att nästa gång slottspastor samtidigt med kyrkoherde
i Solna tillsattes, hans arfvode borde nedsättas till samma belopp,
som regementspastor vid garnisonerad trupp uppbure, eller
800 kronor.

Beträffande läkaren och redogöraren ifrågasattes icke någon ändring
i nu gällande bestämmelser.

Väbeln, tillika materialförvaltare, uppbure å nuvarande stat såsom
lön 1,200 kronor och kunde för denna sin befattning blifva pensionsberättigad.
Chefen hade emellertid på anförda skäl ansett, att en ännu
i full kraft varande energisk underofficer, exempelvis fanjunkare i regemente,
borde emot dagtraktamente för 3 år i sänder kommenderas att
bestrida väbelbefattningen vid krigsskolan. Dennes aflöning vid skolan,
fyllnaden i beklädnadsersättningen inräknad, skulle i så fall uppgå till
962 kronor 50 öre, emot nu varande 1,200 kronor, hvarjemte särskild
pensionering af väbeln blefve obehöflig.

För veterinärvården hade Kongl. Maj:t de senare åren medgifvit, att
100 kronor fått utbetalas af krigsskolans besparingar. Genom förändrade
anordningar för hästanskaffningen i följd af ökadt elevantal och
behofvet af ökad ridundervisning hade antalet hästar i krigsskolans stall
sedan 1890 småningom ökats till omkring det dubbla. Det kunde derför
icke förutsättas, att veterinärvården framgent skulle kunna erhållas
för endast 100 kronor, utan hade i förslaget till stat upptagits 200
kronor.

Den för kompanistaten nu tillämpade lönestaten upptoge aflöning
för 1 kompanichef med 2,500 kronor och för 4 kompaniofficerare med
1,000 kronor hvardera, eller för samtlige dessa officerare tillsammans
6,500 kronor. På sätt närmare framginge af den nu föreslagna staten,
vore årlig aflöning i dagtraktamente, förslagsvis under 330 dagar, och
arfvoden der upptagna för 1 kompanichef (kapten) med 2,520 kronor,
för 3 kompaniofficerare (subalterner) med 1,190 kronor för hvardera
samt för 1 kompaniofficer (subaltern) med 1,490 kronor, eller för samtliga
tillsammans 7,580 kronor.

A lärarestaten vore för närvarande uppförd aflöning för 5 förste
lärare med 1,500 kronor och för 4 andra lärare med 1,000 kronor hvardera,
för 1 lärare i ridning med 1,000 kronor samt för 1 lärare i militär
sundhets- och förbandslära och 1 lärare i hästkännedom med 300
kronor för hvardera, eller tillsammans för samtlige der upptagna lärare
13,100 kronor. Såsom likaledes framginge af den nu föreslagna staten,
upptoge denna dagtraktamente, förslagsvis under samma antal dagar
Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Käft. 14

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

som för kompaniofficerarne, för 5 lärareplatser, afsedcla att besättas
med kaptener, och 5, afsedda för subalternofficerare, hvilken aflöning
tillsammans skulle för hvar och en af de förra uppgå till 1,520 kronor och
för de senare till 1,190 kronor. Derjemte vore å denna stat upptagna
dagtraktamenten under förslagsvis 90 dagar och arfvoden under samma
tid med tillsammans 730 kronor för 2 lärareplatser i och för nödvändiggjord
reglering af lärarnes aflöning vid ombyten af lärarepersonal,
äfvensom ett årligt arfvode af 300 kronor för 1 lärare i militärförvaltning,
eller tillsammans för samtliga lärarepersonalen 14,580 kronor.
Nämnda aflöning för två lärareplatser under 90 dagar betingades deraf,
att, under den tid två kurser vore samtidigt förlagda vid skolan, tarfvades
i de ämnen, der ombyte af lärare förekomme, dubbel uppsättning
af lärare.

Den föreslagna aflöningen å kompani- och lärarestaterna skulle således
komma att uppgå till 22,150 kronor, under det motsvarande
aflöning å nuvarande stater endast vore 19,600 kronor. Till skilnaden
2,550 kronor borde dessutom läggas 300 kronor, hvilka såsom arfvode
åt läraren i militär sundhets- och förbandslära voro upptagna under
läkarens aflöning, hvarigenom skilnaden ytterligare komme att ökas
till 2,850 kronor. Men härvid vore dock att märka, att för denna
ökning uti skolans stat bereddes aflöning åt ytterligare 1 lärare i krigskonst,
för hvilket ämne en extra lärare med 1,000 kronor årligt arfvode
under de sista 15 åren i allmänhet varit förordnad, 1 lärare i
militärförvaltning, för hvilken Kongl. Maj:t för hvardera af de två senaste
lärokurserna anvisat ett arfvode af 300 kronor att utgå af krigsskolans
besparingar, samt 1 stallofficer för upprätthållandet af den ordning
och vård, som det ökade hästantalet och den derför erforderliga
stallpersonalen nödvändiggjorde, och för hvilken ett årligt arfvode af
300 kronor borde utgå, hvarförutom besparingar komme att göras
statsverket i rese- och traktamentsersättningar.

1 fråga om betjening spersonalen måste förhållandena äfven gestalta
sig helt annorlunda vid krigsskolan än vid högskolorna. 1 dessa senare
kunde betjeningen inskränkas till en eller två vaktmästare för städning
och eldning i expeditionsrum och lärosalar m. fl. lokaler samt för iordninghållande
af undervisningsmaterielen. Vid krigsskolan åter ålåge
det betjeningen icke blott ofvannämnda göromål och dessa i mycket
större omfattning, utan äfven allt bestyr, som åtföljde elevernas kasernering,
sjukvård, inventarie- och persedelvård, tillsyn och skötsel af
skolans olika rörsystem för gas, vatten och aflopp, stalltjenst, handräckning
under elevernas praktiska öfningar, tillverkning af skjutmateriel

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

107

m. m. samt underhåll och vård af kronoegendomen med byggnader,
park, skogsskötsel, hägnader och skjutbana, vakttjenst m. m. I mån,
som undervisningen utvecklats och fortginge i en praktisk rigtning,
ökades äfven betjeningens arbete. En del af betjeningen borde vara
fast anstäld eller tjenstgörande några år å rad. Särskild! borde detta
vara fallet med dem, som skulle handhafva persedeluppbörden och
persedelvården. En annan del af betjeningen kunde vara tillfälligt
anstäld. I båda fallen, men i synnerhet i det sistnämnda fallet, syntes
det sätt ganska lämpligt, som under de sista åren tillämpats, nemligen
att besätta sådana platser med permitterade soldater från icke garnisonerade
regementen. På detta sätt hade en relativ besparing i aflöning
åt den, i anseende till det under senare åren betydligt ökade elevantalet,
äfven ökade betjeningen kunnat göras för de tider af året,
skolan ej hade haft direkt behof af hela denna personals tjenst.

Beträffande de olika befattningarna eller tjensterna, hade chefen
anfört, att organistbefattningen på anförda grunder syntes kunna och böra
indragas.

Sjuksköterskan borde deremot bibehållas, utan att detta likväl borde
utesluta möjligheten att, om sådant längre fram skulle befinnas önskvärdt,
i hennes ställe få ytterligare en sjukvårdssoldat kommenderad
till skolan för helt år. Hennes arfvode utginge nu med 600 kronor
årligen men borde förändras till dagaflöning med förslagsvis 1 krona
75 öre per dag för 365 dagar.

Derjemte hade vid krigsskolans sjukhus varit kommenderad en
sjukvårdssoldat. Denne borde bibehållas under erforderliga tider af
året. Kostnaden beräknades till dagtraktamente å l krona 50 öre
under förslagsvis 330 dagar årligen jemte munderingsslitningsersättning
å 33 öre per dag.

Den s. k. gasmästaren borde erhålla ny benämning och aflöning
till honom utgå i form af dagaflöning med förslagsvis 1 krona 75 öre
per dag för hela året i stället för nu utgående årsarfvode af 600 kronor.

Trumslagaren (spel) borde kommenderas till skolan under erforderliga
tider af året, hvarför kostnaden beräknades med dagtraktamente,
förslagsvis under 330 dagar å 1 krona 50 öre, och munderingsslitningsersättning
å 33 öre per dag för samma tid.

Kuskens kontanta aflöning kunde utgå ur staten, enär chefen enligt
förslaget skulle åtnjuta lönetillägg för tjenstehästar och derför skulle
bekosta dessas skötsel m. m.

Stallförmannens arfvode borde utbytas mot dagaflöning, förslagsvis

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

å 2 kronor per dag för hela året, 730 kronor; ökningen vore föranledd
af ökadt ansvar och ökadt arbete.

Den hittills gällande staten upptoge vidare 22 drängar med en
sammanlagd aflöning af 11,000 kronor. Af dessa drängar hade måst
uttagas 3 förmän. Öfrig betjening utgjordes nu af 1 sjukvårdssoldat,
åtskilliga drängar, 1 städerska och 1 renhållerska. Denna betjening
vore fortfarande erforderlig och borde hafva den tjenstgöringsskyldighet
och aflöning, som i förslaget närmare omförmäldes.

Till böcker och instrument m. m. till stående biblioteket upptoges i
nuvarande stat 500 kronor och till skrifmaterialier likaledes 500 kronor,
tillsammans 1,000 kronor. I medeltal hade dessa båda titlar tillhopa
under åren 1892—96 kräft kronor 1,209: 91 per år. Det föresloges
dels att kostnaderna af ifrågavarande slag skulle redovisas under en
gemensam rubrik och dels att dertill i staten skulle upptagas 1,200
kronor.

Af de 13 hästarne, som i nuvarande stat omförmäles, vore 10 afsedda
till ridhästar i och för elevernas undervisning i ridning, 1 till
arbetshäst för skolans och kungsgårdens behof och 2 till vagnshästar
till. chefens förfogande, på hvilka äfven den nuvarande chefen varit
beriden. Till bestridande af härför erforderliga kostnader hade varit
anslagna 3,000 kronor. Att denna summa ej kunde räcka till vinnande
af ett fullgodt resultat, insåges lätt. Vid krigsskolan kunde nemligen
remonter ej lämpligen dresseras, enär de flesta ryttarne, eleverna,
vore alldeles ovana vid ridning. Inköp af unga, fullt dresserade hästar
åter vore dyrbart och icke ändamålsenligt. Då nu af ekonomiska och
praktiska skäl i allmänhet blott något äldre hästar kunde till krigsskolan
inköpas, måste deras tjenstetid vid skolan blifva jemförelsevis kort och
hästarna ofta blifva af mindre lämplig beskaffenhet. Hästantalet borde
kunna vexla med elevantalet och således ganska ofta komma att än ökas,
än minskas. Detta åter skulle stöta på stora svårigheter, om remontering
skulle ske åt skolan för statsmedel. Deremot mötte det ej svårighet
att, beroende på elevantalet utfordra ett större eller mindre antal hästar,
ty fourageringen betalades från elevafgifterna, hvilkas sammanlagda
belopp ökades och minskades med elevantalet. I stället för att hålla
egna ridhästar hade skolan börjat uppgöra med enskilde hästegare om
att vid skolan låta utfodra ridhästar mot rätt för skolan att begagna
dem för ridundervisning och tjenstgöring. Härigenom hade följande
fördelar vunnits: remonteringskostnaderna för ridhästarna besparades
och kunde tjena andra krigsskolans ändamål, för ridundervisningen erhölles,
utan kostnad, i lämplig ålder varande dresserade hästar, hvilka

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

109

kunde ombytas, om de visade sig ej längre motsvara ändamålet o. s. v.
Detta tillvägagångssätt hade alltså visat sig fördelaktigt och borde fortfarande
tillsvidare användas.

I sammanhang dermed, att fast chefslön uppfördes på krigsskolans
stat och i denna aflöning inginge lönetillägg för 2 tjenstehästar och
fourageersättning, syntes vagnshästarnes remonterings- och underhållskostnader
kunna indragas. Häraf följde äfven indragning af kuskens
aflöning; men då otvifvelaktigt vid många tillfällen tjensten hade fördel
af att chefen i stället för till häst och åtföljd af sin ridknekt, såsom
beriden hästhållare, kunde besöka hufvudstaden åkande, exempelvis
då det gälde ofta förekommande brådskande, på hvarandra följande
besök vid kasernerna, i landtförsvarsdepartementet, arméförvaltningen,
krigsundervisningskommissionen o. s. v., då ridning å gatorna skulle
fördröja utförandet, så syntes det vara för tjensten fördelaktigt och
emot chefen billigt, ifall skolan fortfarande underhölle erforderliga
åkdon samt kuskytterbeklädnad och att, då chefens ridknekt och ridhästar
ofta komme att direkt nyttjas i skolans ärenden, chefen berättigades
till kostnadsfri inqvartering och servis samt lyse och bränsle in natura
å Karlberg för sin hästskötare (ridknekt) äfvensom till fritt stallrum
derstädes för sina hästar.

Att arbetshäst med seldon och lämpliga arbetsfordon fortfarande
såsom hittills blefve erforderliga, vore gifvet. Titeln i fråga borde derför
komma att heta: »Remontering af 1 häst och underhåll af seltyg
och åkdon samt kuskytterbeklädnad». Till bestridande af kostnaderna
härför hade i förslaget upptagits 1,500 kronor.

I samma mån, som krigsskolan blifvit en tillampningsskola, både
också de praktiska öfningarna blifvit allt mera förlagda utanför Karlbergs
område. Betydelsen af ombyte af terräng för de taktiska, fortifikatoriska
och topografiska tillämpningsöfningarne, på det undervisningen
ej skulle blifva stereotyp, insåges lätt. Under de praktiska sommaröfningarna
förde alltså krigsskolans elever ett mycket rörligt lif med
förflyttningar dels genom fotmarscher, dels med begagnande af något
transportmedel från en ort till en annan. Enligt häfd hade elevernas
dervid förekommande transporter m. m. bekostats af elevafgifterna,
men befälets och lärarnes dagtraktamenten och resekostnader m. m. af
statsmedel med i medeltal 3,032 kronor 32 öre per år för de sista
5 åren. Då detta rörliga lif för befäl och lärare måste blifva ganska
dyrbart, syntes det billigt att, oaktadt deras aflöning vore grundad på
dagtraktamente, någon särskild fördel bereddes dem under de praktiska
öfningarnas period, hvarför det nu föreslagits, att för den personal vid

110

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

krigsskolan, hvars aflöning utginge i form af dagtraktamente efter lägre
beräkningen, detta skulle utbytas mot traktamente efter resereglementet
vid förläggning utom Karlbergs område under tjenstgöring vid
elevernas praktiska öfningar och fälttjenstöfningar. Äfven med iakttagande
häraf borde nedsättning af kostnaderna vara att vänta deraf,
att instruktörer från andra orter i allmänhet ej behöfde hitkommenderas.
Under antagande att nyssnämnda nedsättning af kostnaderna komma
att uppväga de ökade krafven på öfningarnas förläggning utom Karlbergs
område, hade föreslagits att vidblifva den hittills för denna titel
beräknade summan, 3,000 kronor.

Uti nu gällande stat funnos för ved och lyshållning beräknade
6,500 kronor. Medeltalet för de 5 sista åren gåfve en utgiftssumma
för bränsle och lyse af 5,320 kronor 42 öre men för de 3 sista åren
af 4,387 kronor 31 öre. Vid tidpunkten för den nu gällande statens
uppgörande hade ej funnits vattenledning till Karlberg och alltså ej
heller vattena. t gifter. Sedan skolan erhållit vattenledning, hade vattenafgifterna
redovisats under titeln »extra utgifter». Då emellertid utgiften
blifvit ordinarie borde den också föras under en ordinarie titel,
och hade den ansetts lämpligast böra sammanföras med afgifterna för
bränsle och lyse. Då medeltalet för de sista åren syntes hafva så
betydligt understigit den i gällande stat upptagna siffran, att vattenafgifterna,
omkring 1,200 kronor, ungefär motsvarade skilnaden, hade
föreslagits att förblifva vid samma siffra 6,500 kronor med inrymmande
äfven af vattenafgifterna derunder.

Byggnaders underhåll beräknades enligt den nu gällande staten till
7,000 kronor årligen. Medelkostnaden för hvartdera af de 5 sista åren
hade varit 16,824 kronor 50 öre. I fråga om anledningen till, att
dessa kostnader under senare åren blifvit så höga, hade chefen lemnat
vidlyftig redogörelse; men hade han tillika yttrat, att det borde med
ganska stor säkerhet kunna antagas, att underhållet för framtiden i
allmänhet borde kunna utföras för en summa af omkring 8,000 kronor
årligen.

I detta sammanhang borde dock, anför chefen för krigsskolan
vidare, erinras derom, att på kungsgårdens mark läge en del byggnader,
som, utan eller mot hyra af marken, i äldre tider fått uppföras
och innehafvas af enskilde. Rörande de flesta af dessa hade sådana
kontraktsbestämmelser uppgjorts, att de antingen redan tillfallit eller
inom vissa år, numera högst 19, komme att tillfalla staten, hvarigenom
dels ökade och dels ej obetydliga nya intägter (för hushyra) komme att i
sinom tid tillföras krigsskolan. Genom dessa och dylika uppgörelser

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

111

borde krigsskolans extra inkomster komma att i en framtid ökas och
således medel från kungsgårdens och skolans område blifva tillgängliga
för att utöfver det i staten föreslagna beloppet underlätta i framtiden
möjligen erforderliga större ändringar och reparationer.

För inventarier och husgeråd hade medelkostnaden för år uppgått
till 2,350 kronor. Men det kunde antagas att, enär under denna
titel hörande effekter i allmänhet befunne sig i ett ganska godt och
till antalet tillräckligt skick, den af ålder dertill beräknade årskostnaden
af 2,000 kronor icke skulle behöfva öfverskridas.

Beträffande parken hade det varit nödvändigt att göra betydande
gallrings- och planteringsarbeten, hvilkas kostnad ej kunnat hållas inom
gränserna för det i staten beräknade beloppet, 450 kronor, utan uppgått
i medeltal till 758 kronor 95 öre per år de sista 5 åren. Det
i gällande stat upptagna beloppet hade påtagligen efter senare tiders
behof varit väl knappt, årskostnaden deremot större, än hvad behofvet
i framtiden vanligen borde blifva. På grund häraf hade i förslaget
uppförts 700 kronor.

Till stipendier för underlättandet af officersekiperingen för behöfvande
utgående elever, som deraf visat sig förtjente, upptoge nu gällande
stat 6,000 kronor årligen, en summa, som också för framtiden
borde för ändamålet bibehållas.

Extra utgifterna hade under senare år, då en mängd arbeten måst
utföras inom hela området för krigsskolans förvaltning i och för allmänna
förbättringar, helt naturligt varit ganska höga. Medelsiffran för
år under de sista 5 åren uppginge till 7,644 kronor 29 öre, men deri
inginge också afgiften för vattenledningsvatten. Om denna kostnad
fråndroges, borde det i förslaget till den nya staten upptagna beloppet,
7,224 kronor 70 öre, blifva tillräckligt.

Enligt tidigare och nu gällande bestämmelser samt behof skulle
chef, adjutant, tjenstgörande kompanibefäl, redogörare och väbel äfvensom
betjening vara å Karlberg boende, åtnjutande naturainqvartering
derstädes, hvarmed ock af ålder följt en till sin begränsning ej bestämd
servis in natura. Till reglering af detta förhållande borde framställning
till Riksdagen göras derom, att servisersättning och kaserneringskostnader
finge utgå på sätt, som närmare syntes af det föreliggande förslaget
till stat, att åtnjutas af betjeningen in natura men af öfrig personal,
som dertill kunde förklaras berättigad, i kontant.

Frånsedt servisersättning och kaserneringskostnader, hvilka särskildt
redovisades, skulle den sammanlagda kostnaden för tillämningen af den
föreslagna staten uppgå till 88,300 kronor. Till bestridande af denna

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

kostnad hade chefen föreslagit, att hittills för krigsskolan utgående
anslagsbelopp 76,729 kronor måtte ökas med ett belopp af 3,971 kronor,
hvilket ungefär motsvarade tillskottet i chefens aflöningsförmåner, och att
härtill måtte läggas de extra inkomster, skolan nu uppbure genom arrenden,
hyror, afgäld m. m., utgörande i rundt tal omkring 7,600
kronor, eller således tillhopa 88,300 kronor. Med ofvannämnda ökning
af statsanslaget med 3,971 kronor skulle emellertid, samtidigt med att
krigsskolan erhölle sin chef på skolans stat, i sjelfva verket för armén
(generalstaben) vinnas en ny öfverstelöjtnantsplats, hvadan ökningen i
kostnad blott vore skenbar och i stället å annat håll borde medföra en
afsevärd besparing och tillväxt i arbetskraft.

Med hänsyn till extra inkomsternas stabilitet hade chefen erinrat,
att dessa inkomster hufvudsakligen utgjordes af arrenden, hyror och
afgäld, hvilka efter all sannolikhet snarare skulle komma att ökas än
minskas. Från 1889 — 1890 till 1895—1896 hade medeltalet af extra
inkomsterna stigit med omkring 2,000 kronor. Vidare har han erinrat
om det under titeln »byggnaders underhåll» rörande inkomsterna från
vissa lägenheter sagda, hvadan med visshet kunde sägas att, förutom
annan höjning, i en icke allt för aflägsen framtid nya inkomster af
minst 1,000—1,500 kronor årligen borde komma att inflyta.

På grund af hvad sålunda anförts, hade chefen för krigsskolan
föreslagit, att framställning till Riksdagen måtte göras om beviljande
från och med år 1899 af ett reservationsanslag för krigsskolan å Karlberg
af 88,300 kronor att användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med bifogadt förslag till förnyad stat för krigsskolan med rätt tillerkänd
chefen att använda under en titel gjorda besparingar till bestridande
af öfverstigande utgifter under en annan titel samt med skyldighet
för honom att, under hittills gällande dispositionsrätt öfver kungsgårdens
och skolans samt i vissa fall den s. k. vestra skogens naturaprestationer
till statsverket inleverera samtliga de kontanta extra inkomster,
som kunde komma att inflyta för arrenden och hyror, afgälder för afträdd
mark m. m., af hvad namn sådana kontanta inkomster vore.

Uti afgifvet utlåtande hade arméförvaltningen å civila departementet
framställt allenast smärre anmärkningar vid det afgifna förslaget, hvilka
anmärkningar iakttagits.

Äfven t. f. chefen för generalstaben hade uti ifrågavarande ärende
afgifvit utlåtande och dervid på det lifligaste förordat, att chefsbeställningen
vid krigsskolan måtte uppföras å skolans stat, i likhet
med hvad förhållandet vore vid krigshögskolan. Att en öfveradjutants

Statsutskottets Utlåtande N;o 5.

113

stadigvarande bortkommendering från generalstaben för att bekläda
chefsbefattningen vid krigskolan, på sätt som alltsedan 1875 egt rum,
måste i hög grad menligt inverka på nämnda stabs arbeten, vore
uppenbart för en hvar, som kände dess verksamhet och visste, att
af dess knappt tillmätta personal snart sagdt alla officerarne erfordrades
för skötandet af samtliga detaljer, af hvilka i händelse af officersbrist,
några antingen måste åsidosättas eller ock allenast nödtorftigt handläggas
af de öfriga officerarne, bland hvilka alltför många tillika voro
upptagna af ansträngande lärareverksamhet. Af dessa och åtskilliga
andra angifna skäl vore det synnerligen magtpåliggande, att generalstabens
officerare icke blefve använda i sådana befattningar, hvilka för
längre tid komme att hindra dem från generalstabstjensten; och hade
t. f. chefen för generalstaben förty hemstält, att chefen för krigsskolan
måtte uppföras å skolans stat i enlighet med hvad skolans chef föreslagit.

För egen del tillstyrkte departementschefen på det lifligaste, att
aflöning för krigskolans chef måtte uppföras å dess stat och icke,
såsom nu, till hufvudsakligaste delen bestridas från annat anslag. Att
det måste medföra betänkliga olägenheter, om en regementsofficer, särskilt
der han tillhörde generalstaben, år efter år vore af annat uppdrag
förhindrad att tjenstgöra inom generalstaben, borde icke vara
tvifvelaktigt, om man betänkte de alltmera ökade göromål, som ålåge
generalstabens redan från början knappt tillmätta personal. Men äfven
om, såsom tänkbart vore, till chef för krigsskolan utsåges en regementsofficer,
tillhörande något af arméns truppförband, skulle det medföra
afsevärda olägenheter, om han under hela året, utom måhända under
repetition söfningarna, vore förhindrad att sköta sin tjenst vid truppförbandet.
Då härtill komme, att den ökade kostnad för statsverket,
som skulle uppkomma, derest chefen för krigsskolan erhölle aflöning
å dess stat, icke vore sjmnerligen stor i förhållande till de olägenheter,
som derigenom skulle försvinna, ansåge departementschefen förslaget
härom vara så mycket mera beaktansvärdt. Den nuvarande chefen
för krigsskolan uppbure såsom major vid generalstaben lön och dagaflöning
med tillhopa 4,960 kronor samt å krigsskolans stat ett arfvode
af 3,000 kronor eller således tillsammans 7,960 kronor, hvaremot för
honom å generalstabens stat uppfördt lönetillägg och fourageersättning
för tjenstehästar, tillhopa 1,530 kronor, innehölles och i likhet med
generalstabens öfriga besparingar användes för andra generalstabens
utgifter. I den föreslagna staten vore chefens aflöningsförmåner upptagna
till sammanlagdt 8,490 kronor eller således 5,490 kronor mera än
Bih. till Rilcsd. Prot. 18D8. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 15

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

de 3,000 kronor, som chefen å krigsskolans nuvarande stat uppbure.
Afräknades från dessa 5,490 kronor de 1,530 kronor, som, enligt hvad
n}''ss nämnts, å hans majorslön vid generalstaben innehölles och användes
för annat generalstabens ändamål, skulle alltså generalstaben
genom den föreslagna förändringen erhålla en vid staben tjenstgörande
öfveradjutant för en ökad kostnad för statsverket af allenast 3,960
kronor, hvilket belopp ju ej kunde anses högt i jemförelse med den
ökade arbetskraft, som derigenom skulle tillföras staben.

I fråga om hvad den föreslagna staten innehölle rörande öfriga
befattningar vid skolan eller utgifter för dess ändamål, hade departementschefen
intet att erinra vid eller tillägga till hvad skolans chef derom
anfört.

Den föreslagna staten (se bil. n:o 13 till statsrådsprotokollet)
slutade å ett sammanlagdt belopp af 88,300 kronor, oberäknadt servisersättning
och kaserneringskostnader, af hvilka, såsom anmärkning 12
i staten utvisade, de förra skulle utgå från anslaget till inqvarteringskostnader
och de senare in natura samt således ej behöfde föranleda
särskild medelsanvisning. Beloppet 88,300 kronor skulle deremot bestridas
på så sätt, att krigsskolans anslag i riksstaten, som för närvarande
utgjorde 76,729 kronor, förhöjdes med 3,971 kronor till 80,700
kronor, hvarjemte återstående 7,600 kronor skulle bestridas med den
uppbörd, som inflöte genom hyror, arrenden, afgälder m. m. för lägenheter
under kungsgården, dock att härvid, på sätt anmärkning 1 i
staten utvisade hela det belopp, som utöfver 7,600 kronor årligen på
detta sätt inflöte, skulle komma statsverket till godo. Härvid erinrade
departementschefen, att krigsskolan hittills oafkortadt disponerat, öfver
berörda inkomster och att det ej borde lida något tvifvel, att dessa inkomster
i den närmaste framtiden komme att uppgå till sådant belopp,
att statsverket derigenom finge full ersättning för det belopp, 3,971
kronor, hvarmed skolans anslag i riksstaten skulle förhöjas.

Den föreslagna staten vore beräknad för ett antal af högst 100
elever i hvarje kurs, och skulle det derför, om antalet elever i någon
kurs blefve högre, varda nödvändigt, att Kongl. Maj:t, om så erfordrades,
på sätt hittills egt rum, anvisade särskilda medel till bestridande
af de ökade kostnader, som häraf föranleddes.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhöll nästlidet, års Riksdag, att
Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag till ny stat för

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

115

krigsskolan, och antydde Riksdagen dervid de synpunkter, som Riksdagen
ansåg böra följas vid statens uppgörande. Vid granskning af
det nu föreliggande förslaget har utskottet emellertid funnit, att detsamma
i väsentliga afseenden är bygdt på andra grunder än dem, som
Riksdagen i sin skrifvelse omförmält. Det synes nemligen utskottet,
som om den af Riksdagen afsedda likformigheten mellan staterna för
krigsskolan och för andra likartade militärskolor icke blifvit iakttagen
i den mån önskvärdt varit. I sådant afseende företer förslaget bland
annat den egendomligheten, att adjutant, väbel, kompanibefäl och lärare
vid skolan skulle åtnjuta dagtraktamente, hvilket, utskottet veterligen,
är ett för kommendering af dylik, mera stadigvarande natur alldeles
nytt aflöningssätt, som icke torde ega någon motsvarighet vare sig vid
de militära högskolorna eller vid någon annan formation inom armén.
Utskottet håller före, att det vid krigshögskolorna tillämpade systemet
med endast arfvoden hade bort vinna användning jemväl på ofvan
nämnda befattningar vid krigsskolan.

Förutom denna principiella anmärkning har utskottet ansett, att i
vissa särskilda afseenden erinringar kunna göras mot förslaget, och
vill utskottet här nedan framhålla de vigtigaste af desamma.

Hvad då först beträffar chefen, anser sig utskottet böra biträda
Kongl. Maj:ts förslag, att hans aflöning må uppföras å skolans stat,
men håller före, att något arfvode icke bör för honom uppföras, enär
hans anställning vid skolan torde vara af den fasta natur, att sjelfva
lönen bör beräknas utgöra ersättning för hans tjenst, och att i följd
deraf lönen bör höjas till likhet med den lön, som åtnjutes af öfverstelöjtnant,
hvilken tillika är corpschef, eller till 5,000 kronor.

Bestämmelserna om läkarens aflöning bör, enligt utskottets mening,
förändras så, att denne inordnas bland öfriga militärläkare och erhåller
de aflöningsförmåner, som, allt efter ålder i tjensten, tillkomma bataljonsläkare.

Hvad lärarne angår, föreställer sig utskottet, att det vore fördelaktigare,
att arfvodena blefve för en hvar af dem uppförda för undervisning
i vissa läroämnen, såsom vid artilleri- och ingeniörhögskolan
är fallet.

Anslag till åkdon för chefen äfvensom kuskytterbeklädnad anser
utskottet ej böra ifrågakomma.

Beträffande den vid staten fogade Anm. 1 vill utskottet framhålla,
att det visserligen synes utskottet mindre lämpligt, att chefen för krigsskolan
fortfarande bibehålies vid honom nu tillkommande dispositionsrätt,
öfver Karlbergs kungsgård m. m., men att, derest det befinnes nöd -

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

vändigt att detta förhållande fortfar, likväl alla hyresinkomster m. in.
torde böra till fullo inlevereras till statsverket och staten för krigsskolan
upptagas till hela sitt utgiftsbelopp.

Angående Anm. 10 vill utskottet såsom sin mening uttala, att
jemväl läkaren torde böra beredas inqvartering å Karlberg.

Då utskottet sålunda funnit skäl till erinringar såväl mot sjelfva
systemet i förslaget som ock i flera särskilda afseenden, har utskottet
ej ansett lämpligt att nu ifrågasätta vidtagande af de genomgripande
förändringar i samma förslag, som enligt utskottets åsigt äro påkallade,
utan funnit sig böra afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nu föreliggande
framställning om ny stat för krigsskolan och i sammanhang dermed
föreslå Riksdagen att hos Kongl. Majit anhålla, att Kongl. Majit täcktes
för nästkommande Riksdag framlägga nytt förslag till stat för nämnda
skola.

Utskottet hemställer derför,

dels att Kongl. Maj:ts förevarande, i punkt 14:o
under fjerde hufvudtiteln i statsverkspropositionen
gjorda framställning icke må af Riksdagen bifallas,
dels att Riksdagen må i riksstaten för år 1899
uppföra anslaget till krigsskolan med oförändradt
belopp,

dels ock att Riksdagen, vid anmälan af detta sitt
beslut, må anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förelägga
nästkommande års Riksdag förslag till ny stat för
krigsskolan å Karlberg.

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg.

Angående^ 15:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med godkännande
detta ånXg. af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till stat för allmänna gar[15.
] nisonssjukhuset i Stockholm, minska anslagen till garnisonssjukhusen i
Stockholm och å Karlsborg, nu kronor 77,287, med kronor 6,637 till
kronor 70,650.

Härom innehåller statsrådsprotokollet följande:

Sedan Riksdagen, med anledning af en inom Riksdagen i ämnet

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

117

väckt motion, i skrifvelse den 15 maj 1895 anhållit, att Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder för en omorganisation af allmänna garnisonssjukhuset
i Stockholm och dervid taga under öfvervägande, huruvida
icke detta sjukhus’ förvaltning lämpligen skulle kunna förläggas under
Svea trängbataljon, samt derefter till Riksdagen inkomma med det förslag,
som af förhållandena kunna föranledas, hade Kongl. Maj:t den 24
i nämnda månad uppdragit åt dåvarande inspektören för trängen att
med anledning af hvad Riksdagen sålunda anhållit inkomma med yttrande;
och hade sagde inspektör, till åtlydnad af berörda befallning, aflåtit
skrifvelse den 12 november 1895, deri han — med uttalande deraf, att
bland de fel, som vidlådde den nuvarande organisationen af allmänna
garnisonssjukhuset, det förnämsta vore, att sjukhuset saknade en militär
chef för upprätthållande af disciplinen såväl bland de sjuke som
bland det för sin utbildning till sjukhuset kommenderade manskapet,
äfvensom för ordnandet af detta manskaps undervisning och för handhafvandet
af sjukhusets ekonomi och förvaltning — föreslagit, att sjukhusets
nuvarande direktion skulle upphöra och sjukhuset ingå såsom
en integrerande del af Svea trängbataljon och sålunda i allt, såväl hvad
anginge den militära som läkarepersonalen, ställas under chefens för
nämnda bataljon ledning och befäl, hvarjemte han vidare föreslagit,
bland annat, att såsom en följd häraf den ekonomiska delen af sjukhusets
angelägenheter borde handhafvas af Svea trängbataljons förvaltning
och att, för handhafvande af uppbörden m. m. samt för skötseln
af sjukhusets inventarier m. m., till tjenstgöring derstädes borde placeras
en förrådsförvaltare, hvaremot den nuvarande sjukvårdsintendendenten
icke vore behöflig. Vidare hade han ansett, att Svea trängbataljons
sjukvård skompanis skolor borde förläggas till sjukhuset, hvilket
skulle medföra dels stora fördelar med afseende å utbildningen af
arméns sjukvårdssoldater, dels ock besparing derigenom, att nuvarande
sjukhusdrängar och vaktmästare blefve öfverflödiga.

Öfver detta förslag hade utlåtanden afgifvits af sjukhusets direktion,
medicinalstyrelsen samt arméförvaltningen å _intendents- och civila
departementen.

Sjukhusets direktion hade instämt med inspektören för trängen
derutinnan, att den nuvarande, allt för talrika direktionen borde bortfalla
och sjukhuset ställas under befäl af en militär chef för upprätthållande
af disciplinen inom sjukhuset och för handhafvande af dess
ekonomi och förvaltning, äfvensom deri, att detta chefskap borde anförtros
åt chefen för Svea trängbataljon, men direktionen hade deremot
icke kunnat biträda förslaget att sjukhuset skulle utgöra en del af

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

nämnda bataljon eller att sjukhusets ekonomi skulle handhafva^ af bataljonens
förvaltning, utan ansett nödigt, att denna ekonomi handhades
af en sjukhusförvaltning, bestående af chefen för Svea trängbataljon,
såsom tillika chef för sjukhuset, och en sjukhusintendent med biträde
af en kassakontrollant, hvarjemte direktionen ansett sig icke kunna tillstyrka,
att bataljonens sjukvårdskompanis skolor för beständigt förlädes
till sjukhuset, enär detta skulle medföra olägenheter både för bataljonen
och för sjukhuset. Närmast under chefen för sjukhuset borde, enligt
direktionens åsigt, lyda en öfverläkare, som helst borde vara regementsläkaren
vid Svea trängbataljon, samt en kapten från denna bataljon,
hvilken skulle kommenderas till tjenstgöring vid sjukhuset för att upprätthålla
disciplinen och ordningen derstädes. Vidare borde der anställas
en intendent och ett auditörsbiträde samt på längre tid från trängbataljonen
dit kommenderas en subalternofficer, en fanjunkare såsom
väbel och två sergeanter, för hvilka samtliga, med undantag af auditören,
bostad vid sjukhuset borde beredas. Sjukhusvaktmästarne borde
icke ersättas med manskap från trängbataljonen, men väl med derifrån
afskedade, i reserven qvarstående korpraler, hvaremot läkare och öfrig
nu icke omförmäld personal vid sjukhuset borde förblifva oförändrad,
så vidt densamma ej berördes af den sålunda föreslagna omorganisationen.

Öfverfältläkaren vid Stockholms garnison och den civila ledamoten
af sjukhusets direktion hade i vissa afseenden varit af skiljaktig mening.

Medicinalstyrelsen hade tillstyrkt, att allmänna garnisonssjukhuset
måtte förenas med Svea trängbataljon och jemte all till sjukhuset hörande
personal ställas under chefens för nämnda bataljon befäl; att
närmast under honom befälet vid sjukhuset skulle föras af regementsläkaren
vid trängbataljonen såsom chefläkare; att sjukhusläkarebefattningarna
vid garnisonssjukhuset skulle bestridas af bataljonens båda
bataljonsläkare, samt att underläkareinstitutionen vid sjukhuset måtte
omorganiseras till en utbildningskurs för blifvande militärläkare. Den
ifrågasatta omorganisationen af sjukhuset skulle medföra följande fördelar:
en med organisationen af flyttande sjukhus i fält i möjligaste
mån öfverensstämmande fredsorganisation; en mera tidsenlig förvaltning
af sjukhuset i förening med bättre ordning och disciplin inom
detsamma; bättre sjukvård, enär sjukhusläkareplatserna skulle komma
att besättas med äldre och mera erfarna militär läkare, än nu vore fallet;
en bättre och mera systematisk utbildning af sjukvårdsunderbefäl
och manskap, hvarjemte en för aspiranter till militärläkarebefattningar
välbehöflig undervisning och utbildning skulle kunna åstadkommas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

119

Inom arméförvaltningen hade vid behandlingen af detta ärende
olika meningar uttalats. Pluraliteten, generalkrigskommisarien och krigsrådet
å förvaltningens civila departement, hade anfört, att uti Riksdagens
ofvan omförmälda skrifvelse uttryckligen uttalats, att Riksdagen vid
framställandet af förslaget om allmänna garnisonssjukhusets förläggande
under Svea trängbataljon tagit väsentlig hänsyn till garnisonssjukhusets
belägenhet i närheten af trängbataljonens etablissement, men att i detta
hänseende frågan emellertid syntes hafva kommit i ett nytt läge, sedan
numera förelåge ett af öfverintendentsembetet först väckt och af medicinalstyrelsen
derefter framstäldt förslag att, med försäljande af det åt
garnisonssjukhuset nu upplåtna, efter framdragande af strandgatan å
Kungsholmen i värde högst betydligt ökade område med derå befintliga,
för sitt nuvarande ändamål otidsenliga byggnader, för köpesumman
uppföra annat garnisonssjukhus, hvilket då naturligtvis måste förläggas
i närheten af de för ojemförligt största delen af hufvudstadens
garnison uppförda etablissementen å Ladugårdsgärdet. Att detta förslag,
hvarför alla grunder syntes tala, så väl ur synpunkten af garnisonens
sjukvård som den allmänna hygienens, och som ekonomiskt
endast vore en tillämpning af samma förfaringssätt, som vunnit godkännande
i fråga om beredande af nya kasernetahlissement för garnisonstrupperna,
inom den allra närmaste tiden skulle komma till utförande,
syntes vara utom tvifvel. Men då vore också det af Riksdagen
ur trängetablissementets läge i förhållande till sjukhuset hemtade lämplighetsskäl
försvunnet, och om föreningen ändock komme att ega rum
skulle den för trängbataljonens så väl befäl som läkare möjligen uppkommande
svårigheten att sköta de båda vidt åtskilda etablissementen
kanske framtvinga fråga om ölverflyttande af trängetablissementet i
dess helhet till Ladugårdsgärdet eller vidtagande af någon annan åtgärd,
om hvars beskaffenhet ännu icke förelåge någon utredning, men
som i hvarje fall komme att medföra kostnad. Under sådant förhållande
och då i öfrigt angående ej mindre den föreslagna åtgärdens
lämplighet i allmänhet än äfven sättet för dess genomförande väsentligt
olika meningar rådde mellan och inom de myndigheter, som yttrat
sig i frågan, och härtill komme, att förslaget syntes i betydligt högre
grad taga hänsyn till inöfvandet af sjukvårdsmanskapet än till uppfostran
af militärläkare och till de sjukas ändamålsenliga skötsel, ville det
förefalla, som om ärendet skulle tarfva en ytterligare utredning af beskaffenhet
att icke kunna af arméförvaltningen nu lemnas. Förvaltningen
vore derför af den åsigt, att före frågan om omorganisationen af
sjukhusets administrativa förhållanden borde afgöras frågan om flytt -

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ningen af detsamma, då under tiden för dennas genomförande organisationsfrågan
kunde hinna ytterligare skärskådas och särskildt kunna
vinnas öfversigt öfver de för ändrad förläggning af trängbataljonen eller
någon del deraf till följd af sjukhusets flyttning till äfventyrs nödiga
åtgärder och derur uppkommande kostnader, hvarom ännu ingen utredning
funnes.

Från detta utlåtande hade de öfriga två i ärendets handläggninginom
arméförvaltningen deltagande ledamöterne, generalintendenten
samt chefen för intendentsdepartementets sjukvårdsbyrå, varit af skiljaktig
mening och för sin del framlagt detaljeradt förslag till omorganisation
af allmänna garnisoussjukhuset, åtföljd af kostnadsberäkningar
och förslag till ny stat för sjukhus.

I sistnämnda förslag uttalades till en början, att såsom en allmänt
giltig grundsats gälde, att i hvarje militärorganism en person borde
vara chef och att denne person, så vidt möjligt, borde vara fackmannen.
Han borde utöfva chefskapet och ledningen i såväl militärisk-disciplinärt
som administrativt-ekonomiskt hänseende, likasom han äfven borde
bära ansvaret för tjenstens behöriga gång i alla dess grenar. Under
sådan förutsättning borde chefskapet vid allmänna garnisonssjukhuset
utöfvas af den till rangen främste af de vid detsamma anstälde militärläkarne.
Men de svenske militärläkarnes uppfostran i rent militära
ämnen vore ännu icke sådan, att det militära befälet i hela dess vidd
öfver ett stort sjukhus med alla deraf följande rättigheter och skyldigheter
kunde öfverlemnas åt en militärläkare, och allmänna garnisonssjukhuset
borde derför i militär-disciplinärt hänseende ställas under en
militärperson eller militärmyndighet. Härtill vore chefen för Svea trängbataljon
den lämpligaste, enär såväl chefläkaren som biträdande läkare
och det manskap, som borde kommenderas att bestrida sjukvaktaretjenst
vid sjukhuset, syntes böra tillhöra denna bataljon. För den omedelbara
uppsigten öfver disciplinen inom sjukhuset borde chefen för
Svea trängbataljon till tjenstgöring vid sjukhuset kommendera en officer
och för denne bostad beredas å sjukhuset. För sådan kommendering
förfogade bataljonschefen under de 4 månader af året, då enligt nu
gällande bestämmelser bataljonens sjukvårdskompanis skolor voro förlagda
till sjukhuset, öfver de till dessa skolor såsom skolchefer kommenderade
subalternofficerare, och under 2 månader (60 dagar) borde
bataljonschefen för ändamålet kunna kommendera en af de subalternoffficerare,
för h vilka å bataljonens stat vore uppförd dagaflöning under
endast 60 dagar. Men för den öfriga tiden af året borde å sjukhusets
stat uppföras dagaflöning för en till detsamma från Svea trängbataljon

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

121

kommenderad subalternofficer med 2 kronor under 180 dagar, eller såleledes
360 kronor.

I omedelbart sammanhang med frågan om det militära chefskapet
öfver sjukhuset stode frågan om sjukhusets ledning i ekonomiskt-administrativt
hänseende, i hvilken fråga de myndigheter, som förut yttrat
sig, varit af olika meningar. Då emellertid, enligt fältförvaltningsreglementet,
det vore chefläkaren, som vore ansvarig för ersättningen,
vården och redovisningen af all vid vederbörande sjukvårdsanstalt
befintlig materiel, och då alla till kassa- och räkenskapsväsendet
hörande ärenden vid sjukhus i fält skulle afgöras af vederbörande chefläkare
på föredragning af en såsom intendenturtjensteman tjenstgörande
underofficer, samt: det ansåges vara lämpligt att ordna förhållandena i
fred och fält så lika som möjligt, borde för sådant ändamål vid allmänna
garnisonssjukhuset inrättas en sjukhusförvaltning, bestående
af chefläkaren och sjukhusintendenten, hvarjemte den från trängbataljonen
till sjukhuset kommenderade officeren borde kunna tjenstgöra
som kassakontrollant. Härigenom blefve förvaltningen under fred densamma
som under krig, hvilket icke skulle blifva förhållandet, om Svea
trängbatalj ons förvaltning skulle handhafva, sjukhusets ekonomi, hvarförutom
vore att märka, att vid en eventuel förflyttning af garnisonssjukhuset
till Ladugårdsgärdet afståndet skulle i hög grad försvåra
gemensam förvaltning för Svea trängbataljon och sjukhuset.

Något särskildt juridiskt biträde vid sjukhuset syntes icke vara
erforderligt, utan borde den vid Svea trängbataljon anstälde auditören
kunna tillförbindas att utan särskildt arfvode i fall af behof stå till
sjukhusets förfogande. Deremot syntes det vara lämpligt, att ett underbefäl
ur Svea trängbataljon kommenderades att tjenstgöra vid sjukhuset
dels såsom skrifbiträde åt sjukhusintendenten och dels för vinnande af
ytterligare utbildning i sjukhusförvaltningstjenst, och borde de särskilda
aflöningsförmåner, som af en sådan kommendering betingades, nemligen
dagaflöning och portionsersättning för en sergeant under 320 dagar,
med tillhopa 454 kronor 40 öre uppföras å sjukhusets stat.

Vid bedömande af frågan om det antal läkare, som vid sjukhuset
kunde erfordras för sjukvården, ville det, vid anstälcl jemförelse med
andra sjukhus i Stockholm, synas som skulle det vare fullt tillräckligt
att å garnisonssjukhusets stat uppföra 2 läkare, en för invertes- och en
för utvertesafdelningen, biträdda vid sjukvården af 6 underläkare, såsom
förhållandet varit under de senaste åren. Af de 2 öfverläkarne
skulle den ene derjemte sköta en chefläkares åligganden. Regementsläkaren
vid Svea trängbataljon borde innehafva denna chefläkarebeställBih.
Ull liiksd. Prot. 18!)8. 4 Sami. 1 Afd. 5 Raft. 16

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ning vid sjukhuset och en af samma bataljons bataljonsläkare kommenderas
såsom läkare vid den andra afdelningen. Såsom arfvode åt chefläkaren
torde böra anslås 1,500 kronor jemte bostad och ved och åt
bataljonsläkaren ett arfvode af 1,000 kronor, äfvenledes jemte bostad
och ved.

A garnisonssjukhusets stat funnes för närvarande uppförda arfvoden
åt 8 underläkare efter 1 krona 50 öre om dagen, hvarjemte dessa
åtnjöte fri, möblerad bostad jemte véd. Dessa förmåner ansåges böra
bibehållas oförändrade, hvaremot underläkarnes antal syntes kunna nedsättas
till 6 under hvarje halfår, på sätt under de senaste 20 åren utan
olägenhet varit förhållandet. Den af medicinalstyrelsen ifrågasatta omändringen
af denna underläkareinstitution till en aspirantkurs för blifvande
militärläkare syntes vara synnerligen önskvärd och tillstyrktes.

Att, på sätt medicinalstyrelsen ifrågasatt, förlägga sjukvårdsunderbefälsskolorna
vid äfven Norrlands och Vendes trängbataljoner till allmänna
garnisonssjukhuset komme att blifva oundgängligen nödvändigt,
så vidt anginge dessa bataljoners korpralskolor; och det skulle derför
kunna ifrågasättas, huruvida icke underbefäl från dessa båda bataljoner
borde alternera med underbefäl från Svea trängbataljon i de kommenderingar
till garnisonssjukhuset, som borde bestridas af underbefäl från
trängbataljon. Väbel, jourhafvande underofficer samt 2 underbefäl af
manskapsklassen såsom öfversjukvaktare borde nemligen från trängbataljons
sjukvårdskompani kommenderas till sjukhuset, och dessa befattningar
kunde under den tid, 4 månader, då skolorna vore förlagda
till sjukhuset, bestridas af till dessa skolor kommenderadt underbefäl.
Enär dessutom allt underbefäl enligt Svea trängbataljons stat skulle
vara inkalladt till tjenstgöring under minst 45 dagar eller 1 ''/''■> månad,
behöfdes å sjukhusets stat uppföras löneförmåner jemte portion eller
portionsersättning för nämnda underbefäl under allenast återstående
6V2 månader.

Fördelarne af att vid en sjukvårdsinrättning till biträde vid sjukvården
hafva fullt utbildade sköterskor vore allmänt erkänd, och å
sjukhusets stat borde derför uppföras dels 1 operationssköterska för
tillsynen å operationssalen med der befintlig materiel, dels 2 sjuksköterskor
för svårare sjukdomsfall å invertes- samt ögon- och kirurgiska
afdelningarna, och dels 1 sjuksköterskebiträde för att biträda vid påkommande
behof. Vidare borde, på sätt som nu vore fallet, finnas 1
förestånderska för tvätt och lagning, 2 tvättpigor, 1 kokerska, 1 kökspiga,
1 maskinist, 1 portvakt och 2 gårdsdrängar. Kokerskan och

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

123

kökspigan borde erhålla kost in natura och deras kontanta aflöning i
stället minskas.

Deremot kunde de nuvarande arfvodena för civil ledamot af direktionen,
sekreterare och advokatfiskal samt t. f. revisor utgå, enär dessa
befattningar vid omorganisationen blefve onödiga. Likaså borde arfvodet
till prest kunna indragas, enär till regementspastors vid Svea trängbataljon
åligganden syntes kunna läggas den presterliga tjenstgöringen
vid garnisonssjukhuset. Likaså borde de 2 nu befintliga vaktmästarebefattningarna
och befattningen såsom baderska kunna indragas.

På dessa grunder hade upprättats förslag till aflöningsstat, slutande
å 16,990 kronor 5 öre, deri inberäknadt kosthåll för vissa i staten upptagna
personer; och både härvid erinrats, att detta belopp med 6,638
kronor 7 öre understege den nuvarande aflöningsstaten, hvarjemte påpekats,
att, då enligt förslaget de båda vid sjukhuset tjenstgörande
läkarne skulle vara der boende, deraf skulle följa en minskning i utgifter
under anslaget till inqvarteringskostnader med 735 kronor.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, hade dessa båda ledamöter
af arméförvaltningen såsom sin åsigt uttalat: att det militära
befälet öfver garnisonssjukhuset borde utöfvas af chefen för Svea trängbataljon
och under honom befälet vid sjukhuset föras af regementsläkaren
vid nämnda bataljon såsom chefläkare vid sjukhuset, hvarjemte
till hans biträde för disciplinens upprätthållande borde ur samma bataljon
till sjukhuset kommenderas en subalternofficer; att sjukhuset i ekonomiskt-administrativt
hänseende borde ställas under en sjukhusförvaltning,
bestående af chefläkaren med biträde af sjukhusintendenten samt
med nyssnämnde subalternofficer såsom kassakontrollant; att läkarevården
vid sjukhusets ena afdelning borde bestridas af chefläkaren och"
å den andra afdelningen utaf den ene af Svea trängbataljons bataljonsläkare;
samt att underläkareinstitutionen vid sjukhuset borde omorganiseras
till en aspirantkurs för blifvande militärläkare.

Departementschefen har förklarat sig anse det uppenbart, att allmänna
garnisonssjukhuset är i behof af omorganisation. Detta behof
hade ej heller af någon af de i ärendet hörda myndigheterna blifvit
bestridt, utan vore det allenast i fråga om detaljerna af den blifvande
organisationen, som olika meningar yttrats. I detta afseende delade
departementschefen i allo de åsigter, som inom arméförvaltningen yttrats
af generalintendenten och chefen för sjukvårdsbyrån, och hänvisade till
den utredning, som derom i det föregående lemnats. Inom arméförvaltningen
hade visserligen af två andra ledamöter på anförda skäl

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

uttalats den mening, att frågan om en förändrad organisation af garnisonssjukhusets
administrativa förhållanden borde anstå, till dess vackt
fråga om sjukhusets flyttning till annan plats hunnit afgöras. Sannolikt
vore val, att garnisonssjukhuset inom en ej allt för aflägsen framtid
måste förflyttas från sin nuvarande till någon annan för ändamålet
mera välbelägen plats, men någon anledning att derför undanskjuta
afgörandet äf det synnerligen trängande behof vet af sjelfva sjukhusets
omorganisation syntes icke förefinnas. De skäl, söm för en sådan åsigt
anförts, skulle också vid närmare granskning icke finnas hållbara.
Äfven om sjukhuset komme att förflyttas till Ladugårdsgärdet och således
varda beläget på långt afstånd från Svea trängbatalj ons nuvarande
etablissement, syntes derigenom något hinder icke möta för
genomförandet af förändrad organisation af sjukhusets styrelse och förvaltning.
Den personal från Svea trängbataljon, som skulle komma
att tjenstgöra vid sjukhuset, skulle ''nemligen icke, om man undantoge
bataljonschefen och regementsläkaren, samtidigt hafva annan tjenstgöring
vid bataljonen, och något hinder att förlägga sjukhuset å Ladugårdsgärdet
syntes alltså icke kunna härigenom möta. Hvad bataljonschefen
beträffade, torde den öfveruppsigt och det högsta befäl öfver
sjukhuset, som han skulle erhålla, icke blifva af beskaffenhet att på
något sätt verka hindrande för hans tjenstgöring vid bataljonen, äfven
om afståndet mellan sjukhuset och bataljonens etablissement blefve
större än för närvarande. Och hvad regementsläkaren anginge, skulle
han visserligen komma att bo på sjukhuset och der få sin hufvudsakliga
verksamhet, men äfven om sjukhuset blefve förflyttadt, borde denna
omständighet icke utgöra något hinder för honom att samtidigt kunna
utöfva de åligganden, som vore förenade med regementsläkarebefattningen
vid bataljonen. Departementschefen kunde således icke finna,
att den uppkomna och ännu under utredning varande frågan om sjukhusets
förflyttning kunde på något sätt utgöra hinder för afgörandet
af frågan om en förändrad organisation af sjukhusets styrelse och förvaltning.

Vissa af de nuvarande befattningarna vid sjukhuset komme genom
den föreslagna omorganisationen att blifva öfverflödiga och borde således
indragas. Något hinder härför förefunnes icke, enär de nuvarande
innehafvarne af dessa befattningar vore antagna allenast tills vidare
mot arfvode eller aflöning per dag. Hvad särskildt anginge den vid
sjukhuset anstälda betjeningen, skulle två vaktmästare samt den vid
sjukhuset anstälda baderskan vid den ifrågasatta nya organisationen
blifva öfverflödiga. För den sistnämnda, som varit i sjukhusets tjenst

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

125

anstäld i mera än 40 år, skulle sysselsättning som portvakt måhända
kunna beredas eller, om detta icke läte sig göra, pension å indragningsstat
böra äskas, men för de båda vaktmästarne,. som ännu vore i
sina bästa år, borde väl annan anställning i statens tjenst, om möjligt,
beredas.

Beträffande det förslag till stat för sjukhuset, som af de båda
reservanterna inom ärméförvaltningen förordats, vore allenast att erinra,
ätt deri icke upptagits de i nu gällande stat »till underhållet» anslagna
medel, 43,658 kronor 88 öre, och borde dessa medel, för utjemnande
af anslagets slutsumma, i den nya staten förhöjas med 1 krona 7 öre
och således upptagas till 43,659 kronor 95 öre.

I enlighet med de åsigter, departementschefen sålunda uttalat, hade
han låtit upprätta förslag till ny stat för allmänna garnisonssjukhuset
i Stockholm, slutande å 60,650 kronor. Då den nuvarande staten för
detta sjukhus slutade å ett belopp af 67,287 kronor, skulle, vid godkännande
af denna stat, anslaget till garnisonssjukhusen i Stockholm
och å Karlsborg kunna minskas med skilnaden, eller 6,637 kronor.

Utskottet, som i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen uti skrifvelse
den 15 maj 1895 uttalat, finner en förändrad organisation af allmänna
garnisonssjukhuset i Stockholm erforderlig samt emot Kongl.
Maj:ts i sådant afseende framlagda förslag äfvensom förslaget till ny
stat derför icke haft något att erinra, hemställer,

att Riksdagen må, med godkännande af bifogade
förslag till stat för allmänna garnisonssjukhuset i
Stockholm (Bil. 10), minska anslaget till garnisonssjukhusen
i Stockholm och å Karlsborg, nu 77,287
kronor, med 6,637 kronor till 70,650 kronor.

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
ökning af
detta anslag.
[16-]

Angående
ökning af
detta anslag.

[17-]

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar.

16:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad
under punkt 5:o a) föreslagits, öka anslaget till det icke garnisonerade
infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar, nu kronor
1,099,440, med kronor 9,492, till kronor 1,108,932.

Såsom skäl härför har departementschefen hänvisat till af honom
under punkt 5:o a) lemnad utredning.

I följd af den af utskottet föreslagna inskränkningen i det ifrågasatta
antalet volontärer vid Gotlands infanteriregemente skulle, såsom
framgår af hvad utskottet under punkt 5:o a) här ofvan yttrat, den äskade
höjningen uti förevarande anslag kunna nedbringas med 1,350 kronor
40 öre till 8,141 kronor 60 öre, hvilken summa utskottet afjemnat
till 8,140 kronor.

Utskottet hemställer,

att vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,
Riksdagen må öka anslaget till det icke garnisonerade
infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar,
nu 1,099,440 kronor, med 8,140 kronor till
1,107,580 kronor.

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets
öfningar och materiel.

17:o. I punkt 17:o under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att öka anslaget till arméns vapen, ammunition och
skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel, nu kronor 1,299,855,
dels, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits, med kronor 5,145,
dels, vid bifall till hvad under punkt 13:o föreslagits, med kronor 10,000,

Statsutskottets Utlåtande N;o 5.

127

dels och, för möjliggörande af utsträckta skjutöfningar vid armén, med
kronor 18,000, till kronor 1,333,000.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom
Lan i det föregående under två särskilda punkter omförmält, att detta
anslag erfordrade förhöjning. Dels hade han under punkt 5:o a) omnämnt,
att det förslag till förändrad organisation af truppförbanden å Gotland,
som der tillstyrkts, skulle kräfva en ökning af nu ifrågavarande anslag
med 5,145 kronor, och dels hade han under punkt 13:o uttalat, att af
der angifna skäl nu förevarande anslag skulle behöfva höjas med 28,000
kronor, deraf 10,000 kronor för ökad ammunitionsförbrukning vid skjutskolan
för infanteriet och kavalleriet under den der tillstyrkta förändrade
organisation af denna skola, samt återstående 18,000 kronor
för möjliggörande af utsträckta skjutöfningar vid armén.

Genom af utskottet föreslagen ändring i staten för Gotlands trupper
skulle, på sätt under punkt 5:o a) här ofvan omförmälts, den nu af sådan
orsak begärda ökningen af detta anslag kunna nedsättas med 844 kronor
50 öre till 4,300 kronor 50 öre, eller i jemnadt tal till 4,300 kronor.

Emot den föreslagna anslagsökningen, som vore en följd af den i
punkt 13:o af Kongl. Maj:ts proposition under denna hufvudtitel föreslagna
förändrade organisation af skjutskolan för infanteriet och kavalleriet,
har utskottet intet att erinra.

Hvad beträffar framställningen om ökning i anslaget för möjliggörande
af utsträckta skjutöfningar vid armén, får utskottet erinra, att,
enligt hvad departementschefen under punkt 13:o anfört, dessa skjutöfningar
vore afsedda att bestå dels uti officerares och underofficerares
fria skjutöfningar mellan vapenöfningstiderna, för hvilket ändamål 60
skarpa'' patroner skulle till en hvar af dem årligen utdelas, dels och
uti inspektionsskjutningar med trupperna, hvartill beräknats minst 500
skarpa patroner per bataljon.

Då utskottet icke lian finna, att genom patronutdelniug på föreslaget
sätt till officerare och underofficerare någon kostnaderna motsvarande
nytta skulle kunna ernås, kan utskottet icke förorda Kongl.
Maj:ts förslag i denna del.

Förslaget att anslå medel för truppernas inspekterande i skjutning
har deremot synts utskottet böra bifallas. Efter en beräkning af 500
patroner för hvar och en af arméns 81 infanteribataljoner samt ett
pris af 10 öre per patron skulle kostnaden härför bestiga sig till
sammanlagdt 4,050 kronor, eller i jemnadt tal 4,000 kronor.

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må öka anslaget till arméns vapen,
ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar
och materiel, nu 1,299,855 kronor,
dels, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,
med 4,300 kronor,

dels, vid bifall till hvad under punkt 13:o föreslagits,
med 10,000 kronor

och dels till ammunition för truppernas inspekterande
i skjutning med 4,000 kronor
till 1,318,155 kronor.

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens

öfningar och materiel.

Angående 18:o. Kongl. Maj:t har i punkt 18:o under fjerde hufvudtiteln

dettTansfa föreslagit Riksdagen att öka anslaget till arméns byggnader och kom[18
j g mendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel, nu
kronor 450,000, med 30,000 kronor till 480,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen anmält, att arméförvaltningen
å fortifikationsdepartementet uti skrifvelse den 15 november
1897, angående departementets medelsbehof för år 1899, hemstält
om förhöjning af detta anslag, hvilket, i riksstaten för år 1898 upptaget
till 450,000 kronor, vore afsedt. till följande ändamål, nemligen:

till nybyggnader och underhåll af fästningarna samt arméns hus och

byggnader i garnisonsorterna................................ kronor 268,244: —

» fortifikationens praktiska öfningar........................... » 26,000: —

» underhåll af fortifikationens materiel................... )> 21,500: —

» kommendantskapsutgifter............................................. » 18,000: —

» underhåll af byggnader å mötesplatserna ............ » 116,256: —

eller tillhopa ................................................................... kronor 450,000: —

Statsutskottets Utlåtande N;o 5.

129

och hade arméförvaltningen härvid erinrat, att sedan Kongl. Maj:t
med anledning af förvaltningens derom gjorda framställning föreslagit
1897 års Riksdag att öka de till nybyggnader och underhåll af fästningarna
samt arméns hus och byggnader i garnisonsorterna anvisade
medel, hvilka för år 1897 utgjorde 223,526 kronor, med 75,000
kronor, deraf 40,000 kronor beräknats för underhåll af äldre byggnader
och sådana under de senare åren tillkomna byggnader, hvilkas
uppförande icke föranledts af urtima Riksdagens år 1892 fattade
beslut om en förbättrad härordning, samt 35,000 kronor för underhåll
af de nya kasernetablissement, som af denna härordning påkallades,
så hade Riksdagen allenast på det sätt bifallit denna nådiga proposition,
att 35,000 kronor beviljades till underhåll af de etablissement,
hvilkas uppförande blifvit en följd af urtima Riksdagens beslut, samt
9,718 kronor för underhåll af de fästningsverk, som under de senare
åren tillkommit.

Arméförvaltningen hade vidare anfört, att då sålunda några ökade
underhållsmedel icke erhållits för den förstnämnda kategorien af byggnader,
men landtförsvarets hus och byggnader omöjligen kunde på ett
tillfredsställande Sätt underhållas utan förhöjning af hittills dertill
anslagna medel, måste förvaltningen inför Kongl. Maj:t förnya sin
anhållan om beredande af ökade anslagsmedel för ifrågavarande vigtiga
ändamål, och hade förvaltningen till skäl för denna sin framställning
åberopat, att, enligt hvad en bifogad förteckning utvisade,
byggnadskostnaden för de efter år 1883 genom fortifikationsdepartementets
försorg tillkomna etablissement och byggnader m. m., för
hvilka icke underhållsmedel ännu blifvit särskildt beviljade, uppginge
till 2,260,132 kronor 72 öre, och att, då kostnaden för byggnadsunderhåll
icke kunde beräknas lägre än till 1,5 procent af byggnadskostnaden,
de omförmälda byggnadernas underhåll medförde en årlig
utgift af omkring 34,000 kronor, hvartill förvaltningen icke disponerade
någon tillgång. Beträffande den omförmälda förteckningen, erinrade
förvaltningen, '' att deri upptagits eu del byggnader å Qviberg af det
skäl, att Första Göta artilleriregementes äldre kasern underhållits af
Göteborgs stad, men att deremot lifgardesregementenas nya kasernetablissement
icke upptagits i förteckningen, ehuru dessa stora och
fullständiga etablissement efter några år måste komma att kräfva större
utgifter för underhåll än dessa regementens gamla, jemförelsevis små
etablissement.

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Vidare hade arméförvaltningen såsom skäl för sin förevarande
framställning framhållit den betydliga prisstegring å såväl arbete som
byggnadsmaterialier, som egt rum sedan år 1883, då den senaste höjningen
af anslaget till arméns äldre byggnader beviljades, en prisstegring,
som ensamt för sig betingade en förhöjning af anslaget, motsvarande
hvad Kongl. Maj:t af 1897 års Riksdag äskat. Vid flera
föregående tillfällen hade arméförvaltningen redan nödgats anmäla, att
de till underhåll af arméns, af 1892 års förbättrade härordning icke
föranledda byggnader samt af fästningsverken tillgängliga medlen under
flera år visat sig otillräckliga. Nu hade arméförvaltningen ytterligare
att anmäla, att för år 1897 behöfliga reparationsarbeten till ett sammanlagdt
belopp af ej mindre än omkring 67,000 kronor måst af brist på
medel underlåtas, och likväl hade årets stat måst öfverskridas med mer
än 11,000 kronor, hvarförutom Kongl. Maj:t, med anledning af det
oafvisliga behofvet derutaf, anvisat 7,500 kronor för iståndsättande af
Lifgardets till häst forna, nu till Andra Svea artilleriregemente upplåtna
kasernbyggnader. Det vore derför tvifvelaktigt, huruvida kronans ifrågavarande
byggnader skulle, äfven om den nu ifrågasatta anslagsförhöjningen
för år 1899 blefve beviljad, kunna, utan särskilda åtgärder,
försättas i fullgodt skick.

Förvaltningen hade derjemte omförmält, att förutom den brist i
anslag, som nu framhållits, sådan brist med all säkerhet inom kort vore
att emotse å de till underhåll af byggnader å mötesplatserna anvisade
medel af det skäl, att de värnpligtiges öfningstid blifvit utsträckt och
fordringar på beqvämlighet, som hittills föga tillgodosetts, till följd
deraf säkerligen komme att ökas. Äfvenså skulle, af skäl som ofvan
vidrörts, framdeles ökade anslagsmedel erfordras för underhållet af lifgardesregementenas
nya kasernetablissement.

Af hvad sålunda anförts, framginge, att, utöfver hvad 1897 års
Riksdag beviljat till underhåll af fästningarna samt arméns hus och
byggnader å garnisonsorterna, eller 268,244 kronor, ytterligare minst

34,000 kronor dertill skulle erfordras; men förvaltningen hade emellertid
ansett sig nu böra inskränka sig till den summa, som begärts i dess
skrifvelse den 15 november 1896, och hade för den skull anhållit, att
Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska, att anslaget till arméns byggnader
och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och
materiel från och med år 1899 måtte förhöjas med 30,000 kronor.

Sedan departementschefen erinrat, att 1897 års Riksdag ökat ifrågavarande
anslag med 44,718 kronor, deraf 35,000 kronor för underhåll

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

131

af de i följd af den förbättrade bärordningen erforderliga nya kasernetablissementen
samt återstoden, 9,718 kronor, för underhåll af åtskilliga
under de senare åren tillkomna nya fästningsverk, men att Riksdagen
icke funnit någon ökning af anslaget erforderlig för underhållet af alla
de många byggnader m. m. i öfrigt, som med ifrågavarande anslag
skulle underhållas, har departementschefen framhållit, hurusom af den
vid arméförvaltningens ofvanberörda skrifvelse fogade förteckning å efter
år 1883 tillkomna byggnader och kasernetablissement m. m. framginge,
att efter nämnda år, förutom de i följd af 1892 års förbättrade härordning
tillkomna kasernetablissementen äfvensom lifgardesregementenas
nya etablissement, uppförts byggnader m. m., som skulle med ifrågavarande
medel underhållas, till ett sammanräknadt värde af mer än

2,260,000 kronor. Att alla dessa många och delvis dyrbara byggnader
icke kunde behörigen underhållas med samma medel, som förut beräknats
och jemväl erfordrats för underhållet af derförut befintliga byggnader,
ansåge departementschefen vara uppenbart. Efter år 1883 hade
uti de för underhållet af fästningarna och landtförsvarets hus och byggnader
afsedda medel icke någon annan förhöjning skett, än att, förutom
nyssnämnda 9,718 kronor, derå år 1888 tillkommit 5,876 kronor för
underhåll af Svea trängbataljons kasern och kaserngård m. m., hvilka
byggnader icke vore upptagna i nyss omförmälda förteckning. Departementschefen
kunde derför icke annat än instämma med arméförvaltningen
i fråga om behofvet af förhöjning uti ifrågavarande underhållsmedel,
allra helst som det måste vara en stor misshushållning att
vanvårda underhållet af statens dyrbara byggnader och fästningsverk.

Ehuruväl nästlidet års Riksdag icke funnit skäl att bifalla en af
Kongl. Maj:t då gjord framställning af enahanda innehåll som den nu
föreliggande, så har dock utskottet ej kunnat underlåta att finna de skäl,
som till åberopade statsrådsprotokollet framlagts för den äskade anslagsökningen,
vara af beskaffenhet att svårligen kunna bestridas. Enär
nemligen till de äldre byggnader, för hvilkas underhåll anslaget år 1883
afpassats, under den derefter förflutna tiden kommit nya byggnader,
hvilka i uppförande kostat mer än två millioner kronor och hvilka skola
från samma anslag underhållas, samt anslaget, enligt hvad arméförvaltningen
upplyst, såväl på grund häraf som i följd af ökade arbetspris
och materialkostnader under flera år visat sig otillräckligt, och då det
derjemte är att befara, att ett uppskjutande af beviljandet af medel för
ifrågavarande ändamål allenast kommer att förorsaka ännu drygare
reparationskostnader i framtiden i följd af då inträdda större brist -

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
ökning af
detta anslag.

[19.]

Angående
ökning af
detta anslag.
[20.]

fälligheter, finner utskottet sig böra förorda bifall till Kongl. Maj:ts nu
förevarande framställning och hemställer derför,

att Riksdagen må öka anslaget till arméns byggnader
och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens
öfningar och materiel, nu 450,000 kronor, med

30,000 kronor till 480,000 kronor.

Mathållning vid garnisonerade armén.

19:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
enär utskottet i hufvudsak tillstyrkt bifall till Kongl. Majrts förslag
angående förändrad organisation af Gotlands trupper, hemställer utskottet,

att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,
Riksdagen må öka anslaget till mathållning vid garnisonerade
armén, nu 1,415,620 kronor, med, i jemnadt
tal, 6,210 kronor till 1,421,830 kronor.

Fourragering vid garnisonerade armén.

20:o. Af enahanda skäl, som under nästföregående punkt anförts,
hemställer utskottet, med tillstyrkande af Kongl. Mai:ts derom gjorda
förslag,

att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,
Riksdagen må öka anslaget till fourragering vid garnisonerade
armén, nu 710,500 kronor, med 7,300 kronor
till 717,800 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

133

Arméns munderingsutrustning.

21:o. I punkt 21:o under denna hufvudtitel har Kong-!. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits, öka
anslaget till arméns munderingsutrustning, nu kronor 1,939,191, med
kronor 7,907 till kronor 1,947,098.

Med iakttagande af den ändring, utskottet under punkt 5:o a) här
ofvan funnit sig böra föreslå uti den föreslagna staten för Gotlands
trupper, i enlighet hvarmed den af Kongl. Maj:t äskade anslagshöjningen
skulle kunna nedbringas med 660 kronor 80 öre till 7,246
kronor 20 öre, får utskottet, som för slutsummans jemnande utför
detta belopp med 7,249 kronor, hemställa,

att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,
Riksdagen må öka anslaget till arméns munderingsutrustning,
nu 1,939,191 kronor, med, i jemnadt tal,
7,249 kronor, till 1,946,440 kronor.

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade

armén.

22:o. Kongl. Maj:t bar föreslagit Riksdagen att, vid bifall till hvad
under punkt 5:oa) föreslagits, öka anslaget till arméns kasernutredning samt
ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén, nu kronor 251,117,
med kronor 502, till kronor 251,619.

Jemväl i den sålunda äskade förhöjningen kan, derest utskottets
under punkt 5:oa) här ofvan framstälda förslag vinner godkännande, ennedsättning
ske, nemligen med 5 kronor 76 öre till 496 kronor 24 öre.
För jemnhetens skull anser utskottet anslagsökningen böra inskränkas
till 493 kronor, och hemställer,

att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,
Riksdagen må öka anslaget till arméns kasernutred -

Angående
ökning af
detta anslag.

[21.1

Angående
ökning af
detta anslag.
[22.]

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
ökning af
detta anslag.

[23.]

Angående
ökning af
detta anslag.

[24.]

ning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade
armén, nu 251,117 kronor, med 493 kronor till 251,610
kronor.

Diverse intendenturbehof.

23:o. Med tillstyrkande af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit,
hemställer utskottet,

att, vid bifall till hvad under punkt 5:o a) föreslagits,
Riksdagen må öka anslaget till diverse intendenturbehof,
nu 32,923 kronor, med 400 kronor till 33,323
kronor.

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

24:o. Uti punkt 24:o under fjerde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att öka anslaget till omorganisation af indelta
kavalleriet i Skåne och Norrland, nu kronor 1,732,083, med kronor
54,000, till kronor 1,786,083.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen, med erinran att i
riksstaten funnes uppförda två anslag, benämnda »omorganisation af indelta
kavalleriet i Skåne och Norrland», samt »fortgående vakanssättning af
indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», från hvilka anslag samtliga
utgifter för de under omorganisation varande skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente under tiden för omorganisationen
skulle bestridas, vidare anfört följande. Från det senare
anslaget skulle, i den mån vakanssättuingen vid de nämnda tre regementena
fortskrede, till det förra anslaget årligen öfverföras ett belopp,
motsvarande vakansafgifterna för de, sedan föregående riksstat uppgjordes,
vakanssatta numren. I riksstaten för innevarande år vore det
senare af dessa båda anslag upptaget till 303,000 kronor, motsvarande,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

135

efter 300 kronor för hvarje nummer, 1,010 nummer, som antagits skola
under året effektivt fullgöra rustnings- och roteringsskyldigheten. Då
emellertid, enligt uppgifter från vederbörande arméfördelningschefer,
det kunde antagas, att under år 1899 allenast omkring 830 nummer
komme att vid ifrågavarande regementen effektivt fullgöra rustningen
och roteringen, borde ett belopp, motsvarande vakansafgifterna efter
nu gällande uppskattning för 180 nummer, eller således, efter 300 kronor
för hvarje nummer, 54,000 kronor i riksstaten för år 1899 från
det senare anslaget öfverföras till det förra, eller, med andra ord, anslaget
till »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland»
ökas med 54,000 kronor och anslaget till »fortgående vakanssättning
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» med motsvarande belopp
minskas.

Med anledning af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må öka. anslaget till omorganisation
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, nu 1,732,083
kronor, med 54,000 kronor till 1,786,083 kronor.

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

25:o. Hänvisande till den under nästföregående punkt intagna utredning
och med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts förslag, hemställer utskottet,

Angående
minskning af
detta anslag.

[25.]

att, vid bifall till hvad under punkt 24:o föreslagits,
Riksdagen må minska anslaget till fortgående vakanssättning
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland,
nu 303,000 kronor, med 54,000 kronor till 249,000
kronor.

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående en
inom Andra
Kammaren
vackt motion,

Öfriga ordinarie anslag.

26:o. I en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad
motion har herr A. G. Jönsson i Mårarp föreslagit Riksdagen att för
sin del besluta, dels att beväringsman, som utan eget förvållande blifvit
urståndsatt att vapenöfvas hela den lagstadgade öfningstiden, måtte utfå
de 30 öre per dag för den tid, han undergått öfning, hvilka skolat insättas
i postsparbanken, i fall öfningen fortgått i 90 dagar, dock att
från denna förmåns åtnjutande skulle uteslutas den, hvilken under öfningstiden
förklarats oduglig till krigstjenst och med anledning deraf
blifvit befriad från vidare vapenöfning; dels ock att rättsinnehafvare till
beväringsman, som utan eget förvållande aflidit, innan stadgad öfningstid
hunnit för ändamålet användas, måtte likaledes berättigas att i stadgad
ordning uppbära 30 öre för hvarje den aflidnes öfningsdag, så vida
den aflidne icke varit i åtnjutande af läkarevård på regementets sjukhus.

Motionären har åberopat den af honom vid sistlidet års riksdagväckta
motion, n:o 23, och de motiv, han deri framhållit, samt det erkännande
af motionens syfte, hvilket under den korta debatten i Riksdagens
Andra Kammare gifvit sig till känna, äfvensom den modifikation,
han i denna motion ansett lämpligt vidtaga.

Af jemförelse med ofvanberörda motion vid 1897 års riksdag framgår,
att de af motionären nu vidtagna modifikationer bestå deruti, att i
första stycket orden: »dock att — vapenöfning» tillkommit samt i andra
stycket orden: »så vida den aflidne etc.» blifvit tillsatta.

Ehuruväl 1897 års statsutskott funnit sig böra afstyrka motionärens
i första stycket af den då väckta motionen framlagda förslag så, enär
billighetsskäl torde kunna anföras för att beväringsman, som, innan han
fullgjort hela sin värnpligt, af laga förfall, såsom sjukdom, olyckshändelse
eller dylikt, hindras att densamma fullgöra, må tillgodonjuta den
dagaflöning, som skolat belöpa på den tid, hvarunder han redan vapenöfvats,
har utskottet, om än antalet sådana fall icke torde vara synnerligen
afsevärdt, ansett en utredning i frågan vara önskvärd.

Hvad deremot beträffar motionärens i andra stycket af nu föreliggande
motion framstälda yrkande, har utskottet ej funnit skäl vara
anförda, som kunna föranleda ett tillstyrkande till detsamma.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

137

Utskottet hemställer

att med anledning af herr Jönssons föreliggande
motion Riksdagen må i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning, huruvida och under hvilka vilkor beväringsman,
som utan eget förvållande blifvit urståndsatt att
vapenöfvas hela den lagstadgade öfningstiden, må kunna
berättigas utfå de 30 öre per dag för den tid han
undergått öfning, hvilka skolat insättas i postsparbanken,
i fall öfningen fortgått i 90 dagar, samt derefter
till Riksdagen inkomma med det förslag i ämnet,
hvartill förhållandena må föranleda.

27:o. Beträffande öfriga här ofvan ej omnämnda ordinarie anslag
under denna liufvudtitel har icke föreslagits någon förändring, och
hemställer utskottet

att samtliga de ordinarie anslagen under denna
liufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet icke här
ofvan framstält särskilda förslag, må i 1899 års riksstat
uppföras till oförändrade belopp; dock att anslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för
departementet må få jemkas i den mån, som för
jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan finnas erforderligt.

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning m. m.

•. , • • •_ ■<. i i >

28:o. Med tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning får utskottet hemställa,

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 18

Angående
öfriga ordinarie
anslag.

Angående
anslag för
tillämpning
af nya värnpligtslagens

föreskrifter.

[26.]

138

Statsutskottets Utlåtande N:o

Angående
anslag till
anskaffning af
nya eldhandvapen.

[27.]

Angående
anslag till
skjutfält för
Första Göta
artilleriregemente.

[28.]

att Riksdagen må för tillämpning af nya värtipligtslagens
föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning
och redovisning m. m. på extra stat för år
1899 bevilja 53,000 kronor.

Årtilleribehof.

Arméns eldhandvapen.

29:o. Under erinran, att 1896 års Riksdag för anskaffning af nya
eldhandvapen åt armén beviljat 4,479,000 kronor, hvaraf på extra stat
för år 1897 anvisats 860,250 kronor, samt att 1897 års Riksdag för
ändamålet anvisat för år 1898 1,247,000 kronor, får utskottet, med tillstyrkande
af bifall till Kongl. Maj:ts derom nu gjorda framställning,
hemställa,

att Riksdagen må af det för anskaffning af nya
eldhandvapen åt armén beviljade, men ännu ej anvisade
belopp, 2,371,750 kronor, till utgående på extra stat
för år 1899 anvisa 1,147,000 kronor.

Skjntfält för Första Göta artilleriregemente.

30:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till inköp af skjutfält
för Första Göta artilleriregemente på extra stat bevilja 284,000 kronor
samt till utgående under år 1899 deraf anvisa 142,000 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, hade generalfälttygmästaren
uti skrifvelse den 22 november 1897 gjort framställning om åtgärder
för anskaffande af skjutfält för Första Göta artilleriregemente
och dervid till en början erinrat, hurusom med anledning af införandet
i svenska fältartilleriet af refflade kanoner Tånga hed år 1863 inköptes
för att dåvarande Göta artilleriregemente der skulle utföra sina öfningar,
bland annat i skarpskjutning, men att, sedan ifrågavarande pjeser,
framladdningskanoner, m/''63, i början af 1880-talet begynt utbytas mot

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

139

8 cm. kanoner m/81, det befunnits, att skarpskjutning med dessa å
Tånga hed medförde sådan fara för kringboende befolkning, att dylik
skjutning å sagda bed måste helt och hållet förbjudas. Då emellertid
regementet uppenbarligen icke kunde undvara utbildning i skarpskjutning,
hade stora ansträngningar gjorts för att finna ett nytt fält, som
i afseende på belägenhet och andra egenskaper vore lämpligt för utförande
af nämnda öfning med regementet. Efter fleråriga undersökningar
och sedan sju olika platser blifvit föreslagna, men befunna mer
eller mindre oandvändbara, hade man lyckats att inom Remmene och
Hjellby socknar af Elfsborgs län, omkring 6 kilometer sydvest om
Herrljunga station, finna ett till skjutöfningar med de nyare och mera
långskjutande kanonerna passande fält. Denna skjutplats hade ansetts
böra blifva gemensam för fält- och positionsartilleriet. Göta artilleriregemente
hade åren 1884 och 1885 för några dagar lyckats förhyra
delar af det ifrågasatta fältet, så att skjutöfningar med regementets
nybeväpnade batterier der kunde nödtorftigt utföras, och sedermera
hade äfven för åren 1886 och 1887 träffats en liknande öfverenskommelse,
enligt hvilken för 6 dagars dispositionsrätt betalades omkring
2,200 kronor årligen. Då detta aftal, på grund af skiljaktiga meningar
bland jordegarne, icke efter sistnämnda år kunnat förnyas, hade regementet
blifvit hänvisadt till att söka sig en annan plats för sina skjutöfningar.
Under åren 1888 —1891 hade dessa utförts på ett omkring
10 kilometer sydvest om Tånga hed mellan Siene och Horla kyrkor
beläget område, hvilket förhyrts mot en årlig afgift, vexlande mellan
2,230 och 3,240 kronor för 6 öfningsdagar hvartdera året. Detta fälts
olämpliga beskaffenhet hade dock tvingat regementet att återupptaga
underhandlingarna med egarne af jordlotter inom Remmene skjutfält,
och hade dessa förnyade underhandlingar år 1892 ledt till afshitande
på 10 år af ännu gällande kontrakt, enligt hvilka regementet, mot en
årlig ersättning af omkring 3,500 kronor, finge disponera fältet 12
dagar om året.

Första Göta artilleriregemente har således under de senast förflutna
åren disponerat och kunna ännu under den närmaste framtiden förfoga
öfver ett någorlunda användbart skjutfält. Men detta vore icke kronans
eget, utan förhyrdt, och att på ett sådant framdeles bedrifva skarpskjutningsöfningar
kunde endast ske på bekostnad af regementets skjututbildning
och under uppoffring af årliga arrendesummor, som icke
stode i rimligt förhållande till gagnet. För att kunna så utföra skjutöfningar
med artilleriet, att de medföra fullt gagn, erfordrades nemligen
å skjutfältet rätt omfattande anordningar med ändamål att, å ena sidan,

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

med afseende på målens beskaffenhet och uppställning gifva en så
mycket som möjligt trogen bild af de i fält förekommande och, å den
andra, möjliggöra sådana noggranna observationer rörande skjutningens
gång och resultat, som erfordrades för att göra skjutningarna rätt lärorika.
Sådana anordningar vore fasta telefonledningar med signalstationer,
semaforer, säkerhetshus till skydd för målpersonalen, ledningar för målförflyttningar
(vid framställning af mål i rörelse), väganläggningar m. m.
Uppenbart vore, att de flesta af dessa anordningar endast kunde utföras
å mark, öfver hvilken man oinskränkt förfogade, men alldeles
icke på förhyrda fält. En annan afse värd olägenhet hos de förhyrda
fälten vore den, att antalet öfningsdagar för skarpskjutning och tiden
för dem måste långt i förväg bestämmas genom kontrakt, bindande
under en följd af år. För att hålla arrendekostnaden inom måttliga
gränser måste man söka att så mycket som möjligt nedbringa skjutdagarnes
antal, ett förhållande som kunde inverka ofördelaktigt på utbildningen,
i synnerhet numera, då nödvändigheten att grundligt öfva
skarpskjutning icke allenast i batteri utan ock i division eller till och
med regemente, framkallade behof af ej för ringa öfningstid. Och då
det icke alltid läte sig göra att förlägga skjutöfningarna till samma
tider år efter år, blefve ändringar erforderliga, hvilka vållade ökade
kostnader och försvårade framtida uppgörelser. Vidare borde nämnas
några andra ogynnsamma omständigheter, som medföljde förhyrning af
skjutfält. Sedan någon del af arrendetiden vore gången, började ersättningsanspråk
af allehanda slag att uppstå. Fordringarna på ersättningför
skador, vållade af skjutning, å vägar och hägnader, gröda och
skogsplanteringar, växte år från år, och jordegarne upptoge, stundom
med tanke på dylika inkomster, efter hand nyodlingar och utförde
skogsplanteringar m. m., livilket allt inverkade hindrande på öfningarna
och på samma gång ytterligare stegrade ersättningskrafven. Till sist
kunde såsom en sjmnerligt allvarsam olägenhet anföras osäkerheten att
vid arrendetidens utlöpande kunna få kontraktet förnyadt på drägliga
vilkor. Det behöfdes blott, att den ofta med stor möda åstadkomna
enigheten mellan jordegarne på en enda punkt brötes, för att man en
dag skulle stå utan plats för ett artilleriregementes allra vigtigaste
öfningsgren.

De sålunda framhållna olägenheterna hos förhyrda skjutfält hade
just gjort sig gällande vid Remmene. Sedan regementet med 1892
års kontrakt bundit sig för 10 år, hade ersättningsanspråk af alla slagår
från år vuxit, skogsplanteringar börjat inkräkta på öfningsfältet och
byggnader uppföras på sådana delar deraf, att handlingsfriheten vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

141

skjutningarnas anordnande starkt bundes. Den å fältet förekommande,
långt drifna ego skiftningen samt förekomsten af mossar, gemensamma
för socknarne, föranledde, att för förnyelse af kontrakten fordrades
samverkan af ett mycket stort antal personer, hvilken omständighet
tydligen vore högst ogynsam för utsigten att genom fortsatt arrende
lösa den föreliggande frågan.

Af hvad sålunda blifvit anfördt ansåge generalfälttygmästaren framgå,
å ena sidan att det, oaktadt omfattande och långvariga efterforskningar,
varit omöjligt att för Första Göta artilleriregemente erhålla annat,
med afseende på belägenhet och beskaffenhet i öfrigt passande skjutfält
än det nu ifrågavarande vid Remmene, samt å andra sidan att störa
olägenheter vållades af den omständigheten, att detta fält, som i kronaiTs
hand skulle i alla afseenden väl fylla de anspråk, hvilka stäldes
på en artilleriskjutplats, nu måste förhyras, olägenheter som nätt sin
högsta punkt deri, att skjutfältet en gång måst, på grund af omöjlighet
att träffa aftal, för en tidrymd af flera år öfvergifvas. Och det vore
af nyss angifna skäl endast alltför sannolikt, att detsamma åter komme
att inträffa — den gången för alltid — när 1892 års överenskommelser
den 1 maj 1902 utlöpte. För att förebygga en dylik, synnerligen
oläglig händelse funnes emellertid endast ett medel, nemligen att kronan
inköpte skjutfältet, och det vore derför, som generalfälttygmästaren i
sådant syfte nu framstälde förslag. Att detta skedde redan nu, ehuru
flera år ännu återstode af arrendekontraktens giltighetstid, berodde
derpå, att kostnaderna för fältets inlösen på grund af flera omständigheter,
särskildt tillkomsten af nyodlingar och skogsplanteringar, utan
tvifvel komme att växa år från år. Det nu till inköp föreslagna skjutfältet
vore beläget inom Remmene socken af Kullings härad samt
Hjellby och Qvinnestads socknar af Gäseneds härad, allt uti Elfsborgs
län. Öfver detta fält hade genom kommissionslandtmätaren A. Stårcks
försorg blifvit upprättad en beskrifning och arealuträkning jemte beräkning
af inlösningssummorna för de egor, som vore afsedda att ingå i
skjutfältet. Till grund för nämnda beräkning hade i de fall, då det
varit möjligt att med vederbörande jordägare träffa eventuelt köpeaftal,
lao-ts de dervid betingade prisen, men i motsatt fall hade bemälde
kommissionslandtmätare sjelf verkstält erforderlig värdering. Sådana
aftal hade nemligen, der så låtit sig göra, upprättats för att nedbringa
inköpskostnaderna, och vore aftalen, hvilka med säkerhet icke torde
låta sig förnyas, bindande för jordegarne intill utgången af år 1898.
Vid de ingångna aftalen hade hufvudsakligen följande pris blifvit betingade.
Torfmossarne hade de flesta egarne satt till 500 kronor tunn -

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

landet, med vilkor att ingen skulle erhålla högre ersättning. Visserligen
hade några få lottegare inom ett obetydligt område fram stält oantagfiga
anspråk på 700—800 kronor för 24—30 kappland, men genom expropriation
af dessa lotter borde man kunna förhindra öfverskridandet af
det nyss angifna maximipriset. Värdet af åker och äng hade upptagits
till 150—250 kronor samt för afrösningsjord satts till 75—150 kronor,
allt för tunnland. För värdering af den med skog besådda marken
hade följande beräkningsgrund följts: ett tunnland obesådd afrösningsjord
har satts till 75 kronor och omkostnaderna för sådden till 38
kronor, hvarjemte planteringens värde ansetts stiga med 10 kronor för
hvarje växtår, så att ett tunnland skogsplantering efter 17 år, hvilket
ansåges utgöra medelåldern för de flesta planteringar inom fältet, skulle
komma att stå uti ett pris af (75 + 38 + 10. 17 =)283 kronor.

Beträffande de sålunda angifna prisen hade generalfälttygmästaren
ansett sig böra framhålla, att det betingade priset å 1:sta gradens torfmosse,
500 kronor, icke syntes oskäligt, enär hemmansdelarne skulle
helt och hållet beröfvas sin i denna skogsfattiga trakt enda tillgång
till bränsle, och torfmossarne för öfrigt, åtminstone delvis, vore af synnerligen
god beskaffenhet; vidare att den fordrade ersättningen för åker
och äng syntes vara för kronan fördelaktig; att deremot det åsätta
värdet å afrösningsj orden visserligen delvis kunde anses högt tilltaget
men dock kunde förklaras af den omständigheten att, enär skjutfältet
toge största delen af socknarnes utmark i anspråk, jordegarne genom
försäljningen förlorade sina betesmarker; samt slutligen, att priset å
skogsplanteringarne icke vore obilligt, då desamma på sina ställen vore
synnerligen lyckade och inom några år borde kunna bereda skjutfältet
tillgång till erforderligt virke.

Af den upprättade beskrifningen och arealuträkningen öfver skjutfältet
framginge, att det till inlösen föreslagna fältet omfattade ett område
af 779 hektar 84 ar 80 qvadratmeter, eller i det äldre ytmåttet
1,579 tunnland 23,2 kappland ; att inköpssumman för detsamma beräknats
till 278,773 kronor 71 öre samt att kostnaderna för landtmäterigöromål,
lagfart och expropriation upptagits till 5,226 kronor 29 öre,
hvadan hela inlösningssumman skulle belöpa sig till 284,000 kronor.

Med stöd af hvad han sålunda anfört och då han funne det derigenom
vara ådagalagdt, att det vore ytterst svårt, om ens möjligt, att
för Första Göta artilleriregemente finna annat lämpligt skjutfält än det
för närvarande af regementet begagnade vid Remmene; att deremot
detta skulle, om det egdes af staten, kunna synnerligen väl uppfylla
det afsedda ändamålet, men att den omständigheten, att detsamma nu

143

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

endast vore arrenderadt på viss tid, medförde väsentliga olägenheter
vid dess användande och sannolikt komme att föranleda antingen definitiv
förlust af denna öfningsplats vid den nuvarande arrendetidens utgång
eller ock betydligt ökade årliga kostnader derefter, samt slutligen
att de inlösningspris, som nu betingats, i allmänhet icke vore öfverdrifna
och i de öfriga fallen utan tvifvel skulle kunna genom expropriation
vederbörligen nedbringas, hade generalfälttygmästaren hemstält,
att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till inköp af skjutfält
för Första Göta artilleriregemente på extra stat för år 1899 bevilja
284,000 kronor.

Departementschefen har ansett sig böra i hufvudsak tillstyrka general
fälttygmästarens förevarande framställning. Af de skäl, som han
anfört, vore nemligen uppenbart, att, om åtgärder icke i tid vidtoges,
regementet vid arrendetidens utgång den 1 maj 1902 med all sannolikhet
komme att sakna för skjutöfningarnas bedrifvande lämplig plats;
och huru synnerligen menligt detta förhållande skulle verka på regementets
utbildning och duglighet, ansåge sig departementschefen icke
behöfva närmare framhålla. Han ville derför på det lifligaste understödja
framställningen om förvärfvande för kronans räkning af ifrågavarande
skjutfält. Till stöd för att detta borde ske redan nu och icke
uppskjutas till arrendetidens slut, syntes honom generalfälttygmästaren
hafva anfört goda grunder, hvarvid endast borde erinras derom, att i
den mån fältet före arrendetidens slut för kronans räkning förvärfvades,
motsvarande arrendeafgifter naturligtvis komme att upphöra, Priset
för den erforderliga markens förvärfvande kunde väl förefalla högt,
men ansåges svårligen kunna nedbringas. Då det erforderliga beloppet
emellertid vore betydligt, föresloge departementschefen att detsamma
måtte fördelas till utgående under två år.

Utskottet har funnit behofvet af ett skjutfält för Första Göta
artilleriregemente vara ådagalagdt, och synes den ifrågavarande marken
lämpligen böra för detta ändamål åt staten förvärfvas. Men
med hänsyn till de upplysningar, som utskottet erhållit angående beskaffenheten
af denna mark, hvilken utgör ungefär 220 tunnland åker,
54 tunnland äng, 215 tunnland mosse och 1,090 tunnland skogsmark,
anser utskottet det pris som begärts, nemligen i medeltal per
tunnland för åker 250 kronor, för äng 150 kronor, för torfmosse 500
kronor och för skogsmark 100 kronor, vara allt för högt, Med anledning
häraf finner utskottet ett belopp af 200,000 kronor böra vara

Angående
anslag till
skjutfält för
Gotlands
artillericorps.

[29.]

144 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för inlösen af skjutfältet tillräckligt, helst som, derest nämnda belopp
skulle behöfva i någon mån öfverskridas, hufvudtitelns allmänna besparingar
synas, såsom i likartade fall vid föregående tillfällen egt rum,
kunna anlitas till bristens fyllande.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må till inköp af skjutfält för Första
Göta artilleriregemente på extra stat bevilja 200,000
kronor samt till utgående under år 1899 deraf anvisa

100,000 kronor.

Skjutfält för Gotlands artillericorps.

31:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till inköp och
anordnande af skjutfält för Gotlands artillericorps på extra stat för år
1899 bevilja 80,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen omförmält, hurusom
generalfälttygmästaren uti sin nyssnämnda skrifvelse beträffande behofvet
af skjutfält för Gotlands artillericorps anfört, att äfven nämnda
corps måst utföra sina öfningar i skarpskjutning å arrenderad mark för
hvilket ändamål under de senare åren förhyrts ett område å den på
omkring 12 kilometers afstånd nordost om Visby belägna s. k. Martebo
myr. Användandet af förhyrdt skjutfält hade, enligt hvad generalfälttygmästaren
vidare anfört, medfört samma olägenheter, om ock möjligen
i något mindre grad, för Gotlands artillericorps, som för Första
Göta artilleriregemente. I ett hänseende vore frågan om eget skjutfält
för ögonblicket synnerligen brännande för artillericorpsen. Arrendetiden
för det hittills begagnade fältet å Martebo myr utlöpte nemligen
redan den 1 maj 1899, och det vore mer än tvifvelaktigt, huruvida en
förnyelse af nuvarande aftal kunde vid nämnda, snart stundande tidpunkt
ske utan alltför orimliga årliga kostnader. J or degaren, aktiebolaget
Martebo myr, hade nemligen på gjord förfrågan angående
eventuel förlängning af öfverenskommelsen, med hänvisning till den

145

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

alltmera framskridande uppodlingen af myren, men utan att inlåta sig
på storleken af en blifvande arrendesumma, gifvit det svar, att ett
första och oeftergifligt vilkor för en förnyelse af arrendet vore, att
arméförvaltningen förbunde sig att, enligt värdering af kompromissarie!-,
ersätta all den skada, som genom skjutningen eller annorledes af artilleriet
kunde förorsakas å bolagets egendom. Det vore sannolikt, att
ersättningskrafven komme att växa i samma mån, som nyodlingarna
utvidgades, och måhända skulle de inom kort nå sådana belopp, att
skjutning å fältet i sjelfva verket omöjliggjordes.

Det vore för öfrigt uppenbart att, äfven om en antaglig öfverenskommelse
skulle kunna träffas och jordegaren i alla hänseenden befinnas
tillmötesgående, skjutfältet likväl för hvarje nyodlad hektar af myren
skulle blifva allt mer inskränkt och den derå möjliga utbildningen i
skjutning allt mindre tillfredsställande.

Med anledning af dessa förhållanden hade chefen för artillericorpsen
anstält efterforskningar för erhållande af ett lämpligt skjutfält för corpsen.
Efter förberedande undersökningar af ej mindre än tio olika platser,
som syntes kunna ifrågakomma för det afsedda ändamålet, hade den
mest passande befunnits vara ett i Tofta socken mellan gårdarne Norrgårda
och Rangvald i öster samt liafvet i vester beläget område, hvars
nordligaste punkt läge omkring 12 kilometer söder om Visby. På
grund häraf hade nämnda område underkastats en noggrann undersökning,
hvarjemte generalfälttygmästare!! senare låtit kommissionslandtmätaren
A. Ytterberg utarbeta dels »beräkning af kostnaderna för inköp
af mark m. m. till skjutfält i Tofta socken», dels beskrifning öfver
sagda fält.

Undersökningen hade gifvit vid handen, att det föreslagna skjutfältet
vore synnerligen jemt och i öfrigt af lämplig beskaffenhet för
utförande af skjutningar med artilleripjeser samt erbjöde tillräckligt utrymme
för corpsens öfningar af ifrågavarande slag. Marken vore föga
fruktbar, till belysande af hvilket förhållande kunde anföras, att Tofta
vore Gotlands kargaste socken och Norrgårda dess sämsta gård. En
följd häraf vore tydligen, att kostnaderna för fältets förvärfvande blefve
jemförelsevis föga betydande. Arealen af det beskrifna skjutfältet uppginge
till 798 hektar 26 ar, motsvarande i det äldre ytmåttet 1,617
tunnland 1,13 kappland. Fältet utgjordes till väsentligaste delen af med
delvis gles, delvis något tätare barrskog bevuxen, hällbunden betesmark.
Den inom området liggande åkern innehölle endast en areal af omkring
80 hektar (ungefär 162 tunnland). Den sammanlagda inlösningssumman
för hela området jemte derå befintliga byggnader och skog uppginge till
Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Raft. 19

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

64,553 kronor 50 öre. Å allra största delen af fältet hade vederbörande
egare afgifvit antagliga försäljningsanbud, gällande till den 1 augusti
1898, nemligen för en summa af 53,425 kronor, hvaremot de återstående,
jemförelsevis mindre betydande delarne borde förvärfvas genom
expropriation. Utöfver det för inköp af mark m. m. behöfliga beloppet
erfordrades emellertid för områdets ordnande såsom skjutfält — skogsrödjning,
väganläggningar, uppförande af telefonledningar och säkerhetshus
m. m. — ytterligare medel, hvilka af corpschefen uppskattats
till 29,244 kronor 50 öre. Detta belopp syntes dock, vid jemförelse
med dem, som förut beräknats för ordnande af skjutfälten vid Skillingaryd
och Rinkaby, kunna ej oväsentligt nedsättas; och hade generalfälttygmästaren
ansett detsamma, till jemnande af slutsumman, böra
föreslås till 15,446 kronor 50 öre, då totalbeloppet blefve 80,000 kronor.

På dessa skäl och med särskildt framhållande, att nuvarande arrendeaftal
om skjutfältet å Martebo myr tilländaginge redan den 1 maj
1899 och att förmånlig förnyelse af sagda öfverenskommelse icke vore
att förvänta, men att deremot ett nytt, för skjutöfningar synnerligen
lämpligt fält blifvit funnet, som kunde för jemförelsevis billigt pris förvärfvas,
samt att de för underlättande af detta områdes inköp träffade
eventuella aftalen icke vore för jordegarne bindande längre än till den
1 nästkommande augusti, hade generalfälttygmästaren hemstält, att
Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till inköp och anordnande af
skjutfält för Gotlands artillericorps på extra stat för år 1899 bevilja

80,000 kronor.

Till hvad generalfälttygmästaren sålunda anfört har departementschefen
förmält sig icke hafva något att tillägga.

På de af generalfälttygmästaren anförda skäl och enär utskottet
ansett det för skjutfältet med derå befintliga byggnader och skog
beräknade priset, utgörande i medeltal icke fullt 40 kronor för tunnlandet
af samtliga egoslag, antagligt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till inköp och anordnande af
skjutfält för Gotlands artillericorps på extra stat för
år 1899 bevilja 80,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

147

Fortifikationsbehof.

Karlsborg.

32:o. Kongl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att till fortsättande
af arbetena å Karlsborgs fästning på extra stat för år 1899 bevilja

200,000 kronor.

Angående de af chefen för fortifikationen samt generalfälttygmästaren
i ämnet gjorda framställningar tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Departementschefen har, efter en redogörelse för de anslag, som
hittills blifvit för ändamålet beviljade, förklarat att, ehuru han vore fullkomligt
öfverens med bemälde vapenchefer rörande önskvärdheten af
att ett betydligare årsanslag än vanligt blefve till Karlsborgs fästningsbyggnad
och särskildt till södra Vabergsfortets fullbordan och bestyckning
beviljadt, han dock ansåge sig för närvarande, medan frågan om
landets fasta försvar i dess helhet ännu vore under utredning af en
komité, icke böra hemställa om ett större anslag, än att de nu pågående
arbetena måtte kunna bedrifvas till samma omfattning som hittills.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till fortsättande af arbetena
på Karlsborgs fästning på extra stat för år 1899
bevilja 200,000 kronor.

Fortifikations- och artilleribehof.

Gotland.

33:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till inköp af för Angående
befästningsarbeten ocli förråds anläggande erforderlig mark vid Ting- mktplumLk
städe å Gotland på extra stat för år 1899 bevilja 123,000 kronor med vid Tingstäde.

F J ’ [31.]

Angående
anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

[30.]

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

rättighet för Kongl. Maj:t att verkställa de egoutbyten, som af förhållandena
betingades, äfvensom att använda möjligen uppstående öfverskott
å arrendeafgifter, sedan annuiteter å befintliga hypotekslån blifvit
guldna, till utförande af sådana arbeten, som stode i samband med
anläggandet af den tillämnade befästade positionen och förrådsetablissementen.

Till statsrådsprotokollet bar departementschefen erinrat derom, att
sedan Kongl. Maj:t föreslagit 1896 års Riksdag att för befästningars
anläggande å Gotland på extra stat bevilja ett belopp af 801,800 kronor,
af hvilket belopp större delen skulle åtgå för anläggande af befästningar
vid Fårösund, medan återstoden vore afsedd att användas
till inköp af mark vid Tingstäde i och för anläggande framdeles af
erforderliga befästningar derstädes, denna framställning visserligen icke
af Riksdagen bifallits, men att Riksdagen dervid uttalat, att det ville
synas, som skulle de militära förråden i Visby böra förflyttas till
någon plats, mindre blottstäld för öfverraskande fara än den, der de nu
voro förlagda. Med anledning af Riksdagens berörda uttalande både
Kongl. Maj:t- uppdragit åt militärbefälhafvaren på Gotland att inkomma
med yttrande, huruvida de militära förråden på ön lämpligen borde
förflyttas från Visby till annan plats, äfvensom, derest så funnes vara
fallet, med förslag till de åtgärder, som deraf kunde påkallas. Till
åtlydnad häraf både militärbefälhafvaren den 26 augusti 1896 inkommit
med en skrifvelse, deri ban uttalade, att nödvändigheten utan tvifvel
bjöde, att ifrågavarande förråd så fort som möjligt förflyttades till en
plats med ett mera undandraget läge än Visby, samt att denna plats,
så vidt möjligt, redan i fredstid bereddes till försvar. Bland de platser,
som kunde anses för ändamålet lämpliga, funne ban trakten vid Tingstäde
kyrka företrädesvis böra komma i åtanke. Af alla ställen på
Gotland, som varit ifrågasatta, vore denna trakt den mest lämpliga till
replipunkt för öns försvarskrafter. Det borde derför falla af sig sjelft,
att de militära förråden äfven borde dit förläggas, oafsedt om befästningsanordningar
samtidigt kunde der åstadkommas eller ej. Skulle
för öfrigt på samma gång, som förråden flyttades från Visby till
Tingstäde, tillräcklig mark förvärfvas för anläggning af befästningarna,
och öfverenskommelse derjemte träffas med egaren af andra områden,
som för ställningens försvar kunde vara af betydelse, att hålla dessa
områden fria från skog eller bevuxna med skog, borde ställningen och
den derigenom belägna utrustningsorten vid krigsfara på en ganska
kort tid kunna hinna omgifvas med fältverk, hvarigenom den, åtmin -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

149

stone under någon tid, skulle kunna försvaras. På dessa skäl hade
militärbefälhafvaren tillstyrkt, att de militära förråden i Visby måtte
flyttas till Tingstäde samt att, såsom en förberedande åtgärd härför,
den mark vid sistnämnda ställe, som för förrådsbyggnadernas uppförande
samt nödiga befästningsverks anordnande kunna finnas erforderlig,
måtte af kronan förvärfvas, och hade militärbefälhafvaren derjemte
framhållit fördelen af att inköpet skedde så fort sig göra läte,
enär till följd af sockerindustriens på ön uppsving en betydlig stegring
af jordvärdet derstädes gjort sig märkbar.

Sedan arméförvaltningen afgifvit utlåtande i anledning af hvad
militärbefälhafvaren sålunda anfört och dervid öfverlemnat, bland annat,
två kartutkast, utvisande dels de områden, som skulle erfordras för
förflyttande till Tingstäde af de militära förråden å Gotland, och dels
befästningarnas vid Tingstäde omfång enligt hittills uppgjord plan,
hade Kongl. Maj:t den 5 sistlidne mars, med öfverlemnande af omförmälda
kartutkast, uppdragit åt militärbefälhafvaren att, så snart ske
kunde, inkomma med dels utredning angående hvilka särskilda fastigheter
eller delar deraf, som enligt berörda kartutkast borde åt kronan
förvärfvas, dels ock förslag till de åtgärder, som för fastigheternas förvärfvande
lämpligen borde vidtagas.

Till fullgörande af detta uppdrag hade militärbefälhafvaren aflåtit
skrifvelse den 12 juli 1897, deri han till en början anförde, att inom
det ifrågasatta befästningsområdet vore belägna en mängd hemmansdelar
och afsöndringar, tillhörande enskilda personer, äfvensom en del
af ett kronan tillhörigt annexhemman samt ett skolhus, tillhörigt Tingstäde
socken. Uppskattningsvärdet af den jord, som tillhörde enskilda
personer, vore, enligt skifteshandlingar, 41,165 kronor och brandförsäkringsvärdet
å befintliga åbyggnader 80,125 kronor. Egendomarnas hela
värde kunde alltså beräknas till omkring 121,290 kronor, hvartill likväl
måste läggas värdet af ett vattenfall vid egendomen Furubjers, hvilket
drefve en qvarn, som lemnat en årlig nettobehållning, aldrig understigande
2,000 kronor. Skulle alltså kronan genom expropriation förvärfva
det behöfliga jordområdet — i h vilket fall, enligt militärbefälhafvarens
förmenande, 50 procent måste beräknas blifva tillagda det
uppskattade värdet — syntes kostnaden icke gerna kunna komma att
understiga 210,000 kronor. För att emellertid, så vidt möjligt vore,
söka minska denna kostnad, hade militärbefälhafvaren låtit träffa vilkorliga
köpeaftal med flertalet af egarne till jorden inom det ifrågasatta
området, hvilka aftal vore gällande till den 1 januari 1899. Kostnaden
skulle i så fall komma att uppgå till 190,800 kronor.

Militärbefälhafvaren hade vidare anmält, att han låtit upprätta sär -

150

Statsutskottets Utlåtande N;o 5.

skilda köpeaftal rörande vissa hemmansdelar i deras helhet, nemligen:
rörande 3/4 mantal Furnbjers och Vi« mantal Smiss med underlydande
för ett pris af 95,000 kronor, hvarvid angifvits, att det nuvarande
taxeringsvärdet vore 36,700 kronor och brandförsäkringsvärdet å åbyggnaderna
45,165 kronor, hvartill komme värdet å det ofvan omförmälda
vattenfallet,

rörande l5 ie mantal Träskvälder samt Vie mantal Trädgårds, å
hvilka taxerings- och brandförsäkringsvärdena vore respektive 38,300
och 17,900 kronor, för 60,000 kronor, samt

rörande s/8 mantal Träskvälder, taxeradt till 9,800 kronor och med
åbyggnader, brandförsäkrade för 7,200 kronor, för 15,000 kronor.

Ur militär synpunkt hade militärbefälhafvaren ansett det vara önskvärd!,
att befästningsområdet utvidgades något utöfver hvad angifvet
blifvit, på det att markens bevuxenhet med skog måtte kunna under
fredstid lämpligen regleras, och det borde äfven vara ekonomiskt fördelaktigt
att inköpa de tre nämnda egendomarna i deras helhet, hvarigenom
tillfälle skulle beredas att kunna utbyta den tomt, der socknens
skolhus nu vore beläget, mot en tomt utom befästningsområdet samt
äfven att ersätta Tingstäde annexhemman för den jord, som från detta
hemman skulle komma att tagas i anspråk.

Chefen för fortifikationen hade i anledning af hvad militärbefälhafvaren
sålunda anfört, afgifvit utlåtande, hvarmed han öfverlemnat en
genom hans försorg upprättad karta öfver de inom det ifrågasatta befästningsområdet
och trakten närmast deromkring belägna egolotterna,
af hvilken karta framginge, att inom befästningsområdet folie egoområden,
tillhörande ej mindre än 24 olika egare. De allra flesta af
dessa egoområden vore jemförelsevis mycket små, men betingade just
derför ett pris, som måste anses allt för högt. Chefen för fortifikationen
hade dock ansett att, äfven om samtliga de föreslagna befästningarna
antoges komma till utförande, icke alla de ifrågavarande egoområdena
skulle behöfva förvärfvas, utan endast de områden, på hvilka
slutna befästningar skulle uppföras och förråden uppbyggas, äfvensom
den till exercisfält alsedda marken och den mark, på hvilken skylande
skog borde qvarstå, hvarjemte det vore önskligt, att en del närmast
utanför befästningsområdet beläget skogsområde förvärfvades, på det
att man skulle kunna tillgodose fordran på fritt skjutfält framför befästningslinien.
Emellertid behöfde, enligt hans åsigt, ej ens ett sådant
förvärfvande af mark ske genom direkt köp af alla de sålunda erforderliga
områdena, utan borde endast några af de större egendomar, på
hvilkas mark de vigtigaste befästningarna skulle ligga, inköpas i sin

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

151

helhet, hvarigenom man blefve egare ej blott af en betydlig del af
den direkt erforderliga marken, utan äfven af så mycket annan mark,
att man ej allenast skulle kunna genom byte komma i besittning af
andra, för ifrågavarande ändamål behöfliga områden, utan äfven borde
få så mycket mark öfver till utarrendering, att inkomsterna af densamma
skulle räcka till amortering af och erläggande af ränta å de vid
de inköpta egendomarne häftande hypotekslånen. Detta tillvägagångssätt
ansåges skola blifva både det ekonomiskt fördelaktigaste och det
lämpligaste å befästningsfrågans nuvarande ståndpunkt.

De egendomar, som företrädesvis skulle lämpa sig för att på detta
vis inköpas, vore 3A mantal Furubjers och 7i« mantal Smiss, salubjudna
för 95,000 kronor, 13,is mantal Träskvälder och Vis mantal Trädgårds,
salubjudna för 60,000 kronor, samt 7g mantal Träskvälder, salubjudet
för 15,000 kronor. Från dessa summor borde dock afdragas de oguldna
hypotekslånen, för hvilka hemmanen häftade, utgörande för Furubjers
och Smiss 23,669 kronor 43 öre samt för Träskvälder och Trädgårds
25,812 kronor 42 öre. Den för inköpet erforderliga summan blefve
alltså tillsammans 120,518 kronor 15 öre, hvartill skulle komma högst

1,000 kronor för ytterligare amorterad hypoteksskuld, intill dess köpet
hunne afslutas, samt för omkostnader vid detsamma,

Förutom dessa egendomar syntes det chefen för fortifikationen
lämpligt att ett mindre område inom det förutnämnda befästningsområdet,
salubjudet för 1,500 kronor, förvärfvades.

Hela det för inköp af mark vid Tingstäde behöfliga beloppet skulle
sålunda uppgå till omkring 123,000 kronor.

På dessa grunder och då inköp af några vissa egoområden icke
syntes böra angifvas, enär framdeles vid köps afslutande äfven andra
kombinationer kunde visa sig möjliga och lämpliga, hade chefen för
fortifikationen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska till
inköp af för befästningsarbeten och förråds anläggande erforderlig mark
vid Tingstäde å Gotland ett belopp af 123,000 kronor att utgå å extra
stat för år 1899, med rättighet för Kongl. Maj:t att verkställa de egoutbyten,
som af förhållandena betingades, äfvensom att använda möjligen
uppstående öfverskott å arrendeafgifter, sedan annuiteter å lyypotekslån
blifvit guldna, till utförande af sådana arbeten, som stode i
samband med anläggandet af den tillämnade befästade positionen och
förråds etabli ssementen.

För egen del hade departementschefen anfört följande.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 14 januari 1897
hade departementschefen såsom skäl, hvarför han då icke ansett sig

Iö2

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

böra förorda ett förnyande af Kongl. Maj:ts förslag till 1896 års Riksdag
om beviljande af medel till befästningar på Gotland, angifvit önskvärdheten
af att den då under behandling varande frågan om en ändrad
organisation af öns stridskrafter blefve utredd, innan frågan om öns
fasta försvar, hvilken stode i nära samband med den förra, afgjordes.
Då frågan om omorganisationen af Gotlands trupper nu syntes vara
fullständigt utredd, ansåge han tiden vara inne att föreslå sådana åtgärder
för stärkandet af öns försvar, som redan nu framstode såsom i
första rummet erforderliga och lämpliga, och som tillika, efter hvad till
hans kunskap kommit, icke torde vara föremål för olika åsigter inom
den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för utredning rörande vårt lands
fasta försvar.

Till dessa åtgärder räknade departementschefen förstärkandet af
de s. k. neutralitetsbatteriernas vid Fårösund bestyckning och inköp af
mark för uppförande af förrådshus och befästningar vid Tingstäde.

Angående nödvändigheten af de militära förrådens flyttning från
Visby till en mer tryggad ort, syntes, sedan äfven Riksdagen, med anledning
af Kongl. Maj:ts proposition till 1896 års Riksdag om inköp
af mark vid Tingstäde, uttalat sig för ändamålsenligheten af en sådan
flyttning, någon tvekan ej längre vara för handen, och hvad anginge
det lämpligaste läget för denna tryggade förrådsort, borde icke mer än
en mening kunna förefinnas. Redan i statsverkspropositionen till 1892
års lagtima Riksdag hade framhållits, att på grund af de omfattande
undersökningar, som af cheferna för generalstaben och för fortifikationen
samt under sistnämnda corps’ fältöfningar utförts på Gotland, trakten
omkring Tingstäde kyrka vore den för ändamålet lämpligaste, och de
ytterligare undersökningar, som sedan dess egt rum i angifvet syfte,
hade ytterligare bekräftat denna åsigt. Att platsens värde såsom förrådsort
ännu mera skulle komma att ökas, om, såsom väl vore sannolikt,
Gotlands jernväg utsträckes dit, läge i öppen dag.

Ehuru den förenämnda komitén ännu icke afgifvit sitt betänkande,
hvadan arten af de befästningsanläggningar, som enligt komiterades
åsigt borde komma till utförande i och för Tingstädeställningens tryggande,
ännu icke angifvits. syntes det af chefen för fortifikationen till
inköp föreslagna området lämpligt att förvärfva, af hvad beskaffenhet
befästningarna än kunde komma att blifva, hvadan någon anledning att
för den skull uppskjuta med inköp af den för uppförandet af förrådsbyggnader
med omgifvancle befästningar behöfliga marken icke enligt
departementschefens åsigt förefunnes. Då härtill komme, att jordprisen
på ön till följd af den uppblomstrande sockerindustrien vore i stigande,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5. 153

syntes ytterligare skäl förefinnas att redan nu inköpa det ifrågavarande
området.

Enär utskottet ej kan dela departementschefens åsigt om lämpligheten
att innan befästningskomitén afgifvit utlåtande, inköpa mark för
befästningsanläggningar vid Tingstäde, och då dertill kommer, att det
pris, som fordrats för den till inköp föreslagna jorden, synes vara så
högt, att grundad anledning icke torde förefinnas att befara större
kostnader för dess förvärfvande framdeles, om sådant skulle komma
ifråga, har utskottet funnit Kongl. Maj:ts framställning icke böra af
Riksdagen bifallas, vid hvilket förhållande utskottet saknat anledning
att ingå i närmare pröfning af inköpsförslaget.

Beträffande de militära förrådens flyttning till Tingstäde samt markförvärf
för sådant ändamål, kommer utskottet att här nedan under punkt
38:o afgifva utlåtande.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Göteborg.

34:o Kongl. Maj:t har i punkt 32:o under denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att dels medgifva, att 240,000 kronor af en per millefonden
finge under innevarande år ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för
att användas till befästningsarbeten jemte bestyckning och anordningar
för försvarets ledning vid inloppet till Göteborg, dels och för enahanda
ändamål på extra stat för år 1899 anvisa 130,600 kronor.

Härom innehåller statsrådsprotokollet följande.

Beträffande Göteborgs befästande hade chefen för fortifikationen
i förenämnda skrifvelse förmält sig ej kunna underlåta att ännu en
gång fästa uppmärksamheten på den fara, som ovedersägligen läge
deruti, att denna rikets andra och näst vigtigaste stad läge alldeles
öppen och utan allt skydd, så att, om inom vår verldsdel ett krig skulle
utbryta, hvilket ju då med all sannolikhet äfven valde våra farvatten
till tummelplats, hvilket som helst fiendtligt krigsfartyg kunde utan
ringaste hinder löpa in ända till stadens brobänk och sålunda också

Bih. till Eiksd. Frot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 20

Angående
ifrågasatt
anslag till
Göteborgs befästande.

[32.]

154

Statsutskottets Utlåtande N:o ö.

kunde tilltvinga sig uppfyllandet af kanske mycket långt, gående fordringar
af den värnlösa staden. För att åtminstone i den mån, som
en stängsellinie i elfvens mynning kunde hindra det, skydda Göteborg
för en sådan eventualitet som den nu omnämnda, vore det derför synnerligen
önskvärdt, att åtminstone de anordningar, som bilda en sådan
afstängning, så snart som möjligt blefve utförda. Dessa anordningar
skulle bestå dels af en minlinie, afsedd att bekostas af flottan, dels af
försänkningar och dels slutligen af ett flankeringsbatteri för mindre, men
väl skyddade pjeser. Kostnaderna för batteriet och försänkningarna
hade beräknats till 240,000 kronor, hvilken summa lämpligen skulle
kunna bestridas af en per mille-fonden, som vid 1897 års slut kunde
beräknas uppgå till omkring 250,000 kronor.

Med anledning af denna chefens för fortifikationen framställning
hade generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet i skrifvelse den
15 november ansett sig böra för Kongl. Maj:t framlägga det med ifrågavarande
anläggning sammanhängande behofvet, af anslag för anskaffning
af dels den för batteriet afsedda bestyckningen jemte ammunition, dels
en för detsamma erforderlig elektrisk strålkastare samt tygstatsbyggnader,
för hvilket allt kostnaden skulle uppgå till 105,600 kronor.

Slutligen hade generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet
samt chefen för fortifikationen gemensamt hemstält om äskande af ett
anslag af 25,000 kronor till påbörjande af anordningar för eldens ledning
vid försvarsanläggningarna utanför Göteborg.

För egen del har departementschefen erinrat, hurusom han till
statsrådsprotokollen för den 2 januari 1896 och den 14 januari 1897
utförligt framhållit Göteborgs stora betydelse såväl ur politisk och
ekonomisk synpunkt såsom rikets andra stad och dess näst förnämsta
importhamn som ock ur militärisk synpunkt såsom bland annat en
förträfflig utgångspunkt för en fiendes operationer mot de mellersta
delarne af vårt land och på grund deraf, sedan Riksdagen beviljat
medel till sjöfästningarnas iståndsättande — en angelägenhet, som otvifvelaktigt
borde komma i första rummet — äfven i sitt yttrande till
statsrådsprotokollet för den 14 januari 1897 hemstält om medels beviljande
till påbörjande af befästningsarbeten vid inloppet till staden.
Det med anledning häraf af Kongl. Maj:t äskade beloppet, 500,000
kronor, hade emellertid icke blifvit af Riksdagen beviljadt, enär denna
fråga stälts i samband med den om utredning rörande vårt lands fasta
försvar i dess helhet och således kommit att hänskjutas till den för
detta ändamål förordnade komitén.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

155

Oaktadt nämnda utredning ännu ej vore afslutad, ansåge departementschefen
sig dock böra yrka bifall till chefens för fortifikationen
och generalfälttygmästarens hemställan i ofvannämnda skrifvelser, hufvudsakligen
af följande skäl.

Först och främst syntes det, särskildt ur synpunkten af neutralitetens
upprätthållande, vådligt, att en i alla afseenden så betydelsefull
stad som Göteborg fortfarande läge fullkomligt öppen för anfall från
sjösidan. Genom Göteborgs besittningstagande, eller hotet härom, skulle
nemligen under ett krig, som berörde Sverige angränsande haf, en främmande
magt kunna utöfva ett så starkt moraliskt tryck på oss, att vi
förmåddes till medgifvanden, som af en eventuel motståndare till den
förre kunde betraktas såsom ett neutralitetsbrott, och att ett sådant besittningstagande
skulle, om inloppet till hamnen vore alldeles obefästadt,
kunna försiggå desto lättare, som vi i så fall icke kunde med tillräcklig
trygghet hafva någon del af vår flotta stationerad i Göteborg, ansåges
icke behöfva närmare påvisas.

Vidare ansåge departementschefen, att, lika litet som någon meningsskiljaktighet
förefunnes om nödvändigheten af att medelst befästningar
trygga inloppet till Göteborg, olika meningar skulle kunna göra sig
gällande om ändamålsenligheten af de af vederbörande vapenchefer nu
föreslagna åtgärder, hvilka afsåge att med minsta möjliga kostnad fullständiga
och försvara den spärrning af hufvudinloppet till hamnen, som
skulle åstadkommas medelst minlinier. Någon anledning att i afvaktan
på vidare utredning uppskjuta verkställandet af berörda åtgärder förefunnes
enligt hans uppfattning således icke.

Slutligen ville departementschefen framhålla, att, som större delen
af det för ifrågavarande befästningsanordningar erforderliga kostnadsbeloppet
redan vore att tillgå i en per mille-fonden, hvilken under
statskontorets förvaltning stående fond vore afsedd för uppförande af
allmänna byggnader i Göteborg, »hörande till militäriska behof och
stadens försvar», det belopp, som i sjelfva verket behöfde för ändamålet
anvisas af statsmedel, icke uppginge till större summa än 130,600
kronor.

Enär, såsom förut erinrats, den för verkställande af utredning angående
landets fasta försvar i hela dess omfattning tillsatta komitén
ännu ej afgifvit utlåtande, synes det utskottet vara för tidigt att på
frågans nuvarande ståndpunkt vidtaga åtgärder för Göteborgs befästande,
huru vigtigt detta än må vara. Då dessutom en per mille-fonden alltjemt
finnes för ändamålet att tillgå samt utskottet håller före, att, derest det

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

förslag i befästnings frågan, som Kongl. Maj:t på grund af ofvanberörda
utredning kan komma att framlägga, vinner Riksdagens bifall, hinder ej
lärer möta för medgifvande att utgå redan under samma år, då det beviljas,
af det såsom statsanslag äskade beloppet, har utskottet funnit sig
icke böra förorda bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställningar.

Utskottet hemställer alltså,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit icke må af Riksdagen bifallas.

Det fasta försvaret i allmänhet.

Angående anslag
till det
fasta försvaret
i allmänhet
m. m.

[33.]

35:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för
år 1899 uppföra ett belopp af 3,000,000 kronor för att efter Riksdagens
medgifvande användas till stärkande af landets fasta försvar, dock med
rätt för Kongl. Maj:t att af nämnda belopp under samma år använda
högst 1,500,000 kronor för anskaffande af artilleri- och pansarmateriel.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen angående sjöfästningarna
anfört följande.

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning.

I sin ofvannämnda skrifvelse den 13 sistlidne november, angående
extra ordinarie anslag till rikets fästningsbyggnader, hade chefen för
fortifikationen erinrat, hurusom i proposition till 1896 års Riksdag
Kongl. Maj:t till befästningsarbeten jemte bestyckning och försänkningar
vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning äskat 1,940,400 kronor,
hvilket belopp äfven af Riksdagen beviljats att utgå med 976,500
kronor för 1897 och med återstoden för 1898. Af dessa medel vore
840,400 kronor afsedda att användas till befästnings- m. fl. arbeten
och 100,000 kronor till de befintliga försänkningarnas i ståndsättande.
De befästnings- m. fl. arbeten, som beräknats skola utföras med nämnda
840,400 kronor, vore hufvudsakligen Oscar-Fredriksborgs förstärkande
samt byggandet af ett batteri vid Oxdjupet och ett vid Kodjupet. Härmed
vore likväl ej Vaxholm—Oscar-Fredriksborgspositionon försatt i
fullständigt försvars skick, enär härför i öfverensstämmelse med den

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

157

uppgjorda befästningsplanen ännu komme att felas åtskilliga för ett
kraftigt försvar alldeles oundgängliga arbeten, afseende försvaret såväl
mot landsatta truppafdelningar som mot fiendtliga krigsfartyg. Kostnaden
för samtliga dessa arbeten vore beräknad till 1,500,000 kronor.
Som likväl Kongl. Maj:t tillsatt en komité för verkställande af utredning
rörande landets fasta försvar, om än denna komités slutliga utlåtande
icke vore att emotse inom den närmaste tiden, ansåge sig
chefen för fortifikationen icke för närvarande böra hemställa om anslagtill
andra befästningsarbeten än sådana, om hvilkas nödvändighet ingen
meningsskiljaktighet borde kunna råda. Kostnaden för dessa i skrifvelsen
närmare angifna arbeten uppginge till 910,000 kronor, hvaraf
400,000 kronor lämpligen borde begäras för år 1899.

Under åberopande af hvad han sålunda anfört, hade chefen för
fortifikationen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen å extra
stat för år 1899 äska till fortsättning af förstärkningsarbetena å Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning ett anslag af 400,000 kronor.

Beträffande ifrågavarande fästnings bestyckning hade generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet i skrifvelse den 15 sistlidne november
erinrat, att Kongl. Maj:t i propositionen till 1896 års Riksdag angående
statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen, bland
annat, att till befästningsarbeten jemte bestyckning och försänkningar
vid sagda fästning bevilja 1,940,400 kronor, af hvilket belopp 1,000,000
kronor varit afsedda för artillerimateriel. På sätt generalfälttygmästaren
i skrifvelse den 15 november 1895 anfört, skulle för det af honom
begärda beloppet kunna erhållas dels den för komplettering enligt
faststäld plan af sjelfva fästet Oscar-Fredriksborgs bestyckning erforderliga
materiel och ammunition, dels i det närmaste all då felande
ammunition till för hela försvarsområdet vid den tiden redan anskaffade
bakladdningspjeser. Den ofvan angifna totalsumman af 1,940,400 kronor
hade 1896 års Riksdag beviljat i dess helhet och deraf för 1897
anvisat 976,500 kronor, medan återstoden, 963,900 kronor, sedermera
af sistnämnda års Riksdag anvisats å 1898 års stat.

Ännu återstode emellertid mycken artillerimateriel att anskaffa, innan
behofvet af sådan blefve så fyldt, att artilleriförsvaret af Vaxholmsställningen
nådde erforderlig kraft. Då emellertid det tillkomme den af
Kongl. Maj:t förordnade komitén för utredning rörande landets fasta
försvar att härom inkomma med förslag, ansåge sig generalfälttyg
mästaren för närvarande icke böra hemställa om beviljandet af anslag
för andra bestyckningsändamål än dem, hvilka icke borde kunna vara
föremål för skilda åsigter, och som vore af den vigt för fästningens

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

försvar, att han icke ansåge sig våga dröja med att begära anslag för
deras genomförande.

Kostnaderna för nämnda bestyckningsåtgärder, för hvilkas närmare
beskaffenhet icke lämpligen kunde i statsrådsprotokollet redogöras — lika
litet som för enskildheterna af de dermed i samband stälda, af chefen
för fortifikationen angifna befästningsanordningarna — skulle uppgå till
1,097,692 kronor.

Med stöd af hvad generalfälttygmästaren sålunda anfört, hade han
hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att till fortsatt
anskaffning af artillerimateriel för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning på extra stat för år 1899 bevilja 1,097,692 kronor.

Karlskrona.

Beträffande sjöbefästningarna vid Karlskrona erinrades i chefens
för fortifikationen nyssnämnda skrifvelse, att Kongl. Maj:t vid 1896
års riksdag till de nödvändigaste förstärkningsarbetena vid Kungsholmens
fästning äskat 322,600 kronor, hvilket belopp af Riksdagen
beviliats att utgå med 160,000 kronor för år 1897 och med återstoden
för 1898.

Med dessa arbetens utförande blefve emellertid sagda fästning icke
försatt i fullt försvarbart skick, och ännu mindre blefve detta fallet
med Karlskronabefästningarna i sin helhet. Härför komme nemligen
ännu att felas åtskilliga såväl förstärknings- som nybyggnadsarbeten,
utan hvilkas utförande ett, ihärdigt försvar näppeligen kunde utföras.
Dessa arbeten afsåge dels ytterligare förstärkningsåtgärder på Kungsholmen,
dels anläggandet af batterier såväl på öarna som åt landsidan,
dels förstärkning af fästet på Vestra Hästholmen och dels slutligen
fullständigandet af försänkningarna.

Kostnaden för samtliga dessa arbeten vore beräknad till 2,460,000
kronor. Som emellertid bestyckningsplanen för Karlskrona befästningar
vore under omarbetning, samt frågan om dessa befästningars fullständigande
och förstärkande vore under behandling af den meromnämnda
komitén, borde anslag äskas endast för sådana befästningsarbeten, som
dels vore oberoende af hvarje förändring i bestyckningen, dels ock vore
af den art, att om deras nödvändighet något som helst tvifvel ej torde
kunna förefinnas. Sådana arbeten vore vissa förstärkningsåtgärder på
Kungsholmens fästning, hvarför kostnaden skulle uppgå till 226,500
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

159

Chefen för fortifikationen hade med anledning häraf hemstält, att
Kongl. Maj:t täcktes af instundande Riksdag å extra stat äska till fortsättande
af förstärkningsarbetena å Kungsholmen ett anslag för år
1899 af 226,500 kronor.

Departementschefen har härefter erinrat, att han i sitt uttalande
till statsrådsprotokollet för den 2 januari 1896 framhållit, hurusom de
åtgärder, som då ifrågasatts för sjöfästningarnas iståndsättande, närmast
afsett Stockholms och Karlskronas skyddande mot ett öfverraskande
anfall af en fiendtlig eskader. Ehuruväl genom nämnda åtgärder,
hvartill medel äfven af Riksdagen beviljats, försvaret af hufvudstaden
och vår förnämsta örlogshamn mot ett oförmodadt anfall från sjösidan
blefve nöjaktigt tillgodosedt, vore desamma dock, hvilket ock framhållits
i berörda statsverksproposition, ingalunda betryggande mot ett
planlagdt anfall af en fiendtlig flotta, eventuelt i förening med en
landstigning. Härför erfordrades, såsom af chefens för fortifikationen och
generalfälttygmästarens förutnämnda skrivelser framginge, uppförandet
af en del nya verk och batterier samt dessas tidsenliga bestyckande,
förstärkningsanordningar å Kungsholmens fästning samt å vissa förutvarande
batterier otidsenliga artilleripjesers utbytande mot nya, anordningar
för försvarets ledning vid Karlskrona, försänkningarnas fullständigande
vid båda sjöfästningarna m. fl. åtgärder.

Ett fullständigt ordnande af det fasta försvaret jemte bestyckning
i Stockholms skärgård hade i förenämnda statsverksproposition angifvits
erfordra en kostnad af omkring 5,900,000 kronor.

I sagda statsverksproposition vore ock angifvet, att Karlskronas sättande
i fullständigt försvarsskick skulle, i hvad på fjerde hufvudtiteln
ankomme, erfordra en kostnad af omkring 2,350,000 kronor, hvartill
komme kostnaderna för bestyckning, anordningar för försvarets ledning
m. m., som skulle bestridas af anslag under femte hufvudtiteln, uppgående
till ett i statsrådet och chefens för sjöförsvarsdepartementet
anförande till meranämnda statsrådsprotokoll angifvet belopp af i det
närmaste 3,170,000 kronor.

Sammanstäldes kostnaderna för de i statsverkspropositionen till 1896
års Riksdag sålunda angifna befästningsanläggningarna med bestyckning,
skulle desamma uppgå till:

för Stockholms sjösida .............................................. 5,900,000 kronor, och

» Karlskrona ........................................................... 5,520,000 »

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Fråndroges från dessa belopp de af nämnda Riksdag för berörda
ändamål äskade och äfven beviljade anslagen af till befästningsanläggningar,
bestyckning m. m. å Stockholms sjösida 2,275,400 kronor och
vid Karlskrona 412,600 kronor (hvaraf 90,000 kronor af femte hufvudtitelns
anslag), återstode enligt nämnda beräkning följande belopp såsom
erforderliga för ett fullständigt ordnande af det fasta försvaret:

å Stockholms sjösida ................................................ 3,624,600 kronor, och

vid Karlskrona ............................................................ 5,107,400 »

Huru angeläget det än vore, att våra båda sjöfästningar så snart
som möjligt måtte sättas i fullt försvarbart skick, och oaktadt det ej
kunde bestridas, att de af chefen för fortifikationen samt generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet i förutnämnda skrivelser angifna
åtgärder beträffande såväl sjelfva befästningarna som bestyckningen
vore nödvändiga, hvarför de ock förr eller senare borde komma till
utförande, ansåge departementschefen sig dock i frågans nuvarande
läge icke böra hemställa om äskandet af anslag särskildt för nämnda
ändamål. Frågan om hela vårt lands fasta försvar vore ju för närvarande
under allsidig ompröfning af den af Kongl. Maj:t den 14 sistlidne
maj tillsatta komitén, och, förr än densamma inkommit med sitt
betänkande, syntes särskilda anslag till andra befästningsåtgärder än
dem, som för närvarande påginge och ej utan allvarsamma olägenheter
kunde afbrytas — såsom fallet vore med Karlsborgs fästningsbyggnad
— eller som icke utan fara för neutralitetens upprätthållande kunde
uppskjutas, tills de af berörda komité gjorda framställningarna hunnit
blifva af Riksdagen behandlade, icke böra äskas.

Detta senare kunde dock enligt departementschefens åsigt icke
sägas vara fallet med sjöfästningarna, hvilka, sedan redan beviljade
anslag under innevarande år för ändamålet användts, komme att ernå
nöjaktig motståndskraft mot öfverraskande anfall af eu fiendtlig örlogseskader.
Om än departementschefen således icke ansåge sig böra biträda
de förenämnda vapenchefernas framställningar om äskandet af
innevarande års Riksdag af ett belopp, uppgående sammanlagdt till
1,724,192 kronor för fortsättande af förstärkningsarbetena på sjöfästningarna
samt anskatfning af artillerimateriel för Vaxholms och OscarFredriksborgs
fästning, ville han å andra sidan framhålla önskvärdheten
af att åtminstone en del af den artillerimateriel, om hvars behöflighet
inga olika meningar syntes kunna förefinnas, så snart som möjligt måtte
kunna beställas. Behofvet af sådan materiel kunde, enligt hvad erfarenheten
visat i annat fall äfven om utländska verkstäder anlitades för

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

161

dess tillverkning, ej med erforderlig skyndsamhet fyllas, och att detta
ännu mindre skulle blifva fallet, om det jemförelsevis betydliga antal
pjeser, som ännu fattades i sjöfästningarnas bestyckning, skulle tillverkas
vid våra egna fåtaliga styckebruk — hvilket ur flera synpunkter
vore önskvärdt — vore påtagligt samt bestyrktes ock af erfarenheten.
Dessutom stälde sig kostnaderna för en påskyndad tillverkning, som
skulle blifva följden af ett uppskof, väsentligt mycket dyrare, än om
arbetet finge utföras under normala förhållanden, hvadan det icke heller
syntes vara förenadt med klok hushållning att helt och hållet afbryta
anskaffningen af nämnda artillerimateriel. Då emellertid någon beställning
af ifrågavarande materiel icke kunde ske, med mindre än att
garanti funnes för att medel vore att tillgå i och för densammas liqviderande,
när pjeserna blifvit färdiga att aflevereras, borde redan nu
ett belopp afsättas för, bland annat, detta ändamål.

Departementschefen har angående det fasta försvaret i allmänhet
anfört följande.

Då ofvanberörda komité, som egde att allsidigt pröfva frågan om
det fasta försvaret icke syntes kunna medhinna den densamma förelagda
utredningen i så god tid, att proposition med anledning af dess betänkande
kunde afgifvas till den nu sammanträdande Riksdagen, hade
departementschefen ansett sig böra föreslå Kongl. Maj:t att hos Riksdagen
hemställa om anslag allenast till sådana befästningsåtgärder, som
närmast afsåge upprätthållandet af vår neutralitet och som vore af den
beskaffenhet, att någon tvekan om deras nödvändighet liksom om vigten
af deras skyndsamma verkställande icke borde kunna förefinnas. Å
andra sidan skulle ett uppskof med alla öfriga åtgärder som afsåge
att stärka det fasta försvaret, ända till år 1900 — hvilket skulle blifva
följden om framställning i ämnet icke kunde göras förr än till nästkommande
års Riksdag — medföra allvarsamma olägenheter. Departementschefen
hade sålunda i det föregående på tal om sjöfästningarna
fäst uppmärksamheten på de stora fördelarna af att redan innevarande
år kunna vid inhemska styckebruk beställa en del af den artillerimateriel,
som ytterligare erfordrades för nämnda fästningar, en åtgärd, som
på samma gång den komme att blifva af väsentligt gagn för försvaret
och varda af stor betydelse för den inhemska industrien skulle medföra
en afsevärd besparing för statsverket. Förhållandet vore liknande beträffande
anskaffningen af en del befästningsmateriel, såsom pansarkuliih.
till Rikad. Vrot. 1898. 4 S''and. 1 Afcl. 0 Haft. 21

Statsutskottets Utlåtande N:o />.

162

poler för artilleripjeser, hvilka skulle uppsättas i för öfrigt färdiga
verk. Vidare framstode, såsom departementschefen senast vid föredragning
af statsverkspropositionen till 1897 års Riksdag haft tillfälle betona,
nödvändigheten af att tillgodose öfre Norrlands fasta försvar i så
god tid, att detsamma kunde varda fullständigt ordnadt, tills den mot
gränsen ledande jern vägen nått sitt slutmål, såsom en angelägenhet af
största vigt.

Departementschefen förmälde sig för den skull icke tveka att, i
öfverensstämmelse med hvad förut anförts förorda afsättandet af en
fond att efter Riksdagens hörande användas för ifrågavarande ändamål.
För en sådan åtgärd talade ock en annan omständighet, som borde
kraftigt framhållas. Uti statsverkspropositionen till 1896 års Riksdag
hade sammanlagda kostnaden för ordnandet af rikets fasta försvar enligt
den i berörda statsverksproposition angifna, på chefens för generalstaben
den 21 juni 1892 afgifna, betänkande i ämnet grundade plan
angifvits uppgå till ett belopp af omkring 27,500,000 kronor. I denna
kostnadssumma vore inberäknad kostnaden för den del af materielen,
som skulle bestridas af femte hufvudtitelns anslag, men deremot icke,
på i berörda statsverksproposition anförda skäl, kostnaden för Karlsborgs
fullbordan. Till sagda summa skulle således läggas dels sistnämnda
kostnadsbelopp, angifvet till omkring 4,000,000 kronor, hvartill
komme kostnaden för den felande bestyckningen, omkring 3,000,000 kronor,
dels ock kostnaden för de förstärkningsåtgärder, som med anledning
af Kongl. Maj:ts proposition till senaste Riksdag angående den norrländska
stambanans fortsättande norr om Lule eif — hvilken proposition ock
af Riksdagen bifallits — ansetts nödvändiga för höjandet af de föreslagna
befästningarnes vid Boden motståndsförmåga, och som skulle
uppgå till ett belopp af omkring 1,500,000 kronor. A andra sidan
borde från nämnda totalkostnad dragas de af de båda senaste årens
Riksdagar till det fasta försvaret beviljade anslag, utgörande tillsammans
omkring 3,000,000 kronor.

Med iakttagande häraf skulle den slutligen återstående kostnaden
för ordnandet af landets fasta försvar uppgå till ett belopp af omkring
33,000,000 kronor.

Häraf insåges, att, om än nämnda kostnad skulle kunna nedsättas

— hvilket emellertid alltid på samma gång innebure en nedsättning
af de anspråk, som man ansåge sig böra ställa på det fasta försvaret

— utan att den på vårt lands strategiska läge grundade försvarsplanen
derigenom uppgåfves, ordnandet af det fasta försvaret dock komme
att medföra så betydliga kostnader, att, så vida man ej ville för ända -

Statsutskottets Utlåtande N:o

163

målet upptaga ett inhemskt lån — eu utväg som ju inom Riksdagen
funnit förespråkare — desamma syntes böra fördelas på en följd af år.

Men under sådana förhållanden ansåge departementschefen det
vara klokt och med en god statshushållning öfverensstämmande att, under
afvaktan på meromnämnda komités utlåtande, afsätta en fond för stärkandet
af vårt fasta försvar, medan statskassan hade att uppvisa rikliga
öfverskott. Genom afsättning redan nu till en dylik fond vunnes äfven,
att de derefter för hvarje år erforderliga anslagsbehofven kunde i icke
oväsentlig mån begränsas. Den oafvisliga nödvändigheten af att på
ett kraftigare sätt, än under en lång följd af år — särskildt under
hela 1880-talet och förra hälften af innevarande årtionde —varit fallet,
tillgodose denna del af vårt försvarsväsen borde väl, i betraktande af
dess uppgift att skydda våra vigtigaste kuststäder — hvaribland hufvudstaden
— och hamnar, att trygga de förråd bären eller delar af
densamma vore i behof af för att kunna lefva och strida och att skänka
det lefvande försvaret det stöd, som våra trupper bättre än andra,
mera utbildade, behöfde, ej kunna bestridas. Då man icke visste, hvad
framtiden bure i sitt sköte, men fästningar erfordrade lång tid för sin
byggnad och armering, syntes så mycket mindre skäl vara för handen
att till kommande tid uppskjuta med anskaffandet af medel för det fasta
försvarets ordnande, som måhända då tillgångar dertill kunde vara
svårare att bereda än nu.

Då departementschefen icke ansett sig böra tillstyrka Kongl Maj:t
att af Riksdagen äska de af chefen för fortifikationen samt generalfälttyggmästaren
begärda anslag för sjöfästningarnas förstärkning samt
för fullbordandet och bestyckning af södra Vabergsfortet vid Karlsborg,
uppgående till ett sammanlagdt belopp af omkring 2,200,000 kronor,
funne han sig på nu anförda grunder och med hänsyn till hvad af
statsverkets medel för ifrågavarande ändamål nu kunde vara disponibelt,
i stället böra hemställa om, att ett belopp af 3,000,000 kronor
måtte afsättas för det fasta försvaret i allmänhet. Af ifrågavarande
belopp syntes en del — lämpligen 1,500,000 kronor — böra ställas
till Kongl. Maj:ts förfogande under år 1899, på det att, i enlighet med
hvad förut anförts, beställning å artilleri- och pansarmateriel måtte, i
den mån sådant kunde finnas lämpligt, ske redan under innevarande år.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottets behandling hänvisad
motion (n:o 143) har herr A. Hedin i Stockholm föreslagit, dels

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl Maj:t anhålla, det Kong!.
Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i ändamål att inhemta utlåtande och förslag
rörande ordnandet af vårt lands fasta försvar från en eller flere
fackmän, tillhörande Europas traktatmässigt såsom neutrala erkända
nationer, samt för detta ändamål ställa till Kongl. Maj:ts disposition,
ett förslagsanslag af 100,000 kronor dels ock att Riksdagen måtte
afslå Kongl. Maj:ts framställning om uppförande i riksstaten för nästa
år af 3 millioner kronor till stärkande af landets fasta försvar.

Hvad beträffar Kongl. Maj:ts förevarande framställning om anslag
till det fasta försvaret, har utskottet funnit sig böra tillstyrka hvad
Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit. Dock har utskottet funnit
sig böra föreslå, att hela ifrågavarande anslag må användas allenast för
landets nuvarande fasta försvar samt att i följd häraf den rätt, som
medgifves Kongl. Maj:t att under år 1899 disponera 1,500,000 kronor
till artilleri- och pansarmateriel, må begränsas till de redan befintliga
fästningarne, helst utskottet inhemtat, att afhjelpandet af den vid
nämnda fästningar befintliga brist i dylik materiel betingar utgifter,
fullt uppgående till berörda sammanlagda belopp.

Vid sådant förhållande har utskottet, som ansett hvad herr Hedin
i första delen af sin motion föreslagit icke förtjena afseende, funnit
hans förslag i motionens senare del icke böra vinna Riksdagens bifall
och hemställer alltså,

a) att Riksdagen, med afslag å herr Hedins förevarande
motion i denna del, må för 1899 på extra
stat uppföra ett belopp af 3,000,000 kronor för att
efter Riksdagens medgifvande användas till stärkande
af landets nuvarande fasta försvar, dock med rätt för
Kongl. Maj:t att af nämnda belopp under samma år använda
högst 1,500,000 kronor för anskaffande af artillerioch
pansarmateriel till redan befintliga fästningar, samt

b) att hvad herr Hedin i förenämnda motion i
öfrigt föreslagit, icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Statsutskottets Utledande N:o 5.

165

Intendenturbehof.

36:o. Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1899 anvisa till anskaffning af intendenturutrustning åt armén 794,570
kronor.

Vid föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t har departementschefen
anfört följande.

I sin ofvannämnda skrifvelse den 23 sistlidne oktober hade generalintendenten
erinrat, hurusom genom det af 1897 års Riksdag till anskaffning
af intendenturutrustning åt armén beviljade anslag å 536,980
kronor visserligen rätt ansenliga brister i nämnda utrustning blifvit
dels helt och hållet fylda, dels i större eller mindre mån minskade,
men att i allt fall ännu inom de olika persedel- och materialgrupperna
qvarstode högst vigtiga behof, lxvilka icke blifvit tillgodosedda. Med
afseende å angelägenheten af att snarast möjligt få alla dessa persedlar
m. m. anskaffade, vågade han hänvisa till hvad han i skrifvelse den 5
december 1896 anfört, samt särskildt ''påpeka, att bristerna i intendenturutrustningen,
hvilka hufvudsakligen härrörde af ökningen i arméns
krigsstyrka i följd af genomförandet med 1897 års utgång af 1892 års
förbättrade härordning, måste fyllas, om icke under krig truppernas
välfärd skulle sättas på spel, och att dessa brister, med hänsyn till
såväl deras storlek som beskaffenheten af den felande materielen, omöjligen
kunde ens närmelsevis afhjelpas under den korta beredelsetiden
till ett nutida krig. Generalintendenten hade härjemte fästat uppmärksamheten
derpå, att, ehuru behofvet för arméns mobilisering af den
ifrågavarande intendenturmaterielen veterligen aldrig blifvit bestridt,
det deremot inom Riksdagen uttryckts tvifvel i fråga om lämpligheten
af att i arméns förråd magasinera det antal stöflar, tillhopa 30,000 par,
som borde för arméns räkning tillverkas, enär det med skäl syntes
kunna befaras, att de skulle taga skada under lång tids förvaring i
förråden. Nu vore emellertid förhållandet, att skodonen i fråga, hvilka
borde fördelas mellan arméns regementen och corpser, hvadan alltså
icke i något förråd skulle komma att förefinnas större parti stöflar än
några hundratal par, vore afsedda att jemväl för fredsöfningarna tillhandahållas
såväl stamsoldater som beväringsmän. Man måste nemligen
hädanefter, såväl i anseende till fältmässigheten i fredsöfningarna
som af mobiliseringshänsyn, tillämpa vida strängare bestämmelser än
hittills, särskildt i fråga om infanteriets fotbeklädnad; och då det. icke

Angående
anslag till
intendenturutrustning.

[34-]

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

rimligtvis kunde begäras, att samtlige beväringsmän eller eris stamsoldater,
äfven om de dertill uppmanades, skulle vara i stånd att till
vapenöfningarna inställa sig med fullt marschdugliga skodon, så borde
tydligen tillfälle vara beredt för manskapet att från kronans förråd få
efter eget godtfinnande antingen för billigt pris köpa skodon, som
kunde godkännas, eller ock under öfningstiden begagna dylika mot
skäligt afdrag å den till manskapet utgående ersättningen för deras
egna s. k. småpersedlar. Af hvad generalintendenten sålunda anfört,
framginge alltså, att ifrågavarande, jemförelsevis små förråd af stöflar
vore afsedda att alltjemt omsättas, äfvensom att dermed åsyftades ett
dubbelt ändamål: att i fredstid möjliggöra öfningarnas fältmässiga anordnande
och att vid mobilisering fylla en, om än ringa del af behofvet
af marschdugliga skodon.

Generalintendenten hade vidare erinrat, att enligt den detaljerade
redogörelse, som lemnats i hans nyss omförmälda skrifvelse af den 5
december 1896, erfordrades ett anslag af 1,830,920 kronor för att
täcka de brister i arméns intendenturutrustning, som i första rummet
borde fyllas, hvadan, om ofvannämnda, af Riksdagen beviljade belopp,
536,980 kronor, frånräknades, det nu skulle återstå 1,293,940 kronor,
fördelade på följande sätt:

A. Personlig utrustning:

a. Beklädnadspersedlar:

30,000 par stöflar ................................................................ kr.

b. Utredningspersedlar:

13,540 renslar....................................................................... »

c. Sjukvårdspersedlar ........................................... »

d. Hästutredningspersedlar:

675 par packfickor............................................................... »

655 sadlar med tillbehör.................................................. »

Öfrig hästutredning ........................................................... »

B. Tr ängutrustning:

8 flyttande sjukhus........................................................... )>

Materiel, ingående i fordonens belastning .................... »

Transport kr. 1,047,640: —

330,000: —

186,000: —
21,800: —

12,100: —
60,200: —
18,100: —

273,040: —
146,400: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

167

Transport kr. 1,047,640:

C. Sjukvårds- och veterinärmateriel för etapp -

väsendet:

Sjukhuståg.................................................

Etappsjukhus och reservetappsjukhus ..
Etappsjukstall och reservetappsjukstall

kr. 96,900: -

» 145,800: -

» 3,600: —

eller tillhopa kr. 1,293,940: -

Med hänsyn till såväl nödvändigheten att snarast möjligt få de
mest känbara bristerna i intendenturutrustningen afhjelpta, som angelägenheten
att nedbringa kostnaden härför, borde enligt generalintendentens
mening, anskaffningen af den sålunda angifna intendenturmaterielen
ske under ett år; och hade han förty hemstält, att Kongl.
Maj:t täcktes, till afhjelpande af de svåraste bristerna i intendenturutrustningen,
af Riksdagen på extra stat för år 1899 äska 1,293,940
kronor.

I fråga om nödvändigheten att, så fort sig göra läte, afhjelpa de
mest känbara bristerna i den för arméns stridsduglighet så vigtiga
intendenturutrustningen, hade departementschefen utförligt yttrat sig, då
frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel
de senaste två åren inför Kongl. Maj:t anmälts. I sitt yttrande till
statsrådsprotokollet för den 14 januari 1897, hade departementschefen
uppgifvit, att af hjelpande! af dessa brister skulle betinga en kostnad af
1,830,920 kronor. Sedan sistlidet års Riksdag i enlighet med Kongl.
Maj:ts derom aflåtna proposition, af detta belopp till utgående på extra
stat under innevarande år anvisat 536,980 kronor, skulle alltså af det
behöfliga beloppet nu återstå 1,293,940 kronor. Med afseende ä angelägenheten
att så skyndsamt som möjligt afhjelpa de befintliga bristerna
i intendenturutrustningen, skulle departementschefen helst vilja tillstyrka
Kongl. Maj:t att, i enlighet med generalintendentens ofvanberörda framställning,
nu af Riksdagen äska hela detta belopp till utgående under
år 1899, men den hänsyn, han måste taga till andra för landtförsvaret
vigtiga behof, hvilka borde under nämnda år tillgodoses, gjorde, att han
icke ansåge sig böra ifrågasätta, att mera än en del af nämnda belopp
begärdes för nästkommande år.

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

I afseende å de persedlar, som skulle med det angifna beloppet,
1,298,940 kronor, anskaffas, förekomme i generalintendentens skrifvelse
fullständig utredning. Af de der angifna persedlarna ansåge departementschefen,
att under år 1899 borde anskaffas:

15,000 par stöflar ............................................................ för kr.

13,540 ränslar....................................................................... » »

Sjukvårdspersedlar........................................................... » »

675 par packfickor........................................................ » »

655 sadlar med tillbehör............................................... » »

Öfrig hästutredning ......................................................... » »

4 flyttande sjukhus......................................................... » »

Materiel, ingående i fordonens belastning ................ » »

Sjukhuståg.......................................................................... » »

eller tillhopa kr.

i hvilket fall till följande år skulle återstå att anskaffa:

15,000 par stöflar ...................................................v....... för kr.

4 flyttande sjukhus ......................................................... » »

Sjukhuståg............................................................................ » »

Etappsjukhus och reservetappsjukhus ....................... » »

Etappsjukstall och reservetappsjukstall....................... » »

165,000: —
186,000: —
21,800: —
12.100: —
60,200: —
18,100: —
136,520: —
146,400: —
48,450: —

794,570: —

165,000: —
136,520:
48,450: —
145,800: —
3,600: —

eller tillhopa kr. 499,370:

Utskottet har velat erinra derom, att af de 24 flyttande sjukhus,
som för armén erfordras, Riksdagen redan anvisat medel till anskaffning
af 16, hvadan alltså 8 sådana sjukhus återstå att anskaffa, äfvensom
att utskottet i sitt till 1897 års riksdag afgifna utlåtande, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel i punkt
30:o lemnat utredning om hvad med materiel, ingående i fordonens belastning,
afses.

Mot den i statsrådsprotokollet meddelade plan för anskaffning af
intendenturutrustning har utskottet icke annat att erinra, än att, då
lämpligheten af att i större mängd tillverka och i förråden förvara
stöflar för arméns behof icke torde vara i erforderlig mån utredd,
en anskaffning af 6,000 par dylika persedlar tillsvidare lärer vara tillräcklig
för att tillfälle till förvärfvande af erfarenhet i detta afseende
må kunna beredas inom arméns samtliga trupper.

Från de beräknade kostnaderna för anskaffning af intendenturutrustning
åt armén, 1,293,940 kronor, afgår i sådant fall anskaffnings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1 RO

kostnaderna föi'' 24,000 par stöflar å 11 kronor eller 264,000 kronor,
hvadan det erforderliga anslaget nedbringas till 1,029,940 kronor. Af
detta belopp synes ungefär hälften böra anvisas för år 1899.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, till anskaffning af
intendenturutrustning åt armén, å extra stat för år
1899 anvisar 529,940 kronor.

37:o. Till betäckande af kostnaderna för anskaffade inventarier
till vissa af de nya kasernetablissementen har Kongl. Maj:t på extra
stat för år 1899 äskat 92,450 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen, efter redogörelse
för hvad arméförvaltningen i skrifvelse den 15 oktober 1897 i ämnet
hemstält, vidare erinrat, att han vid föredragning inför Kongl. Maj:t
den 14 oktober 1892 af förslaget till cfen förbättrade härordningen tillkännagifvit,
i sammanhang med den redogörelse, han då lemnat i fråga
om den beräknade kostnaden för de i anledning af nämnda härordning
erforderliga nya kasernetablissementen, att, enligt hvad arméförvaltningen
uppgifvit, till anskaffande af nya inventarier för dessa etablissement
beräknats åtgå 110,000 kronor. Under nästlidet år hade de flesta
af de beslutade nya etablissementen blifvit fullbordade och af vederbörande
truppförband tagna i bruk, och hade Kongl. Maj:t med anledning
häraf anbefalt arméförvaltningen att för anskaffande af erforderliga
kaserninventarier till de nya etablissementen för Kronprinsens husarregemente
i Malmö, Skånska dragonregementets skolor i Ystad, Andra
Göta artilleriregemente i Jönköping, Norrlands trängbataljon i Sollefteå
samt Vendes artilleriregemente i Kristianstad af tillgängliga medel förskjuta
tillhopa 74,450 kronor, hvarjemte Kongl. Maj:t sedermera anbefalt
arméförvaltningen att för anskaffande af inventarier, som erfordrades
för Andra Svea artilleriregemente under dess förläggning i lifgardets
till häst forna etablissement, likaledes förskjuta 18,002 krouor 9 öre,
dock att vid anskaffningen af dessa inventarier borde iakttagas, att
inventarierna skulle af regementet vid dess framtida förflyttning till Upsala
medföras för att jemväl inom dess kasernetablissement derstädes användas.
Arméförvaltningen har således fått sig anbefaldt att för ifrågavarande
ändamål förskjuta tillhopa 92,452 kronor 9 öre, och för godtgörande
af detta belopp måste medel nu anvisas. Då deremot kostnaden för
Bih. till Riksd. Prat. 1898. 4 Samt. 1 Afd. ö Haft. 22

Angående
anslag till
kaserni.nventarier.

[35.J

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

de kaserninventarier, som kunde ytterligare erfordras för Andra Svea
artilleriregementes etablissement i Upsala eller för det blifvande etablissementet
i Umeå, ännu icke kunde angifvas, ansåge departementschefen
medel härför nu icke böra äskas.

Med tillstyrkan af bifall till hvad Kongl. Maj:t i denna punkt
äskat, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till betäckande af kostnaderna
för anskaffade inventarier till vissa af de nya kasernetablissementen
på extra stat för år 1899 anvisa
92,450 kronor.

Angående
anslag för
flyttning af
förråden å
Gotland.

[36.]

38:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för flyttning af
en del af förråden å Gotland till Tingstäde och uppförande derstädes
af nya förrådsbyggnader på extra stat för år 1899 anvisa 120,000
kronor.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet rörande denna punkt har
departementschefen erinrat, att lian vid punkten [31] af samma protokoll
yttrat sig om nödvändigheten att förflytta de för närvarande i Visby
befintliga militära förråden å Gotland till annan ort, och får utskottet
i fråga härom hänvisa till punkt 33:o i detta utlåtande.

Departementschefen erinrade vidare, det generalfälttygmästaren i
skrifvelse den 30 sistlidne november anfört, att han, vid öfvervägande
af de åtgärder, som skulle erfordras för att kunna till trakten omkring
Tingstäde kyrka öfverföra de förråd, som stode under arméförvaltningens
artilleridepartements tillsyn och vård, nemligen tyg-, gevärs-,
ammunitions- och fältförråden, gått ut från den förutsättning, att Gotlands
artillericorps’ stamtrupp, för hvilken år 1888 förvärfvats och inredts
ett kasernetablissement, fortfarande skulle förblifva förlagd till Visby,
något som för öfrigt, med hänsyn till möjligheten att på ett tillfredsställande
sätt rekrytera såväl officerscorpsen som manskapet, syntes
ytterst önskvärdt, för att icke säga nödvändigt. Men dermed följde
ock, att stamtruppens utbildning, åtminstone till största delen, måste
försiggå i Visby. Under sådana förhållanden kunde det icke undvikas,
att någon materiel och således äfven en del af förrådslokalerna måste
bibehållas i staden, hvarjemte det syntes lämpligt att i de derstädes
redan befintliga verkstäderna utföra alla större reparationer. Deremot
borde, om de militära förråden skulle kunna förflyttas till Tingstäde i
den omfattning, att det dermed afsedda ändamålet — deras skyddande

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

171

mot öfverraskande anfall — i önskvärd grad skulle vinnas, förutsättas,
att sådana åtgärder vidtoges, att såväl infanteriregementets hufvudsakliga
öfningar, åtminstone de, i hvilka någon större del af truppen deltoge,
som ock vid artillericorpsen beväringsrekrytmötet samt de gemensamma
repetitionsöfningarna kunde förläggas till nämnda ort. Med anledning
häraf måste vid Tingstäde uppföras byggnader, afsedda att
dels bereda utrymme för förvaring af all den till artilleri förrådet hörande
materiel, dels lemna plats för de mindre verkstäder, som erfordrades
för att möjliggöra utförandet under den eventuella öfningstiden
af mindre reparationer å materielen, samt dels utgöra bostäder såväl
för en vaktare under hela året som för behöflig förråds- och handtverkarepersonal,
likaledes under den eventuella öfningstiden.

Kostnaderna för de sålunda erforderliga byggnadernas uppförande
och inredning hade generalfälttygmästaren angifvit på följande sätt:

gevärsförråds- och verkstadsbyggnad, jemväl inrymmande
bostad för vaktaren .......................................

tyg- och fältförrådsbyggnad............................................

bostadshus med uthus ....................................................

patronmagasin.........................................................................

projektilmagasin ....................................................................

laboratorium...........................................................................

kruthus.....................................................................................

kronor 34,500
i» 21,500

» 13,500

» 5,000

» 7,000

» 8,750

» 6,750

hvarjemte han för anskaffande af oundgängliga inventarier beräknat

5,000 kronor, eller således tillhopa 102,000 kronor. Härutöfver hade
han ansett, att för bestridande af kostnaderna för öfverförande från
Visby till Tingstäde af den i förråden befintliga materielen skulle
erfordras 6,000 kronor; och hade han på grund häraf hemstält, att
Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för flyttning till Tingstäde
af de för närvarande i Visby befintliga artilleriförråden på extra stat
för år 1899 bevilja 108,000 kronor.

Generalintendenten åter hade, så vidt anginge förflyttningen af de
persedlar, som det ålåge intendentsdepartementet att anskaffa, i skrifvelse
den 18 sistlidne december anfört, att förläggandet, såsom ifrågasatt
blifvit, till Tingstäde af förråden för de vid mobilisering erforderliga
persedlarna icke med nödvändighet medförde, att dit äfven skulle förläggas
samtliga öfningar i fred, utan kunde de hufvudsakligaste öfningarna
tills vidare utan olägenhet försiggå vid Visby och således ej
blott artillerikasernen med tillhörande byggnader i Visby, utan ock de
å Visborgs slätt af infanteriregementet begagnade hus och byggnader

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

bibehållas å sina nuvarande platser. Om öfningarna således fortfarande
skulle bedrifvas vid Visby, blefve det nödvändigt att bibehålla ett
mindre persedelförråd derstädes, men olägenheten häraf vore ej så
stor, då dels detta mindre förråd utan svårighet kunde vid behof på
kort tid förflyttas och dels det vid Tingstäde ifrågasatta nya förrådet
alltid borde innehålla hela mobiliseringsbehofvet. Under dessa förutsättningar
inskränkte sig de byggnader, som det tillkomme intendents -

departementet att föreslå, till följande:

ett förrådshus, som beräknats kosta .............................. kronor 20,000: —

ett fordonsskjul » » » » 5,000: —

hvarjemte förflyttningen af fordon och persedlar beräknats
kosta........................................................... )) 500: —

eller således tillhopa ........................................................... kronor 25,500: —

och hade generalintendenten på grund häraf hemstält, att sist nämnda
belopp måtte för ifrågavarande ändamål af Riksdagen äskas på extra
stat för år 1899.

Departementschefen anförde vidare, att han i denna fråga anslöte
sig till den af generalintendenten uttalade mening. Utan tvifvel skulle
visserligen den fullständigaste trygghet mot ett öfverraskande anfall
vinnas, om samtliga de å Gotland befintliga förråden flyttades från
kusten till det inre af ön; men i sådant fall måste också alla fredsöfningar
förläggas till den ort, der förråden blefve uppförda, och detta
kunde, såsom generalfälttj^gmästaren också erinrat, icke ske utan att
medföra olägenheter. Och en sådan fullständig flyttning af de nu befintliga
förråden skulle dessutom antagligen medföra ökade årliga kostnader
till följd af förhöjda portionspris och dyrare marschkostnader
m. m. Det syntes derför, som skulle det hufvudsakliga ändamålet vinnas,
om de jemförelsevis smärre förråd, hvari den i fred öfvade styrkans
persedlar förvarades, för närvarande finge qvarblifva vid kusten,
derifrån de i händelse af fara kunde på kort tid förflyttas, medan deremot
de för det egentliga mobiliseringsbehofvet afsedda förråden flyttades
till Tingstäde. Häraf följde dock icke, att någon större inskränkning
kunde ega rum uti de af generalfälttygmästare!! till uppförande
föreslagna byggnader, ty dessa borde gifvetvis göras så stora, att de
kunde inrymma samtliga artilleriförråden och således något hinder icke
möta att framdeles, om så skulle finnas lämpligt eller nödvändigt, förlägga
fredsöfningarna till Tingstäde. Utaf de af generalfälttygmästaren
föreslagna byggnaderna vore det allenast ett bostadshus med uthus,
som under de angifna förutsättningarna kunde för närvarande undvaras,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

173

enär dessa byggnader vore afsedda att användas endast under den tid,
trupperna skulle öfvas vid Tingstäde. Kostnaderna för uppförande af
nya förrådsbyggnader skulle härigenom kunna nedbringas med 13,500
kronor, och den sammanlagda kostnaden för förrådens flyttning alltså
utgöra 120,000 kronor.

I öfverensstämmelse med hvad 1896 års riksdag i skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående Gotlands fasta försvar uttalat, anser utskottet
önskvärdt, att de militära förråden i Visby förflyttas till någon plats,
mindre utsatt för öfverraskande fara, Utskottet håller vidare före, att
frågan om de militära förrådens förflyttning till det inre af ön kan
lösas alldeles oberoende af frågan om nya befästningsanläggningar
på Gotland. Dessa förråd, så belägna, behöfva nemligen icke nödvändigtvis
vara omgifna af befästningar, ty sedan trupperna en
gång blifvit utrustade för kriget, torde förråden till allra största delen
vara tömda. Utskottet har derför trott sig böra i hufvudsak tillstyrka
Kongl. Maj:ts förslag, men de för förrådens förflyttande beräknade kostnaderna
hafva synts utskottet väl höga, enär, om en sådan flyttning
komme till stånd, icke alla i staden Visby för närvarande befintliga
militära förrådshus torde för sitt nuvarande ändamål behöfva bibehållas,
hvadan något tillskott till flyttningskostnadernas bestridande torde kunna
förväntas genom försäljning af öfverflödiga hus och byggnader. Då
derjemte kostnaden för sjelfva förrådspersedlarnes transport synts kunna
nedbringas om jern vägskommunikationer så mycket som möjligt anlitades,
har utskottet trott, att en summa af 100,000 kronor skulle vara tillfyllest,
lösen för den för förrådshusens uppförande erforderliga mark deruti
inberäknad.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må för flyttning af en del af förråden
å Gotland till lämplig plats i det inre af ön
och uppförande derstädes af nya förrådsbyggnader
på extra stat för år 1899 anvisa 100,000 kronor.

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. anslag till
reseunderstöd
åt officerare
ra. fl.

[37.]

Ang. anslag till
skarpskytteväsendets
och
skjutskicklighetens
befrämjande.

[38.]

Diverse behof.

39:o. Med tillstyrkande af bifall till Kong!. Maj:ts derom gjorda
framställning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1899 till reseunderstöd
åt officerare och intendenturtjenstemän anvisa ett extra
anslag af 9,000 kronor, med rättighet för Kongl. Maj:t
att få under följande år använda hvad af anslaget kan
under året besparas.

40:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning tillstyrker
utskottet,

att Riksdagen må till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande på extra stat för år 1899
bevilja 120,000 kronor, med rättighet för Kongl. Maj:t
att få under följande år använda hvad af anslaget kan
under året besparas.

Stockholm den 11 mars 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkt l:o a) (angående omorganisation af arméns förvaltning):

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, I. Månsson, J. A. Sjö, S. O. Nyländer,
C. F. Petersson, D. Persson, E. Olsson och O. A. Ericsson, hvilka
ansett, att utskottet icke bort hemställa om bifall till Kongl. Maj:ts
förslag i fråga om uppförande å staten för arméns sjukvårdsstyrelse af
lön och dagaflöning för öfverfältläkaren;

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

175

vid punkt 34:o (angående ifrågasatt anslag till Göteborgs befästande: af

herrar P. Pehrson, 0. Erickson, J. A. Sjö, C. F. Petersson, D.
Persson och 0. A. Ericsson, hvilka ansett, att utskottets motivering
(sid. 155 och 156) bort hafva följande lydelse:

»Enär, såsom förut erinrats — — Göteborgs befästande, i följd
hvaraf utskottet icke funnit sig böra förorda bifall till Kongl. Maj:ts
i frågavaran de fram ställningar.»

Herr S. G. von Friesen har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

Likaledes skulle här antecknas, att herr H. Andersson icke inom
utskottet öfvervarit hufvudtitelns slutliga handläggning.

Jemväl skulle antecknas, att herr F. E. Pettersson icke närvarit vid
slutbehandlingen af ofvanstående punkt 6:o (angående anslag till intendenturcorpsen).

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1898 års riksstat anslår:
Anvisning kontant.		Indelning och dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag.	Summa.		Landtförsvars-
		Ersättningar.
Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Aflöningar och expenser samt
17,000 50,250 5,985 147,265 124,660	—		—	17,000 50,250 5,985 147,265 124,660	—	Departementschefen ................................................................ Departementet ......................................................................... Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet, Arméförvaltningen: Anslaget uteslutes och i dess ställe uppföras följande fyra Artilleristyrelsen ............................................................... Fortifikationsstyrelsen.......................................................... Intendenturstyrelsen ........................................................... Arméns sjukvårdsstyrelse...................................................... Generalitetsstaten. Nuvarande belopp................................... Okas med...............................................................................
251,000 12,200	—	—	—	251,000 12,200	—	Generalstaben.............................................................................. Artilleristaben. Nuvarande belopp............................................. Ökas med .............................................................................
14,348 8,495,500	—	—	—	14,348 8,495,500	=	Kommendantsstaten .................................................................. Aflöning och rekrytering m. m. Nuvarande belopp .............. Ökas med ...........................................................................
356,179	—	—	-—	356,179	—	Intendenturcorpsen. Nuvarande belopp .................................. Ökas med ...............................................................................
41,911	—		—	41,911	■—	Okad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne, Ökas med ...............................................................................
21,800	—	—	—	21,800		Stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten .............
9,538,098\|—		—	9,538,098

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

177

Litt. A.

riksstatens Fjerde hufvudtitel.

		Förslag till blifvande riksstat:
departementet.		Anvisning kontant.		Indelning ock dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag. Ersättningar.	Summa.
inqrarterings- och resekostnad.		Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
		17,000	—	__	_	17,000	_
		50,250	—	—	—	50,250	—
förslagsanslag ........................................ nya anslag:		5,985				5,985	-
		17,300	—		—	17,300	—
		16,300	—	—	—	16,300	—
	.......... 124,660: —	88,500 17,270	—	—	—	88,500 17,270	—
	......... 8,000: —	132,660	__	__	_	132,660
	.......12 200: -•	251,000	—	—	—	251,000	—
	....... 1,200: —	13,400	—	—	_	13,400	—
	......... 8,495,500: —	14,348	—		—	14,348	—
	.......... 33,370: - ......... 356,179: —	8,528,870	—		—	8,528,870	—
förslagsanslag. Nuvarande belopp .........	....... 35,350: — ........ 41,911: —	391,529	-	—	—	391,529	—
	1,265: —	43,176	—		_	43,176	_
		21,800	—	—	—	21,800	—
	Tr:pt	9,609,388	—	——	—	9,609,388	—

Bih. till Biksd. Prot. 1898. 4 Sarnl. 1 Afd. 5 Häft.

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1898 års riksstat anslår:

Anvisning kontant.		Indelning och dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
9,538,098	_	___	_	9,538,098	_
165,970	—		—	165,970	—
21,450			_	21,450
9,500	—		—	9,500	—
53,516	_		_	53,516	_
53,500	—	-—	—	53,500	—
164,376	_		_	164,376
7,000	—		—	7,000	—
2,000	—	—	—	2,000	—
8,000				8,000
170,670	_	___	__	170,670	_
154,390		—	—	154,390	—
67,860				67,860
30.000		—	—	30,000	—
31,000	—	—	•—	31,000	—
22,200			_	22,200
76,729	—	—	—	76,729	—
158,345	—		—	158,345	—
6,350	—	—	—	6,350	—
10,740,954				10,740,954

Inqvarteringskostnader, förslagsanslag. Nuvarande belopp...
Okas med .............................................................................

Inqvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag .....

Ålderstillägg, förslagsanslag. Nuvarande belopp ...................

Ökas med ............................................................................

Reservbefälet, förslagsanslag, högst ............. .........................

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation,
Minskas med ...................................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag....................

Resestipendier till artilleri- och ingeniörofficerare ..............

Resestipendier till militärläkare .........................................

Durchmarschkostnader, reservationsanslag ..............................

Remontering och

Remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns
Ökas med .....................................................................

Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis

Skolor för officerare, under Krigshögskolor,

reservationsanslag .......................................

Ridskolan, reservationsanslag .............................................

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag.
Ökas med ....................................................................

Artilleriskjutskolor, reservationsanslag ....................................

Krigsskolan, reservationsanslag ..............................................

Volontärskolor, förslagsanslag............................................

Militärläkares undervisning, reservationsanslag ......................

Tr:pt

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

179

förslagsanslag, högst. Nuvarande belopp

Mstlega m. m.

hästar, reservationsanslag. Nuvarande belopp

befäl och militär läkare.

Nuvarande belopp...

Förslag till blifvande riksstat:

165,970:

53,500:

500:

170,670:

1,600:

31,000:

10,700:

Tr:pt

Anvisning kontant.		Indelning och dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
9,609,388	—	—	—	9,609,388	—
173,020				173,020
21,450	—	—	—	21,450	—
30,000				30,000
53,516	—	——	—	53,516	—
53,000				53,000
164,376	—	—	—	164,376	—
7,000	—	—	—	7,000	—
2,000	—	—	—	2,000	—
8,000				8,000
172,270				172,270
154,390				154,390
67,860				67,860
30,000	—	—	—	30,000	—
41,700			_	41,700
22,200	—	—	—	22,200	—
76,729	—	—	—	76,729	—
158,345	—	—	—	158,345	—
6,350	—	—-		6,350	—
10,851,594	—1	—	—\|	10,851,594\|—

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1898 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.		Indelning och dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag. Ersättningar.	Summa.
Kronor. 10,740,954	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor. 10,740,954	Ö.	Naturaundcrhåll, sjukvård,
77,287	—	—	—	77,287	—	Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg, reservation.s-Minskas med ...............................................................
1,099,440	—	—	—	1,099,440	—	Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalle- rande belopp ................................................................... Ökas med.......................................................................
3,094,960	—	—	—	3,094,960	—	De värnpligtiges vapenöfningar, förslagsanslag ...............
1,299,855				1,299,855		Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets varande belopp .................................................................... Okas med...................................................................
450,000	—		—	450,000	—	Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt förtä-rande belopp ................................................................. Ökas med........................................................................
5,000	_		—	5,000	—	Trängens öfningar, reservationsanslag ...................................
1,415,620	—	—	—	1,415,620	—	Mathållning vid garnisonerade armén, förslagsanslag. Nu-Ökas med .............................................................................
710,500	—	-—	—	710,500	—	Fouragering vid garnisonerade armén, förslagsanslag. Nu-Ökas med........................................................................
1,939,191		—	--	1,939,191	—	Arméns munderingsutrustning, reservationsanslag. Nuvarande Ökas med............................................................................
83,855	—	—	___	83,855	—	Arméns intendentur- och sjukvårdsträng, reservationsanslag...
251,117				251,117		Arméns kasernntredning samt ved, ljus och vatten för den rande belopp ................................................................. Ökas med ...................................................................
32,923				32,923		Diverse intendenturbehof, reservationsanslag. Nuvarande be-Ökas med........................................................................ Skattelindringar och ersiitt-
2,327,700		—	—	2,327,700		Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, förslagsanslag
—	—	693,400	—■	693,400		Rustnings- och roteringsersättning ........................................
t 23,528,402		j 693,400		\| 24,221,802 —

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

181

öfningar och materiel.

anslag. Nuvarande belopp....................................

riets vapenöfningar, reservationsanslag. Nuva -

Tr:pt
77,287:
6,637: —

1.099,440:
8,140: -

öfningar och materiel, reservationsanslag. Nu -

1,299,855:

18,300:

fikationens öfningar ocb materiel, reservationsanslag. Nuva.
........................................ 450,000:

30,000:

varande belopp .........

varande belopp ........

belopp .......................

1,415,620:

710,500:

1,939,191:

7,249:

garnisonerade armén, reservationsanslag. Nuva -

251,117

493

lopp ................................................................... 32,923

... ............................................................... 400

Tr.pt

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i kontant.		Indelning ocb dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag.	Summa.
		Ersättningar.
Kronor. 10,851,594	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor. 10,851,594	Ö.
70,650	—	—	—	70,650	—
1,107,580 3,094,960	—	—	—	1,107,580 3,094,960	—
1,318,155	—		—	1,318,155	—
480,000 5,000	-	— —	—	480,000 5,000	—
1,421,830	—	—	—	1,421,830	—
717,800	—	—	—	717,800	—
1,946,440 83,855	—	—	—	1,946,440 83,855	—
251,610	—	——	—	251,610	—
33,323	—	—	—■	33,323	—
2,327,700	—	693,400	—	2,327,700 693,400	—
23,710,497	—	693,400	—	24,403,897

ningar till rust- och rotehållare.

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1898 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.		Indelning och dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag.	Summa.
		Ersättningar.
Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
23,528,402 12,500 4,900	—	693,400	—	24,221,802 12,500 4,900	—	Roteringsunderstöd, förslagsanslag ..... Störtade eller skadade nummerhästar	vid indelta kavalleriet,
							Diverse
1,700 1,732,083	—	—	—	1,700 1,732,083	—	Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalle-Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, Okas med ......................................
303,000	—	—	—	303,000	—	Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Minskas med ...........................................................................
67,000	—	—	—	67,000	—	Extra utgifter...................................
25.649,585	—	693,400	—	26,342,985	—

S:ma

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

183

Förslag till blifvande riksstat:

förslagsanslag

anslag.

riets nummerhästar, förslagsanslag ................

reservationsanslag. Nuvarande belopp ...........

Norrland, förslagsanslag, högst. Nuvarande belopp

Trrpb

1,732,083

54,000

303,000

54,000

Summa

Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jem-förlig anvis-ning, på för-slag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	<5.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
23,710,497	_	693,400	__	24,403,897	_
12,500	—	—	—	12,500	—
4,900				4,900
1,700	__		_	1,700	__
1,786,083	—	---	--	1,786,083	—
249,000				249,000
67,000	—	—	—	67,000	—
25,831,680	—	693,400	—	26,525,080	—

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Fjerde liufvudtitel.

	Kronor.	Ö.
Landtförsvarsdepartementet.
Värnpligtiges inskrifning och redovisning, m. m.:
För tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m..................	53,000	—
Artilleribehof:
För anskaffning af nya eldhandvapen åt armén.......... 1,147,000: — Till inköp af skjutfält för Första Göta artillerirege-mente .................................................... 100,000: — » inköp och anordnande af skjutfält för Gotlands artillericorps ........................................................... 80,000: —	1,327,000
Fortifikationsbehof:
Till fortsättande af arbetena på Karlsborgs fästning ..................	200,000	—
Artilleri- och fortifikationsbehof:
Till stärkande af landets nuvarande fasta försvar ........................	3,000,000	—
Tr:pt	4,580,000	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

185

			Kronor’	ö.
		Tr:pt	4,580,000	—
	In t e n den tu r b e hof:
Till » För	anskaffning af intendenturutrustning åt armén... betäckande af kostnaderna för anskaffade in-ventarier till vissa af de nya kasernetablisse- menten................................................................. flyttning af en del af förråden å Gotland till lämplig plats i det inre af ön och uppförande derstädes af nya förrådsbyggnader ..................	529,940: — 92,450: — 100,000: —	722,390
	Diverse behof:
Till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenste- män..................................................................... » skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens be-främjande ...........................................................	9,000: — 120,000: —	129,000
		Summa	5,431,390	_

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft.

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. n:o 1.

Förslag till

Stat

för Artilleristyrelsen.

—
	Anvisning i kontant.
			Tjensl
	Lön.		görings-	Summa.
			penningar.
	Kr.		Kr.		Kr.
Chef, generalfälttygmästare!! ....	—	—	—	—	—	—	/Åtnjuter aflöning å annan \ stat.
F ö r val tni n g s b yr ån.
Chef och föredragande, fälttygmästare!!	—	-	—	—	—	—	/Åtnjuta aflöning å andra
Personal ur artilleristaben.....	—	—	—	—	—	—	j stater.
1 sekreterare, tillika kamrerare . . .	3,000	—	1,500	—	4,500	—	! Efter fem år kan lönen
1 bokhållare, tillika redogörare . . .	1,800	—	1,200	—	3,000	—	1 höjas med 500 kronor och \| efter tio år med ytter-
1 revisor, tillika registrator ....	1,800	—	1,200	—	3,000	—	J ligare 500 kronor.
Tekniska Ibyrån.
Chef och föredragande, chefen för ar-
tilleristaben..........	—	—	—	—	—	—	1 Åtnjuta aflöning å andra
Personal ur artilleristaben.....	—	—	—	—	—	—	/ stater.
Till juridiskt biträde, amanuens, vi-
kariatsersättning, tillfälligt bi-träde, renskrifning, skrifmateria-lier, expenser m. m.......					6,000
1 vaktmästare..........	500	—	300	—	800	—	/Efter fem år kan lönen / höjas med 100 kronor.
Summa kronor	—	—	l -		117 300	—

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida ieke dessa förmåner tillkomma
honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150
kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för artilleristyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg å
lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Yed och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det å staten för intendenturstyrelsen
upptagna anslag till detta ändamål.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

187

Bil. n:o 2.

Förslag till

Stat

för Fortiflkationsstyrelsen.

	Anvisning i	kontant.
			Tjenst-
	Lön.		görings-	Summa.
			penningar.
	Kr.		Kr.		Kr.
Chef, chefen för fortifikationen . . .	—	—	—	—	—	■-	/Åtnjuter aflöning å annan \ stat.
Förvaltningsbyrån.
Chef och föredragande, regementsoffi-
cer ur fortifikationen......	—	—	—	—	—	—	(Åtnjuta aflöning å annan
Personal ur fortifikationen.....	—	—	—	—	— .	—	( stat.
1 sekreterare, tillika kamrerare . . .	3,000	—	1,500	—	4,500	—	(Efter fem år kan lönen
1 rovisor, tillika registrator ....	1,800	—	1,200	—	3,000	—	{ höjas med 500ltronoroch \| efter tio år med ytter-
1 bokhållare, tillika redogörare . . .	1,800	—	1,200	—	3,000	—	> ligare 500 kronor.
Tekniska byrån.
Chef och föredragande, regementsoffi-
cer ur fortifikationen......	—	—	—	—	—	—	VÅtnjuta aflöning å annan
Personal ur fortifikationen.....	—	—	—	—	—	—	/ stat.
Till juridiskt biträde, amanuens, vika-
riatsersättning, tillfälligt biträde, renskrifning, skrifmaterialier, ex-penser m. m..........					5,000
1 vaktmästare..........	500	—	300	•_	800	—	/Efter fem år kan lönen \ höjas med 100 kronor.
Summa kronor		—	—	—	16,300

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma
honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150
kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med B50 kronor kontant.

Anm. 2- De för fortifikationsstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg
å lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Ved och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det å staten för intendenturstyrelsen
upptagna anslag till detta ändamål.

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Förslag till

Stat

Bil. n:o 3.

för Intendenturstyrelsen.

	Anvisning i	kontant.
			Tjenst-
	Lön.		görings-	Summa.
			penningar.
	Kr.		Kr.		Kr.
Chef, generalintendenten......	—	—	—	—	—	—	/Åtnjuter aflöning å annan \ stat.
Militärbyrån.
Chef och föredragande, fältintendent
ur intendenturcorpsen.....	—	—	—	—	—	—	/Åtnjuta aflöning å annan
Personal ur intendenturcorpsen . . .	—	—	—	—	—	—	/ stat.
1. Civilbyrån.
Chef och föredragande, krigsråd . .	4,400	—	2,000	—	6,400	—	/Efter fem år kan lönen \ höjas med 600 kronor.
1 sekreterare ...........	3,000	—	1,500	—	4,500	_	/Efter fem år kan lönen
1 notarie.............	1,800	—	1,200	—	3,000	-	1 höjas med 500 kronor [ och efter tio år med vt-
1 registrator...........	1,800	—	1,200	—	3,000	—	j torligare 500 kronor.
2. Civilbyrån.
Chef och föredragande, krigsråd . .	4,400	—	2,000	—	6,400	—	/Efter fem år kan lönen / höjas med 600 kronor.
1 kamrerare...........	3,000	—	1,500	—	4,500	—
1 d:o ...........	3,000	_	1,500	_	4,500	_
1 bokhållare...........	1,800	—	1,200	—	3,000	—	Efter fem år kan lönen . höjas med 500 kronor
1 d:o ...........	1,800	—	1,200	—	3,000	_	och efter tio år med yt-
1 revisor .............	1,800	—	1,200	—	3,000	—	terligare 500 kronor.
6 d:o .............	10,800	—	7,200	—	18,000	—
Till juridiskt biträde, amanuenser, vi-
kariatsersättning, tillfälligt biträde, renskrifning, skrifmaterialier, ex-	•
penser, ved, belysning m. m. . .	—	—	—	—	26,500	—
1 förste vaktmästare.......	800	-	300	—	1,100	—
1 vaktmästare..........	500	—	300	—	800	—	/Efter fem år kan lönen
1 d:o ..........	500	—	300	—	800	—	/ höjas med 100 kronor.
Summa kronor	—		—	—	88,500	—

Anm. 1. Om vaktmästare åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida ieke dessa förmåner tillkomma
honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150
kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för förste vaktmästare med 650 kronor
och för vaktmästare med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för inten den turstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg
å lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Yed och belysning skall för hela nuvarande arméförvaltningens embetshus bekostas från
detta anslag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

189

Bil. n:o 4.

Förslag till

Stat

för arméns sjukvårdsstyrelse.

	Anvisning	i kontant
Lön, dagaflöning in. in.		Kronor.

Öfverfältläkaren, lön........................	6,000	—
dagaflöning å 5 kronor....................	1,825	—	7,825	—
1 byråchef, fördelningsläkare, lön..................	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor....................	1,460	—
arfvode...........................	500	—	4,760	_
1 assistent och adjutant hos öfverfältläkaren, bataljonsläkare, lön . . .	900	—
dagaflöning å 2 kronor....................	730	—	1,630	_
1 assistent, regementsveterinär, arfvode............... 1 assistent, sjukvårdsintendent, uppbär lön å intendenturcorpsens stat. 1 sergeant af 1. klass, förutom fast lön å Svea trängbataljon:			800
dagaflöning å 80 öre . . . \ . , , fl 820 dagar............ portionsersättning a 62 öreJ	—	—	454	40
1 vaktmästare, lön........................	500	—
tjenstgöringspenningar.....................	300	—	800	__
Till extra biträden, renskrifning, skrifmaterialier, expenser m. m. ...	—	—	1,000	60
Summa kronor	—	—	17,270	—

Anm. 1. Inqvarteringsersättning tillkommer öfverfältläkaren, byråchefen, assistentläkaren och sergeanten
enligt grad, utgående från anslaget: »Inqvarteringskostnader».

Anm. 2. Af de å anslaget uppkommande besparingarne eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af
4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning för
skottdag.

Anm. 3. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma
honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde
af 150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 850 kronor kontant.

Anm. 4. Vaktmästarens lön kan efter 5 år höjas med 100 kronor, hvilket belopp skall utgå från 4.
hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. n:o 5.

Förslag till

Stat

för Intendenturcorpsen.

	Anvisning	i kontant.
Lön, dagaflöning in. in.		Kronor.

1 generalintendent, lön......................	8,000	—
dagaflöning å ti kronor....................	2,190	—	10,190	—
1 fältintendent af 1. graden, clief för intendenturcorpsens hufvudstation	5,000	—
dagaflöning ä 4 kronor ....................	1,460	—	6,460	—
1 fältintendent af 1. graden, lön..................	4,000	—
dagaflöning å 4 kronor....................	1,460	—	5,460	—
3 d:o d:o d:o...................	—	—	16,380	—
1 fältintendent af 2. graden, lön..................	3,500	—
dagaflöning ä 4 kronor....................	1,460	—	4,960	_
O ri O rö o	—	—	19,840	—
1 intendent af 1. klassen, lön...................	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor....................	1,095	—	3,895	_
39 d:o d:o d:o...................	—	—	151,905	—
1 intendent af 2. klassen, lön...................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor....................	1,095	—	2,895	_
19 d:o d:o d:o...................	—	—	55,005	—
1 förvaltare, lön.........................	720	—
dagaflöning å 1 krona.....................	365	—
beklädnadsersättning.....................	200	—
portionsersättning, å 62 öre under 365 dagar..........	226	30	1,511	30
j.52 d:o d:o d:o...................	—	—	78,587	60
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter förvaltare ett ålderstillägg å lön å 300 kronor att utgå från statsanslaget under 4. hufvudtiteln för ålderstillägg.
1 vaktmästare, lön........................	120	—
beklädnadsersättning.....................	120	—	240	_
35 d:o d:0 d:o...................	—	—	8,400	—
Transport kronor	—	—	365,728	90

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

191

	Anvisning	i kontant.
		Kronor.
Transport kronor Från anslaget till »diverse intendenturbekof» utgå dessutom till den ene af vaktmästarne vid centralförrådet å Karlsborg dagsverkspenningar för kvarje kelgfri dag med 2 kronor samt till den andre vaktmästa-ren vid samma förråd ock till vaktmästaren vid intendentur- ock sjukvårdsförrådet i Stockkolm dagsverkspenningar för kvarje sådan dag med 1 krona till kvardera.			365,728	90
Arfvoden.
Examinerade intendentsaspiranter eller underintendenter.......	—	—	25,000	—
Diverse utgifter.
Bibliotek, expenser m. m. för intendenturcorpsens lmfvudstation ....	—	—	800	—
Summa kronor	—	—	391,528	90

Anm. 1. Intendenturcorpsens fast anställda personal, med undantag af de vid den icke garnisonerade
armén placerade regementsintendenter, förvaltare ock vaktmästare, åtnjuter inqvarteringsoch
servisersättning enligt beställning eller deremot svarande naturaförmåner efter de för
sådan ersättning stadgade grunder. Förvaltare ock vaktmästare vid icke garnisonerade
armén åtnjuta fri bostad i kronans kus eller, när sådan icke kan beredas, en årlig kyresersättning
af 150 kronor för de förre ock 75 kronor för de senare. Till intendenturcorpsen
af statsmedel utgående inqvarterings- ock servisersättning bestrides från anslaget till
»inqvarteringskostnader» ock den till corpsen utgående kyresersättning från anslaget till
»arméns munderingsutrustning».

Anm. 2. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af
4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning ock
portionsersättning för skottdag.

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. n:o 6.

Förslag till

Stat

för Generalitetsstaten.

	Anvisning	i i kontant.
		Kronor.
1 fördelningsgeneral, lön......................	8,000	—		!
dagaflöning å 6 kronor ....................	2,190	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor.... •......	800	—
fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst......	730	—	11,720	—
5 d:o d:o d:o................	—	—	58,600	—
1 generalfälttygmästare, d:o d:o................	—	—	11,720	—
1 general för fortifikationen, d:o d:o.................	—	—	11,720	—
1 generalstabschef, d:o d:o................	—	—	11,720	—
Anm. Medlemmar af generalitetet åtnjuta för tjensteresor till möten och
mönstringar reseersättning enligt gällande resereglemente, men ej
traktamentsersättning.
1 adjutant hos fördelningsgeneral, arfvode.......•......	750	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar...............	800	—
fourageersättning......................	730	—	2,280	—
5 d:o d:o d:o ......................	—	—	11,400	—
1 fördelningsläkare, arfvode.....................	—	—	500	—
5 d:o d:o .....................	—	—	2,500	—
Arfvode till en kavalleriinspektör...................	—	—	2,500	—
Till hyra, eldning, belysning och städning af lokaler, skrifmaterialier och
expenser m. m. vid fördelningsexpeditionerna...........	—	—	8,000
Summa kronor	—	—	132,660	—

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af 4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

193

Bil. n:o 7.

Förslag till

Stat

för Artilleristaben.

	Anvisning i kontant. Kronor.
Chef för staben, arfvode..........................	1,800
1 artilleristabsofficer, d:o ..........................	1,200	—
O o ''"Ö	1,200	—
1 d:o d:o ..........................	1,000	—
3 d:o d:o ..........................	3,000	—
O né O	750	—
l d:o d:o ..........................	750	—
1 konstruktionsofficer, d:o ..........................	1,500
Gratifikationer till biträden vid artilleristyrelsens tekniska bVrå..........	800	—
Till skrifmaterialier, ved, ljus in. fl. expenser.................. 1 vaktmästare, lön . .........................kr. 500	600	—
tjenstgöringspenningar...................... » 300 Summa kronor	800 13,400	—

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma
honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af
150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. Vaktmästarens lön kan efter fem år höjas med 100 kronor, hvilket belopp skall utgå från
4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Bih. till Rihd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Saft.

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil■ n:o 8.

Uppgift

å den årliga kostnaden under nedanstående statsanslag för 40 volontärer vid Gotlands
infanteriregemente, upprättad i enlighet med en af mig den 23 november 1896
utförd beräkning af de ökade årliga kostnaderna för omorganisation af

stridskrafterna å Gotland.

	3 -i p £L 3 ''ö jj- st	u CD e-t- cd’ pr	2; 2. 3 B B B er? 3 B jo »->• crq £T. ä m o	> 2 CD» 3	2 P b''		° > o 2 ^ 3 CD» cd a		g. 3'' g o05 S 3 § S _ B	B g X» B
	3 2. o: pr o a1 ^ » Crq Jr* cd g ® ^ “ h-“ % g''	TQ BO -l cn O 3 CD >-i B P O	° 3 Ort-o tr » g. 3 &.r H 2. rt- 5* © ot r m V5	•< P B O 3 P 3	p a CD 3 a" P 2. B B P-qq ® b’ crq CD		pr M. < a po rt-M ® ro1 3: B 3 £• B		P O? g. p. a o ^ P % % 3 3 ä cd» Crq P •3 5 o 2 CD V- fri	P 73 O ►8 S B a" CD P	Summa.
Utbildningskostnad för 40 volontärer, beräknad till 154 kronor för hvarje man och utgående årligen med 1,U häraf förhöjd med 20 % samt fördelad med 1/s å statsanslaget för arméns munderingsutrustning och med 2/s å statsanslaget för »det icke garnisonerade iD-fanterints och det indelta kavalleriets vapenöfningar»	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
985	60			492	80					1,478	40
Vapenöfning skostnad för 40 volontärer i 12 dagar eller tillsammans 480 dagar å 0,7 o krona........	336	—	—	~	—	—	—	—	—	—	336	—
Munderingsunderhåll för 40 volontärer i 12 dagar eller tillsammans 480 dagar å 0,35 krona . .......	_	--	—	—	168	--	—	—	—	—	168	—
Sängkläders underhåll för 40 volontärer i 12 dagar eller tillsammans 480 dagar å 0,01,2 krona......									5	76	5	76
Tältlagstross underhåll för 40 volontärer i 12 dagar eller tillsammans 480 dagar å 0,02 krona........							9	60	—	—	9	60
Dagaflöning åt 40 volontärer i 12 dagar eller tillsammans 480 dagar å 0,oe krona.............	28	80									28	80
Ammunitions-, målskjutnings- och gevärspersedels under-hållskostnader enligt uppgift af byråchefsassistenten Wijkander...................			844	50							844	50
Summa kronor	1,350	40	844	50	660	80	9	60	5	76	2,871	06

» — upptagas icke här.

Anm. Kostnader tillhörande regementets stat — under statsanslaget för »aflöning och rekrytering)

Stockholm den 23 februari 1898.

F. Holmquist.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

195

Bil. n:o 9.

Förslag till

Stat

för G-otlands trupper,

att tillämpas i den mån Kongl. Maj:t finner skäligt derom förordna.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
I. Militärt ef älhafvare med stab och
civil personal.
1 militärbefälhafvare, lön ...............	6,000	—
dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar..........	1,825	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor......	800	—
fourageeraättning å 1 krona om dagen för hvarje häst .	730	—	9,355
1 rogementsqvartermästare (kapten af andra klassen) tjenst-
görande äfven vid infanteriregementet, lön......	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar..........	1,095	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst.............	400	—
fourageersättning...................	365	—	3,660	_
1 adjutant (löjtnant af första klassen) lön och dagaflöning å
artillerieorpsens stat, lönetillägg för 1 tjenstehäst . .	400	—
fouragersättning..................	365	—	765	_
1 regementspastor, tjenstgöringsskyldig vid både infanteri-regementet och artillericorpsen, arfvode....... 1 auditör, tjenstgöringsskyldig vid både infanteriregementet	—	—	800	—
och artillericorpsen, arfvode ............ 1 regementsläkare vid infanteriregementet, med skyldighet	—	—	500	—
att jemväl besörja sjukvården vid Gotlands artillericorps och sjukhuset i Visby, lön.............	2,800	_
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar..........	1,460	—	4,260	—
Transport			19,340	—	\|

19(5

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	_	_	19,340
1 bataljonsläkare, tjenstgöringsskyldig vid både infanteri-
regementet och artillericorpsen, lön.........	900	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar .....	90	—	990	_
1 bataljonsläkare, tjenstgöringsskyldig vid både infanteri-
regementet och artillericorpsen d:o d:o .......	—	—	990	__
1 bataljonsveterinär, tjenstgörande vid artillericorpsen, lön	900	—
dagaflöning a 2 kronor i 865 dagar..........	730	—	1,630	_
1 vaktmästare, lön...................	—	—	135	—	23,085
II. Gotlands infanteriregemente.
Staben.
1 öfverste, uppbär lön som ihilitärbefålhafvare.
1 öfverstelöjtnant, lön................	4,000	—
dagaflöning å 4 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....	180	--
lönetillägg för 1 tjenstehäst.............	400	—
fourageersättning..................	'' 365	—	4,945
1 major, lön.....................	3,500	—
dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 365 dagar.....	1,460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst............	400	—
fourageersättning..................	365	—	5,725
04 O O- ö o. ö	—	.	5,725
1 förste regementsadjutant (löjtnant af första klassen), lön .	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i 368 dagar........	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst..........	400	—
fourageersättning.............	365	—	2,695
1 andre regementsadjutant (löjtnant af andra klassen), lön .	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.......	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst..........	400	—
fourageersättning............	365	—	2,395
1 bataljonsadjutant (sergeant af första klassen), lön ....	360
dagaflöning å 80 öre i 865 dagar...........	292	—
beklädnad .....................	120	.rr*
portionsersättning ä 62 öre i 365 dagar........	226	30
arfvode.......................	200	—	1,198	30
1 d:o d:o d:o....................	—	—	1,198	30
Transport \| —	—	23,881	60	23,085	__

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

197

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	_	_	23,881	60	23,085	—
1 regementsväbel (sergeant af första klassen), jemte portion
under vapenöfningar, lön..............	360	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 68 dagar ...... . . .	54	40
beklädnad ............... ............	120	—
arfvode .... ...................	200	—	734	40
1 regementstrumslagare, jemte portion under vapenöfningar,
lön.................... ......	360	—
dagaflöning a 1 krona, förslagsvis i 45 dagar.....	45	—
beklädnad ......................	150	—	555	_
Kompanistaten.
1 kapten af första klassen, lön.............	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....	135	—	2,935	_
7 d:o d:o d:o....................	—	—	20,545	—
1 kapten af andra klassen, lön.............	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 365 dagar.....	1,095	—	2,895	_
2 d:o d:o d:o....................	—	—	5,790	—
1 löjtnant af första klassen, lön ............	1,200	—
dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....	90	—	1,290	_
9 d:o d:o d:o....................		—	11,610	—
1 löjtnant af andra klassen, lön.............	900	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....	90	—	990	_
9 d:0 d:0 d:0.....................	—	—	8,910	—
1 underlöjtnant, lön..................	600	—
dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 45 dagar.....	90	—	690	_
9 d:o d:o d:o....................	—	—	6,210	—
1 fanjunkare, lön...................	720	—
dagaflöning å 1 krona i 365 dagar..........	365	—
beklädnad .....................	150	—
portionsersättning å 62 öre i 365 dagar........	226	30	1,461	30
O HÖ O HÖ O HÖ	—	—	10,229	10
Transport	—	—	98,726	40	23,085	—

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	_	_	98,726	40	23,085	_
1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapenöf-
ningar, lön....................	360	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......	36	—
beklädnad . ....................	120		516	_
11 d:o d:o d:o................... 1 sergeant af andra klassen, jemte portion under vapenöf-	—	—	5,676	—■
ningar, lön.....................	240	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......	36	—
beklädnad ........................	120	—	396	_
O O O ri	—	—	5,940	—
1 fältmusikant, jemte portion under vapenöfningar, lön . .	240	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......	36	—
beklädnad .....................	120	—	396	_
7 d:0 d:o d:o.................... 1 trumslagare (hornblåsare), jemte beklädnad och portion	—	—	2,772	—
under vapenöfningar, lön..............	80	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......	36	—	116	_
5 d:o d:o d:o.................... 1 trumslagare (hornblåsare), jemte beklädnad och portion	—	—	580	—
under vapenöfningar, lön..............	40	—
dagaflöning å 80 öre, förslagsvis i 45 dagar......	36	—	76	_
12 d:0 d:o d:o...................	—	—	912	—
1 korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar,
lön.........................	120	—
dagaflöning ä 25 öre, förslagsvis i 45 dagar......	11	25
nummerlön.....................	150	—	281	25
47 d:o d:o d:o...................	—	—	13,218	75
1 vicekorpral, jemte beklädnad och. portion under vapenöf-
ningar, lön....................	60	—
dagaflöning ä 10 öre, förslagsvis i 45 dagar......	4	50
nummerlön.....................	150	—	214	50
71 d:o d:o d:o................... 1 volontär, jemte beklädnad samt portion och tobaksskilling	—	—	15,229	50
eller dagaflöning under vapenöfningar, nummerlön . .	—	—	150	—
289 d:o d:o d:o...................	—	—	35,850	—	181,050	40
Transport	—	—	—	—	204,135	40

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

199

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	—	—	204,135	40
III. Gotlands artillericorps.
Befälsaflöning.
a) lön, clagaflöning m. m.
1 chef (öfverstelöjtnant eller major), lön.....• . . .	4,000	—
clagaflöning å 4 lcronor i 865 dagar..........	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar............	800	—
fourageersättning...................	730	—	6,990	—
1 kapten af första klassen, lön ............j	2,800	—
dagaflöning å 8 kronor i 365 dagar..........	1,095	—	3,895	—
2 d:o d:o d:o....................	—	—	7,790	—
1 d:o af andra klassen, lön........•.....	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 865 dagar..........	1,095	—	2,895	—
1 löjtnant af första klassen, lön ............	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar..........	730	—	1,930	—
6 d:o d:o d:o....................	—	—	11,580	—
1 underlöjtnant, lön..................	600	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar..........	730	—	1,330	—
3 d:o d:o d:o....................	—	—	8,990	—
1 styckjunkare, jemte portion, lön............	720	—
dagaflöning å 1 krona i 365 dagar..........	365	—
beklädnad .....................	200	—	1,285	—
2 d:o d:o d:o....................	—	—	2,570	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion, lön......	360	—
lönetillägg.....................	12	—
dagaflöning å 80 öre i 365 dagar...........	292	—
beklädnad .....................	200	—	864	—
7 d:o d:o d:o...........	—	—	6,048	—
1 stabstrumpetare, jemte portion, lön..........	360	—
lönetillägg.....................	12	—
dagaflöning å 80 öre i 365 dagar . .......	292	—
beklädnad ......................	200	—	864	—
Transport	—		52,031	—	204,135	40

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport 1 afdelningstrumpetare, jemte månadslön, portion och be-klädnad såsom manskap, dagaflöning å 80 öre i 365 dagar 4 d:o d:o d:o....................	—	—	52,031 292 1,168	—	204,135	40
b) arfvoden. till 3 batteri- (kompani-) chefer å 600 kronor...... » 1 stallmästare................... » 1 informationsofficer................ » 1 regementsadjutant................ » 2 informationsunderofficerare å 100 kronor......	1,800 400 500 400 200	—	3,300		56,791
Manskapsaflöning m. in. a) lön. 137 man i 1 månad å 8 kronor i månaden...... 112 » i 11 månader å 8 » » » 25 » i 11 » å 4 » » » ......	1,096 9,856 1,100	—	12,052
b) arfvoden. 11 förste konstaplar ä 180 kronor per år...... 15 andre » » 120 » »■»..•..... 5 afdelningstrumpetare » 36 » *> »....... 4 sjukvårdssoldater »60 » » ........ 3 liandtverkssoldater » 240 » » »........ 2 hofslagaresoldater »60 » » ».......	1,980 1,800 180 240 720 120	—	5,040
c) kommenderingstillägg. För handtverkssoldater.................	_		162	50
d) rekry tering skostnader. Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader 137 man å 40 kronor per år..................			. 5,480		22,734	50
Transport	—	—			283,660	901

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

201

	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—		—		283,660	90
Särskilda anslag.
Expenser....................... Medikamentspenningar för manskap, 140 man ä 2,25 kronor		—	500	—
per år ......................	_	—	315	—1
Kommunionspenningar för samtlig personal, 172 personer, å			.■ :-t
5 öre per ar ...................	—	—	8	60
Till informationsverket.................	-	—	100	—
1 » anskaffning af undervisningsmateriel......... j » anskaffning oek underhåll af gymnastikapparater och		—	150
persedlar ....................		—	200
» anskaffning af läroböcker vid informationsverket . . . » sjukvård åt manskapet vid stamtruppen å länslasarettet	_		100
i Visby.....................		~	150	—	1,523	60
Tygstaten. Aflöning m. m.

Tygmästaren, arfvode................. 1 förrådsförvaltare, lön (åtnjuter dessutom ett älderstillägg		—	300	—
af 300 kronor, att såsom arfvode utgå efter femte tjen-steåret)......................		_	1,800	_
1 handtverksmästare, lön................	—	—	700	—
1 d:o d:o......................	—	—	700	—
1 rustkammarsmed, lön................	—	—	700	—	4,200	_
Sä/rskildt anslag.
Kommunionspenningar för tvgstatspersonalen, 4 personer, ä
5 öre per år ...................		—	—	—	—	20
IV. Särskilda anslag.
1 arfvode till afdelningsområdesbefälhafvare.......	250	—
O rÖ O o rÖ	1.750	—	2,000	—
Transport	—	—	2,000	—	289,384	70

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 26

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

	Kronoi		Kronor.	Kronor.
Transport	_	_	2,000	_	289,384	70
Till hyra för militärbefälets embetsrum, utgifter för mili-
tärbiblioteket, skrifmaterialier, ved, ljus, m. m. ...	—	—	2,496	65
Diverse kostnader för musiken............. För tillsyn af förråd inom kompaniområdena, frivilliga öf-	—	—	2,000	—
ningar m. fl. fredsåtgärder för landstormens användande vid krigstillfälle..................	—		3,000	_	9,496	65
Summa kronor	—	—	—	—	298,881	35

Anm. 1. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4.
hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

Anm. 2. På samma sätt bestrides dagaflöningen åt den officer eller läkare, som vid sådan tjenstefrihet
för militärbefälhafvaren, regementsqvartermästaren eller regementsläkaren, under hvilken desse
enligt gällande författningar ega uppbära sin dagaflöning, enligt tjenstgöringsreglementet för
armén eller annan vederbörlig föreskrift, utöfvar någon af desses befattning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

203

Bil. n:0 10.

Förslag till

S t a t

för Allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm.

Anvisning i kontant.

Kronor.

a) Löner, arfvoden och dylikt:

1 chefläkare, regementsläkare vid Svea trängbataljon, uppbär lön å denna

bataljons stat samt, förutom fri bostad och ved, arfvode.......

1 andre läkare, bataljonsläkare vid Svea trängbataljon, uppbär lön å denna

bataljons stat samt, förutom fri bostad och ved, arfvode .......

1 underläkare: förutom bostad med möbler och ved, arfvode efter 1 krona

50 öre pr dag..........................

5 underläkare: dito........................

1 kommenderad subalternofficer, dagaflöning i 180 dagar å 2 kronor . .

1 sjukhusintendent: uppbär lön å intendenturcorpsens stat.

1 apotekare: förutom bostad och ved, arfvode.............]

1 väbel, underofficer vid trängbataljon, förutom löneförmåner vid batal-j
jonen:

dagaflöning (beräknad för fanjunkare) i 200 dagar å 1 krona 200: —

portionsersättning i 200 dagar å 0,62 kr..........124: —j

1 jourhafvande underofficer, sergeant vid trängbataljon, förutom löneför-j
maner vid bataljonen:

dagaflöning i 200 dagar å 0,80 kr..... 160: -—

portionsersättning i 200 dagar å 0,6 2 kr......... 124: —

1 öfversjukvaktare, distinktionskorpral eller korpral vid trängbataljon, förutom
löneförmåner vid bataljonen:

lön under 6''/2 månader å 10: — kr........... 65: —

arfvode» » » å 7: 50 kr........... 48: 75

Transport]

1,500

1,000

547

2,737

360

1,825

324

284

113

8,691

50
50 i

204 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

	Anvisning	i kontant.
		Kronor.
Transport	8,691	75
1 öfversjukvaktare, korpral eller vice korpral vid trängbataljon, förutom
löneförmåner vid bataljonen:		''
lön under 6V2 månader å 10: — kr........ 65- — arfvode » » » ä 5: — kr........... 82: 50	97	50
1 skrifbiträde åt sjukliusintendenten, underbefäl vid trängbataljon, förutom
löneförmåner vid bataljonen:
dagaflöning, beräknad för sergeant, under .820 dagar å 0,80 kr. 256: — portionsersättning under 820 dagar å 0,62 kr....... 198: 40	454	40
1 operationssalssköterska: förutom bostad med möbler, ved och kost.
arfvode...........	500	—
1 sjuksköterska: förutom bostad mod möbler, ved och kost, arfvode	400	—
	400	—
1 sjuksköterskebiträde: förutom bostad med möbler, ved och kost, arfvode 1 förestånderska för tvätt och lagning: förutom bostad med möbler och	200
ved, arfvode efter 1 krona 75 öre pr dag . . . 2 tvättpigor, förutom bostad med möbler och ved, arfvode efter 1 krona	638	75		I
pr dag ...................	730	—		.
1 kokerska, förutom bostad med möbler, ved och kost, arfvode .	200	—
t kökspiga, förutom bostad med möbler, ved och kost, arfvode ....	100	—
1 portvakt, förutom bostad med ved, arfvode .	300
1 maskinist, förutom bostad med ved. arfvode 2 gårdsdrängar för renhållning och vedbärning, förutom bostad med ved,	900	—
arfvode efter 300 kr.........	600	—c	14,212	40
b) Kosthåll (portion in natura).
2 underbefäl af mauskapsklassen under 6''/2 månader å 0,62 kr	452	60
3 sjuksköterskor å 1,26 kr. i 865 dagar.....	1,368	75 J
1 sjuksköterskebiträde och 1 kokerska å 1 kr. i 365 dagar	730
1 kökspiga å 0,62 kr. i 365 dagar.......	226	30 I	2,777	65
c) Till underhållet anslagna......	—	—	43,659	95
Summa kronor\|	- \|	1 — 1	60,650 \|	—

Anm. Af do a anslaget uppkommande besparingar eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af fjerde
hufvudtitelns allmänna besparingar utgår till dertill berättigade dagaflöning för skottdag.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1898,