Statsutskottets Utlåtande N:o 5 (Utlåtande 1890:Su5 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1890, kl. 9 f. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret.
(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

l:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för beredande af
tillgång till gäldande af två för närvarande från anslaget till kommandoexpeditionen
utgående arfvode!], höja anslaget till departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli, nu 49,000 kronor, med 1,250
kronor till 50,250 kronor samt att anslaget, vid bifall härtill, måtte
för framtiden benämnas »Departementets afdelning af Kongl. Majt:s
kansli samt kommandoexpeditionen».

Kong!. Maj:ts förevarande förslag sammanhänger med två andra,
af Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar. Den ena
af dessa framställningar förekommer under an slagstiteln »departementets
kommandoexpedition» och innefattar hemställan om att, vid bifall till hvad
under anslaget till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli föreBih.
till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 1

Angående
höjning af
detta anslag
äfvensom
förändrad
benämning af
detsamma.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

slagits äfvensom till Kongl. Maj:ts här nedan omförmälda förslag att för
beredande af expensmedel till kommandoexpeditionen höja anslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för departementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli samt ändra detta anslags benämning, anslaget
till departementets kommandoexpedition, nu 3,040 kronor, måtte ur
riksstaten uteslutas. Den andra framställningen är intagen under anslagstiteln
»skrifmaterialier och expenser, ved in. in. för departementets
afdelning af Kongl. Maj.ts kansli» och afser, att anslaget, nu
4,326 kronor, måtte,- för beredande af expensmedel åt kommandoexpeditionen
äfvensom för jemnande af de ordinarie anslagens slutsumma
under denna hufvudtitel, höjas med 3,310 kronor till 7,636
kronor, äfvensom att anslaget, vid bifall till nyssnämnda förslag att
kommandoexpeditionens expenser skola för framtiden utgå ur detsamma,
måtte benämnas »skrifmaterialier och expenser, ved in. in. för
departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen».
Utskottet anser sig för den skull böra här i ett sammanhang
redogöra för alla dessa tre framställningar.

Såsom af det vid statsverkspropositionen fogade statsi-ådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 11 januari 1890 (sid. 3) inhemtas,
hade chefen för landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition i
skrifvelse till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet den
12 oktober 1889 erinrat, att det under en längre följd af år visat sig
omöjligt att med det till expeditionen i riksstaten för närvarande uppförda
anslag, 3,040 kronor, bestrida de för expeditionen oundgängliga
utgifterna och att Kongl. Maj:t med anledning deraf tid efter annan
utanordnat icke obetydliga belopp till betäckande af de uppkomna
bristerna.

Af anslaget, som till sitt nuvarande belopp uppfördes i riksstaten
vid 1873 års riksdag, skulle enligt gällande stat 500 kronor utgå såsom
arfvode till en stentryckare vid generalstabens litografiska anstalt
och 750 kronor likaledes såsom arfvode tilldelas eu vaktmästare samt
återstoden 1,790 kronor användas till expenser.

Uti de båda första utgiftsposterna hade sedan år 1873 inga förändringar
inträdt; och det vore alltså uteslutande till följd af de ständigt
sig ökande expenserna, som de omtalade bristerna uppkommit.

Enligt hvad en i statsrådsprotokollet intagen tablå utvisade, hade den
till expenser disponibla summan under tioårsperioden 1879— 1888 i
medeltal måst årligen öfverskridas med ett belopp af 710 kronor och
under åren 1887 och 1888 särskildt med 1,860 kronor. Beskaffenheten
af de utgiftsposter, å hvilka ökningen egt rum, gåfve tyd -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

ligen vid handen, att den uteslutande härrört af den stegrade verksamheten
inom expeditionen. A artiklarna »tidningar», »ved» och »renhållning»
vore mot tioårsperiodens slut en nedgång att förmärka, under
det att rubrikerna »trycknings- och renskrifningskostnader», som
direkt påverkades af antalet från expeditionen utgångna order och
skrifvelser, för periodens tvenne sista år visade summor, som med
icke mindre än 805 kronor öfverskredo motsvarande siffror för hela
tioårsperiodens medeltal; och enligt chefens för expeditionen åsigt vore
föga sannolikt, att någon tillbakagång derutinnan för framtiden skulle
inträda.

Chefen för expeditionen hade alltså hemstält, att åtgärder måtte
vidtagas i syfte af anslagets ökande; och ansåge han, att, om anslaget
för framtiden erhölle egenskap af förslagsanslag, det för expenser afsedda
belopp kunde bestämmas till en siffra af 3,250 kronor, som med
400 kronor understege medeltalet af de verkliga utgifterna derför under
åren 1887 och 1888, så att anslaget i sin helhet skulle komma
att utgöra 4,500 kronor, men att, om anslaget fortfarande skulle vara
af allmänt auslags natur, det icke syntes honom rådligt bestämma
detsamma till lägre belopp än 5,000 kronor, hvarigenom det för egentliga
expenser disponibla beloppet komme att med 100 kronor öfverskjuta
hvad som omförmälda två år under nämnda rubrik utgifvits.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen
för egen del anfört, att han ansåge denna chefens för expeditionen
hemställan, hvartill äfven arméförvaltningen i afgifvet utlåtande
tillstyrkt bifall, böra föranleda höjning af den för expenser afsedda
delen af förevarande anslag. På sätt chefen för kommandoexpeditionen
yttrat, härrörde det ökade anslagsbehofvet uteslutande af omständigheter,
som det icke stått i expeditionens magt att förebygga, och
det syntes departementschefen föga lämpligt, att, då sålunda anslaget
visat sig för knappt, bibehålla detsamma vid dess otillräckliga belopp
och följaktligen nödvändiggöra en omföring af andra anslagstillgångar
för täckande af de tid efter annan å detsamma uppkomna brister.

Då förändring af anslagets belopp sålunda ifrågakomme, syntes
departementschefen lämpligast, att detsamma helt och hållet ur riksstaten
uteslötes och att, i enlighet med uppställningen af motsvarande
anslag under femte hufvudtiteln, den andel deraf, 1,250 kronor, som
utginge såsom arfvoden, uppfördes under anslaget till departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli, som med anledning deraf borde erhålla
benämningen »departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
samt kommandoexpeditionen», och det belopp, som befunnes böra utgå

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

till kommandoexpeditionens expenser, uppföras under anslaget till
»skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning
af Kong!. Maj:ts kansli», som likaledes borde erhålla eu derefter lämpad
förändrad benämning, och syntes vid bifall härtill den sålunda
erforderliga höjningen af sistnämnda anslag böra bestämmas till det
mindre af det utaf chefen för kommandoexpeditionen alternativt föreslagna
beloppen, eller 3,250 kronor.

Såsom af denna redogörelse framgår, innebära Kongl. Maj:ts förevarande
förslag att, mot det att anslaget till departementets kommandoexpedition,
3,040 kronor, ur riksstaten uteslutes, den del deraf, 1,250
kronor, som nu utgår till arfvoden, skall öfverflyttas till anslaget
»departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli», hvilket anslags
benämning till följd deraf skall förändras till »departementets afdelning
af Kongl. Majrts kansli samt kommandoexpeditionen», samt den återstående
delen, 1,790 kronor, öfverföres till anslaget »skrifmaterialier,
expenser, ved m. in. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli», hvilket anslag emellertid, enär sistnämnda belopp visat sig
otillräckligt för kommandoexpeditionens expenser, skall höjas med
ytterligare 1,520 kronor och, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
dessutom med 60 kronor, eller med tillsammans 3,310 kronor, samt
sistnämnda anslag benämnas »skrifmaterialier och expenser, ved m. in.
för departementets afdelning af Kongl. Majrts kansli och kommandoexpeditionen».

Utskottet, som emot Kongl. Maj:ts förslag i öfrig! icke haft något
att erinra, har ansett, att, då anslaget till »skrifmaterialier, expenser,
ved in. in. för departementets afdelning af Kongl. Majrts kansli» är af
förslagsanslags natur och visat sig för behofvet tillräckligt samt till
och med lemnat öfverskott, det af Kong], Majrt med förevarande förslag
hufvudsakligen afsedda ändamål att erhålla ökade expensmedel åt
kommandoexpeditionen lämpligen vinnes genom att nyssnämnda anslag
ökas med endast det belopp, 1,790 kronor, som hittills användts till
kommandoexpeditionens expenser, samt anslaget dervid eidiåller den
af Kongl. Majrt föreslagna förändrade benämningen, hvarigenom från
anslaget kunna beredas jemväl de för kommandoexpeditionens expenser
erforderliga medel.

Under hänvisning till hvad utskottet här nedan under punkterna
2:o och 14:o kommer att föreslå, får utskottet derför hemställa,

att, under vilkor af bifall till hvad utskottet i
punkten 2:o af detta utlåtande hemställer, för bere -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

elände af tillgång till gäldande af två för närvarande
från anslaget till kommandoexpeditionen utgående
arfvoden, anslaget till departementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli, nu 49,000 kronor, må med 1,250
kronor höjas till 50,250 kronor; samt

att anslaget, vid bifall härtill, må för framtiden
benämnas »Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli samt kommandoexpeditionen».

Departementets kommandoexpedition.

2:o. Kongl. Maja har föreslagit, att, vid bifall till hvad under Ang. utesluanslaget
till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli af Kongl. ^sstaten^af
Maj:t föreslagits äfvensom till den för beredande af expensmedel till detta anslag.
kommandoexpeditionen föreslagna höjningen af anslaget till skrifmate- [2-]
rialier och expenser, ved m. in. för departementets afdelning af Kongl.

Maj:ts kansli och ändringen i detta anslags benämning, anslaget till
departementets kommandoexpedition, nu 3,040 kronor, måtte ur riksstaten
uteslutas.

Med hänvisning till hvad utskottet här ofvan under punkt l:o anfört
och föreslagit, får utskottet hemställa,

att, vid bifall dels till hvad utskottet under punkt
l:o af detta utlåtande, beträffande anslaget till departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli, föreslagit,
dels ock till den af utskottet under punkt 14:o
af detta utlåtande, för beredande af expensmedel till
kommandoexpeditionen, föreslagna höjningen af anslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
och ändringen i detta anslags benämning, anslaget
till departementets kommandoexpedition, nu 3,040
kronor, må ur riksstaten uteslutas.

Indelta arméns befälsafiöning.

3:o. Under denna an slagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att höja anslaget till indelta arméns befälsafiöning

Ang. förhöjning
af detta
anslag.

[3-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för beredande åt regementsintendenterna vid indelta armén af dagaflöning
med 3 kronor under truppens vanliga vapenöfningar, med
5,220 kronor;

för ökande af de nu vid samma armé anstälde 2:dre bataljonsläkarnes
lön från 900 kronor till 1,200 kronor, med kronor 6,300; samt
för anställande vid hvarje af Lifregementets grenadiercorps, Smålands
grenadiercorps samt Norrbottens, Vesterbottens och Jemtlands
fältjägarecorpser af en 2:dre bataljonsläkare, med 6,600 kronor;

så att anslaget, nu 4,177,276 kronor, måtte med förhöjning af
18,120 kronor från och med år 1891 utgå med 4,195,396 kronor.

Äfven Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning sammanhänger
med andra af Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar,
nemligen med Kongl. Maj:ts under anslagstiteln »Vermlands
fältjägarecorps» gjorda förslag, att, för beredande dels åt den vid
corpsen anstälde 2:dre bataljonsläkare af löneförhöjning med 300 kronor
och dels åt regementsintendenten vid corpsen af dagaflöning med
3 kronor under corpsens vanliga vapenöfningar, anslaget, nu 140,570
kronor, måtte med 480 kronor höjas till 141,050 kronor, samt med
förslaget, under anslagstiteln »Gotlands nationalbeväring», om att för
beredande åt regementsintendenten vid nationalbeväringen af dagaflöning
med 3 kronor, anslaget, nu 199,477 kronor, måtte med 180
kronor höjas till 199,657 kronor. Utskottet har derför ansett sig böra
i ett sammanhang redogöra för dessa framställningar.

Hvad först angår frågan om beredande af dagaflöning åt regementsintendenterna
vid indelta armén, Vermlands fältjägarecorps och
Gotlands nationalbeväring har, såsom af statsrådsprotokollet (sid. 6—8)
inhemtas, departementschefen vid ärendets föredragning inför Kongl.
Maj:t erinrat, hurusom Kongl. Maj:t föreslagit 1889 års Riksdag, att
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, måtte från fjerde hufvudtitelns
anslag till ålderstillägg få tilläggas regementsintendenterna att utgå,
det första efter 5 och det andra efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring
i befattningen, men att Riksdagen beviljat endast ett ålderstillägg åt
dessa tjenstemän efter 10 års tjenst, samt att statsutskottet, som tillstyrkte
detta beslut, dervid tillika uttalade, att, enär en olikhet emellan
regementsintendenternas aflöningsförmåner förefunnes derutinnan, att
de vid de värfvade garnisonerade trupperna anstälda åtnjöte, utom den
för alla lika lönen af 2,800 kronor, dagaflöning å 3 kronor hela året,
utskottet tänkt sig, att genom beredande åt de vid indelta armén och
Vermlands fältjägarecorps anstälda regementsintendenter af sådan dagaflöning
under de dagar, de vid regementenas och corpsernas vanliga

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

vapenöfningar vore kommenderade, någon ytterligare löneförbättring
skäligen skulle kunna sistnämnda regementsintendenter tilldelas.

Under åberopande af dessa förhållanden hade arméförvaltningen i
skrifvelse till Kongl. Maj:t hemstält, att Kongl. Maj:t måtte vidtaga
åtgärder i syfte att åt regementsintendenterna vid indelta armén och
Vermlands fältjägarecorps bereda den ifrågasatta löneförbättringen.

Detta förslag, hvarigenom en länge öfverklagad olikhet i aflöningsförmånerna
för regementsintendenterna vid indelta och värfvade armén
skulle i någon, om ock ringa mån, utjemnas, funne departementschefen
vara af billighet påkalladt. Då ej mindre regementsintendenten vid
Vermlands fältjägarecorps, på sätt arméförvaltningen anmärkt, utan äfven
regementsintendenten vid Gotlands nationalbeväring vore i afseende
å löneförmåner alldeles likstälda med regementsintendenterna vid indelta
armén, ansåge departementschefen enahanda löneförbättring böra jemväl
åt dessa tjensteman beredas, hvarom han ock ville under vederbörliga
anslag göra hemställan, och borde, beträffande den förhöjning i anslaget
till indelta arméns befälsaflöning, som af detta förslag påkallades, den
ifrågasatta dagaflöningen 3 kronor åt regementsintendenterna i indelta
arméns stater förslagsvis uppföras för samma antal dagar som åt öfriga
tjenstemän vid nämnda armé, eller 60 dagar. Då för närvarande vid
densamma vore anstälda 29 regementsintendenter, skulle alltså ifrågavarande
förhöjning uppgå till 5,220 kronor.

Hvad vidare beträffar Kongl. Maj:ts förslag att för ökande af de
nu vid indelta armén anstälde 2:dre bataljonsläkares lön från 900 kronor
till 1,200 kronor höja anslaget till indelta arméns befälsaflöning
med 6,300 kronor, hade medicinalstyrelsen, som i skrifvelse till Kongl.
Maj:t framstält ett i statsrådsprotokollet närmare omförmäldt förslag i
ämnet, dervid uppdragit en jemförelse dels mellan militärläkarnes löneförmåner
och officerarnes i motsvarande grader, dels ock mellan militärläkarnes
inkomster och civile läkares och visat, hurusom enligt
styrelsens åsigt militärläkarnes, i främsta rummet batalj onsläkarnes,
tjenstegöromål allt mer ökats, samt hemstält,

att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om löneförhöjning
åt indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ läkare och
i sådant afseende föreslå:

att regementsläkarna måtte utöfver nuvarande löneförmåner bekomma
tjenstgöringspenningar i likhet med majorer 500 kronor;

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att förste bataljonsläkarna likaledes utöfver nuvarande löneförmåner
måtte bekomma tjenstgöringspenningar i likhet med kaptener af lista
klassen 400 kronor, samt

att andre bataljonsläkare måtte erhålla lön 1,400 kronor, dagaflöning
i enlighet med nu gällande bestämmelser samt tjenstgöringspenningar
i likhet med löjtnanter af första klassen med 120 kronor.

Och hade styrelsen, som funnit alla de föreslagna löneförbättringarna
vara i hög grad behöfliga och snarast möjligt böra genomföras,
ansett det vara af största vigt, att andre bataljonsläkarnas lönevilkor
på föreslaget sätt förbättrades och att denna löneförbättring, med hänsyn
dertill att fältläkarecorpsen måtte allt framgent med lämpliga personer
rekryteras, ej borde uppskjutas.

Arméförvaltningen å civila departementet, som anbefalts att öfver
medicinalstyrelsens berörda framställning afgifva utlåtande, hade af
skäl, som återfinnas å sid. 12 och 13 i statsrådsprotokollet, ansett
kunna ifrågasättas, huruvida icke tjenstgöringspenningarna lämpligen
kunde utgå med de belopp, som enligt aflöningsstaterna svarade mot
vederbörande läkares fasta lön, i hvilket fall dessa aflöningsmedel skulle
tillfalla regementsläkarna samt förste och andre bataljonsläkarna med
respektive 400, 200 och 120 kronor; och ansåge förvaltningen derjemte
att, till undvikande af en alldeles ny lönekategori, den föreslagna förbättringen
i lönen för 2: dre batalj onsläkarna för närvarande kunde
stanna dervid, att densamma höjdes från sitt nuvarande, 2:dre löjtnantslön
motsvarande belopp 900 kronor till 1,200 kronor eller det för löjtnant
af lista klassen bestämda lönebelopp.

Beträffande åter Kongl. Majits förslag att för anställande vid hvarje
af fem uppgifna corpser af en 2:dre bataljonsläkare höja anslaget till
indelta arméns befälsaflöning med 6,600 kronor hade medicinalstyrelsen
jemväl i ofvanberörda skrifvelse derom gjort framställning, som, enligt
hvad i statsrådsprotokollet meddelas, ytterst varit föranledd af en utaf
fältläkaren i 6:te militärdistriktet gjord anmälan, att tiden för inskrifningsförrättningarna
i Jemtlands och Norrbottens län under sistlidne
år varit så knappt tilltagen, att de derför erforderliga resor icke utan
den yttersta ansträngning för vederbörande läkare kunnat medhinnas.
Medicinalstyrelsen hade dervid påpekat att det vore ej allenast vid besigtningen
af värnpligtige utan äfven för utöfvandet af militärläkarnas

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

öfriga åligganden, som svårigheter uppstode vid de corpser af indelta
armén, som i likhet med Jemtlands och Norrbottens fältjägarecorpser,
om hvilka närmast varit fråga, egde endast en läkare. Dessa corpser,
yttrade medicinalstyrelsen, som vore fem eller Lifregementets grenadiercorps
och Smålands grenadiercorps samt Norrbottens, Vesterbottens
och Jemtlands fältjägarecorpser, hade ofta lika stor beväringsstyrka sig
tilldelad som indelta arméns infanteriregementen, vid hvilka tre läkare
vore anstälda, hvaraf följde att läkaretjenstgöringen vid dessa corpser
skulle blifva svår att upprätthålla. Särskildt sedan 1888 hade en ny
svårighet inträdt, i det att, då samme läkare ej finge tjenstgöra vid
både inskrifningsnämnden och inskrifningsrevisionen, till hvarje corps’
inskrifningsområde måste beordras militärläkare från andra regementen
och corpser, hvilket föranledde så väl olägenhet som kostnad.

Anställandet af ytterligare eu läkare vid de corpser, som för närvarande
hade endast en sådan, skulle enligt medicinalstyrelsens åsigt
särskildt för tjenstgöringen å roten vara af mycken vigt; och hvad
anginge betydelsen af eu dylik åtgärd för arméns mobilisering, hade
så väl af militära helsovårdskomitén som af komitén för sjukvården i
fält blilvit starkt betonadt,'' att det nuvarande antalet vid armén anstälde
läkare vore för fältförhållanden alldeles otillräckligt, hvadan
också dessa komitéer, som lika med medicinalstyrelsen ansett inrättandet
af ytterligare en läkarebefattning vid ifrågavarande corpser redan
för fredsbehofvet vara af nöden, gjort en liknande framställning som
medicinalstyrelsen.

Under åberopande af dessa skäl hade medicinalstyrelsen alltså
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att vid en hvar
af Lifregementets grenadiercorps och Smålands grenadiercorps samt
Norrbottens, Vesterbottens och Jemtlands fältjägarecorpser må anställas
en 2:dre bataljonsläkare med den aflöning, som medicinalstyrelsen
i sin ofvannämnda skrifvelse för läkare af denna grad föreslagit; och
hade arméförvaltningen å intendents- och civila departementen förklarat
sig icke . hafva annat att emot nämnda förslag erinra än att, då
arméförvaltningen funnit den ifrågasatta löneförhöjningen för arméns
nuvarande 2:dre bataljonsläkare kunna sålunda begränsas, att till dem
ansloges, förutom tjenstgöringspenningar 120 kronor och den dagaflöning,
de redan åtnjuta, en lön af 1,200 kronor, arméförvaltningen
ansett aflöningsförmånerna äfven för de nya 2:dre bataljonsläkarne böra
bestämmas till samma belopp.

Bill. till Bibel. Prat. 1890. å Sami. 1 Afd. 3 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af dessa medicinalstyrelsens
framställningar har departementschefen, såsom af statsrådsprotokollet
å sid. 17 inhemtas, anfört, att han funnit dem vara af beskaffenhet
att böra af honom delvis understödjas. Hvad dervid först anginge
den ifrågasatta löneförhöjningen åt samtlige läkare vid indelta armén
och Vermlands fältjägarecorps, ville departementschefen icke bestrida,
att desse tjenstemäns aflöning, jemförd med den, som utginge till de
fleste civile läkare, måste betecknas såsom knapp och att sålunda,
derest frågan vore att ordna aflöningsförhållandena för arméns läkare,
så att de blefvo fullt likstälde med sina kamrater på andra banor, en
löneförhöjning väl kunde anses af behofvet påkallad. Dervid måste
emellertid ihågkommas, att vid bestämmandet af löneförmånerna för indelta
arméns läkare hänsyn tagits och måste tagas till den omständigheten,
att de i regeln endast en kortare tid af året upptagas af tjenstgöring
vid armén och att de sålunda vore i tillfälle att genom enskild
praktik förvärfva sig afsevärda biinkomster. Denna omständighet hade
väl, såsom medicinalstyrelsen erinrat, under de senare åren förlorat ej
så litet af sin betydelse, då dels den militära tjenstgöringen numera
obestridligen toge militärläkaren mer än förr i anspråk, dels den
ökade tillgången på läkare minskat utsigterna för dem, som ej året
om kunde vistas å samma plats, att tillvinna sig en mera vidsträckt
praktik. Till den omfattning, som medicinalstyrelsen uppgifvit, kunde
emellertid dessa omständigheter knappast hafva visat sig verksamma;
och särskildt militärläkarne i de högre graderna, regementsläkarne
och l:ste bataljonsläkarne kunde ännu anses vara i den ställning, att
någon löneförhöjning för dem ej vore af direkt behof påkallad.

Att, såsom medicinalstyrelsen, grunda förslagen derom på en jemförelse
emellan läkarnes och officerarnes i motsvarande grad löneförmåner
syntes departementschefen på anförda skäl ej heller vara fullt
berättigadt. Officerarne, hvilkas art af vetande dessutom endast med
svårighet kunde tillgodogöras för det enskilda förvärfvet, vore alla,
jemväl under den s. k. rotetjenstgöringen, längre eller kortare tid upptagna
af expeditionsgöromål och dylikt, under det att någon rotetjenstgöring
för läkarne knappast kunde sägas eg a rum.

Den löneförhöjning, som ifrågasatts åt alla indelta arméns läkare
och som skulle åstadkommas derigenom, att dem tillädes tjenstgöringspenningar,
ansåge departementschefen sig derför så mycket mindre
höra tillstyrka, som medicinalstyrelsen sjelf syntes finna något anstånd
dermed ännu kunna ega rum och de delar af medicinalstyrelsens för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

slag, hvilka departementschefen vore sinnad understödja, medförde en
i och för sig ej obetydlig ökning i statsutgifterna.

Deremot ansåge han höjning af 2:dre bataljonsläkarens vid indelta
armén och Vermlands fältjägarecorps löneförmåner af så väl billighet
som hänsyn till statens eget intresse påkallad. Den lön, som för närvarande
till dem utginge, kunde icke anses stå i rimligt förhållande till
den tid och möda de unge läkarne nedlagt för att göra sig kompetente
till dessa tjensters erhållande, och det vore att befara, att, om den
bibehölles vid sitt nuvarande låga belopp, rekryteringen af arméns
läkare skulle försämras.

Hvad beträffar löneförhöjningens belopp, instämde departementschefen
med arméförvaltningen. Att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit,
bilda en särskild ny löneklass för 2:dre bataljonsläkarne syntes ej lämpligt.
Den löneförhöjning, som sålunda med bibehållande af konseqvensen
i det nuvarande aflöningssättet skulle beredas desse tjenstemän,
uppginge ändock till omkring tredjedelen af deras nuvarande löneförmåner.

Hvad slutligen anginge förslaget om anställande vid hvarje af indelta
arméns fem infantericorpser af en 2:dre bataljonsläkare, ansåge
departementschefen sig böra obetingadt åt detsamma gifva sitt understöd.
På sätt medicinalstyrelsen yttrat, syntes förhållandena vid dessa
corpser vara sådana, att anställandet vid desamma af ytterligare en
läkare med nödvändighet erfordrades. Det borde dessutom, fortsätter
departementschefen å sid. 19, icke förglömmas, att under nuvarande
förhållanden nödvändigheten att anlita extra läkare måste företrädesvis
vid nämnda corpser förekomma synnerligen ofta samt att, då dylika
ställföreträdande läkares tjenstgöring ej sällan folie sig dyrare för
statsverket än den ordinarie läkarens, kostnaden för de 5 nya läkarnes
aflöning till någon del motvägdes af den minskning i utgifterna för
extra läkares kommendering, som af de nya läkarnes anställande blefve
en följd.

De utgifter, som vid bifall till dessa förslag föranleddes, voro:
löneförhöjning till 21 2:dre bataljonsläkare vid indelta armén å

800 kr...............................................''.................................... kr. 6,300: —

löneförhöjning till en 2:dre bataljonsläkare vid Vermlands
fältjägarecorps ...................................................... » 300: —

1 nyinrättad 2:dre bataljonsläkarebeställning lön 1,200: —
dagaflöning förslagsvis i 60 dagar å 2 kr....... 120: — )5 ^ 329

4 dito............................................................................................ » 5,280

Summa kr. 13,200: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Och skulle deraf på nu förevarande anslag belöpa:

löneförhöjning till 21 2:dre bataljonsläkare....................... kr. 6,300: —

aflöningsförmåner till 5 nyinrättade 2:dre bataljonsläkare beställningar.

......................................................................... » 6,600: —

Summa kr. 12,900: —

Då härtill lades det för beredande af dagaflöning
till regementsintendenterna erforderliga beloppet............ » 5,220: —

komme alltså ökningen å anslaget att utgöra tillsammans kr. 18,120: —

Emot Kong!. Maj:ts förevarande förslag, i hvad det afser beredande
af dagaflöning åt regementsintendenterna vid indelta armén,
Vermlands fältjägarecorps och Gotlands nationalbeväring, har utskottet
så mycket mindre någon erinran att göra, som utskottet vid senaste
riksdag, i sammanhang med förslag om ålderstillägg å lönen för regementsintendenterna,
uttalade sig för lämpligheten att på sådant sätt
bereda ifrågavarande tjenstemän någon löneförbättring.

Hvad åter angår Kongl. Maj:ts framställning om ökning i 2:dre
bataljonsläkarnes vid indelta armén lön, har utskottet funnit sådan ökning
icke vara af behofvet påkallad. Med nu förefintliga goda tillgång
på läkarekrafter lärer nemligen svårighet icke förefinnas att erhålla
kompetente personer villige att med nu gällande löneförmåner mottaga
dessa befattningar, hvilka icke torde taga så stor del af sina innehafvares
tid i anspråk, att desse ej kunna ega tillfälle att genom enskild
praktik förvärfva de för deras utkomst nödiga ytterligare inkomster.
Utskottet föreställer sig också, att de, som söka 2:dre bataljonsläkarebefattningar
vid indelta armén, dermed afse mindre att omedelbart
vinna ökning i inkomsterna, än att bereda sig utsigt till befordran till
de med större löneförmåner och rätt till större pension förenade högre
militärläkare tj ensterna.

Beträffande slutligen Kongl. Maj:t,s framställning om anställande
af fem nya 2:dre bataljonsläkare har utskottet på de af medicinalstyrelsen
och departementschefen anförda skäl ansett sig böra till bifall
förorda densamma, dock att den för dem föreslagna lön, i enlighet
med hvad utskottet nyss anfört, må bestämmas till samma belopp, 900
kronor, som det, hvarmed 2:dre bataljonsläkares lön vid indelta armén
nu utgår.

Utskottet hemställer alltså:

a) att, för beredande åt regementsintendenterna
vid indelta armén af dagaflöning med 3 kronor under

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

truppens vanliga vapenöfningar, anslaget till indelta
arméns befälsaflöning må höjas med 5,220 kronor;

b) att Kongl. Maj:ts förslag om att, för ökande
af de nu vid indelta armén anstälde 2:dre bataljonsläkarnes
lön från 900 kronor till 1,200 kronor, höja
anslaget till indelta arméns befälsaflöning med 6,300
kronor icke må af Riksdagen bifallas; samt

c) att Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
må på det sätt bifallas, att, för anställande vid hvarje
af Lifregementets grenadiercorps, Smålands grenadiercorps
samt Norrbottens, Vesterbottens och Jemtlands
fältjägarecorpser af en 2:dre bataljonsläkare med lön
å 900 kronor jemte dagaflöning, anslaget till indelta
arméns befälsaflöning höjes med 5,100 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet i mom. a) och c) föreslagit, kommer
anslaget till indelta arméns befälsaflöning, 4,177,276 kronor, att höjas
med 10,320 kronor till 4,187,596 kronor.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

4:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, vid bifall
till Kongl. Maj:ts förslag om ändring af 1 och 6 §§ utaf lagen om
lindring i rustnings- och roteringsbesvären, höja anslaget till lindring
i samma besvär, nu kronor 1,330,000, med 440,000 kronor till 1,770,000
kronor.

Enär Kongl. Maj:ts förslag om ändring af 1 och 6 §§ utaf lagen
om lindring i rustnings- och roteringsbesvären icke vunnit Riksdagens
bifall, har följaktligen Kongl. Maj:ts förevarande förslag förfallit. På
grund deraf och då jemväl inom Riksdagen af herrar H. Andersson i
Nöbbelöf, A. P. Danielson in. fl. väckta motioner om ytterligare lindring
i rustnings- och roteringsbesvären icke af Riksdagen bifallits, hemställer
utskottet,

att förslagsanslaget till lindring i rustnings- och
roteringsbesvären må uppföras i riksstaten för år
1891 med oförändradt belopp .af 1,330,000 kronor.

Angående
öhiing af
detta anslag.

[4-] ''

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Ang. användande
af en
del utaf anslaget
till arfvoden
åt fördelningsintendenter

m. fl.

[5.]

Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’
vapenöfningar.

5:o. Kong! Maj:t har föreslagit, att hälften af det för beredande
af i statsrådsprotokollet föreslagen aflöning åt sex fördelningsintendenter
samt sex hos dem anstälda skrifbiträden erforderliga belopp
måtte med 17,070 kronor årligen från och med ingången af år 1891
få af anslaget till indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar
utgå.

I sammanhang dermed har Kongl. Maj:t under anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar i punkten 10 uti statsverkspropositionen
föreslagit Riksdagen att medgifva, att hälften af det för beredande af
den föreslagna aflöningen åt sex fördelningsintendenter och sex hos
dem anstälda skrifbiträden erforderliga belopp måtte med 17,070 kronor
årligen från och med ingången af år 1891 få af anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar utgå.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 41) har friherre
B. A. Leijonhufvud hemstält, att reservationsanslaget till indelta arméns
vapenöfningar måtte ökas med 17,070 kronor samt likaså förslagsanslaget
till beväringsmanskapets vapenöfningar med 17,070 kronor till
bestridande af utgifterna för aflöning åt fältintendenter och deras skrifbiträden.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 192) har herr
J. Johnsson i Thorsberg- yrkat höjning i anslaget till indelta armén
för ersättning för inqvartering af tågande trupper; och kommer utskottet
att om denna motion yttra sig här nedan under punkten 12:o i
sammanhang med en annan motion i samma ämne.

Efter att å sid. 21—24 i statsrådsprotokollet redogjort för de
särskilda förslag rörande inrättande af fältintendentsbefattningar, som
af Kongl. Maj:t förelagts 1875, 1877, 1883, 1884 och 1885 årens Riksdagar,
hvilka förslag icke tillvunnit sig Riksdagens bifall, fortsätter
departementschefen å sid. 24 att, med hänsyn till dessa befattningars
stora vigt för fördelningarnes snabba öfvergång till krigsfot och de
fördelar, som skulle uppkomma genom den planmessighet i fördelningens
förvaltning och den skärpta kontroll öfver de olika förvaltningsdirektionernas
åtgöranden, hvilka af dylika befattningars tillsättande
måste blifva en följd, han icke tvekat att ännu en gång upptaga frågan
om inrättande af fältintendentsbefattningar eller, som dessa fenster i

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

analogi med öfriga tjenstår vid fördelningens stab numera borde rigtigare
benämnas, fördelningsintendentsbefattningar.

Med hänsigt till det motstånd, förslaget upprepade gånger rönt
inom riksdagen, synes departementschefen emellertid dervid lämpligast,
att hela anordningen till en början erhölle eu mera provisorisk karakter
och först sedermera, efter det nödig erfarenhet vunnits, utvecklades
till en stadigvarande institution med de för en sådan nödvändiga fasta
formerna. De aflöningsförmåner, som tillädes fördelningsintendenterne,
ansåge han derför böra utgå i form af arfvode och de blifvande innehafvarne
af dessa befattningar endast erhålla förordnande att tills
vidare förestå dem.

Af skäl, anförda å sid. 25 i statsrådsprotokollet, ansåge departementschefen,
att aflöningen till fördelningsintendenterne borde uppgå
till 4,960 kronor eller 120 kronor mer än hvad som för närvarande
i lön, tjenstgöringspenningar och dagaflöning utginge till öfverstelöjtnanter
vid indelta armén. Det vore ej hans mening att för bestridandet
af de blifvande fördelningsintendenternas aflöning föreslå äskandet af
nya anslagsmedel. Då grundade skäl förefunnes till det antagandet,
att genom dylika tjensters inrättande besparingar å fjerde hufvudtitelns
anslag skulle uppkomma, syntes lämpligast vara att aflöningsbeloppen
anvisades till utgående från dem af dessa, å hvilka dylika besparingar
i främsta rummet och till hufvudsakligaste delen vore att emotse, och
då den vida öfvervägande delen af samtliga de utgifter, som af arméns
lokala förvaltningsmyndigheter bestriddes och som tillika vore af beskaffenhet
att genom ändamålsenligare hushållning kunna nedsättas,
utginge från de båda till indelta arméns och beväringsmanskapets
vapenöfningar i riksstaten uppförda anslag, syntes departementschefen
lämpligt att hela kostnaden för fördelningsintendenterne fördelades att
till lika belopp utgå från hvardera af dessa anslag.

Slutligen ansåge departementschefen nödigt, att, på sätt redan år
1884 och 1885 förutsattes, hos fördelningsintendenterne anstäldes ett
skrifbiträde och syntes honom äfven beloppet af de då för dessa skrifbiträden
föreslagna arfvoden, hvilka borde utgå af samma anslagsmedel
som fördelningsintendenternas, väl afpassadt.

Kostnaden för den ifrågasatta anordningen komme alltså att ställa
sig sålunda:

En fördelningsintendent, lön att utgå såsom arfvode kr. 3,500

dagaflöning » 1,460 pr> 4^950

fem d:o d:o d:o d:o .................. » 24,800

Ett skrifbiträde, arfvode..................................................................... » 730

fem d:o d:o ....................................................................... » 3,650

Summa kr. 34,140

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

eller på hvardera af de båda vapenöfningsanslagen en summa af

17,070 kronor.

Vid statsrådsprotokollet finnes, såsom bilaga n:o 1, fogad en
P. M. angående fördelningsintendenternas verksamhet i fred, till hvilken
utskottet får hänvisa.

Då utskottet, i likhet med departementschefen, är af den öfvertygelse
att inrättande af de sex föreslagna fördelningsintendentsbefattningarna
skulle icke blott vara af synnerlig vigt för härens hastiga
mobilisering utan ock under fredstid medföra god hushållning i dess
ekonomiska förvaltning, har utskottet ansett den föreslagna organisationen,
om hvars länge kända behof Kongl. Maj:ts upprepade framställningar
i ämnet nogsamt vittna, icke längre böra uppskjutas. Hvad
deremot beträffar Kongl. Maj:ts förslag att de för organisationen erforderliga
medel må utgå: hälften från anslaget till »indelta arméns
och Vermlands fältjägarecorps vapenöfning^''» samt den andra hälften
från anslaget till »beväringsmanskapets vapenöfningar» utan förhöjning
af dessa anslag, har utskottet ansett, att, då det förstnämnda anslaget,
som är af reservationsanslags natur, val torde behöfvas för de med
detsamma redan afsedda ändamål och det sistnämnda anslaget, som är
förslagsanslag, under de senare åren betydligt öfverskridits, den af
friherre Leijonhufvud väckta motionen lämpligen torde böra bifallas och
således hvartdera anslaget för ifrågavarande ändamål ökas med 17,070
kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att, i enlighet med den af friherre Leijonhufvud
i ämnet väckta motionen, Kongl. Maj:ts förevarande
framställning må på det sätt bifallas, att, för beredande
af i statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 11 januari 1890 föreslagen aflöning åt
sex fördelningsintendenter samt sex hos dem anstälda
skrifbiträden, Riksdagen må bevilja 34,140
kronor att utgå med hälften, eller 17,070 kronor, af
anslaget till indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps
vapenöfningar samt med andra hälften, eller

17,070 kronor, af anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar;

kommande vid bifall härtill anslaget till indelta arméns och Vermlands
fältjägarecorps vapenöfningar, nu 1,322,300 kronor, att höjas med

17,070 kronor till 1,339,370 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Vermlands fältjägarecorps.

6:o. Kong!. Maj:t har, såsom utskottet redan under punkt 3:o
af detta utlåtande omförmält, föreslagit Riksdagen att, för beredande
dels åt den vid corpsen anstälde 2:dre bataljonsläkare af löneförhöjning
med 300 kronor och dels åt regementsintendenten vid corpsen af dagaflöning
med 3 kronor under corpsens vanliga vapenöfningar, höja anslaget,
nu 140,570 kronor, med 480 kronor till 141,050 kronor.

Med hänvisning till hvad utskottet i punkten 3:o af detta utlåtande
anfört och föreslagit, får utskottet hemställa:

a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning, i
hvad den afser att, för beredande åt den vid Vermlands
fältjägarcorps anstälde 2:dre bataljonsläkare af
löneförhöjning med 300 kronor, höja anslaget till
nämnda corps med nyss berörda belopp, icke må af
Riksdagen bifallas; samt

b) att, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, för beredande åt regementsintendenten.
vid Vermlands fältjägarcorps af dagaflöning med 3
kronor under corpsens vanliga vapenöfningar, anslaget
till Vermlands fältjägarecorps må höjas med
180 kronor.

Trängen.

7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen:

att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet den 11 januari
1890 angifna grunder för organisation af en trängbataljon å Karlsborg
jemte hvad som föreslagits beträffande personalens aflöning, till genomförande
af den del utaf bataljonens organisation, som skulle komma
att ega rum under år 1891, anvisa 100,000 kronor;

att medgifva, att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunde å de för den nya trängbataljonen afsedda medel beredas, måtte
af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande förenade utgifter; samt
att, vid bifall härtill, låta under anslaget till trängen såsom reservationsanslag
uppföra nyssnämnda belopp.

Bih. till Rilcsd. Prat. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 4 Höft.

Ang. ökning
af detta omslag.

[6j.

Angående
ökning af
detta anslag.

[7-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
ökning af
detta anslag,
[8.]

Angående
uppförande i
riksstaten af
ett nytt anslag
med
denna benämning.

[9.]

Då förevarande framställning är väsentligen öfverensstämmande
med den af Kongl. Maj:t till 1889 års Riksdag i ämnet gjorda, hvilken
icke af Riksdagen bifölls, torde en närmare redogörelse för förslaget
icke vara erforderlig, utan tillåter sig utskottet att beträffande detsamma
hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 27—30 och dervid fogade
bil. 2 och 3.

Utskottet vidhåller fortfarande sin vid senast församlade riksdag
uttalade mening att, då för landtförsvarets tidsenliga ordnande en utvidgning
af trängen är högst behöflig, sådan utvidgning jemväl bör
vidtagas oberoende af den omständighet, att frågan om en omorganisation
af hären i dess helhet icke vunnit sin lösning. En sådan omorganisation,
föreställer sig utskottet, skall lättare genomföras, sedan
specialvapnen blifvit bragta i tidsenligt skick, helst som dessa vapen,
sålunda beskaffade, utan svårighet torde kunna inordnas i hvarje annan
härorganisation, som må komma till stånd.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Gotlands nationalbeväring.

8:o. Kongl. Maja har föreslagit Riksdagen att, för beredande åt
regementsintendenten vid nationalbeväringen af dagaflöning med 3
kronor under de vanliga vapenöfningarne, höja anslaget till nationalbeväringen,
nu 199,477 kronor, med 180 kronor till 199,657 kronor.

Med hänvisning till hvad utskottet här ofvan under punkt 3:o anfört
och under dess mom. a) föreslagit, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Aflöning till stamtrupp vid Hallands bataljon.

9:o. Kongl. Maja bär föreslagit:

att Riksdagen, med godkännande af de i statsrådsprotokollet den
11 januari 1890 angifna grunder för organisationen af en stamtrupp
vid Hallands bataljon jemte hvad som föreslagits beträffande personalens
aflöning, måtte för år 1891 bevilja till stamtruppens uppsättning
äfvensom densammas underhåll in. m. vid volontärskolan ett anslag af

40,000 kronor;

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att, vid bifall härtill, detta anslagsbelopp jemte de redan å bataljonens
stat till volontärers aflöning uppförda 5,292 kronor 50 öre, sistnämnda
belopp, i den mån det för ändamålet blefve disponibelt, måtte,
under benämning »aflöning till stamtrupp vid Hallands bataljon, reservationsanslag»
uppföras under fjerde hufvudtiteln näst efter anslaget
till Hallands beväring; samt

att de besparingar, som under uppsättningstiden kunde å anslaget
uppkomma, måtte få af Kong], Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande förenade
utgifter.

Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas å sid. 30, har departementschefen
vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t till en början erinrat,
att sedan Riksdagen åren 1887 och 1889 beviljat anslag till uppsättande
af stamtrupp vid Vesternorrlands och Blekinge bataljoner,
vpre, frånsedt Gotland med dess från det öfriga landets något afvikande
försvarsorganisation, Halland den enda af rikets provinser, i hvilken
någon infanteristamtrupp icke funnes förlagd. Visserligen hade Riksdagen
år 1886 medgifvit, i sammanhang med det då fattade beslutet
om förändrad organisation af beväringstrupperna, att vid hvar och en
af fastlandets beväringsbataljoner och således äfven vid Hallands bataljon
finge, i den mån de derför anvisade medel blefve tillgängliga,
anställas 60 volontärer, deraf 8 distinktionskorpraler, 12 korpraler, 24
vice korpraler och 16 menige; men denna fåtaliga styrka, som egentligen
vore afsedd att fylla bataljonens behof af befäl utaf manskapsklassen,
kunde ingalunda för bataljonen utgöra någon stam i detta ords
hittills varande betydelse. Det vore väl kändt, att till och med vid
de bataljoner, vid hvilka under fredstid stam till vanligt antal vore
anstäld, proportionen emellan stam- och beväringssoldater, i händelse
af mobilisering, blefve ytterst ofördelaktig, och det kunde svårligen vid
sådant förhållande ifrågasättas att mobilisera Hallands bataljon endast
med tillhjelp af den ringa stamstyrka, som enligt nu gällande bestämmelser
finge vid densamma anställas. Stamtrupp från ett eller flera af
de närliggande infanteriregementena måste alltså för detta ändamål i
ganska stor omfattning tagas i anspråk, hvilket i sin ordning måste
ofördelaktigt återverka på dessa regementens mobilisering.

Till Blekinge bataljon hade Riksdagen anslagit 60,000 kronor, och,
då Hallands bataljon enligt departementschefens åsigt borde organiseras
i fullkomlig öfverensstämmelse med Blekinge bataljon, vore det alltså
ett ständigt anslag till nyssnämnda belopp, om hvilket det nu vore
fråga. Genom de sistlidna år fattade besluten om uteslutande ur riks -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

staten af anslaget till garnisonskommendering i Karlskrona, 99,000
kronor, samt uppsättande af stamtrupp för Blekinge bataljon hade de
ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln i sjelfva verket minskats
med 39,000 kronor, hvadan den ökning i utgift, som af förslaget föranleddes,
endast utgjorde 21,000 kronor.

Något tillfälligt anslag för uppförande af erforderliga byggnader
och anskaffande af materiel och dylikt syntes departementschefen ej
heller vara af nöden. Halmstads stad hade nemligen erbjudit sig att,
derest stamtruppens volontärskola blefve förlagd till Halmstad, dels
kostnadsfritt för kronan upplåta en till tomt för etablissementet lämplig
plats i nämnda stads nya stadsdel, dels ock såsom bidrag till kostnaden
för etablissementets uppförande till kronan utgifva 50,000 kronor.
Hvad som derutöfver erfordrades kunde bestridas af under uppsättningstiden
uppkommande besparingar å anslaget, öfver hvilka Kongl. Maj:t,
på sätt förut varit vanligt vid nya truppers uppsättning, borde af Riksdagen
utverka sig rätt att för dylika ändamål förfoga.

Beträffande grunderna för organisationen af den föreslagna stamtruppen,
hvilken skulle bestå af 300 volontärer, deri inbegripet det
antal, som enligt 1886 års beslut redan finge vid bataljonen anställas,
får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 32 och 33) och dervid
fogade bil. 4.

Af det för stamtruppens uppsättning samt aflöning, underhåll och
utbildning vid volontärskolan erforderliga belopp, 65,292 kronor 50 öre,
vore det belopp, 5,292 kronor 50 öre, hvarmed denna summa öfversköte
det anslag af 60,000 kronor, som departementschefen ansåge
böra af Riksdagen äskas till stamtruppen, afsedt att utgå af de medel,
som 1886 års Riksdag anvisat till aflöning af volontärer vid bataljonen.

Hvad anginge sättet för det nya anslagets uppförande i riksstaten
och dermed sammanhängande frågor, ansåge departementschefen detsamma
lämpligen böra, i öfverensstämmelse med motsvarande anslag
till Vesternorrlands och Blekinge bataljoner, benämnas »anslag till aflöning
till stam trupp vid Hallands bataljon» och erhålla sin plats näst
efter anslaget till Hallands beväring; hvarjemte, och då anslaget under
uppsättningstiden borde delvis tagas i anspråk för bekostande af byggnader
för bataljonens skoletablissement och anskaffning af erforderliga
utredningspersedlar, detsamma borde till eu början erhålla karakter af
reservationsanslag och med hela sitt belopp uppföras under nyssnämnda
titel. Sedermera, och efter det uppsättningen af stamtruppen
genomförts, borde åter, i enlighet med förut tillämpade grundsatser,

Statsutskottets Utlåtande N:o o.

endast volontärernas aflöningsmedel, i förslaget till stat beräknade till
31,683 kronor 75 öre, uppföras under denna ansiagstitel, men deremot
återstoden, utgörande hvad som erfordrades för volontärernas utbildning
och underhåll vid volontärskolan, läggas till anslaget till volontärskolor,
å hvilket anslag ifrågavarande utgifter, i öfverensstämmelse med
hvad som redan vore stadgadt beträffande de volontärer vid bataljonen,
som enligt 1886 års Riksdags beslut finge antagas, derefter borde
anvisas.

Då dels uppsättningen af stamtruppen måste försiggå endast efter
hand, och dels det af Halmstads stad utfästa bidrag till skoletablissementets
uppförande satte luigsstyrelsen i tillfälle att bestrida de för
bataljonens uppsättning nödiga utgifterna med ett mindre belopp statsmedel
än som till dylika kostnader erfordrades för Blekinge bataljon,
ansåge departementschen hela anslaget icke behöfvas för år 1891, utan
för detta år kunna begränsas till 40,000 kronor.

Då Riksdagen för icke längre sedan än åren 1887 och 1889 anvisat
medel till uppsättande af stam trupper för Vesternorrland och Blekinge,
har utskottet ansett, att med uppsättande af stamtrupp för Hallands
bataljon skäligen bör kunna anstå, och frågan derom pröfvas
först i sammanhang med önskvärd omorganisation af indelta härens
stamtrupp.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.

Beväringsmanskapets vapenöfningar.

10:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen:

att medgifva, att hälften af det för beredande af den under punkt
5 i statsverkspropositionen föreslagna aflöningen åt sex fördelningsintendenter
och sex hos dem anstälda skrifbiträden erforderliga belopp
måtte med 17,070 kronor årligen från och med ingången af år 1891
få af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar utgå; samt

att, för bestridande af de, genom tillökningen af beväringens öfningstid
från och med år 1891 med 2 dagar, uppkommande förhöjda
kostnaderna för beväringsmanskapets naturaunderhåll m. m., höja anslaget
till beväringsmanskapets öfningar, nu 1,400,000 kronor, med

72,000 kronor till 1,47 2,000 kronor.

Angående
ökning af
detta anslag.

[10.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
ökning af
detta anslag.

[11.]

Såsom utskottet i punkt 5:o här ofvan redan omförmält, har friherre
B. A. Leijonhufvud i en inom Första Kammaren väckt motion
(n:o 41) yrkat, att reservationsanslaget till indelta arméns vapenöfningar
måtte ökas med 17,070 kronor samt likaså förslagsanslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar med 17,070 kronor till bestridande af utgifterna
för aflöning åt fältintendenter och deras skrifbiträden.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 192) har herr
J. Johnsson i Thorsberg yrkat höjning i anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar för beredande af ersättning för inqvartering af
tågande trupper; och kommer utskottet att derom yttra sig här nedan
under punkt 12:o.

Med hänvisning, beträffande Kong!. Maj:ts förevarande framställning
i dess förra del och friherre Leijonhufvuds motion, till hvad utskottet
här ofvan under punkt 5:o anfört och föreslagit, samt under förmälan
att utskottet icke haft något emot Kongl. Maj:ts framställning i dess
senare del att erinra, får utskottet hemställa,

att, för bestridande af de, genom tillökningen
af beväringens öfningstid från och med år 1891 med
2 dagar, uppkommande förhöjda kostnaderna för beväringsmanskapets
naturaunderhåll m. m., anslaget
till beväringsmanskapets vapenöfningar må höjas med

72,000 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet här ofvan i punkten 5:o och nu i denna
punkt föreslagit, kommer alltså anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar,
1,400,000 kronor, att höjas med sammanlagdt 89,070 kronor
till 1,489,070 kronor.

Försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens
departement.

ll:o. Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att, för beredande dels af ökad tillgång till bestridande af de
från arméförvaltningens artillerideparteinent utgående kostnader för
projektiler, patroner och krut m. m., dels ock af erforderlig förhöjning
i de i och för underhållet af beväringsmanskapets beklädnads-, remtygs-
och utrednings- samt trosspersedlar anvisade medel, höja artillerioch
intendentsdepartementens andelar i anslaget till försvarsverket till

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

lands i allmänhet med 100,000 kronor för det förra och 30,000 kronor
för det senare, så att anslaget, nu kronor 2,338,600, må med förhöjning
af 130,000 kronor från och med år 1891 utgå med 2,468,600
kronor, äfvensom

att, vid ökning af artilleridepartementets andel utaf anslaget med
ett det nuvarande anslaget till salpeteruppköp motsvarande belopp,
medgifva, att af sagda andel må dels under år 1891 för gäldande af
köpeskillingen för Åkers krutbruk utgå 21,340 kronor, dels ock för
framtiden bestridas kostnaderna för inköp af erforderlig salpeter.

Kongl. Maj:ts förevarande förslag sammanhänger med en annan
af Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen under anslagstiteln »salpeteruppköp»
gjord framställning, att detta anslag, nu 50,000 kronor, måtte,
vid bifall till framställningen om höjning af artilleridepartementets andel
i anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet med ett anslagettill
salpeteruppköp motsvarande belopp äfvensom hvad i sammanhang
dermed föreslagits, ur riksstaten uteslutas. Utskottet får derför här på
en gång redogöra för båda dessa framställningar.

Af statsrådsprotokollet inhemtas å sid. 36, att generalfälttygmästaren
i skrifvelse till Kongl. Maj:t erinrat, att å artilleridepartementets
andel af anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvalt-ningens
departement under de senaste åren alltjemt tillkommit
nya eller förhöjda behof, i följd hvaraf denna andel visat sig allt mer
otillräcklig, hvilket åter föranledt artilleridepartementet att, på det ej
större brist å anslagsdelen skulle uppstå, för den årliga förbrukningen
anlita de uti förråden befintliga tillgångar af krut och ammunition, hvilka
sålunda, i stället att ökas för behofven vid en möjlig mobilisering,
numera, enligt hvad generalfälttygmästaren anmält, så nedgått, att artilleridepartementet
ej ansett sig derför kunna stå till svars, utan funnitnödvändigt
att göra framställning om årlig förhöjning af anslagsdelen.

För de af beväringsmanskapets utsträckta öfningar ej föranledda
utgifter, som under den senare tiden, hufvudsakligen efter år 1880,
sålunda tillkommit, återfinnes i statsrådsprotokollet å sid. 37—39 en
af generalfälttygmästaren lemnad redogörelse, hvilken utvisar ökade årliga
kostnader för artilleridepartementet af sammanlagdt 99,000 kronor.
I dessa ökade kostnader vore dock icke inräknad ökningen i åtskilliga
utgifter, hvilka omförjnälas å sid. 40 och 41.

Generalfälttygmästaren ansåge sålunda behof af ökade ordinarie
statsmedel för artilleridepartementet föreligga; och funne han det erforderliga
beloppet, som han skattade till ofvan angifna summa 99,000
kronor, kunna på det sätt åstadkommas, att, som de utgifter, hvilka

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

för närvarande bestredes från anslaget till salpeteruppköp, framdeles,
efter det köpeskillingen för Åkers krutbruk guldits och det rökfria
krutet med dess mindre qvantiteter salpeter fordrande sammansättning
blifvit infördt, kunde med 25,000 kronor tillgodoses, anslaget, hvilket
utginge med 50,000 kronor, sammanslås med anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet mot skyldighet för artilleridepartementet att
från sistnämnda anslag fortfarande anskaffa behöflig^ qvantiteter salpeter,
och att det belopp, 74,000 kronor, som årligen erfordrades utöfver
de 25,000 kronor, Indika i följd af sammanslagningen utaf anslagen
sålunda skulle blifva till fyllande af ofvannämnda behof disponibla,
utaf Riksdagen anvisas.

Generalfälttygmästare!! hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t, med
gillande af det utaf honom framstälda förslag till ökande utaf artilleridepartementets
andel i anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet,
täcktes hos Riksdagen föreslå de åtgärder, som för förslagets
genomförande vore erforderliga.

Hvad slutligen anginge köpeskillingen för Åkers krutbruk, som, på
sätt generalfälttygmästaren anmält, vid bifall till hans förslag om det
nuvarande anslagets till salpeteruppköp öfverflyttande till anslaget för
försvarsverket till lands i allmänhet, skulle af sistnämnda anslag gäldas,
hade generalfälttygmästaren upplyst, att vid slutliqvid om köpeskillingen
den 2 januari 1889 värdet af en del bristande materialier blifvit
med 516 kronor fråndraget den ursprungliga köpesumman 86,760 kronor,
så att det vid liqviden erlagda beloppet uppgått till endast 86,244
kronor, samt att, då 1888 års Riksdag för ändamålet beviljat 21,960
kronor, det belopp, som i öfrigt erfordrades, utgjorde 64,284 kronor,
hvilket statskontoret, på grund af bestämmelserna i kongl. brefvet
den 31 maj 1888, förskottsvis erlade; och då vidare 1889 års Riksdag
för inköpet ytterligare anvisat 21,600 kronor, blefve den summa, som
nu återstode att betäcka, 42,684 kronor, som generalfälttygmästaren
ansåge böra på så sätt gäldas, att deraf anvisades för år 1891 21,340
kronor och för år 1892 återstoden, 21,344 kronor.

Den förhöjning i förevarande anslag, som af arméförvaltningen å
intendentsdepartementet ifrågasattes, vore beroende på samma skäl, som
nämnda departement åberopat beträffande den föreslagna förhöjningen
af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar, eller att de värn -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

pligtiges öfningstid skulle från och med ingången af år 1891 förlängas
med 2 dagar. Kostnaden för underhållet af beväringsmanskapets beklädnads-,
remtygs- och utrednings- samt trosspersedlar, hvilken kostnad
af nu förevarande anslag bestriddes, måste nemligen i och med
öfningarnes förlängning ställa sig dyrare, och då, enligt departementets
åsigt, förhöjningen kunde beräknas efter enahanda dagkostnad,
som lades till grund för 1888 års Riksdags af motsvarande förhållanden
framkallade beslut om förhöjning i anslaget, eller 53,37 öre per man,
skulle detsamma alltså, efter en styrka af 30,000 man och 2 dagars
Öfning, komma att i jemnadt tal utgöra 32,000 kronor, med hvilket
belopp departementet för den skull anliölle, att dess andel i anslaget till
försvarsverket till lands i allmänhet måtte varda ökad.

Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas å sid. 42, har departementschefen
ansett den föreslagna förhöjningen i intendentsdepartementets
andel i anslaget kunna afrunda^ nedåt till 30,000 kronor.

Äfven mot den af generalfälttygmästaren äskade förhöjningen af
anslaget ansåge departementschefen någon befogad anmärkning icke i
och för sig kunna göras. Hvad särskildt frågan om förrådens behållning
beträffade, hade densamma under de senaste 10 åren så nedgått,
att tillgången på ammunition af alla slag nu med ett värdebelopp af i
rundt tal 700,000 kronor understege motsvarande tillgång år 1879.

Jemte det departementschefen sålunda förordade gener alfältty gm ästarens
förslag om sammanslagning af anslaget till salpeteruppköp med
anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet eller med andra ord,
att sistnämnda anslag höjdes med salpeteranslagets nuvarande belopp,

50,000 kronor, mot det att anslaget till salpeteruppköp ur riksstaten
uteslötes, skulle departementschefen alltså icke tvekat att, på sätt generalfälttygmästaren
hemstält, tillstyrka en förhöjning derutöfver af
meranämnda anslag till försvarsverket till lands i allmänhet med det
af generalfälttygmästare!! i sådant afseende ifrågasatta belopp, 74,000
kronor, derest icke af hänsyn till andra vigtiga försvarsändamål, som
jemväl måste tillgodoses, förevarande anslagsfordran för närvarande
måste något begränsas. Departementschefen ansåge vid sådant förhållande
förhöjningen utöfver salpeteranslagets belopp böra bestämmas
till 50,000 kronor, så att de ökade tillgångar, som lomme att stå till
artilleridepartementets förfogande för anskaffande af ammunition och
dylikt, komme att uppgå till 75,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 4 Samt. 1 Afl, 3 Käft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Beträffande slutligen köpeskillingen för Åkers krutbruk, funne departementschefen,
lika med generalfälttygmästare^ det nu återstående
beloppet deraf, 42,684 kronor, kunna på det sätt fördelas, att 21,340
kronor gäldas 1891 och 21,344 kronor 1892.

Då Riksdagen år 1888 beviljade 92,592 kronor till inköp af Åkers
krutbruk och deraf för år 1889 anvisade 21,960 kronor, beslöt Riksdagen
tillika bland annat, att det beviljade beloppet skulle utgå af det
å riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda förslagsanslag å 50,000 kronor
till salpeteruppköp och att detta anslag icke finge öfverskrides under
något af de år, under hvilka liqvider i och för inköpet skulle af
anslaget utgå. Vid sådant förhållande, och då liqvider för berörda inköp
skola erläggas såväl år 1891 som år 1892, anser utskottet mindre
lämpligt, att, på sätt Kong! Maj:t föreslagit, anslaget till salpeteruppköp
öfverföres till och uppgår i anslaget till försvarsverket till lands i
allmänhet eller arméförvaltningens departement, helst som den tillgång
af 25,000 kronor för bestridande af artilleridepartementets inom arméförvaltningen
ökade utgifter, som genom en sådan öfverflyttning varit
afsedd att erhållas, i allt fall under år 1891, liksom sedermera under
år 1892, icke skulle kunna vinnas, utan endast skilnaden emellan sistnämnda
belopp och det belopp, som för hvarje af dessa år skall i liqvid
för inköpet af krutbruket erläggas.

Om, på sätt utskottett ansett lämpligt, anslaget till salpeteruppköp
icke öfverföres till anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet,
följer deraf att Kongl. Maj r is framställning, att Riksdagen måtte medgifva,
att af sistnämnda anslag må dels under år 1891 för gäldande af
köpeskillingen för Åkers krutbruk utgå 21,340 kronor, dels ock för
framtiden bestridas kostnaderna för inköp af erforderlig salpeter, måste
anses hafva förfallit. 1 stället torde med bibehållande af anslaget till
salpeteruppköp vid sitt nuvarande belopp, 50,000 kronor, derifrån ytterligare
böra, under vilkor att anslaget icke öfverskrides, i och för
nämnda inköp anvisas ofvanberörda summa, 21,340 kronor, hvarom
utskottet jemväl kommer att här nedan under punkt 13:o göra framställning.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning, i hvad den afser att
för förhöjning i de i och för underhållet af beväringsmanskapets beklädnads,
remtygs- och utrednings- samt trosspersedlar anvisade medel
öka anslaget till försvarsverket till lands med 30,000 kronor, har utskottet
icke haft något att erinra. Hvad deremot beträffar Kongl.
Maj:ts förslag att utöfver de 50,000 kronor, som genom öfverflyttning
till sistnämnda anslag af anslaget till salpeteruppköp skulle tillföras

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

anslaget till försvarsverket till lands, ytterligare öka detta anslag med

50.000 kronor, har departementschefen visserligen redan föreslagit en
nedsättning med 24,000 kronor i det belopp, 99,000 kronor, som generalfälttygmästaren
ansett behöfligt för bestridande af artilleridepartementets
ökade utgifter, men icke uppgifvit, å hvilka poster han ansett
nedsättning kunna göras, hvadan således torde få antagas, att han ansett
att samtliga angifna utgiftsposter kunna i någon mån nedbringas.
Då utskottet emellertid vid granskning af dessa poster funnit den å

4.000 kronor för tillsyn, vård och underhåll af artillerimuseum samt
inköp af effekter för samlingarnes ökande mindre nödig, äfvensom beliofvet
af den å 10,000 kronor för förhöjning i kostnaden för byggnadsreparationer
icke utredd, eftersom icke ens uppgifvits hvilka nya
byggnader tillkommit, har utskottet ansett en ytterligare nedsättning
i det äskade beloppet med tillsammans 14,000 kronor skäligen kunua
göras.

Under hänvisning till hvad utskottet här nedan under punkt 13:o
kommer att föreslå, får utskottet derför hemställa:

a) att Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
må på det sätt bifallas, att för beredande af
ökad tillgång till bestridande af de från arméförvaltningens
artilleridepartement utgående kostnader för
projektiler, patroner och krut m. in., anslaget till
försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens
departement höjes med 36,000 kronor;

b) att Kongl. Maj:ts framställning om öfverförande
till »anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet
eller arméförvaltningens departement)) af ett anslaget
till salpeteruppköp motsvarande belopp icke må af
Riksdagen bifallas;

c) att, för beredande af erforderlig förhöjning i
de i och för underhållet af beväringsmanskapets beklädnads-,
remtygs- och utrednings- samt trosspersedlar
anvisade medel, anslaget till försvarsverket till lands
i allmänhet eller arméförvaltningens departement höjes
med 30,000 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet under såväl mom. a) som c) föreslagit,
kommer alltså ifrågavarande anslag, nu 2,338,600 kronor, att höjas
med sammanlagdt 66,000 kronor till 2,404,600 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Inqvarteringskostnader.

Angående 12:o. Inom Riksdagens Andra Kammare hafva väckts två mo motioner

om j.*
ersättning för lluuty ■

inqvartering den ena af herr G. Anderson i Himmelsby (motion n:r 190), som
trupper1.6 deri hemstält, att Riksdagen måtte besluta:

l:o att vid inqvartering af tågande trupper ersättning till inqvarteringsgifvaren
på landet måtte utgå med 1 krona för befäl och
vederlikar, 70 öre för underbefäl samt 35 öre för manskap, allt för logis
öfver natt, och att denna ersättning måtte utgå från och med 1891
års ingång; samt

2:o att Riksdagen måtte höja anslaget till inqvarteringskoskläder
med 15,000 kronor till bestridande af de utgifter, som af ofvan föreslagna
ersättningar skulle blifva en följd;

och den andra af herr J. Johnsson i Thorsberg (motion n:r 192),
som hemstält:

antingen att Riksdagen måtte besluta att, vid inqvartering af tågande
trupper, ersättning till inqvarteringsgifvaren måtte utgå med 1 krona
för befäl och vederlikar, 70 öre för underbefäl och 35 öre för manskap,
allt per natt, samt att denna ersättning från och med 1891 års
ingång måtte utgå af det anslag, från hvilket truppens öfriga marschkostnader
bestridas; samt

att anslaget för indelta armén och beväringens vapenöfningar för
år 1891 måtte höjas med det mot inqvarteringskostnaden svarande belopp,
eller 13,000 kronor för det förra och 12,000 kronor för det
senare;

eller ock alternativt, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t
måtte anhålla, att Kongl. Magt täcktes utreda storleken af den ersättning,
som bör tillläggas inqvarteringsgifvare vid inqvartering af
tågande trupper, samt för Riksdagen derom framlägga förslag.

Till stöd för berörda framställningar hafva båda motionärerna anfört,
att den vissa hemman åliggande inqvarteringsskyldigheten å landet
i allmänhet drabbade endast en del hemmansegare, nemligen dem,
hvilkas gårdar läge i närheten af truppernas samlingsplatser eller
marschvägar, under det att de hemman, som läge mera aflägset derifrån,
icke alls eller i ringa mån betungades af detta besvär.

Genom kongl. förordningar af den 27 augusti 1816 och den 17
juli 1858 vore, yttrade derjemte den sistnämnde motionären, stadgadt,

Statsutskottets Utlåtande N-.o 5.

att det underhåll, som af inqvarteringsgifvaren lemnades till inqvarterad
trupp, skall efter angifna grunder ersättas. Då den åsigten, att full
ersättning borde mqvarteringsgifvaren för underhållet lemnas, således
vore af Kongl. Maj:t och riksens ständer erkänd, borde, enligt motionärens
förmenande, denna grundsats äfven tillämpas i fråga om
sjelfva inqvarteringen.

Äfven om inqvartering af tågande trupper i allmänhet ej kan anses
synnerligen betungande, och således motionärernas förslag icke torde
vara af något mera allmänt behof påkalladt, lära dock, såsom motionärerna
framhållit, fall stundom kunna förekomma, då det må anses
med billighet öfverensstämmande att i någon mån bereda vederbörande
ersättning för sådan inqvartering. Beslut om medels beviljande för
dylika ersättningar synes emellertid utskottet med nödvändighet böra
föregås af en fullständig utredning, huru i sjelfva verket inqvarteringstungan
drabbar olika orter samt om och i hvad mån ersättning i berörda
hänseende lämpligen bör utgå.

Utskottet får derför hemställa,

att, med anledning af herrar G. Andersons och
J. Johnssons förevarande motioner, Riksdagen må hos
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta
^ utreda, om och i hvad mån ersättning för inqvartering
af tågande trupper bör lämpligen beredas deraf betungade,
samt till Riksdagen framkomma med det
förslag, som af sådan utredning må kunna föranledas.

Salpeteruppköp.

13:o. Kongl. Maj:t har vidare i statsverkspropositionen föreslagit,
att detta anslag, nu 50,000 kronor, måtte, vid bifall till framställningen
om höjning af artilleridepartementets andel i anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet med ett nu förevarande anslag motsvarande
belopp äfvensom hvad i sammanhang dermed föreslagits, ur riksstaten
uteslutas.

Med hänvisning till hvad här ofvan under punkt 11 :o anförts,
hemställer utskottet,

att anslaget till salpeteruppköp må i riksstaten
uppföras med oförändradt belopp, 50,000 kronor,

Angående
uteslutande
ir riksstaten
af detta
anslag.
[12.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Om höjning
af detta
anslag.

[13.]

Angående

öfriga

ordinarie

omslag.

samt, under vilkor att anslaget icke öfverskrides,
derifrån ytterligare i och för inköpet af Åkers krutbruk
anvisas en summa af 21,340 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

14:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att anslaget, nu 4,326 kronor,
måtte, för beredande af expensmedel åt kommandoexpeditionen äfvensom
för jemnande af de ordinarie anslagens slutsumma, böjas med
3,310 kronor till 7,636 kronor, äfvensom att anslaget, vid bifall till
förslaget att kommandoexpeditionens expenser skulle för framtiden
utgå ur detsamma, måtte benämnas »skrifmaterialier och expenser, ved
m. in. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen».

Under hänvisning till hvad utskottet här ofvan under punkterna
l:o och 2:o anfört och föreslagit, får utskottet hemställa:

a) att, under vilkor af bifall till hvad utskottet
under punkt 2:o af detta utlåtande hemstält, anslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för departementets
afdelning af Kongl. Maj ds kansli, 4,326
kronor, må, för beredande af expensmedel åt kommandoexpeditionen,
höjas med 1,790 kronor till 6,116
kronor, äfvensom anslaget, vid bifall härtill, benämnas
»skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för
departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och
kommandoexpeditionen»; samt

b) att anslaget måtte få jemkas i den mån, som
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma finnes erforderligt.

Öfriga ordinarie anslag.

15:o. Beträffande öfriga, här ofvan ej omnämnda ordinarie anslag
under denna hufvudtitel, har Kongl. Maja icke föreslagit någon förändring;
och får utskottet hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N.-o 5.

att samtliga de ordinarie anslagen under denna
hufvudtitel, i hvilka förändring bär ofvan icke blifvit
ifrågasatt, må i 1891 års riksstat upptagas till oförändrade
belopp.

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om
de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.

16:o. Under tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning och med erinran att 1887, 1888 och 1889 årens Riksdagar
för ändamålet beviljat samma belopp, hemställer utskottet,

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och
redovisning m. m. må på extra stat för år 1891 anvisas
ett belopp af 77,500 kronor.

Artilleribehof.

17:o. Kongl. Magt bar föreslagit Riksdagen att för anskaffande af
fästning sar tiller materiel på extra stat för år 1891 bevilja 1,200,000 kronor

och deraf anslå:

till Karlsborg ........................................................................... kr. 100,000: —

» Vaxholm Oskar Fredriksborg......................................... » 900,000: —

och till Oskars-Värnslinierna........................................ )) 200,000: —

Såsom af statsrådsprotokollet (sid. 45—49) inhemta^, hade generalfältygmästaren
i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t angående artilleridepartementets
behof af statsanslag för år 1891 till en början erinrat
att, hvad anginge Karlsborgs fästning och Oskarsvärns-linierna, han uti
särskilda åren 1877 och 1885 afgifna memorial angifvit så väl den
materiel, som för dessa befästningars utrustande erfordrades, som ock
den kostnad, som till anskaffande af dylik materiel vore af nöden, men
att, hvad beträffade den för Vaxholm Oskar Fredriksborgs försvarsområde
erforderliga materielen, väl kostnaden derför uppgifvits, men ej
materielens beskaffenhet.

Anslag för
tillämpning
af nya värnpligtslagens

föreskrifter.

[14.]

Anslag till
fästnmgsartillerimateriel.

[15.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Med anledning deraf hade han nu lemnat redogörelse för den
materiel, som enligt 1878 års befästningskomités betänkande ansetts
vara för berörda fästningar erforderlig; och uppginge kostnaden härför,
såsom af statsrådsprotokollet inhemtas å sid. 46, till 1,810,357 kronor,
hvartill komme för redan befintliga pjeser, erforderlig tillökning af
ammunition samt anskaffning af en del laddtyg och tillbehör ett
belopp af 259,674 kronor, eller eu sammanlagd kostnad af 2,070,031
kronor.

Sedan generalfälttygmästaren vidare redogjort för den materiel, som
för hvar och en af berörda trenne fästningar anskaffats eller komme
att år 1890 anskaffas, samt, hvad anginge beloppet af beviljade medel,
erinrat, att hittills tillgodokommit eller beviljats:

för Karlsborg ....................................................................... kr. 925,000: —•

för Vaxholm Oskar Fredriksborg ................................... )) 100,000: —

och för Oskars-Värnslinierna ........................................... » 50,000: —

eller tillsammans ................................................................... kr. 1,075,000: —

utaf det belopp, stort 5,949,031 kronor, hvartill kostnaden för dels
erforderlig tillökning af bestyckningen å de år 1878 färdiga delarne
af Karlsborgs fästning och å Vaxholm Oskar Fredriksborg med dess
försvarsområde samt dels ny bestyckning å Oskarsvärns-linierna beräknats
uppgå, hade generalfälttygmästaren, då enligt hans åsigt de
flera gånger upprepade skäl, som talade för ett påskyndadt anskaffande
af den för ifrågavarande fästningar erforderliga bestycka ngsmaterielen,
fortfarande egde giltighet, föreslagit Kongl. Maj:t att af Riksdagen
äska till bestyckning:

å Karlsborg ................................................................................ kr. 100,000: —

å Vaxholm Oskar Fredriksborg........................................... » 200,000: —

och å Oskars-Värnslinierna...................................................... » 100,000: —

Summa kr. 400,000: —

tilläggande han dervid, att, om denna summa beviljades, visserligen
någon förbättring komme att inträda uti bestyckningsförhållandena på
de trenne fästningarne, men att deras försvarbarhet uti artilleristiskt
hänseende fortfarande dock blefve ganska otillfredsställande, enär ännu
saknades, vid Karlsborgs fästning ett större antal af de erforderliga
17 och 12 cm. kanonerna, vid Vaxholm Oskar Fredriksborg erforderliga
kastpjeser och kulsprutor samt för Oskarsvärns-linierna en stor
del af bestyckningen och ammunitionsutrustningen.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t hade departementschefen
tillstyrkt hvad generalfältygmästaren föreslagit beträffande Karls -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

borgs bestyckning, dervid departementschefen tillagt att, då hela kostnaden
för denna fästnings bestyckande beräknats till 3,618,000 kronor,
och Riksdagen för ändamålet hittills beviljat 925,000 kronor, det lätt
kunde inses, att, med ett jemförelsevis så litet årsanslag som 100,000
kronor, det ännu skulle draga om lång tid, innan bestyckningen å denna
Sveriges centralfästning blifvit bragt i fullständigt skick. Nödvändigheten
att jemväl tillgodose de flera andra behof af krigsmateriel, som
nu förelåge, sy utes emellertid böra föranleda dertill, att i detta afseende
generalfälttygmästarens förslag vunne Kongl. Maj:ts godkännande.

Annorlunda stälde sig deremot, enligt hvad departementschefen
vidare anfört, frågan, i hvad den anginge bestyckningen å Vaxholm
Oskar Fredriksborg och Oskars-Värnslinierna, ty äfven om man bortsåge
från möjligheten af ett direkt mot landet rigtadt krig, kunde nemligen,
under nuvarande förhållanden i Europa, lätt omständigheter inträda,
som innebure eu allvarlig maning för oss att värna vår neutralitet
och sålunda göra ett skyndsamt armerande af dessa fästningar till en
bjudande politisk nödvändighet; och då af de belopp, som för bestyckningen
af desamma beräknats, utgörande för Vaxholm Oskar Fredriksborg
2,070,031 kronor och för Oskars-Värnslinierna 261,000 kronor,
hittills endast beviljats 150,000 kronor, deraf 100,000 kronor för Vaxholm
Oskar Fredriksborg och 50,000 kronor för Oskars-Värnslinierna,
insåges lätt, att det skick, hvari bestyckningen derstädes befunne sig,
vore långt ifrån tillfredsställande.

Krigsstyrelsen hade också måst vara betänkt på att, derest af en
eller annan anledning synnerlig skyndsamhet blefve af nöden, låta,
äfven med fara att i det närmaste på artilleriförsvar blotta landets
centralfästning Kaiisborg, derifrån till de hotade fästningarne förflytta
en mängd artilleripjeser.

Det bristfälliga skick, hvari bestyckningen å nu ifrågavarande befästningar
befunne sig, vore så mycket mera egnadt att af krigsstyrelsen
behjertas, som det af sig sjelft torde vara uppenbart, att, om
en hastig armering utaf dessa försvarslinier påfordrades, det för närvarande
med hänsigt till mängden af pjeser, som måste anskaffas, icke
ens vore möjligt att, frånsedt nyssnämnda nödfallsutväg, hvilken i
hvarje fall icke kunde vid fara för direkt mot landet rigtadt krig användas,
äfven med uppbjudande af alla krafter och anlitande af de rikhaltigaste
anslag inom den korta tid, som för rustningarne kunde
komma att lemnas, bringa dessa befästningar i försvarsgiltigt stånd.

Trots det oroande i dessa förhållanden skulle departementschefen
emellertid, derest han för fyllande af ifrågavarande behof icke haft att
Bih. till Bibel. Prot. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 5

Angående
anslag till
infanteriammunitionsvaqnar.

[16.]

34 Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

hänvisa på andra tillgångar än dem, som vid uppgörande af statsregleringen
vanligen stode Kong]. Maj:t till buds, icke tilltrott sig att för
nu ifrågavarande anskaffning tillstyrka äskandet utaf Riksdagen af större
anslag än 100,000 kronor; men då, vid pröfning af den för Kong!.
Maj:t framlagda beräkning öfver tillgångarne för 1891 års statsreglering,
ett större belopp än vanligt funnits kunna disponeras för tillgodoseende
af landtförsvarets tillfälliga behof, kunde någon tvekan icke bos
honom råda derom, att den ökade tillgång, som sålunda finge för landtförsvaret
tagas i anspråk, borde uteslutande afses för anskaffande af
artillerimateriel för Vaxholm Oskar Fredriksborg och Oskars-Värnslinierna.

Departementschefen funne alltså för detta ändamål böra äskas

1.100.000 kronor; och då bestyckningen å Oskars-Värnslinierna kunde i
det närmaste bringas i fullständigt skick med en summa af 200,000
kronor, borde af anslagsbeloppet nämnda summa afses för dessa befästningar,
och återstoden för Vaxholm Oskar Fredriksborg.

Då senast församlade Riksdag för ifrågavarande ändamål anslagit

100.000 kronor, och föregående Riksdagar för samma ändamål 50,000
kronor, skulle utskottet icke ansett lämpligt att under vanliga förhållanden
för ändamålet föreslå högre belopp än 100,000 kronor; men då
för närvarande statens inkomster torde kunna lemna tillgång till en
något större anskaffning för bestyckningen å våra fästningar, har utskottet,
velat tillstyrka att, i enlighet med generalfälttygmästarens förslag,
för ifrågavarande anskaffning måtte anvisas 400,000 kronor, men
ansett att deraf lämpligen böra anslås: till bestyckning å Karlsborg

100,000 å kronor, Vaxholm—Oscar-Fredriksborg 100,000 kronor samt
å Oscars-Värnslinierna 200,000 kronor, med hvilket belopp bestyckningen
å sistnämnda befästningar, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemta^,
skulle kunna i det närmaste bringas i fullständigt skick.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må till anskaffning af fästningsartillerimateriel
på extra stat för år 1891 anvisa ett
belopp af 400,000 kronor.

18:o. Till fortsatt anskaffande af nya och ändring af äldre infanteriammunitionsvagnar
med tillhörande utredning har Kong!. Maj:t för år
1891 äskat ett extra anslag af 30,000 kronor.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet (sid. 50) erinras, hade af det
belopp, 239,112 kronor, som beräknats erforderligt för förändring utaf

Statsutskottets Utlåtande N-.o 5.

äldre infanteriammunitionsvagnar för ammunitionskolonnerna och dessas
förseende med rid-, anspanns- och stallpersedlar m. m. äfvensom för
anskaffning af nya tvåspända infanteriammunitionsvagnar med tillhörande
utredning att tilldelas stridsträngen vid infanteriet och kavalleriet,
hittills af Riksdagen beviljats 130,000 kronor, hvadan sålunda ett belopp
af 109,112 kronor ännu vore behöflig! för nämnda arbetens utförande.

Då Riksdagen under åren 1888 och 1889 för ändamålet anvisat
endast 20,000 kronor, och något skäl för en mera påskyndad anskaffning
nu icke uppgifvits, får utskottet hemställa,

att till fortsatt nyanskaffning och förändring af
infanteriammunitionsvagnar ett extra anslag af 20,000
kronor må för år 1891 anvisas.

19:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen af det redan Angående
beviljade anslaget till förändring af arméns nuvarande gevär till vapen ^näring af
af liten kaliber måtte på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp af arméns gevär.

400.000 kronor. [!?•]

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Magt har departementschefen
anfört, att — sedan Riksdagen sistlidet år för förändring af arméns
nuvarande gevär till vapen af liten kaliber, enligt den modell,

som af Kongl. Maj:t kunde varda faststäld, beviljat en summa af

1.668.000 kronor och deraf på extra stat för innevarande år anvisat

300.000 kronor — de anordningar vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken,
som för gevärsförändringen och tillverkningen af ny
ammunition befunnits nödvändiga och till hvilkas utförande en del af
de för gevärsförändringen beviljade medel beräknats skola utgå, under
loppet af innevarande år komme att varda i det närmaste fullbordade
och att sålunda gevärsfaktoriet blefve i tillfälle att redan år 1891 betydligt
utvidga sin verksamhet.

Departementschefen, som erinrat om att han redan, då frågan om
anslag till den år 1889 beslutade förändringen af arméns nuvarande
gevär först understäldes Kongl. Maj:ts pröfning, framhållit nödvändigheten
deraf, att den så vigtiga förändringen snarast möjligt måtte
genomföras och att såsom följd deraf de erforderliga anslagen ej bestämdes
till för små belopp, har vidare meddelat, att Kongl. Maj:t den
23 december 1889 fastställ ny gevärsmodell att med den deraf betingade
ammunition vid ifrågavarande arbetens utförande lända till efterrättelse.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
anslag till
byggnader å
Karlsborg.
[18-]

Då, såsom af statsrådsprotokollet inhemtats, de anordningar vid
gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken, som för gevärsförändringen
funnits nödvändiga, under loppet af innevarande år komma att blifva
i det närmaste fullbordade, så att gevärsfaktoriet blir i stånd att nästkommande
år betydligt utvidga sin verksamhet, samt den nya gevärsmodellen
numera blifvit af Kongl. Maj:t faststäld, har utskottet funnit
skäl vara för handen, att för år 1891 anvisas något högre belopp än
för innevarande år beviljats. Utskottet har derför ansett sig böra tillstyrka
bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning och får alltså
hemställa,

att till förändring af arméns nuvarande gevär
till vapen af liten kaliber ett belopp af 400,000 kronor
må på extra stat för år 1891 anvisas.

20:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till byggnader
å Karlsborg å extra stat bevilja 140,110 kronor och deraf för år
1891 anvisa 46,000 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, hade med anledning
af den anskaffning af fästnings- och positionsartillerimateriel, som före
år 1883 egt rum, brist på utrymme för förvaring af dylik materiel
uppstått å vederbörliga fästningsorter, och då således ökadt förrådsutrymme
måst beredas, hade Kongl. Maj: t den 5 oktober 1883 af reservationerna
å anslaget till artilleriet anvisat nödiga medel för uppförande
vid Karlsborg af ett förrådsskjul af sten.

Sedan ifrågavarande förrådshus blifvit färdigt och materielen deri
inrymd, hade emellertid dels nya fästningspjeser tillkommit och flera
ammunitionskolonner iordningstälts, dels ock en mängd nya fältkanoner
med tillhörande fordon och utredning blifvit anskaffade och till vederbörande
artilleristationer öfverlemnade. På sätt generalfälttygmästare!!
anmält, hade genom sistnämnda anskaffning den största svårighet, att
ej säga omöjlighet, uppstått att vid respektive artilleriregementens stationer
förvara den förut begagnade 8 och 10 cm. framladdningsmaterielen;
hvarför ock denna måst från Göteborg, Kristianstad och Landskrona
förflyttas till Karlsborg, der densamma på ett trångt och olämpligt
sätt förvarades. Då sistnämnda materiel, ehuru ej fullt tidsenlig, dock
vore i ett ganska godt skick och, i händelse af behof, kunde begagnas
dels vid fästningars försvar och dels i tillfälliga positioner, så borde
densamma, enligt generalfälttygmästarens förmenande, allra helst till -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

gång funnes å eu mängd dels apterad och dels oapterad ammunition,
förvaras inom lämpliga lokaler.

Dessutom måste, utöfver vid Karlsborg redan befintliga ammunitionskolonner
med tillhörande utredning, derstädes jemväl uppställas
ännu flera dylika kolonner i den mån de blefve färdiga, men äfven
härför saknades nödigt utrymme.

Elt nytt förrådsskjul till förvarande af artillerimateriel in. in. vore
derför enligt generalfälttygmästarens åsigt af nöden vid Karlsborg, och
hade generalfälttygmästaren af sådan anledning uppgjort ritning och
kostnadsförslag till ett dylikt skjul utaf sten, och slutade detsamma å
ett belopp af 64,000 kronor.

Denna byggnad vore emellertid icke den enda, som erfordrades å
Karlsborg.

På grund af Karlsborgs egenskap af förrådsfästning och befintligheten
derstädes af såväl fästnings- som positions- och fältartillerimateriel
vore vidare, enligt generalfälttygmästarens åsigt, oundgängligen
nödvändigt, att aptering af all slags ammunition kunde derstädes utföras,
hvilket emellertid under nuvarande förhållanden vore overkställbart
af brist på ett ordentligt inrättadt artillerilaboratorium.

För närvarande funnes nemligen intet annat laboratorium än en
äldre, trång och förfallen träbyggnad, som ej förtjenade iståndsättas,
och som, till följd af sitt läge på eu holme (Lindön) i Vettern, emellanåt,
då storm och isgång lade hinder i vägen för den till laboratoriiarbeten
afsedda personalens förflyttning emellan fastlandet och holmen,
icke kunde för sitt ändamål användas.

Ett tidsenligt artillerilaboratorium för fredsbruk borde således anskaffas
för Karlsborgs fästning, och hade generalfälttygmästaren i anledning
deraf gått i författning om ritningars och kostnadsförslags
uppgörande.

Enligt det uppgjorda förslaget skulle, på sätt generalfälttygmästaren
vidare anmält, till vinnande af större trygghet mot olyckshändelse
de erforderliga lokalerna för artillerilaboratoriet förläggas i fyra skilda
byggnader, hvilkas uppförande betingade en kostnad af tillsammans
52,900 kronor, hvartill komme för maskiner in. m. till laboratoriets
igångsättande ett belopp af 23,210 kronor.

Hela kostnaden för åstadkommande af ett fullständigt artillerilaboratorium
å Karlsborg skulle alltså uppgå till 76,110 kronor och sålunda
för båda ifrågavarande byggnader tillsammans erfordras 140,110 kronor.

Af detta belopp, som, enligt departementschefens åsigt och i en -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
omslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

[19-]

lighet med livad generalfälttygmästare!! föreslagit, lämpligen kunde fördelas
på trenne år, borde under år 1891 utgå 46,000 kronor.

Såsom af statsrådsprotokollet inhemtats, är det till uppförande föreslagna
förrådsskjulet afsedt hufvudsakligen till bättre förvaring än nu
tillgängliga af visserligen användbar, men ej fullt tidsenlig artillerimateriel.
Utskottet har derför ansett denna byggnad mindre nödig,
helst som med den mängd byggnader, som finnas inom Karlsborgs
fästningsområde, svårighet icke lärer vara för handen att på annat
sätt utan nybyggnad bereda lämpligare plats för berörda materiel.

Hvad åter beträffar de för inrättande af ett nytt artillerilaboratorium
föreslagna nya byggnaderna, har utskottet ansett sig icke heller
böra tillstyrka förslaget derom. De extra anslagen under denna hufvudtitel
komma nemligen, vid bifall till hvad utskottet för vigtigare försvarsändamål
här ofvan föreslagit och här nedan vill föreslå, att betydligt
ökas, hvarför med ifrågavarande nybyggnad lämpligen torde
tills vidare böra anstå.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.

Fortifikationsbehof.

21:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till fortsättande
af befästningsarbetena vid Karlsborgs hufvudfästning och å, Vaberget
på extra stat för år 1891 bevilja ett belopp af 150,000 kronor.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 75) har herr
J. Bratt på anförda skäl hemstält, att Riksdagen till fortsättande af Karlsborgs
fästningsbyggnad måtte för år 1891 bevilja på extra stat samma
belopp, som af chefen för fortifikationen blifvit föreslaget, eller 200,000
kronor.

Då Riksdagen åren 1888 och 1889 för ifrågavarande ändamål beviljat,
ett belopp, enahanda med hvad Kongl. Maj:t nu äskat, finner
utskottet icke skäl att biträda motionärens förslag, utan får hemställa,

att Riksdagen må till fortsättande af befästningsarbetena
vid Karlsborgs hufvudfästning och å Vaberget
på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp
af 150,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N-.o 5.

22:o. Till uppförande af ett batteri för tre stycken snabb eldskanoner
ä Kungsholrns fästning bär Kong!. Maj:t å extra stat för år 1891 äskat
54,500 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Magt har departementschefen,
såsom af statsrådsprotokollet (sid. 56) inhemtas, erinrat, att
Kongl. Maj:t, sedan ej mindre öfverkommendanten i Karlskrona samt
armé- och marinförvaltningarne än äfven den år 1876 tillsatta befästningskomité
hemstält, att för de uti den faststälda bestyckningsplanen
för Kungsholrns fästning af den 8 januari 1877 till bevakning af minlinierna
i stora inloppet afsedda 12 stycken pjeser plats måtte beredas
genom anläggande af ett jordbatteri å linien III, genom bref af den
13 augusti 1880 anbefalt chefen för fortifikationen att inkomma med
förslag till detta batteri; att Kongl. Maj:t emellertid, i betraktande af
de för statsregleringen år 1882 påräkneliga tillgångar, icke kunnat bifalla
chefens för fortifikationen med anledning af nämnda bref gjorda
framställning angående hemställan till Riksdagen om det nödiga anslagsbeloppets
beviljande; att chefen för fortifikationen sedermera tvenne
gånger, genom skrifvelser af den 16 november 1881 samt den 12 november
1884, upprepat sin anmälan om ifrågavarande anslagsbehof,
som enligt sist uppgjorda kostnadsförslag utgjorde 70,000 kronor, utan
att denna anmälan kunnat föranleda till någon åtgärd, samt att bemälde
chef nu genom skrifvelse åt den 13 november 1889 å nyo framhållit
angelägenheten af denna saks ordnande och dervid åberopat de
skäl, som han i föregående skrifvelser anfört.

Detta batteri utgjorde, enligt hvad chefen för fortifikationen redan
förut yttrat, ett nödvändigt tillägg till försvaret af minlinierna i inloppet.
Det vore nemligen att motse, att eu fiende, som sökte tränga sig fram
genom detta pass, skulle förbereda sitt anfall med de stora fartygen
medelst utsändande af ett antal mindre minbåtar och ångbarkasser, med
uppdrag att med alla de medel, tekniken erbjöde, söka undanrödja våra
minor eller genom starkt laddade kontraminor sönderspränga dem och
sålunda bereda ett rent farvatten för de större fartygen. Sådana mindre
ångslupar komme företrädesvis att utsändas nattetid eller i skymningen
och skulle derför ej blifva lätta att träffa med fästningens
gröfre kanoner, hvilkas stora och dyra projektiler ej heller voro behöfliga
för beskjutning af dylika små, svagt byggda båtar. Till deras
förjagande behöfdes företrädesvis kanoner med mindre kaliber men
stor träffsäkerhet och någorlunda hastig eldgifning. I samma män
som konsten att anfalla och förstöra minspärrningar utvecklats, hade
det ock blifvit allt mera angeläget, att anordningarne till dessas be -

Angäende
anslag till
befästningar
vid Karlskrona.

[20.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

vakning och försvar måste vara fullständiga och effektiva. Batteriets
anläggning vore derför nu mera än någonsin en tvingande nödvändighet,
för så vidt minförsvaret i stora inloppet skulle kunna anses
nöjaktigt tryggadt.

Med fäst afseende dels på anfallsartilleriets ökade förstörelsekraft
mot kanoner och manskap på öppna vallgångar, dels på användande af
de mera fulländade, snabbskjutande småkanoner, som den nyare artilleritekniken
vetat åstadkomma, hade chefen för fortifikationen emellertid,
enligt hvad han anmäler, ansett sig böra låta å nyo omarbeta det ursprungliga
förslaget, sedan han först inhemtat marinförvaltningens yttrande
om den kanoncert, som, enligt dess åsigt, numera borde afses
för detta batteri; och då, enligt nämnda yttrande, derstädes borde
lämpligen uppställas minst trenne stycken 57 man. snabbeldskanoner,
hade chefen för fortifikationen låtit omkonstruera batteriet för sådana
pjeser och till nämnda antal, afsedda att uppställas uti murade brunnar
under ett vridbart, lätt pansartak till skydd emot granatsplitter och
möjligen äfven projektiler af mindre kalibrar.

För sådana bepansringar funnes visserligen, fortsatte chefen för
fortifikationen, åtskilliga utländska modeller och äfven prisuppgifter.
Men då den lättare beskaffenheten af detta slags pansar i förening
med den inhemska jernindustriens utveckling under senare år synts
honom möjliggöra deras tillverkning äfven inom landet, hade han, i
och för kostnadsberäkningen, med förfrågningar vändt sig till ett af
våra större jernverk. Då emellertid utarbetandet af förslagsritningar
och kostnadsberäkningar till dessa för vår jernindustri hittills främmande
konstruktioner kräfde icke ringa tid, förmälde han sig icke för närvarande
vara i tillfälle att inför Kongl. Maj:t uppgifva kostnaden för
denna del af det ifrågavarande batteriet.

Chefen för fortifikationen ansåge dock, att vare sig dessa »pansarlavetter»
komma att tillverkas inom eller utom landet, de dock, då
kanoncerten och deras allmänna karakter vore gifven, icke kunna blifva
så skiljaktiga i detaljerna, att icke beräkningarne af de för batteriet
erforderliga jord- och murmassor kunde verkställas och arbetet med
dessas uppförande påbörjas. De kostnadsberäkningar öfver sistnämnda
arbeten, som chefen för fortifikationen med anledning deraf låtit anställa,
slutade på en summa af 54,500 kronor.

Denna framställning hade departementschefen funnit väl grundad
och derför till densamma tillstyrkt bifall.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet, som vunnit

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

upplysning, att anbud å ifrågavarande pansarlavetter erhållits å 15,000
kronor för hvarje lavett, hemställa,

att Riksdagen må till uppförande af ett batteri
för tre stycken snabbeldskanoner å Ivungsholms fästning
på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp af
54,500 kronor.

23:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till anskaffning
och komplettering af fälttåg eniör materiel på extra stat bevilja 92,200 kronor
och deraf för år 1891 anvisa 40,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas (sid. 58 och 59), att departementschefen
vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t erinrat, att
Kongl. Maj:t, på grund af chefens för fortifikationen derom gjorda
hemställan och kostnadsberäkning, föreslagit 1889 års riksdag att för
ifrågavarande ändamål bevilja 132,200 kronor och deraf på extra stat
för år 1890 anvisa 44,000 kronor. Riksdagen, som förklarade sig
icke anse lämpligt, att denna nya anskaffning beslutades i den omfattning,
att för dess fullbordande skulle kräfvas beviljande af anslagsbelopp
under tre år, hade emellertid endast på det sätt bifallit den
gjorda framställningen, att till anskaffning af dylik materiel för år 1890
anvisats ett extra anslag af 40,000 kronor.

Departementschefen har derefter anfört, att chefen för fortifikationen
nu å nyo återupptagit frågan om anskaffande af fältingeniörmateriel,
hvarvid han förmält, att han fortfarande ansåg det vara med
stor risk förenadt att till krigsberedelsen uppskjuta anskaffningen af
ifrågavarande för ingeniörtruppernas fältutrustning oumbärliga materiel
och i sammanhang dermed påpekat att endast derigenom att visshet
erhölles om beviljandet af hela den återstående kostnadssumman 92,000
kronor, de för tillverkningen behöfliga råmaterialierna kunna uppköpas
till de pris, som i kostnadsberäkningarna äro upptagna.

Med gillande af hvad chefen för fortifikationen i ämnet yttrat, hade
departementschefen tillstyrkt dennes hemställan.

Utskottet finner äfven beträffande Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning
gällande hvad Riksdagen, i enlighet med utskottets tillstyrkan,
angående Kongl. Maj:ts framställning i ämnet till 1889 års riksmöte
yttrade, eller att, medan ännu anskaffningar för försvaret pågå i följd
af redan fattade beslut och då andra långt vigtigare än den ifrågavarande
blifvit föreslagna, det icke kunde anses lämpligt, att denna nya
anskaffning beslutades i den omfattning, att för dess fullbordande skulle
Bill. till Riksd. Prat. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 3 Iläft. 6

Angående
anslag Ull
fältingeniörmateriel.

[21.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Angående
anslag till
reseunderstöd
åt
officerare,
m. fl.

[22.]

Angående
anslag till
topografiska
arbeten.

[23.]

kräfvas beviljande af jemförelsevis betydande anslagsbelopp under tre
år. Utskottet har derför endast velat tillstyrka, att för år 1891 må
för ändamålet anvisas enahanda belopp, som för år 1890 anslagits, eller
40,000 kronor, och får alltså hemställa,

att till anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel
ett extra anslag af 40,000 kronor må
för år 1891 anvisas.

Diverse behof.

24:o. Till reseunderstöd åt officerare och intendentur tjenstemän har
Kongl. Maj:t för år 1890 äskat ett extra anslag till lika belopp, som
från och med år 1885 derför utgått, eller 9,000 kronor, med rättighet
för Kongl. Maj:t, att få under ett följande år använda hvad af anslaget
kunde under året besparas; och hemställer utskottet,

att Riksdagen må till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän på extra stat för år 1891
anvisa ett anslag af 9,000 kronor, med rättighet för
Kongl. Maj:t att få under ett följande år använda
hvad af anslaget kan under året besparas.

25:o. Till fortsättande af generalstabens topografiska arbeten har
Kongl. Maj:t, för år 1891 äskat ett extra anslag af 90,000 kronor.

Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, har chefen för topografiska
afdelningen i skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anmälan om ifrågavarande
anslagsbehof, till en början erinrat, att årsanslaget till fortsättande af
generalstabens topografiska arbeten åren 1876 och 1877 utgått med
75,000 kronor, sistnämnda år höjts till 90,000 kronor, men af 1879
års Riksdag minskats till 60,000 kronor, med hvilket belopp det derefter
årligen utgått, att med anledning af ett af kommissionen för de
allmänna kartarbetena utarbetadt förslag, afseende bland annat att
sammanslå de förut särskilda anslagen till det topografiska och de ekonomiska
kartverken, Kongl. Majd till 1885 års Riksdag aflåtit förslag
om förändrade bestämmelser för bearbetandet af rikets kartverk och
om beviljande för detta ändamål af 190,000 kronor; att Riksdagen
icke bifallit detta förslag, men beviljat för de ekonomiska kartarbetena,

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

förutom de på ordinarie stat uppförda 6,000 kronor, i tvenne anslag
tillsammans 76,000 kronor, med förklarande tillika, att möjligen uppstående
behållningar å båda dessa anslag finge användas till bestridande
af utgifter för det topografiska kartverket, hvars årsanslag bestämdes
till den förutvarande siffran, 60,000 kronor, vid hvilken det
allt sedan fortfarande förblifvit, att såväl cheferna för topografiska corpsen
och generalstabens topografiska afdelning som de för kartfrågans
utredning tillsatta komitier och kommissionen för de allmänna kartarbetena
enstämmigt vitsordat, att landets behof af topografiska kartor
icke inom rimlig tid kunde fyllas utan ökande af det nu utgående årsanslaget
till det topografiska kartverket.

Rörande af honom anförda skäl för den nu ifrågasatta förhöjningen,
tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 62—63.
Totalkostnaden för hvarje å karta lagd qvadratmil stälde sig större,
i samma mån anslaget minskades, eller med andra ord den årliga
arbetsprodukten, för så vidt den funne sitt uttryck i storleken af det
område, öfver hvilket topografisk karta årligen kunde läggas under
pressen, minskades icke i samma förhållande som årsanslaget, så att
man vid nedsättning med t. ex. V3 af förut utgående anslag erhölle
Va mindre yta offentliggjord karta, utan arbetsprodukten reducerades i
ett vida ofördelaktigare förhållande.

Sålunda vore att motse, att den årliga under fältmätningen i skalan
1 : 50,000 erhållna arbetsprodukten, som under åren 1878 och 1879
med ett anslag af 90,000 kronor utgjort i medeltal 34,4 qvadratnymil
och under åren 1880 — 1889 med ett anslag af 60,000 kronor — samt
med användande af de betydliga besparingar, i medeltal 15,000 kronor
årligen, som blifvit å de ekonomiska kartverken beredda och med
Kongl. Maj:ts och Riksdagens begifvande användts för det topografiska
— med yttersta svårighet kunnat uppbringas till 22,9 qvadratnymil,
skulle, derest de tillgängliga medlen blefve inskränkta till det nu utgående
anslaget, 60,000 kronor, ytterligare undergå en högst betydlig
reduktion, och kartverkets fullbordande för den skull framskjutas till en
aflägsen tidpunkt; varande i detta afseende beräknadt, på grund af
kalkyler med ofvannämnda arbetsprodukt till utgångspunkt, att med
ett årsanslag af 90,000 kronor den ännu återstående topografiska kartläggningen
af landet skulle kunna fullbordas inom ungefär 30 år,
under det att, derest i likhet med föregående 8 år 75,000 kronor
komme att för framtiden stå till topografiska kartverkets förfogande,
dertill skulle åtgå 45 år och med endast 60,000 kronors årsinkomst
öfver 60 år.

Statsutskottets Utlåtande N-.o 5.

De förut nämnda stora besparingarne å de ekonomiska kartverkens
anslag kunde emellertid, enligt chefens för topografiska afdelningen
förmenande, ej framgent i samma omfång beredas, på skäl,
som i statsrådsprotokollet äro anförda å sid. 64 och 65.

Det topografiska kartverket komme således att för framtiden nästan
uteslutande vara hänvisadt till sitt eget arbetsanslag, som med
anledning af de anmärkta förhållandena faktiskt komme att uppgå till
omkring 20 procent lägre belopp än under senast förflutna 8 år; och
att denna reduktion till allra största delen komme att drabba arbetsanslagets
enda hastigt variabla faktor, anslaget till fältmätningarne,
eller med andra ord den årliga vinsten i kartlagdt område, vore, enligt
chefens för topografiska afdelningen mening, uppenbart.

Vidare hade chefen för topografiska afdelningen omförmält, att
eu del arbeten hittills måst ligga nere på grund af anslagets otillräcklighet,
och Indika icke allt framgent kunde undanskjutas, hvarjemte han
äfven framhållit åtskilliga andra faktorer, som för framtiden komme
att verka inskränkande å den till fältmätning disponibla delen af anslaget.

Departementschefen, som i likhet med chefen för generalstaben
funnit skäl instämma uti hvad chefen för topografiska afdelningen sålunda
anfört och yttrat, har för egen del framhållit dels betydelsen
för landets så väl krigsstyrelse som administration i allmänhet af goda
kartor, deras vigt för uppgörandet af planer för allmänna arbeten
samt för Sveriges »geologiska undersökning)) och den geografiska vetenskapen
i allmänhet, dels betonat att ännu i dag hälften af Sveriges
areal icke vore ordentligt kartlagd, att vi i detta afseende stode efter
nästan hela det civiliserade Europa, samt att, så vidt det vore honom
bekant, intet annat land med ordnade statsförhållanden bearbetade sitt
kartverk med så litet anslag som Sverige.

Då, enligt hvad sålunda blifvit upplyst, landets topografiska kartläggning,
som är af vigt icke blott för militära utan ock för andra allmännyttiga
ändamål, med årsanslag af 60,000 kronor icke skall kunna
vara fullbordad förr än om 60 år, men med årsanslag af 75,000 kronor
medhinnas på 45 år och med årsanslag af 90,000 kronor afslutas
på 30 år, har utskottet ansett nu utgående anslagsbelopp 60,000 kronor
skäligen böra något förhöjas samt lämpligen bestämmas till 75,000
kronor. Enligt utskottets mening torde den för landets topografiska
kartläggning med sådant årsanslag erforderliga tidsrymden af 45 år,
utan att öfriga nödiga kartarbeten, såsom revidering af äldre kartblad
m. m., eftersättas, kunna än ytterligare förkortas genom användande

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

af de besparingar, som å anslaget till det ekonomiska kartverket kunna
vinnas, äfven om dessa icke må kunna erhållas i den omfattning, som
hittills varit möjligt.

Utskottet hemställer derför,

att till fortsättande af generalstabens topografiska
arbeten ett belopp af 75,000 kronor må på extra stat
för år 1891 anvisas.

26:o. Till skarpskytteväsendefs och skjutskicklighetens befrämjande har Angående
Kongl. Maj:t för år 1891 äskat ett extra anslag af 30,000 kronor, eller ffl-pitgUelika
belopp, som i nu gällande riksstat finnes för ändamålet anvisadt. väsendets

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:r 136) hafva herr m''

E. Nilson och herr J. Bratt på anförda skäl föreslagit, att Riksdagen för [24.]
år 1891 måtte bevilja ett anslag af 60,000 kronor, att af Kongh Maj:t
användas till skjutskicklighetens befrämjande bland Sveriges frivilliga
skyttar.

Utskottet, som icke finner skäl, att för ifrågavarande ändamål anvisas
högre belopp än hvad derför nu utgår, får hemställa,

att till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande ett extra anslag af 30,000 kronor
må för år 1891 anvisas.

Stockholm den 7 mars 1890.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Reservationer:

vid punkten 5:o (angående aflöning åt fördelningsintendeuter och
deras skrifbiträden):

af herr vice talmannen L. O. Larsson;

af herrar L. Jönsson, S. Nilsson, P. Pehrsson, A. Persson, N. Petersson,
J. Jonsson, A. P. Danielson, J. Anderson, H. Andersson, Odell och
A. Petersson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag i ämnet
bort på följande sätt affattas:

»Då Kong!. Maj:ts förevarande framställning är väsentligen öfverensstämmande
med dem, som i detta ämne vid flere, senast vid 1884
och 1885 årens, riksdagar af Kong!. Maj:t framlagts, men dessa icke
vunnit Riksdagens bifall och några nya skäl utöfver dem, som redan
varit af Riksdagen pröfvade, icke blifvit framhållna, har utskottet ansett
sig icke kunna tillstyrka bifall till framställningen, i synnerhet
som fortfarande torde kunna ifrågasättas, huru vida inrättandet af ifrågavarande
befattningar skall åstadkomma en förbättring i intendenturen, stor
nog att motsvara de ökade utgifter, som deraf skulle blifva en följd,
utgifter, hvilka genom beredande af ersättning för talrika och vidsträckta
tjensteresor sannolikt skulle betydligt öfverstiga hvad till
aflöning åt de nya tjenstemännen och deras skrifbiträden beräknats.
Svårligen torde också af fördelningsintendenterna kunna väntas någon
större kännedom om orternas pris å förnödenheter och dylikt än
den regementsintendenterna hvar i sin ort redan ega; och säkerligen
vore det att befara, att den enhet i förvaltningen, som nu genom
arméförvaltningens intendentsdepartement åvägabringas, med den föreslagna
nya organisationen blefve splittrad, och kontrollen öfver det
hela derigenom minskad.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att hvarken Kongl. Maj:ts förevarande framställning
eller den af friherre Leijonhufvud i ämnet väckta
motionen må af Riksdagen bifallas.»

vid punkten 7:o (angående anslag till en andra trängbataljon):

af herr vice talmannen L. O. Larsson;

af herrar L. Jönsson, S. Nilsson, P. Pehrsson, A. Persson, N. Petersson,
J. Jonsson, A. P. Danielson, J. Anderson, H. Andersson, Odell och

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

A. Petersson, hvilka yrkat, att utskottets yttrande och förslag i frågan
bort hafva följande lydelse och innehåll:

»Kong!. Maj ds förslag om uppsättande af en andra trängbataljon
liar utskottet ansett icke heller böra af denna Riksdag bifallas. Då
nemligen en del af den svenska jorden ensam icke blott är betungad
med en dryg anpart af försvaret utan dessutom måste bära direkta, ursprungligen
af försvaret föranledda, sekelgamla skattebördor, är utskottet
af den mening, att aflyftande! af dessa bördor rättvisligen bör
föregå beviljande af nya betydande anslag, sådana som det nu äskade,
till genomförande af vidlyftiga och dyrbara partiella organisationer för
försvaret. För hvarje gång alltså Riksdagen beviljar anslag till dylika
organisationer inom hären, synes lösningen af den för landets modernäring
djupt ingripande skattefrågan blifva än ytterligare undanskjuten.
Med afseende derå att redan mer än en tredjedel af budgetens inkomster,
eller omkring 30 millioner kronor, indelningsverket oberäknadt,
åtgår för försvaret, torde dessutom kunna ifrågasättas, om icke
hvad landet redan offrar för försvaret må kunna anses tillräckligt; och
om försvaret ändock må anses bristfälligt, torde vid sådant förhållande
orsaken dertill icke böra tillskrifvas Riksdagen.

Till detta kommer, att den redan befintliga trängbataljonen, hvilken,
efter hvad utskottet förnummit, haft svårighet att hålla sig fulltalig,
blifvit så nyligen inrättad, att tillräcklig erfarenhet näppeligen torde
deraf hafva vunnits om huru trängväsendet i vårt land bör bäst ordnas
eller utvidgas.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.»

vid punkten 9:o (angående aflöning till stamtrupp vid Hallands
bataljon):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, friherre B. A. Leijonhufvud,
II. P. P. Tamm, E. V. R. L. Königsfeldt, grefve E. C. A. Piper,
F. Boström, P. J. von Éhrenheim, V. IT. Ekeman, R. G. von Hedenberg,
R. Bohnstedt och C. W. von Schulzenheim, hvilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka, att Kong]. Maj ds framställning i ämnet måtte af Riksdagen
bifallas;

vid punkten ll:o mom. a) och b) (angående ökning i artilleridepartementets
andel i anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet):

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, friherre B. A. Leijonhufvud,
H. P. P. Tamm, E. V. R. L. Königsfeldt, grefve E. C. A. Piper,
F. Boström, P. J. von Ehrenheim, V. N. Ekenman, R. G■ von Hedenberg,
R. Bohnstedt och C. W. von Schulzenheim: »Med tillstyrkande af Kongl.
Maj:ts derom gjorda framställning få vi, som biträdt hvad utskottet
under mom. c) af denna punkt föreslagit, hemställa,

a) att, för beredande af ökad tillgång till bestridande
af de från arméförvaltningens artilleridepartement
utgående kostnader för projektiler, patroner och

, krut m. m., anslaget till försvarsverket till lands i

allmänhet eller arméförvaltningens departement må
höjas med 50,000 kronor;

b) att, vid bifall till hvad vi härnedan under punkt
*13:o föreslå för i mom. a) omförmäldt ändamål anslaget
till försvarsverket till lands i allmänhet eller
arméförvaltningens departement må höjas med 50,000
kronor;

äfvensom

d) att Riksdagen, vid bifall till mom. 6), må medgifva,
att af artilleridepartementets andel utaf anslaget
till försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens
departement må dels under år 1S91
för gäldande af köpeskillingen för Åkers krutbruk
utgå 21,340 kronor, dels ock för framtiden bestridas
kostnaderna för inköp af erforderlig salpeter.

Vid bifall till hvad vi under mom. a) och b) samt utskottet under
mom. c) af denna punkt föreslagit, kommer alltså ifrågavarande anslag,
nu 2,338,600 kronor, att höjas med 130,000 kronor till 2,468,600 kronor»,
vid punkten 13:o (ang. anslag till salpeteruppköp):
af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, friherre B. A. Leijonhufvud,
II. P. P. Tamm, E. V.'' R. L. Königsfeldt, grefve E. C. A. Piper,
F. Boström, P. J. von Ehrenheim, V. H. Ekenman, R. G. von Hedenberg,
R. Bohnstedt och C. W. von Schulzenheim, hvilka anfört och yrkat följande:

»Under hänvisning till hvad vi härofvan underpunkt ll:o föreslagit,
hemställa vi,

att, vid bifall till hvad vi under punkt ll:o mom.
b) och cl) föreslagit anslaget till salpeteruppköp, 50,000
kronor, må ur riksstaten uteslutas.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

vid punkten 11:o (ang. anslag till fästningsartillerimateriel):
af herrar grefve G. Sparre, H. P. P. Tamm, E. V. P. L. Iiönigsfeldt,
E. C. A. Piper, F. Boström och V. N. Ekenman, livilka ansett att
utskottet bort hemställa,

att Riksdagen må för anskaffande af fästningsartillerimateriel
på extra stat för år 1891 bevilja
800,000 kronor och deraf anslå till Karlsborg 100,000
kronor, till Vaxholm—Oscar-Fredriksborg 500,000
kronor och till Oscars-Värnslinierna 200,000 kronor;

vid punkten 20:o (ang. anslag till byggnader å Karlsborg):
af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, friherre B. A. Leijonhufvud,
H. P. P. Tamm, E. V. B. L. König sfel dt, grefve E. C. A. Piper,
F. Boström, P. J. von Ehrenheim, V. N. Ekenman, R. G. von Hedenberg,
R. Bohnstedt och C. W. von Schulzenheim, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Då anskaffning af ifrågavarande byggnader synes utskottet vara
af verkligt behof påkallad och de af generalfälttygmästare!! derför
uppgjorda kostnadsförslagen, hvilka af departementschefen godkänts,
med hänsyn till nödig sparsamhet beräknade, har utskottet ansett sig
böra tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning.
Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må till uppförande af nytt förrådsskjul
vid Karlsborg för förvarande af artillerimateriel
m. m. och af nytt artillerilaboratorium derstädes
bevilja en summa af 140,110 kronor och deraf
på extra stat för år 1891 anvisa 46,000 kronor»;

vid punkten 22:o (ang. anslag till befästningar vid Karlskrona):
af herrar vice talmannen L■ O■ Larsson, L. Jonsson, S. Nilsson,
P. Pehrsson, A. Persson, N. Petersson, J. Jonsson, A. P. Danielson, J.
Anderson, H. Andersson, Odell och A. Petersson, hvilka yrkat, att utskottets
yttrande och förslag bort erhålla följande tydelse:

»Då af statsrådsprotokollet inhemtats, att för de för ifrågavarande
snabbeldsbatteri afsedda bepansringarna ännu icke hunnit utarbetas förslagsritningar
och kostnadsberäkningar samt anbud för utförande af
dessa bepansringar synes hafva infordrats endast från ett jernverk, men
lämpligare måste anses att sådant anbud äfven af andra fabrikanter fått
afgifvas, hemställer utskottet,

Bih. till Rilcsd. Prot. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 3 Haft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas»;

vid punkten 25:o (ang. anslag till topografiska arbeten):
af herrar H. P. P. Tamm och F. Boström, hvilka yrkat, att utskottet
måtte tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag i ämnet;

vid punkten 26:o (ang. anslag till skarpskytteväsendets m. m. befrämjande)
:

af herr C. E. Casparsson;
af herr S. Nilsson.

Herr 0. W. Odelberg har begärt få antecknadt, att han inom utskottet
icke deltagit i förestående liufvudtitels behandling.

Bil. Litt. A.

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1890 års riksstat anslår:

Anvisning i kontant.	Indelning och förlig an på /ö''i Friheter.	dermed jem-visning, •slag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
17,000		__	_	__	_	17,000	—
49,000	-*	—	—			49,000
3,040						3,040
248,555	—	—i—	—		—	248,555	—
142,700	—	—	—	—	—	142,700	—
126,265	—	—	—	—	-—	126,265	—
12,200	—	—	—	—	—	12,200	—
7,350	—	---	—	—	—	7,350	—
30,868	—		—	—	—	30,868	—
25,640	—	—	—		—	25,640	—
79,889	—	—	—	—	—	79,889	—
81,487	—	—	—	—	—	81,487	—
8,500	—	—	—	—	—	8,500	—
2,000	—	—	—		—	2,000	—
19,800	—	—-	--		—	19,800	—
854,294	—	—•	—	—	—	854,294	—
854,294		! —		— \|_	854,294	—

Landtförsvars

Departementschefen................................................• ■

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

__ anslag ..................................................................

Okas med .............................................................

Departementets kommandoexpedition. Anslage

Generalstaben ...........................................................

Arméförvaltningen...................................................

Generalitetsstaten .....................................................

Artilleristaben.............................■_.............................

Öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm........

Kommendantsstaten..................................................

Krigshögskolan .......................................................

Krigsskolan ...........................................................

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlshorg

Militärläkares undervisning...................................

Resestipendium för militärläkare............................

Pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen .....

S:gr

Trp:t

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Litt. A.

riksstatens Fjerde hufvudtitel.

departementet.

Uppföres under benämning:
samt kommandoexpeditionen. Nuvarande

uteslutes.

Förslag till blifvande riksstat:

reservationsanslag........

	Anvisning i kontant.	Indelning och förlig ai på fö Pri heter.	dermed jem-visning, rslag. Ersättningar.	Summa.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
	17,000	—	—	—	——	—	17,000	—
49,000: —
1,250: —	50,250	—	—	—	—	—	50,250	—
	248,555	_	__	_	__	__	248,555	_
	142,700	—	—	—	—	—	142,700	—
	126,265	—	—	—	—	—	126,265	—
	12,200	—	—	—	—	—	12,200	—
	7,350	—	—	—	—	—	7,350	—
	30,868	—	—	—	—	—	30,868	—
	25,640;—		—	—	—	25,640	—
	79,889	—	—	—	—	—	79,889	—
	81,487	—	—	—	—	—	81,487	—
	8,500		—	—		—	8,500	—
	2,000		—	—	—	—	2,000	—
	19,8001—	—	—		—	19,800	—
S:gr	852,504		—	—	——	—	852,504	—
Trp:t	852,504 —	—	—	—		\| 852,504\|—

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1890 års riksstat anslår:
		Indelning	och dermed iem
		förlig anvisning,
Anvisning	i	på förslag.
						Summa.
kontant.
		Friheter.	Ersättningar.
Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
854,294	—	—	—	—	—	854,294
7,100		817,000		693,400		1,517,500
4,177,276			“			4,177,276	—
1,330,000						1,330,000
12,500	—	—	—	—	—	12,500	_
4,000	—	—	—	—	—	4,000	_
1,322,300						1,322,300
6,853,176	—	817,000	—	693,400	—	8,363,576	—
146,345						146,345
186,985	—	—	—	—	—	186,985	_
165,074	—	—	—	—	—	165,074	_
164,489	—	—	—	—	—	164,489	_
140,570	—	—	—	—	—	140,570	—
1,089,566	_	__				1,089,566
103,137	—	—	—	—	—	103,137	_
66,000	—	—	—	—	—	66,000	_
278,920	—	—	—	—	__	278,920	_
82,940	—	—	—	—	—	82,940	—
893,732						893,732
143,792	—	—	—		—	143,792 «	—
11,159,020	—	817,000	—	693,400	--	12,669,420	—

Indelta

Kavalleri- och infanteriregementena......................

Indelta arméns befälsaflöning. Nuvarande belopp
Tillkommer: för beredande åt regementsinten aflöning.

........................................

för inrättande af fem nya 2: dre

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för Roteringsunderstöd,

förslagsanslag..........................

Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar
Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’va Ökas

för aflöning åt sex fördelningsintendenter

Värfvade

Lifgardet till häst.....................................................

Kronprinsens husarregemente ................................

Svea lifgarde.............................................................

Andra lifgardet .......................................................

Vermlands fältjägarecorps. Nuvarande belopp......

Ökas med ...........................................................

Artilleriet, reservationsanslag ..............................

Vaxholms artillericorps, reservationsanslag ............

Marinregementet, reservationsanslag........................

Fortifikationen (derunder reservationsanslag 23,500

Trängen. Nuvarande belopp....................................

Ökas för organisation af en trängbataljon å
hvarjemte rubriken ändras till: Trängen (derVärfvade
garnisonstruppernas rekrytering och afRemontering
och skoning m. m. för värfvade katrängens
hästar, reservationsanslag ....................

Trp:t

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Trp:t

armén.

4,177,276:

deliterna vid indelta armén af dag .

............................................ 5,220: —

bataljonsläkaretjenster ...... 5,100: -— 10,320:

slagsanslag...............................................................

vid indelta kavalleriet, förslagsanslag....................

penöfningar, reservationsanslag. Nuvarande be .

................................................................. 1,322,300:

och sex hos dem anstälda skrifbiträden 17,070: —

armén.

S:gr

140,570: —
180: —

kronor till praktiska öfningar)............................

............................................................. 82,940: —

arlsborg med ....................................... 100,000: —

under reservationsanslag 100,000 kronor).

öning, reservationsanslag .................................

valleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas och

Trp:t

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning kontant.		Indelning ock förlig a på fo Friheter.	dermed jem-n visning, rslag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
852,504	—	—	—		—	852,504	—
7,100	—	817,000	—	693,400	—	1,517,500	—
4,187,596						4,187,596
1,330,000	—	—	—	—	—	1,330,000	—
12,500	—	—	—	—	—	12,500	—
4,000	—	—	—	—	—	4,000	—
1,339,370	—	----	—	—	_	1,339,370	_
6,880,566	—	817,000	—	693,400	—	8,390,966	—
146,345						146,345
186,985	--	—	—	—	—	186,985	_
165,074	—	—	—		—	165,074	—
164,489	—	•--	—	—	—	164,489	—
140,750	_	__	_			140,750
1,089,566	—		—	—	—	1,089,566	_
103,137	—		—	—	—	103,137	—
66,000	—	—	—	—	—	66,000	_
278,920	—	—	—	—	—	278,920	—
182,940	—	—	—	—-	—	182,940	—
893,732	—	—	—	—	—	893,732	—
143,792	—	—	—	—	—	143,792	—
11,294,800	—	817,000j—	693,400	—	12,805,200	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

1890 års riksstat anslår:

Anvisning		Indelning och dermed jem-förlig anvisning, på förslag.	Summa.
kontant.		Friheter.	Ersättningar.
Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
11,159,020 69,220 615,000	—	817,000	—	698,400	—	12,669,420 69,220 615,000	—
1,132,000	—	—	—	—	—	1,132,000	—
5,277,770	—	—	—	—	—	5,277,770	—
199,477						199,477
12,660 31,420 26,644 60,000 1,400,000	—	—	—	—	—	12,660 31,420 26,644 60,000 1,400,000	—
285,000						285,000
2,015,201	—		—	----	—	2,015,201	—
2,338,600	—	—	—	—	—	2,338,600	—
436,583	—				—	436,583	—
205,000	—	—	—	--.	—	205,000	•—
17,980,624	—	817,000	—	693,400	—	19,491,024	—

Lega för hästar till artilleriets, fortifikationstrup
Fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets

slagsanslag.............................................................

Mathållning för manskapet vid garnisonsregemen

Gotlands nationalbeväring. Nuvarande belopp......

Okas med .............................................................

Hallands beväring ...............''.................................

Yesternorrlands beväring..........................................

Aflöning till stamtrupp vid Yesternorrlands batal
Aflöning till stamtrupp vid Blekinge bataljo
Beväringsmanskapets vapenöfningar, förslagsanslag
Tillkommer: för aflöning åt sex fördelningsin anstälda

skrifbiträden .....................

för bestridande af kostnaden för tv

Yolontärskolor, förslagsanslag ...............................

Mate Försvarsverket

till lands i allmänhet eller armé Nuvarande

belopp ................................................

Ökas med .............................................................

Beklädnad och utredning m. m. för indelta infan hästjägarecorps

....................................................

Anskaffande och underhåll af beklädnads-, beväpersedlar
vid det berustade kavalleriet, reserva -

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

	Förslag till blifvande riksstat:
	Anvisning kontant.		Indelning och förlig ai på Friheter.	dermed jem-lvisning, förslag. Ersättningar.	Summa.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Trp:t	11,294,800	_	817,000	_	693,400		12,805,200
pernas och trängens exercis ..................................... fortifikationstruppernas ock trängens hästar, för-	69,220	—	—	—	—	—	69,220
	615,000	—		—	__	_	615,000
tena, förslagsanslag...................................	1,132,000	—	—	—	—	—	1,132,000
S:gr	5,377,950	—	—	—	—	—	5,377,950	—
ringen. ................................................................. 199,477: —
................................................................ 180: —	199,657	—	—	—	___	_	199,657	_
	12,660	—	—	—		—	12,660	_
	31,420	—	—	—	—	_	31,420	_
jon, reservationsanslag ..............................................	26,644	—	--—	—	__	_	26,644
reservationsanslag.......................................................	60.000	—		_	__	_	60,000
Nuvarande belopp............................... 1,400,000: — tendenter och sex hos dem ............................................. 17,070: —
dagars ökad öfningstid...... 72,000: — 89,070: _	1,489,070	_		_			1,489,070
	285,000	—	---	—	---	—	285,000	—
	2,104,451	—	—	—	—	—	2,104,451	—
rielen. förvaltningens departement, reservationsanslag. .............................................................. 2,338,600: —
............................................................. 66,000: —	2,404,600	—	■___	_	__	_	2,404,600
teriet, Vermlands fältjägarecorps och .Jemtlands
rings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderings-	436,583	—		—	—	—	436,583	—
iionsanslag...................................................................	205,000	—	—	—	—	—	205,000	—
Trp:t	18,261,654	—	817,000	—	693,400		19,772,054

Bih. till Ri/csd. Prot. 1890. 4 Sami 1 Afl 3 Saft. B

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

		1890 års riksstat anslår:
Anvisning kontant.		Indelning ocl förlig ai på / Friheter.	dermed jem-i visning, örslag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
17,980,624	_	817,000	_	693,400	_	19,491,024
165,000	—	—	—	—	—	165,000	—
113,000	—	—	—	—	—	113,000	—
21,450	—	—	—	—	—	21,450	—
50,000	—	—	—	—	—	50,000	—
61,500	—	—	—		-	61,500	—
3,391,133	—	—	—		—	3,391,133	—
30,000						30,000
31,000	—		—	—	—	31,000	—
18,100	—	—	—	—	—	18,100	—
8,000	—	—	—	—	—	8,000	—
10,000	—		—	—	—	10,000	—
70,000	—	—	—	—	—	70,000	—
15,000	—	—	—	—	—	15,000	—
4,326						4,326
67,500						67,500
44,600						44,600
208,526	—	—	—	—	—	298,526
18,690,100	—	817,000		693,400	—	20,200,500

Byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. m.

Inqvarteringskostnader, förslagsanslag....................

Till inqvarteringens ordnande i Stockholm, reser Salpeteruppköp,

förslagsanslag ................................

Ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter......

Diverse

För en ridskola vid Strömsholm..............................

Skjutskolor för infanteriet och kavalleriet, reserva Artilleriskjutskolor,

reservationsanslag.....................

Durchmarschkostnader, reservationsanslag...............

Ålderstillägg, förslagsanslag ....................................

Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ...
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för arméSkrifmaterialier
och expenser, ved m. m. för de slagsanslag.

Nuvarande belopp ...........................

Okas för beredande af expensmedel åt komhvarjemte
anslagets rubrik ändras till: Skrifmentets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och

Extra utgifter ............................................................

Disciplinkompaniet:

Bestämdt anslag...................................................

Förslagsanslag ......................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

eservationsanslag .
ationsanslag .......

slag.

ionsanslag.

rvaltningen m. fl. verk

andoexpeditionen.................................

aterialier och expenser, ved m. in.
ommandoexpeditionen, förslagsanslag.

	Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i kontant.	Indelning oc. förlig a på fö Friheter.	i dermed jem-lvisning, slag. Ersättningar.	Summa.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Tpr:t	18,261,654	—	817,000	_	693,400	_	19,772,054
	165,000	—	—	—	—	—	165,000	_
	113,000		—		—	—	113,000	_
	21,450	—	—	—	—	—	21,450	_
	50,000	—	—	—		—	50,000	_
	61,500	—	---	—•	—	—	61,500	—
	3,457,133	—		—		—	3,457,133	—
	30,000						30,000
	31,000	—	—	—	—	—	31,000	_
	18,100	—	—	—	—	—	18,100	_
	8,000	—		—	—	—	8,000	_
	10,000	—	—	—	—	—	10,000	_
	70,000	—	--.	—	—	—	70,000	_
	15,000	—	—	—	—	—	15,000	_
kansli, för-
4,326: -
1,790: —	6,116	—	—	_	__	_	6.116
ör departe-
	67,500	—				—	67,500	—
12,600: —
32,000: -	44,600	—	—	—		—	44,600
S:gr	300,316	—	—	—	—	—	300,316	—
Summa	18,972,920	—	817,000	—	693,400	—	20,483,320	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 5.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Fjerde hufvudtitel.

Landtförsvarsdepartementet.

B ev äring en:

För tillämpning af nya värnpligtlagens föreskrifter i fråga om de
värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.....................

Artilleribehof:

Till anskaffning af fästningsartillerimateriel ............ 400,000: —

» fortsatt nyanskaffning ock förändring af infanteriammunitionsvagnar
med tillkörande utredning
.............................................................. 20,000: —

» förändring af arméns nuvarande gevär till vapen

af liten kaliber...................................................... 400,000: —

Forti ftkationsb eko f:

Till fortsättande af befästningsarbetena vid Karlsborgs

kufvudfästning ook å Vaberget ..................... 150,000: —

» uppförande af ett batteri för tre st. snabbelds kanoner

å Kungsholms fästning.................... 54,500: —

» anskaffning och komplettering af fältingeniör materiel

............................................................ 40,000: —

Diverse anslag:

Till reseunderstöd åt officerare ock intendenturtjenste män

........................................................... 9,000: —

» fortsättande af generalstabens topografiska arbeten 75,000: -

» skarpskytteväsendets ock skjutskicklighetens befrämjande
......................................................... 30,000: -

Summa

Kronor.

77,500

820,000

244,500

114,000

1,256,000!-

Stockholm, K. L. Beckman, 1890.