Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Statsutskottets Utlåtande N:o 58

Utlåtande 1895:Su58

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

1

N:o »8.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1895, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående uppförande
af nytt landsstatshus i Luleå.

(2:dra U. A.)

Uti en den 15 nästlidne mars till Riksdagen aflåten, till förberedande
behandling af statsutskottet remitterad proposition (n:o 35) har
Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att till bestridande af kostnaden för uppförande af nytt landsstatshus i
Luleå bevilja ett extra anslag af 91,500 kronor, att utgå under två år,
och deraf anvisa 45,750 kronor för år 1896;

hvarjemte Kongl. Maj:t förklarat, att vid bifall härtill det af Riksdagen
för om- och tillbyggnad af nämnda landsstatshus för år 1893
anvisade, men ännu icke disponerade extra anslag å 17,000 kronor
komme att reserveras till Riksdagens disposition såsom tillgång vid en
kommande statsreglering.

Till omförmälda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört,
hurusom Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län i skrifvelse
den 17 november 1888 hos Kongl. Maj:t gjort framställning om
beredande af nödiga medel för uppförande i enlighet med uppgjorda
ritningar invid landsstatsembetshuset i Luleå af mot eldfara tryggade
förvaringsrum för länsstyrelsens, landtränteriets och provinslandtmäteriBih.
till Riksd. Prof. 1895. 4 Samt. 1 Afd. 42 Käft. (N:o 58.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N.o 58.

kontorets dyrbaraste handlingar, genom hvilken åtgärd jemväl skulle
vinnas erforderligt ökadt utrymme för länsstyrelsens embetslokaler.
Till stöd för derma framställning hade hufvudsakligen anförts, att
genom de förhärjande eldsvådor, hvilka under åren 1887 och 1888
öfvergått tre af Norrlands städer, den erfarenhet vunnits, att de flesta
kassahvalf af enkla murar, förlagda i midten af trähus, erbjöde så otillförlitligt
skydd mot eldsolyckor, att sedlar och papper, till och med inneslutna
i brandfria kassaskåp, ofta blefve i dylika hvalf förstörda, oaktadt
dessa i allmänhet ansetts brandfria och jemväl varit uppförda med
sådan styrka, att sjelfva murverket lemnats oförstördt af elden; att
ifrågavarande framställning jemväl vore påkallad af nödvändigheten att
afhjelpa den brist på erforderligt utrymme inom landsstatshuset, som
för närvarande förefunnes; att länsstyrelsens sessionsrum vore så litet,
att det understundom ej utan stor svårighet kunde rymma den allmänhet,
som ofta vid allmänna sammanträden, virkesauktioner och andra
dylika tillfällen komme tillstädes; samt att såväl nämnda sessionsrum
som länsstyrelsens öfriga lokaler skulle genom den ifrågasatta åtgärden
vinna en välbehöflig utvidgning; och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som ansett sig ej kunna stå i ansvar för fortvaron af de nu
befintliga eldfarliga och otillräckliga anordningarna inom landsstatshuset,
åberopat instrumentet öfver den 28 september 1888 förrättad
ekonomisk besigtning å nämnda hus, deri vitsordades de lemnade uppgifterna
angående landtränterihvalfvets eldfarlighet och embetslokalernas
otillräcklighet, samt förslag framstäldes om afhjelpande af berörda
olägenheter medelst uppförande af en tillbyggnad af tegel i två våningar
för eu kostnad af 14,000 kronor, hvilken kostnadssumma, efter det
nödiga ritningar blifvit upprättade, funnits böra höjas till 16,680 kronor.

I häröfver den 18 december 1888 afgifvet utlåtande hade öfverintendentsembetet
framhållit, hurusom beträffande inredningen i nuvarande
landsstatshuset i Luleå välgrundade anmärkningar kunde göras,
då uti nämnda af trävirke uppförda hus dels samtliga lokaler vore med
hänsyn till behofvet allt för små, dels räntmästarens rum användes
såsom genomgång, under det att tillträde till det murade och i utsträckning
obetydliga ränterihvalfvet ej, såsom behöflig! vore, funnes från
räntmästarens rum, utan allenast från sessionssalen, dels ock landtmäterikontoret
med dess vigtiga handlingar vore inrymdt å vinden,
allt omständigheter, hvilka syntes embetet böra i en närmare framtid
föranleda till en förändring till det bättre. Emellertid funne embetet
det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande framstälda förslaget, afseende,
förutom uppförande af en sterchusbygguad invid nuvarande landsstats -

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

3

huset, jemväl påbyggnad af detta senare trahus, hvarigenom eldfaran
ökades, utan att likväl genom dessa'' anordningar olägenheterna af
förstugors och tamburers otillräcklighet blefve afhulpna, ej vara tillfredsställande,
utan snarare att betrakta såsom endast en provisionel
åtgärd för afhjelpande tills vidare af de öfverklagade olägenheterna,
hvilka enligt embetets tanke påkallade uppförande af ett helt och hållet
nytt landsstatshus af sten, helst residenshuset, som äfvenledes vore af
trä, läge helt nära det nuvarande landsstatshuset.

Vid föredragning af detta ärende den 25 januari 1889 hade
Kongl. Maj:t enligt öfverintendentsembetets hemställan beslutit uppdraga
åt bemälda embete att i samråd med Kongl. Maj:t,s befallningshafvande
i Norrbottens län uppgöra förslag till en nybyggnad af sten
för länsstyrelsens embetslokaler.

Till åtlydnad af denna befallning hade, enligt hvad öfverintendentsembetet
i skrifvelse den 1 december 1891 anmält, alternativa ritningar
till en sådan byggnad uppgjorts dels såsom byggnadsprogram genom
länsstyrelsens föranstaltande, dels ock derefter hos öfverintendentsembetet
med iakttagande af vissa ändringar i det af länsstyrelsen uppgjorda
förslaget i syfte att åstadkomma tillräcklig dager i tamburer
och väntrum samt af vaktmästarebostadens förläggande till husets
bottenvåning, efter hvilka ändringar, som gifvit anledning till omarbetande
jemväl af husets fasader likasom till dessas förenkling, byggnadskostnaden
af embetet beräknades till 102,000 kronor. Denna senare
hos embetet utarbetade ritning hade derefter af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
efter erhållen del af planen dertill, förordats till godkännande
med vilkor af någon tillökning i utrymme inom länsnotariens
rum, landtmäterikontorets förvaringshvalf samt i vaktmästarebostället
äfvensom af beredande af rum jemväl för en extra länsnotarie samt
anordnande af en spiraltrappa mellan landskontoret och dertill hörande
arkiv; och hade embetet, som iakttagit de begärda ändringarna, till
Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnat en hos embetet uppgjord senare
ritning jemte kostnadsförslag och beskrifning till ifrågavarande byggnad,
hvilken vore afsedd att uppföras å den derför enligt jemväl bifogad
situationsplan öfver residenstomten utmärkta plats.

Då, med afseende å hvad upplyst blifvit rörande utrymmet och
beskaffenheten i öfrigt af länsstyrelsens nuvarande embetslokaler, uppförandet
af en ny tidsenlig byggnad för inrymmande af nämnda lokaler
syntes af ett tvingande behof påkalladt, och något icke varit att anmärka
mot vare sig den hos öfverintendentsombetet uppgjorda ritningen
eller embetets kostnadsberäkning, hade Kongl. Maj:t i propositionen

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 58-

angående statsverkets tillstånd och behof den 16 januari 1892 föreslagit
Riksdagen att till bestridande af kostnaden för uppförande af nytt
landsstatshus i Luleå i enlighet med upprättadt kostnadsförslag bevilja
ett extra anslag för år 1893 af 102,000 kronor.

I anledning häraf hade, enligt hvad departementschefen vidare
erinrat, Riksdagen i skrifvelse den 19 maj 1892 förklarat sig väl erkänna
behofvet deraf, att mot eldfara tryggade förvaringsrum anskaffades
för de i landsstatshuset i Luleå förvarade vigtiga handlingar samt
att länsstyrelsens embetslokaler något utvidgades, men hyste Riksdagen
för sin del den öfvertygelsen, att ifrågavarande behof på ett fullt tillfredsställande
sätt kunde tillgodoses på den väg, Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
efter hvad här ofvan antydts, sjelf ursprungligen ifrågasatt,
eller genom om- och tillbyggnad af det nuvarande landsstatshuset.
De invändningar, öfverintendentsembetet framstält mot en sådan åtgärd,
ansåge Riksdagen, efter tagen del af de uppgjorda ritningarne,
icke vara af den vigt, att skäl kunde förefinnas för Riksdagen att, med
frångående af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes ojemförligt mindre
kostsamma förslag, betunga statsverket med den betydande utgiften
för en nybyggnad. Den olägenhet, som enligt Kongl. Maj:s befallningshafvandes
förslag skulle uppkomma derigenom, att förstugor och tamburer
blefve mindre rymliga, vore nemligen, enligt Riksdagens mening,
icke synnerligen stor i jemförelse med den ökade kostnaden för en
nybyggnad, och af ritningarne hade det synts Riksdagen, som om de
för de vigtiga handlingarnes förvarande afsedda lokaler komme att
blifva mot eldfara i tillräcklig mån tryggade. Riksdagen hölle således
före, att för ifrågavarande ändamål borde beviljas allenast den lägre,
för ombyggnad beräknade kostnadssumman, 16,680 kronor, eller i jemnadt
tal 17,000 kronor; i följd hvaraf Riksdagen på det sätt bifallit
Kongl. Maj:ts berörda framställning, att Riksdagen till bestridande af
kostnaderna för om- och tillbyggnad af landsstatshuset i Luleå beviljat
ett extra anslag för år 1893 af 17,000 kronor.

Sedan härefter öfverintendentsembetet genom kongl. bref den 3 juni
1892 anbefalts att efter samråd med Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkomma
med yttrande i fråga om användandet af det sålunda beviljade
anslaget, hade, enligt hvad departementschefen härefter omförmält,
öfverintendentsembetet i skrifvelse den 15 derpå följde november anmält,
att embetet, som ansett sig icke kunna till efterföljd vid den
beslutade om- och tillbyggnadens utförande förorda förenämnda ritningar,
men dock hölle före, att desamma borde läggas till grund
för det byggnadsföretag, hvartill Riksdagen beviljat medel, låtit med

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

5

ledning af samma ritningsförslag upprätta ett nytt sådant, hvarigenom
hufvudsakligen skulle vinnas, att de särskilda embetslokalerna komme
att erhålla en mer regelbunden planform och proportion, utan att det
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade läget dem emellan
blefve rubbadt. Efter det öfverintendentsembetet, med anmodan att
af sakkunnig person i orten låta verkställa kostnadsberäkningar, grundande
sig på embetets ritningsförslag, öfversändt handlingarne i ärendet
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande för dess yttrande, hade
Kongl. Maj:ts befallningshafvande till embetet öfverlemnat af stadsbyggmästaren
i Luleå, arkitekten K. A. Smith uppgjorda kostnadsförslag ej
mindre till den af embetet upprättade ritningen, slutande å en summa
af 22,780 kronor, än äfven ett nytt sådant till de i orten ursprungligen
uppgjorda, af ingeniören B. Lundgren i Luleå år 1888 utarbetade ritningarne,
hvilket senare kostnadsförslag upptoge en slutsumma af 22,885
kronor. Med förmälan tillika att, enligt hvad arkitekten Smith upplyst,
den betydande skilnaden mellan slutbeloppet å det år 1888 upprättade
kostnadsförslaget å 16,680 kronor och det med ledning af samma ritningar
nu uppgjorda å 22,885 kronor berodde derpå, att, jemte det att
i det tidigare förslaget tegelåtgången vore för lågt upptagen och åtskilliga
poster alldeles uteglömts, arbetsprisen under de följande årens
lopp i väsentlig mån stegrats, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hemstält, att, derest något af förenämnda två förslag pröfvades böra
läggas till grund för ifrågakomna arbetes utförande, det i orten uppgjorda
med de rättelser i detsamma, hvartill öfverintendentsembetets
förslag kunde lämpligen gifva anledning, måtte föredragas. Då, med
stöd af hvad sålunda i ärendet förekommit, det icke syntes öfverintendentsembetet
görligt att för det af Riksdagen beviljade anslagsbelopp,

17,000 kronor, för hvars bestämmande en felaktig eller åtminstone
ofullständig och af embetet för dess del aldrig granskad kostnadsberäkning
legat till grund, utföra det ifrågavarande byggnadsarbetet,
samt någon samman]emkning de uppgjorda ritningsförslagen emellan
icke kunde ske, utan att arbetskostnaden derigenom komme att än
ytterligare ökas, hade öfverintendentsembetet hos Kongl. Maj:t anhållit
om föreskrift, huru i ärendets dåvarande skick borde af embetet förfaras.

Genom kongl. bref den 16 december 1892 hade i anledning häraf
öfverintendentsembetet fått sig anbefaldt att låta å entreprenadauktion
utbjuda utförandet af ändringsarbetena å landsstatshuset i Luleå enligt
de af ingeniören Lundgren år 1888 upprättade ritningar samt att derefter
underställa afgifna anbud Kongl. Maj:ts pröfning.

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

Med förmälan att Kongl. Maj:ts befallningshafvande låtit efter
anmodan af öfverintendentsembetet den 18 mars 1893 verkställa sådan
auktion, hade embetet härefter med skrifvelse den 13 juni samma år till
Kongl. Maj:ts öfverlemnat det vid auktionen förda protokoll äfvensom
öfriga till ärendet hörande handlingar, utvisande att vid auktionstillfället
tre särskilda anbud afgifvits å utförandet af arbetet enligt de å bemälde
Lundgrens ritningar särskild! angifna två alternativ litt. A och litt. B,
nemligen dels af byggmästaren Gottfrid Svensson å 21,000 kronor för
tillbyggnad och reparation af landsstatshuset enligt alternativet litt. A
samt å 24,000 kronor för till- och påbyggnad af hela berörda hus enligt
alternativet litt. B, dels af byggmästaren Carl A. Flemström å 22,000
kronor enligt alternativet litt. A och å 23,300 kronor enligt alternativet
litt. B, dels ock af byggmästaren Nils Andersson å 21,200 kronor enligt
alternativet litt. A och å 24,000 kronor enligt alternativet litt. B.

För egen del ansåge sig öfverintendentsembetet, .särskild! med
afseende fästadt å den ej obetj^dligt ökade kostnad, som den såväl i
yttre som inre hänseende temligen otillfredsställande tillbyggnad af
ifrågavarande landsstatshus, hvartill Riksdagen beviljat medel, sedermera
visat sig betinga, böra framhålla den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
jemväl delade åsigt, att förevarande byggnadsfråga icke
syntes kunna finna någon ändamålsenlig eller staten värdig lösning på
annat sätt än genom uppförandet af ett helt och hållet nytt landsstatshus.
Tillika hade öfverintendentsembetet med hänsyn till de i
ofvanberörda handlingar meddelade upplysningar erinrat, hurusom, sedan
embetet anmodat Kongl. Maj:ts befallningshafvande att låta upprätta
plan till den förändrade rumindelning, specielt beträffande länsnotariens
i andra våningen belägna, af skrubbar omgifna rum, som påtagligen
betingades af det, enligt det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordade förslaget litt. B, tillämnade uppförandet af en fullständig
andra våning å ifrågavarande byggnad, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till embetet insändt ett af arkitekten K. A. Smith uppgjordt förslag till
sådan förändrad rumindelning. Med tillämpning af Smiths ändringsförslag
komme kostnaden för om- och tillbyggnaden, utförd i öfrigti enlighet
med alternativet litt. B, att enligt jemväl af Smith uppgjord beräkning
ökas med omkring 1,085 kronor. I anledning af embetets derom
gjorda förfrågan hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelat, att
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som ansåge länsstyrelsen icke kunna
under den tid, som åtginge för tillbyggnaden, fortfarande inrymmas i sina
nuvarande lokaler, måste påräkna att för erhållande af lämplig embetslokal
erlägga en årlig hyra af minst 1,000 kronor. Men vid beräkning af

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

7

kostnaden för sådana byggnadsarbeten som det ifrågavarande måste, enligt
embetets mening, jemväl en särskild post upptagas för tillsyn under
arbetstiden och för oförutsedda utgifter, hvilken post i förevarande fall
icke borde sättas lägre än till 1,600 kronor. Embetet ansåge derför, att,
äfven om det lägsta af de afgifna anbuden å utförandet af nämnda omoch
tillbyggnad enligt ritningsförslaget litt. B, eller det å 23,300 kronor
slutande, skulle af anbudsgifvaren år 1894, till hvilken tid arbetet
väl finge uppskjutas, vidhållas samt af Kongl. Maj:t pröfvas antagligt,
kostnaden för arbetets verkställande enligt samma förslag med deruti
af arkitekten Smith gjorda ändringar icke, i betraktande jemväl af
öfriga nu angifna förhållanden, kunde beräknas lägre än till omkring

27,000 kronor.

I en till Kongl. Maj:t stäld skrifvelse af den 29 september 1894
hade nu — fortsätter departementschefen — Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anfört, hurusom af hvad i ärendet förekommit framginge, att
den af Riksdagen afsedda om- och tillbyggnaden skulle utöfver det
anslagna beloppet komma att medföra en kostnad af ytterligare 10,000
kronor samt att äfven för ett belopp af 27,000 kronor man icke skulle
ernå annat än en provisorisk och föga tillfredsställande anordning, vid
hvilket förhållande med ökad styrka framstälde sig önskvärdheten af
uppförandet af ett helt och hållet nytt landsstatshus. Från rent ekonomisk
synpunkt talade äfven fullgiltiga skäl för en sådan åtgärd. En
blott om- och tillbyggnad, sådan man tänkt sig densamma, blefve endast
provisionel och hade af Kongl. Maj:ts befallningshafvande från början
så uppfattats. Men de byggnadsföretag, dem staten företoge för att
tillgodose permanenta statsändamål, borde planläggas för eu längre
framtid och ej anordnas endast nödtorftligen för tillfället, ett förfaringssätt,
som i längden skulle visa sig föga lönande, hvarpå det nuvarande
landsstatshuset i Luleå, uppfördt af trä och ytterligt inskränkt till sitt
utrymme, vore ett talande bevis. Toge man jemväl i betraktande, dels
att ombyggnaden skulle betinga större kostnad, än man från början
tänkt sig, dels ock att landsstatshuset, om det skulle bibehållas, komme
att tarfva eu grundlig och dyrbar reparation, hvilken man hittills icke
föreslagit, då man tänkt sig, att frågan skulle komma att afgöras på
annat och lämpligare sätt, syntes det Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som om äfven ekonomiska hänsyn anvisade att välja den utväg, som
fullständigt och på ett tillfredsställande sätt löste och ej blott med
nödtorftig hjelp för tillfället till eu mer eller mindre aflägsen framtid
undansköte frågan. Med stöd af hvad sålunda anförts, hade Kongl.
Maj:ts befallningshafvande derför hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes å uyo

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

till Riksdagen hänskjuta frågan om uppförande af nytt landsstatshus i
länsresidensstaden.

I häröfver den 24 december 1894 afgifvet utlåtande hade öfverintendentsembetet
framhållit, hurusom embetet, med den vid fyrfaldiga
tillfällen bestyrkta erfarenhet embetet egde om vanskligheten att kunna
om- eller tillbygga äldre, af en eller annan anledning otjenliga byggnader
så, att desamma för en längre tid på ett tillfredsställande sätt
fylde de ändamål, som med dem afsåges, allt fortfarande vidhölle sin
vid upprepade tillfällen under ifrågavarande ärendes handläggning inför
Kongl. Maj:t uttalade och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemväl
städse delade mening, att den enda från olika synpunkter och icke
minst i ekonomiskt afseende för framtiden fullt nöjaktiga lösning af
förevarande, af verkligt och allt mer oändeligt behof framkallade byggnadsfråga
icke stode att vinna, med mindre än att ett nytt landsstatshus
komme att uppföras, och detta så mycket hellre, som det genom hållen
entreprenadauktion ådagalagts, att den af Riksdagen för dess del med
stöd af ett redan år 1888 upprättadt och af öfverintendentsembetet
aldrig granskadt kostnadsförslag beslutade, tvifvelsutan mer eller mindre
provisionella om- och tillbyggnaden icke kunde efter numera gällande
eris å byggnadsmaterialier och arbetsbiträden verkställas för lägre belopp
än omkring 27,000 kronor eller 10,000 kronor mer, än Riksdagen
för ändamålet anslagit. Enligt embetets åsigt vore det emellertid af
synnerlig vigt för frågans framgång hos Riksdagen, att noga tillsåges,
huru vida icke utan minskning af det välbehöfliga utrymmet inom embetslokalerna
några förenklingar uti de af embetet år 1891 upprättade ritningarne
till nytt landsstatshus i Luleå kunde vidtagas, och derigenom
den till 102,000 kronor då beräknade byggnadskostnaden i någon mån
nedbringas. Af sådan anledning hade embetet, efter det en af embetet
föreslagen förändrad plandisposition af byggnaden i fråga icke tillvunnit
sig Kongl. Maj:ts befallningshafvandes godkännande, låtit uppgöra
och delgifva Kongl. Maj:ts befallningshafvande ett nytt ritningsförslag
till nämnda byggnad, enligt hvilket — jemte det att å detsamma vissa
af Kongl. Maj :ts befallninghafvande beträffande 1891 års ritningar
framstälda erinringar, nemligen att landskansli- och landskontorsrummen
måtte erhålla större bredd, byggnadens stenfot göras högre
och vaktmästarebostaden förses med skafferi och garderob, blifvit
iakttagna — särskilt den yttre utstyrseln genom användande af puts
i stället för fasadtegel och huggen kalksten förenklats, hvarigenom
kostnaden enligt jemväl uppgjorda beräkningar kunnat nedbringas till
89,500 kronor. Efter tagen kännedom om öfverintendentsembetets

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

9

sistberörda ritningsförslag hade Kongl. Majrts befallningshafvande i
skrifvelse till embetet, förutom det att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansett sig böra framhålla önskvärdheten deraf, att vaktmästarebostaden
måtte genom anlitande af en del utaf ett för arkiv afsedt rum något
utvidgas, äfvensom att östra långväggarne till landskansliet och landskontoret
samt till de derunder belägna arkivrummen måtte göras lika
tjocka som motstående långväggar, derjemte hemstält, huru vida icke
för ett bättre tillgodoseende af fordringarne i arkitektoniskt och soliditetshänseende
huset lämpligen borde, äfven om kostnaden derigenom
skulle något ökas, beklädas med synligt fogstruket tegel, samt kalkputs
vid orneringar användas. Med förmälan att öfverintendentsembetet
icke funnit sig böra för sin del motsätta sig den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
tilläfventyrs icke utan skäl påyrkade större prydlighet
i det nya landtstatshusets yttre, hade embetet tillika framhållit,
att genom samtliga förändringsåtgärder den beräknade kostnadssumman
för bygget i dess helhet syntes få ökas med cirka 2,000 kronor, då
berörda summa sålunda skulle komma att uppgå till 91,500 kronor
eller till 10,500 kronor mindre än enligt det kostnadsförslag, som legat
till grund för Kongl. Maj:ts år 1892 till Riksdagen gjorda framställning
i ämnet; och hade embetet jemväl anmärkt, att de af embetet nu
gjorda kostnadsberäkningarne satts så låga, att någon ytterligare nedprutning
i desamma icke kunde ifrågasättas. På grund af hvad sålunda
i ärendet förekommit hade embetet på det lifligaste tillstyrkt
bifall till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes nu förevarande framställning,
och att Kongl. Maj:t förty måtte, med gillande af de utaf embetet
år 1894 uppgjorda, af kostnadsförslag åtföljda ritningar, sådana dessa
nu slutligen förelåge, för ifrågavarande ändamål hos Riksdagen äska
ett belopp af 91,500 kronor, att utgå vare sig under ett eller två år.

För egen del har departementschefen yttrat, att då det visat sig,
att det till bestridande af kostnaden för om- och tillbyggnad af landsstatshuset
i Luleå af Riksdagen år 1893 anvisade belopp, 17,000 kronor,
icke vore för det afsedda ändamålet till fyllest, utan att en sådan
om- och tillbyggnad skulle komma att kräfva en ytterligare kostnad af

10,000 kronor, eller således sammanlagdt 27,000 kronor, departementschefen
funnit ändamålsenligheten af en byggnadsåtgärd, hvilken komme
att medföra en ganska dryg kostnad, men ändock allenast innebure en
provisionel och föga tillfredsställande lösning af frågan om beredande
af ändamålsenliga lokaler för länsstyrelsen i Norrbottens län, starkt
kunna dragas i tvifvel. Behofvet af dylika lokaler vore emellertid
trängande. Med anslutning till de af länsstyrelsen och öfverintendents Bih.

till Iiiksd. frat. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 42 Hcift. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

embetet uttalade åsigter om det ej mindre ur ekonomisk än äfven ur
öfriga synpunkter fördelaktigare deri, att redan nu åt förevarande byggnadsfråga
bereddes en definitiv lösning, ansåge sig departementschefen
böra förorda det af öfverintendentsembetet nu senast framstälda och
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande biträdda byggnadsförslaget, hvars
kostnader syntes hafva blifvit nedbragta till det minsta möjliga; och
borde, enligt departementschefens åsigt, den beräknade kostnadssumman
utgå under två år.

Genom hvad i förevarande ärende blifvit anfördt har utskottet
icke funnit sig öfvertygadt om nödvändigheten af att, i stället för den
af Riksdagen beslutade om- och tillbyggnaden af landsstatshuset i
Luleå, en helt och hållet ny byggnad för detta ändamål uppföres. I
öfverensstämmelse med hvad Riksdagen år 1892 uttalat, hyser utskottet
den mening, att tillfredsställande lokaler för länsstyrelsen i
Norrbottens län böra kunna på förstnämnda sätt beredas. Den nu
framlagda utredningen gifver visserligen vid handen, att för utförandet
af en sådan om- och tillbyggnad af landsstatshuset det af 1892 års
Riksdag anvisade beloppet 17,000 kronor icke är tillräckligt, utan behöfver
ökas med ytterligare 10,000 kronor; men då i allt fall kostnaden
för denna anordning, hvarigenom länsstyrelsens behof i berörda
hänseende torde kunna för en längre följd af år tillgodoses, ställer sig
i högst väsentlig mån billigare än för den ifrågasatta nybyggnaden,
har utskottet ansett Riksdagen icke böra frångå sitt en gång fattade
beslut beträffande sättet för denna byggnadsfrågas lösning. Då emellertid
den utredning angående kostnaden, som legat till grund för Riksdagens
berörda beslut, icke lärer hafva varit fullständig, utan, enligt
hvad ofvan framhållits, ytterligare anslag för detta ändamål erfordras,
hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
endast på det sätt bifallas, att, till bestridande af
kostnaderna för om- och tillbyggnad af landsstatshuset
i Luleå, Riksdagen, utöfver härför redan beviljade
17,000 kronor, anvisar ytterligare 10,000 kronor,
att utgå å extra stat för år 1896.

Stockholm den 23 april 1895.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS PERSSON.

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

11

af herrar A. G.
skottet bort hemställa,
af Riksdagen bifallas.

Reservation

L. Billing och I. Kerfstedt, hvilka ansett, att utatt
Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition måtte

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1895.

t

Tillbaka till dokumentetTill toppen