Statsutskottets Utlåtande N:o 58 (Utlåtande 1890:Su58 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

N:o 58.

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1890, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående byte
af mark mellan kronan och Örebro stad.

(I. A.)

Uti en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län med skrifvelse
den 9 december 1889, jemte magistratens i Örebro yttrande, till
Kongl. Maj:t insänd skrift hade stadsfullmägtige i nämnda stad, jemlikt
deras vid sammanträde den 7 november samma år fattade beslut, anhållit,
att staden finge'' af kronolägenheten Alnängarne i Längbro socken af
Örebro härad tillbyta sig ett för staden behöfligt område af 13 hektar
7,09 ar, innefattande dels den mark, söder om Köping—Hults jernvägs
bibana till Skebäcks lastageplats, hvilken icke redan blifvit af Kongl.
Maj:t och kronan afträdd till staden samt till tomtplats och väg för ett
nytt länssjukhus, dels ock en smalare jordremsa norr om nämnda bibana
vid den s. k. Skolgatan inom Örebro stadsplan, hvilka områden vid å
stället hållen besigtning af t. f. domänintendenten Th. Hahr med biträden
den 1 juni 1889 värderats till 39,827 kronor, emot dels vederlag af den
från Alnängarne i följd af sjöarne Hjelmarens och Qvismarens sänkning
utbrutna, af staden sedermera från Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag
genom köp förvärfvade s. k. vinstjord om 22 hektar 10,2 ar,
hvilken jord vid berörda besigtning värderats till 17,528 kronor, dels
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 40 Häft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

ock en kontant mellangift, motsvarande skilnaden emellan ofvannämnda
båda belopp, eller 22,299 kronor.

Vid denna ansökning funnes fogade dels en af förste landtmätaren
O. Tengvall år 1889 upprättad karta, dels ock styrkt afskrift af det vid
ofvan omförmälda värdering hållna protokoll, hvari funnes intagen beskrifning
öfver så väl den Örebro stad tillhöriga, från Alnängarne förvärfvade
vinstjord som ock det område af Alnängarne, staden önskade tillbyta
sig mot vinstjorden; och hade till stöd för sin ansökning stadsfullmägtige
anfört, att af det område, Örebro stad önskade att från Kongl.
Maj:t och kronan förvärfva, skulle, enligt upprättad plan för den nyanlagda
kanalen från Skebäcks hamn upp till staden, en stor del
erfordras till hamn för upplag af tyngre och skrymmande gods, för
hvilket ändamål norra grenen af Svartån med stora uppoffringar från
stadens sida gjorts segelbar; att, då annat lämpligt aflopp icke kunde
beredas, en ej ringa del af den mark, staden sökte att få tillbyta sig,
komme att tagas i anspråk för framdragande i densamma af afloppsrör
för norra stadsdelens dränering; att för tillgodoseende af den allmänna
trafiken vissa uppgifva gator måste dels framdragas till norra
hamnen och dels förlängas till och utefter Köping—Hult-jernvägens
bibanespår; att, då hamn- och kanalanläggningen framkallade ökad
trafik, det blefve nödvändigt att å denna sida af staden bereda tillgång
på byggnadstomter, men att sådant vore omöjligt, så länge Alnängarne,
som sträckte sig fram till de redan bebyggda stadsdelarne,

förblefve kronolägenhet; att hvad anginge den af Svartåns båda grenar
omslutna s. k. Stora holmen, hvilken under en lång följd af år

varit upplåten till promenadplats för stadens invånare, stadsfullmägtige,
då staden inom sitt område vore nära nog i saknad af sådana

allmänna platser, hoppades, att holmen äfven hädanefter måtte för
samma ändamål kunna bibehållas, hvarförutom den i framtiden jemväl
kunde blifva behöflig för staden såsom upplagsplats vid ifrågakommande
reparationer eller ombyggnad af kanalen, dertill annan
närbelägen plats helt och hållet saknades; samt att Kongl. Maj:t

och kronan genom bytet skulle komma att förfoga öfver Alnängarnes
hela egoområde norr om jernvägsspåret från Skolgatans blifvande östra
gräns ända ut till Hjelmaren.

Med afseende derå att staden hade behof af ifrågavarande egoområden
samt kronans rätt och bästa syntes vara genom den verkstälda
uppskattningen och erbjudna mellangiften väl tillgodosedda, hade magistraten
hemstält, att ansökningen måtte varda bifallen; och jemväl Kongl.
Maj:ts befallningshafvande hade, med förmälan att, för att staden skulle

Statsutskottet Utlåtande N:o 58.

kunna draga åsyftad nytta af den dyrbara kanal- och hamnanläggning,
staden enligt faststäld plan utfört, det vore nödigt att staden jemväl
komnie i besittning af området invid norra hamnarmen, tillstyrkt bifall
till ansökningen, helst det af staden erbjudna pris syntes fullt motsvara
områdets värde.

Till följd af erhållen remiss hade domänstyrelsen afgifvit utlåtande
af den 31 sistlidne januari och deri, beträffande tillkomsten af de i ansökningen
omförmälda afsöndringar från kronolägenheten Alnängarne,
erinrat dels att genom kongl. brefvet den 21 april 1886 Örebro stad
medgifvits att för Svartåns kanalisering expropriera nödig mark från
kronolägenheten, samt att det på gi;und häraf till staden upplåtna område,
enligt hvad instrumentet öfver den 12 augusti 1887 å lägenheten
hållen arrendeuppskattning upplyste, utgjorde tillsammans 10 tunnland
29,6 kappland eller 5 hektar 39 ar, hvarför i expropriationsersättning
betalts ett belopp af 9,401 kronor 10 öre, dels ock att Kongl. Maj:t den
7 juni 1889 förklarat, att från Alnängarne finge till tomtplats för nytt
länssjukhus med tillhörande byggnader och väg dertill för alltid upplåtas
ett å upprättad karta utmärkt jordområde af 4 hektar 94,9 ar mot ersättning
af 7,002 kronor 50 öre för tomtplatsen, men utan ersättning för
det område, som vore afsedt till väg, med tillträdesrätt den 14 mars
1890 eller dessförinnan, om öfverenskommelse mellan landstinget och
arrendatorn af lägenheten träffades, och med skyldighet för landstinget
att dels sistnämnda dag i länets ränteri inbetala ersättningssumman, dels
anlägga och med gångbanor förse omförmälda väg samt att för all
framtid underhålla och upplåta vägen till allmänt begagnande utan
någon afgift af de trafikerande, dels ock bekosta så väl flyttning af en
öfver tomten ledande eg oväg som äfven anläggning och framtida underhållet
af stängsel kring det afsöndrade området, så långt detta mötte
kronans mark.

Vidare hade domänstyrelsen meddelat att, sedan med anledning af
väckt fråga om anläggning af ett artillerietablissement invid Örebro stad,
hvilket skulle taga i anspråk, bland annat, områden å Alnängarnes norr
om jern vägsspåret belägna mark, genom kongl. brefvet den 17 maj 1889
förordnats, att kronolägenheten liksom densamma angränsande kronohemmanen
Rynninge n:is 1 och 2 skulle utarrenderas på en tid af allenast
två år, räknadt från löpande arrendeperioders utgång den 14 mars
1890, numera af Kongl. Majits befallningshafvande upprättats aftal med
Örebro stad, som innehade arrenderätten till lägenheten, om dess öfvertagande
å nyo för berörda tid med vilkor, bland andra, att i årligt arrende
skulle erläggas 2,629 kronor 50 öre.

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

Då hufvudsakliga delen af det område, staden önskade förvärfva, i
följd af jernvägens sträckning saknade sammanhang med kronolägenhetens
egentliga egokomplex, men denna deremot lämpligen läte sig
förenas under ett bruk med den kronan erbjudna vederlagsjorden, samt
ur hushållssynpunkt det föreslagna utbytet af mark således måste anses
lända kronolägenheten till gagn; då den mellangift, staden skulle erlägga,
syntes fullt nöjaktig; då, så vidt styrelsen hade sig bekant, den till afhändande
från kronan ifrågasatta marken ej för något dess behof erfordrades,
vare sig för anläggningen af artillerietablissmentet eller i öfrigt;
samt då genom bytet stadens utveckling i väsentlig mån torde befrämjas,
hade domänstyrelsen hemstält, att egoutbytet, som ifrågasatts, finge ega
rum, dock under vissa af styrelsen föreslagna vilkor.

Enligt ett i arméförvaltningen uppgjordt karteutkast vore det område
af kronolägenheten Alnängarne, som blifvit ifrågasatt för anläggning af
ett artillerietablissement med tillhörande exercisfält invid staden Örebro,
beläget norr om Köping—Hults jernvägs bibana till Skebäck och omfattade
således icke den mark, som staden nu önskade tillbyta sig af
nämnda kronolägenhet; och framginge af ofvan omförmälda beskrifning,
att de områden, staden önskade tillbyta sig, rätteligen utgjorde 13 hektar
70,9 ar.

Med afseende å hvad sålunda i detta ärende förekommit, och då det
icke syntes vara något att erinra mot de vilkor, domänstyrelsen i fråga
om bytet föreslagit, har Kongl. Maj:t i en till Riksdagen aflåten, till
statsutskottets förberedande behandling remitterad proposition (n:o 32)
af den 28 februari detta år föreslagit Riksdagen medgifva:

att Örebro stad måtte af kronolägenheten Alnängarne i Längbro
socken af Örebro län få tillbyta sig de å en af förste landtmätaren O.
Tengvall år 1889 upprättad karta med litt. B angifna områden om tillsammans
13 hektar 70,9 ar, emot dels vederlag af den å samma karta
med litt A. betecknade, från Alnängarne i följd af sjöarne Hjelmarens
och Qvismarens sänkning utbrutna, af staden sedermera genom köp förvärfvade
jord om 22 hektar 10,2- ar, dels ock en kontant mellangift af
22,299 kronor, dock under vilkor dels att egoutbytet finge träda i verkställighet
Jen 14 mars 1892, då den tid, hvarunder lägenheten Alnängarne
vore på arrende till staden upplåten, tilländaginge, men äfven
dessförinnan, derest staden frånsade sig alla anspråk på afkortning i det
för lägenheten i sin helhet nu utgående arrendet eller annan ersättning,
hvartill stadgandena i det med staden afslutade arrendekontrakt möjligen
kunde gifva anledning, dels att mellangiften, 22,299 kronor, skulle af
staden i länets ränteri levereras nämnda dag, dels att, derest bytet först

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

den 14 mars 1892 trädde i verkställighet och lägenheten Alnängarne
komme att från denna dag fortfarande utarrenderas, staden skulle vara
skyldig då lemna vederlagsjorden väl häfdad och i god växtkraft med
verkstäldt trädesbruk samt höstplöjning, gräsfrö- och höstsädessådd enligt
begagnad kulturplan mot ersättning för den året före afträdet verkstält!
a sådd äfvensom för trädesbruket och höstplöjningen af blifvande
tillträdaren, hvilken ersättning i händelse af tvist skulle bestämmas af
tre gode män, af hvilka staden och tillträdaren skulle välja hvar sin och
den tredje utses af de sålunda valde eller, om desse ej blefve om valet
ense, af Kongl Maj:ts befallningshafvande i länet; samt

att mellanafgiften måtte få användas på enahanda sätt, som vore
bestämdt i fråga om köpeskillingarne för de hemman och lägenheter,
hvilkas försäljning egde rum jemlikt kongl. brefvet den 29 maj 1874.

Då det föreslagna jordutbytet synes vara jemväl för kronan fördelaktigt,
och utskottet icke haft något att erinra emot den ifrågasatta
mellangiftens belopp, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 21 april 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.