Statsutskottets Utlåtande N:o 57 (Utlåtande 1893:Su57 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

N:o 57.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1893 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion i fråga om utredning
och förslag angående afskrifning af den från viss jord
inom Skåne in. fl. provinser utgående kyrkofonden.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren af herr A. Persson i Mörarp väckt,
till statsutskottets förberedande behandling remitterad motion (n:o 128)
erinras om, hurusom inom provinserna Skåne, Halland, Blekinge och
Bohuslän af vissa hemman utginge en skatt, benämnd kyrkotionde,
hvilken användes dels till ändamål, för Indika i öfriga delar af riket
staten droge försorg, och dels till bestridande af ett rent kommunalt
onus, nemligen till byggandet och underhåll af församlingens kyrka,
och vore för sistnämnda ändamål kyrkotionden i vissa församlingar
anslagen till patronus.

Till den första kategorien hörde, enligt hvad 1882 års skatteregleringskomité
meddelat, »den kyrkotionde, som dels under namn af
bibeltryckstunna inginge till statsverket, dels åtnjötes af biskopen i
Lund eller användes till prostetunnor, universitetet i Lund, läroverken,
pedogogier,. Lunds domkyrka, Lunds lazarett samt till aflöning för
professorn i barnförlossningskonst.

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

Ifrågavarande tionde, som ursprungligen ålegat all odlad jord, vore
numera på de tiondeskyldiga hemmanen och lägenheterna fördelad i
förhållande till beloppet af den kronotionde, som dem ålåge. Den
vore alltså af enahanda natur och beskaffenhet som kronotionden, den
utginge endast af viss jord — säterier, kungsgårdar och ecklesiastika
boställen vore nemligen derifrån befriade — och vore ytterst ojemnt
fördelad på hemmanen eller lägenheterna i förhållande till dessas värde
eller skatteförmåga. Den både funnits äfven i andra delar af riket,
ehuru den der blifvit till statsverket indragen och sålunda förvandlad
till kronotionde.

Genom Riksdagens beslut att omföra kronotionden till grundskatt
och att grundskatterna skulle afskrifvas hade emellertid, enligt hvad
motionären vidare anfört, de tiondegifvare, som utgjorde tionde under
benämning kyrkotionde, icke kommit i lika fördelaktig ställning som
öfrige tiondegifvare i riket, för händelse kyrkotionden varit till statsverket
indragen, hvarom 1882 års skatteregleringskomité, i hvad det
rörde den'' del som utginge till andra än församlingens egna ändamål,
gjorde hemställan. Fortfarande komme en viss samhällsklass inom
ofvannämnda provinser att förblifva i en undantagsställning, i det att
endast egare af viss jord oftast ensamma finge bestrida kostnaderna
för ett kommunalt onus, kyrkobyggnad med hvad dertill hörde, medan
öfrige kommunens medlemmar derifrån vore befriade. Detta sätt att
utgöra ett kommunalt onus syntes icke stå i öfverensstämmelse med
den uppfattning, som under de senare åren gjort sig gällande i detta
afseende, och i öfrigt vore enahanda skäl, som talat för kronotiondens
afskrifning, fullt tillämpliga äfven för kyrkotionde^ afskaffande.

För att vinna likställighet i fråga om kyrkobyggnadsskyldighet
de forna danska provinserna och öfriga delar i landet emellan, hvarigenom
stadgandet i lagen af den 12 juni 1885 i fråga om berörda
byggnadsskyldighets utgörande gjordes till en verklighet och alltså
komme till tillämpning inom hela riket, borde kyrkotionden afskrifvas.
Härvid uppstode dock den frågan, på hvad sätt detta skulle ske. Inom
vissa delar af ofvannämnda provinser vore visserligen lösningspriset
fixeradt till ett visst bestämdt belopp; men detta vore ingalunda förhållandet
öfver allt. Så t. ex. löstes kyrkotionden af tiondegifvaren
inom Bohuslän i allmänhet med 3 daler silfvermynt, efter beräkning af
3 daler på 1 r:dr b:ko per tunna, medan dock på vissa ställen inom
länet beräknades 6 daler på 1 r:dr b:ko såsom lösningspris, under det
att inom tvenne församlingar Beriden antingen levererades in natura
eller löstes efter öfverenskommet pris. I Blekinge vore lösningspriset

llili. till Riksd. Prat. RO)3. 4 Sami. 1 Afd. 42 Raft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

för rågen bestämdt till 2 r:dr 36 sk. och för kornet till 2 r:dr 18 sk.
4 r:st banko" per tunna. I Skåne och Halland deremot löstes tionden
numera efter medelmarkegångspriset för länet. Visserligen hade Riksdagen
i skrifvelse den 22 maj 1873 uttalat sig för den uppfattning,
att kyrkotionde!! borde, i likhet med kronotionden, omsättas i penningar
till ett fixt belopp, men denna framställning hade ännu ej ledt till
önskvärd! resultat. Då nu härtill komme, att, på sätt förut framhållits,
en del af kyrkofonden, representerande, enligt skatteregleringskomiténs
uppgift, ett belopp af 54,501 kr. 97 öre, utginge till statsändamål,
som å andra delar i riket bekostades af statsmedel, vore en utredning
af sättet för afskrifningen af behofvet påkallad. Denna utredning
borde lämpligast verkställas af Kongl. Maj:t i likhet med hvad Riksdagen
förut begärt i liknande fall, såsom i fråga om helgonskylden i
Lunds stift och Halland samt om landsskylden i Göteborgs och Bohus
län, allra helst i sammanhang härmed förslag erfordrades i fråga om
skyldigheten att bygga kyrka m. m. i de fall, der denna skyldighet
nu ålåge patronus, eller, om denne fortfarande skulle utgöra skyldigheten,
om den ersättning, som honom af församlingen borde tillkomma
i stället för tionden.

Med stöd af det anförda har motionären, med hvilken herrar A.
G. Gyllensvärd, P. Pehrson i Törneryd och A. Andersson i Intagan
instämt, hemstält, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t efter förutgående utredning för
Riksdagen framlägga förslag om afskrifning utaf den å viss jord inom
provinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän nu utgående kyrkotionden.

Under erinran, att ifrågavarande onus är af alldeles enahanda beskaffenhet
som kronotionden, får utskottet, med afseende å hvad motionären
anfört och föreslagit samt med hänsyn ej allenast till vigten af
att det genom lagen den 12 juni 1885 angående byggnad och underhåll
af kyrka med hvad dertill hörer så ock af särskild sockenstuga
meddelade stadgandet, som afser införande af likhet i nämnda besvärs
utgörande, må kunna vinna allmän tillämpning, än äfven till billigheten
deraf, att, sedan numera beslut fattats om öfriga grundskatters fullständiga
afskrifning, motsvarande förmån må ifrågavarande tiondegifvare,
så vidt ske kan, beredas, hemställa,

att Riksdagen må. i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes efter föregången utredning
till Riksdagen inkomma med förslag angående

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

sättet och vilkoren för afskrifning af den å viss jord
inom provinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohus
län utgående kyrkotionden.

Stockholm den 13 april 1893.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS PERSSON.