Statsutskottets Utlåtande N:o 56 (Utlåtande 1897:Su56 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

N:ö 56.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1897, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om undersökning angående meningarne bland
landets myndiga manliga befolkning i fråga om de vigtigare
hittills framstå!da förslagen till ändrade bestämmelser rörande
valrätt till Riksdagens Andra Kammare.

(l:a U. A.)

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 130) har herr
D. Bergström föreslagit, att Riksdagen måtte dels i skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes ofördröjligen låta företaga en undersökning om
de olika meningarna bland landets myndiga manliga befolkning i fråga
om de vigtigare hittills framstälda förslagen till ändrade bestämmelser
rörande valrätt till Riksdagens Andra Kammare, och dels för detta
ändamål ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag å 5,000
kronor.

Motionären erinrar derom, att i motiveringen till den kongl.
proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen,
som förelädes sistlidne års Riksdag, chefen för justitiedepartementet
under instämmande af statsrådets öfrige ledamöter yttrat
bland annat följande:

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 40 Haft. (N:o 56).

Statsutskottets Utlåtande N:o 56;

»Hvarken inom Riksdagen eller derutom har den uppfattning
mera allmänt kunnat göra sig gällande, att de grunder, hvarpå det
svenska folkets representation för närvarande är byggd, böra undergå
någon genomgripande förändring; och hvad särskildt angår det af några
framstälda yrkandet på allmän rösträtt, är en sådan anordning af valrätten
helt visst af den allmänna uppfattningen i vårt land betraktad
såsom alldeles oförenlig med en lugn och ostörd samhällsutveckling.»

Hvad uppfattningen inom Riksdagen beträffade, egde detta yttrande
enligt motionärens förmenande sin rigtighet så till vida, som hvarken
något mer eller mindre genomgripande förslag till reformering af den
politiska rösträtten der kunnat arbeta sig igenom under de öfver trettio
år, som gått sedan det nya riksdagsskickets införande; men hvad återigen
anginge uppfattningen ute i landet, ansåge motionären justitieministerns
yttrande tåla vid åtskilliga modifikationer. Härefter har
motionären lemnat en. redogörelse för de meningsyttringar till förmån
för en förändring af valrätten till Andra Kammaren, hvilka under ifrågavarande
tidrymd framförts till regeringen, hvaraf motionären förmenade
framginge, att folket vid upprepade tillfällen tillkännagifvit sina önskningar
om en genomgripande förändring af valrätten till Andra Kamren,
om också dessa önskningar icke blifvit tillräckligt beaktade af
statsmagterna.

Så väl genom föregående uttalanden som framför allt genom att
sistlidet år framlägga en rösträttsproposition hade regeringen erkänt,
att en förändring af de politiska rösträttsbestämmelserna vore af behofvet
påkallad i vårt land. Man hade sålunda skäl att vänta, att den vigtiga
frågan snart å nyo skulle bringas å bane af landets regering. Af flera
skäl vore det önskligt, att regeringen sattes i tillfälle att, tills den tidpunkt
komme, inhemta allmänna meningen i landet rörande arten och
omfattningen af den politiska rösträttsreform, som borde genomföras.

Om det också icke funnes fullt tydligt uttryck i justitieministerns
motivering till den i fjol framlagda rösträttspropositionen, framskymtade
dock, enligt motionärens åsigt, deri ett erkännande af den vigtiga satsen,
att en politisk reform borde ega stöd i den allmänna meningen för att
kunna lända till gagn och blifva beståndande. Erfarenheten hade många
gånger bekräftat denna sats inom vårt land så väl som utom detsamma.

Det borde sålunda vara i alla parters intressen att, innan regeringen
framlade det nya förslag till reformering af den politiska rösträtten,
som borde kunna väntas under innevarande treårsperiod, söka
åstadkomma en officiel undersökning af svenska folkets stämning gent
emot de vigtigaste reformförslag på ifrågavarande område, som på

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

senare tiden varit å bane. Dessa förslag borde vara: förslaget om införande
af ett 500-kronorsstreck; förslaget om införande af det s. k.
kommunalstrecket; förslaget om införande af s. k. allmän rösträtt; och
slutligen regeringens i fjol framlagda grundlagsändringsförslag. Dessutom
borde naturligtvis tillfälle beredas dem, som önskade bibehålla
det nuvarande, s. k. 800-kronorsstrecket, att derför uttala sig.

En dylik undersökning kunde synas vidtutseende. Med tillhjelp
af våra kommunala institutioner borde den dock kunna verkställas utan
allt för stora svårigheter och kostnader. Om blankettformulär trycktes,
upptagande de olika reformförslagen jemte det nu gällande s. k. 800-kronorsstrecket, borde det blifva en lätt sak för en och hvar att på dem
angifva sin mening. Och sjelfva aflemnandet af det ifylda blankettformuläret
kunde sedan tillgå på samma sätt som aflemnandet af valsedlarne
vid val till Riksdagens Andra Kammare och sålunda ske inför
kommunalstämmans ordförande på landet och inför magistrat i stad.

Då rikets grundlagar föreskrifva det sätt, hvarpå folket skall
genom sina valda representanter få sina önskningar och åsigter i
afseende å förändring af samhällsskicket framburna, och då det sålunda
icke kan anses med grundlagarnes anda förenligt, att Riksdagen skulle
vid sidan af desamma tillskapa en sådan anordning, som motionären
åsyftat, och härför anvisa medel, får utskottet hemställa,

att herr Bergströms omförmälda motion må af
Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 27 april 1897.

På statsutskottets vägnar:

Chr. Lundeberg.