Statsutskottets Utlåtande N:o 55 (Utlåtande 1893:Su55 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

N:o 55.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1893 kl. 4 e. m.

Uflätande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af mark från förra landskamr er ar eko stället
Va mantal Grytan n:o 2 i Brunflo socken af Jemtlands
län till skjutfält för Norrlands artilleriregemente.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver lan dtför svarsärenden
den 17 nästlidne mars har Kongl. Maj:t uti en samma dag till
Riksdagen afbiten proposition (n:o 50) föreslagit Riksdagen att medgifva,
att af förra landskamrerarebostället Va mantal Grytan n:o 2 i Brunflo
socken af Jemtlands län gårdsskiftet jemte liemskogen och ett omkring
3,300 meter långt och 300 meter bredt bälte af utskogen måtte, för
att användas till skjutfält, få upplåtas till Norrlands artilleriregemente
mot skyldighet för regementet att af hemmansdelarnes afkomst, deri
jemväl inberäknad den på nyssnämnda del af utskogsskiftet växande
skog, bekosta skjutfältets iordningställande och underhåll äfvensom
stängsel emellan detsamma och återstående delar af utskogsskiftet.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas att, i anledning af
domänstyrelsens, jemlikt kongl. bref den 27 juni 1887, gjorda framställning
rörande dispositionen från den 14 mars 1894 af deit till samma
dag för statsverkets räkning utarrenderade förra landskamrerarebostället
Va mantal Grytan n:o 2 i Brunflo socken af Jemtlands län, Kong],
iäh. till Rikad. Rot. 1893. 4 Nand. 1 Afd. 42 lläft. (Näs 55—51). 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

Maj:t genom bref den 8 april 1892 förordnat, att af detta hemman,
som bestode af tre aflägse från hvarandra liggande skiften, nemligen
gårdsskiftet med tillhörande hem- och utskog, innehållande sammanlagdt
633,28 har, fyllnad sjorden Singsj ölandet, innehållande 403,44 har, och
lägenheten Jurikan, innehållande 44,08 har, skulle så väl fvllnadsjorden
som ock den del af gårdsskiftet, som benämndes utskogen, vid arrendetidens
slut från hemmanet afskiljas för att ställas under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning samt att, efter det gränsen mellan berörda
utskog och gårdsskiftet i öfrigt blifvit af landtmätare i vederbörande
revirförvaltares närvaro mot öfriga hemegor utstakad och bestämd,
äfvensom ej mindre fördelning af hemmanets mantal genom Kongl.
Maj:ts befaliningshafvandes försorg egt rum sålunda, att särskild andel
deraf åsattes dels de till kronopark afsedda områdena, dels återstående
delen af hemskiftet och dels lägenheten Jurikan, än äfven värdering å
sistnämnda lägenhet och den till kronopark ej afsedda del af gårdsskiftet
egt rum i den ordning, som för arrendeuppskattningar vore stadgad,
sistberörda två områden skulle under de i kongl. brefvet den 29 maj
1874 bestämda vilkor å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas
med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1894.

Under åberopande häraf hade generalfälttygmästaren och chefen
för artilleriet uti skrifvelse den 15 sistlidne februari hos Kongl. Maj:t
anhållit, att gårdsskiftet af berörda hemman äfvensom den så kallade
hemskogen och en del af utskogen måtte få upplåtas till Norrlands
artilleriregemente att af detsamma användas till skjutfält.

Redan en okulär besigtning af marken hade, efter hvad generalfälttygmästaren
i sin berörda skrifvelse yttrat, gifvit anledning antaga,
att lämpligt skjutfält för ett i Östersund förlagdt artilleriregemente
kunde å nämnda boställes egor erhållas; och sedan generalfälttygmästaren,
med domänstyrelsens begifvande, låtit närmare undersöka platsen
och der upphugga och afväga en skottlinie, hade deraf framgått att
området väl lämpade sig för det afsedda ändamålet.

Hvad anginge omfånget af den jord, som för skjutfältet erfordras,
vore, enligt hvad generalfälttygmästaren vidare anfört, meningen visserligen
att detsamma till större delen skulle förläggas på den till kronopark
afsedda utskogen, inom hvilken ett omkring 3,300 meter långt
och omkring 300 meter bredt bälte beräknades för skjutbanan åtgå,
men då äfven eu ej obetydlig del af hemskogen behöfde derför tagas
i anspråk och vägen från skjutfältet till stora landsvägen emellan Östersund
och Brunflo komme att gå genom hemskogen, vore, enligt generalfälttygmästarens
åsigt, lämpligast att jemväl gårdsskiftet och den åter -

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

stående delen af hemskogen finge af artilleriet disponeras, helst gårdsskiftet
utan hemskogen ej kunde tillmätas stort värde samt de å
gårdsskiftet befintliga åbyggnader med fördel kunde användas såsom
förrådshus m. m.; hvarförutom den afkomst, som framdeles under en
eller annan form kunde dragas af gårdsskiftet och hemskogen, väl behöfdes
för att, jemte behållningen af den skog, som i och för rödjning
af skjutbana!! måste afverkas på utskogen, täcka kostnaderna för
stubbrytning, skjutfältets planering, vägars anläggning och iståndsättande
m. m.

Beträffande vidare kostnaden för anskaffning på föreslagna sättet af
ett skjutfält för Norrlands artilleriregemente, ansåge generalfälttygmästaren
otvifvelaktigt, att sakens ordnande pa det sätt, att mark för
ändamålet af enskild person inköptes, skulle ställa sig vida dyrare,
hvarjemte ifrågavarande egendoms bibehållande i statens eg o enligt
generalfälttygmästårens åsigt äfven ur den synpunkten vore önskvärd,
att i så fall det icke obetydliga antalet mindre bemedlade lägenhetsinnehafvare
å hemskogens område kunde få qvarstanna, under det att
de, för den händelse hemmanet öfverginge till enskild person, måhända
blefve nödsakade att utan ersättning lemna hus och hem.

Slutligen hade generalfälttygmästaren upplyst, att den del af utskogen,
som för skjutfältet måste tagas i anspråk, till ungefär hälften
bestode af skoglös myrmark, hvadan trädfällning i och för skjutfältets
rödjning icke behöfde verkställas på större område af utskogen än omkring
50 hektar, och att följaktligen någon rubbning i beslutet angående
utskogens ställande under skogsstatens omedelbara vård och
förvaltning ingalunda borde blifva eu följd deraf, att en del af densamma
användes såsom skjutfält,

Öfver generalfälttygmästarens framställning hade domänstyrelsen,
öfverjägmästaren i mellersta Norrlands distrikt och Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Jemtlands län anmodats afgifva yttranden, och hade
dessa myndigheter i de utlåtanden, som med anledning deraf från dem
inkommit, samtliga tillstyrkt bifall till framställningen, dervid dock
domänstyrelsen förmält sig finna nödigt, att artilleriet, derest upplåtelsen
komme till stånd, förpligtades inhägna den del af skjutbanan,
som komme att vara belägen inom utskogens område.

Nämnda myndigheter hade till stöd för framställningen åberopat
hufvudsakligen följande:

öfverj ägmästaren: att, då en ej obetydlig del af boställets inegor
jemte den dertill hörande hemskog skulle komma att tagas i anspråk
för skjutfältet, återstående delen af detta område ej kunde med någon

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

fördel försäljas samt att, ehuru utskogen genom den i midten deraf
efter dess längd upphuggna skjutbanan skulle blifva afdelad i två smala
tegar, hvaraf den norra komme att hafva en bredd af i medeltal endast
300 meter, något hinder att ställa dessa tegar under skogsstatens
vård likväl ej kunde anses före finnas;

Kongl. Maj:ts befallningshafvande: att ifrågavarande hemman för år
1892 vore i sin helhet bevillningstaxeradt till 21,500 kronor; att detsamma
blifvit, i enlighet med ofvan åberopade kongl. bref den 8 april
1892, i afseende å skattetalet fördeladt, hvarvid den till försäljning bestämda
del af gårdsskiftet eller inegorna med hemskogen, innehållande
178,ii har, ansetts motsvara icke fullt en tredjedel af hela egendomens
uppskattade innehåll eller 29/h92 mantal, derå af berörda taxeringsvärde
belöpte en andel af omkring 6,500 kronor, under det att samma egoområde
vid hållen saluvärdering uppskattats till 10,000 kronor; att det
sålunda antagna taxeringsvärdet visserligen icke kunde utgöra någon
fullt tillförlitlig grund lör beräkning af den köpeskilling, som vid en
försäljning kunde komma att betingas, men att å andra sidan, med hänsigt
till den erfarenhet, som vunnits vid försäljning till frälse af närbelägna
hemman af enahanda beskaffenhet och utan någon värdefull skogsmark,
det åsätta saluvärdet syntes vara något för högt beräknadt; att enligt
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes mening högst 8,000 kronor kunde
påräknas i köpeskilling för de icke synnerligen värdefulla inegorna
jemte hemskogen; att då, äfven om annan för skjutfältet lämplig mark
kunde inköpas, priset derå otvifvelaktigt komme att ställa sig icke obetydligt
högre, det syntes vara för statsverket fördelaktigt att för dess
ifrågavarande oundgängliga behof använda den del af hemmanet, som
kunde vara derför erforderlig; att ehuru förutom den mark, som åtginge
till sjelfva skjutbanan, för artilleriets behof i öfrigt icke erfordrades
hela den öfverblifna arealen af hemmanets till gårdsskiftet hörande
hemskog jemte inegorna, det efter tillgodoseendet af artilleriets behof
återstående området antagligen icke kunde med någon fördel försäljas;
samt att, om den närmast skjutfältet belägna mark komme i enskild
persons hand, olägenheter möjligen kunde befaras skola deraf uppstå
såväl för artilleriet som den enskilde; och

domänstyrelsen: att enligt instrument öfver den saluvärdering, som
på grund af kongl. brefvet. den 8 april 1892 blifvit förrättad, de särskilda
egoslag, som inginge i den enligt samma nådiga bref till försäljning
afsedda del af hemmanets gårdsskifte, hvilken, på sätt ofvan
blifvit nämndt, värderats till 10,000 kronor, utgjordes af 15 har odlad
jord och gräsbärande vallar, 31,31 har naturlig slätt och hagar samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

131,80 har skogsmark; aft, efter hvad hos styrelsen förvarade skogsindelningshandlingar
utvisade, växande skogen å den del af utskogen,
som af skjutbanan skulle upptagas, i allmänhet vore gles och till stor
del bestode af granskog med ringa växtlighet; samt att styrelsen, som
den 27 sistlidne februari erhållit del af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
den 22 i samma månad meddelade utslag angående den af
Kongl. Maj:t föreskrifna mantalsfördelningen, hvarigenom, såsom förut
omnämnts, gårdsskiftets inegor med hemskogen åsatts 29/m mantal, ej
funnit skäl att å kronans vägnar söka ändring i berörda utslag, hvilket.
följaktligen vore att såsom laga kraftvunnet anse.

Efter erhållen remiss har statsutskottet tagit detta ärende i öfvervägande;
och då utskottet icke haft något att emot Kongl. Maj ds
ifrågavarande framställning erinra, får utskottet hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit, må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 april 1893.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS PERSSON.