Statsutskottets Utlåtande N:o 55 (Utlåtande 1891:Su55 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

N:o 55.

Ank. till Riksd. kansli den 1 maj 1891, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anslag
för anläggning . af en bibana från norra stambanan vid
Mellansel till Örnsköldsvik.

(R. A.)

I proposition (n:o 41) af den 13 sistlidne mars har Kong!. Maj:t, med
åberopande af ett propositionen bilagdt protokoll öfver civilärenden för samma
dag, föreslagit Riksdagen att, under förbehåll att uti statsrådsprotokollet
omförmälda vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark m. in. iakttagas, bevilja
för anläggning af en bibana från norra stambanan vid Mellansel och Örnsköldsvik
och denna banas utrustning med erforderlig traflkmateriel en
million åttahundratjugutre tusen kronor samt anvisa detta belopp att under
år 1892 utgå från riksgäldskontor.

Förenämnda vilkor äro:

att af landsting, kommuner eller enskilde kostnadsfritt skall upplåtas:
dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med dertill hörande afdikningar, vattenaflopp
och parallelvägar;

all mark för banbevakningsområden, hållplatser och bangårdar;

genom skogsmark en bredd af 15 meter å hvardera sidan af banans
medellinje samt, der arbetets beskaffenhet betingar en större bredd, hvad
som i sadant hänseende erfordras, med all å den upplåtna marken växande
skog;

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 36 Raft. (N:o 55.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

all mark för till följd af jern vägsbyggnaden erforderlig anläggning af
nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar;
dels under arbetets fortgång;

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och grustägter
med dertill hörande vägar och sidospår behöflig mark, att vid arbetets
slut-aflemnas i då befintligt skick;

att upplåtelsen jemväl skall innebära förpligtelse att lemna ersättning
för olägenheter till följd af försvårad brukning, förlängda vägar eller andra
olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara må, som kunna anses
härflyta af det genom jern vägens anläggning orsakade intrång;

samt att. landsting eller kommuner åtaga sig att, när och hvar Kong],
Maj:t så pröfvar nödigt, vid banlinien till i orten gångbart pris tillhandahålla
jernvägsbyggnaden sågtimmer till ett sammanlagdt antal af omkring
200 stycken per kilometer af banans längd;

allt med skyldighet för vederbörande att hälla staten skadeslös för
hvad i ett eller annat afseende härutinnan till äfventyr kan komma att brista.

Af ofvan berörda statsrådsprotokoll inhemtas följande.

Uti eu till Kong!. Maj:t ingifven skrift hade å kommunalstämma med
Örnsköldsviks köping utsedde deputerade, å köpingens vägnar, anhållit, att
Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om byggande på statens
bekostnad af eu bibana mellan Örnsköldsvik och Mellansel ä stambanelinien
Skorped—Vännäs i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett utaf ingeniören
H. Groth upprätta dt, ansökningen bilagdt förslag.

Enligt detta förslag skulle banan utgå från stambanan vid Mellansel
8 kilometer öster om Anundsjö station och efter passerandet af en bergås
korsa Moelfven vid Mo kyrka samt slutligen, efter att hafva följt Rappstaocli
Själevadsfjärdarne förbi Själevads kyrka och derefter öfvergått en större
bergshöjd, inledas i Örnsköldsviks köping till en hamnplats vid östra stranden
af den der inskjutande hafsviken, 29 kilometer från utgångspunkten. Stationer
skulle förläggas, utom vid ändpunkterna, jemväl vid nämnda båda kyrkor.
Anläggningen beräknades kosta 1,548,000 kronor, deri icke inbegripen kostnaden
för rullande materiel och för jordlösen, till hvilken sistnämnda kostnad
Örnsköldsviks kommun erbjudit sig att bidraga med 70,000 kronor.

Till stöd för ansökningen hade deputerade andragit: att, till följd åt
norra stambanans aflägsna läge från kusten och dervarande rikt befolkade
områden, densamma icke komme att i önskvärd grad gagna handel och andra
näringar och ej heller lemna eu tillräcklig afkomst för förräntande af det å
densamma nedlagda kapital, förr än banan på lämpliga ställen sammanbundes
med liafvet; att, då stambanan genom Ångermanland genomskure betydande

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

skogsbygder, som saknade lämpliga vattendrag för virkets nedflottning till
hafvet, dessa trakters skogsprodukter måste på jernväg föras till hafvet; att,
dä Sundsvall för närvarande vore den vid jernväg belägna utskeppningshamn,
som läge norra Ångermanland närmast, det vore uppenbart, att ingen möjlighet
funnes för befolkningen i berörda del af detta landskap att genom
den nu framgående stambanan på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig
och landet denna landsdels rika naturtillgångar; att Örnsköldsvik, som hade
eu god hamn, vore eu af Norrlands mera betydande handelsplatser samt förmedlade
ett stort varuutbyte med befolkningen i den vidsträckta bygd, som
från Asele och Lycksele lappmarker samt vestra och norra Ångermanland
af ålder haft sina naturliga utfartsvägar till Örnsköldsvik; samt att statens
skogsdomäner i trakten skulle genom jern vägsanläggningen fä ett ökadt
värde.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hade jernvägsstyrelsen den 15
december 1890 afgifvit underdånigt utlåtande. Deruti hade styrelsen, hvad
anginge det i ansökningen påpekade behofvet af utfartsvägar från norrländska
stambanan till hafvet för banans tillgodogörande så väl för samfärdseln som
i finansielt hänseende, erinrat, att styrelsen för länge sedan fäst uppmärksamheten
på detta behof samt att styrelsens framställningar derutinnan leilt
till det resultat, att den sydligare sträckningen af norra stambanan, efter
inköp af förut beflntliga enskilda banor, satts i förbindelse med sjöhamnar vid
Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall. Nyttan af dessa utfartsvägar ansåge
styrelsen ock vara ådagalagd genom den större lifaktighet de framkallat i
rörelsen äfven å sjelfva stambanan, och detta änskönt de allmänna handelsförhållandena,
särskilt i trävarurörelsen, ingalunda varit gynsamma. Om
bibanor varit nödvändiga för den nedre sträckningen af norra stambanan,
vore dylika banor i ännu högre grad behöflig^ för den nordliga sträckningen,
afskild som denna vore i hela sin längd från trakter, der en någorlunda
samlad befolkning kunde gifva upphof till en samfärdsel af någon betydenhet,
och utan tillgång till annan trafik än med varor, som icke tålde längre
jernvägstransport, men för att tillgodogöras måste på kortaste vägen nedbringas
till hafvet.

Beträffande läget för dessa bibanor liölle styrelsen före, att detsamma
borde bestämmas med ledning af erfarenheten om rörelsens naturliga gång,
så att, om en ort under förutvarande ogynsammare transportförhållanden
arbetat sig upp till en hufvudplats för samfärdseln med upplandet, en bibana
företrädesvis borde ledas dit för att uppfylla sitt ändamål. En dylik ort
vore, enligt styrelsens åsigt, Örnsköldsvik, hvilken, ännu obetydlig med
hänsyn till befolkningens antal, redan vore ett centrum för ofvanför liggande
vidsträckta områdens handel och för en sågverksdrift, som hemtade sina

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

råvaror, utom från det innanför liggande landet, äfven från på andra ställen
af kusten utmynnande vattendrags dalfören, hvadan en bibana till Örnsköldsviks
hamn borde från början kunna påräkna en ganska afseVärd trafik.
Förläggandet af en dylik bibana till Örnsköldsvik syntes ock styrelsen, i
förhållande till andra redan befintliga eller ifrågakommande bibanor, vara
lämpligt, då afståndet til! närmaste statsbanehamn i söder utgjorde Ilo kilometer,
och den bibana, som kunde ifrågasättas närmast norrut, eller till
Umeå, icke komme på närmare afstånd än 95 kilometer. Någon konkurrens
vore derför icke att befara, då dels gränserna mellan de nämnda banornas
trafikområden vore af naturen tydligt angifna, dels ock rörelsen å den till
ämnade enskilda banan mellan Hernösand och Sollefteå komme att hufvudsakligen
omfatta stränderna af nedre Ångermanelfven och möjligen de trakter,
som läge vid den öfre delen af samma eif och dess tillflöden.

Vidkommande derefter frågan hvem som borde bygga nu ifrågasatta
bibana, ansåge styrelsen staten böra bekosta banans anläggning, emedan det
vore så att säga eu lifsfråga för stambanan, att bibanan ju förr dess hellre
komme till stånd, och det derjemte vore af stor vigt, att statsbaneförvaltningen
hade i sin hand att, oberoende af enskildas intressen bestämma öfver
trafikerandet af utfartsvägarne från stambanan till exporthamnar och öfver
befordringsafgifterna derför.

I fråga om det ingifna förslaget till plan för bibanans byggnad hade
styrelsen, med anmälan det styrelsen funne berörda plan vara ändamålsenlig
och så god som den starkt kuperade terrängen medgifvit utan användande
af öfver höfvan stora kostnader för jord- och sprängningsarbeten, vidare
meddelat, att mot den föreslagna rigtningen intet annat varit att anmärka,
än att platsen för den blifvande stationen i Örnsköldsvik blefve väl träng,
synnerligen för mottagande af sä skrymmande laster som trävaror, och att
vattnet derutanför saknade önskvärdt djup, samt att banan inkräktade på
köpingens bebyggda område, men att, etter en med anledning häraf företagen
ny undersökning, dessa olägenheter befunnits kunna undvikas genom
banans inledning utmed vestra stranden af den till köpingen inskjutande
liafsviken, på sätt å planen vore angifvet med eu brun linie. Ehuru
styrelsen mot det med ledning af arbets- och andra pris vid statsbanebyggnaden
i dessa trakter uppgjorda kostnadsförslagets slutsumma, 1,548,000 kronor,
icke hade något att i och för sig anmärka, ansåge dock styrelsen detta
belopp böra ökas med kostnaden för åtskilliga arbeten och anordningar,
hvilka vore af beskaffenhet att, om de icke vid banbyggnaden utfördes, de
inom närmaste framtiden blefve af behofvet påkallade. Dessa poster vore
anordnande af eu fullständigare bangård vid föreningspunkten Meilansel
50,000 kronor, ökad spårläggning å öfriga bangårdar 25,000 kronor samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

bostäder i Örnsköldsvik åt stations- och tågpersonal 50,000 kronor. Härigenom
höjdes anläggningskostnaden med 125,000 kronor, eller till 1,673,000
kronor. Om härtill lades kostnaden för bibanans utrustande med rörlig
materiel, beräknad efter vanlig grund till omkring 5,000 kronor för hvarje
kilometer, eller i rundt tal 150,000 kronor, skulle hela kostnaden för bibanans
anläggning och utrustning utgöra 1,823,000 kronor, under förutsättning
att för anläggningen erforderlig mark tillhandahölles af vederbörande
jordegare eller kommuner.

Huru snart en skälig afkastning å sistberörda kapitalbelopp kunde
påräknas ansåge styrelsen vara svårt att förutsäga, men eu vid styrelsens
utlåtande fogad, af trafikdirektören i sjette traf] k distriktet af statens jernvägar
upprättad trafikberäkning, om hvilken beräkning styrelsen ansåge sig
kunna vitsorda att den vore upprättad med sakkännedom och med tillbörlig
varsamhet vid begagnandet af tillgängliga data, gåfve goda förhoppningar
i berörda hänseende, i det att såsom resultat af denna beräkning framginge.
att staten borde inom kort kunna påräkna såsom årlig behållning å ifrågavarande
bibana ett belopp af 91,700 kronor, eller fem procent å nyss angifna
kapital, oafsedt hvad som tillfiöte stambanan i intägt för transportföremål,
som ä henne forslades till och från bibanan och som till största delen skulle
uteblifvit, om bibanan ej komme till stånd.

Enär emellertid befolkningen i orten närmast droge fördel deraf, att
en jernväg komme till stånd, funne styrelsen det vara tillbörligt, att äfven
vid denna bibana kommuner och enskilde i de trakter, banan genomginge, i
någon man bidroge till anläggningen, och styrelsen ansåge derför att från
deras sida borde fullgöras samma skyldigheter i afseende å upplåtelse af mark
m. m., som på senare tider varit bestämda såsom vilkor för anläggningen af
statsbanor.

Åberopande hvad styrelsen sålunda anfört samt i betraktande af att
en förbindelseled mellan stambanan och Örnsköldsvik med dervarande hamn
vore åt största vigt, utom för de orter densamma närmast genomginge, äfven
för sjelfva stambanan genom den trafik, som derå skulle framkallas, och att
ifrågavarande handel jemväl kunde antagas blifva en af de i ekonomiskt
hänseende fördelaktigare bandelarne i det norrländska jern vägsnätet, hade
styrelsen, med förordande af den underdåniga ansökningen, hemstält, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att en bibana måtte på statens bekostnad
anläggas från norra stambanan vid Mellansel till Örnsköldsvik eldigt
den ansökningen bilagda planen med den deri af styrelsen föreslagna ändring,
samt att Riksdagen för denna banas anläggning och utrustning med nödig
materiel måtte under de vilkor och förpligtelse!'' för kommuner och enskilde,
hvilka Riksdagen enligt dess skrifvelse den 14 maj 1890 faststält beträffande

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

anläggningen af stambanan genom öfre Norrland, anvisa ett belopp af
1,823,000 kronor.

Domänstyrelsen, som jemväl blifvit i ärendet hörd, hade uti underdånigt
utlåtande den 19 nästlidne januari åberopat hvad styrelsen anfört uti
ett på begäran af den år 1885 af Kongl. Maj:t tillsatta komité för utredning
af bland annat omfattningen och beskaffenheten af den trafik, som vore att
påräkna för en stambana genom öfre Norrland mellan Sollefteå och OfverLuleå,
afgifvet yttrande, deruti i fråga om eu sådan banas betydelse för
statsskogarne i denna landsdel framhållits, bland annat, att, om ock svårighet
mötte att bedöma, huru stor qvantitet virke från dessa skogar kunde
komma att forslas på banan och genom densamma vinna direkt afsättning,
framdragandet af en jernbana genom öfre Norrland, hvarigenom de särskilda
floddalarne sattes i förbindelse med hvarandra, likväl otvifvelaktigt syntes
komma att utöfva inflytande på virkesprisen, som till följd af olika efterfrågan
vore mycket vexlande vid särskilda vattendrag; att sålunda, för att
anföra ett exempel, kronans virke vid Ume- och Yindelelfvarne knappast betingade
hälften af det pris, som betalades vid Ångermanelfven, men att,
derest genom direkt jern vägsförbindelse mellan vattendragen virket kunde
fortskaffas från ett vattendrag till ett annat, det vore antagligt, att å de
trakter, der prisen vore låga, detsamma skulle röna efterfrågan jemväl frän
andra orter, hvarigenom konkurrens och prisstegring kunde förväntas. I sitt
nu afgifna utlåtande yttrade styrelsen vidare, att det vore uppenbart, att
denna stambanas emotsedda inflytelse å virkesprisen måste vara i väsentlig
mån beroende deraf, att stambanan komme i förbindelse med kustorter, der
sågverksrörelse i någon större omfattning bedrefves och beqväm hamn för
trävaruskeppning funnes. En så beskaffad ort vore, enligt domänstyrelsens
mening, Örnsköldsvik, från hvars hamnområde under år 1889 utskeppats i
rundt tal 25,600 standards trävaror från i orten belägna sex särskilda sågverk.
På grund af det anförda ansåge styrelsen ifrågavarande bibanas anläggning
vara af gagn för staten jemväl såsom skogsegare; och hemstälde
styrelsen förty om bifall till hvad jern vägsstyrelsen föreslagit.

Jemväl chefen för generaistaben hade inkommit med underdånigt
utlåtande i ämnet och deruti anfört, att från militärisk synpunkt icke något
vore att erinra mot den föreslagna banan, om än de fördelar, den kunde
tillföra försvaret, icke vore af större betydelse, men att banan, för att emellertid
tillfredsställa de militära klufven, borde ega samma trafikförmåga som
stambanan norr om Sollefteå.

Angående ordningen och sättet för utförandet af ifrågavarande banbyggnad
både chefen för jern vägsstyrelsen aflemnat en promemoria, deri
han, med förmälan att enligt det uppgjorda kostnadsförslaget kostnaden för

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

banvallens och bangårdarnes terrassering, broars och afloppstrummors uppförande
samt banans inhägnad utgjorde 499,130 kronor, anfört, att, derest
detta belopp redan under innevarande år erhölles, en ekonomisk fördel skulle
vinnas derigenom, att dessa arbeten, med undantag möjligen af brobyggnaden
öfver Moelfven, kunde utföras under årets senare del af den till omkring
700 man uppgående arbetsstyrka, som efter afslutandet, antagligen i nästinstundande
juli månad, af nu pågående kompletteringsarbeten mellan Gfottne
och Nyåker skulle, i stället för att derifrån flyttas till stambanebyggnaden
längre norrut, kunna från och med nämnda tid lämpligen användas till utförande
af nämnda arbeten å bibanan. Alla återstående arbeten, nemligen
ballastning, skenläggning, uppförande af banbyggnader, uppsättning af telegraf
och signaler in. m., för hvilka kostnaden beräknats till 1,173,000 kronor,
skulle utföras under år 1892, hvarigenom banan kunde på hösten samma
år upplåtas för allmän trafik. Ballastning och skenläggning, som måste
verkställas med stambanans egen, vid Mellansel tillgängliga ballast- och
transportmateriel — hvilken innan stambanesträckan mellan Nyåker och
Vännäs hunnit färdigterrasseras kunde för nämnda bana till en del undvaras
— måste således utgå från Mellansel; och räler med tillbehör borde derför,
derest de ej kunde erhållas inom landet å jernväg, levereras så tidigt nästkommande
år vattenkommunikationerna medgåfve, dock icke i Örnsköldsvik
utan i Sundsvall, för att derifrån å jernväg forslas till nyssnämnda utgångspunkt.
Under nu angifna förutsättningar kunde skenläggningen beräknas
hafva hunnit Örnsköldsvik redan i början af juli månad år 1892, vid hvilken
tid den derför använda ballast- och transportmaterielen åter behöfdes vid
norra stambanans då färdigterrasserade bansträcka närmast Vännäs norrut.
Enligt den sålunda framstälda arbetsplanen skulle alltså af den beräknade
kostnadssumman erfordras för innevarande år 500,000 kronor samt för år
1892 såväl återstoden deraf, eller 1,173,000 kronor, som ock den till 150,000
kronor beräknade kostnaden för anskaffande af rörlig materiel, eller 1,323,000
kronor.

Hvad derefter vidkomme sättet för ifrågavarande banbyggnads utförande,
syntes ekonomisk fördel ej kunna vinnas genom entreprenad af arbetet
i dess helhet. Eu entreprenör måste nemligen utöfver de kostnader, som
alltid vore förenade med sjelfva arbetets utförande, beräkna ett icke oansenligt
penningebelopp för att deraf så väl bestrida kostnaderna för transport af
erforderligt antal arbetare, nödig materiels anskaffande in. m. som ock bereda
sig skälig vinst för egen del — allt utgifter, som för en jemförelsevis
mindre banbyggnad, såsom den nu ifrågavarande, måste medföra betydligt
ökade kostnader öfver dem, som betingades, om arbetena utfördes genom
statens egen försorg, hvarjemte oftaberörda materiels uthyrande, som vid en

Statsutskottets Utlåtande Éf:o 55

eventuel entreprenad blefve nödvändigt, kunde af jern vägsstyrelsen medgifvas
endast under vilkor af eu med kostnader förenad kontroll öfver dess användande.
Genom att deremot — i likhet med de senaste årens anordning
vid stambanebyggnaden genom öfre Norrland — till de arbetslag, hvilka vid
ofvan antydd tid instundande sommar antoges hafva afslutat kompletteringsarbetena
mellan Gottne och Nyåker, öfverlemna nu ifrågakomna terrasseringsarbeten
på ackord å längre eller kortare bansträckor för hvarje lag
samt från stambanebyggnaden öfverföra tillgänglig, erforderlig arbetsmateriel
för dessa terrasseringsarbetens behof skulle, om nemligen stambanans vid
ofvannämnda kompletteringsarbetens afslutande å platsen redan befintliga och
med de lokala förhållandena förtrogna arbetsbefäl användes till ledning af
det nya arbetet, alla större extra omkostnader för detta undvikas, på samma
gång terrasseringen af hela banan Mellansel—Örnsköldsvik blefve på det i
alla hänseenden lämpligaste sätt verkstäld under senare delen af innevarande
åi''. Uppförandet af husbyggnaderna skulle, på sätt numera städse egde
rum, utbjudas på entreprenad, hvarjemte rälsläggning och ballastning skulle
verkställas enligt det för dylika arbeten använda ackordsystem. På dessa
skäl hade chefen för jern vägsstyrelsen tillstyrkt, att utförandet för statens
räkning af jern vägsbyggnaden Mellansel—Örnsköldsvik finge ega rum enligt
samma grunder, som för stambanebyggnaden genom Norrland vore gällande
och hvilka, tillämpade å denna mindre banbyggnad, enligt bemälde chefs
åsigt skulle lemna det så väl i tekniskt som ekonomiskt hänseende mest fördelaktiga
resultat.

För utförandet af arbetet enligt den angifna planen erfordrades emellertid
redan under innevarande år en del af den summa, hvartill kostnaden
föi- hela arbetet beräknats uppgå, hvarefter återstoden deraf borde utgå
under nästkommande år; och hade chefen för jern vägsstyrelsen derför, under
åberopande af hvad han anfört angående fördelen af arbetets bedrifvande på
angifvet sätt, framhållit önskvärdheten af att hos Riksdagen gjordes framställning
om anvisande för ifrågavarande banbyggnad af 500,000 kronor för
innevarande år samt 1,323,000 kronor för år 1892.

För egen del har chefen för civildepartementet i frågan anfört:

»Genom hvad jern vägsstyrelsen och domänstyrelsen i ärendet anfört
synes mig önskvärdheten af att ifrågavarande bana kommer till stånd vara till
fullo ådagalagd. Med hänsyn till ofvanomförmälda, af jern vägsstyrelsen utan
anmärkning lemnade trafikberäkning, har man anledning antaga att banans
inkomster kunna blifva ganska tillfredsställande, och dertill kommer att den
uppåtgående stambanan måste af denna utfartsväg komma att tillföras ej
obetydlig trafik, då Örnsköldsvik med sin redan stora utskeppning af trävaror
blifver den närmaste exportorten för många produkter, som komma att transpor \ -

Statsutskottets Utlåtande N:o 55. 9

teras å stambanan genom norra Ångermanland och södra delen af Vesterbottens
län. En annan fördel, som domänstyrelsen påpekat, är den ökning
i prisen af virke från kronan tillhöriga, i närheten belägna skogar, som
genom banans tillkomst är att motse. Jag tvekar derför icke att tillstyrka,
att banan varder för statens räkning anlagd.

Chefen för jernvägsstyrelsen har framhållit, hurusom genom arbetets
påbörjande redan under innevarande år skulle vinnas den fördel, att den till
omkring 700 man uppgående arbetsstyrka, hvilken för närvarande sysselsättes
vid stambanebyggnaden mellan Glottne och Nyåker, kunde efter dessa
arbetens afslutande innevarande år användas vid arbetena å den ifrågasatta
banan. Detta synes migjj värdt beaktande, och jag föreställer mig med
hänsyn dertill, att banans byggande bör påbörjas redan i år, emedan sådant
antagligen skulle medföra någon besparing i utgifterna derigenom att dels
en stam af vid jern vägsarbeten vana arbetare genast kunde påräknas och
dels de erforderliga arbetsredskapen funnes i orten tillgängliga. De för årets
omkostnader nödiga medel, h vilka af jernvägsstyrelsen ^beräknats till omkring
500,000 kronor, torde genom förskott från statskontoret kunna beredas,
men då, enligt den uppgjorda planen, banan skulle blifva under nästkommande
år fullbordad, synes i allt fall nödvändigt att redan af innevarande
Riksdag äskas hela det belopp, som beräknats för banans färdigbyggande,
eller 1,823,000 kronor.

Med afseende å det i ekonomiskt afseende förmånliga resultat, som
banan synes kunna lemna, torde någon betänklighet icke böra möta mot att,
på sätt ock chefen för finansdepartementet, med hvilken jag härutinnan
samrådt, ansett lämpligt, genom upplåning anskaffa det för banbyggnaden
erforderliga belopp, hvilket alltså torde böra anvisas till utgående från riksgäldskontoret.

Med afseende å de fördelar, som genom den ifrågasatta jern vägsanläggningen
skulle beredas befolkningen i orten, torde för denna anläggning böra
stadgas samma vilkor i afseende å upplåtelse af mark m. m., som enligt
Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1890 bestämts för stambanebyggnaden
norr om Yännäs — — — —• — — — ».

Behofvet af utfartsvägar från norrländska stambanan till hafvet, å
hvilket behof jernvägsstyrelsen vid flera tillfällen fäst uppmärksamheten,
ligger enligt utskottets uppfattning i så öppen dag, att någon ytterligare utredning
i detta hänseende än den, som blifvit i statsrådsprotokollet framlagd,
icke lärer erfordras. Riksdagen torde för öfrigt få anses redan hafva erkänt
Bih. till Riksd. Prof. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 36 Häft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

nämnda behof, derigenom att Riksdagen, utom andra åtgärder, för att sätta
den sydligare sträckningen af berörda stambana i förbindelse med hamnar
vid Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall, beviljat medel till inköp och ombyggnad
af förut befintliga enskilda banor.

Hvad den nu föreslagna bibanan från Mellansel till Örnsköldsvik angår,
anser utskottet det vara ådagalagdt, att densamma skulle blifva af stort
gagn för norra stambanan, och då det tvifvel utan, på sätt jernvägsstyrelsen
erinrat, är af vigt att statsbaneförvaltningen har i sin hand att oberoende af
enskildes intressen bestämma öfver trafikerandet af de vigtigaste utfartsvägarne
från stambanan till exporthamnar och öfver befordringsafgifterna
derför, har utskottet funnit ifrågavarande jernväg böra byggas för statens
räkning.

Het hade emellertid utan tvifvel varit synnerligen önskvärd!, att frågan
om byggande af denna bibana af Kong!. Maj:t förelagts Riksdagen till pröfning''
samtidigt med frågan om fortsättandet af stambanan genom öfre Norrland,
hvarigenom ^anslaget för dessa jern vägsbyggnader kunnat på en gång
bestämmas; men då det synes utskottet klart, att banan skall komma att
bereda stambanan en icke obetydligt ökad trafik och således höja sistnämnda
banas rentabilitet samt det följaktligen nr ekonomisk synpunkt vore oklokt
att uppskjuta anläggningen, helst arbetets påbörjande redan detta år torde
medföra särskilda fördelar, har utskottet likväl ansett sig böra förorda bifall
till Kong!. Maj:ts förslag.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, som framdeles
kommer att afgifva förslag om sättet för anvisande af det föreslagna
auslagsbeloppet, hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, må, under förbehåll af de i propositionen
angifna vilkor, för anläggning af en bibana från
norra stambanan vid Mellansel till Örnsköldsvik och denna
banas utrustning med erforderlig trafikmateriel bevilja och
för år 1892 anvisa en million åttahundratjugutre tusen
kronor.

Stockholm den 1 maj 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

Reservation

af herrar P. Pelir son, N. Petersson, A. P. Daniel son, P. Andersson
och C. Persson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort. hafva
följande lydelse:

»Ehuru utskottet till fullo uppskattar betydelsen deraf, att norrländska
stambanan genom bibanor sättes i förbindelse med sjöhamnar, och ehuru
utskottet funnit den föreslagna banan från Mellansel till Örnsköldsvik böra
komma till stånd och byggas för statens räkning, har utskottet likväl icke
ansett sig böra tillstyrka Eiksdagen att för detta ändamål redan nu ställa
medel till Kongl. Maj:ts förfogande.

Det hade utan tvifvel vant synnerligen önskvärdt, att frågan ombyggande
af banan Mellansel—Örnsköldsvik af Kongl. Maj:t förelagts Riksdagen
till pröfning samtidigt med frågan om fortsättandet af statens jernvägsbyggnader
i Norrland. Nu har i stället det, enligt utskottets uppfattning, mindre
egentliga förhållandet inträffat, att, sedan Riksdagen för år 1892 beviljat
ett anslag af 4,000,000 kronor till fortsättning af arbetena å stambanan
genom öfre Norrland, hos Riksdagen göres framställning om anvisande för
nämnda år af ytterligare medel för byggande af jernväg i Norrland. Utskottet
anser nemligen, att härför icke bör ifrågakomma ett större årligt
anslag än det redan beviljade, eller 4,000,000 kronor. Detta belopp hade
deremot lämpligen kunnat fördelas mellan stambanan och ifrågavarande
bibana, hvilket icke skulle hafva medfört någon annan olägenhet än den
jemförelsevis obetydliga, att stambanan till Boden med ett årligt anslag
till norrländska jernvägar af 4,000,000 kronor icke blefve färdig förrän högst
ett år senare än som beräknats.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke må
vinna Riksdagens bifall.»

Herr Casparsson har anhållit att få antecknadt, att han icke inom
utskottet deltagit i behandlingen af det i detta utlåtande förekommande ärende.