Statsutskottets Utlåtande N:o 53 (Utlåtande 1891:Su53 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

N:o 53.

Ånk. till Riksd. kansli den 28 april 1891, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits propositioner angående
höjning i anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar
m. m., angående anslag under riksstatens femte
hufvudtitel med anledning af föreslagna ändringar i
värnpligtslagen den 5 juni 1885 samt angående ändring
i lagen om lindring i rustnings- och rotering sbesvär en
af samma dag och höjning i de under fjerde och femte
hufvudtitlarne uppförda anslag till lindring i nämnda
besvär äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i dithörande
ämnen.

(l:a U. A. och I. A.)

I särskilda den 14 mars innevarande år till Riksdagen aflåtna och
till statsutskottets förberedande behandling öfverlemnade propositioner
har Kongl. Maj:t, som samma dag till Riksdagen aflåtit propositioner
dels angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5
juni 1885, dels angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter
och dels om ändring i förordningen den 14 september 1883 angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst, föreslagit

i proposition n:o 32:

att Riksdagen måtte besluta

att, under förutsättning att tiden för de värnpligtiges öfningar
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft. (N:o 53J 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

under år 1892 utsträckes på sätt i förenämnda proposition angående
ändring i vissa delar utaf värnpligtslagen den 6 juni 1885 närmare angifves,
dmed godkännande af i statsrådsprotokollet för den 14 mars
1891 föreslagna nya grunder för aflöningen af den vid Blekinge bataljon,
Gotlands nationalbeväring, Hallands bataljon och Vesternorrlands bataljon
anstälda personal, höja

anslaget till »Marinregemente!» nu........................ kronor 66,000: —

med „ 6,710: —

till kronor 7 2,710: —

anslaget till »Gotlands nationalbeväring», med inberäkning af den

innevarande år redan medgifva förhöjning, nu ........ kronor 200,509: —

med ,, 13,708: —

till kronor 214,217: —

anslaget till »Hallands beväring» nu.................. ,, 12,660: —

med „ 6,710:—■

till kronor 19,370: —
samt anslaget till »Vesternorrlands beväring» nu ,, 31,420: —

med „ 6,710: —

till kronor 38,130: —
dels för år 1892 höja anslaget till beväringsmanskapets vapen öfningar

nu.................................................................... kronor 1,472,000: —

med „ 721,000: —

till kronor 2,193,000: —
dels för samma år höja anslaget till »försvarsverket till lands i
allmänhet eller arméförvaltningens departement» nu kronor 2,404,600: —

med „ 330,000: —

till kronor 2,734,600: —
och dels likaledes för år 1892 höja anslaget till »byggnader och

sängkläder på mötesplatserna» nu ................................. kronor 165,000: —

med „ 9,000: —

till kronor 174,000;—;

att vidare, med godkännande ej mindre af hvad som föreslagits
beträffande anställande vid Norrbottens, Vesterbottens och Jemtlands
fältjägarecorpser äfvensom Vesternorrlands bataljon af ytterligare personal
utöfver den vid samma truppförband nu anstälda, utan äfven af
de för den ifrågasatta nya personalen föreslagna löneförmåner och deraf
föranledda ändringar i de tre indelta truppförbandens nuvarande stater,
höja

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

dels anslaget till »indelta arméns befälsaflöning''» med ^beräkning

af redan medgifven förhöjning nu........................... kronor 4,208,812: —

jmed^ _ 100,000

till kronor 4,308,812

och dels anslaget till Vesternorrlands beväring nu kronor 31,420
med, utöfver härofvan föreslagen förhöjning „ 6,710

ytterligare..................................................................» _ 38,057

till kronor 76,187

att, med godkännande af förslaget om inrättande vid Vesternorrlands
bataljon af 8 nya distinktionskorprals-, 20 korprals- och 16 vice
korpralsbeställningar med enahanda aflöningsförmåner, som äro förenade
med motsvarande förut vid bataljonen befintliga beställningar, dels medgifva,
att anslaget till »aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon»
måtte för framtiden i riksstaten uppföras under benämning aflöning
till »stamtrupp vid Vesternorrlands regemente», och dels höja nämnda

anslag nu.................................................................... kronor 26,644:

med ,, 1,305: —

till kronor 27,949: —;

att, med godkännande af hvad som föreslagits beträffande dels
omorganisation af de två svea artilleriregemente tillhörande fotbatterierna,
dels uppsättande vid samma regemente af ett nytt åkande batteri, dels
ock den vid dessa batterier anstälda personals aflöning, höja anslaget till
»artilleriet», med inberäkning af den innevarande år medgifna förhöjning
nu ......................................................................... kronor 1,113,656.

med ,, 66,000: —

till kronor 1,179,656: —,

• äfvensom medgifva att omförmälda belopp, 66,000 kronor, måtte
under anslaget »till artilleriet» upptagas såsom reservationsanslag;

att, med godkännande af hvad som föreslagits beträffande dels
uppsättande vid Jemtlands hästjägarecorps af tre värfvade sqvadroner
och dels den dervid anstälda personals aflöning äfvensom de i sammanhang
dermed föreslagna ändringar i corpsens nuvarande stat, låta i riksstaten
under benämning »Jemtlands hästjägarecorps» näst efter anslaget
till »indelta arméns befälsaflöning» såsom reservationsanslag uppföra hvad
som för genomförande af den nya organisationen under år 1892 erfordrades
med ........................................................................ 130,000 kronor;

att, med godkännande af hvad som föreslagits beträffande organi -

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

sationen af en tredje trängbataljon och personalens aflöning, höja anslaget
till »trängen» efter förut medgifven förhöjning nu ... kronor 285,437: —

med „ 150,000: —

till kronor 435,437:—,

äfvensom medgifva att beloppet 150,000 kronor måtte under anslaget
upptagas såsom reservationsanslag; samt

att tillåta att uppkommande reservationer å de för de tre åkande
batterierna vid svea artilleriregemente, för de tre nya sqvadronerna vid
Jemtlands hästjägarecorps och för den nya trängbataljonen afsedda medel
finge, hvarje reservationsbelopp hvad anginge motsvarande truppafdelning,
af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med den föreslagna organisationens genomförande
förenade utgifter;

i proposition n:o 33:

att, under förutsättning af bifall till ofvannämnda proposition angående
förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885,
det å femte hufvudtiteln till »sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför» upptagna förslagsanslag å 72,400 kronor
måtte för år 1892 förhöjas med 98,600 kronor till 171,000 kronor; samt
att Riksdagen måtte å extra stat för år 1892 anvisa följande anslag:
till inredning af kasematterna å Kungsholms fästning kronor 10,000: —

„ sängar åt 500 värnpligtige......................................... „ 12,500: —

„ sängservis åt 500 värnpligtige ................ „ 14,000: —

„ första uppsättningen beklädnad för 500 värnpligtige „ 32,000: —

eller tillhopa kronor 68,500: —

i proposition n:o 38:

att Riksdagen —• för den händelse ofvan omförmälda propositioner
angående dels ändring i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885,
dels höjning af det under fjerde hufvudtiteln uppförda anslag till bebeväringsmanskapets
vapenöfningar in. in., och dels anslag under femte
hufvudtiteln, i anledning af väckt förslag om utsträckta vapenöfningar
för de värnpligtige, den förstnämnda dock endast i hvad densamma afsåge
förändrad lydelse af 1 §, 3 § 1 mom., 6 §, 27 § 1 mom., 28 §,
33 § mom. 2 och 3 samt 34, 52 och 53 §§ värnpligtslagen, blefve af
Riksdagen godkända — måtte dels för år 1892 höja det under fjerde
hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären -

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

nu..................................................................‘........ kronor 1,330,000: —

med........................................................................ „ 886,000: —

till.......................................................................... kronor 2,2i6,00Ö:—;

dels medgifva,

att 1 och 6 §§ i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

§ 1-

T rustnings- och roteringsbesvären skall, på sätt samt under iakttagande
af de särskilda bestämmelser och undantag, som här nedan i
denna lag omförmälas, lindring eg a rum att årligen utgå intill 1892
med trettio procent, för år 1892 med femtio procent, för åren 1893 och
1894 med sextio procent, för åren 1895 och 1896 med sjuttio procent,
för åren 1897 och 1898 med åttio procent, för åren 1899 och 1900 med
nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt från och
med år 1901 med hela beloppet af samma värde.

§ «•

Vid bestämmande af det belopp, hvarmed lindring, jemlikt § 1,
hör rusthåll eller rote tillgodokomma, skall följande iakttagas:

A) Beträffande effektiva rusthåll och rotar:

För rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd, skall till grund
för beräkningen läggas fulla värdet å rustningen eller roteringen, sådant
samma värde i § 2 mom. a) blifvit bestämdt, hvaremot för rusthåll eller
rote, som är i åtnjutande af understöd, hvarom i § 5 mom. 1 förmäles,
beräknas allenast det belopp, hvarmed nyssnämnda värde å rustningen
eller roteringen öfverstiger understödet; kunnande, der understödet skulle
uppgå till lika belopp med eller öfverstiga besvärets värde, sådan lindring,
som i denna lag afses, icke ifrågakomma.

B) Beträffande helvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet, vakanta
rotar vid infanteriet samt vakanta rusthåll och rotar vid, båtsmanshåll et:

l:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl af trosspassevolansafgiften,
då sådan utgår, är lika stor med eller större än det.här
ofvan i § 2 mom. a) bestämda värde å rustningen eller roteringen, skall
för rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd, till grund för beräkningen
läggas vakansafgiftens eller nämnda afgifters sammanlagda
belopp, men för rusthåll eller rote, som är i åtnjutande af understöd,

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

endast det belopp, hvarmed vakansafgiften eller summan af berörda utgifter
öfverstiger understödet; och kommer alltså, der understödet uppgår
till lika belopp med eller öfverstiger afgifterna, lindring, hvarom i
denna lag är fråga, icke att ega rum.

2:6) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl af trosspassevolansafgiften,
då sådan utgår, är lägre än det i § 2 mom. a) satta
värde å rustningen eller roteringen, skall den lindring, som, enligt hvad
här ofvan är stadgadt, skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret
varit effektivt, minskas med skilnaden mellan nyssnämnda värde
och afgiftsbeloppet, men skulle denna skilnad vara lika stor med eller
större än berörda lindring, kommer, så länge detta förhållande fortfar,
någon lättnad i rustningen eller roteringen enligt denna lag icke att
ega rum.

C) Beträffande halfvahanta rusthåll och rotar vid kavalleriet och
vakanta rusthåll vid infanteriet:

l:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet jemväl för
beklädnad, remtyg och beväpning, är lika stor med det i § 2 inom. b)
eller c) bestämda värde, skall lindring tillgodokomma rusthåll eller rote
i de fall och efter enahanda beräkningsgrund, som här ofvan angående
effektiva rusthåll och rotar stadgas.

2:6) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet jemväl för beklädnad,
remtyg och beväpning, är lägre än det i § 2'' mom. b) eller c)
bestämda värde, skall den lindring, som enligt hvad här ofvan är stadgadt
skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret varit effektivt,
minskas med skilnaden mellan nyssnämnda värde och afgift, men är
denna skilnad lika stor med eller större än berörda lindring, kommer,
så länge detta förhållande fortfar, någon lättnad i rustningen och roteringen
enligt denna lag icke att eg a rum.

3: o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet äfven för beklädnad,
remtyg och beväpning, är större än det i § 2 mom. b) eller c)
bestämda värde, skall öfverskottet tilläggas värdet å hela rustnings- eller
roteringsbesväret och lindring å summan häraf, efter afdrag af understödet,
der sådant utgår, tillgodokomma rusthållet eller roten i öfverensstämmelse
med hvad här ofvan angående effektiva rusthåll och rotar är
stadgadt;

dels ock besluta,

att frälserusttjensten äfvensom presterskapets åliggande att vid
inträffande krig utgöra krigsgärd i spanmål skola med ingången af år
1892 helt och hållet upphöra;

Statsutskottets Utlåtande, N:o 53.

samt i proposition n:o 39:

att Riksdagen, under förutsättning af bifall till Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till ändringar i lagen angående lindring i rustningsoch
roteringsbesvären, måtte besluta,

att det å femte hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till lindring i
rustnings- och roteringsbesvären måtte för år 1892 förhöjas till 100,000
kronor.

I sammanhang med Kongl. Maj d s berörda propositioner har utskottet
jemväl behandlat nedannämnda inom Riksdagen väckta och till utskottet
remitterade motioner i förevarande ämnen, nemligen:

inom Första. Kammaren:

motion n:o 19 af herr 1\ M. Söderberg med flere, hvilken hemstält,
att Riksdagen måtte för sin del besluta,

A) att 1 och 6 §§ i lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885 måtte erhålla följande förändrade lydelse,
att från och med år 1892 tillämpas:

§ I I

rustnings- och roteringsbesvären skall lindring ega rum med
femtio procent af dessa besvärs uppskattade värde, på sätt samt under
iakttagande af de särskilda bestämmelser och undantag, som här nedan
i denna lag omförmälas.

§ c.

Vid bestämmande af det belopp, hvarmed lindring bör rusthåll eller
rote tillgodokomma, skall följande iakttagas:

a). Beträffande effektiva rusthåll och rotar.

Rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd, erhåller lindring
med femtio procent af fulla värdet å rustningen eller roteringen, sådant
samma värde i § 2 mom. a) blifvit bestämdt, hvaremot för rusthåll eller

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

rote, som är i åtnjutande af understöd, hvarom i § 5 mom. 1 förmäles,
lindringen skall utgöra femtio procent af allenast det belopp, hvarmed
nyssnämnda värde å rustningen eller roteringen öfverstiger understödet;
kunnande, der understödet skulle uppgå till lika belopp med eller öfverstiga
besvärets värde, sådan lindring som i denna lag afses, icke ifrågakomma.

b) . Beträffande helvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet, vakanta
rotar vid infanteriet samt vakanta rusthåll och rotar vid bätsmanshållet.

l:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl af trosspassevolansafgiften,
då sådan utgår, är lika stor med eller större än det här
ofvan i § 2 mom. a) bestämda värde å rustningen eller roteringen, skall
lindring tillgodokomma rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd
med femtio procent af vakansafgiftens eller nämnda afgifters sammanlagda
belopp, men rusthåll eller rote, som är i åtnjutande af understöd,
endast med femtio procent af det belopp, hvarmed vakansafgiften eller
summan af berörda afgifter öfverstiger understödet; och kommer alltså,
der understödet uppgår till lika belopp med eller öfverstiger afgifterna,
lindring, hvarom i denna lag är fråga, icke att eg a rum.

2:o) Der vakansafgiften, med inberäkning-deri jemväl af trosspassevolansafgiften,
då sådan utgår, är lägre än det i § 2 mom. a) satta värde
å rustningen eller roteringen, skall den lindring, som, enligt hvad här
ofvan är stadgadt, skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret
varit effektivt, minskas med skilnaden mellan nyssnämnda värde och afgiftsbeloppet,
men skulle denna skilnad vara lika stor med eller större
än berörda lindring, kommer, så länge detta förhållande fortfar, någon
lättnad i rustningen eller roteringen enligt denna lag icke att eg a rum.

c) . Beträffande lialfvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet och
vakanta rusthåll vid infanteriet.

l:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet jemväl för beklädnad,
remtyg och beväpning, är lika stor med det i § 2 mom. b)
eller c) bestämda värde, skall lindring tillgodokomma rusthåll eller rote
i de fall och efter enahanda beräkningsgrund, som här ofvan angående
effektiva rusthåll och rotar stadgas.

2:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet jemväl för beklädnad,
remtyg och beväpning, är lägre än det i § 2 mom. b) eller c)
bestämda värde, skall den lindring, som, enligt hvad här ofvan är stad -

Statsutskottets Utlåtande 1S:o 53. i)

gadt, skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret varit effektivt,
minskas med skilnaden mellan nyssnämnda värde och afgift, men är
denna skilnad lika stor med eller större än berörda lindring, kommer,
så länge detta förhållande fortfar, någon lättnad i rustningen och ro teringen
enligt denna lag icke att ega rum.

3:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet äfven för beklädnad,
remtyg och beväpning, är större än det i § 2 inom. b) eller c)
bestämda värde, skall öfverskottet tilläggas värdet å hela rustnings- eller
roteringsbesväret och lindring å summan häraf, efter afdrag, af understödet,
der sådant utgår, tillgodokomma rusthållet eller roten i öfverensstämmelse
med hvad här ofvan angående effektiva rusthåll och rotar är
stadgadt;

B. att § t) i lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885 skall erhålla följande förändrade lydelse:

I fråga om lindring för de Göteborgs stad förut anslagna rotar
inom Säfvedals härad skall gälla hvad här ofvan bli fv it stadgadt beträffande
de till Elfsborgs regemente hörande rotar;

Inom Andra Kammaren:

motion n:o 17 af herr J. Ehasson med flere, i hvilken motion
bland annat föreslagits, att Riksdagen måtte för sin del besluta att från
och med år 1892 den i lagen den 5 juni 1885 bestämda lindring i rustnings-
och roteringsskyldigheterna skulle ökas från SO till 50 procent,
samt att Riksdagen måtte bevilja erforderligt anslag för detta ändamål;

motion n:o 22 af herr J. A. Sjö, hvilken hemställ, att från och
med år 1892 ytterligare trettio procent lindring i rustnings- och roteringsbesvären
efter de värden, som för hela kostnaden af dessa blifvit
år 1885 al Riksdagen godkända, skulle komma alla rustnings- och roteringsskyldige
till godo efter enahanda grunder och bestämmelser, som
funnes i lagen af den 5 juni 1885 angående lindring i rustnings- och
roteringsbesväron; och att Riksdagen måtte under fjerde och femte hufvudtitlarne
anvisa det anslag, som erfordrades till ytterligare lindring af
trettio procent utaf rustnings- och roteringsbesvären;

motion n:o 29 af herr Lasse Jönsson med flere, som föreslagit, att
Riksdagen måtte besluta, att från och med 1892 ytterligare tjugu procent
lindring i rust- och roteringsbesvären, efter do värden, som för hela
kostnader af dessa besvär blifvit 1885 af Riksdagen godkända, skulle
komma alla rust- och roteringsskyldige till godo efter enahanda grunder
och bestämmelser, som funnes i lagen af den 5 juni 1885 angående
Bih. till Iiilcsd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 84 Käft. '' '' 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

lindring i rust- och roteringsbesvären; och att Riksdagen måtte under
fjerde och femte hufvudtitlarne anvisa de anslag, som erfordrades till
ytterligare lindring af tjugu procent af rust- och roteringsbesvären, samt
den förändring af lydelsen i lagen af den 5 juni 1885 angående lindring
i rust- och roteringsbesvären, som genom bifall till här ofvan framstälda
yrkanden föranleddes;

motion n:o 52 af herr H. Andersson i Nöbbelöf med flere, hvilken
föreslagit att från och med 1892 ytterligare tjugu procent lindring i
rust- och roteringsbesvären, efter de värden, som för hela kostnaden af
dessa besvär blifvit. år 1885 af Riksdagen godkända, skulle komma alla
rust- och roteringsskyldige till godo efter enahanda grunder och bestämmelser,
som funnes i lagen af den 5 juni 1885 angående lindring i rustoch
roteringsbesvären; och att Riksdagen måtte under ijerde och femte
hufvudtitlarne anvisa de anslag, som erfordrades till ytterligare lindring
af tjugu procent utaf rustnings- och roteringsbesvären;

motion n:o 141 af herrar J. A. Johanson och C. T. Lind, hvilka
föreslagit att Riksdagen ville för sin del besluta, att vid markegångssättningen
från och med 1892 ny uppskattning årligen skulle ega rum
å medelvärdet af rustnings- och roteringsbesvären för de till hvarje regemente
eller corps hörande rust- eller rotehåll; samt att den bestämda
afskrifningsprocenten för dessa bördor skulle tillämpas å det sålunda al
markegångssättningen fixerade värdebelopp, till genomförande af hvilket
förslag motionären vidare yrkat, att Riksdagen ville höja förslagsanslaget
till lindring i rust- och roteringsbesväret med erforderligt belopp;

motion n:o 182 af herr J. Eliasson med förslag att, derest det åt
Kongl. Maj:t framlagda förslaget till förändrad lydelse i vissa delar åt
värnpligtslagen den 5 juni 1885 skulle vinna Riksdagens bifall, den dagaflöning,
som för beväringsmanskap blifvit bestämd, måtte höjas med 30
öre, eller från nuvarande 20 öre till 50 öre, samt att Riksdagen måtte
bevilja erforderligt anslag för detta ändamål;

motion n:o 183 af herr J. A. Fjällbäck, som, under förutsättning
att Kongl. Maj:ts ofvannämnda proposition om ändring i värnpligtslagen
den 5 juni 1885 blefve af Riksdagen bifallen, föreslagit, att dagaflöningen
för de värnpligtige måtte höjas från nuvarande 20 öre till en krona;

samt motion n:o 186 af herr M. Dalin, som föreslagit, att, om
Riksdagen skulle bifalla Kongl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af värnpligtslagen
af den 5 juni 1885, Riksdagen måtte besluta detta, utom
med öfriga vilkor, under förutsättning af att det af skatteregleringskomitén
beräknade värde af rote- och rusthåll af en nämnd pröfvades
och

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

föregående fem- eller tioårsperiod befnnna verkliga kostnad för rustningsoch
roteringsbesvären; och att en statens remonteringskommission ombesörjde
remonteringen vid det indelta kavalleriet mot att vederbörande
rusthållare vid hästtillsättningen inbetalte till remonteringskommissionen
en afgift lika med det bestämda minimipriset för remont till de värfvade
regementena.

I det vid Kongl. Maj:ts förenämnda propositioner angående förändrad
lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885 samt höjning
i anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar fogade statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 14 mars innevarande år har
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet till en början dels
meddelat, att den komité, som den 14 november 1890 tillsatts för att
granska och afgifva yttrande öfver det, på uppdrag af departementschefen,
inom generalstaben uppgjorda förslag till ny härordning, till Kongl. Maj:t
inkommit med utlåtande i ämnet samt att öfver detta utlåtande infordrats
vederbörande myndigheters yttranden, dels anfört de skal, som föranledt
departementschefen föreslå Kongl. Maj:t att redan för innevarande
Riksdag, oaktadt det bebådade förslaget om eu fullständig ombildning af
försvarsväsendet ännu ej kunde framläggas, göra framställning om förstärkning
i vissa delar af den nuvarande försvarsorganisationen, dels och
lemnat närmare redogörelse för förslagen angående utsträckning i de
värnpligtiges tjenstetid och i deras öfningstid samt till öfriga mindre
ändringar i värnpligtslagen.

i fråga om kostnaden för de utsträckta öfningarne har departementschefen
vidare anfört, att beträffande den del af denna kostnad, som
komme att drabba landtförsvaret, arméförvaltningen å artilleri- och
intendentsdepartementen afgifvit särskilda yttranden, enligt Indika skulle
under år 1892 erfordras förhöjning i nedannämnda anslag med följande
belopp:

Å anslaget för beväringsmanskapets vapenöfningar kronor 860,000: —

,, ,, för försvarsverket till lands i allmänhet ,, 484,620: —,

deraf å artilleridepartementets andel i
samma anslag 217,620 kronor och
å intendentsdepartementets 267,000
kronor, samt

„ ,, till byggnader och sängkläder på mötesplatserna.
................................................. „ 11,000: —

Summa kronor 1,355,620: —

Stnlsutsköttds Utlåtande N:o 53.

Förhöjningen för år 1893 skulle, utöfver deri ökning i anslagen,
som erfordrades för år 1892, på samtliga anslagen komma att stiga till

1,822,000 kronor, så att hela den ökade kostnaden, efter det öfningstiden
uppnått sitt bestämda maximum kornme att uppgå till 3,177,620
kronor.

1 beräkningarne vore upptagna, förutom underhåll, beklädnad och
ammunition m. m. för beväringen, dels kostnaden för lega och underhåll
af hästar för beväringens vid specialvapnen öfningar och dels
kostnaden för underhåll af munderingspersedlar för underbefäl och
stammanskap vid den stående armén, som beordrades att vapenöfva
beväringen; och hade arméförvaltningen å intendentsdepartementet, beträffande
sistnämnda båda poster, erinrat, att motsvarande utgifter icke
upptagits i föregående kostnadsförslag, men att vid den ifrågasatta
mera betydliga utsträckningen af de värnpligtiges öfningar, det vore
oundgängligt taga desamma i beräkning, helst, hvad anginge särskilt
persedelunderhållet för stammanskapet med underbefäl, de medel från
hvilka nämnda underhåll för närvarande bestredes, redan under nuvarande
förhållanden visat sig endast med svårighet förslå för ifrågavarande
ändamål.

Departementschefen, som icke haft något att häremot erinra, hade
dock beträffande beloppet af den förhöjning, som arméförvaltningen ansett
erforderlig för bestridande af kostnaderna för de förlängda öfningarne,
velat påpeka, det arméförvaltningen vid beräkningarnas uppgörande,
i enlighet med hvad förut varit vanligt, utgått från förutsättningen
att lista beväringsklassen skulle komma att utgöra 31,000 man.

I detta afseende borde emellertid ihågkommas, att, derest tjensteoch
öfningstiden för de värnpligtige utsträcktes på sätt nu vore föreslaget,
större stränghet vid pröfning af de värnpligtiges krigstjenstduglighet
både kunde och måste iakttagas och att årsklasserna i sådan
händelse följaktligen komme att blifva mindre manstarka. Då genom
ökandet af ålderklassernas antal en vida större numerär värnpligtige
än nu skulle komma att vid mobilisering stå till krigsstyrelsens förfogande,
ansåge nemligen departementschefen denna styrelse för framtiden
böra, i motsats mot hvad under nu rådande knappa tillgång på
värnpligtige kunnat ega rum, noga tillse, att, i öfverensstämmelse med
gällande stadganden, endast sådana värnpligtige blefve godkände, som
med afseende å kroppsbeskaffenhet fullständigt uppfylde de fordringar,
hvilka för verklig krigstjenst måste uppställas.

Första årsklassen syntes vid sådant förhållande utan fara för
synnerligt misstag kunna, i närmaste öfverensstämmelse med hvad som

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

vore fallet i de flesta europeiska länder, beräknas till omkring j procent
af befolkningen, eller vid pass 24,000 man. Enligt verkstad utredningskulle,
hvad år 1892 anginge, en minskning i beräknade kostnaden för
de ökade öfningarne såsom följd häraf uppkomma af i rundt tal 253,000
kronor och skulle häraf belöpa å anslaget till försvarsverket till lands
i allmänhet i rundt tal 112,000 kronor, deraf å artilleridepartementets
andel i anslaget 55,000 kronor och å intendentsdepartementets andel

57.000 kronor, å anslaget till beväringsmanskapets vapenöfning^- 139,000
kronor och å anslaget till byggnader och sängkläder å mötesplatserna

2.000 kronor.

En ytterligare nedsättning i kostnaden med ett ganska afsevärdt
belopp skulle vidare kunna vinnas derigenom, att dagaflöningen för de
värnpligtig, i enlighet med Kongl. Majrts förslag år 1886, bestämdes
till 10 öre i stället för 20 öre, med hvilket belopp nämnda aflöningsförmån
nu utginge.

En sådan åtgärd hade förordats af komiterade, hvilka gått ännu
längre, i det de föreslagit, att de värnpligtige väl skulle bibehålla enahanda
dagaflöning som hitintills, men deremot icke vidare komma i
åtnjutande af slitningsersättning för de s. k. småpersedlarne, som de
dock fortfarande skulle sjelfve anskaffa sig. Nämnda ersättning utginge
för närvarande med 16 öre och verkliga kostnaden för dylika persedlars
underhåll vid kommenderingar af längre varaktighet beräknades af
arméförvaltningen till 14 öre. Ordnades de värnpligtiges aflöning, på
sätt komiterade föreslagit, skulle alltså af dagaflöningen rätteligen endast
4 respektive 6 öre kunna anses utgöra sådan aflöning i nu vanlig bemärkelse;
och skulle, derest komiterades förslag eu gång blefve lag,
den besparing i utgift, som af eu dylik anordning blefve en följd, uppgå
till i rundt tal 1,000,000 kronor.

Då emellertid komiterade härvid utgått från förutsättningen af en
årslång öfning, men i detta sammanhang endast vore fråga om öfningarnes
utsträckning till 90 dagar, hade departementschefen ej ansett,
skäl att för närvarande väcka något förslag i denna rigtning.

Slutligen ville departementschefen tillkännagifva, att arméförvaltningen
å artilleridepartementet jemlikt erhållen föreskrift vid beräkningen
af den erforderliga förhöjningen i dess andel uti anslaget till
försvarsverket till lands i allmänhet, hvilken förhöjning nödvändiggjordes
af ökad ammunitionsåtgång m. in., utgått från förutsättningen,
att beväringens skjutöfningar för framtiden skulle ordnas i enlighet
med de för stamtruppen gällande bestämmelser, men att, då detta under
den kortare öfning-, som skulle ega rum under år 1892, icke läte sig

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

göra, en ytterligare nedsättning i anslagsbehofvet för denna utgift kunde
för nämnda år vidtagas. Vid sådant förhållande funne departementschefen
det ursprungligen i detta afseende uppgifna beloppet kunna för
år 1892 nedsättas till 120,000 kronor, hvilken summa alltså skulle vara
tillräcklig att för nämnda år bestrida kostnaden för den ökade ammunitionsåtgången.

Beräknade på detta sätt, skulle sålunda anslagsförhöjningarne för
år 1892 komma att utgöra:

Å anslaget för beväringsmanskapets vapenöfningar: af

arméförvaltningen beräknad

förhöjning ................................ kr. 860,000: —

minskning på grund af nedsättningen
i åldersklassens styrka ,, 139,000:— 721,000: —

,, „ till försvarsverket till

lands i allmänhet:
ursprungligen beräknad
förhöjning......... kr. 484,620: —

minskning på grund
af ned sät tningen i
åldersklassens styrka

art.-dep...................... „ 55,000: —

int.-dep..................... „ 57,000: —

minskning på grund
af förväntad mindre

ammunitionsåtgång „ 42,620: — 154,620:— 330,000: —

å anslaget till sängkläder in. in.

å mötesplatserna:
ursprungligen beräknad
förhöjning ...... ,, 11,000: —

minskning på grund
af nedsättning i åldersklassens
styrka „ 2,000: — 9,000: —-

Kronor 1,060,000: —

För år 1893 skulle, med vidhållande af samma beräkningsgrunder,
ökningen komma att uppgå till ytterligare 1,473,500 kronor, så att
utgiftsförhöjningen mot innevarande år under dessa anslagstitlar skulle
blifva 2,533,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 53. lo

Då öfningstiden under nämnda år komme att i sin helhet vara
50 dagar längre än under innevarande år, skulle alltså efter denna uträkning
på hvarje öfningsdag belöpa en ökad kostnad af 50,670 kronor
eller ungefär samma summa, som t, ex. beräknades sistlidet år, då i
anledning af den inträdda förlängningen med två dagar i de värnpligtig^
öfningstid förhöjning i nu förevarande anslag med 102,000 kronor
ansågs erforderlig.

Blefve förslaget om de ökade öfningarne för de värnpligtige uppliöjdt
till lag, blefve emellertid, enligt hvad departementschefen vidare
anfört, ytterligare en förökning i statsutgifterna af nöden. Såsom bekant,
vore befälet vid de truppförband, som endast bestode af befälskadrer
och beväring, eller de s. k. beväringstrupperna, sämre aflönadt
än befälet vid de öfriga trupperna. Att icke tala om den omständigheten,
att löjtnanter af l:a klassen icke vore vid beväringstrupperna
anstälde, tiilkomme öfverstelöjtnanten och majorerne vid Gotlands nationalbeväring
äfvensom kaptener af l:a klassen vid samtliga beväringstrupperna
i fast lön respektive 3,500 kronor, 3,000 kronor och 2,000
kronor, under det att till officerare af motsvarande grader vid de öfriga
truppförbanden utginge respektive 4,000 kronor, 3,500 kronor och
2,800 kronor. Underofficerare vid beväringstrupperna vore vidare, med
undantag af fem vid Gotlands artillericorps’ stamtrupp tjenstgörande,
icke i åtnjutande af något beklädnadsbidrag, under det att till fanjunkare
vid indelta armén i sådant afseende utginge 150 kronor, till sergeanterna
af så väl första och andra klassen vid samma armé 120
kronor och till underofficerarne vid den värfvade armén olika belopp,
i regeln 200 kronor. Anledningen till den anmärkta olikheten vore
naturligtvis att söka i antagandet, att belalspersonalen vid beväringstrupperna,
så länge öfningarne af beväringen påginge jemförelsevis
endast kortare tider, skulle kunna genom sysselsättning på annat håll
den långa tid af året. den ej vore upptagen af tjenstgöringen vid vederbörande
truppförband, förvärfva sig afsevärda bidrag till sitt lifsuppehälle.
Genom utsträckningen af nämnda öfningar skulle emellertid
samma personals ställning i detta afseende betydligt förändras, och då
vederbörande officerare och underofficerare vid ifrågavarande trupper
för framtiden skulle komma att, oberäknadt den s. k. rotetjenstgöringen,
vara lika mycket tagna i anspråk som befälet vid den indelta
armén, fordrade all billighet, att de beträffande den fasta lönen likstäldes
med sistnämnda befäl. Departementschefen ansåge sig derför
så mycktet snarare böra väcka förslag härom, som framställningar i
detta syfte redan under nuvarande förhållanden blifvit af armémyndig -

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

heterna gjorda och anspråken på eu dylik löneförhöjning svårligen
kunde vid vapenöfningarnes utsträckning tillbakavisas. Departementschefen
hade för sådant ändamål låtit upprätta förslag till förändrade
stater för meranämnda trupper, utgående från den förutsättning, att
befälet vid desamma skulle, med oförändrad aflöning i öfrig!, i fast
lön åtnjuta samma belopp som det öfriga armébefälet, dervid han dock,
för vinnande af fullständig likformighet i aflöningsförhållandena, funnit,
att 2:a sergeanterna vid beväringstrupperna, som nu åtnjöte ett lönetillägg
af 60 kronor utöfver den i regeln för denna tjenstemannaklass
utgående fästa lön, borde vid beklädnads,bidrags erhållande afstå från
nyssnämnda löneförmån.

Förslagsstaterna gåfve vid handen, att utöfver nuvarande anslag
för ifrågavarande ändamål erfordrades vid Gotlands nationalbeväring
13,708 kronor samt vid hvar och en af beväringsbataljonerna 6,710
kronor; och erinrade departementschefen, beträffande sättet för uppförande
i riksstaten af dessa belopp, att, till följd af beväringstruppernas
pågående omorganisation, medel till aflönande af samtliga beväringstruppernas
befäl utginge från de fyra olika anslagstitlarne »Marinregernentet»,
»Gotlands nationalbeväring», »Hallands beväring» och »Yesternorrlauds
beyäring», och att vid sådant förhållande den för Blekinge
bataljons befäl erforderliga anslagsförhöjningen borde uppföras under
förstnämnda anslag och förhöjningen för de öfriga truppförbanden under
den af de öfriga anslagstitlarne, till hvilken förhöjningen med hänsigt
till anslagets benämning kunde anses höra.

Såsom ofvan antydts, ansåge departementschefen slutligen frågan
om stärkandet af Norrlands för svarskr af ter nu jemväl höra komma under
öfvervägande. Den föreslagna förlängningen i de värnpligtiges öfningstid,
ehuru i och för sig af stor vigt, kunde ingalunda, icke ens för tillfället-,
anses göra tillfyllest i detta afseende. Nya truppafdelningar måste
bildas, för att de i dessa aflägsna trakter förlagda stridskrafter måtte kunna
sät.tas i stånd att någorlunda motsvara de uppgifter, som vid en eventuel
mobilisering i första hand komme att ställas på desamma. Intet
af de förslag till härväsendets ombildning, som under de senare åren
framlagts, hade kunnat undgå att taga hänsyn till denna angelägenhet;
och måste behofvet af den ifrågasatta förstärkningen utaf de norrländska
truppförbanden anses ådagalagdt. Hvad anginge sättet för förstärkningens
åvägabringande ansåge departementschefen, beträffande det
vigtigaste vapnet, infanteriet, lika med ofvanomförmälde korrriterade de
tre nuvarande indelta truppförbanden i Norrbotten, Vesterbotten och
Jern tia nd äfvensom Vesternorrlands bataljon böra organiseras som regn -

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

menten. Det knnde emellertid icke för närvarande ifrågasättas, att
sjelfva den vid dessa truppförband fast anstälda manskapspersonal skulle
uppbringas till en styrka, motsvarande den vid ett vanligt regemente.
Eu så stor manskapsstyrkas uppsättande kunde svårligen påyrkas, innan
definitivt beslut om sjelfva grunden för försvarsorganisationen kommit
till stånd. Åtgärden i fråga syntes alltså böra inskränkas dertill,
att vid dessa truppförband anstäldes lika stor befäls- och underbefälskader
som vid ett infanteriregemente och att i öfrigt behofvet af
manskap fyldes utaf värnpligtige. Anordningen måste naturligtvis betraktas
såsom provisorisk, men möjligheten att med de ökade kadrerna
på ändamålsenligt sätt ordna mobiliseringen blefve i allt fall vida större
än nu vore fallet.

Hvad de erforderliga nya kadrernas styrka anginge, hade departementschefen
emellertid, med afseende å hela karakteren af de förändringar
i den nuvarande försvarsorganisationen, som för närvarande
vore i fråga, ansett de bestående förhållandena böra vara bestämmande
och följaktligen vid beräkningen af kadertillökningen tagit till utgångspunkt
det antal officerare, underofficerare samt befäl åt'' manskapsklassen
och med statsmedel direkt aflönade volontärer, som vore anstäldt vid
ett af de vanliga större indelta infanteriregementena. Beträffande särskilt
Vesternorrlands bataljon, hvilken såsom bekant hade en från de
öfriga truppförbandens alldeles afvikande organisation, hade departementschefen
ansett förstärkningen i befälsstyrkan af manskapsklassen
kunna på det sätt åstadkommas, att arfvoden till lika stort antal korpraler
och vice korpraler som vid ett dylikt regemente uppfördes å den
för Vesternorrlands bataljons stammanskap gällande stat, utan att i
öfrigt antalet stammanskap ökades.

Aflöningen för den personal af manskapsklassen, som vore afsedd
att vid de tre indelta corpserna nyanskaffas, borde enligt departementschefens
åsigt ordnas efter de grunder, som vore gällande för dylik direkt
utaf statsmedel aflönad personal vid de öfriga indelta truppförbanden.
I fråga om officerare och underofficerare åter borde aflöningsförhållandena
vid beväringstrupperna, derest de bestämdes i enlighet med hvad
förut föreslagits, tagas till norm. Då den nyauskaffäde befälspersonalen
icke behöfde tagas i anspråk för den s. k. rotetjenstgöringen, följde
deraf också, att tjenstgöringspenningar eller den del af den till indelta
arméns befäl utgående aflöning, som vore afsedd att utgöra ersättning
för nämnda tjenstgöring, icke borde för denna personal beräknas. Om
de blifvande regementscheferne äfvensom eu adjutant vid VesternorrBih.
till Riksd. Prof. 1891. i Sami. 1 Afd. 34 Haft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

lande regemente, hvilka tjensteman af lätt insedda skäl måste året om
vara i tjenstgöring, undantoges, borde alltså ingen af den nytillkomna
personalen komma i åtnjutande af nyssomförmälda löneförmån; och då,
hvad anginge de tre indelta truppförbanden, de nuvarande tjenstgöringspenningarne
till de tre corpscheferne såsom följd af den nya anordningen
blefve obehöfliga, komme förökningen i utgift för tjenstgöringspenningar
vid dessa corpser att inskränkas till den jemförelsevis obetydliga
förhöjning, som föranleddes deraf, att för framtiden en öfverste
i stället för, såsom nu vore fallet, en öfverstelöjtnant komme att föra
befälet öfver desamma.

Med dessa förutsättningar till utgångspunkt hade departementschefen
låtit upprätta vid stadsrådsprotokollet fogade förslag till nya
stater för de ifrågavarande fyra truppförbanden och visade sig af dem
att, med frånräkning dels af den i staterna upptagna, vid innevarande
riksdag beviljade förhöjda dagaflöningen till redan vid vederbörande
truppförband anstälde sergeanter och vederlikar, till hvilkens bestridande
anslag genom Riksdagens beslut i frågan vore tillgängligt, och dels
af hvad som erfordrades för att bereda förhöjning åt den fasta lönen
för det nuvarande befälet vid Vesternorrlands bataljon till samma belopp
som är bestämdt för befälet af motsvarande grader vid indelta
och värfvade armén, den förökning i statsutgift, som skulle blifva en
följd af den föreslagna förändringen i staterna för dessa truppförband,
uppginge till 276,215 kronor, deraf skulle belöpa å anslaget till indelta
arméns befälsaflöning, från hvilket anslag aflöningen jemväl till beväringsbefälet
vid de indelta corpserna borde utgå, 199,785 kronor och å
anslaget till Vesternorrlands beväring 76,430 kronor. Det vore emellertid
ej nödigt, att dessa summor blefve i sin helhet disponibla redan
år 1892, utan kunde för detta år hälften af de erforderliga beloppen
anses tillräcklig. Anslagsförhöjningen för år 1892 skulle alltså blifva,
å förstnämnda anslag i rundt tal 100,000 kronor, och å anslaget till
Vesternorrlands beväring likaledes i rundt tal 38,000 kronor, som dock,
för att utjemna alla de summor, hvilka komme att för landtförsvaret
nu äskas, borde bestämmas till 38,057 kronor.

Hvad anginge anslagsförhöjningen under anslaget till stamtrupp
vid Vesternorrlands bataljon, borde ihågkommas, att enligt den plan
för anslagets användning, som förelädes 1887 års Riksdag, ingen annan
aflöning till korpraler i regeln derifrån bestriddes än s. k. disponibilitetsarfvoden,
hvilka utginge för den tid, vederbörande korpraler vore tjenstfria,
och att arfvoden till korpralerna under tjenstgöring utginge från
anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar. Då disponibilitets -

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

arfvodena, som utginge med respektive 7 kronor 50 öre, 5 kronor och
2 kronor 50 öre, för närvarande beräknades för 10|- månad, men för
den händelse vapenöfningstiden för de värnpligtige utsträcktes, borde
beräknas allenast för 84 månad, blefve alltså anslagsförhöjningen, derest
arfvoden, på sätt föreslaget blifvit, uppfördes för 8 nya distinktiouskorpralsbeställningar,
20 korprals- och 16 vice korpralsbeställningar,
sammanlagdt 1,304 kronor 75 öre eller i rundt tal 1,305 kronor; och
borde hela denna summa för år 1892 begäras, hvarjemte anslaget vid
bifall härtill borde erhålla benämningen »anslag till aflöning till stamtrupp
vid Vesternorrlands regemente».

Hvad anginge specialvapnen har departementschefen, som ausåge
nya artilleri-, kavalleri■ och träng af delning ar böra för den norrländska
härafdelningen uppsättas, erinrat, att, i fråga om dessa vapens
uppbringande till ökad styrka, det icke vore möjligt att, på sätt som
beträffande infanteriet föreslagits, låta åtgärderna, vore det ock blott
för tillfället, stanna vid eu förstärkning af kadrerna och förlängningen
af de värnpligtiges öfningar. Den utbildning, som fordrades för den
enskilde artilleristen, kavalleristen och förgångsmannen vid trängen,
vore nemligen sådan, att den icke ens tillnärmelsevis kunde inhemtas
på några månader. Det vore derför departementschefens afsigt att
föreslå uppsättning jemväl af stammanskap vid de afdelningar af nämnda
specialvapen, som funnes för Norrland nödvändiga. Något afsteg från
den allmänna planen för de partiella förbättringarne af försvaret, betingades
emellertid icke deraf. Om en ny härordning under den närmaste
framtiden blefve antagen, måste alltid någon tid förflyta, innan
öfvergången från den nuvarande till den nya blifvit genomförd; och
då något fast anstäldt manskap vid härens olika truppafdelningar städse
måste finnas och tjenstetiden för det manskap, som nu vore i fråga
att antagas, med nödvändighet måste bestämmas att blifva jemförelsevis
mycket kort, borde ingen svårighet yppa sig att i den nya organisationen
inpassa de sålunda nyuppsatta truppafdelningarne.

1 alla de härordningsförslag, som under de senare åren framlagts,
hade, yttrar departementschefen vidare, förutsatts, att det svenska
artilleriet skulle så förstärkas, att åtminstone sex tidsenligt organiserade
fältbatterier skulle kunna vid mobilisering tilldelas hvarje af de sex
fördelningarne. Den ökade betydelse, som under nutidens krig kommit
detta vapen till del, hade naturligtvis härvid varit bestämmande.
Men om en så stor styrka artilleri i och för sig ansetts nödig för hvar
och en af de olika fördelningarne, måste hvad särskildt angår Norrland,
behofvet att med ett starkt artilleri utrusta den för dess försvar

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

afsedda härafdelningen framträda med ökad styrka. Äfven med den
förändring i organisationen af dess infanteritruppförband, som nu föreslagits,
blefve de utan all fråga qvalitativt mycket svaga, och det
torde vara så mycket nödigare att gifva dem stöd af ett jemförelsevis
starkt artilleri. Dertill komme den stora ytvidden af det område, som
denna härafdelning vore kallad att i främsta rummet försvara och som
försatte densamma i läge att vid krig nödgas samtidigt uppträda på
flera än ett ställe. Det vore alltså nödvändigt att redan nu söka få
en sådan förstärkning af artilleriet till stånd, att åtminstone åt den
norrländska fördelningen kunde vid mobilisering tilldelas sex fältbatterier.

Ett återupptagande allena af det flera gånger väckta förslaget
om de två svea artilleriregemente tillhöriga, för Norrland afsedda fotbatteriernes
organiserande som åkande, gjorde enligt departementschefens
mening härutinnan icke till fyllest. Krigsst.yrelsen skulle visserligen
derigenom sättas i tillfälle att vid mobilisering förse den norrländska
liksom de öfriga fördelningarne med fem tidsenligt organiserade
batterier, men den ytterligare artilleristyrka, som vore för Norrland
erforderlig, skulle icke kunna på så sätt åvägabringas. Det vore derför
lämpligt att, jemte det förslag nu å nyo väcktes om nämnda organisationsfråga,
Kongl. Maj:t tillika föresloge Riksdagen att medgifva
uppsättandet vid svea artilleriregemente af ett nytt åkande batteri.

Då det folie af sig sjelf, att de tre åkande batterier, om hvilkas
uppsättande framställning sålunda borde göras, måste erhålla en likformig
organisation, hade departementschefen vid upprättande af det
nu framlagda och vid statsrådsprotokollet fogade förslaget härtill utgått
från det förslag till omorganisering af de båda fotbatterierna, som
förelagts 1884 och 1885 års Riksdag.

För manskapets anställning, tjenstgöring och aflöning skulle sålunda
de i 1883 års härordningsförslag i nämnda afseenden uppgjorda
grunder vinna tillämpning; och skulle vidare erfordras att utöfver den
vid svea artilleriregemente redan anstälda, för de båda fotbatterierna beräknade
personal ytterligare 9 afdelningstrumpetare och 160 artillerister
uppsattes, äfvensom att antalet af för de båda batterierna afsedda hästar
ökades, så att för hvarje af de tre batterierna komme att finnas tillgängliga
34 stamhästar jemte 30 legda hästar.

Hvad befälet anginge, vore icke någon ny regementsofficer nödig,
och för det tredje batteriet hade beräknats enahanda så väl officerssom
underofficerspersonal som för de båda fotbatterierna. Kostnaderna
för den tilltänkta organisationen skulle, efter densammas fullständiga

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

genomförande, komma att uppgå till 250,009 kronor 5 öre; hvadan och
då från redan befintliga anslag, enligt den åren 1884 och 1885 lemnade
utredning för ändamålet vore tillgängliga 117,064 kronor 86 öre, eller,
med tillägg af det belopp, 1,168 kronor, som vid innevarande riksdag
beviljats för beredande af ökad dagaflöning åt de för de två fotbatterierna
afsedda sex sergeanter och två batteritrumpetare, hvilka redan
vore vid svea artilleriregemente anst.älde, en summa af 118,232 kronor
86 öre, den erforderliga kostnadsökningen skulle uppgå till 131,776
kronor 19 öre eller i rundt tal 132,000 kronor.

Hvad anginge sättet för uppförande i riksstaden af detta belopp,
borde enligt departementschefens åsigt nu ej ifrågasättas, att detsamma
skulle uppdelas å de olika titlar i riksstaten, under hvilka anslagsförhöjning
vid bifall till det nu framstälda förslaget blefve af nöden, utan
borde beloppet, deraf för år 1892 hälften eller 66,000 kronor syntes
böra äskas, för närvarande lämpligen i sin helhet uppföras under anslaget
till artilleriet; och syntes detsamma vidare böra erhålla karakteren
af reservationsanslag och Kongl. Maj:t inrymmas rättighet att,
på sätt städse varit vanligt vid nya truppers uppsättande, disponera
å anslaget uppkommande besparingar till bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med genomförandet af den nya organisationen
förenade utgifter.

Jemte tillkännagifvande att jemväl det nya tredje batteriet syntes
böra förläggas till Östersund, meddelar departementschefen att hinder
icke syntes möta att, med användande af de blifvande reservationerna
å anslaget, så utvidga det tilltänkta nya artillerietablissementet i nämnda
stad, om hvilkets uppförande förslag förelagts nu pågående riksdag,
att i detsamma kunde inrymmas jemväl detta tredje batteri.

Hvad beträffade frågan om ökandet af den för Norrland afsedda
kavalleristyrka, ansåge departementschefen ingen annan utväg för uppnående
af detta mål under nuvarande förhållanden stå öppen än att
vid det enda i Norrland förlagda kavalleritruppförbandet, Jemtlands
hästjägarecorps, anställa värfvad stam med erforderligt befäl och dymedelst
uppbringa nämnda af endast 2 sqvadroner bestående truppförband
till den såsom nödig ansedda styrkan af fem sqvadroner.

Hvad departementschefen yttrat om nödvändigheten att vid specialvapnen
anställa särskild manskapsstyrka hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet
vidare meddelas, i främsta rummet sin tillämpning på
kavalleriet, och hvad detta vapen anginge hade också komiterade föreslagit,
att under hela öfvergångstiden den nu förefintliga manskapsstyrkan
skulle hållas fulltalig och i mån af afgång ersättas med volon -

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

tärer. Den sålunda ifrågasatta åtgärden kunde alltså anses stå i fullkomlig
öfverensstämmelse med grund tänkande i komiterades öfvergångsförslag.

För organisationen af de erforderliga tre nya sqvadronerna borde
den vid 1889 års riksdag framlagda plan till organisation af kavalleriet
i dess helhet tjena till ledning. De erinringar mot nämnda organisationsplan,
som under öfverläggningarne inom riksdagen fråmstäldes,
afsåge hufvudsakligen dels svårigheten att med de föreslagna normerna
för värfningen och tjenstetiden hålla manskapsstyrkan komplett och
dels den förmenta olämpligheten af det för hästarnes underhåll och
vård emellan mötena ifrågasatta s. k. utackorderingssystemet. Då
emellertid frågan nu rörde sig om endast en mindre styrkas uppsättande,
i antal uppgående till endast 255 man, och nödigt afseende å förhållandena
inom den provins, der de nya sqvadronerna vore ämnade att förläggas,
syntes medföra, att de erforderliga hästarne, på sätt jemväl år
1889 för Jemtlands hästjägarecorps delvis föreslagits, mellan mötena
ej utackorderades, utan stäldes i depot, borde från nyssnämnda omständigheter
skäl mot ifrågavarande organisationsplans tillämplighet i
detta fäll icke kunna hemtas.

Med nämnda organisationsplan till utgångspunkt upprättade dels
förslag till stat för Jemtlands hästjägarecorps och dels tabell öfver
kostnaden för manskapsstyrkan samt dess skolor och öfningar äro
statsrådsprotokollet bilagda. Enligt nämnda bilagor skulle hela kostnaden
för de tre sqvadronerna komma att uppgå till 260,415 kronor;
— och borde, enligt departementschefens mening, beloppet, i likhet
med det för de tre nya batterierna vid svea artilleri ifrågasatta anslag
och af enahanda skäl tills vidare i riksstaten uti sin helhet uppföras
som reservationsanslag, dervid åt Kongl. Maj:t likaledes borde inrymmas
rättighet att till uppsättningskostnader förfoga öfver de å anslaget
uppkommande reservationer.

Ehuru den första uppsättningen af hästar och munderingar m. m.
äfvensom iordningsställandet af corpsens skoletablissement måste komma
att medtaga ganska betydliga kostnader, ansåge departementschefen
emellertid, då de nya sqvadronerne endast så småningom kunde uppbringas
till sin afsedda styrka, hela anslaget ej vara för nästa år erforderligt,
utan borde hälften af det för den nya organisationen nödiga
belopp, eller i rundt tal 130,000 kronor, kunna under år 1892 anses
för ändamålet tillräcklig.

Hvad beträffade frågan om de för Norrland erforderliga trängtrupperna
har departementschefen slutligen erinrat, att han i sitt an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

förande till statsrådsprotokollet för den 12 januari 1889 i den då å
bane bragta frågan om uppsättande af göta trängbataljon förklarat sig
anse tre trängbataljoner redan under nuvarande förhållanden vara för
hären oundgängligt nödvändiga. Häri läge en i och för sig grundad
anledning att nu upptaga frågan om uppsättande af eu tredje sådan
bataljon. I förevarande sammanhang, då frågan gälde speciella för
Norrlands försvar nödiga åtgärder, tillkomme emellertid ytterligare ett
skäl. Uti Norrland komme med anledning af jernvägsnätets ringa
utsträckning landsvägskommunikationerna att för trängväsendet spela
eu mycket större rol än i det öfriga Sverige, hvarför här behöfdes en
större trängstyrka, som dessutom måste organiseras på ett särskildt
sätt med hänsyn till de i denna landsända brukliga enspända kärrorna.

Hvad anginge organisationen af den nya bataljonen, vore gifvet,
att denna borde blifva fullkomligt öfverensstämmande med den, som
antagits för de båda redan uppsatta trängbataljonerna. Jemlikt en
statsrådsprotokollet bilagd tabell, hvilken upprättats med ledning af
den för 1889 och 1890 årens Riksdagar framlagda kostnadsberäkning
för göta trängbataljon, skulle, inberäknadt hvad som åtginge för att
åt sergeanter och vederlikar vid den nya bataljonen bereda samma
dagaflöning, som numera vore bestämd för arméns öfrige tjenstemän
af denna löneklass, kostnaden för bataljonen efter dess fullständiga
uppsättande komma att uppgå till 200,142 kronor 12 öre eller, med
afrundning uppåt till närmast högre krontal, till samma belopp 200,143
kronor, som i 1892 års riksstat komme att uppföras för göta trängbataljon;
och borde nämnda belopp af förut anförda skäl i riksstaten
upptagas såsom reservationsanslag, med Kongl. Maj:t tillagd rättighet
att disponera derå uppkommande besparingar för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med genomförandet af den nya trängbataljonens
organisation förenade kostnader.

Ehuruväl för sjelfva bataljonens organisation hela nyssnämnda
summa ej kunde för år 1892 blifva erforderlig, ansåge departementschefen
dock att, då något särskildt anslag för bataljonens blifvande
kasernetablisseinent icke syntes böra ifrågasättas, utan erforderliga
kostnader derför borde bestridas från bataljonens eget anslag, vore
nödvändigt, att detsamma redan från början utginge med så stort belopp
som möjligt, hvadan 150,000 kronor nu borde för ändamålet äskas.

Slutligen hade departementschefen dels hemstält att det för uppsättningen
af de tre värfvade sqvadronerna vid Jemtlands hästjägarecorps
afsedda reservationsanslag måtte få i riksstaten upptagas under
benämning »Jemtlands hästjägarecorps» och derstädes uppföras näst

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

efter »anslaget till indelta arméns befälsaflöning», till hvilket sistnämnda
anslag det för aflöning af befäl och underbefäl vid de nya sqvadronerna
afsedda anslagsbelopp framdeles vid hela reservationsanslagets uppdelning
på riksstatens olika titlar borde komma att öfverföras, dels ock
erinrat, att af de nu i riksstaten uppförda anslag, som berördes af
denna framställning, anslagen till »indelta arméns befälsaflöning», till
»artilleriet», till »trängen» och till »Gotlands nationalbeväring», med
anledning af Riksdagens redan fattade beslut i 1892 års riksstat komme
att uppföras med höjda belopp, förstnämnda anslag med 4,208,812
kronor, anslaget till »artilleriet» med 1,113,656 kronor,, anslaget till
»trängen» med 285,437 kronor och anslaget till »Gotlands nationalbeväring»
med 200,509 kronor.

I fråga om de kostnader för sjöbeväringens öfvande m. m. som
komme att erfordras till följd af den föreslagna tillökningen i de värnpligtiges
öfningstid, har statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
till det vid ofvan omförmälda proposition n:o 33 fogade statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 14 mars innevarande år
yttrat, att då på grund af 1885 års värnpligtslag sjöbeväringen, som
förut öfvats vid hären, skulle öfvas vid flottan, hade Kong]. Maj:t för
bestridande af kostnaden för dessa öfningar af Riksdagen äskat dels å
ordinarie stat 67,000 kronor, dels å extra stat för år 1887 till första
uppsättningen af beklädnad för 1,000 man och till sängservis åt 250
man tillhopa 71,605 kronor. Riksdagen, som beslutade till 20 öre förhöja
den till 10 öre om dagen beräknade, i förstnämnda anslag ingående
aflöningen till de värnpligtige, hade i följd häraf ökat samma
anslag med 5,400 kronor till 72,400 kronor. Dessa anslag vore beräknade
efter en öfningstid af 36 dagar. Efter samma beräkningsgrund
skulle alltså erfordras för en öfningstid af 64 dagar 128,711 kronor
och för en öfningstid af 90 dagar 181,000 kronor eller en förhöjning
af det nuvarande anslaget, i förra fallet af 56,311 kronor och i det
senare af 108,600 kronor. Härtill komme nu ytterligare kostnaden för
vapenöfningarne för de 500 man värnpligtige, som, afsedda för sjöbefästningarne,
skulle uttagas från de Carlskrona stad närmast omgifvande
inskrifningsområdena samt förläggas och öfvas å Kuugsholms
fästning. Med tillämpning af samma beräkningsgrund, som 1886 följdes
och hvilken uppgjorts efter en beräkning af de värnpligtiges antal till

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

1,500 man, skulle således för öfningarna af tredjedelen af denna styrka
eller nämnda 500 man erfordras för 64 öfningsdagar 42,904 kronor
och för 90 dagar 60,333 kronor. Då det nuvarande förslagsanslaget
för sjöbeväringens vapenöfningar utgjorde 72,400 kronor, skulle alltså för
de. till 64 dagar för år 1892 föreslagna öfningarne erfordras eu förhöjning
i detta anslag med 99,215 kronor eller, till jemnande af anslagets
slutsiffra, med 98,600 kronor.

Häi jemte erfordrades för lnkasornering af det för sjöbefästningarne
afsedda manskap å Kungsholms fästning följande utgifter:

till

inredning af kasematterna å Kungsholms fästning... kr.

sängar åt 500 värnpligtige............................................. »

sängservis åt 500 värnpligtige ....................................... »

första uppsättningen beklädnad för 500 värnpligtige »

eller tillhopa kronor

10,000: —
12,500: —
14,000: —
32,000: —
68,500: —

Med förenämnda förslag till ändring i värnpligtslagen har Kongl.
Maj:t, såsom ofvan omförmälts, sammanbundit förslag angående afskrifning
af de a viss jord hållande grundskatter samt lindring i rustningsoch
roteringsbesvären. I grundskattefrågan har Kongl. Ma''j:t aflåtit särskild
proposition, för hvilken redogöres i det af utskottet denna dag i
denna fråga afgifna utlåtande, dertill utskottet får hänvisa.

Beträffande den ifrågasätta lindringen i rustnings- och roteringsbesvären
har statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet till
vid ofvan anförda proposition n:o 38 fogade protokoll för landtförsvarsärenden
hufvudsakligen anfört, att, då Kongl. Maj:t fattat beslut i fråga
om grundskatternas afskrifvande, förslag följaktligen borde afgifvas i
syfte, att lindring i rustnings- och roteringsbesvären, motsvarande den
successivt fortgående afskrifningen af grundskatterna, måtte komma att
utgå; och derför erfordrades dels att i 1892 års riksstat uppfördes tillgängliga
medel för att för nämnda ar avägabringa en lindring i rustnings-
och roteringsbesvärens uppskattade värde af ytterligare 20 procent
och dels att bestämmelser, att lindring i nämnda besvär med samma
belopp, som för afskrifningen af grundskatterna vore föreslagna, skulle
för framtiden utgå, blefve i lagen don 5 juni 1885 införda.

I detta sammanhang borde, enligt departementschefens mening,
tagas under öfvervägande, om ej nu lika väl som år 1883, då fråga
Bih. till Rilcsd. Prof.. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 34 Raft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

om rustnings- och roteringsbesvärens fullständiga afskrifning förevar,
förslag borde till Riksdagen hänskjutas om upphörande af extra rot.eringen
och frälserusttjensten äfvensom presterskapets åliggande att vid
inträffande krig utgöra krigsgärd i spanmål. Hvad anginge sist omförmälda
båda besvär, hvilka numera kunde sägas hafva förlorat all
betydelse ur militärisk synpunkt, hade departementschefen intet att
erinra deremot, att ett dylikt förslag framstäldes. Förhållandena beträffande
extra roteringen syntes deremot något olika. Till en början hade
frågan år 1883 afsett en fullständig afskrifning af rustnings- och roteringsbesvären,
under det att för närvarande förutsattes, att samma
besvär fortfarande skulle ega bestånd och att de rustnings- och roteringsskyldige
endast skulle komma i åtnjutande af ett mot dessa besvärs
värde svarande vederlag. Analogien emellan nämnda besvär och extra
roteringen syntes alltså för närvarande endast kunna medföra, att ersättning
för de prestationer, som i extra roteringen innefattades, skulle,
utan rubbning af den med extra roteringen förenade skyldighet, vederbörande
tillerkännas. Vidare kunde grundade anspråk på extra roteringens
upphörande före ingången af det år, då lindring i rustningsoch
roteriugsbesvären skulle utgå med dessa besvärs tulla värde,
knappast med fog framställas; och då slutligen, eldigt kontrakt med
vederbörande hemmansegare, extra roteringen skulle af de flesta hemman,
som deraf vore betungade, på det sätt utgöras, att vederbörande rotar
skulle i krigstid för hären anskaffa hästar, men denna skyldighet ingalunda
vore för hären utan betydelse, så länge frågan om sättet, huru
behofvet deraf i öfrigt skulle tillgodoses, icke blifvit genom lag definitivt
ordnad, ansåge departementschefen lämpligast, att frågan om
den ersättning, som möjligen kunde anses böra utgå till innehafvare
af extra roterade hemman, icke för närvarande upptoges till behandling.

Vidkommande anslagsförhöjningar, som för år 1892 skulle erfordras
på grund af den föreslagna lindringen i berörda besvär, meddelas dels
i sistnämnda statsrådsprotokoll, att det under riksstatens fjerde hufyudtitel
uppförda anslag till lindring i rustnings- och roteriugsbesvären, hvilket
vore af förslagsanslags natur, blifvit i 1891 års riksstat uppfördt med
ett belopp af 1,330,000 kronor samt att, då detta belopp visat sig fullt
förslå till bestridande af kostnaden för den nu med 30 procent utgående
lindringen, en ökning i anslaget af två tredjedelar eller i rundt
tal 886,000 kronor vore för år 1892 af nöden, salut dels i det propositionen
n:o 39 bilagda statsrådsprotokollet för sjöförsvarsärenden att
det under femte hufvudtiteln uppförda anslag till lindring i rustnings- och
roteringsbesvären, som för närvarande i riksstaten upptoges till 80,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

kronor, i statsverkspropositionen för år 1892, med hänsyn till den fortgående
vakanssättningen, föreslagits att nedsättas till 60,000 kronor,
med hvilket belopp den år 1885 beslutade lindring af 30 procent utaf
det för rustningen och roteringen beräknade värde skulle under år
1892 bestridas, samt att således en ytterligare lindring af 20 procent,
såsom nu blifvit för sagda år ifrågasatt, skulle erfordra en kostnad af
40,000 kronor: hvadan vid sådant förhållande anslaget till lindring i
rustnings- och roteringsbesvären borde för år 1892 förhöjas till 100,000
kronor.

I afseende å de nu till behandling föreliggande frågorna får utskottet
till en början framhålla, att utskottet, som, på sätt i dess denna
dag afgifna utlåtande angående afskrifning af de å viss jord hvilande
grundskatter meddelas, funnit nedsättning i dessa skatter böra ske endast
under förutsättning af motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
följaktligen, å andra sidan, anser beslut om lindring i rustnings-
och roteringsbesvären böra motsvaras af liknande beslut i fråga
om grundskatteafskrifning. Äfvenledes får utskottet hänvisa till hvad
utskottet i samma utlåtande yttrat i fråga om nödvändigheten att ställa
frågan om dessa skattebördors utjemnande i samband med beslut om
kraftiga åtgärder för försvarets stärkande. Utskottet, som enligt hvad
i nämnda utlåtande vidare meddelats, funnit förhållandena medgifva den
af Kongl. Maj:t föreslagna aflyftningen af berörda skattebördor, har
alltså på samma gång ansett, att såsom vilkor derför bör, på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit, ställas så väl ändringar i värnpligtslagen, hvarom det
emellertid tillkommer annat utskott att yttra sig, som ock ej allenast
de af den utsträckta öfningstiden för värnpligtig^ föranledda anslagshöjningar
utan äfven beviljandet af de ifrågasatta anslagen till stärkande
af Norrlands försvar.

Om än oneklig! varit, att fullständigt förslag till försvarets ordnande
nu kunnat Riksdagen till pröfning föreläggas, anser sig utskottet
dock med hänsyn till det synnerligen trängande behofvet af en
snar förbättring i försvarsväsendet, böra tillstyrka de föreliggande förslagen,
helst, enligt hvad departementschefen till förenämnda statsrådsprotokoll
anfört, den blifvande grunden för en ny försvarsorganisation
icke kommer att blifva berörd af de föreslagna åtgärderna för försvarets
stärkande och följaktligen frågan om sättet för ordnande af försvaret i
dess helhet fortfarande kommer att stå öppen.

De af Kongl. Maj:t nu för år 1892 äskade anslagshöjningar äro
dels sådane, som betingas af den föreslagna utsträckta Öfningstiden för

Statsutskottets Utlåtande N:o 53

värnpligtige, dels sådane, som föranledas af förslaget om stärkande af
Norrlands försvarskrafter.

De till förstnämnda grupp hörande anslagshöjningar äro:

under fjerde liufvudtiteln:

å anslaget till »Marinregemente!).) ................................

u ,, ,, »Gotlands nationalbeväring»................

„ i, ii »Hallands beväring».............................

ii ii ii »Vesternorrlands beväring» ................

ii ii ii beväringsmanskapets vapenöfningar ..

11 ii ii försvarsverket till lands i allmänhet

ii ii ii sängkläder in. in. å mötesplatserna...

samt å det under femte liufvudtiteln uppförda anslaget
till »sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför».............................................

hvarjemte Kongl. Maj:t, såsom ofvan meddelats, för
inkasernering m. in. af det för sjöbefästningarna afsedda
manskap å Kungsholms fästning äskat å extra
stat för år 1892 fyra särskilda anslag å tillammans

kronor 6,710: —
„ 13,708: —

„ 6,710: —

„ 6,710:-

„ 721,000: —

ii 330,000: —

„ 9,000: —

98,600: —,

68,500: —.

Då de kostnader, för hvilkas bestridande förenämnda anslag afsetts,
äro, på sätt i statsrådsprotokollet närmare angifves, en gifven följd af
deri utsträckta öfningstiden för de värnpligtige, anser utskottet dessa
anslagsbehof böra af Riksdagen tillgodoses. Men då förenämnda ordinarie
anslag redan blifvit genom kamrarnes sammanstämmande beslut till beloppen
bestämda, anser utskottet samtliga de ökade utgifter, som af bilall
till Kongl. Maj:ts framställning om ändring i värnpligtslagen betingas,
nu icke kunna föranleda höjningar i berörda anslag, utan föreställer sig
utskottet det vara lämpligast, att alla dessa under ändrade förhållanden
för nya behof äskade belopp beviljas å extra stat för år 1892.

De anslag, i hvilka nu äskats höjning i ändamål att stärka Norr -

lands försvarskrafter, äro

anslaget till »indelta arméns» befälsafiöning .............. kronor 100,000: —

„ „ »Vesternorrlands beväring» med ytterligare.
......................................................... „ 38,057: —

ii ii »stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon»

under förändrad benämning af »stamtrupp
vid Vesternorrlands regemente» ,, 1,305: —

„ „ »artilleriet» ................................................... „ 66,000: —

» » »trängen»...................................................... „ 150,000:—;

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

hvarjemte Kong! Maj:t, enligt livad ofvan meddelats,
föreslagit, att för genomförande af den nya
organisationen å ordinarie stat för år 1892 under
titel »Jemtlands hästjägarecorps» uppföres ett reservationsanslag
å........................................................... kronor 130,000: —

Utskottet, som icke haft något att erinra mot beviljandet af berörda
anslagsbelopp, har äfvenledes ansett sig böra förorda bifall till hvad
Kong!. Maj:t i sammanhang dermed föreslagit i afseende å godkännande
åt aflöningsgrunder, personals anställande och reservationers användande
in. m. endast med den ändring, att utskottet ansett staterna för Norrbottens,
Yesterbottens och Jemtlands fältjägarecorpser böra erhålla den
i formelt afseende olika uppställning, som bilagda förslagsstater (Lätt. A
och B) utvisa.

Hvad beträffar Kongl. Maj ds förslag om uppsättande vid Jemtlands
häst]''ägarecorps af tre värfvade sqvadroner, om den dervid anstälda personals
aflöning och om ändringar i corpsens nuvarande stat, samt om
beviljande af de för genomförande af den nya organisationen erforderliga
medel, har utskottet ej annan erinran att framställa än att, då
Kongl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda förslag om anställande af
en regementsintendent vid Jemtlands hästj ägarecorps genom kamrarnes
sammanstämmande beslut afslagits, utskottet anser den i staten för bemälda
corps nu upptagna lön jemte dagaflöning för en regementsintendent
tillsammans 3,895 kronor icke böra på föreslaget sätt uppföras.
Deremot och då utan tvifvel de göromål, som tillkomma en regementsintendent,
äro vid uppsättning af nya trupper af synnerlig vigt, har
utskottet ansett medel för sådant ändamål icke böra undanhållas, hvarför
utskottet trott den ändring i berörda stat böra göras, att, med uteslutande
af deri förekommande anslagsposten »1 regementsintendent, lön
2,800 kronor, dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar 1,095 kronor, —
kronor 3,895», i staten under rubrik »arfvode för intendenturgöromålens
bestridande)) uppföres samma belopp 3,895 kronor.

Beträffande i öfrig!, samtliga nu senast omförmälda anslagsbehof,
bär utskottet af skäl, som finnas anförda i fråga om de af den utsträckta
öfningstiden för värnpligtige föranledda anslag, ansett, att äfven de i
dessa hänseenden erforderliga anslag böra å extra stat för år 1892 uppföras.

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

Då utskottet, såsom här ofvan anförts, ansett sig böra nästan utan
afvikelse förorda bifall till samtliga Kongl. Maj:ts förevarande framställningar,
har utskottet emellertid med anledning af derom inom riksdagen
väckta förslag, ansett sig böra, i samband med de föreliggande skatteoch
försvarsfrågorna, hemställa om åtgärder i tvenne särskilda afseenden,
hvilka åtgärder, af billighet och rättvisa påkallade, synas utskottet böra
underlätta antagandet af Kongl. Maj ds förevarande förslag till försvarets
stärkande, nemligen dels angående höjning i beväringsmanskapets dagaflörring
och dels angående förnyade uppskattningar af rustnings- och
roteringsbesvären.

Såsom ofvan omförmälts, hafva i särskilda motioner, under förutsättning
af Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts förenämnda förslag om
ändring i värnpligtslagen, föreslagits dels af herr J. Eliasson, att beväringsmanskapets
aflöning, som nu utgår med 20 öre för dag, måtte höjas
till 50 öre, och dels af herr J. A. Fjällbäck, att samma dagaflöning måtte
höjas till 1 krona.

I ofvan åberopade anförande till förenämnda statsrådsprotokoll öfver
landtförsvarsärenden har statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet,
ur synpunkten af nedsättning i kostnaden för de ökade öfningarne,
antydt möjligheten af att dagaflöningen för de värnpligtige skulle
kunna nedsättas från 20 öre till 10 öre, hvarjemte departementschefen omförmält,
att komiterade föreslagit, att med dagaflöningens bibehållande
den nu med 16 öre per dag till beväringsmanskapet utgående slitnings -ersättningen för de så kallade småpersedlarne skulle upphöra.

Utskottet, som icke funnit anledning till borttagande af den nu
till beväringsmanskapet utgående slitningsersättningen för de så kallade
småpersedlarne, anser derjemte, att vid eu öfningstid af endast 90 dagar
någon höjning i dagaflöningen för detta manskap är af förhållandena
påkallad. De af motionärerne föreslagna dagflöningsbeloppen synes emellertid
väl höga. Utskottet föreställer sig nemligen, att en förhöjning
i förevarande afseende från 20 öre till 50 öre, deri inberäknad förenämnda
slitningsersättning, skulle vara den lämpligaste.

Enligt de beräkningar, utskottet låtit uppgöra, skulle en sålunda
förhöjd dagaflöning för beväringsmanskapet, efter det öfningstiden uppgått
till 90 dagar, föranleda en ökad kostnad af 302,500 kronor för landtbeväringen
och 39,600 kronor för sjöbeväringen, eller tillsammans 342,100
kronor. För år 1892 skulle emellertid, med afseende å den för detta
år föreslagna öfningstiden, efter dessa beräkningar ej erfordras högre
anslagsbelopp än 194,000 kronor för landtbeväringen och i rundt tal
28,200 kronor för sjöbeväringen, hvadan utskottet ansett de af Kongl.

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

Maj:t nu äskade anslagen till beväringsmanskapets vapenöfningar böra
höjas under fjerde hufvudtiteln från af Kongl. Maj:t föreslagna 721,000
kronor till 915,000 kronor och under femte hufvudtiteln från i Kongl.
Maj:ts förslag upptagna 98,600 kronor till 126,800 kronor.

Hvad vidare angår förslaget om förnyad uppskattning af kostnaden
för rustnings- och roteringsbesvären, får utskottet uttala den mening, att,
ehuruväl vid förslagen om förenämnda skattefrågors lösning städse förutsatts,
att nedsättning i grundskatterna skulle betinga motsvarande lindring
i rustnings- och roteringsbesvären, de rustnings- och roteringsskyldige
i sjelfva verket icke erhållit samma lindring, som kommit grundskattegifvare
till del, enär ju, till följd af prishöjningar och i öfrigt svårigheten
att exakt värdera rustnings- och roteringsprestationerna, de
derför vid den nu gällande uppskattningen åsätta värden stundom måste
anses väl låga; och torde härvid särskild! böra bemärkas den fördelaktiga
ställning, de vakanta rotarne flerstädes intaga gent emot de effektiva.
Under sådana förhållanden och då vid det afgörande steg till dessa
besvärs lindring och slutliga ersättande, som nu ifrågasatts, vigten af
att söka på ett med rättvisa och billighet i möjligaste mån öfverensstämmande
sätt ordna dessa angelägenheter än starkare framträder, har
utskottet funnit sig såsom enda medlet till vinnande af ett sådant mål
böra förorda en upprepad värdering af dessa besvär; och synes sådan
förnyad värdering böra verkställa af Kongl. Maj:t efter utredning af
en nämnd, så sammansatt att de olika intressena der blifva tillgodosedda
och ega rum första gången för år 1901 och derefter hvart tionde år.

Föreskrifter om en sådan förnyad uppskattning af rustnings- och
roteringsbesvären böra naturligen intagas i lagen angående lindring i
berörda besvär och der lämpligen inflyta i § 2, hvilken utskottet följaktligen
anser böra erhålla följande, förändrade lydelse:

»Vid uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären för det i
§ 1 angifna ändamål skola för tiden intill dr 1901 prestationerna för
hvarje rusthåll och rote bestämmas regements- och corpsvis samt vid
båtsmanshållet kompanivis till nedan nämnda värden:

Smålands grenadierbataljon— — — — — — — —- —- — 180.

För år 1901 och derefter för hvart tionde år bestämmes, hvarje
gång för de närmast följande åren, prestationernas värde genom Kongl.
Maj:ts föranstaltande.

Hvad härefter beträffar det i herr M. Dahns förenämnda motion
framstälda förslag om att en statens remonteringskommission skulle ombesörja
remonteringen vid det indelta kavalleriet, bär utskottet, som vis -

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

serligen icke förbisett de fördelar, ett bifall till motionärens förslag- i
många fall skulle medföra, dock med hänsyn till den omfattande utredning,
som bör föregå ett beslut i denna vigtiga fråga, ansett, att för närvarande
någon åtgärd i det åt motionären afsedda syfte icke bör vidtagas.

Under erinran att utskottet i sina till Riksdagen aflåtna utlåtanden
angående regleringen af utgifterna under fjerde och femte hufvudtitlarne,
med hänsyn till de då inom riksdagen väckta förslagen om lindring i
rustnings- och roteringsbesvären, anmält sig skola framdeles under riksdagen
afgifva yttrande angående de i dessa hufvudtitlar uppförda särskilda
förslagsanslagen till lindring i berörda besvär, får utskottet slutligen
anföra, att den af Kongl. Maj:t i förevarande propositioner (n:is 38
och 39) i sammanhang med öfriga ofvannämnda framställningar föreslagna
förhöjningen i berörda anslag icke gifvit anledning till någon anmärkning
från utskottets sida,

§ 9 i lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885 har för närvarande följande lydelse:

»I fråga om lindring för de Göteborgs stad anslagna rotar inom
Säfvedals härad skall gälla hvad här ofvan blifvit stadgadt beträffande
de till Elfsborgs regemente hörande rotar, och skola de afgifter, Göteborgs
stad för närvarande uppbär af förstnämnda rotar, tills vidare fortfarande
staden tillfalla ; ankommande det på särskild utredning, huru vida
samma afgifter böra till statsverket indragas och om i sådant fall staden
må anses berättigad till ersättning för förlusten af berörda förmån.»

Enligt hvad här ofvan meddelas är i herr P. M. Söderbergs förenämnda
motion (n:o 19) hemstäldt, bland annat, att berörda § måtte på
följande sätt affattas, nemligen:

»I fråga om lindring för de Göteborgs stad förut anslagna rotar
inom Säfvedals härad skall gälla hvad här ofvan blifvit stadgadt beträffande
de till Elfsborgs regemente hörande rotar.»

Denna hemställan öfverensstämmer till alla delar med hvad Kongl.
Maj:t i sin till nästlidet års riksdag aflåtna proposition (n:o 5) angående
ändrad lydelse af vissa §§ i nämnda lag föreslog, hvilken proposition
emellertid ej vann Riksdagens bifall. Enligt hvad af det vid samma
proposition fogade statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden för den
11 januari 1890 inhemtas, föranleddes Kongl. Maj:ts då gjorda framställning
i detta ämne deraf, att, sedan Kongl. Maj:t den 4 juli 1889 förordnat,
bland annat, att den Göteborgs stad tillagda förmån att till vissa
uppgifna arbeten och uppdrag få använda de för Säfvedals härads 44

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

rothåll uppsatta, till Elfsborgs regemente hörande soldater skulle utan
ersättning till staden från och med den 1 januari 1890 upphöra att vara
gällande, och nämnda rotar i följd deraf och med sagda tid indragas till
kronan, så borde allt hvad omförmälda paragraf innehölle om staden
Göteborgs rättighet till ifrågavarande rotar ur densamma uteslutas.

Då nu förslag om lagens ändring i andra delar föreligger, anser
utskottet lämpligt, att, på sätt nu ånyo föreslagits, ifrågavarande paraparagraf
underkastas den ändring, som af de sålunda efter lagens promulgerande
uppkomna förändrade förhållandena, föranledes.

Slutligen har utskottet velat göra en sammanfattning af de kostnader,
utöfver de för år 1892 nu föreslagna, som komma att föranledas af Riksdagens
bifall till de föreliggande förslagen till utsträckning i öfningstiden
för värnpligtige och till stärkande af Norrlands försvarskrafter.

För dessa ändamål erfordras, enligt hvad af anförda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden framgår, följande ytterligare ökningar,
nemligen

å fjerde hufvudtiteln :

å anslagen till »beväringsmanskapets vapenöfningar», till »försvarsverket
till lands i allmänhet» samt till »byggnader och sängkläder m. m.

å mötesplatserna» tillsammans ................................. kronor 1,473,500: —

hvartill kommer vid bifall till den af utskottet

föreslagna höjningen i beväringsmanskapets dag aflöning

..........................................................................

å anslaget till »indelta arméns befälsaflöning»

,, „ ,, »Yesternorrlands beväring» ...

„ „ „ »artilleriet»...................................

„ ,, ,, »Jemtlands hästjägarecorps» ...

„ „ ,, »trängen» ..................................

„ 108,500: —

„ 99,785: —

,, 38,383: —

„ 66,000: —

„ 130,415: —

_50,143: —

kronor 1,966,726: —

Bill. till Biksd. Prof. 1891. 4 Sand. 1 Afd. 34 Häft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

å femte hufvudtiteln:

å anslaget till »sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

ersättning derför».......................................................... kronor 70,333: —

hvartill kommer vid bifall till den af utskottet
föreslagna höjningen i beväringsmanskapet dagaflöning „ 11,400: —

kronor 81,733: —

och skulle alltså den ytterligare ökningen inom båda hufvudtitlarne
komma att uppgå till sammanlagdt 2,048,459 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

I. att Riksdagen, under vilkor att kamrarne
genom sammanstämmande beslut bifalla så väl hvad
Kongl. Maj:t i särskilda till Riksdagen den 14 mars
1891 aflåtna propositioner föreslagit dels angående
ändring i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni
1885, dels angående afskrifning af de å viss jord
hvilande grundskatter m. m., dels ock angående ändring
i förordningen den 14 september 1883 angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst som äfven,
med godkännande i hufvudsak af de deri af utskottet
föreslagna ändringar, Kongl. Maj:ts i mom. II, III,
IV och V bär nedan omförmälda förslag, må

dels medgifva,

att 1, 2, 6 och 9 §§ i lagen om lindring i rustnings-
och roteringsbesvären den 5 juni 1885 må erhålla
följande förändrade lydelse:

• § 1.

»I rustnings- och roteringsbesvären skall, på
sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser
och undantag, som här nedan i denna lag omförmälas,
lindring ega rum att årligen utgå intill 1892

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

med trettio procent, för år 1892 med femtio procent,
för åren 1893 och 1894 med sextio procent, för åren
1895 och 1896 med sjuttio procent, för åren 1897
och 1898 med åttio procent, för åren 1899 och 1900
med nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade
värde, samt från och med år 1901 med hela beloppet
af samma värde.

§ 2.

Vid uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären
för de i § 1 angifna ändamål skola för tiden
intill år 1901 prestationerna för hvarje rusthåll och
rote bestämmas regements- och corpsvis samt vid
båtsmanshållet kompanivis till nedannämnda värden:

Smålands grenadierbataljon — — — — — 180: —

För år 1901 och derefter för hvart tionde år
bestämmes, hvarje gång för de närmast följande åren,
prestationernas värde af Kongl. Maj:t efter utredning
af en nämnd, så sammansatt att de olika intressena
der blifva tillgodosedda.

§ 6.

Vid bestämmande af det belopp, hvarmed lindring,
jemlik! § 1, bör rusthåll eller rote tillgodokomma,
skall följande iakttagas:

A) Beträffande effektiva rusthåll och rotar:

För rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd,
skall till grund för beräkningen läggas fulla
värdet å rustningen eller roteringen, sådant samma
värde i § 2 mom. a) blifvit bestämdt, hvaremot för
rusthåll eller rote, som är i åtnjutande af understöd,
hvarom i § 5 mom. 1 förmäles, beräknas allenast det
belopp, hvarmed nyssnämnda värde å rustningen eller
roteringen öfverstiger understödet; kunnande, der
understödet skulle uppgå till lika belopp med eller

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

öfverstiga besvärets värde, sådan lindring, som i denna
lag afses, icke ifrågakomma.

B) Beträffande helvakanta rusthåll och rotar vid
kavalleriet, vakanta rotar vid infanteriet samt vakanta
rusthåll och rotar vid båtsmanshållet:

l:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri
jemväl af trosspassevolansafgiften, då sådan utgår, är
lika stor med eller större än det här ofvan i § 2
mom. a) bestämda värde å rustningen eller roteringen,
skall för rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd,
till grund för beräkningen läggas vakansafgiftens
eller nämnda afgifters sammanlagda belopp, men
för rusthåll eller rote, som är i åtnjutande af understöd,
endast det belopp, hvarmed vakansafgiften eller
summan af berörda afgifter öfverstiger understödet;
och kommer alltså, der understödet uppgår till lika
belopp med eller öfverstiger afgifterna, lindring, hvarom
i denna lag är fråga, icke att ega rum.

2:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri
jemväl af trosspassevolansafgiften, då sådan utgår, är
lägre än det i § 2 mom. a) satta värde å rustningen
eller roteringen, skall den lindring, som, enligt hvad
här ofvan är stadgadt, skolat tillkomma rusthållet eller
roten, om besväret varit effektivt, minskas med skilnaden
mellan nyssnämnda värde och afgiftsbeloppet,
men skulle denna skilnad vara lika stor med eller
större än berörda lindring, kommer, så länge detta
förhållande fortfar, någon lättnad i rustningen eller
roteringen enligt denna lag icke att ega rum.

C) Beträffande halfvakanta rusthåll och rotar vid
kavalleriet och vakanta rusthåll vid infanteriet:

l:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
jemväl för beklädnad, remtyg och beväpning,
är lika stor med det i § 2 mom. b) eller c) bestämda
värde, skall lindring tillgodokomma rusthåll eller rote
i de fall och efter enahanda beräkningsgrund, som
här ofvan angående effektiva rusthåll och rotar stadgas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

2:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
jemväl för beklädnad, remtyg och beväpning,
är lägre än det i § 2 mom. b) eller c) bestämda värde,
skall den lindring, som enligt hvad här ofvan är stadgadt
skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret
varit effektivt, minskas med skilnaden mellan
nyssnämnda värde och afgift, men är denna skilnad
lika stor med eller större än berörda lindring, kommer,
så länge detta förhållande fortfar, någon lättnad
i rustningen och roteringen enligt denna lag icke att
ega rum.

3:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
äfven för beklädnad, remtyg och beväpning, är
större än det i § 2 mom. b) eller c) bestämda värde,
skall öfverskottet tilläggas värdet å hela rustningseller
roteringsbesväret och lindring å summan häraf,
efter afdrag af understödet, der sådant utgår, tillgodokomma
rusthållet eller roten i öfverensstämmelse med
hvad här ofvan angående effektiva rusthåll och rotar
är stadgadt.

§ 9-

I fråga om lindring för de Göteborgs stad förut
anslagna rotar inom Säfvedals härad skall gälla hvad
här ofvan blifvit stadgadt beträffande de till Elfsborgs
regemente hörande rotar»;

dels ock besluta,

att frälserusttjensten äfvensom presterskapets
åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i
spanmål skola med ingången af år 1892 helt och
hållet upphöra;

II. att Riksdagen, under vilkor att kamrarne
genom sammanstämmande beslut bifalla såväl hvad
Kongl. Maj:t i särskilda till Riksdagen den 14 mars
1891 aflåtna propositioner föreslagit dels angående
ändring i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni
1885, dels angående afskrifning af de å viss jord livilande
grundskatter m. in., dels ock angående ändring
i förordningen den 14 september 1883 angående be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

vinning af fast egendom samt af inkomst, som äfven,
med godkännande i hufvudsak af de deri af utskottet
föreslagna ändringar, Kong! Maj:ts i mom. I, III, IV
och V al förevarande hemställan omförmälda förslag,
må på det sätt bifalla hvad Kongl. Maj:t i nedannämnda
hänseenden hemstält,

att Riksdagen,

dels, med godkännande af de i statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden för den 14 mars
1891 föreslagna nya grunderna för aflöningen af den
vid Blekinge bataljon, Gotlands nationalbeväring, Hallands
bataljon och Vesternorrlands bataljon anstälda
personal, på extra stat för år 1892 under nedannämnda
anslagstitlar beviljar följande belopp, nemligen:

»Marinregementet))............................ kronor 6,710: —

»Gotlands nationalbeväring»............ ,, 13,708: —

»Hallands beväring».......................... ,, 6,710:—-

»Vesternorrlands beväring» ........... „ 6,710:—;

dels, för nämnda år till beväringsmanskapets
vapenöfningar beviljar ett extra anslag å 915,000 kronor,
hvaraf 194,000 kronor för ökande af beväringsmanskapets
dagaflöning till 50 öre, den från anslaget
till »försvarsverket till lands i allmänhet» utgående
slitningsersättningen för de s. k. småpersedlarne deri
inbegripen;

dels för samma år till »försvarsverket till lands
i allmänhet eller arméförvaltningens departement» beviljar
ett extra anslag å 330,000 kronor;

och dels likaledes å extra stat för år 1892 beviljar
till »byggnader och sängkläder på mötesplatserna»
ett anslag af 9,000 kronor;

att Riksdagen vidare, med godkännande ej mindre
af hvad i förenämnda statsrådsprotokoll föreslagits
beträffande anställande vid Norrbottens, Vesterbottens
och Jemtlands fältjägarecorpser äfvensom vid Vesternorrlands
bataljon af ytterligare personal utöfver den
vid samma truppförband nu anstälda, utan äfven af
de för den ifrågasatta nya personalen i samma proto -

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

koll föreslagna löneförmåner och deraf föranledda
ändringar i de tre indelta truppförbandens nuvarande
stater, dock i afseende å staterna för förstnämnda
tre corpser med den formella förändrade uppställning,
som i bilagda förslagsstater (Litt. A. och B.)
angifves, å extra stat för år 1892 beviljar

dels till »indelta arméns befälsaflöning» ett anslag
å 100,000 kronor,

och dels till »Yesternorrlands beväring», utöfver
här ofvan föreslagna anslagsbelopp, ytterligare 38,057
kronor;

att Riksdagen, med godkännande af förslaget
om inrättande vid Vesternorrlands bataljon af 8 nya
distinktions-korprals-, 20 korprals- och 16 vice korpralsbeställningar
med enahanda aflöningsförmåner, som
äro förenade med motsvarande förut vid bataljonen
belintliga beställningar, till »stamtrupp vid Vesternorrlands
regemente» beviljar för år 1892 å extra
stat ett anslag å 1,305 kronor;

att Riksdagen, med godkännande af hvad som
i statsrådsprotokollet föreslagits beträffande dels omorganisationen
af de två svea artilleriregemente tillhörande
fotbatterierna, dels uppsättande vid samma
regemente af ett nytt åkande batteri, dels ock den
vid dessa batterier anstälda personals aflöning beviljar
å extra stat för år 1892 ett anslag å 66,000 kronor;
äfvensom medgifver, att hvad af om förmälda
belopp, 66,000 kronor, under året besparas må under
ett följande år användas;

att Riksdagen, med godkännande af hvad som
i samma statsrådsprotokoll föreslagits beträffande dels
uppsättande vid Jemtlands hästjägarecorps af tre värfvare
sqvadroner och dels den dervid anstälda personals
aflöning äfvensom de i sammanhang dermed föreslagna
ändringar i corpsens nuvarande stat — dock
hvad dessa ändringar beträffar med uteslutande af
posten »1 regementsintendent, lön 2,800: —

dagaflöning i 365 dagar ............... 1,095: — 3,895:_»

och införande i stället: »för int-endentsgöromålens bestridande
3,895: —» — å extra stat för år 1892 be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

viljar hvad som för genomförande af den nya organisationen
under samma år erfordras med 130,000 kronor
med rättighet för Kong!. Maj:t att få under ett följande
år använda, hvad af anslaget kan under året
besparas;

att Riksdagen, med godkännande af hvad som
i statsrådsprotokollet föreslagits beträffande organisationen
af en tredje trängbataljon och personalens aflöning,
beviljar å extra stat för år 1892 ett anslag
å 150,000 kronor med rättighet för Kongl. Maj:t att
få under ett följande år använda hvad af anslaget
kan under året besparas; samt

att Riksdagen tillåter, att uppkommande besparingar
å de för de tre åkande batterierna vid svea
artilleriregemente, för de tre nya sqvadronerna vid
Jemtlands hästjägarecorps och för den nya trängbataljonen
afsedda medel må, hvarje besparingsbelopp
hvad angår motsvarande truppafdelning, af
Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med den föreslagna organisationens
genomförande förenade utgifter;

III. att Riksdagen, under vilkor att kamrarne genom
sammanstämmande beslut bifalla såväl hvad Kongl.
Maj:t i särskilda till Riksdagen den 14 mars 1891 aflåtna
propositioner föreslagit dels angående ändring i
vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885, dels
angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter
m. in., dels ock angående ändring i förordningen
den 14 september 1883 angående bevillning af
fast egendom samt af inkomst, som äfven, med godkännande
i hufvudsak af deri af utskottet föreslagna
ändringar, Kongl. Maj:ts i mom. I, II, IV och V här
nedan omförmälda förslag, må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts derom gjorda framställning, att Riksdagen,

dels på extra stat för år 1892 till sjöbeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
derför beviljar 126,800 kronor, deraf 28,200 kronor
för ökande af beväringsmanskapets dagaflöning till
50 öre, den från anslaget till sjöbeväringens vapen -

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

öfningar samt beklädnad och ersättning derför utgående
slitningsersättningen för de s. k. småpersedlarne deri
inbegripen; samt

dels jemväl å extra stat för år 1892 anvisar

följande anslag:

till inredning af kasematterna å

Kungsholms fästning .............. kronor 10,000: —

„ sängar åt 500 värnpligtige ... „ 12,500: —

,, sängservis åt 500 värnpligtige „ 14,000: —

till första uppsättningen beklädnad
för 500 värnpligtige ...... „ 32,000: —

eller tillhopa kronor 68,500: —

IV. att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet
under mom. ■ I här ofvan föreslagit, för år
1892 höja det under fjerde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag
till lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
nu 1,330,000 kronor, med 886,000 kronor
till 2,216,000 kronor;

V. att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet
under mom. I här ofvan föreslagit, för år 1892
höja det å femte hufvudtiteln uppförda förslagsanslag
till lindring i mstnings- och roteringsbesvären, nu
80,000 kronor, med 20,000 kronor till 100,000 kronor;

VI. att herrar Söderbergs, Johanssons och Linds,
Lliassons (n:o 182), Fjällbäcks och Dahns förenämnda
motioner icke må till någon Riksdagens vidare åtgärd
föranleda; samt

VII. att herrar Eliassons med flere (n:o 17),
Sjös, Jönssons med flere och Anderssons med flere
ofvan omförmälda motioner icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 april 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bill. till 1liksd. Prot. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

Reservationer:

af herr C. E. Casparsson: »De förslag till försvarets stärkande,
som i Kongl. Maj:ts proposition blifvit för Riksdagen framlagda, äro
stälda i sådant samband med frågan om en fullständig afskrifning af
de på viss jord hyllande grundskatter och en lindring i rustnings- och
roteringsbesvären, motsvarande dessa prestationers hela uppskattade
värde, att dessa förslag icke lära kunna pröfvas uteslutande i och för
sig, utan i öfvervägande jemväl måste tagas, huruvida den förstärkning
af landets försvarskrafter, som med dem skulle vinnas, är af den beskaffenhet,
att derigenom de väsentligaste bristerna i vårt försvarsväsende
varda afhjelpta, och sålunda motsvarar de ifrågasatta uppoffra
ngarne.

Hvad då först beträffar den till 90 dagar utsträckta öfningstiden
för de värnpligtige, kan denna öfningstid anses motsvara det nödvändigaste
behofvet blott under den förutsättningen, att tillräcklig befälstillgång
för att tillgodogöra densamma förefinnes. Så är emellertid ej
förhållandet. Otillräckligheten af den nuvarande befälstillgången är
en af försvarsväsendets största brister och en af dem, som i främsta
rummet måste afhjelpas. Befälets ökande — ej blott vid de norrländska
corpserna — utan vid hela armén är derför ett oeftergifligt, vilkor för
att af de värnpligtiges ökade öfningstid kunna draga den deraf åsyftade
nyttan. Och äfven den vid de norrländska corpserna föreslagna
tillökningen af befäl motsvarar blott det nu befintliga otillräckliga antalet
befäl vid de indelta regementena, för hvilka åter någon tillökning ej
blifvit ens ifrågasatt.

Hvad sedan angår de norrländska corpsernas utvidgning till regementen,
så är denna vigtiga fråga ingalunda löst genom de i den
kongl. propositionen föreslagna åtgärderna, hvilka blott afse befälskadern,
men i fråga om anskaffandet af manskap hänvisa till »de värnpligtige»
för fyllandet af detta behof. Denna åtgärd betecknas visserligen
af herr departementschefen såsom blott provisorisk, men förutsättningar
torde ej saknas för det antagandet, att detta provisoriska
tillstånd lätteligen kan blifva permanent.

Vidkommande slutligen uppsättandet af de nya artilleri-, kavallerioch
trängafdelningarne i Norrland, för hvilka i fråga om manskapets

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

anskaffning, tjenstgöring och aflöning skola gälla samma grunder, som
sedan år 1886 blifvit tillämpade vid Göta och Vendes artilleriregementen,
torde böra ihågkommas, att vid nämnda regementen tillämpningen
af dessa grunder slagit så ut, att vid dessa truppförband funnos den 1
januari 1891 348 vakanser. När så är förhållandet i de jemförelsevis
folkrika landskapen i mellersta och södra Sverige, lärer föga utsigt
finnas att med bättre framgång tillämpa dessa grunder i det folkfattiga
Jemtland, eller öfverhufvud i Norrland, der denna form af värfning
dessutom torde för befolkningens vanor och föreställningssätt vara temligen
främmande, och torde till följd häraf den farhågan ej sakna grund,
att de för Norrlands försvar i första hand afsedda specialvapnen till
väsentlig del komma att förefinnas blott på papperet.

De af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtna nådiga propositionerna
synas sålunda icke egnade att lösa den sedan lång tid tillbaka på dagordningen
stående försvarsfrågan, då de lemna å sido de nödvändiga
organisativa anordningarne och förbättringarne för afhjelpande af några
bland de mest öfverklagade bristerna i vårt försvarsväsende. De föreslagna
partiella förbättringarne åter äro dels overkställbara, dels förlora
de en stor del af det värde, de eljest kunnat ega, genom förbiseende
af de nödvändiga förutsättningarne för deras praktiska genomförande
och tillämpning. Vid sådant förhållande torde med fullt skäl
böra ifrågasättas, huruvida en afskrifning af återstående 70 procent af
grundskatten och en ytterligare utsträckning af lindringar i rustningsoch
roteringsbesvären till hela deras uppskattade belopp må vara ur
synpunkten af tillgodoseendet af landets försvar påkallade och berättigade.

Då emellertid försvarets stärkande utgör en af nationen allt kraftigare
och bestämdare uttalad fordran, och denna fråga så väl med afseende
härå som till följd af sakens egen stora vigt måste utgöra en
af representationens angelägnaste omsorger, har jag för min del ej velat
afstyrka antagandet af de till statsutskottets förberedande pröfning öfverlemnade
förslagen, hvilka med alla sina organisativa brister dock innebära
ett steg till försvarsfrågans slutliga lösning. Men för vinnandet
af detta mål med möjligaste minsta tidsutdrägt, måste, efter mitt förmenande,
Riksdagen inför Kongl. Maj:t uttala sin mening beträffande
så väl det sätt, hvarpå en sådan lösning med tillämpning af de i ofvan
nämnda förslag framlagda grunder må kunna vinnas, som ock i fråga
om de åtgärder, hvilka för de anmärkta organisativa bristernas snara
afhjelpande må anses önskvärda.

Utgående från den förutsättningen, att längre öfniugstid för de

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

värnpligtige än här föreslagna 90 dagar ej under den närmaste framtiden
kommer att medgifvas, och att de i sammanhang med denna
fråga framstälda förslag till afskrifning af grundskatterna och lindringar
i rustnings- och roteringsbesvären varda af Riksdagen bifallna, hemställer
jag,

att Riksdagen, med godkännande af statsutskottets
i detta utlåtande gjorda hemställan, ville vid anmälan
af detta beslut hos Kongl. Maj:t anhålla om
framläggande för nästkommande Riksdag af förslag
till försvarets stärkande på följande hufvudgrunder:

l:o. Härens fasta befäl ökas i öfverensstämmelse
med de grunder för befälets antal, som blifvit tillämpade
i Kong!. Maj:ts till 1883 års Riksdag afgifna
härordnings förslag.

2:o. Volontärinstitutionen utvecklas så, att ur
densamma kan utbildas reservbefäl af officerare, underofficerare
och korpraler, enligt de närmare bestämmelser,
som af Kong]. Maj:t utfärdas.

3:o. Stammens rekrytbildning, skolor och repetitionsöfningar
förbättras, utvidgas och utsträckas.

4:o. Indelta soldatens tjenstetid afkortas och
begränsas, med lemnad rätt åt soldaten att erhålla
afsked efter 8 års tjenst. Afskedad stamsoldat skall
tillhöra stammens reserv intill 40 års ålder samt efter
uppnåendet af denna åldersgräns och med rätt till
pension vid uppnådda 50 år vara under krigstid disponibel.

5:o. Stamtruppens styrka ökas, der sådant för
utvidgande eller reglerande af truppförbandens nummerstyrka
är behöfligt, genom af staten anskaffadt,
kontant aflönadt manskap, som i afseende å tjenstelid
och tjenstgöringsförhållanden är likstäldt med det
indelta manskapet.

6:o. I sammanhang med stärkande af det lefvande
försvaret bör äfven det fasta försvaret samt
arméns och flottans materiel tillgodoses genom för
ändamålet nödiga anslag»;

af herr friherre B. A. Leijonliufvud: »Jag hyser stora betänkligheter
mot de af Kong]. Maj:t framlagda förslagen till förstärkning af

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

försvarsväsendet i sammanhang med indelningsverkets och grundskatternas
afskrifning, i fråga såväl om tidpunkten för deras framställande
som deras innehåll och form. Då jag emellertid beslutat mig för att
rösta för bifall till samtliga dessa förslag, har jag gjort det med tanke
på att det må tillkomma krigsstyrelsen att sjelf bringa enhet och reda
i de mångartade nya organisationerna. Jag kan derföre ej deltaga i
beslut om några förändringar hvarken angående dagaflöningens för beväriugen
ökande till 50 öre, hvarigenom flera hundratusen kronor utan
gagn skulle bortkastas, eller angående omvärdering af rust- och rotehållens
besvär hvart tionde år, emedan jag ej vill gifva på hand att
det nu ifrågasatta provisoriska tillståndet skall blifva förändradt till
permanent, till ohjelplig olycka för vårt lands försvar»;

af herr H. P. P. Tamm: »De af Kongl. Maj:t föreslagna förbättringarne
i försvaret har jag ansett att utskottet bort i hufvudsak tillstyrka,
men då dessa förslag i den kongl. propositionen oupplösligt
förbundits med grundskatteafskrifning samt motsvarande lindring i
rustnings- och roteringsbesvären, inträder frågan i ett annat skede.

Å ena sidan kan jag lika litet nu som 1885 fatta sammanhanget
mellan ökning af beväringens värnpligt och en afskrifning af å jorden
hvilande fasta skatter. Genom denna hopkoppling är det min öfvertygelse
dels att den redan nu befintliga oviljan mot personlig uppoffring
för försvaret ökas, emedan det hela får utseende och innebörd
af ett köp, dels att genom ett bifall till den kongl. proposition försvarsfrågans
kärnpunkt — organisationen — uppskjutes till en oberäknelig
framtid, hvadan kan ifrågasättas, om ej de föreslagna förbättringarne
reduceras till försämringar.

Å den andra sidan förefaller mig den ekonomiska delen af förslaget
ändå mera fattig. De ökade kostnaderna för försvaret skulle
egentligen komma att äfven de bäras af den i skatteväg mindre bärkraftiga
delen af svenska folket, då genom bifall till Kongl. Maj:ts
förslag jordskatterna — 6,700,000 kronor — skola borttagas och budgeten
löpa fara att i ännu högre grad än redan nu balansera på de
osäkra bevillningarne och sådana konsumtionsskatter, hvilka träffa den
stora allmänheten, ej efter skatteförmåga, utan efter personlig konsumtionsförmåga.
I den kongl. propositionen framhålles visserligen, att
andra skatter framdeles kunna införas, men allt beror på af hvad art
dessa äro. Den bebådade maltskatten — om än önskvärd i flera hänseenden
— är äfven den en konsumtionsskatt på den stora allmänheten.
En sådan skattepolitik kan ej uppehållas och bör det ej heller;

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

deraf komme enligt min mening att följa alltför stora vådor för den
lugna samhällsutvecklingens fortgång.

Dels på dessa grunder och dels emedan jag anser att samtidigt
med lindring i rustnings- och roteringsbesvären samt grundskatternas
afskrifning arméorganisation bör fastställas och bestämmelser fattas,
om hvilka förmögenhetsskatter skola i utbyte åtagas, hemställer jag om
afslag å såväl Kongl. Maj:ts och utskottets som motionärernas förslag»;

af herrar S. Nilsson, O. Jonsson, L. Jönsson, P. Pehr sson, A. Persson,
P. Andersson, G. Eriksson, P. Ersson, I. Lyttkens och C. Persson,
hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande
lydelse:

»Utskottet, som, enligt hvad af dess denna dag afgifna utlåtande
angående afskrifning i de å viss jord hvilande grundskatter inhemtas,
ansett sig böra, under förutsättning af motsvarande lindring i rustningsoch
roteringsbesvären, hemställa om fortsatt nedsättning med tjugu
procent i grundskatterna, har följaktligen i det nu föreliggande ämnet
ej annan framställning att i hufvudsak göra än om lindring med tjugu
procent i rustnings- och roteringsbesvären under förutsättning af motsvarande
nedsättning i de å viss jord hvilande grundskatter; och får
utskottet härjemte åberopa hvad utskottet i berörda utlåtande anfört
till stöd för sin åsigt, att båda dessa slag af skattelindringar böra vidtagas
oberoende af frågan om utsträckt värnpligt och öfriga nu föreslagna
uppoffringar för försvaret.

I fråga om de vilkor, som fästs vid de af Kong!. Maj:t ifrågasatta
skattelindringarna får utskottet jemväl hänvisa till sitt uttalande
i utlåtandet i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afskrifning
af de å viss jord hvilande grundskatter m. m.

I sina till Riksdagen afgifna utlåtanden angående regleringen af
utgifterna under riksstatens fjerde och femte hufvudtitlar har utskottet
anmält, att, med afseende å de inom riksdagen väckta motionerna om
ytterligare lindring i rustnings- och roteringsbesvären, och då ett bifall
till större eller mindre del af de sålunda gjorda framställningarna kunde
inverka på det belopp, hvartill de i dessa hufvudtitlar uppförda särskilda
förslagsanslagen till lindring i rustnings- och roteringsbesvären
borde upptagas, utskottet, sedan Riksdagen fattat beslut i anledning
af berörda motioner, ville framkomma med förslag angående omförmälda
anslag. Då emellertid i Kongl. Maj:ts nu till behandling föreliggande
propositioner förslag framstälts om dessa anslags höjande, anser sig
utskottet böra i detta sammanhang afgifva yttrande i fråga om nämnda

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

anslag. Och då utskottet, om än under olika förutsättningar, ansett
sig böra tillstyrka samma lindring i rustnings- och roteringsbesvären
för år 1892, som Kongl. Maj:t föreslagit, föranledes af bifall till utskottets
förslag samma höjning i omförmälda anslag som den af Kongl.
Maj:t ifrågasatta, eller i det under fjerde hufvudtiteln uppförda anslaget
till lindring i rustnings- och roteringsbesvären en ökning med
886,000 kronor, eller från 1,300,000 kronor till 2,216,000 kronor, och
i det för enahanda ändamål under femte hufvudtiteln uppförda anslaget
en ökning på sådant sätt, att detsamma, som i statsverkspropositionen
föreslagits att från 80,000 kronor nedsättas till 60,000 kronor, i stället
liöjes till 100,000 kronor.

Hvad slutligen beträffar herrar Eliassons och Fjällbäcks ofvannämnda
motioner angående förhöjning i beväringsmanskapets dagaflöning
samt herr Dahns motion om förnyad uppskattning af det beräknade
värdet af rust- och rotehåll och om anordnande af en remonteringskommission
för ombesörjande af remonteringen vid det indelta kavalleriet,
så och då alla dessa förslag äro framstälda under förutsättning af
bifall till Kongl. Maj-.ts proposition till förändrad lydelse i vissa delar
af värnpligtslagen, men detta Kongl. Maj:ts förslag icke kan antagas
komma att af Riksdagen bifallas, derest utskottets afstyrkande förslag
angående Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande, i sammanhang med berörda
proposition gjorda framställningar vinner Riksdagens gillande, finner
sig utskottet böra förorda, att dessa motioner nu må af Riksdagen
afslås.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa:

A) att hvad Kongl. Maj:t i förenämnda proposition
angående höjning i anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar m. m. föreslagit icke må af
Riksdagen bifallas;

B) att Kongl. Maj:ts proposition angående anslag
under riksstatens femte hufvudtitel med anledning af
föreslagna ändringar i värnpligtslagen den 5 juni 1885
ej må vinna Riksdagens bifall;

C) att Kongl. Maj:ts proposition angående höjning
i det under fjerde hufvudtiteln uppförda anslag
till lindring i rustnings- och roteringsbesvären m. m.
ej må vinna Riksdagens bifall;

D) att Riksdagen ej heller må bifalla hvad Kong].
Maj:t i sin proposition angående förhöjning i det

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

under riksstatens femte hufvudtitel uppförda anslag
till lindring i rustnings- och roteringsbesvären föreslagit; E)

att herrar Eliassons och Fjällbäcks förenämnda
motioner angående höjning i beväringsmanskapets
dagaflöning icke må af Riksdagen bifallas;

F) att herrar Johanssons och Linds samt Dahns
ofvan omförmälda motioner jemväl må af Riksdagen
afslås;

G) att Riksdagen — vid bifall till hvad utskottet
här ofvan under momenten A, B, C, D föreslagit —
må, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad i
herrar Söderbergs, Eliassons med fleres, Sjös, Jönssons
med fleres och Anderssons med fleres ofvan omförmälda
motioner föreslagits, besluta, under förutsättning
af motsvarande nedsättning i de å viss jord hvilande
grundskatter;

att 1 och 6 §§ i lagen angående lindring i rustnings-
och roteringsbesvären den 5 juni 1885 skola
erhålla följande förändrade lydelse, att från och med
år 1892 tillämpas:

§ 1.

I rustnings- och roteringsbesvären skall lindring
ega rum med femtio procent af dessa besvärs uppskattade
värde, på sätt samt under iakttagande af de
särskilda bestämmelser och undantag, som här nedan
i denna lag omförmälas.

§ 6.

Vid bestämmande af det belopp, hvarmed lindring
bör rusthåll eller rote tillgodokomma, skall
följande iakttagas:

a). Beträffande effektiva rusthåll och rotar.

Rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd,
erhåller lindring med femtio procent af fulla värdet

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

å rustningen eller regeringen, sådant samma värde i
§ 2 mom. a) blifvit bestämdt, hvaremot för rusthåll
eller rote, som är i åtnjutande af understöd, hvarom
i § 5 mom. 1 förmäles, lindringen skall utgöra femtio
procent af allenast det belopp, hvarmed nyssnämnda
värde å rustningen eller roteringen öfverstiger understödet;
kunnande, der understödet skulle uppgå till
lika belopp med eller öfverstiga besvärets värde, sådan
lindring som i denna lag afses, icke ifrågakomma.

b.) Beträffande helvakanta rusthåll och rotar vid
kavalleriet, vakanta rotar vid infanteriet samt vakanta
rusthåll och rotar vid bätsmanshållet.

l:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri
jemväl af trosspassevolansafgiften, då sådan utgår, är
lika stor med eller större än det här ofvan i § 2 mom.
a) bestämda värde å rustningen eller roteringen, skall
lindring tillgodokomma rusthåll eller rote, som icke
åtnjuter understöd med femtio procent af vakansafgiftens
eller nämnda afgifters sammanlagda belopp,
men rusthåll eller rote, som är i åtnjutande af understöd,
endast med femtio procent af det belopp, hvarmed
vakansafgiften eller summan af berörda afgifter
öfverstiger understödet; och kommer alltså, der understödet
uppgår till lika belopp med eller öfverstiger
afgifterna, lindring, hvarom i denna lag är fråga, icke
att ega rum.

2:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri
jemväl af trosspassevolansafgiften, då sådan utgår, är
lägre än det i § 2 mom. a) satta värde å rustningen
eller roteringen, skall den lindring, som, enligt hvad
här ofvan är stadgadt, skolat tillkomma rusthållet
eller roten, om besväret varit effektivt, minskas med
skilnaden mellan nyssnämnda värde och afgiftsbeloppet,
men skulle denna skilnad vara lika stor med eller
större än berörda lindring, kommer, så länge detta
förhållande fortfar, någon lättnad i rustningen eller
roteringen enligt denna lag icke att ega rum.

Bih. till Riksd. Prot. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 34 Iiäft. 7

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

c). Beträffande halfvakanta rusthåll och rotar vid
kavalleriet och vakanta rusthåll vid infanteriet.

l:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
jemväl för beklädnad, remtyg och beväpning,
är lika stor med det i § 2 mom. b) eller c) bestämda
värde, skall lindring tillgodokomma rusthåll eller rote
i de fall och efter enahanda beräkningsgrund, som
här ofvan angående effektiva rusthåll och rotar stadgas.

2:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
jemväl för beklädnad, remtyg och beväpning
är lägre än det i § 2 mom. b) eller c) bestämda värde,
skall den lindring, som, enligt hvad här ofvan är
stadgadt, skolat tillkomma rusthållet eller roten, om
besväret varit effektivt, minskas med skilnaden mellan
nyssnämnda värde och afgift, men är denna skilnad
lika stor med eller större än berörda lindring, kommer,
så länge detta förhållande fortfar, någon lättnad
i rustningen och roteringen enligt denna lag icke att
ega rum.

3:o) Der vakansafgiften för karl och vid infanteriet
äfven för beklädnad, remtyg och beväpning, är
större än det i § 2 mom. b) eller c) bestämda värde,
skall öfverskottet tilläggas värdet å hela rustningseller
roteringsbesväret och lindring å summan häraf,
efter afdrag af understödet, der sådant utgår, tillgodokomma
rusthållet eller roten i öfverensstämmelse med
hvad här ofvan angående effektiva rusthåll och rotar
är stadgadt;

att § 9 i lagen angående lindring i rustningsoch
roteringsbesvären den 5 juni 1885 skall erhålla
följande förändrade lydelse:

I fråga om lindring för de Göteborgs stad förut
anslagna rotar inom Säfvedals härad skall gälla hvad
här ofvan blifvit. stadgadt beträffande de till Elfsborgs
regemente hörande rotar;

H) att Riksdagen må för år 1892 höja det under
fjerde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till lin -

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

Öl

dring i rustnings- och roteringsbesvären, nu 1,330,000
kronor, med 886,000 kronor till 2,216,000 kronor; och

I) att Riksdagen må för år 1892 höja det under
femte hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till lindring
i rustnings- och roteringsbesvären, nu 80,000 kronor,
med 20,000 kronor till 100,000 kronor;

af herrar N. Petersson och A. P. Danielson, hvilka dels ogillat
utskottets motivering, dels ansett, att beväringsmanskapets dagaflöning
borde bestämmas till 50 öre, oafsedt slitningsersättningen för de s. k.
småpersedlarne, och att följaktligen ur utskottets hemställan i mom. II
och III skulle utgå i förstnämnda mom. orden: »den från anslaget till
försvarsverket till lands i allmänhet utgående slitningsersättningen
för de s. k. småpersedlarne deri inbegripen» och i det senare mom.
orden: »den från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför utgående slitningsersättningen för de s. k.
småpersedlarne deri inbegripna».

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

Bil. A.

Förslag till stat för Norrbottens (Vesterbottens) regemente.

Staben. 1 öfverste och chef, lön .............................................		Kronor.	öre.
6,000: —
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.........	800: —
fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst	730: —	7,530	_
1 öfverstelöjtnant och förste major, lön .......................	4,000: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst...................................	400: —
fourageersättning.....................................................	365: —	4,765	—
1 major, lön ............................................................. lönetillägg för 1 tjenstehäst..................................	3,500: —
400: —
fourageersättning.....................................................	365: —	4,265	—
1 d:o d:o...................................................................... 1 regementsqvartermästare, lön ....................................	l''800:--	4,265	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst..................................	400: —
fourageersättning.................................................	365: —	2,565	—
1 förste regementsadjutant, lön ..................................	1,200: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst....................................	400: —
fourageersättning.....................................................	365: —	1,965	—
1 andre regementsadjutant, lön ................................	900: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst........................ .........	400: —
fourageersättning......................................................	365: —	1,665	—
1 regementsauditör, lön ..............................................		900	—
1 regementspastor, lön.................................................		800	—
1 regementsläkare, lön..................................................		2,800	—
1 förste bataljonsläkare, lön ..........................................		1,800	—
1 andre bataljonsläkare, lön...........................................		900	—
1 regementsintendent, lön ..............................................		2,800	—
I Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter regementsintendenten ett
ålderstillägg å lön af 500 kronor, att utgå från anslaget under flerde hufvud-
titeln till ålderstillägg.
	Transport	37,020	—

Statsutskottets Utlåtande JV:o 53.

		Kronor.	öre.
	Transport	37,020
1 bataljonsadjutant, jemte portion under vapenöfnin-
garna, lön..........................................................	360: —
beklädnad ...........................................................	120: —
arfvode........................... ......................................	200: —	680	_
1 d:o d:o......................................................................		680	— i
1 regementsväbel, jemte portion under vapenöfningarna,
lön.....................................................................	360: —
beklädnad ...............................................................	120: —
arfvode.............................................i..;n......	200: —	680	- _
1 gevärshandtverkare, jemte 2 nummerlöner och portion
under vapenöfningarna, lön..............................		200
1 d:o d:o...... ..................................................... ......	............''. ...	200
1 hornblåsare, jemte portion under vapenöfningarna, lön	360: —
beklädnad ...............................................................	150: —	510	—
Kompanistaten.		o: i j > •; 0
1 kapten af första klassen, lön ....................................		2,800	_
7 d:o d:o ..............................................................		19,600	—
1 d:o af andra klassen, lön ........................................		1,800	—
3 d:o d:o ................................................................	.............	5,400	—•
1 löjtnant af första klassen, lön.....................................		1,200	—
7 d:o d:o .............................................................		8,400	—
1 d:o af andra klassen, lön ........................................		900	—
7 d:o d:o ......... ...................................................		6,300	—
1 underlöjtnant, lön ....................................................		600	—
7 d:o d:o ..........................................................		4,200	—
1 fanjunkare, jemte portion under vapenöfningarna, lön	720: -
beklädnad ............................................................	150: —	870	_
7 d:o d:o....................................................................		6,090	—
1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapen-
öfningarna, lön .........................................,........	360: —
beklädnad ....................................................... .....	120: —	480	_
13 d:o d:o ................................................................		6,240	—
j 1 sergeant af andra klassen, jemte portion under vapen-
öfningarna, lön ................ ................................	240: —
beklädnad ............................................................	120: —	360	—
15 d:o d:o................................................................	................	5,400	—
\| Transport	110,610	—

Statsutskottets Utlåtande N;o 53.

	Kronor.	fee.
Transport	110,610
: 1 korpral, jemte beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, lön .........................................................	120
23 d:o d:o ...............................................................................	2,760	—
1 korpral, jemte beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, lön ......................................... 120: — ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakans-afgift ............................................................ 150: —	270
27 d:o d:o ..................................................................................	7,290	—
1 vice korpral, jemte beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, lön................................................	60	____
23 d:o d:o..................................................................................	1,380	—
1 vice korpral, jemte beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, lön................................ 60: — ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakans- afgift .............................................................. 150: —	210
27 d:o d:o ...............................................................................	5,670	—
1 volontär, jemte beklädnad in natura samt portion och tobaks-skilling eller dagafiöning under vapenöfningarna från veder-börande vapenöfningsanslag, ersättning för nummerlön, mot-svarande en medelvakansafgift ........................................	150
7 d:o d:o..................................................................................	1,050	--
Till musikens underhåll ...............................................................	2,000	—
Tjenstgöringspenningar, som utgå med 1,500 kronor till öfverste och chef, 500 kronor till öfverstelöjtnant och major, 400 kronor till kapten af första klassen och regementsqvartermästare, 200 kronor till kapten af andra klassen och förste regementsadjutant, 120 kronor till löjtnant och underlöjtnant, 400 kronor till regementsauditör, 300 kronor till fanjunkare, 200 kronor till sergeant af första klassen och ba-taljonsadjutant samt 120 kronor till sergeant af andra klassen, beräknas för följande personal: öfversten och chefen, öfverstelöjt-nanten eller 1 major, regementsqvartermästaren, förste regements-adjutanten, regementsauditören, 1 bataljonsadjutant, 4 kaptener af första klassen, 2 kaptener af andra klassen, 4 löjtnanter af första klassen, 4 löjtnanter af andra klassen samt 4 underlöjtnanter, 4 fanjunkare, 4 sergeanter af första klassen samt 8 sergeanter af andra klassen samt utföras alltså med ..................................	9,600
Transport	141,170	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

Dagaflöning,

Transport

som utgår med 5 kronor till öfverste och chef, 4 kronor till öfverstelöjtnant,
major och regementsläkare, 3 kronor till kapten, regementsqvartermästare,
regementspastoi’, förste bataljonläkare
och regementsintendent, 2 kronor till löjtnant, underlöjtnant,
regementsadjutant, regementsauditör och andre bataljonsläkare,

1 krona till fanjunkare och hornblåsare, 80 öre till sergeant,
bataljonsadjutant och regemeutsväbel, 40 öre till gevärshandtverkare,
25 öre till korpral och 10 öre till vice korpral, uttores
för tjenstgöring vid stamtruppen under förslagsvis 60
dagar för öfversten och chefen, öfverstelöjtnanten eller 1 major,
regementsqvartermästaren, förste regementsadjutanten, regementsauditören,
regementspastoren, regementsläkaren, andre
bataljonsläkaren, regementsintendenten, 1 bataljonsadjutant, 2
gevärshandtverkare, hornblåsaren, 4 kaptener af första klassen,

2 kaptener af andra klassen, 4 löjtnanter af första klassen,

4 löjtnanter af andra klassen och 4 underlöjtnanter, 4 fanjunkare,
4 sergeanter af första klassen, 8 sergeanter af andra
klassen, 26 korpraler och 26 vice korpraler med ..................

skolande dylik aflöning i öfrigt gäldas af anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar.

Anm. Under skottår utgår fourageersättning för skottdagen till öfversten och
chefen, 1 major, regementsqvartermästaren och förste regementsadjutanten
från besparingarne å anslaget till indelta arméns befälsaflöning eller, i den
mån dessa icke lemna tillgång, af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar,
samt till öfverstelöjtnanten och förste majoren, 1 major och andre regementsadjutanten
från beväringens vapenöfningsanslag.

Kronor.

141,170

5,718

Summa !

146,8881 —

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

Bil. B.

Förslag till stat för Jemtlands regemente.

		Kronor.	ö.
Staben.
1 öfverste och chef, lön.............................................	0,000: —
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800: —
fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje			—
häst................................... .................................	730: —	7,530
1 öfverstelöjtnant och förste major, lön......................	4,000: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst ................................	400: —		--
fourageersättning ..................................................	305: —	4,765
1 major, lön.................................................................	3,500: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst ...............................	400: —		—
fourageersättning ..........,.......................................	365: —	4,265	—
1 d:o d:o................................................................		4,265
1 regementsqvartermästare, lön .................................	1,800: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst ..............................	400: —		—
fourageersättning ................................................	305: —	2,565
1 förste regementsadjutant, lön ..................................	1,200: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst ..............................	400: -		—
fourageersättning ...................................................	365: —	1,965
1 andre regementsadjutant, lön ..................................	900: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst.................................	400: —		—
fourageersättning .................................................	365: -—	1,665	—
1 regementsauditör, lön ...............................................		900	—
1 regementspastor, lön..................................................		800	—
1 regementsläkare, lön.................................................		2,800	■—
1 förste bataljonsläkare, lön.........................................		1,800	—
1 andre bataljonsläkare, lön.........................................		900	—
1 regementsintendent, lön ............................................		2,800
Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter regementsintendenten ett
ålderstillägg å lönen af 500 kronor att utgå från fjerde hufvudtitelns an-
slag till ålderstillägg.			—
Transport	37,020

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

1 bataljonsadjutant, jemte portion under vapenöfnin garne,

lön................................................................

beklädnad...................................................................

arfvode........................................................................

1 d:o d:o........................................................................

1 regementsväbel, jemte portion under vapenöfningarne,

lön...........................................................................

beklädnad....................................................................

arfvode........................................................................

1 gevärskandtverkare, jemte 2 nummerlöner och portion

under vapenöfningarne, lön .................................

1 d:o d:o .................................................................. .....

1 förste hornblåsare, jemte portion under vapenöfmn garne,

lön................................................................

beklädnad....................................................................

Kompani-staten.

Transport

360: -120: — i
200: —

360: — ''
120: —

200: — !

____

360: —
150: —

1 kapten af första klassen, lön............................................................

7 kaptener af första klassen, lön........................................................

1 kapten af andra klassen, lön............................................................

3 d:o d:o .......................................................................................j

1 löjtnant af första klassen, lön ......................................................

7 d:o d:o ............................................................................................

1 löjtnant af andra klassen, lön ........................................................i

7 d:o d:o .......................................................................................

1 underlöjtnant, lön ............................................................................!

7 d:o d:o ......................................................................................

1 faniunkare, jemte portion under vapenöfningarne, lön 720: — j
beklädnad....................................................................... ~ j

7 d:o d:o d:o ...............................................................................j

1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapenöfningarne,

lön............................................................................... ^60: I

beklädnad........................................................................ 120; “

13 d:o d:o ........................................................................................

1 sergeant af andra klassen, jemte portion under vapenöfningarne,

lön ........................................................................... 240:-

beklädnad ......................................................................120:

15 d:o d:o d:o .............................................................................

Transport)

Bill. till Biksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Åfd. 34 Käft,

Kronor.

37,020

680

200

510

2,800

19,600

1,800

5.400
1,200

8.400
900

6,300

600

4,200

870

6,090

480

6,240

360

5,400_

110,610

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

Transport

1 korpral, jemte beklädnad in natura och portion under vapen öfningarne,

lön............................................................................

31 d:o d:o ........................................................................................

1 d:o, jemte beklädnad in natura och portion under vapenöfnin garne,

lön ................................................................ 120: —

ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakans afgift

........................................................................ 150: —

19 d:o d:o............................................................................................

1 vice korpral, jemte beklädnad in natura och portion under

vapenöfningarne, lön, ...............................................................

31 d:o d:o d:o ................................................................................

1 vice korpral, jemte beklädnad in natura och portion under

vapenöfningarne, lön.................................................... 60: —

ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakans afgift

............................................................................ 150: — |

19 d:o d:o............................................................................................1

1 volontär, jemte beklädnad in natura samt portion och tobaks-j
skilling eller dagaflöning under vapenöfningarne från veder-:
börande vapenöfningsanslag, ersättning för nummerlön, motsvarande
en medelvakansafgift ................................................;

7 d:o d:o ............................................................................................

till musikens underhäll ................................................................

Kronor.	öre.
110,610	—
120
3,720
270
5,130	— i
60
1,860

210 —
3,990 ! —

150 —

1,050 —

2,000 —

Tjenstgöring spenningar,

som utgå med 1,500 kronor till öfverste och chef, 500 kronor till
öfverstelöjtnant och major, 400 kronor till kapten af första
klassen och regementsqvartermästare, 200 kronor till kapten
af andra klassen och förste regementsadjutant, 120 kronor till
löjtnant och underlöjtnant, 400 kronor till regementsauditör,

300 kronor till fanjunkare, 200 kronor till sergeant af första
klassen och bataljonsadjutant samt 120 kronor till sergeant!
af andra klassen, beräknas för följande personal: öfversten
och chefen, öfverstelöjtnanten eller 1 major, regementsqvartermästaren,
förste regementsadjutanten, regementsauditören, lj
bataljonsadjutant, 4 kaptener af första klassen, 2 kaptener af
andra klassen, 4 löjtnanter af första klassen, 4 löjtnanter af;
andra klassen samt 4 underlöjtnanter, 4 fanjunkare, 4 serge-j

Transport'' 129,170 j —

Statsutskottets Utlåtande N:o 53.

Kronor. ; öre.

Transport! 129,170 I

anter af första klassen samt 8 sergeanter af andra klassen

samt utföres alltså med................................................................| 9,600 |

Dagaflöning,

som utgår med 5 kronor till öfverste och chef, 4 kronor tillj
öfverstelöjtnant, major och regementsläkare, 3 kronor till kapten,
regementsqvartermästare, regementspastor, förste bataljons-!
läkare och regementsintendent, 2 kronor till löjtnant och!
underlöjtnant, regementsadjutant, regementsauditör och andre!
bataljonsläkare, 1 krona till fanjunkare och förste hornblåsare,!
80 öre till sergeant, bataljonsadjutant och regementsväbel, 40!
öre till gevärshandtverkare, 25 öre till korpral och 10 öre till!
vice korpral, utföres för tjenstgöring vid stamtruppen under!
förslagsvis 60 dagar för öfversten och chefen, öfverstelöjtnanten
eller 1 major, regementsqvartermästaren, förste regementsadjutanten,
regementsauditören, regementspastorn, regements-!
läkaren, andre bataljonsläkaren, regementsintendenten, 1 batal-i
jonsadjutant, 2 gevärshandtverkare, hornblåsaren, 4 kaptener!
af första klassen, 2 kaptener af andra klassen, 4 löjtnanter af
första klassen, 4 löjnanter af andra klassen, 4 underlöjtnanter,
4 fanjunkare, 4 sergeanter af första klassen, 8 sergeanter af

andra klassen, 34 korpraler och 34 vice korpraler med ........

skolande dylik aflöning i öfrig! gäldas af anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar.

5,886

Anm. Under skottår utgår fourageersåttning för skottdagen till öfversten och''
chefen, 1 major, regementsqvartermästaren och förste regementsadj utan ten
från besparingarna å anslaget till indelta arméns befälsaflöning eller, i den
mån dessa icke lemna tillgång, af fjerde liufvudtitelns allmänna besparingar,
samt till öfverstelöjtnanten och förste majoren, 1 major och andre
regementsadjutanten från beväringens vapenöfningsanslag.

Summa! 144,656 —