Statsutskottets Utlåtande N:o 52 (Utlåtande 1897:Su52 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

N:o 52.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1897, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
af kongl. dramatiska teatern och inköp för statsverkets
räkning af fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen
i Stockholm.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
tinansärenden för den 12 mars innevarande år har Kongl. Maj:t i en
samma dag till Riksdagen aflåten proposition (n:o 44) föreslagit Riksdagen
att medgifva,

att kongl. dramatiska teaterns byggnad med tomt måtte för ett
pris af 250,000 kronor försäljas med tillträdesrätt för köparen, då
dramatiska teaterns verksamhet derstädes komme att upphöra;

att fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen, hvari den s. k.
svenska teatern förut varit inrymd, måtte jemte alla dertill hörande
inventarier och dekorationer, som tillhörde fastighetens nuvarande egare,
för statsverkets räkning genom teaterbyggnadskonsortiets försorg för
en köpeskilling af 500,000 kronor inköpas samt tillika med de inventarier,
som nu funnes vid dramatiska teatern och vore statens tillhörighet,
från och med den dag, då den nya operabyggnaden af nämnda
konsortium till statsverket öfverlemnades mot hyra upplåtas åt den eller
dem, som åtoge sig att på ett konsten värdigt sätt derstädes uppehålla
den dramatiska teaterns verksamhet;

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 37 Höft. (N:o 52.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

att köpeskillingen för ifrågavarande fastighet måtte på det sätt
erläggas, att staten öfvertoge betalningsansvaret för i egendomen intecknad
gäld till belopp af 250,000 kronor, att inlösas på sätt nedan
säges, och att till gäldande af återstoden af köpeskillingen, 250,000
kronor, användes köpeskillingen för dramatiska teatern;

att omförmälda i fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen intecknade
belopp, 250,000 kronor, måtte efter skedd uppsägning genom
teaterby ggnadskonsortiets försorg inlösas, för hvilket ändamål medel
intill nyssnämnda belopp måtte förskjutas från den reservfond, hvilken
konsortiet enligt kontrakt den 15 juni 1891 skulle till Kongl. Maj:ts
disposition öfverlemna; samt

att nyssnämnda fastighet måtte till motsvarande belopp gravationsfri
ingå i sagda reservfond, till dess att det belopp, som ur fonden
förskjutits för den intecknade gäldens infriande, hunnit återbetalas genom
fastighetens afkastning.

I åberopade statsrådsprotokollet meddelas, hurusom Kongl. Maj:t
i proposition af den 10 mars 1892 föreslagit Riksdagen att medgifva,
att dramatiska teaterns byggnad med tomt finge försäljas med till—
trädesrätt för köparen den dag, då den nya operabyggnaden af teaterbyggnadskonsortiet
till statsverket öfverlemnades; att fastigheten n:o
41 i qvarteret Blasieholmen, hvari den s. k. svenska teatern förut varit
inrymd, finge jemte den nämnda teater förut tillhöriga materiel,, som
för kongl. operan förhyrdes, för statsverkets räkning för en köpeskilling
af 450,000 hronor inköpas samt från och med sistnämnda dag mot
hyra upplåtas åt den eller dem, som åtoge sig att på ett konsten värdigt
sätt derstädes uppehålla den dramatiska teaterns verksamhet, dock att
genom inköpet rubbning ej skulle vållas i aen genom kontrakt den 12
juni 1891 mellan chefen för finansdepartementet å Kongl. Maj:ts och
kronans vägnar, samt hofkapellmästaren C. Nordqvist, angående operaverksamhetens
uppehållande under tiden för kongl. stora teaterns ombyggnad,
upplåtna dispositionsrätt öfver omförmälda fastighet; att köpeskillingen
för ifrågavarande fastighet måtte på det sätt erläggas, att
staten öfvertoge betalningsansvaret för i egendomen intecknad gäld till
belopp af 250,000 kronor, att förräntas och amorteras med den för
fastigheten inflytande hyra, samt erlade återstoden af köpeskillingen
ined 100,000 kronor vid tillträdet och med 100,000 kronor inom tre
månader derefter; att tillgång till sistomförmälda belopp af sammanlagd t
200,000 kronor måtte beredas genom upptagande hos teaterbyggnadskonsortiet,
mot statsverkets ansvarighet, af ett lån å enahanda belopp
för tiden till dess den nya operabyggnaden blefve till statsverket öfver -

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

lemnad; samt att för återgäldande af berörda lån, derå räntan borde
bestridas af den för fastigheten inflytande hyra, finge användas köpeskillingen
för dramatiska teatern äfvensom, i den mån sådant kunde
erfordras, hvad af hyresmedlen för fastigheten under sistnämnda tid
återstode efter afdrag af räntor samt onera och kostnader.

Denna Kongl. Maj:ts framställning hade icke blifVit af Riksdagen
bifallen, hvartill anledningarne väl förnämligast hade varit att söka
dels deruti, att med afseende på den jemförelsevis långa tid, som då
ännu återstode, innan den nya operabyggnaden blefve fullbordad, frågan
ansetts för tidigt väckt, dels ock deruti, att det såsom ett led i de
ifrågasatta anordningarne ingående förslaget, att statsverket skulle ikläda
sig ansvarighet för ett lån till belopp af 200,000 kronor, ansetts mindre
tilltalande.

Då emellertid numera all anledning funnes att antaga, att den nya
operabyggnaden komme att i fallfärdigt skick öfverlemnas till statsverket
den 1 juli nästkommande år, ansåge föredragande departementschefen,
enligt hvad i förenämnda statsrådsprotokoll vidare förmäles, det så mycket
mera vara hans pligt att ånyo bringa under öfvervägande den för den
dramatiska konstens framtid i vårt land synnerligen magtpåliggande
frågan om anskaffande af ny lokal för kongl. dramatiska taatern, som
denna fråga nu syntes kunna vinna en tillfredsställande lösning, utan
att statsverket derigenom vare sig drabbades af kostnader eller nödgades
ikläda sig ansvarighet för skuld.

Till en början ville departementschefen erinra om den utredning rörande
beskaffenheten af dramatiska teaterns och f. d. svenska teaterns lokaler
ur synpunkten af trygghet mot eldfara, rörande värdet af de båda
teaterbyggnaderna med tillhörande tomter samt rörande svenska teaterns
lämplighet såsom dramatisk teater, hvilken den 10 mars 1892 anmälts
inför Kongl. Magt och fortfarande i allt väsentligt egde giltighet

Sedan dåvarande chefen för finansdepartementet anmodat öfverståthållareembetet
att från vederbörande inhemta yttrande, i hvilken mån
hvardera af de båda teatrarne uppfylde de fordringar, hvilka ur synpunkten
af trygghet mot eldfara borde ställas på eu teaterbyggnad,
hade öfverståthållareembetet med skrifvelse den 29 februari 1892 öfverlemnat
inhemtadt yttrande i ämnet från stadsarkitekten L. Hedin, brandchefen,
kommendörkaptenen B. Hollstén, öfveringeniören vid Stockholms
gasverk A. Ahlsell samt öfveringeniören vid Stockholms vattenledning
A. O. Alrutz. Desse besigtningsmän hade, med åberopande af den
kännedom af nämnde teatrar, de äfven till följd af flere förutgående
besigtningar inom dem egde, afgifvit följande utlåtande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

Af förekommen anledning hade öfverståthållareembetet för flera
år sedan anbefalt en noggrann besigtning och undersökning af säkerhetsförhållandena
inom alla hufvudstadens teatrar och så val med ledning
af de utlåtanden, som af vederbörande besigtningsman afgifvits, som
ock på grund af öfverståtbållareembetets kungörelse den 29 maj 1888
meddelat föreskrifter om nödiga förändringar och förbättringar inom
dessa teatrar för beredande af större trygghet för publik och teaterpersonal
med fästadt afseende hufvudsakligen på eldfara, och dåmera
hade också inom samtliga teatrar vidtagits alla de förbättringar, som
varit af närmaste behof påkallade och utan allt för stora svårigheter och
kostnader kunnat åstadkommas. Således hade äfven dramatiska teatern
och svenska teatern undergått väsentliga förändringar och förbättringar,
hvilka ansetts nödiga för beredande, så långt möjligt varit, af säkerhet
mot eldfara, och senast under föregående höst hade den sistnämnda
teatern undergått ytterligare förbättringar i och för dess apterande till
kongl. opera, hvilka åtgärder äfven af besigtningsmännen, enligt uppdrag
af öfverståthållareembetet, blifvit besigtigade den 1 december 1891 och
i alla delar godkända.

Om begge de ifrågavarande teatrarne gälde emellertid fortfarande,
att vid dem likasom vid andra teatrar, hvilka uppförts enligt hittills
brukligt byggnadssätt, med deras inre brännbara konstruktion, deras oundgängliga
maskineri och deras upplag inom huset af dekorationer samt
lätt antändbar attributer och kostymer anledningar funnes till eldfara,
hvilka endast med iakttagande af den yttersta vaksamhet kunde undvikas
och hvilka eljest kunde medföra fara ej mindre för publik och
personal än äfven för kringliggande egendomar.

Hvad nu särskild! anginge dramatiska teatern, komme härtill den
omständigheten, att den vore instängd mellan höga hus å granntomterna,
mellan hvilka och sjelfva teatern funnes endast ytterst trånga passager.
I betraktande häraf vore dramatiska teatern således, jemte farorna inifrån,
äfven hotad af sådana utifrån från kringliggande hus, och visst
vore, att, derest en svårare eldsvåda skulle utbryta inom teatern, farorna
för hela qvarteret vore oberäkneliga, så mycket mer som en ordnad
eldsläckning här vore svår, om ens möjlig, att organisera.

På grund häraf och oaktadt teatern i visst afseende hade det fördelaktigaste
läge, som kunde tänkas för en teater i hufvudstaden, eller
vid dess förnämsta torg eller park, och oaktadt de förbättringar, som
der under senare år blifvit gjorda för beredande af ökad trygghet, vore
besigtningsmännen af den öfverensstämmande åsigt, att densamma, som
i så många afseenden afveke från stadgade föreskrifter i författningarna

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

rörande teatrar i Stockholm, på långt när icke uppfylde de fordringar,
hvilka ur synpunkten af trygghet mot eldfara borde ställas på en teaterbyggnad.

Beträffande svenska teatern hade besigtningsmännen icke kunnat
underlåta att fästa uppmärksamheten på faran af de många fönster, som
funnes å scenens inre del mot tomten n:o 40, hvilka fönster besigtningsmännen
ansett kunna medföra fara för sistnämnda tomt i händelse af
större eldsolycka. Dessa fönster hade dock funnits från tiden, då teatern
uppfördes.

Såsom en anmärkning mot svenska teatern måste äfven framhållas,
att densamma i flera afseenden afveke från nu gällande föreskrifter
rörande teatrar och att dess närbelägenhet till andra egendomar kunde
blifva för dessa olycksbringande; likaså syntes anordningen af de djupt
liggande sittplatserna i förlängningen af tredje radens fond vara för den
der inrymda åskådarepersonalen så väl i sanitärt som annat hänseende
olämplig samt rent af lifsfarlig, derest panik skulle uppstå. Besigtningsmännen
ansåge således, att dessa platser borde borttagas och utrymmet
afstängas från radens öfriga platser medelst en rabitsvägg eller annat
brandfritt ämne.

Jemte erinran att svenska teatern på alla yttersidorna vore åtkomlig
och att släckning vid en inträffad eldsvåda här således kunde
åstadkommas lättare än vid andra teatrar, ansåge sig besigtningsmännen
rörande denna teater kunna afgifva det omdöme, att densamma, med
ofvannämnda undantag, vore inredd med iakttagande af nödig omtanke
för publikens och personalens säkerhet och att — om ändringar i nyssnämnda
anmärkta hänseenden rörande tredje raden och fönstren i scenens
fond vidtoges samt bestrykning med eldfärg eller annat mot eld
skyddande ämne gjordes å allt trävirke inom scenen — teatern, ehuru
icke fullständigt, dock i väsentliga delar kunde anses uppfylla de fordringar,
hvilka ur synpunkten af trygghet mot eldfara borde ställas på
en teaterbyggnad; och stode den i detta afseende ojemförligt mycket
högre än dramatiska teatern.

Genom embetsskrifvelse den 4 februari 1892 hade vidare departementschefen
uppdragit åt löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadscorpsen
P. A. L. Lindahl att med biträde af två utaf honom tillkallade
sakkunnige män verkställa uppskattning af värdet å de båda ifrågavarande
teaterbyggnaderna, med föreskrift dervid att värderingen af
dramatiska teaterns hus borde ega rum under antagande att vid försäljningen
stadgande meddelades, att egendomen ej finge af nye egaren
till teater användas. Tillika anmodades löjtnanten Lindahl att jemte om -

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

förmälde sakkunnige män afgifva yttrande, huruvida f. d. svenska teatern
med hänsyn ej mindre till scenens och salongens konstruktion än äfven
till erforderliga utrymmen och öfriga anordningar för de uppträdande
sujetternas beqvämlighet motsvarade de fordringar, som borde ställas
på en dramatisk teater. Det sålunda infordrade yttrandet afgafs den 22
i nyssnämnda månad af löjtnanten Lindahl jemte de af honom tillkallade
sakkunnige männen, stadsarkitekten L. Hedin och byggmästaren A. G.
Sällström.

Enligt hvad af berörda yttrande inhemtats, hade dramatiska testerns
tomt, som vore belägen å fri och egen grund, en areal af 12,417,7 5
qvadratfot = 1,094,5 qvadratmeter med en längd åt Kungsträdgårdsgatan
af 78,5 fot = 23,31 meter och ett djup af 207 fot = 61,4 6 meter
samt smalnar mot öster, så att dess längd der utgjorde endast omkring
38 fot = 11,28 meter, vettande mot ett öppet utrymme mellan tomterna.

För ett rätt bedömande af tomtens värde borde, enligt den i omförmälda
yttrande uttalade åsigt, hänsyn tagas mindre till tomtens areal
än till den fasadsträcka, som åt Ivungsträdgårdsgatan kunde bebyggas.
Då, såsom förut omnämnts, denna sträcka utgjorde endast 78,5 fot = 23,31
meter och tomten från vester räknadt genast smalnade inåt, insåges lätt,
att en byggnad med tidsenliga boningslägenheter i förhållande till tomtens
fördelaktiga läge svårligen här kunde åstadkommas, utan endast
mindre bostäder erhållas. Å den korta sträckan åt öster mot det öppna
utrymmet kunde äfven ett boningshus, ehuru endast af tre våningars
höjd, uppföras, men med jemförelsevis enkla bostäder, börande i sådant
fall huset indragas så, att det komme i linie med huset på tomten n:o 15,
som hade fönster mot utrymmet. Det öfriga af tomten måste således
användas till gårdsrum med nödiga uthus och dylikt. Vidare måste
hänsyn tagas till markens dåliga beskaffenhet samt svårigheten att bygga
intill grannarnes höga hus utan att skada dessa. Slutligen vore att
märka, att i köpet inginge värdet af de materialier, som erhölles efter
rifningen af de gamla husen. Af den erfarenhet, som nyligen vunnits
vid fråga om rifningen af kongl. operahuset, syntes vara ådagalagdt,
att värdet af de efter rifningen erhållna materialierna knappt motsvarades
af rifningskostnaderna, helst under tider, då byggnadsverksamheten
läge nere och således användning för byggnadsmaterialier saknades.
Under sådana förhållanden och oaktadt i värderingsinstrument af den 3
mars 1881, upprättadt af öfverintendentsembetet, husets gamla materialier
varit uppskattade till 25,000 kronor, ansåge de sakkunnige, att
under nuvarande förhållanden icke något värde kunde åsättas sjelfva
byggnaden, om den skulle rifvas. Återstode således tomtens värde

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

endast och allenast efter tomtpris, och hade de sakkunnige ansett detsamma
kunna upptagas till ett pris af minst 12'' kronor per qvadratfot
och tomten således i jemnt tal uppskattas till omkring 150,000 kronor.
Denna värdering förutsatte likvisst,1 att tomten skulle användas i och
för uppförande åt privatbostäder, men dess förträffliga, centrala läge
syntes de sakkunnige icke utesluta möjligheten af att en spekulation
för annat ändamål här kunde komma i fråga, då det angifna värdet
antagligen vore för lågt.

Hvad derefter anginge frågan om värdet af den för kongl. operans
räkning till provisorisk lokal nu förhyrda fastigheten n:o 41 qvarteret
Blasieholmen, i den händelse densamma skulle för statens räkning inköpas,
hade de sakkunnige efter verkstälda besigtningar och noggrant
öfvervägande kommit till följande resultat. Tomten till denna byggnad,
som vore belägen å fri och egen grund vid hörnet af Teatergatan och
Blasieholmsgatan och mot tomten n:o 40 i norr samt tomten n:o 11
i söder, innehölle i areal 23,872 qvadratfot = 2,104,3 qvadratmeter.
Den å tomten uppförda byggnaden med tillhörande teater, som hade tre
å fyra våningar och på tre sidor vore indragna från tomtgränsen, vore
brandfri rsäkrad i Stockholms stads brandförsäkringskontor för 526,000
kronor, i hvilket värde inbegrepes inventarier, såsom lysapparater, gas-,
vatten- och ringledningar, fasta stolar och bänkar samt sceninredning
och fast maskineri till ett värde af 89,948 kronor.

Med hänsyn å ena sidan till det minskade värde, egendomen genom
bristande underhåll och skötsel fått sedan år 1874, då densamma
uppfördes, men å andra sidan äfven till de förbättringar i afseende å
inredning m. in., som byggnaden nyligen undergått, ansåge de sakkunnige
sig kunna uppskatta byggnaden i dess nuvarande skick till
ett värde af 500,000 kronor. Härtill borde då läggas värdet af sjelfva
tomten, uppskattad till 6 kronor per qvadratfot, eller i jemnt tal 150,000
kronor, hvadan hela egendomen med hus och tomt skulle uppgå i värde
till 650,000 kronor.

Beträffande frågan om sist omförmälda teaterbyggnads lämplighet
till dramatisk teater hade de sakkunnige förklarat, att de ansåge
salongen med de lokaler, som tillhörde densamma och sålunda vore
afsedda för publiken, hvad beqvämlighet och anordningar i öfrigt beträffade,
väl uppfylla på dem ställbara anspråk. Den anmärkning, man
ofta hört framställas mot salongens mindre goda egenskaper i akustiskt
hänseende, syntes deremot icke helt och hållet sakna befogenhet. Vid
jemförelsen med de gamla kong], teatrarne, som hade ett äldre och hvad
utrymmet beträffade mindre tillfredsställande byggnadssätt och dessutom

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

vore icke obetydligt mindre än denna, utfölle omdömet som naturligt
till nackdel för den större lokalen. Att den kraftiga och goda ventilation,
som funnes å f. d. svenska teatern, äfven gjorde sitt till att försvaga
det tydliga hörandet på vissa platser, vore antagligt, men detta
förhållande kunde icke ändras, utan komme att på hvarje tidsenlig
lokal utöfva sitt, om än ringa, inflytande. Ehuru de sakkunnige således
för sin del vore af den mening, att de akustiska förhållandena här
ingalunda vore af afsevärdt dålig art, ansåge de dock, att genom några
smärre förändringar af lokalen dessa förhållanden kunde ej oväsentligt
förbättras. Sålunda syntes betydligt kunna vinnas genom att borttaga
den del af tredje raden, som vore förlagd i fonden och utdragen
bakom den egentliga omfattningsmuren till salongen på sådant vis,
att en vägg här uppsattes i plan med omfattningsmuren; vidare skulle
det sannolikt verka fördelaktigt för ljudfördelningen om parkettens
gradiner och golf belädes med mjuka mattor med mera dylikt. Några
förbättringar af anordningarna inom hufvud entréen för att förhindra
det drag inom parketten och dess korridorer, som nu tidtals förmärktes,
vore äfven välbehöfliga och särdeles lätta att åstadkomma. Hvad
sjelfva scenen och dess inredning beträffade, vore densamma enligt
de sakkunniges åsigt i alla afseenden tillfredsställande för en dramatisk
teater, ehuru der nu införda anordningar för operans provisoriska inrymmande
som naturligt ej vore fullt tidsenliga och af mönstergill
beskaffenhet. Scenpersonalens lokaler, såsom klädloger, artistfoyer med
mera, kunde göras tillfredsställande i och med de förändringar, som blefve
en följd af de nuvarande passagernas till egendomen n:o 40 i qvarteret
Blasieholmen borttagande. Å magasinsutrymmen för dekorationer och
framför allt möbler syntes deremot komma att blifva någon brist, helst
om en jemförelse gjordes till exempel med den nuvarande dramatiska
teatern. Toges deremot utländska teatrar som norm, blefve detta förhållande
ganska vanligt, ty der vore som bekant genom förordningar
föreskrifvet, att dekorations- och andra magasin ej finge finnas inom
teatern, utan skulle förläggas utomhus. Genom detta arrangement fördyrades
emellertid ej oväsentligen arbetet med transporter och dylikt,
ehuru som naturligt teaterns eldfara afsevärdt minskades. Lämpliga
magasinsutrymmen i närheten af f. d. svenska teatern syntes ej heller
svåra att erhålla, om så skulle behöfvas.

Såsom en sammanfattning af det i detta afseende anförda hade
de sakkunnige som sin åsigt uttalat, att den ifrågavarande teatern, efter
det en del smärre förändringar och förbättringar blifvit vidtagna, i allt
väsentligt lämpade sig för en dramatisk teater.

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

Med anledning deraf att i båda de omförmälda utlåtandena ur olika
synpunkter förordats borttagande af den del af tredje raden å f. d.
svenska teatern, som i fonden vore utdragen bakom den egentliga omfattningsmuren,
hade departementschefen inbemtat, att den minskning
i recettinkomst, som af en sådan åtgärd skulle orsakas, blefve föga afsevärd.
Med de vid operaföreställningar gällande biljettpris lemnade
f. d. svenska teaterns salong vid utsåldt hus en recettinkomst af
2,190 kronor. I händelse nyssnämnda del af tredje raden borttoges,
skulle en minskning i inkomsten uppstå af 43 kronor 50 öre.

Till''den utredning, för hvilken sålunda blifvit redogjordt, hade departementschefen
endast att lägga, att till förebyggande af den utaf
ofvan omförmälde besigtningsmän påpekade fara, som vid uppkommande
eldsolycka kunde för angränsande tomt uppkomma genom de fönster,
som funnes å inre delen af svenska teaterns scen, af vederbörande myndigheter
godkända förändringsåtgärder beträffande sagda fönster numera
blifvit vidtagna.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare förmäles, hade egarne af
svenska teatern i skrift af den 28 sistlidne januari förklarat sig villiga
att till ett pris af 500,000 kronor försälja svenska teatern med alla till
densamma hörande inventarier och dekorationer, hvilket anbud vore gällande
intill utgången af innevarande april månad. Tillträdet af egendomen
skulle eg a rum, då nuvarande hyresgästen, Kongl. Maj:t och
kronan, komrne att aflemna densamma. Köpeskillingen skulle erläggas
dels genom öfvertagande af ett i egendomen intecknadt lån i Stockholms
stads brandförsäkringskontor till belopp af 250,000 kronor, löpande
med 4 procent årlig ränta, dels kontant med återstående 250,000
kronor.

Tillgång till betäckande af den kontanta köpeskillingen skulle beredas
genom försäljning af nuvarande dramatiska teatern med tillhörande
tomt. I sådant afseende förelåge ett af fullt vederhäftig köpare
den 23 sistlidne februari afgifvet skriftligt anbud, i hvilket denne erbjöde
sig att inköpa nämnda fastighet till ett pris af 250,000 kronor,
att betalas vid tillträdet, hvilket skulle eg a rum, då teaterns verksamhet
i nämnda fastighet komme att upphöra. Enligt nämnda anbud, hvilket
likväl endast gälde intill den 10 i denna månad, förbunde sig köparen
att, om anbudet antoges, icke under den tid, egendomen af honom
egdes, derstädes bedrifva teaterrörelse eller att, i händelse köparen
komme att ombygga fastigheten, derstädes uppföra någon ny teater.

I fråga om utsigterna för amortering af den i svenska teaterns
Bih. till Riksd. Prof. 1857. 4 Sami. 1 Afd. 37 lläft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

fastighet intecknade skuld å 250,000 kronor, nämnde departementschefen,
att skriftligt anbud förelåge om förhyrande för en tid af tio år,
räknadt från hösten år 1898, mot en årlig hyra af 35,000 kronor af
svenska teaterns fastighet med alla dertill hörande inventarier och dekorationer,
som tillhörde nämnda fastighets nuvarande egare, under
förutsättning att åt anbudsgifvaren utan förhöjning i det utfästa hyresbeloppet
tillika öfverlätes dispositionsrätten till alla de inventarier, af
hvad namn och beskaffenhet de vara månde, som nu funnes vid dramatiska
teatern och vore statens tillhörighet. Derjemte skulle anbudsgifvaren
ikläda sig enahanda underhållsskyldighet beträffande ej mindre
den förhyrda fastigheten än äfven samtliga ifrågavarande inventarier och
dekorationer m. m. som den, hvilken ålåge den association, som nu förhyrde
dramatiska teatern.

Att det sålunda erbjudna hyresbeloppet äfven borde kunna utan
svårighet utgöras, framginge deraf, att hyresmannen skulle ega att såsom
stadiga intägter påräkna Kongl. Maj:ts bidrag, hvilket för närvarande
utgjorde 8,285 kronor, hyra för schweizerilokalen 10,000 kronor,
afgifter för öfverplaggens mottagande minst 3,500 kronor samt hyra
för ett mindre kafé 600 kronor, eller således tillsammans 22,385 kronor,
så att allenast omkring 13,000 kronor skulle behöfva för hyrans fyllande
inspelas utöfver utgifterna i öfrigt. Då härtill kom me, att anbudsgifvaren
erbjudit sig att ställa säkerhet för hyreskontraktets fullgörande,
borde staten, om nämnda anbud komme att antagas, kunna i
säker årlig inkomst af svenska teaterns fastighet under tio år från
hösten år 1898 påräkna ett belopp af 35,000 kronor.

Såsom ofvan blifvit erinradt, utgjorde det i sagda fastighet intecknade
belopp, för hvilket betalningsansvaret skulle af staten öfvertagas,

250.000 kronor, löpande med 4 procent ränta. Den årliga räntan utgjorde
alltså 10,000 kronor. Om härtill lades dels onera och utskylder för
fastigheten, utgörande efter afdrag af utdelning från brandförsäkringskontoret,
520 kronor, ett belopp af 1,508 kronor, och dels kostnader
för sådana reparationer, som icke skulle af hyresmannen bestridas, till
belopp af högst 3,500 kronor, skulle således de årliga utgifterna för
fastigheten, innan amorteringen börjat verka, utgöra omkring 15,008
kronor årligen. Då statens årliga hyresinkomst af fastigheten skulle
utgöra 35,000 kronor, komme alltså ett årligt öfverskott af närmare

20.000 kronor att uppstå, hvilket vore disponibelt för amorteringens
verkställande.

Ehuru sålunda, enligt departementschefens mening, statsverket

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

skulle utan någon risk kunna till förräntande och amortering öfvertaga
det ifrågavarande intecknade skuldbeloppet, hade departementschefen
likväl, då tilläfventyrs ur principiella grunder erinringar skulle kunna
framställas mot ett sådant statens öfvertagande af en inteckning, varit
betänkt på ett annat sätt för sakens ordnande, vid hvilket någon dylik
betänklighet icke skulle förekomma.

Enligt det med teaterbyggnadskonsortiet om uppförande af ny
operabyggnad1 den 15 juni 1891 upprättade kontrakt skulle konsortiet
för bildande af en reservfond till understödjande af den framtida verksamheten
i nya teaterbyggnaden ställa till Kongl. Maj:ts disposition det
kontanta öfverskott, som, efter fullgörande af konsortiets åtaganden, förefunnes
af de till konsortiets förfogande stälda medel; och skulle dessa
för bildande af reservfond afsedda medel ej understiga 500,000 kronor.

Med anledning af framstäld förfrågan, huruvida, för den händelse,
det skulle anses önskligt, att det i svenska teaterns fastighet intecknade
lån uppsades och inbetaltes, teaterbyggnadskonsortiet vore villigt
att förskjuta det belopp, som erfordrades för inbetalningen, äfvensom
för kronans räkning afsluta köpet om svenska teatern, hade konsortiet
i skrifvelse af den 20 sistlidne februari förklarat sig så mycket mindre
vilja undandraga sig att medverka till den framlagda planens förverkligande,
som derigenom skulle förekommas, att, sedan kongl. operan
öfverflyttat i det nya operahuset, dess nuvarande lokaler kunde komma
i händerna på ett konkurrerande enskildt företag af liknande art, deraf
med all sannolikhet ej obetydlig ekonomisk skada skulle uppkomma för
kongl. operan, hvars bästa konsortiet, enligt sin uppgift, velat och ville
på allt sätt främja. Under förutsättning att dramatiska teaterns nuvarande
byggnad finge försäljas och att försäljningssumman till belopp
ej understigande 250,000 kronor finge för inköp af svenska teaterns
fastighet disponeras, både derför konsortiet förklarat sig villigt att på
föreslaget sätt medverka till förvärfvandet af sistnämnda fastighet under
vilkor, dels att Kongl. Maj:t tilläte, att för inlösen af omförmälda inteckning
finge af reservfondens medel användas ett belopp intill 250,000
kronor, i hvilket fall svenska teaterns fastighet till motsvarande summa
skulle gravationsfri ingå i fonden, till dess att det belopp, som derur
tillsläppts för intecknadc gäldens infriande, hunnit återbetalas genom
fastighetens afkastning, dels att, så snart det nya operahusets aflemnande
till kronan egt rum, i sammanhang hvarmed också reservfonden skulle
öfverleinnas, konsortiets befattning med fastigheten och med de af köpet
härflutna affärsförhållanden finge till annan, som af Kongl. Maj:t be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

stämdes, öfverlemnas, en förutsättning, som betingades deraf, att konsortiet
vid nämnda tidpunkt komme att upplösas, och hvars naturliga
påföljd endast kunde leda till förenkling och båtnad vid förvaltningen,
då derigenom vården af fonden och fastigheten kunde läggas i en och
samma hand, exempelvis operastyrelsens.

I valet mellan de sålunda föreliggande båda alternativen i fråga
om sättet för infriande af den svenska teaterns fastighet vidhäftande
intecknade gäld — statsverkets omedelbara eftertagande af densamma
till förräntande och amortering eller dess inlösen genom förskott ur
operans reservfond — syntes det senare vara att föredraga. Genom
anlitande af teaterbyggnadskonsortiets gjorda erbjudande undvekes hvarje
skuldsättning af statsverket, och transaktionen inskränktes till en omplacering
af en del af reservfondens tillgångar. Mot en dylik transaktion
syntes endast kunna anmärkas, att ett belopp af 250,000 kronor
af reservfondens tillgångar vid fondens öfverlemnande till kronan komme
att varda placeradt i fastighet i stället för i värdepapper och sålunda
icke omedelbart blir disponibelt för fondens ändamål, men denna omständighet
borde dock icke tillmätas afsevärd betydelse, alldenstund den
disponibla delen af fondens tillgångar årligen i män af skeende amortering
komme att åter fyllas och i öfrigt med de rikliga hyres tillgångar,
som efter den nya operabyggnadens färdigblifvande komme att tillflyta
operainstitutionen, något behof att under den jemförelsevis korta amorteringstiden
anlita ens så stor andel af reservfonden som den, hvilken
i alla händelser blefve disponibel, icke borde kunna uppkomma.

I hyra för dramatiska teatern erlade den mellan sagda teaters
sujetter bildade association, som för närvarande arrenderade teatern, ett
belopp af 10,385 kronor. För svenska teaterns fastighet kunde visserligen,
sedan densamma blifvit af statsverket inköpt, enligt hvad förut
blifvit nämndt, påräknas en hyra af 35,000 kronor, men då denna skulle
till större delen användas till den intecknade gäldens förräntande och
amortering, skulle staten under amorteringstiden gå i mistning af ett
inkomstbelopp, motsvarande den för dramatiska teatern för närvarande
utgående hyran. Enligt Riksdagens medgifvande tillfölle emellertid
sistnämnda hyra för den tid, under hvilken dramatiska teatern för närvarande
vore på arrende upplåten, eller tiden till utgången af det spelår,
under hvars lopp den nya operabyggnaden blefve färdig, de kongl.
teatrarnes pensionsinrättning, i följd hvaraf staten icke genom hyresbeloppets
upphörande skulle komma att gå i mistning af någon hittills
påräknad inkomst, hvarjemte borde erinras, att pensionsinrättningen

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

ingalunda tillförsäkrats eller skäligen egt att påräkna någon utsträckning
af den beviljade förmånen utöfver nyssnämnda tid. Sedan amorteringen
af nyssnämnda intecknade gäld vore bragt till slut, komme att
till disposition för teaterinstitutionens ändamål förefinnas en hyresinkomst
af den nya dramatiska teatern till vida högre belopp än den för nuvarande
dramatiska teatern utgående.

Af hvad nu anförts ansåge departementschefen framgå, att ett
säkerligen icke lätt återkommande tillfälle nu erbjöde sig att utan kostnad
eller risk för statsverket vinna en tillfredsställande lösning af
frågan om beredande af ny lokal åt dramatiska teatern i stället för den
nuvarande, som i hvarje händelse inom kort måste utdömas.

På sätt till omförmälda statsrådsprotokoll erinrats, blef en af Kongl.
Maj:t till 1892 års lagtima Riksdag aflåten proposition om försäljning
af dramatiska teatern och inköp af den s. k. svenska teatern af Riksdagen
afslagen. De skäl, som föranledde Riksdagens afslag å berörda
proposition, voro, enligt hvad i Riksdagens skrifvelse den 1 april 1892
anföres, hufvudsakligen dels att den till stöd för teaterverksamhetens
öfverflyttande från dramatiska teatern åberopade eldfaran i denna teaters
byggnad icke syntes vara alltför öfverhängande, dels att Riksdagen
fann det vara mindre tilltalande, att, såsom då föreslogs, statsverket
skulle ikläda sig ansvar för ett till bestridande af en del af inköpspriset
för svenska teatern afsedt lån samt dels att tidpunkten då icke vore
lämplig för förvärfvande af en ny teater för talscenen, enär man först
borde afvakta den under uppförande varande nya teaterbyggnadens fullbordan
och derefter fatta beslut om huruvida vid sidan af den lyriska
konsten den dramatiska skulle kunna der idkas.

Dessa skäl synas emellertid utskottet nu hafva i väsentlig mån
förlorat sin betydelse. Såsom af det nu framlagda förslaget framgår,
afses nemligen ej, att statsverket för anskaffande af ny lokal för dramatiska
teatern skulle ikläda sig ansvar för skuld eller drabbas af särskilda
kostnader; och hvad eldfaran å den nuvarande dramatiska teatern
beträffar, synes den i sjelfva verket vara af så allvarlig beskaffenhet,
att Riksdagen, som vid teaterfrågans behandling år 1892 medgaf, att
i afseende å denna teaters lokal anmärkningar kunde framställas ur
synpunkten af trygghet mot eldfara, icke torde böra längre fördröja
denna faras undanrödjande, när lämpligt tillfälle dertill erbjuder sig.
Vidkommande slutligen frågan, huruvida i den nya teaterbyggnaden
bör idkas både lyrisk och dramatisk konst, anser utskottet ej erforderligt,

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

att denna fråga upptages i sammanhang med det nu föreliggande ärendet,
enär utskottet föreställer sig, att denna fråga lämpligen bör tagas
i ompröfning först vid ordnandet af verksamheten inom den nya teaterbyggnaden.
Men härvid bjuder nödig omtanke att tillse, å ena sidan,
att, för den händelse den nya teatern befinnes icke böra upplåtas för
den dramatiska konsten, åt denna må beredas annan tidsenlig lokal
samt, å andra sidan, att, om deremot båda konstartena anses kunna förenas
inom den nya teaterbyggnaden, den för den dramatiska konstens utöfvande
anskaffade fastigheten må vara sådan, att den kan utan förlust
för statsverket afyttras; och det nu ifrågasatta inköpet af svenska
teatern synes utskottet tillrådligt för både det ena och det andra af
dessa fall.

Såsom en hufvudsakligen bestämmande synpunkt vid bedömande
af föreliggande fråga har utskottet fäst sig vid huru de föreslagna köpeoch
salutransaktionerna ställa sig i ekonomiskt hänseende. Dervid har
utskottet att meddela, hurusom i särskildt till utskottets ordförande
afbiten skrifvelse af den 26 nästlidne mars statsrådet och chefen för
finansdepartementet tillkännagifvit, att af en fullt vederhäftig person
samma dag till departementschefen ingifvits skriftligt anbud, gällande
intill den 1 nästkommande juni, att till ett pris af 300,000 kronor och
i öfrigt på hufvudsakligen enahanda vilkor, som i det uti statsrådsprotokollet
omförmälda anbud angifvits, inköpa dramatiska teaterns fastighet.

Den af Kongl. Maj:t föreslagna köpeskillingen för denna fastighet
skulle följaktligen kunna höjas med 50,000 kronor. Men utskottet
anser en ytterligare förhöjning i köpeskillingen kunna med hänsyn
till fastighetens särdeles fördelaktiga läge påräknas. Enligt hvad af
statsrådsprotokollet inhemtas, har dramatiska teaterns tomt en areal af
12,417,75 qvadratfot; och har utskottet förestält sig, att tomtvärdet,
vid jemförelse med det pris, som dylika tomter i hufvudstaden under
senare tiden betingat, skäligen bör kunna beräknas till 30 kronor för
qvadratfoten eller i rundt tal till 360,000 kronor för hela tomten, under
hvilket pris utskottet, som, i likhet med de i statsrådsprotokollet omförmälda
värderingsmännen, funnit sjelfva byggnaden, vid det förhållande
att den måste rifvas, icke kunna åsättas något värde, följaktligen
icke ansett fastigheten böra afyttras; och bör vid sådan försäljning i
öfrigt träffas betryggande aftal med köparen, hvarigenom framtida
teaterverksamhet å denna plats förebygges.

Hvad beträffar den ifrågasatta köpesumman för den s. k. svenska
teatern, har det visserligen icke undgått utskottets uppmärksamhet, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 52. 15

denna nu höjts med 50,000 kronor utöfver det anbud, som vid frågans
behandling år 1892 förelåg; men med hänsyn till det stigande tomtvärdet
i hufvudstaden och särskildt den vida större höjningen i saluvärdet
å den statsverkets fastighet, om hvars försäljning nu är fråga,
vågar, utskottet ej antaga, att berörda köpesumma må kunna afsevärdt
nedbringas.

Derest, såsom utskottet anser sig hafva grundad anledning antaga,
en köpeskilling af minst det ofvannämnda beloppet af 360,000
kronor erhålles för dramatiska teatern, ställa sig följaktligen ifrågavarande
transaktioner vida fördelaktigare än ej allenast hvad uti ifrågavarande
hänseende vid 1892 års lagtima riksdag föreslogs utan äfven
hvad Kongl. Maj:ts nu föreliggande proposition innebär. Det af Kongl.
Maj:t föreslagna beloppet af 250,000 kronor, som skulle såsom skuld
till kongl. operans reservfond qvarstå mot inteckningar i svenska teaterns
fastighet, skulle nemligen enligt utskottets beräkning kunna nedbringas
åtminstone till 140,000 kronor. Utskottet har emellertid ej, för
den händelse derigenom skulle föranledas någon svårighet vid dessa
angelägenheters ordnande, velat föreslå någon ändring i den summa,
inom hvilken de i berörda fastighet förefintliga inteckningar må kunna
hos teaterkonsortiet belånas. Härvid har utskottet dock afsett, att den
förhöjda köpeskillingen må användas till minskning af berörda lån,
som följaktligen vid sådant fall ej bör återbetalas allenast genom
fastighetens afkastning, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.

Såsom ofvan nämnts, har utskottet velat lemna frågan öppen,
huruvida dramatiska scenens verksamhet må kunna uppehållas jemte
den lyriska inom den nya teaterbyggnaden; och vid sådant förhållande
har utskottet ansett sig böra föreslå utlemnande af den i Kongl. Maj:ts
proposition intagna bestämmelsen derom, att svenska teatern tillika
med de inventarier, som funnes vid dramatiska teatern och vore statens
tillhörighet, skulle från och med den dag, då den nya operabyggnaden
af teaterkonsortiet till statsverket öfverlemnades, mot hyra upplåtas åt
den eller dem, som åtoge sig att på ett konsten värdigt sätt derstädes
uppehålla den dramatiska teaterns verksamhet.

I detta sammanhang har utskottet velat uttala den mening, att,
derest den dramatiska teaterns verksamhet icke skulle anses böra förläggas
inom den nya teaterbyggnaden och derest ej heller densammas
ledning komme att utöfvas i samband med operans eller af någon af
Kongl. Maj:t tillsatt person eller myndighet, utan öfverlemnas till enskild
person eller konsortium, tillfyllestgörande garantier må uppställas

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

till betryggande af att denna verksamhet må bedrifvas på ett konsten
fullt värdigt sätt, och att sådana garantier äfven erhållas, att ytterligare
kostnad för statsverket icke må föranledas hvarken för teaterverksamhetens
bedrifvande eller för byggnadens underhåll.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då det gynsamma
tillfälle, som nu yppat sig att på ett för statsverket förmånligt sätt
ordna ifrågavarande angelägenheter, icke synes utskottet böra lemnas
obegagnadt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Majrts ifrågavarande framställning
må på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver:

a) att, vid bifall till hvad i punkten b) föreslås,
kongl. dramatiska teaterns byggnad med tomt må för
ett pris af minst 360,000 kronor försäljas med tillträdesrätt
för köparen då dramatiska teaterns verksamhet
derstädes kommer att upphöra;

b) att, vid bifall till hvad i punkten a) föreslås,
fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen, hvari
den s. k. svenska teatern förut varit inrymd, må jemte
alla dertill hörande inventarier och dekorationer, som
tillhöra fastighetens nuvarande egare, för statsverkets
räkning genom teaterbyggnadskonsortiets försorg för
en köpeskilling af 500,000 kronor inköpas;

c) att köpeskillingen för ifrågavarande fastighet
må på det sätt erläggas, att den i egendomen intecknade
gälden till belopp af 250,000 kronor inlöses,
på sätt nedan säges, och att till gäldande af återstoden
af köpeskillingen användes köpeskillingen för
dramatiska teatern;

d) att omförmälda i fastigheten n:o 41 i qvarteret
Blasieholmen intecknade belopp, 250,000 kronor, må
efter skedd uppsägning genom teaterbyggnadskonsortiets
försorg inlösas, för hvilket ändamål medel
må förskjutas från den reservfond, hvilken konsortiet
enligt kontrakt den 15 juni 1891 skall till Kongl.
Majrts disposition öfverlemna; samt

e) att inteckningen i nyssnämnda fastighet till
motsvarande belopp och med bästa förmånsrätt må

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

ingå i sagda reservfond, till dess att det belopp, som
ur fonden förskjutits för den intecknade gäldens infriande,
blifvit återbetaldt.

Stockholm den 23 april 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

af herrar H. Andersson, 5. G. von Friesen, P. Pehrson, O. Erickson,
P. G. Näslund, F. O. Larsson, P. Ersson och D. Persson, hvilka ansett
utskottet bort hemställa, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag måtte
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att kongl. dramatiska
teaterns byggnad med tomt må för ett pris af 360,000 kronor försäljas
med tillträdesrätt för köparen, då dramatiska teaterns verksamhet derstädes
kommer att upphöra;

af herrar K. A. Kihlberg och J. A. Sjö, hvilka yrkat, att utskottet
måtte hemställa, att Kongl. Maj:ts förevarande proposition måtte af
Riksdagen afslås.

Herr I. Månsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 37 Rätt.