Statsutskottets Utlåtande N:o 51 (Utlåtande 1897:Su51 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

N:o 51.

Ank. till Eiksd. kansli den 9 april 1897, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Iiongl.

Maj:t i fråga om upphörande af skyldigheten för roteoch
rusthållare att i visst fall tillhandahålla soldattorp m. m.

(I. A.)

Uti en inom Andra Kammaren af herr J. August Sjö väckt motion
(n:o 35) anföres, hurusom, sedan 1892 års urtima Riksdag beslutat, att landets
härväsende skulle ordnas på ett mera tidsenligt sätt än hvad förut
varit förhållandet, samt i sammanhang härmed äfven grundskatter, skattefrälseräntor
och indelningsverk skulle inom en viss tidrymd afskrifvas,
hvarförutom rättighet för rote- och rusthållare lemnats att städja och aflöna
knekt mot kontant lega och lön, under senare åren flere rote- och rusthållare
till sina knektar försålt knektetorpet för evärdelig tid under den
tanken att lönesättet med torp numera ej vore ovilkorlig^ Köpeskillingen
hade i många fall sålunda betalts, att köparen upptagit ett amorteringslån,
för hvilket säljarne borgat, hvarefter lånet amorterats och förräntats med
någon del af knektens kontanta lön. Genom ett sådant tillvägagående vunne
knekten den fördelen, att han redan vid unga år finge en sjelfegande torfva
att bruka och bebo såväl under tjenstetiden som efter afskedet, i motsats
till hvad tillförene varit förhållandet. Ett sådant tillvägagående skulle äfven
i väsentlig mån främja det under senare åren allt mera uppmärksammade
sträfvandet att söka bereda tillfälle för mindre bemedlade att skaffa sig
egna hem och ett litet jordbruk.

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

Men oaktadt rote- och rusthållare ostridigt varit egare till torpen, som
de sålt, hade vederbörande nekat lagfart å köpen. Anledning härtill syntes
vara stadgandet i kongl. kungörelsen den 2 december 1892, enligt hvilken
soldat egde »att efter ett år, räknadt från näst efter derom gjord framställning
inträffande laga fardag, erhålla torp med kåltäppa eller planteringsland
mot afdrag å lönen till det belopp, som i kontraktet för sådant
fall är bestämdt». Genom detta stadgande kunde nemligen rote- och rusthållare
tvingas att förse knekten med torp och ett stycke jord.

Derest knektetorpen komme att såsom aflöningsförmåner upphöra,
skulle icke obetydlig besparing uppstå för statsverket i så måtto, att härigenom
bortfölle icke blott alla kostnader för syner och ekonomiska besigtningar,
utan äfven utgifter för rustnings- och roteringsbesvärens tio års
värderingar. Detta senare under förutsättning att roten finge sin ersättning
af staten i hvad sig belöpte för den till knekten utgående vilkorade kontanta
lönen.

Med anledning af hvad sålunda anförts, har motionären föreslagit, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke rote- och rusthållare jemlikt
kongl. kungörelsen den 2 december 1892 åliggande skyldighet att i visst
fall tillhandahålla soldat torp med kåltäppa eller planteringsland måtte
kunna för framtiden upphöra och roten berättigas att af staten få hvad
sig belöpte i ersättning för den kontanta, till knekten mellan honom och
roten vilkorade utgående lönen samt till Riksdagen inkomma med förslag
till sådan ändring i gällande bestämmelser beträffande soldatkontrakten vid
indelta armén, soin häraf påkallades.

Att, på sätt motionären ifrågasatt, rust- och rotehållare skulle helt
och hållet befrias från den dem enligt förenämnda kungörelse af den 2
december 1892 åliggande skyldigheten att tillhandahålla soldaten torp,
anser utskottet sig icke kunna tillstyrka; och ännu mindre tillrådligt synes
det vara, att soldatroten skulle i den ordning, motionären föreslagit, berättigas
att af staten fa ersättning för den till knekten utgående kontanta
lönen. Då i allt fall någon större erfarenhet angående verkningarna af
de genom berörda kungörelse stadgade förändringar uti ifrågavarande förhållanden
torde böra afvaktas, innan ytterligare ändringar deruti beslutas,
anser sig utskottet icke böra tillstyrka Riksdagen att hos Kongl. Maj:t
göra någon framställning i ämnet.

Utskottet hemställer alltså,

Bih. till Riksd. Prål. 18117. 4 Sami. 1 Afd. 36 Höft. 3

Statsutskottets Vtlåtande N:o 51.

att herr Sjös förevarande motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 april 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

af herrar O. Erickson och J. A. Sjö, hvilka yrkat, att utskottet måtte
hemställa, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke Kongl.
Maj:ts nådiga kungörelse af den 2 december 1892 angående ändring i
gällande bestämmelser beträffande soldatkontrakten vid indelta armén må
få den ändrade lydelse, att rote- och rusthållare äfven i de landskap, der
sådant nu ej är medgifvet, må vara oförhindrade att mot ersättning i
legan, hemkallet eller den kontanta lönen till soldat upplåta allenast torp
med kåltäppa eller planteringsland eller ock till soldat utgifva allenast
kontant lega och lön.

Stockholm, Ivar Hreggströms boktryckeri. 1897.